Handling:
"In hiding at a Californian boarding school, Sydney's life has become irrevocable interwined with Jill Drogomir, the vampire Moroi princess she has been tasked with protecting. She has grown close to those in Jill's royal circle - and to someone in particular. Someone that forces her to question everything the alchemists believe in. Someone forbidden. When a shocking secret threatens to tear the vampire world - her new world - apart, Sydney's loyalties are tested more than ever. Should she trust the alchemists - or her heart? Will love lose her everything she knows?"

Recension:
Som ni vet så älskade jag Vampire Academy serien men blev sjukt besviken på Bloodlines. Dock måste jag säga att jag blev glatt förvånad över The golden lily. Den var definitivt långt ifrån fantastisk, men jag tyckte ändå att den var riktigt bra.

I boken händer det egentligen inte så mycket och jag kommer inte på någonting som förändrade serien, utan allting fortsätter på samma spår. Jag fann inte några tvister eller överraskningar och handlingen i allmänhet förs inte framåt, utan serien går i praktiken fortfarande ut på att Sydney är barnvakt till Jill. Personligen skulle jag vilja ha viktigare händelser som ändrar seriens förlopp, men jag måste ändå säga att trots att det inte fanns mycket till handling så fann jag boken mysig. Det känns inte som en vanlig vampyrbok utan snarare som en feel-good bok eftersom den i stort sätt bara handlar om karaktärernas vardag. Visst vill jag ha mer romantik eller spänning för att inte bli uttråkad ibland, men jag tyckte ändå att The golden lily höll måttet eftersom Mead lyckades hålla historien intressant.

Sydney har jag aldrig gillat, inte i Vampire Academy eller Bloodlines, men i The golden lily kändes det som om hon höll på att smälta, som om hennes hårda och "perfekta" sida börjat lösas upp. Det gjorde att jag gillade henne mer än tidigare och jag har förhoppningar på hennes karaktär i framtiden. För trots att jag ett tag tyckte att det var intressant att läsa om "kontrollfreaket-och-anorexiet-Sydney" så känner jag att det är dags för hennes karaktär att utvecklas, och jag tyckte att hon lyckades förändras lite i The golden lily. 

 

Adrian är däremot mer kompex och jag gillar att han nu för tiden är lite ensamvarg. Jag älskade hans relation med Rose från Vampire Academy och för att vara ärlig ville jag hellre att hon skulle bli tillsammans med honom än Dimitri. Därför är jag väl en av de få som inte hejar på team Sydrian. Jag gillade honom bättre när han bara tänkte på Rose. Men han är fortfarande lika rolig och gullig.

 

Jag tycker att The golden lily var rätt intressant med de olika grupperna (ex. alkemisterna) och dess regler tillsammans den nya magin. Tidigare har det ju bara varit Moroi som kunnat utöva magi och det känns roligt att andra paranormala ingredienser en det kommer in i bilden. Blandningen mellan häxor och vampyrer känns helt enkelt nytt för Mead - vilket jag gillar - men trots det saknar jag lite den gamla Vampire Academy som utan tvekan är bättre än Bloodlines-serien.

Boken är rätt förutsägbart och trots att det inte är jättestörande så kunde jag ibland irritera mig på att jag visste allting innan karaktärerna. Jag kände även att det fanns många obesvarade frågor efter läsningen; frågor kring tatueringarna, Sydney och magin. Jag tycker att det känns som om Mead försöker börja väldigt många olika handlingsparalleller, men att ingenting därför utförs riktigt ordentligt.

 

En annan sak jag bara vill nämna lite snabbt är att det känns som om för varje kärlekstriangeldrama som avslutas börjar ett nytt. Suck.

Boken har en del roliga dialoger och ibland satt jag och log som en dåre. Men trots att jag gillade slutet så kände jag att ingenting annat egentligen påverkat seriens gång. Men gillar du Vampire Academy ska du definitivt läsa den här spin-off serien, och The golden lily var mycket bättre än Bloodlines. Richelle Mead är en fantastisk författare och den här boken är inget undantag. Med roliga kommentarer, karaktärsutvecklingar och Adrian blir det aldrig fel. Jag ska definitit läsa fortsättningen och ser ärligt talat fram emot den. Dålig vampyrbok, bra feel-good bok.