FAKTA

Längd: 7 tim 3 min.

Antal avsnitt: 8 stycken.

Åldersgräns: 15 år.

Genre: Fantasy, äventyr.

Skådespelare: Henry Cavill, Freya Allan, Anya Chalotra, Mimi Ndiweni, Eamon Farren, MyAnna Buring, Wilson Radjou-Pujalte, Adam Levy.

Nyckelord: Trollkarlar, hovintriger, krig.

Releasedatum: 20 december 2019.

Distributör: Netflix.

 

 

 

 

Den första säsongen av THE WITCHER utgör en helt okej början till en fantasyserie med potential. Serien har synts i princip överallt på sistone, och den har jämförts med såväl GAME OF THRONES som andra tittarfavoriter. Men frågan återstår: förtjänar serien all hajp?

 

Mitt svar är: nja. Serien är definitivt överskattad. Tillräckligt roande för att skapa nyfikenhet och bibehålla intresse genom avsnitten, men överskattad icke desto mindre. Jag har två primära klagomål: följdriktighet och karaktärer. Säsongen är nämligen väldigt rörig. Handlingen saknar en tydlig riktning och kräver att tittaren redan har viss kunskap om THE WITCHER för att hänga med ordentligt. Lägg sedan till ett antal oannonserade tidshopp, så förvirras allt ytterligare. Det sistnämnda känns särskilt onödigt, eftersom det inte hade skadat serien att ha en tydligare struktur.

 

Gällande karaktärerna, hade jag velat lära känna dem bättre. För de är allihop så intressanta, men det känns som att vi bara skrapar på ytan och aldrig kommer dem särskilt nära. De känns inte heller tillräckligt anknutna till varandra, vilket ger en väldigt segmenterad upplevelse.

 

Men THE WITCHER är absolut inte dålig. Trots att jag anser att den har fått alldeles för mycket lovord, tyckte jag om serien. Kameraarbetet är sjukt snyggt. Musiken är fantastisk. Och skådespelarna imponerar stort. Det finns tillräckligt mycket som är bra med den för att göra mig nyfiken på fortsättningen, särskilt nu när jag vet vad jag har att förvänta mig. I grund och botten är tanken god, det är bara utförandet som blir lite halvtaskigt ibland.

 

BETYG: 6,5/10

FAKTA

Längd: 6 hr 50 min.

Antal avsnitt: 6 stycken.

Åldersgräns: 15 år.

Genre: Fantasy, drama.

Skådespelare: Emilia Clarke, Peter Dinklage, Kit Harington, Lena Headey, Sophie Turner, Maisie Williams, Nikolaj Coster-Waldau, Liam Cunningham, Rory McCann, Nathalie Emmanuel.

Nyckelord: Maktkamp, drakar, hovintrig.

Premiärdatum: 2 december 2019.

Distributör: Warner bros.

 

 

 

 

Det här är andra gången som jag ser GAME OF THRONES säsong 8. Den första säsongen blev jag förfärad: det var inte alls vad jag hade önskat eller förväntat mig. Men andra gången… jag ska inte påstå att säsongen har blivit bättre, men jag har försonats mer med mina tankar och såg avsnitten mer objektivt. Och fast jag fortfarande har synpunkter och anser att de tidigare säsongerna är överlägsna, så tycker jag inte längre att den är dålig.

 

Det som händer i den åttonde säsongen av GAME OF THRONES är bra. Ärligt, jag tycker att serien går i rätt riktning. Mitt problem är emellertid att den tar sig till sitt slutmål alldeles för fort. Säsongen hade behövt vara längre – helt uppdelad i två säsonger – för att på ett mer omsorgsfullt sätt verkställa sina idéer. Nu känns allt påskyndat, och en del logiska luckor uppstår på grund av oadresserade tidshopp och simplifieringar. Genvägar tas för att spara tid, vilket gör att vi går miste om såväl trovärdighet som scener som hade gett ett bättre sammanhang.

 

 

I slutändan kan jag ändå acceptera den åttonde säsongen av GAME OF THRONES. Ja, den lider av stressyndrom och har mycket förlorad potential. Ja, jag hade velat se mer av händelsernas efterföljder. Men skådespelarna är bra, karaktärerna intressanta och handlingen spännande. Så ta ett djupt andetag, förvänta dig inte för mycket och ta dig tid att se hur tidernas mest populära fantasyserier slutar.

 

BETYG: 6/10

FAKTA

Längd: 8 tim 48 min.

