"Connected, by body, by soul, by heart."

The Host av Stephenie Meyer är den första boken i en serie. Andra boken, The Soul, har inte kommit ut på varken engelska eller svenska. The Host finns på svenska men har översätts till Genom Dina Ögon.
Med skillnad från Twilight böckerna så handlar detta inte om vampyrer, snarare om aliens, eller utomjordingar som man också kallar det. 

"Melanie Stryder refuses to fade away. The earth has been invaded by a species that takes over the minds of their human hosts while leaving their bodies intact, and most of humanity has succumbed. Wanderer, the invading 'soul' who has been given Melanie's body, knew about the challenges of living inside a human: the overwhelming emotions, the too-vivid memories. But there was one difficulty Wanderer didn't expect: the former tenant of her body refusing to relinquish possession of her mind. Melanie fills Wanderer's thoughts with visions of the man Melanie loves - Jared, a human who still lives in hiding. Unable to separate herself from her body's desires, Wanderer yearns for a man she's never met. As outside forces make Wanderer and Melanie unwilling allies, they set off to search for the man they both love."



Jag tycker att The Host var helt okay. Jag läste den på svenska men tyckte ändå att den var lite krånglig. Jag tycker att det var en bra ide att skriva om någonting annat än vampyrer och Stephanie gjorde en bra historia. Men jag tycker att berättelsen blev utdragen på många ställen och att det ibland blev lite dött. Men boken var spännande och romantisk, men inte alls lika gulligull som Twilight. Jag längtar tills The Soul kommer ut för att se om den ligger på ungefär samma nivå eller om den är ännu bättre ;) Eftersom Meyer är en bra författare tror jag inte att den kan vara sämre.

Första stycket:
"Helarens namn var Korsar Djupa Vatten. Eftersom han var en själ, var han allt gott till sin natur: barmhärtig, tålmodig, ärlig, rättskaffens och kärleksfull. Ängslan var en ovanlig förmåga för Korsar Djupa Vatten. Irritation var ännu mer sällsynt. Men eftersom Korsas Djupa Vatten levde i en mänsklig kropp, var irritation ibland oundviklig."

Sista stycket:
"Han höjde ena ögonbrynet. 'Menar du det? Då kanske det finns hopp för den här planeten, trots allt.' 'Det är en märklig värld' mumlade jag, nästan för mig själv. 'Den märkligaste' instämde han."

Författare: