FAKTA

Författare: Alexander Gordon Smith

Svensk titel: –

Genre: Skräck, dystopi

Traumatiskt innehåll: Dödsfall, mänskliga experiment

Serie: Escape from Furnace #5

Målgrupp: Unga vuxna

Längd: 312 sidor

Publiceringsår: 2013 (org. 2011)

Bokförlag: Square Fish

 

 

Jag kommer ihåg att jag läste den första boken i den här serien för fem år sedan, och älskade den. Den intressanta premissen om felaktig fängsling, den mörka atmosfären och det härligt brutala klimatet var något nytt för mig, och fick mig att fastna.

 

Men efter en stark start, märkte jag att jag förlorade intresse ju mer av serien som jag läste. Om det beror på en avtagande kvalitet eller att jag växte ifrån serien vet jag inte. Men faktum är, att när jag plockade upp EXECUTION märkte jag att det fanns för många brister att förbise, och att jag helt enkelt inte brydde mig längre.

 

Det här är ett fall där serien tagit ordspråket "go big or go home" för bokstavligt. Den ursprungliga handlingen går knappt att urskilja. Den har gått från en berättelse om att rymma från fängelset till en fullskalig apokalyps, och det känns för extremt i förhållande till var vi började. Jag älskade den begränsade miljön och (någorlunda) trovärdiga konceptet i första boken, och brydde mig helt nekelt inte om den storskaliga riktningen som serien tog.

 

I sin helhet är EXECUTION ofokuserad, ordig, upprepande och blek. Den har stora luckor vad gäller logik, mycket utfyllnad och trots att det är en skräck känns boken barnslig och ostig. Jag brydde mig inte om karaktärerna och tyckte inte om att så mycket av boken består av minnen och cykliska tankar istället för faktiska händelser.

 

För att vara ärlig avslutade jag bara serien av ren förpliktelse; för att känna att jag läst ut hela. Jag älskade verkligen var den började, men här i slutet kände jag inget annat än tristess.

 

BETYG: 3,5/10

FAKTA

Författare: Kate Elliott

Svensk titel: –

Genre: Fantasy

Traumatiskt innehåll: Dödsfall, barndöd, misshandel, slaveri

Serie: –

Målgrupp: Vuxna

Längd: 164 sidor

Publiceringsår: 2022

Bokförlag: Tor

 

 

 

 

 

 

Jag ville verkligen älska den här boken, och jag ser så mycket potential. Men tråkigt nog faller den lite platt.

 

Det här gillade jag:

• Längden. SERVANT MAGE är ett unikt fall där boken inte bara är en fristående fantasy, utan också väldigt kort. Jag tycker att den är en superbra "palette cleanser" mellan längre, tyngre fantasy.
• Början. Boken startar fantastiskt, med en gripande premiss som utgår från en viljestark eldmagiker som hålls tillbaka som tjänare. Älskar verkligen det konceptet!
• Språket. Det fängslar från första början.
• Det intressanta magisystemet, som gör något helt nytt med den något uttjatade idén med elementarmagi. De olika krafterna och världen överlag är fascinerande att läsa om, och jag skulle absolut vilja läsa en normalstor bok med de ingredienserna.

Överlag ser jag stor potential i världen, magisystemet och idéerna bakom boken, men utförandet är något av en besvikelse.

 

BETYG: 5,5/10

FAKTA

Författare: Julie Berry

Svensk titel: –

Genre: Historisk fiktion

Traumatiskt innehåll: Otrohet, krig, misshandel, rasism, dödsfall, sexuellt övergrepp, ptsd

Serie: –

Målgrupp: Unga vuxna

Längd: 471 sidor

Publiceringsår: 2019

Bokförlag: Viking Books for Young Readers

 

 

 

 

Det finns mycket som jag tycker om med den här boken, trots att den inte gjorde jättestort intryck på mig.

 

Det är en lättsam och snabb läsning, med bra språk och korta kapitel som får det att kännas som att man flyter genom boken. Den har "kärlek vid första ögonkastet"-tropen, som jag vanligtvis avskyr, men är också ett unikt fall där det faktiskt fungerar tack vare hur det är upplagt.