Antal avsnitt: 13 stycken.

Åldersgräns: 15 år.

Genre: Science fiction, drama.

Skådespelare: Eliza Taylor, Paige Turco, Bob Morley, Marie Avgeropoulos, Lindsay Morgan, Richard Harmon, Tasya Tales, Shannon Kook, Luisa d'Oliveira.

Releasedatum: 25 november 2019.

Distributör: Warner bros.

 

 

 

Jag är så himla besviken. Jag älskar THE 100, och har under lång tid ansett den vara en av mina favoriter. Men på sistone har serien förfallit. Förra säsongen var medioker och den här… kan vi bara glömma bort att den finns?

 

Det är knappt jag känner igen serien längre. THE 100 har gått från att vara ett annorlunda och relativt trovärdigt sci fi-äventyr, till att klampa in på fantasy-territorium. Människor kommer tillbaka från de döda, går upp i rök och tar över varandras kroppar. Och det blir för mycket. Det övernaturliga tas till omåttliga proportioner och jag saknar trovärdighet och logik.

 

Serien har dessutom blivit mer förutsägbar. Skaparna har lämnat riskzonen och kör numera med säkra kort och upprepande strukturer, vilket blir rätt tråkigt. Jag behöver en känsla av överhängande fara för att engageras av den här typen av serier, så när det är uppenbart att allt kommer att lösa sig blir jag snabbt disträ. Och på tal om något helt orelaterat till detta, så stör jag mig rätt mycket på rekvisitan i den här säsongen, som ser himla billig ut.

 

Överlag är jag väldigt ledsen över hur serien har blivit. Det här är utan tvekan den sämsta säsongen hittills, och med tanke på hur allt slutade har jag föga hopp om en god fortsättning. Så mitt tips till dig är: se de första fyra säsongerna av THE 100 – de är fantastiska – men stanna sen.

 

BETYG: 4,5/10

FAKTA

Längd: 8 tim 49 min.

Antal avsnitt: 13 stycken.

Åldersgräns: 15 år.

Genre: Science fiction, äventyr.

Skådespelare: Eliza Taylor, Bob Morley, Maria Avgeropoulos, Lindsey Morgan, Paige Turco, Henry Ian Cusick, Richard Harmon, Christopher Larkin, Tasya Teles, Adina Porter, Luisa d'Oliveira, Tati Gabrielle.

Releasedatum: 2 september 2019.

Distributör: Warner bros.

 

 

 

 

Trots att den femte säsongen av THE 100 är den som jag gillar minst, är det svårt att inte tycka om den. En intressant handling, ett fantastiskt foto och grymma actionsekvenser är bara några anledningar till att den är värd att se. Att sen återse alla karaktärerna efter en lång paus, är som att återvända hem. Jag har saknat dem mer än jag vill erkänna. Särskilt Octavia, som är bad-ass as fuck!

 

Så vad gjorde att jag fastnade mindre för den här säsongen än de tidigare? Mestadels beror det på att den känns som en brygga. Jag upplever att det som händer och de karaktärer som introduceras är medel för att kunna ge serien en nystart. Och det är smart. Serien skapar förutsättningar för en spektakulär fortsättning. Konsekvensen blir emellertid att säsongen som sådan gör mindre intryck. Den är inte riktigt lika spännande, inte riktigt lika ”wow” som sina föregångare.

 

Överlag är den femte säsongen av THE 100 bra. Jag var intresserad rakt igenom, men upplevde inte samma hjärtpumpande intensitet som jag har gjort förut. Jag ser emellertid stor potential i fortsättningen och är riktigt taggad över att se vidare.

 

BETYG: 6,5/10

FAKTA

Längd: 4 tim 44 min,

Antal avsnitt: 7 stycken.

Åldersgräns: 15 år.

Genre: Science fiction, thriller, äventyr.
Skådespelare: Natalie Martinez, Kate Bosworth, Ronald Peet, Sibylla Deen, Gilles Geary, Kyle Schmid.

Releasedatum: 12 september 2019.

Distributör: Netflix.

 

 

 

 

 

 

 

Vad sjutton är det här? Med ett koncept som kombinerar LOST med THE MATRIX, hade THE I-LAND all potential till att bli riktigt lyckad. Ändå misslyckas serien totalt.

 

Till en början verkar THE I-LAND lovande. Den exotiska miljön, mystiska stämningen och ROBINSON-inspirerande handlingen var mer än nog för att vecka mitt intresse. Men allteftersom serien pågår, försjunker den längre och längre ner i en kakofoni av stereotyper och slarv. Manuset är stelt, skådespelarna krystade och helhetsintrycket blir att något saknas. Men värst av allt är de många olika handlingsparallellerna som inte leder någonstans. Var och en för sig, är seriens idéer goda. Men de integreras inte särskilt väl tillsammans och ingen av dem får ett ordentligt avslut. Resultatet gör att THE I-LAND känns rätt meningslös: för om vi aldrig får svar, varför ska vi se serien alls?

 

Överlag är jag besviken på THE I-LAND. Inte för att det är en dålig serie – jag medger att jag underhölls av den och att jag nästan hat-tittade vidare av ren nyfikenhet. Däremot är THE I-LAND väldigt dåligt utförd, och när eftertexterna för sista avsnittet började rulla kände jag bara ett stort antiklimax.

 

BETYG: 4,5/10

FAKTA

Längd: 7 tim 23 min.

Antal avsnitt: 8 stycken.

Åldersgräns: 15 år.

Genre: Science fiction, mysterium.

Skådespelare: Winona Ryder, David Harbour, Finn Wolfhard, Millie Bobby Brown, Gaten Matarazzo, Caleb McLaughlin, Natalia Dyer, Charlie Heaton, Joe Keery, Cara Bueno.

Releasedatum: 4 juli 2019.

Distributör: Netflix.

 

 

 

 

 

 

Stranger things är en väldigt bra serie. Det är något som måste klargöras redan från första början. De charmiga karaktärerna, de intressanta mysterierna och den nostalgiska stämningen får mig bokstavligen att sitta och le som ett fån till i princip alla avsnitt. Med det sagt, har serien tappat något. Den tredje säsongen är bra, men inte alls lika bra som de tidigare delarna.

 

Serien har börjat gå utför. Den innehåller fler klyschor, är mer överdriven och känns inte lika bra sammanhållen som tidigare. Ofta går handlingen runt som i cirklar, och de vaga reglerna kring hur det övernaturliga fungerar gör att alltsammans känns lite väl anpassningsbart. Därtill anser jag att skurkarna i denna säsong är sämre än tidigare antagonister. De framstår nästan som ryska karikatyrer, vilket gjorde att jag inte kunde ta dem på allvar.

 

Som helhet är den tredje säsongen av Stranger things bra. Jag har svårt att tänka mig att serien någonsin skulle kunna bli något annat än just bra. Det som är tråkigt är bara att den en gång i tiden var så mycket bättre.

 

BETYG: 6,5/10

FAKTA

Längd: 7 tim 20 min.

Antal avsnitt: 9 stycken.

Åldersgräns: 15 år.

Genre: Science fiction, mysterium.

Skådespelare: Winona Ryder, David Harbour, Finn Wolfhard, Millie Bobby Brown, Gaten Matarazzo, Caleb McLaughlin, Natalia Dyer, Charlie Heaton, Joe Keery, Sean Astin.

Releasedatum: 27 oktober 2017.

Distributör: Netflix.

 

 

 

 

 

Den andra säsongen av STRANGER THINGS tar vid ett år efter händelserna i senaste avsnittet. Men trots det långa tidshoppet återupptas spänningen direkt. Liksom i den första säsongen byggs stämningen successivt upp inför en storslagen klimax, och det är svårt att slita sig från skärmen. Det finns en balans mellan action, humor och nostalgi som håller tittaren fängslad. Och tack vare de härliga karaktärerna – deras skämtlynne och deras charm – hamnar det växande hotet i fin kontrast mot allt det gulliga och fluffiga.

 

Men säsongen är inte helt problemfri. Faktum är att den är relativt ojämn. Händelseförloppet är förutsägbart, något ologiskt och relativt upprepande. Några avsnitt känns mest som utfyllnad, och trots att säsongen överlag är väldigt spännande så fanns stunder då tristessen var påträngande. Därtill går serien verkligen "all in" när det kommer till destruktiva monster, och enligt mig blir det lite för mycket. Allt som allt är denna del av STRANGER THINGS riktigt bra, men inte lika bra eller strukturerad som sin föregångare.

 

Som helhet är den andra säsongen av STRANGER THINGS en värdig efterföljare. Det är en välgjord, genreöverskridande science fiction-serie som bjuder på så väl mystik och action, som humor och romantik. Trots att jag tyckte att denna säsong var något sämre än den tidigare, anser jag att den definitivt är värd att se.

