FAKTA

Längd: 10 tim 32 min.

Antal avsnitt: 12 stycken.

Åldersgräns: 15 år.

Genre: Thriller, drama, fantasy.

Skådespelare: Anna Paquin, Stephen Moyer, Sam Trammell, Ryan Kwanten, Chris Bauer, Nelsan Ellis, Carrie Preston, Rutina Wesley, Alexander Skarsgård, Deborah Ann Woll, Jim Parrick, Evan Rachel Wood.

Nyckelord: Vampyrer, formbytare, mysterium.

Releasedatum: 25 maj 2011.

Distributör: Warner bros.

 

 

Precis som tidigare säsonger baseras den tredje säsongen av TRUE BLOOD på SOUTHERN VAMPIRE MYSTERIES-böckerna av Charlaine Harris. Det är en stark tredje säsong, men något svagare än de två föregående. Kvar finns spänningen och cliffhangers, de härliga karaktärerna och de rafflande intrigerna. Men här finns också mer utfyllnad. När det väl händer något så händer det verkligen något, men ibland upplevde jag att serien gick runt i cirklar och återanvände material sedan tidigare.

 

Något som jag tyckt om med de tidigare säsongerna är att fantasyelementen har använts sparsamt. Mysterium och mord har legat i fokus, och sen har vampyrer funnits på sidan om. Men i den tredje säsongen expanderar världen med mytologiska varelser. Något för mycket, om du frågar mig. Vampyrer, varulvar, formbytare, varpantrar, feer, häxor… det blir lite too much, och jag blir snabbt mättad. Säsongen är som bäst när fokus ligger på karaktärsdrama, inte när en handfull olika raser slåss mot varandra.

 

I min mening kommer även slutet som en besvikelse, då det inte bygger upp särskilt mycket spänning inför nästkommande säsong. Med det sagt, tycker jag fortfarande mycket om den tredje säsongen. Den är beroendeframkallande, rolig, sexig och spännande. Och jag ser fram emot att se den fjärde igen.

 

BETYG: 7/10

FAKTA

Längd: 8 tim 50 min.

Antal avsnitt: 12 stycken.

Åldersgräns:15 år.

Genre: Thriller, drama, fantasy.

Skådespelare: Anna Paquin, Stephen Moyer, Sam Trammell, Ryan Kwanten, Chris Bauer, Nelsan Ellis, Carrie Preston, Rutina Wesley, Alexander Skarsgård, Deborah Ann Woll, Jim Parrick, Michelle Forbes.

Nyckelord: Vampyrer, formbytare, mysterium.

Releasedatum: 18 augusti 2010.

Distributör: Warner bros.

 

 

 

Den andra säsongen av TRUE BLOOD är en stadig fortsättning på den första. Minst lika bra! Skådespelarna känns varmare i sina kläder, karaktärerna växer som individer och tempot är högt. Det är en sexig och spännande vampyrserie, helt olik något annat och passande för en väldigt bred målgrupp. Oavsett om du gillar blodiga strider, sockersöta romanser,, satirisk politik, erotiska stunder eller mytologiskt integrerade handlingar så lär du bli förtjust. TRUE BLOOD har något för alla smaker.

 

 

Något som jag personligen gillar skarpt, är att det alltid finns något som håller ens intresse. Cliffhangers och vändningar man aldrig kunnat se komma präglar varje avsnitt, och det är fascinerande hur alla paralleller sammanförs på de mest kreativa av sätt. Det är dessutom omöjligt att bara se ett avsnitt åt gången. I och med att varje avsnitt slutar mitt i spänningen, måste man se vidare direkt.

 

Överlag är TRUE BLOOD är lite av en guilty-pleasure: den känns någorlunda ”trash” ibland, men jag älskar det! Säsongen håller en stadig nivå rakt igenom och sätter ribban för fortsättningen.

 

BETYG: 7,5/10

FAKTA

Längd: 4 tim 27 min.

Antal avsnitt: 10 stycken.

Åldersgräns: 15 år.

Genre: Fantasy, skräck.

Skådespelare: Richard Armitage, James Callis, Alejandra Reynoso, Jessica Brown Findlay, Rila Fukushima, Jason Isaacs, Theo James, Yasmine Al Massri, Jaime Murray, Adetokumboh M'Cormach.

Nyckelord: Vampyrkrig, anime, magi.

Releasedatum: 5 mars 2020.

Distributör: Netflix.

 

 

 

 

Den här serien är så bra, och den tredje säsongen av CASTLEVANIA är minst sagt en värdig fortsättning. Spännande, blodig, nytänkande – allt man kan önska! Produktionen har varit välgjord från första början men i takt med att serien fortlöper och alla som medverkar blir varma i sina kläder blir alltsammans bättre och bättre.