 

Jag tycker också själva premissen är rätt kul. LOVELY WAR är en historisk fiktion, men den berättas utifrån gudinnan Afrodites perspektiv, vilket ger den inslag av mytologi fast den fortfarande är grundad i verkliga händelser och utan att gå till att bli en magisk realism. Det är ett vågat drag av författaren, och jag gillar att Berry vågar prova något helt nytt. För att vara ärlig dock, gjorde det inte mycket för mig. Det känns lite udda att Afrodite försöker rättfärdiga hennes otrohet genom att berätta om andra personers kärlekshistorier för sin man, och jag tycker inte direkt att hennes perspektiv adderade något av vikt till handlingen. Men det är en kul idé, icke desto mindre.

 

Om det var det enda jag kämpade med, hade jag kanske gillat boken mer. Men det var det inte.

 

Fast jag gillade atmosfären, det tankeväckande utforskandet av interaktionen mellan människor med olika etniciteter, och att se krigets effekt, känns boken överlag för turtur-duvig för mig. Den har hela tiden massa trånande och längtande, vilket inte känns realistiskt med tanke på vad som pågår runt karaktärerna och hur länge de känt varandra.

 

 

Romansen saknar också kemi, och boken försöker alldeles för mycket med att vara en tragedi. Den är tydlig från första början med att det här är tidernas kärlekshistoria, som till och med får gudarna att gråta, och det kom till en punkt där den helt enkelt sålde in sig själv för hårt och det började kännas som en såpopera. Jag hade föredragit att inte hela tiden tvignas på en massa känslor.

 

Allt som allt är LOVELY WAR okej. Jag gillade läsupplevelsen men kommer sannolikt glömma bort den om några dagar.

 

BETYG: 6/10

FAKTA

Författare: Frances Hodgson Burnett

Svensk titel: En liten prinsessa

Genre: Historisk fiktion

Traumatiskt innehåll: Dödsfall, föräldralöshet, misshandel, barnarbete, fattigdom, svält, fettfobi

Serie: –

Målgrupp: Äldre barn

Längd: 294 sidor

Publiceringsår: 2014 (org. 1905)

Bokförlag: Puffin in Bloom

 

 

 

Jag älskade den här boken. Så mycket!

 

Det var en så härligt älskvärd läsning. Mysig, atmosfärisk, inspirerande och med ett förvånansvärt emotionellt djup. Den är också himla bra skriven. Äldre böcker kan ofta kännas torra och nästan lite svåra att läsa, men prosan i den här är inte bara tillgänglig och lätt att hänga med i, utan rent utav vacker.

 

A LITTLE PRINCESS har en enkel men gripande handling, och trots att tragedi är en stor del av den är det ändå en riktig må bra-berättelse. Mest tack vare de härliga karaktärerna. Protagonisten påminner om huvudkaraktärerna från HEIDI och ANNE OF GREEN GABLES, på så sätt att de alla har en häpnadsväckande optimism, kärleksfull natur och hoppfull påhittighet. Vänligheten som Sara och några av de andra karaktärerna i boken visar berörde mig och fick mig att se mer positivt på mänskligheten överlag.

 

Det enda jag känner hade kunnat förbättras var systrarna Minchin. De har tilldelats rollen som bokens antagonister, men saknar lite djup. Jag hade gärna sett dem lite mer utvecklade.

 

Allt som allt är det dock en fantastisk bok. En berörande barndomsklassiker som påverkade mig mer än jag trodde, och som kommer stanna i mina tankar ett bra tag. Och det kommer från någon som ofta inte är så förtjust i klassiker. Jag rekommenderar A LITTLE PRINCESS varmt och är själv exalterad över att plocka upp THE SECRET GARDEN av samma författare.

 

BETYG: 7,5/10

FAKTA

Författare: Andrea Stewart

Svensk titel: –

Genre: Fantasy

Traumatiskt innehåll: Dödsfall, misshandel, människohandel, minnesförlust, medicinska experiment, fattigdom

Serie: The Drowning Empire #1

Målgrupp: Vuxna

Längd: 435 sidor

Publiceringsår: 2020

Bokförlag: Orbit

 

 

 

 

Det här är en imponerande debut och en av de bästa böckerna jag läst på länge. Om du gillar fantasyböcker med asiatisk inspiration, många starka karaktärer, unika magisystem och bedårande Sanderson-liknande djur-sidekicks så är den definitivt värd att plocka upp.