 

BETYG: 7,5/10

FAKTA

Längd: 6 tim 46 min.

Antal avsnitt: 8 stycken.

Åldersgräns: 15 år.

Genre: Science fiction, mysterium.

Skådespelare: Winona Ryder, David Harbour, Finn Wolfhard, Millie Bobby Brown, Gaten Matarazzo, Caleb McLaughlin, Natalia Dyer, Charlie Heaton, Joe Keery, Cara Bueno.

Releasedatum: 15 juli 2016.

Distributör: Netflix.

 

 

 

 

 

 

En av de senaste årens stora snackisar har varit tv-serien STRANGER THINGS. Det verkar som att varenda människa är ett fan. Därför kändes det lite som ett måste att ta del av denna nya ”sensation”, och se vad all hajp handlar om. Och det måste jag ändå säga: jag ångrar inte mitt val.

 

Den första säsongen av STRANGER THINGS är toppen. Jag skulle beskriva den som E.T. möter Alien möter THE BREAKFAST CLUB. Värmen finns där, skräcken finns där, humorn finns där. Det är en genreöverskridande serie med såväl high school-drama som klassiska skräckfilms-vibbar. Det kanske låter som en salig blandning, men det fungerar faktiskt riktigt bra.

 

Och det är just kombinationen av allt som gör serien så härlig. STRANGER THINGS är mysig, med varma vänskapsrelationer, charmiga karaktärer och innovativ humor. Den är nostalgisk, med en tydlig 80-talsprägel som bland annat framhävs genom valet av musik och kläder och kulturella referenser. Men den är också mystisk och riktigt spännande. Det finns scener där pulsen ekar högt i öronen, där man inte alls vet hur det ska sluta. Det finns scener som fascinerar, och som tvingar tittaren att reflektera och analysera det som händer. Det enkla kombineras med det komplexa, och resultatet blir en oerhört fin serie.

 

 

Sist men inte minst vill jag nämna skådespelarna. Alla gör väldigt bra ifrån sig. Särskilt barnen, vilket förvånade mig. Enligt min erfarenhet brukar barnskådespelare inte vara övertygande i sina tolkningar, men i STRANGER THINGS är det svårt att inte fatta tycke för dem allesammans. Särskilt läspande Gaten Matarazzo, som är helt bedårande. Den enda skådespelaren som jag är måttligt imponerad av är Winona Ryder, som enligt mig överspelar något.

 

Överlag är den första säsongen av STRANGER THINGS en hit. En riktigt bra början på en serie med potential. Jag ser mycket fram emot fortsättningen.

 

BETYG: 7,5/10

FAKTA

Längd: 8 tim 3 min.

Antal avsnitt: 21 stycken.

Åldersgräns: Barntillåten.

Genre: Äventyr, komedi, fantasy.

Skådespelare: Jason Ritter, Alex Hirsch, Kristen Schaal, Linda Cardellini, Kevin Michael Richardson.

Inspelningsår: 2014.

Distributör: Disney.

 

 

 

 

 

 

 

GRAVITY FALLS är verkligen en barnserie i egen klass. Jag önskar att jag hade sett den här serien när jag växte upp! Den innehåller underbara karaktärer, som har så där härligt udda och färgstarka personligheter. Den har intressanta mysterier och spännande upplösningar. Och min personliga favorit: den levererar inspirerande samhällskritik med ett leende på läpparna. Även som vuxen är det lätt att bara luta sig tillbaka och njuta.

 

Just den andra säsongen av GRAVITY FALLS, är mörkare än den första. Den innehåller mer action, fler övernaturliga monster och fler konfrontationer med protagonisternas fiender. Och det funkar bra, men jag personligen föredrar lättsamheten hos den första säsongen. Den var roligare och… mer magisk? Med det sagt är inte den här säsongen dålig – långt ifrån! – men skulle jag välja mellan dem så skulle jag hellre titta på föregångaren.

 

Den andra säsongen av GRAVITY FALLS nådde definitivt mina förväntningar. Det här är en serie jag rekommenderar såväl barn som vuxna.

 

BETYG: 6/10

FAKTA

Längd: 15 hr 40 min.

Antal avsnitt: 22 stycken.

Åldersgräns: 11 år-

Genre: Drama, äventyr, fantasy.