 

CASTLEVANIA har verkligen lyckats skapa sympatiska karaktärer, och jag gillar att den tredje säsongen stärker intresset för dem genom att utforska dem ännu mer och addera ytterligare djup. Därtill introduceras en handfull nya huvudkaraktärer; något som jag generellt sätt brukar ha svårt för när en ”primär grupp” redan etablerats men som här fungerar riktigt bra. De integreras på ett så naturligt sätt och har så pass färgrika personligheter att det känns som att de alltid varit där. Särskilt mycket fastnade jag för Lenore, som med sin bedrägliga oskuldsfullhet och slughet bidrar med såväl sensualitet som en spänd atmosfär.

 

Den tredje säsongen av CASTLEVANIA är dessutom djupt atmosfärisk, oförutsägbar och stundtals riktigt chockerande. Den är sexig, intrigfylld och actionpackad, med en lagom balans mellan blod, humor och hjärta.

 

Överlag är jag riktigt nöjd. Den tredje säsongen känns lite som en brygga eftersom så stort fokus ligger på karaktärernas utveckling, men det är något som jag personligen uppskattar istället för non-stop action eller ett alltför handlingsbaserat förlopp. Och efter multipla cliffhangers i slutet sitter jag nu som på nålar efter en fortsättning.

 

BETYG: 7/10

FAKTA

Längd: 3 tim 28 min.

Antal avsnitt: 8 stycken.

Åldersgräns: 15 år.

Genre: Fantasy, skräck.

Skådespelare: Richard Armitage, James Callis, Theo James, Adetokumboh M'Cormack, Graham McTavish, Jaime Murray, Alejandra Reynoso, Matt Frewer, Peter Stormare.

Nyckelord: Vampyrkrig, anime, magi.

Releasedatum: 26 oktober 2018.

Distributör: Netflix.

 

 

 

Tycker du om GAME OF THRONES? Föreställ dig den serien, fast i anime-stil och med vampyrer, så har du CASTLEVANIA i ett nötskal. Gotisk, brutal och fylld med spännande intriger. En serie som inte kuvas av det konventionella, utan som vågar ta för sig och bli riktigt rå. Låter inte det alldeles fantastiskt?

 

Den andra säsongen av CASTLEVANIA är till och med bättre än den första. Karaktärerna och deras relationer utvecklas, röstskådespelarna känns mer bekväma i sina roller och animationen är om möjligt ännu vackrare. Häpnadsväckande vyer avlöser varandra, snygga actionsekvenser tar andan ur mig och den utsökta detaljrikedomen imponerar. Det är en serie med mycket tanke bakom, och det syns.

 

Något som förvånar mig är hur pass berörande den andra säsongen av CASTLEVANIA är. Vid det här laget har jag kommit att verkligen fastna för karaktärerna, och det gjorde fysiskt ont i mitt hjärta att se dem plågas med frågor gällande sitt värde.

 

Något annat som jag uppskattar är de nya karaktärerna som introduceras. I första säsongen lär vi känna en relativt liten ensemble karaktärerna, men här utökas det exponentiellt vilket bidrar med såväl fler intriger som mer drama. Särskilt mycket tycker jag om Carmilla, som utgör en fantastisk ny skurk.

 

 

Överlag tycker jag mycket om den andra säsongen av CASTLEVANIA. Spännande, blodig och med förvånansvärt stort hjärta. Tycker du om mörk fantasy och anime, ska du absolut se den.

 

BETYG: 7/10

FAKTA

Längd: 1 tim 35 min.

Antal avsnitt: 4 stycken.

Åldersgräns: 15 år.

Genre: Skräck, fantasy.

Skådespelare: Richard Armitage, Alejandra Raynoso, Rila Fukushima, Theo James, Adetokumboh M'Cormack, Jaime Murray, Bill Nighy, Gildart Jackson, Barbara Steele.

Nyckelord: Vampyrer, demoner, krig, anime.

Releasedatum: 7 juli 2017.

Distributör: Netflix.

 

 

 

 

 

Tv-serien CASTLEVANIA är inspirerad av tv spels-franchisen med samma namn, och följer Dracula på hans hämndresa efter att hans fru har blivit levande bränd på bål. Det var en serie som jag gav mig in i utan någon form av förkunskap, och som jag inte förväntade mig mycket utav. Men jag är glatt överraskad.

 

 

Den första säsongen av CASTLEVANIA fångade verkligen mitt intresse. Den är visserligen kort och har som främsta syfte att ställa upp spelpjäserna, så att säga. Men den gjorde verkligen intryck, och lämnar efter sig ett löfte om en ännu bättre fortsättning. Vackert animerad, med intressant handling och förvånansvärt mycket spänning, höll den mitt engagemang från början till slut. Jag blev dessutom riktigt häpen över graden av brutalitet. Det är en rå produktion, med många blodiga strider innehållande såväl tortyr som lemlästning. Och personligen gillar jag det, men jag förstår att det inte är en serie för alla.