 

Boken berättas genom fem perspektiv. Vanligtvis är jag inte ett fan när fler än två eller tre perspektiv används, men här fungerar det. De har alla distinkta röster och är så pass välutvecklade och intressanta att jag omedelbart glömde de andra när perspektiven skiftade; och alltid trodde att perspektivet jag läste från var det enda. Det var länge sedan jag var så anknuten till karaktärerna i en bok.

 

Också: riktigt bra f/f-representation, hjärtevärmande vänskaper och snyggt ihopkopplande av perspektiv.

 

Därtill är det en väldigt beroendeframkallande läsning överlag. Premissen är intressant, boken är bra tempo och spännande vändningar, och magisysstemet är himla kul att läsa om. Det påminner mig lite om FOUNDRYSIDE, med avarelser som kontrolleras av ordrar som skrivits på benbitar. Jag gillar också att magin inte kommer utan konsekvenser; det ger tankeväckande djup och en slags olycksbådande exaltering.

 

Mitt enda klagomål är att boken är lite enkel. Den känns nästan som en ungdomsbok. Världsuppbyggnaden är något simpel, antagonisten något underutvecklad och problemen som karaktärerna stöter på löser sig ofta rätt fort. Med det sagt ser jag stor potential till att serien blir mer komplex allteftersom.

 

Allt som allt älskade jag THE BONE SHARD DAUGHTER. Det är sällan jag ger ett så här högt betyg, men boken hade verkligen min totala uppmärksamhet. Jag ser mycket fram emot fortsättningen.

 

BETYG: 8/10

FAKTA

Längd: 2 tim 5 min

Regissör: Jaume Collet-Serra

Åldersgräns: 11 år

Genre: Science fiction, action

Skådespelare: Dwayne Johnson, Aldis Hodge, Pierce Brosnan, Noah Centineo, Sarah Shahi, Quintessa Swindell

Inspelningsår: 2022

Distributör: SF Studios

 

 

 

 

 

 

Näru. Det här var inte en film för mig.

 

Visuellt sett är den näst intill perfekt. Som vanligt vad gäller Marvel är effekterna sjukt snygga. Jag gillar också verkligen Dwayne Johnson, och tycker att det är superkul att han fått prova på den här typen av roll. Dessvärre föredrar jag honom i roller där hans personlighet kommer fram mer, och jag tycker att hans charm hade kunnat nyttjas på bättre sätt. Som det är nu känns det lite som att filmens främsta tillgång kastas bort bakom en slätstruken karaktär.

 

För övrigt finns inte jättemycket att säga. BLACK ADAM är en Marvel-film som alla andra: något som känns som hjärndöd massproduktion. Den kännetecknas av samma frenetiska och oupphörliga action, samma röriga och klyschiga manus, samma småfåniga och stundtals krystade repliker, och samma gigantiska uppsättning karaktärer; alla lika ytligt konstruerade. I slutändan är det snyggt, men oengagerade.

 

BLACK ADAM är en film som fungerar bra att ha på i bakgrunden i sociala sammanhang, men inget som jag anser är särskilt underhållande att faktiskt titta aktivt på. Den gav mig inte bestående intryck och jag har noll känslor gentemot den.

 

BETYG: 4,5/10

FAKTA

Längd: 1 tim 55 min

Regissör: Nicholas Stoller

Åldersgräns: 11 år

Genre: Komedi, romantik

Skådespelare: Billy Eichner, Luke Macfarlane, Guy Branum, Miss Lawrence, TS Madison, Dot-Marie Jones, Jim Rash, Eve Lindley, Monica Raymund, Guillermo Diaz

Inspelningsår: 2022

Distributör: SF Studios

 

 

 

 

 

 

BROS är väldigt svår för mig att samla mina tankar kring.

 

Det är minst sagt en annorlunda komedi – på gott och på ont. Den har sin egen struktur och typ av humor, och jag uppskattar skarpt att den vågar gå sin egen väg. Den bjuder på några riktigt charmiga stunder och jag gillar att den känns så härligt vågad. Den känns nytänkande, modern. Den är udda, men ofta på ett positivt sätt. Ungefär som när du provar en ny maträtt och först inte riktigt kan avgöra om det smakar bra eller inte, men efter några tuggor inser du att det ändå är helt okej, kanske till och med gott.