Skådespelare: Lana Parrilla, Colin O'Donoghue, Andrew J. West, Dania Ramirez, Alison Fernandez, Robert Carlyle, Gabrielle Anwar, Mekia Cox.

Releasedatum: 8 oktober 2018.

Distributör: ABC Studios.

 

 

 

 

Fy farao vilken kass säsong! Vad hände med serien? Once upon a time har i många år varit min guilty pleasure. Jag har hänförts av den rosaskimrande, fluffiga stämningen och njutit av den härliga nostalgin som sagorna medförde. Men seriefinalen går bara att beskriva med ett ord. Patetisk.

 

Handlingen i seriens sista säsong är identisk med den i seriens första. Alla karaktärerna har förlorat minnet, och det är upp till ett litet barn att få dem att återigen tro på att de i själva verket är sagofigurer. Det är alltså exakt samma koncept, fast betydligt sämre utfört. Dessutom syns de flesta från den ursprungliga skådespelarensemblen inte till. Regina, Rumpelstiltskin och Hook och betydande roller, men resterande karaktärer är som bortglömda. De har ersatts av en grupp bleka karaktärer som spelas av ännu blekare skådespelare: något som gör serien katastrofalt tråkig. Faktum är att jag DNF:ade säsongen halvvägs igenom, för jag såg inget syfte med att fortsätta titta.

 

Allt som allt är den sjunde och sista säsongen av Once upon a time riktigt usel. Och det kommer från någon som älskat serien under flera år.

 

BETYG: 2,5/10

FAKTA

Längd: 6 hr 50 min.

Antal avsnitt: 6 stycken.

Åldersgräns: 15 år.

Genre: Fantasy, drama.

Skådespelare: Emilia Clarke, Peter Dinklage, Kit Harington, Lena Headey, Sophie Turner, Maisie Williams, Nikolaj Coster-Waldau, Liam Cunningham, Rory McCann, Nathalie Emmanuel.

Premiärdatum: 15 april 2019.

Distributör: Warner bros.

 

 

 

 

 

 

Herrejävlar vad besviken jag är. Game of thrones har varit min favoritserie i många år, men nu – efter seriefinalen – är jag inte bara bitter. Nej, bitter räcker inte för att beskriva den smärta som jag känner av att se Game of thrones förfalla. Jag är förbannad.

 

Logiska luckor, klyschor och ett manus som ignorerar det mesta som har byggts upp i tidigare säsonger. Är det något som du förknippar Game of thrones med? Det gjorde jag inte heller, men den åttonde säsongen gör det svårt att låta bli.

 

Manuset överlag känns väldigt lat, men framför allt väldigt slarvigt genomfört. Det känns som att skaparna har haft väldigt bråttom med att få klart säsongen. Allt känns påskyndat. Händelserna stressas fram, scener nödvändiga för att ge sammanhang slopas och gigantiska tidshopp adresseras aldrig. Genvägar tas hela tiden och som tittare är det svårt att förstå hur händelse A plötsligt ledde till händelse B. Särskilt besviken är jag över Den långa natten och Daenerys livsöde. Båda parallellerna hade potential till att bli briljanta, men bristen på följdriktig uppladdning och ordentliga efterföljder skapar världens antiklimax. Säsongen borde ha haft fler avsnitt och händelserna getts mer tid.

 

 

Den åttonde och sista säsongen av Game of thrones är ett sorgligt kapitel i franchisens historia. Och då menar jag inte att jag berördes av serien, utan att mitt hjärta krossades brutalt i småbitar av hur mediokert utfört alltsammans är. På sin höjd tyckte jag om ”The bells”, men precis som resterande avsnitt lider det av ett extremt stressyndrom. Det känns som att skaparna helt enkelt var angelägna om ett snabbt avslut, oavsett kvalité, och tyvärr är det så man förstör en av tv-historiens bästa serier.

 

BETYG: 5/10

FAKTA

Längd: 6 hr 54 min.

Antal avsnitt: 20 stycken.

Åldersgräns: 15 år.

Genre: Äventyr, historisk fiktion, fantasy.

Skådespelare: Travis Fimmel, Katheryn Winnick, Gustaf Skarsgård, Alexander Ludwig, Alysas Sutherland, John Kavanagh, Alex Høgh Andersen, Maude Hirst, Jasper Pääkkönen, Linus Roache.

Releasedatum: 7 augusti 2017.

Distributör: SF Studios.