 

Överlag tycker jag om den första säsongen av CASTLEVANIA. Något rörig, men med ett överraskande emotionellt djup som jag förutspår vidareutvecklas i nästkommande säsong. Jag är mycket nyfiken över att se vart alltsammans leder, och kommer absolut titta vidare.

 

BETYG: 6,5/10

FAKTA

Regissör: Claire Denis.

Genre: Science fiction.

Längd: 1 tim 53 min.

Åldersgräns: 15 år.

Skådespelare: Robert Pattinson, Juliette Binoche, André Benjamin, Mia Goth, Agata Buzek.

Nyckelord: Rymden, sexuella experiment.

Releasedatum: 20 januari 2020.

Distributör: Universal Sony.

 

 

 

 

 

Nope. Nepp. Nej. Nix. Det här var inte en film för mig. Jag vet knappt vad jag tittade på. På riktigt. Allt är bara… udda. Bortsett från det faktum att HIGH LIFE är snyggt filmad och har bra skådespelare, fanns inte mycket som gjorde mig intresserad.

 

Och vet du något sjukt? HIGH LIFE har ett så pass abstrakt berättande att bokstavligen det enda som jag minns från filmen är en (minst sagt) absurd sexscen. För övrigt kan jag bara säga att tempot var extremt långsamt och att jag inte brydde mig tillräckligt för att ens försöka hänga med i handlingen.

 

 

Överlag är HIGH LIFE bara väldigt… egendomlig, och tyvärr inte en film som jag skulle rekommendera.

 

BETYG: 3,5/10

FAKTA

Längd: 7 tim 3 min.

Antal avsnitt: 8 stycken.

Åldersgräns: 15 år.

Genre: Fantasy, äventyr.

Skådespelare: Henry Cavill, Freya Allan, Anya Chalotra, Mimi Ndiweni, Eamon Farren, MyAnna Buring, Wilson Radjou-Pujalte, Adam Levy.

Nyckelord: Trollkarlar, hovintriger, krig.

Releasedatum: 20 december 2019.

Distributör: Netflix.

 

 

 

 

Den första säsongen av THE WITCHER utgör en helt okej början till en fantasyserie med potential. Serien har synts i princip överallt på sistone, och den har jämförts med såväl GAME OF THRONES som andra tittarfavoriter. Men frågan återstår: förtjänar serien all hajp?

 

Mitt svar är: nja. Serien är definitivt överskattad. Tillräckligt roande för att skapa nyfikenhet och bibehålla intresse genom avsnitten, men överskattad icke desto mindre. Jag har två primära klagomål: följdriktighet och karaktärer. Säsongen är nämligen väldigt rörig. Handlingen saknar en tydlig riktning och kräver att tittaren redan har viss kunskap om THE WITCHER för att hänga med ordentligt. Lägg sedan till ett antal oannonserade tidshopp, så förvirras allt ytterligare. Det sistnämnda känns särskilt onödigt, eftersom det inte hade skadat serien att ha en tydligare struktur.

 

Gällande karaktärerna, hade jag velat lära känna dem bättre. För de är allihop så intressanta, men det känns som att vi bara skrapar på ytan och aldrig kommer dem särskilt nära. De känns inte heller tillräckligt anknutna till varandra, vilket ger en väldigt segmenterad upplevelse.

 

Men THE WITCHER är absolut inte dålig. Trots att jag anser att den har fått alldeles för mycket lovord, tyckte jag om serien. Kameraarbetet är sjukt snyggt. Musiken är fantastisk. Och skådespelarna imponerar stort. Det finns tillräckligt mycket som är bra med den för att göra mig nyfiken på fortsättningen, särskilt nu när jag vet vad jag har att förvänta mig. I grund och botten är tanken god, det är bara utförandet som blir lite halvtaskigt ibland.

 

BETYG: 6,5/10

FAKTA

Längd: 6 hr 50 min.

Antal avsnitt: 6 stycken.

Åldersgräns: 15 år.

Genre: Fantasy, drama.

Skådespelare: Emilia Clarke, Peter Dinklage, Kit Harington, Lena Headey, Sophie Turner, Maisie Williams, Nikolaj Coster-Waldau, Liam Cunningham, Rory McCann, Nathalie Emmanuel.

Nyckelord: Maktkamp, drakar, hovintrig.

Premiärdatum: 2 december 2019.

Distributör: Warner bros.

