Recension:
Allvarligt talat så vet jag inte riktigt vad jag ska skriva för recension. Jag både älskade och avskydde den här boken. Detta var den första boken jag läst av Maberry. Han är väldigt känd för sina zombieböcker och därför var jag nyfiken på denna.

 

Jag hade trott att Rot & Ruin skulle vara läskig och handla om att människorna skulle försvara sig mot attackerande zombier, ungefär som i De Vassa Tändernas Skog. Jag hade förväntat mycket blod, hjärnor och inälvor. Men hjärnorna blev istället till hjärtan. Inte bokstavligen, men jag blev väldigt förvånad när karaktärerna istället tyckte synd om zombierna och på sätt och vis "värnade om dem". På detta vis blev detta istället en bok om mänsklighet och humanitet istället för zombier. Visst zombierna var där, men de hade inte största delen i boken, utan det var det människorna sade, gjorde och utsattes för som var i fokus. På sätt och vis blev jag besviken på detta, eftersom jag varit beredd på en läskig zombiebok, men samtidigt kändes den otroligt unik, just på grund av att Maberry verkligen visade hur människan i grund och botten ser ut.

 

Dock måste jag skriva att Rot & Ruin blev rätt tråkig imellanåt, vilket var synd, för hade tempot och spänningen varit högre hade jag nog fått en ny favoritbok. Det gjorde mig mycket besviken att Rot & Ruin på många ställen segade sig fram, och många händelser kändes faktigst onödiga.

 

Men trots allt det negativa så kan jag inte få ut boken ur mitt huvud. Den fick mig verkligen att tänka efter hur människan ser ut, och hur de flesta tänker och hanterar olika situationer. Visst saknar jag zombievåldet jag trott att jag skulle få, men jag fick någonting annat istället. En annorlunda men helt korrekt världsbild.

 

Betyg: 6/10

Favoritkaraktär: Tom
Sidantal: 458
Första meningen: "Benny Imura couldn't hold a job, so he took to killing."
Författare:

Antal böcker lästa 2013: 8