 

 

 

 

Vikings har sedan tv-seriens början gjort mig likgiltig. Det är en helt okej serie, men den saknar det där lilla extra. Den fjärde säsongens avslutande del är inget undantag. Alltsammans hålls på en neutral mellan-nivå: skådespelarna är duktiga men inte överväldigande, avsnitten spännande utan att chockera, händelserna emotionella men inte riktigt berörande. Det är som att känslorna finns där i bakgrunden, men inte når ända vägen fram.

 

I den fjärde säsongens andra volym händer emellertid några saker som får mig att hoppas på seriens fortsättning. Karaktärer som jag aldrig riktigt har gillat försvinner, och ett löfte om ett nytt, fräscht koncept utlovas. Nu finns potential för serien att få nytt liv. Frågan är bara om Vikings tar vara på den chansen.

 

Som helhet är Vikings säsong 4 volym 2 okej. Lite utdragen och innehållslös ibland, men likaså småspännande.

 

BETYG: 6/10

FAKTA

Längd: 8 hr 20 min.

Antal avsnitt: 20 stycken.

Åldersgräns: Barntillåten.

Genre: Äventyr, komedi, fantasy.

Skådespelare: Jason Ritter, Alex Hirsch, Kristen Schaal, Linda Cardellini, Kevin Michael Richardson.

Inspelningsår: 2012.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Den första säsongen av Gravity falls är härlig. Det är en animerad äventyrskomedi marknadsförd gentemot barn, men som passar minst lika bra för vuxna. Faktum är att jag – som är 23 år gammal – tyckte att serien var riktigt rolig.

 

Det absolut bästa med serien är karaktärerna. Dipper, Stan, Soos… de är allesammans charmiga och intressanta att följa. Favoriten är emellertid Mabel. Jisses, vilken fantastiskt färgstark personlighet hon har! Hon är så där härligt udda, och jag älskar att hon inte tar sig själv på för stort allvar. Det är oftast hon som bidrar med humor, och ärligt talat en stor dos inspiration.

 

Något annat som jag tycker om med den första säsongen av Gravity falls, är att den är ”lagom” magisk. Jag gillar att den kretsar kring vardagliga problem, men integrerar en liten dos magi i det hela, snarare än tvärt om. Vi får se karaktärerna handskas med kärleksbekymmer, girighet och att växa upp – fast med inslag av gnomer och andra mytiska fenomen. Det bidrar med viss mystisk eskapism, utan att det någonsin blir för fånigt eller svårt att relatera till.

 

Som helhet är jag glatt överraskad. Gravity falls visade sig vara en lyckad kombination av spänning och humor, och det finns ingen tvekan om att jag kommer att fortsätta följa serien.

 

BETYG: 6,5/10

FAKTA

Längd: 11 hr 44 min.

Antal avsnitt: 16 stycken.

Åldersgräns: 15 år.

Genre: Rysare, drama, science fiction.

Skådespelare: Kim Dickens, Alycia Debnam-Carey, Colman Domingo, Danay Garcia, Lennie James, Maggie Grace, Garret Dillahunt, Jenna Elfman, Tonya Pinkins, Aaron Stanford

Releasedatum: 3 december 2018.

Distributör: Warner bros.

 

 

 

 

Jag har varit väldigt kritisk gentemot Fear the walking dead. Karaktärerna, handlingen, stämningen... inget har egentligen tilltalat mig eller skapat ett behov av att se vidare. Avsnitten har varken haft driv eller känsla, vilket resulterat i en relatvt intetsägande upplevelse. Men något händer i den fjärde säsongen. Trots att serien fortfarande präglas av brister och utfyllnadsscener, har ett intresse väckts hos mig. För första gången sedan Fear the walking dead började, ville jag se vidare. 

 

För det första upplever jag att den fjärde säsongen av Fear the walking dead innehåller fler intriger än tidigare delar. Det skapar spänning, och nyfikenhet på fortsättningen. För det andra, gillar jag den nuvarande skådespelargruppen betydligt bättre än den ursprungliga. Det sker en viss utrensning av karaktärer under säsongens gång, och till min glädje var det just de personerna som jag störde mig mest på som försvann. Kvar lämnades de mer komplexa själarna, som tillsammans med några nyintroducerade individer utgör en starkare och betydligt mer fängslande ensemble. I den här typen av lågmälda serie, är det karaktrerna som driver avsnitten framåt: och därför är det viktigare än någonsin att skådespelarnas insatser griper tag. Och det tycker jag att de gör nu.