 

 

 

 

Det här är andra gången som jag ser GAME OF THRONES säsong 8. Den första säsongen blev jag förfärad: det var inte alls vad jag hade önskat eller förväntat mig. Men andra gången… jag ska inte påstå att säsongen har blivit bättre, men jag har försonats mer med mina tankar och såg avsnitten mer objektivt. Och fast jag fortfarande har synpunkter och anser att de tidigare säsongerna är överlägsna, så tycker jag inte längre att den är dålig.

 

Det som händer i den åttonde säsongen av GAME OF THRONES är bra. Ärligt, jag tycker att serien går i rätt riktning. Mitt problem är emellertid att den tar sig till sitt slutmål alldeles för fort. Säsongen hade behövt vara längre – helt uppdelad i två säsonger – för att på ett mer omsorgsfullt sätt verkställa sina idéer. Nu känns allt påskyndat, och en del logiska luckor uppstår på grund av oadresserade tidshopp och simplifieringar. Genvägar tas för att spara tid, vilket gör att vi går miste om såväl trovärdighet som scener som hade gett ett bättre sammanhang.

 

 

I slutändan kan jag ändå acceptera den åttonde säsongen av GAME OF THRONES. Ja, den lider av stressyndrom och har mycket förlorad potential. Ja, jag hade velat se mer av händelsernas efterföljder. Men skådespelarna är bra, karaktärerna intressanta och handlingen spännande. Så ta ett djupt andetag, förvänta dig inte för mycket och ta dig tid att se hur tidernas mest populära fantasyserier slutar.

 

BETYG: 6/10

FAKTA

Längd: 8 tim 48 min.

Antal avsnitt: 13 stycken.

Åldersgräns: 15 år.

Genre: Science fiction, drama.

Skådespelare: Eliza Taylor, Paige Turco, Bob Morley, Marie Avgeropoulos, Lindsay Morgan, Richard Harmon, Tasya Tales, Shannon Kook, Luisa d'Oliveira.

Releasedatum: 25 november 2019.

Distributör: Warner bros.

 

 

 

Jag är så himla besviken. Jag älskar THE 100, och har under lång tid ansett den vara en av mina favoriter. Men på sistone har serien förfallit. Förra säsongen var medioker och den här… kan vi bara glömma bort att den finns?

 

Det är knappt jag känner igen serien längre. THE 100 har gått från att vara ett annorlunda och relativt trovärdigt sci fi-äventyr, till att klampa in på fantasy-territorium. Människor kommer tillbaka från de döda, går upp i rök och tar över varandras kroppar. Och det blir för mycket. Det övernaturliga tas till omåttliga proportioner och jag saknar trovärdighet och logik.

 

Serien har dessutom blivit mer förutsägbar. Skaparna har lämnat riskzonen och kör numera med säkra kort och upprepande strukturer, vilket blir rätt tråkigt. Jag behöver en känsla av överhängande fara för att engageras av den här typen av serier, så när det är uppenbart att allt kommer att lösa sig blir jag snabbt disträ. Och på tal om något helt orelaterat till detta, så stör jag mig rätt mycket på rekvisitan i den här säsongen, som ser himla billig ut.

 

Överlag är jag väldigt ledsen över hur serien har blivit. Det här är utan tvekan den sämsta säsongen hittills, och med tanke på hur allt slutade har jag föga hopp om en god fortsättning. Så mitt tips till dig är: se de första fyra säsongerna av THE 100 – de är fantastiska – men stanna sen.

 

BETYG: 4,5/10

FAKTA

Längd: 8 tim 49 min.

Antal avsnitt: 13 stycken.

Åldersgräns: 15 år.

Genre: Science fiction, äventyr.

Skådespelare: Eliza Taylor, Bob Morley, Maria Avgeropoulos, Lindsey Morgan, Paige Turco, Henry Ian Cusick, Richard Harmon, Christopher Larkin, Tasya Teles, Adina Porter, Luisa d'Oliveira, Tati Gabrielle.

Releasedatum: 2 september 2019.

Distributör: Warner bros.

 

 

 

 

Trots att den femte säsongen av THE 100 är den som jag gillar minst, är det svårt att inte tycka om den. En intressant handling, ett fantastiskt foto och grymma actionsekvenser är bara några anledningar till att den är värd att se. Att sen återse alla karaktärerna efter en lång paus, är som att återvända hem. Jag har saknat dem mer än jag vill erkänna. Särskilt Octavia, som är bad-ass as fuck!

 

Så vad gjorde att jag fastnade mindre för den här säsongen än de tidigare? Mestadels beror det på att den känns som en brygga. Jag upplever att det som händer och de karaktärer som introduceras är medel för att kunna ge serien en nystart. Och det är smart. Serien skapar förutsättningar för en spektakulär fortsättning. Konsekvensen blir emellertid att säsongen som sådan gör mindre intryck. Den är inte riktigt lika spännande, inte riktigt lika ”wow” som sina föregångare.

