Gilmore Girls: A year in the life
Längd: 5 hr 53 min.
Antal avsnitt: 4 stycken.
Åldersgräns: 11 år.
Genre: Komedi, drama.
Skådespelare: Lauren Graham, Alexis Bledel, Scott Patterson, Kelly Bishop, Matt Czuchry, Sean Gunn.
Releasedatum: 27 november 2017.
Distributör: Warner bros.
"Lorelai driver fortfarande Dragonfly Inn, och bor nu med Luke. Hennes dotter Rory är 32 år och försöker få fart på sin karriär samtidigt som hon har problem med ex-pojkvänner. Matriarken Emily försöker vänja sig vid livet som änka. De konfronterar olösta konflikter och för förtroliga samtal om livet."
Gilmore girls: A year in the life spelades in ungefär nio år efter att originalserien lades ner, och utspelas ett decennium efter de avslutande händelserna. Ändå känns det som att jag knappt hunnit blinka. I samma sekund som första avsnittet började kände jag mig… hemma. Och den känslan försvann aldrig. A year in the life är en underbar fortsättning, och lyckas återfånga magin från tidigare säsonger.
Vi får följa Lorelai och Rory under ett helt år.
Om du har sett och gillat Gilmore girls finns ingen tvekan om att du kommer att tycka om A year in the life. Den har samma mysiga stämning, vackra handling och intelligenta dialoger. Skådespelarna har samma fantastiska kemi till varandra, och trollbinder med sina dynamiska porträtteringar. Visst har karaktärerna förändrats – tio år har trots allt gått sedan vi såg dem senast – men de har kvar charmen som fick mig att förälska mig i dem i första taget.
Efter ett decennium vill Lorelai utveckla relationen med Luke.
Gilmore girls har alltid varit rolig, och det är A year in the life också. Avsnitten värmer in på djupet och flera gånger skrattade jag så att jag höll på att storkna. Men det som förvånade mig var hur mycket serien berörde. Karaktärernas konflikter och tragedierna som de tar sig igenom blev till ett känslomässigt crescendo. Flera gånger kom jag på mig själv med att torka bort tårar från kinden.
Paris och Rory besöker sin gamla skola.
Den enda ”svagheten” som jag noterade är att A year in the life är mer självupptagen är originalserien. Jag vet inte hur jag bättre kan förklara det. Sättet som skådespelarna visas upp på känns lite väl demonstrativt och krystat. Men ärligt talat kunde jag inte bry mig mindre. Fast det blev lite underligt kunde jag inte undgå att gilla det. Gilmore girls skulle kunna vara hur egenkär som helst: jag skulle ändå älska det.
Familjen genomgår både lycka och tragedi.
A year in the life är en mysig och glädjefylld efterföljare till Gilmore girls. Den gjorde mig rent utav lycklig, och lyckades besvara frågor som jag inte ens visste att jag hade. Dessutom är fördelningen mellan hjärtevärmande och hjärtekrossande stunder perfekt balanserat. Cliffhangern i slutet (tillsammans med Grahams kommentar i Pratar som fort jag kan) får mig därtill att tvivla på att detta är slutet.
Postat av: Karin
Tyckte faktiskt att den här var en riktigt stor besvikelse. Mycket kändes som de bara ville fylla ut material med onödiga storys istället för att fokusera på det viktigaste när de nu ändå hade lite utrymme. Och tyckte de förstörde Rory lite.
Svar:
Melanie
Postat av: Lena
Jag älskade Gilmore Girl och även om det var kul att återse gamla bekanta (blev sjukt besviken när man inte fick se Tristan BTW) men fastnade inte alls för denna.
Svar:
Melanie