 

Samtidigt är BROS inte helt min typ av film. Vi matchar inte riktigt stil. Trots att den känns rätt ”out there” får jag också vibbar av att den är lite mycket ”finsmakarfilm” för mig. Jag hade också en känsla av att den försökte dela med sig av någon form av inside joke som jag inte var helt med på. Dessutom är det svårt att bortse från de rätt många ostiga scenerna.

 

I slutändan blev det rätt medel: med några riktigt jäkla bra sekvenser och några mindre bra. Jag gillar verkligen idén och värdesätter att den är så djärv, men i grund och botten ville jag nog älska den mer än vad jag faktiskt gjorde.

 

BETYG: 5,5/10

FAKTA

Författare: Susanna Clarke

Svensk titel: –

Genre: Magisk realism

Traumatiskt innehåll: Kidnappning, psykisk ohälsa

Serie: –

Målgrupp: Vuxna

Längd: 245 sidor

Publiceringsår: 2020

Bokförlag: Bloomsbury

 

 

 

 

Fem sidor in i boken och jag var redo att avbryta läsningen. Jag var så förvirrad och kämpade mig fram redan från första början. Jag pressade dock på, och fick efter ett tag en känsla av att saker och ting var oklart medvetet, men jag hade fortfarande ingen aning om vad som försiggick.

 

Jag fortsatte läsa: delvis av envishet, delvis för att jag inte kunde undgå att känna mig nyfiken. Det var dock inte förrän halvvägs igenom som jag började känna mig genuint intresserad.

 

Det här är en svår bok att recensera. Å ena sidan tycker jag att premissen är riktigt häftig, komplex och unik. Jag älskar den mystiska atmosfären, den farliga miljön och underligt fridfulla stämningen. Protagonisten är fascinerande och jag älskar hur författaren nyckfullt leker runt med konceptet. Och på något vis, ju mer jag tänker på boken desto mer tycker jag om den.

 

Å andra sidan önskar jag att boken hade mer. Eftersom början är så krävande önskar jag mer förklaring i slutet. Jag hade uppskattat resan mer om destinationen inte var så trivial och abrupt. Ytterligare hundra sidor som byggt på handlingen utanför det dimliknande tillståndet hade fått boken att kändes mindre riktlingslös.

 

Därtill tycker jag att boken har något för många beskrivningar av långa korridorer, hemska flodvåger och vackra statyer. Jag älskade det i början men eftersom det tar upp en så stor del av boken blir det något tröttsamt.

 

Jag är också lite besviken på tvisten. Eller inte tvisten per se, utan mer dispositionen av den. Jag ville ha något överraskande. Men trots det förvirrande uppbyggandet leder boken dig i en rättfram riktning och ger dig ett avslöjande som du kan förutse och förvänta dig.

 

Överlag gillar jag PIRANESI. Verkligen. Jag tycker att den är riktigt bra tilltänkt. Men jag tycker också att den krävande uppbyggnaden motiverade ett starkare slut.

 

BETYG: 7/10

Längd: 1 tim 51 min

Regissör: David Gordon Green

Åldersgräns: 15 år

Genre: Rysare

Skådespelare: Jamie Lee Curtis, Andi Matichak, James Jude Courtney, Rohan Campbell, Will Patton, Jesse C. Boyd, Michael Barbieri, Destiny Mone

Inspelningsår: 2022

Distributör: SF Studios

 

 

 

 

HALLOWEEN ENDS är ett fall av ”objektivt dålig film som ändå underhåller”.

 

Jag menar… ur ett filmkritiskt perspektiv är den rätt billigt utfört. Den följer en förutsägbar mall och har ett otroligt svagt manus. Många logiska luckor och självfallet noll realism.

 

Men ändå. Det är hjärndött kul. En trevlig popcornrulle. Och det är himla kul att se Jamie Lee Curtis igen – hon är guld i allt. Så länge du checkar in logiken så lär du ha en underhållande stund, oavsett om du skrattar med eller åt filmen.

 

Så om du frågar mig om HALLOWEEN ENDS är bra så är mitt svar ”nej”. Men om du istället frågar mig om jag hade trevligt, är mitt svar ”definitivt”.