 

Överlag är den femte säsongen av THE 100 bra. Jag var intresserad rakt igenom, men upplevde inte samma hjärtpumpande intensitet som jag har gjort förut. Jag ser emellertid stor potential i fortsättningen och är riktigt taggad över att se vidare.

 

BETYG: 6,5/10

FAKTA

Längd: 4 tim 44 min,

Antal avsnitt: 7 stycken.

Åldersgräns: 15 år.

Genre: Science fiction, thriller, äventyr.
Skådespelare: Natalie Martinez, Kate Bosworth, Ronald Peet, Sibylla Deen, Gilles Geary, Kyle Schmid.

Releasedatum: 12 september 2019.

Distributör: Netflix.

 

 

 

 

 

 

 

Vad sjutton är det här? Med ett koncept som kombinerar LOST med THE MATRIX, hade THE I-LAND all potential till att bli riktigt lyckad. Ändå misslyckas serien totalt.

 

Till en början verkar THE I-LAND lovande. Den exotiska miljön, mystiska stämningen och ROBINSON-inspirerande handlingen var mer än nog för att vecka mitt intresse. Men allteftersom serien pågår, försjunker den längre och längre ner i en kakofoni av stereotyper och slarv. Manuset är stelt, skådespelarna krystade och helhetsintrycket blir att något saknas. Men värst av allt är de många olika handlingsparallellerna som inte leder någonstans. Var och en för sig, är seriens idéer goda. Men de integreras inte särskilt väl tillsammans och ingen av dem får ett ordentligt avslut. Resultatet gör att THE I-LAND känns rätt meningslös: för om vi aldrig får svar, varför ska vi se serien alls?

 

Överlag är jag besviken på THE I-LAND. Inte för att det är en dålig serie – jag medger att jag underhölls av den och att jag nästan hat-tittade vidare av ren nyfikenhet. Däremot är THE I-LAND väldigt dåligt utförd, och när eftertexterna för sista avsnittet började rulla kände jag bara ett stort antiklimax.

 

BETYG: 4,5/10

FAKTA

Längd: 7 tim 23 min.

Antal avsnitt: 8 stycken.

Åldersgräns: 15 år.

Genre: Science fiction, mysterium.

Skådespelare: Winona Ryder, David Harbour, Finn Wolfhard, Millie Bobby Brown, Gaten Matarazzo, Caleb McLaughlin, Natalia Dyer, Charlie Heaton, Joe Keery, Cara Bueno.

Releasedatum: 4 juli 2019.

Distributör: Netflix.

 

 

 

 

 

 

Stranger things är en väldigt bra serie. Det är något som måste klargöras redan från första början. De charmiga karaktärerna, de intressanta mysterierna och den nostalgiska stämningen får mig bokstavligen att sitta och le som ett fån till i princip alla avsnitt. Med det sagt, har serien tappat något. Den tredje säsongen är bra, men inte alls lika bra som de tidigare delarna.

 

Serien har börjat gå utför. Den innehåller fler klyschor, är mer överdriven och känns inte lika bra sammanhållen som tidigare. Ofta går handlingen runt som i cirklar, och de vaga reglerna kring hur det övernaturliga fungerar gör att alltsammans känns lite väl anpassningsbart. Därtill anser jag att skurkarna i denna säsong är sämre än tidigare antagonister. De framstår nästan som ryska karikatyrer, vilket gjorde att jag inte kunde ta dem på allvar.

 

Som helhet är den tredje säsongen av Stranger things bra. Jag har svårt att tänka mig att serien någonsin skulle kunna bli något annat än just bra. Det som är tråkigt är bara att den en gång i tiden var så mycket bättre.

 

BETYG: 6,5/10

FAKTA

Längd: 7 tim 20 min.

Antal avsnitt: 9 stycken.

Åldersgräns: 15 år.

Genre: Science fiction, mysterium.

Skådespelare: Winona Ryder, David Harbour, Finn Wolfhard, Millie Bobby Brown, Gaten Matarazzo, Caleb McLaughlin, Natalia Dyer, Charlie Heaton, Joe Keery, Sean Astin.

Releasedatum: 27 oktober 2017.

Distributör: Netflix.

 

 

 

 

 

Den andra säsongen av STRANGER THINGS tar vid ett år efter händelserna i senaste avsnittet. Men trots det långa tidshoppet återupptas spänningen direkt. Liksom i den första säsongen byggs stämningen successivt upp inför en storslagen klimax, och det är svårt att slita sig från skärmen. Det finns en balans mellan action, humor och nostalgi som håller tittaren fängslad. Och tack vare de härliga karaktärerna – deras skämtlynne och deras charm – hamnar det växande hotet i fin kontrast mot allt det gulliga och fluffiga.

