FAKTA

Regissör: Bryan Singer.

Genre: Biografi, drama.

Längd: 2 hr 14 min.

Åldersgräns: 7 år.

Skådespelare: Rami Malek, Lucy Boynton, Gwilym Lee, Ben Hardy, Joseph Mazzello, Aidan Gillen, Allen Leech, Tom Hollander, Mike Myers, Aaron McCusker, Dermot Murphy, Dickie Beau.

Releasedatum: 18 mars 2019.

Distributör: 20th Century Fox.

 

 

 

 

 

Första gången jag såg Bohemian Rhapsody var på bio för två månader sedan. Det var en fenomenal upplevelse. Nu har jag sett den igen, och trots att en del av kraften avtagit (eftersom jag såg filmen igen så tätt inpå) är det svårt att inte låta sig svepas med. Bohemian Rhapsody är en film som transporterar tittaren som genom ett trollslag, bort från den vanliga gråa vardagen. Under 134 minuter hänförs man av skarpa färger och ljuva toner. Under 134 minuter uppstår en ofattbar samhörighet: med personerna bredvid i soffan, men inte minst med Queen. Bohemian Rhapsody är inte bara vara en film värd att se, utan också en film omöjlig att glömma.

 

Bohemian Rhapsody skildrar ett utdrag av Freddie Mercurys liv. Han var sångare i rockbandet Queen, och gick från okänd till legend på rekordtid. Filmen följer honom från strax innan gruppen bildades, till deras omtalade återförening innan Live Aid 1985. Jag har aldrig varit särskilt insatt i Queens historia. Jag har så klart hört deras mest kända låtar, men aldrig riktigt ägnat dem någon tanke. Därför tvivlade jag på att jag skulle tycka om filmen, första gången jag såg den. För en film om Queen kan väl bara uppskattas av inbitna fans? Det visade sig att jag hade fel. Inte nog med att den hänförde mig, den fick mig dessutom att utvärdera artistgruppen på nytt. Och vet du vad? Jag insåg att jag älskar dem.

 

Jag blev förvånad över hur bra gjord Bohemian Rhapsody är. Fotot är utsökt. Musiken kraftfull. Och manuset oerhört välskrivet. Filmen har humor, den har tragedi, och den har så mycket känsla. Hjärtat sitter på det rätta stället och bygger upp ett genuint engagemang hos tittaren. Dessutom har filmen har en fantastisk förmåga att skapa en känsla av tillhörighet. På något sätt är det som att Bohemian Rhapsody förenar alla som tittar på filmen i ett slags kollektivt samförstånd där ingen lämnas oberörd. ”Träffsäker”. Det finns nog inget ord som beskriver det hela bättre.

 

Jag har personligen aldrig varit särskilt förtjust i skådespelaren Rami Malek. Han har hyllats i verk som Mr Robot och Need for speed men själv har jag aldrig förstått the big woop. Nu gör jag det. Han skiner starkare än solen. Briljerar. Han har en ojämförlig scennärvaro och en karismatisk utstrålning som charmar sig raka vägen in i tittarens själ. Hans kroppsspråk, hans minspel, hans tonläge… allt övertygar om att han är Mercury. Men det är också värt att nämna de andra skådespelarna: det är inte bara Maleks insats som imponerar. Varje roll känns livfull och äkta.

 

Bohemian Rhapsody är en oerhört stark film. Möjligen lite för lång, men det är en petitess i förhållande till den explosiva inverkan som helheten har. Det är definitivt en film värd att se.