 

BETYG: 4,5/10

FAKTA

Författare: Jacqueline Woodson

Originaltitel: After Tupac and D Foster

Genre: Contemporary

Traumatiskt innehåll: Homofobi, skjutning, racism, dödsfall

Serie: –

Målgrupp: Unga vuxna

Längd: 160 sidor

Publiceringsår: 2022 (org. 2008)

Bokförlag: Natur och Kultur

 

 

 

 

Vid det här laget har jag läst flera böcker av Woodson och upptäckt att de antingen passar som handen i handsken eller inte alls fungerar för mig. Vissa, som GENOM MÄRG OCH BEN, älskar jag. Andra, som den här, klickar helt enkelt inte med mig.

 

Självklart finns saker som jag tycker om med den. Prosan är vacker, som alltid. Jag gillar den hoppfulla tonen. Och jag tycker att det är intressant att få en glimt av hur det kan se ut att vara mörkhyad i dagens samhälle.

 

Med det sagt gjorde boken inte ett särskilt stort intryck. För att vara ärlig föll den rätt platt. Jag fastnade inte för karaktärerna och tyckte att det var svårt att urskilja en ordentlig handling. Det känns lite oschysst att säga, men jag förstod inte riktigt syftet med berättelsen. Den kändes urvattnad och fick mig inte att känna något.

 

Så överlag blev det är alltså ingen ny favorit. Jag vet faktiskt inte om jag kommer att plocka upp fler böcker av Woodson. Hon har några guldklimtar, men för det mesta klickar vi bara inte.

 

BETYG: 4,5/10

FAKTA

Längd: 1 tim 56 min

Regissör: Anthony Fabian

Åldersgräns: Barntillåten

Genre: Komedi, drama

Skådespelare: Lesley Manville, Isabelle Huppert, Lambert Wilson, Alba Baptista, Lucas Bravo, Jason Isaacs, Rose Williams, Ellem Thomas

Inspelningsår: 2022

Distributör: SF Studios

 

 

 

 

 

MRS. HARRIS GOES TO PARIS hade aldrig varit på min radar om det inte vore så att jag fått filmen av filmbolaget. Men jag är riktigt glad över att ha fått äran att se den här underskattade pärlan.

 

Visst, det är inte den mest originella eller häpnadsväckande filmen jag sett. Men å, så trevlig den var. Härlig stämning, mysig och med hjärtat på rätt plats. Det är en oerhört fin produktion i sin helhet, med bra skådespelare, bra musik, trivsamma färger och en allmänt gladlynt ton. Det är vackert, välgjort och bara så där härligt puttrig.

 

Summan av kardemumman: inte ”wow”, men en perfekt familjefilm att ha på till fredagsmyset.

 

BETYG: 6,5/10

FAKTA

Författare: Yukiko Seike, Makoto Shinkai

Svensk titel: –

Genre: Contemporary

Traumatiskt innehåll: –

Serie: –

Målgrupp: Unga vuxna

Längd: 463 sidor

Publiceringsår: 2012 (org. 2007)

Bokförlag: Vertical

 

 

 

Det här är den typen av manga som jag verkligen tyckte om, men som jag inte förälskade mig i lika hårt som alla andra verkar.

 

Jag tycker att berättelsen är vacker. Kärleken som Takai och Akari har för varandra är inget annat än episk. Jag älskar också hur boken utforskar separation och hur tid påverkar relationer, och den djupa meningen bakom bokens händelser.

 

Men fast jag uppskattar vad boken försöker göra, känner jag också att nästan inget händer. Jag menar; det är en berättelse om längtan, så det är inte konstigt att den innehåller så mycket trånande och vånda. Men jag hade gärna velat ha något mer utöver det, mer av en faktisk handling. Trots att boken är rätt lång, händer inte mycket mer än att karaktärerna växer upp och växer isär.

 

Överlag gillar jag mangan. Den är något långsam och innehållslös, något hoppig i strukturen och har inte ett tydligt slut. Men jag fastnade verkligen för karaktärerna och avgudar deras lojalitet till varandra. Dessutom är det metaforiska berättandet sjukt vackert.