 

Men säsongen är inte helt problemfri. Faktum är att den är relativt ojämn. Händelseförloppet är förutsägbart, något ologiskt och relativt upprepande. Några avsnitt känns mest som utfyllnad, och trots att säsongen överlag är väldigt spännande så fanns stunder då tristessen var påträngande. Därtill går serien verkligen "all in" när det kommer till destruktiva monster, och enligt mig blir det lite för mycket. Allt som allt är denna del av STRANGER THINGS riktigt bra, men inte lika bra eller strukturerad som sin föregångare.

 

Som helhet är den andra säsongen av STRANGER THINGS en värdig efterföljare. Det är en välgjord, genreöverskridande science fiction-serie som bjuder på så väl mystik och action, som humor och romantik. Trots att jag tyckte att denna säsong var något sämre än den tidigare, anser jag att den definitivt är värd att se.

 

BETYG: 7,5/10

FAKTA

Längd: 6 tim 46 min.

Antal avsnitt: 8 stycken.

Åldersgräns: 15 år.

Genre: Science fiction, mysterium.

Skådespelare: Winona Ryder, David Harbour, Finn Wolfhard, Millie Bobby Brown, Gaten Matarazzo, Caleb McLaughlin, Natalia Dyer, Charlie Heaton, Joe Keery, Cara Bueno.

Releasedatum: 15 juli 2016.

Distributör: Netflix.

 

 

 

 

 

 

En av de senaste årens stora snackisar har varit tv-serien STRANGER THINGS. Det verkar som att varenda människa är ett fan. Därför kändes det lite som ett måste att ta del av denna nya ”sensation”, och se vad all hajp handlar om. Och det måste jag ändå säga: jag ångrar inte mitt val.

 

Den första säsongen av STRANGER THINGS är toppen. Jag skulle beskriva den som E.T. möter Alien möter THE BREAKFAST CLUB. Värmen finns där, skräcken finns där, humorn finns där. Det är en genreöverskridande serie med såväl high school-drama som klassiska skräckfilms-vibbar. Det kanske låter som en salig blandning, men det fungerar faktiskt riktigt bra.

 

Och det är just kombinationen av allt som gör serien så härlig. STRANGER THINGS är mysig, med varma vänskapsrelationer, charmiga karaktärer och innovativ humor. Den är nostalgisk, med en tydlig 80-talsprägel som bland annat framhävs genom valet av musik och kläder och kulturella referenser. Men den är också mystisk och riktigt spännande. Det finns scener där pulsen ekar högt i öronen, där man inte alls vet hur det ska sluta. Det finns scener som fascinerar, och som tvingar tittaren att reflektera och analysera det som händer. Det enkla kombineras med det komplexa, och resultatet blir en oerhört fin serie.

 

 

Sist men inte minst vill jag nämna skådespelarna. Alla gör väldigt bra ifrån sig. Särskilt barnen, vilket förvånade mig. Enligt min erfarenhet brukar barnskådespelare inte vara övertygande i sina tolkningar, men i STRANGER THINGS är det svårt att inte fatta tycke för dem allesammans. Särskilt läspande Gaten Matarazzo, som är helt bedårande. Den enda skådespelaren som jag är måttligt imponerad av är Winona Ryder, som enligt mig överspelar något.

 

Överlag är den första säsongen av STRANGER THINGS en hit. En riktigt bra början på en serie med potential. Jag ser mycket fram emot fortsättningen.

 

BETYG: 7,5/10

FAKTA

Längd: 8 tim 3 min.

Antal avsnitt: 21 stycken.

Åldersgräns: Barntillåten.

Genre: Äventyr, komedi, fantasy.

Skådespelare: Jason Ritter, Alex Hirsch, Kristen Schaal, Linda Cardellini, Kevin Michael Richardson.

Inspelningsår: 2014.

Distributör: Disney.

 

 

 

 

 

 

 

GRAVITY FALLS är verkligen en barnserie i egen klass. Jag önskar att jag hade sett den här serien när jag växte upp! Den innehåller underbara karaktärer, som har så där härligt udda och färgstarka personligheter. Den har intressanta mysterier och spännande upplösningar. Och min personliga favorit: den levererar inspirerande samhällskritik med ett leende på läpparna. Även som vuxen är det lätt att bara luta sig tillbaka och njuta.

 

Just den andra säsongen av GRAVITY FALLS, är mörkare än den första. Den innehåller mer action, fler övernaturliga monster och fler konfrontationer med protagonisternas fiender. Och det funkar bra, men jag personligen föredrar lättsamheten hos den första säsongen. Den var roligare och… mer magisk? Med det sagt är inte den här säsongen dålig – långt ifrån! – men skulle jag välja mellan dem så skulle jag hellre titta på föregångaren.

 

Den andra säsongen av GRAVITY FALLS nådde definitivt mina förväntningar. Det här är en serie jag rekommenderar såväl barn som vuxna.