 

Allt som allt är den fjärde säsongen av Fear the walking dead faktiskt helt okej. Jag är glatt överraskad. Visst är den långt ifrån lika imponerande som originalserien. Men med tanke på hur mycket serien utvecklades i bara denna säsong, är det mycket möjligt att den når dit en dag. Det känns som att serien äntligen har hittat sig själv.

  

BETYG: 5,5/10.

FAKTA

Längd: 10 hr 35 min.

Antal avsnitt: 10 stycken.

Åldersgräns: 15 år.

Genre: Drama, science fiction.

Skådespelare: Evan Rachel Wood, Thandie Newton, Jeffrey Wright, James Marsden, Ed Harris, Anthony Hopkins, Angela Sarafyan, Tessa Thompson, Luke Hemsworth, Rodrigo Santoro, Ben Barnes, Fares Fares, Gustaf Skarsgård.

Releasedatum: 10 december 2018.

Distributör: Warner bros.

 

 

 

 

 

 

 

Den andra säsongen av Westworld är fenomenal: en ren njutning för alla sinnen. Serien är storslagenhet personifierad, med påkostade visuella effekter och ett briljant skrivet manus. Dialogerna hänför och handlingen chockerar. Intriger, oväntade vändningar, komplexa gåtor: det här är en serie som livnär sig på överraskningar. Så om du fängslas av att ledas på villovägar och att sitta med konstant förundran, ska du definitivt ge Westworld en chans.

 

Westworld säsong 2 är mästerlig. Genomtänkt, intelligent. Den leker med både tittarens känslor och förnuft, och lämnar inget åt slumpen. Varje scen, varje detalj har ett syfte som skickligt vävs in i berättelsen. Ibland blir det förvirrande. Det finns stunder då man sitter som ett stort frågetecken, i desperat behov av svar. Samtidigt är förvirringen oerhört givande, då belöningen när man äntligen lägger ihop hur allt hänger samman är enorm.

 

Den här säsongen av Westworld har ett minst lika häpnadsväckande vackert foto som den första. Vyerna är hänförande och scenografin slående. Kostymer, håruppsättningar, smink… allt imponerar. Därtill har soundtracket stor emotiv kraft, med förmåga att med få toner manipulera tittarens känslor. Det som skiljer säsongerna åt är emellertid tempot. Där den första säsongen är mer lågmäld och suggestiv, har den andra säsongen mer action. Det ena brutala slaget ersätts snabbt av det andra: vilket både har för- och nackdelar. Å ena sidan är spänningen på topp i princip hela tiden. Samtidigt får vi se så pass mycket död att det efter ett tag förlorar sitt chockvärde.

 

Den andra säsongen av Westworld leds av en väldigt stark ensemble skådespelare. Så gott som varje karaktär spelas av ett välkänt ansikte, vars talanger är oändliga. Det är också riktigt roligt att få se två svenskar ta plats i serien: Gustaf Skarsgård och Fares Fares, som är med i fem avsnitt vardera. Det enda jag har att kritisera är säsongens avslut. Det finns så många olösta gåtor och obesvarade frågor att epilogen känns antiklimatisk. Ärligt talat så förstod jag inte riktigt vad som hände, och jag hade velat att säcken knutits ihop snarare än rivits upp ännu mer.

 

Allt som allt är jag nöjd med Westworlds andra säsong. Väldigt nöjd. Serien har en unik komplexitet, och en magisk förmåga att fängsla i varje scen. Det är utan tvekan en ny favorit, och jag ser enormt mycket fram emot nästa säsong, vars release beräknas 2020.

 

BETYG: 8,5/10

Längd: 9 hr 4 min.

Antal avsnitt: 10 stycken.

Åldersgräns: 15 år.

Genre: Drama, komedi, science-fiction.

Skådespelare: Tim Robbins, Holly Hunter, Daniel Zovatto, Jerrika Hinton, Raymond Lee, Sosie Bacon, Peter Macdissi.

Releasedatum: 20 augusti 2018.

Distributör: Warner bros.

 

Längd: 15 hr 22 min.

Antal avsnitt: 22 stycken.

Åldersgräns: 15 år.

Genre: Drama, fantasy.

Skådespelare: Jennifer Love Hewitt, David Conrad, Aisha Tyler, Christine Baranski.

Releasedatum: 16 maj 2007.

 

 

 

 

 

 

 

Den första säsongen av Ghost whisperer är trevlig, men tradig. Jag skulle inte kalla den dålig, men jag engageras så pass lite att jag inte heller vill benämna den som bra. Konceptet känns inte särskilt originellt, och fast skådespelarna gör helt okej ifrån sig sticker deras insatser inte ut.

 

 

Det som jag stör mig mest på med Ghost whispererär emellertid enformigheten. Det hade kunnat vara en jätteintressant serie om den fokuserat mer på Melindas liv, och haft spökgrejorna på sidan om. Nu blir det istället lik typiska kriminalserier: där ett nytt ”spökfall” behöver lösas i varje avsnitt, vilket blir repetitivt i längden. Det gör också att det känns som att serien inte rör sig framåt, eftersom man lätt kan hoppa över en handfull avsnitt utan att missa något viktigt.

 

Som helhet är den första säsongen av Ghost whisperer rätt medioker. Helt okej att slötitta på, men inget som gör mig särskilt exalterad över fortsättningen.

 

Längd: 15 hr 27 min.

Antal avsnitt: 22 stycken.

Åldersgräns: 15 år.

Genre: Fantasy, äventyr, drama.

Skådespelare: Joseph Morgan, Daniel Gillies, Phoebe Tonkin, Charles Michael Davis, Yusuf Gatewood.

Releasedatum: 21 september 2015.

 

 

 

 

 

 

Många tycker attThe originals är starkare än The vampire diaries. Jag har emellertid riktigt svårt för serien. Jag har lite svårt att sätta fingret på varför, men huvudanledningen är att den helt enkelt aldrig fångat upp intresset.

 

 

Jag har ännu inte fastnat för karaktärerna, och handlingen är ärligt talat rätt tråkig. Avsnitten känns utdragna på grund av en massa utfyllnad, och det som händer känns inte särskilt nytänkande. Serien förvånar mig aldrig, och trots att jag verkligen ville tycka om den andra säsongen slutade det ofta med att jag i princip satt och väntade på att den skulle ta slut.

 

 

Jag har egentligen inte någon vilja att se fortsättningen av The originals. Det är helt enkelt inte min typ av serie. Nu har jag dock – i brist på utvilade hjärnceller – skaffat hem två säsonger till, så jag verkar ha en rolig tid framför mig. Eller inte.

 

Längd: 7 hr 4 min.

Antal avsnitt: 10 stycken.

Åldersgräns: 15 år.

Genre: Thriller, science fiction, drama.

Skådespelare: Tatiana Maslany, Jordan Gavaris, Maria Doyle Kennedy, Kristian Bruun, Kevin Hanchard.

Releasedatum: 24 september 2014.

 

 

 

 

 

 

 

 

Längd: 15 hr 8 min.

Antal avsnitt: 22 stycken.

Åldersgräns: 15 år.

Genre: Fantasy, drama, äventyr.

Skådespelare: Jennifer Morrison, Lana Parrilla, Robert Carlyle, Ginnifer Goodwin, Josh Dallas, Jared Gilmore.

Releasedatum: 16 oktober 2017.

 

 

 

 

 

 

Åh, vad jag tycker om Once upon a time! Det är en av de mest klyschiga, fåniga och fult animerade serierna som jag har sett – ändå älskar jag den av hela mitt hjärta. Det är den typen av serie som jag helt enkelt sväljer med hull och hår: logiska luckor och allt. En riktig guilty pleasure.

 

 

Det är något magiskt över den sjätte säsongen av Once upon a time. Det är en fröjd att vara tillbaka i Storybrooke: jag insåg inte hur mycket jag saknat den mysiga stämningen och härliga karaktärerna förrän första avsnittet tog sin början. Jag blev emellertid förskräckt när jag upptäckte att säsongen innehåller ett musikalavsnitt. Sådana brukar sällan bli bra. Men i Once upon a time blev jag överraskad. Låtarna i musikalavsnittet är original och sjungs av skådespelarna själva; något som lät förvånansvärt bra. Sen passade dessutom glättigheten som uppstår när karaktärer brister ut i sång faktiskt in i seriens sagolika tema. Det slutade med att musikalavsnittet blev en av mina favoriter.

 

 

Som helhet är den sjätte säsongen av Once upon a time supermysig. Visst finns en hel del brister; som att det ibland känns som att saker och ting hittas på allt eftersom. Liksom, varför frukta döden när en puss på pannan läker såret efter ett svärd som körts igenom någons mage? Men vid den här typen av serie orkar jag inte ens bry mig: istället njuter jag av hela min själ.