 

BETYG: 6/10

FAKTA

Längd: 15 hr 40 min.

Antal avsnitt: 22 stycken.

Åldersgräns: 11 år-

Genre: Drama, äventyr, fantasy.

Skådespelare: Lana Parrilla, Colin O'Donoghue, Andrew J. West, Dania Ramirez, Alison Fernandez, Robert Carlyle, Gabrielle Anwar, Mekia Cox.

Releasedatum: 8 oktober 2018.

Distributör: ABC Studios.

 

 

 

 

Fy farao vilken kass säsong! Vad hände med serien? Once upon a time har i många år varit min guilty pleasure. Jag har hänförts av den rosaskimrande, fluffiga stämningen och njutit av den härliga nostalgin som sagorna medförde. Men seriefinalen går bara att beskriva med ett ord. Patetisk.

 

Handlingen i seriens sista säsong är identisk med den i seriens första. Alla karaktärerna har förlorat minnet, och det är upp till ett litet barn att få dem att återigen tro på att de i själva verket är sagofigurer. Det är alltså exakt samma koncept, fast betydligt sämre utfört. Dessutom syns de flesta från den ursprungliga skådespelarensemblen inte till. Regina, Rumpelstiltskin och Hook och betydande roller, men resterande karaktärer är som bortglömda. De har ersatts av en grupp bleka karaktärer som spelas av ännu blekare skådespelare: något som gör serien katastrofalt tråkig. Faktum är att jag DNF:ade säsongen halvvägs igenom, för jag såg inget syfte med att fortsätta titta.

 

Allt som allt är den sjunde och sista säsongen av Once upon a time riktigt usel. Och det kommer från någon som älskat serien under flera år.

 

BETYG: 2,5/10

FAKTA

Längd: 6 hr 50 min.

Antal avsnitt: 6 stycken.

Åldersgräns: 15 år.

Genre: Fantasy, drama.

Skådespelare: Emilia Clarke, Peter Dinklage, Kit Harington, Lena Headey, Sophie Turner, Maisie Williams, Nikolaj Coster-Waldau, Liam Cunningham, Rory McCann, Nathalie Emmanuel.

Premiärdatum: 15 april 2019.

Distributör: Warner bros.

 

 

 

 

 

 

Herrejävlar vad besviken jag är. Game of thrones har varit min favoritserie i många år, men nu – efter seriefinalen – är jag inte bara bitter. Nej, bitter räcker inte för att beskriva den smärta som jag känner av att se Game of thrones förfalla. Jag är förbannad.

 

Logiska luckor, klyschor och ett manus som ignorerar det mesta som har byggts upp i tidigare säsonger. Är det något som du förknippar Game of thrones med? Det gjorde jag inte heller, men den åttonde säsongen gör det svårt att låta bli.

 

Manuset överlag känns väldigt lat, men framför allt väldigt slarvigt genomfört. Det känns som att skaparna har haft väldigt bråttom med att få klart säsongen. Allt känns påskyndat. Händelserna stressas fram, scener nödvändiga för att ge sammanhang slopas och gigantiska tidshopp adresseras aldrig. Genvägar tas hela tiden och som tittare är det svårt att förstå hur händelse A plötsligt ledde till händelse B. Särskilt besviken är jag över Den långa natten och Daenerys livsöde. Båda parallellerna hade potential till att bli briljanta, men bristen på följdriktig uppladdning och ordentliga efterföljder skapar världens antiklimax. Säsongen borde ha haft fler avsnitt och händelserna getts mer tid.

 

 

Den åttonde och sista säsongen av Game of thrones är ett sorgligt kapitel i franchisens historia. Och då menar jag inte att jag berördes av serien, utan att mitt hjärta krossades brutalt i småbitar av hur mediokert utfört alltsammans är. På sin höjd tyckte jag om ”The bells”, men precis som resterande avsnitt lider det av ett extremt stressyndrom. Det känns som att skaparna helt enkelt var angelägna om ett snabbt avslut, oavsett kvalité, och tyvärr är det så man förstör en av tv-historiens bästa serier.

 

BETYG: 5/10

FAKTA

Längd: 6 hr 54 min.

Antal avsnitt: 20 stycken.

Åldersgräns: 15 år.

Genre: Äventyr, historisk fiktion, fantasy.

Skådespelare: Travis Fimmel, Katheryn Winnick, Gustaf Skarsgård, Alexander Ludwig, Alysas Sutherland, John Kavanagh, Alex Høgh Andersen, Maude Hirst, Jasper Pääkkönen, Linus Roache.

Releasedatum: 7 augusti 2017.

Distributör: SF Studios.

 

 

 

 

Vikings har sedan tv-seriens början gjort mig likgiltig. Det är en helt okej serie, men den saknar det där lilla extra. Den fjärde säsongens avslutande del är inget undantag. Alltsammans hålls på en neutral mellan-nivå: skådespelarna är duktiga men inte överväldigande, avsnitten spännande utan att chockera, händelserna emotionella men inte riktigt berörande. Det är som att känslorna finns där i bakgrunden, men inte når ända vägen fram.

 

I den fjärde säsongens andra volym händer emellertid några saker som får mig att hoppas på seriens fortsättning. Karaktärer som jag aldrig riktigt har gillat försvinner, och ett löfte om ett nytt, fräscht koncept utlovas. Nu finns potential för serien att få nytt liv. Frågan är bara om Vikings tar vara på den chansen.

 

Som helhet är Vikings säsong 4 volym 2 okej. Lite utdragen och innehållslös ibland, men likaså småspännande.

 

BETYG: 6/10

FAKTA

Längd: 8 hr 20 min.

Antal avsnitt: 20 stycken.

Åldersgräns: Barntillåten.

Genre: Äventyr, komedi, fantasy.

Skådespelare: Jason Ritter, Alex Hirsch, Kristen Schaal, Linda Cardellini, Kevin Michael Richardson.

Inspelningsår: 2012.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Den första säsongen av Gravity falls är härlig. Det är en animerad äventyrskomedi marknadsförd gentemot barn, men som passar minst lika bra för vuxna. Faktum är att jag – som är 23 år gammal – tyckte att serien var riktigt rolig.

 

Det absolut bästa med serien är karaktärerna. Dipper, Stan, Soos… de är allesammans charmiga och intressanta att följa. Favoriten är emellertid Mabel. Jisses, vilken fantastiskt färgstark personlighet hon har! Hon är så där härligt udda, och jag älskar att hon inte tar sig själv på för stort allvar. Det är oftast hon som bidrar med humor, och ärligt talat en stor dos inspiration.

 

Något annat som jag tycker om med den första säsongen av Gravity falls, är att den är ”lagom” magisk. Jag gillar att den kretsar kring vardagliga problem, men integrerar en liten dos magi i det hela, snarare än tvärt om. Vi får se karaktärerna handskas med kärleksbekymmer, girighet och att växa upp – fast med inslag av gnomer och andra mytiska fenomen. Det bidrar med viss mystisk eskapism, utan att det någonsin blir för fånigt eller svårt att relatera till.

 

Som helhet är jag glatt överraskad. Gravity falls visade sig vara en lyckad kombination av spänning och humor, och det finns ingen tvekan om att jag kommer att fortsätta följa serien.

 

BETYG: 6,5/10

FAKTA

Längd: 11 hr 44 min.

Antal avsnitt: 16 stycken.

Åldersgräns: 15 år.

Genre: Rysare, drama, science fiction.

Skådespelare: Kim Dickens, Alycia Debnam-Carey, Colman Domingo, Danay Garcia, Lennie James, Maggie Grace, Garret Dillahunt, Jenna Elfman, Tonya Pinkins, Aaron Stanford

Releasedatum: 3 december 2018.

Distributör: Warner bros.

 

 

 

 

Jag har varit väldigt kritisk gentemot Fear the walking dead. Karaktärerna, handlingen, stämningen... inget har egentligen tilltalat mig eller skapat ett behov av att se vidare. Avsnitten har varken haft driv eller känsla, vilket resulterat i en relatvt intetsägande upplevelse. Men något händer i den fjärde säsongen. Trots att serien fortfarande präglas av brister och utfyllnadsscener, har ett intresse väckts hos mig. För första gången sedan Fear the walking dead började, ville jag se vidare. 

 

För det första upplever jag att den fjärde säsongen av Fear the walking dead innehåller fler intriger än tidigare delar. Det skapar spänning, och nyfikenhet på fortsättningen. För det andra, gillar jag den nuvarande skådespelargruppen betydligt bättre än den ursprungliga. Det sker en viss utrensning av karaktärer under säsongens gång, och till min glädje var det just de personerna som jag störde mig mest på som försvann. Kvar lämnades de mer komplexa själarna, som tillsammans med några nyintroducerade individer utgör en starkare och betydligt mer fängslande ensemble. I den här typen av lågmälda serie, är det karaktrerna som driver avsnitten framåt: och därför är det viktigare än någonsin att skådespelarnas insatser griper tag. Och det tycker jag att de gör nu.

 

Allt som allt är den fjärde säsongen av Fear the walking dead faktiskt helt okej. Jag är glatt överraskad. Visst är den långt ifrån lika imponerande som originalserien. Men med tanke på hur mycket serien utvecklades i bara denna säsong, är det mycket möjligt att den når dit en dag. Det känns som att serien äntligen har hittat sig själv.

  

BETYG: 5,5/10.