 

BETYG: 6,5/10

FAKTA

Författare: J.R.R. Tolkien

Svensk titel: Konungens återkomst

Genre: Fantasy

Traumatiskt innehåll: Krig, dödsfall, misshandel

Serie: The Lord of the Rings #3

Målgrupp: Vuxna

Längd: 284 sidor

Publiceringsår: 2020 (org. 1955)

Bokförlag: HarperCollins

 

 

Jag respekterar Tolkien oerhört mycket. Hur han har byggt upp en värld så här stor och komplex är bortom vad jag kan begripa. Det är hänförande hur mycket tid och energi han lagt på sitt verk, och jag älskar att det är så välgrundat i verkliga händelser. Dessutom är några av bokens citat så vackra och tankeväckande att de kommer att stanna hos mig för alltid.

 

Även Alan Lee, personen bakom de vackra illustrationerna i boken, förtjänar en eloge. Jag kan stirra på hans bilder hur länge som helst.

 

Med det sagt. Jisses, vad skönt att vara färdig. Det var en kamp.

 

THE RETURN OF THE KING var inte en underhållande bok. Den är tung, långsam och oerhört torr. Jag hatar att erkänna det, men jag var uttråkad från sida 1.

 

Boken är indelad i två delar, och till min lättnad var den andra delen (som följer Frodo och Sam) bättre än den första, tack vare karaktärernas värmande relation. Men ändå: jag hade inte en rolig stund.

 

Jag älskar idén med boken men engagerades inte. Den föll helt enkelt platt och jag började aldrig bry mig på grund av hur långsamt allt var. Det kändes som den aldrig tog slut och jag var nära att ge upp varje gång jag plockade upp boken.

 

För att bevisa min poäng: det är inte ett bra tecken när det känns som att en väska fylld med tegelstenar lyfts från din rygg när du läst klart sista sidan.

 

BETYG: 4/10

FAKTA

Författare: Cassandra Clare

Svensk titel: Kedja av guld

Genre: Urban fantasy

Traumatiskt innehåll: Dödsfall, alkoholism, självmordsplaner

Serie: The Last Hours #1

Målgrupp: Unga vuxna

Längd: 582 sidor

Publiceringsår: 2020

Bokförlag: Margaret K. McElderry Books

 

 

 

 

Beroende på vilket humör du är på, kan CHAIN OF GOLD både vara den perfekta och värsta boken att läsa.

 

Å ena sidan är det en lättsam, underhållande, mysig och snabb läsning. Jag hade en trevlig stund. Men herrejisses vad boken är bristfällig.

 

Vi introduceras för alldeles för många karaktärer i början, det finns för många personer att hålla reda på och vi får ta del av för många perspektiv. På grund av det lär vi inte känna protagonisterna bortom en ytnivå, och deras röster är väldigt lika varandra.

 

Handlingen är tunn, på gränsen till icke-existerande. Väldigt lite händer och boken sticker inte ut i förhållande till Clare's andra verk. Den saknar djup och originalitet, och överanvänder lägliga sammanträffanden som sätt att skapa och lösa problem.

 

Det finns också så himla mycket onödigt drama som utfyllnad. För att vara krass innehåller boken mer romantik och tonårsångest än handling. Boken kan nästan summeras som "heta människor som är kära i fel personer", för det är i princip allt den är.

 

CHAIN OF GOLD är vad jag skulle klassa som "guilty-pleasure". Inte för att jag känner mig skyldig för att gilla den, utan snarare för att jag inte har någon bra anledning till det. Det är knappast kvalitativ literatur, men den låter dig ha en trevlig stund. Och ärligt? Att återvända till SHADOWHUNTER-världen kommer alltid vara som att återvända hem.

 

BETYG: 4/10

FAKTA

Längd: 13 tim 37 min

Antal avsnitt: 20 avsnitt

Åldersgräns: 15 år

Genre: Kriminalare, drama

Skådespelare: Mark Harmon, David McCallum, Emily Wickersham, Diona Reasonover, Brian Dietzen, Rocky Carroll, Sean Murray, Wilmer Valderrama, Maria Bello

Inspelningsår: 2019

Distributör: Paramount

 

 

 

 

Okej. Så låt mig klargöra något: jag gillar NCIS. Jag tycker visserligen att serien hade sin stjärntid under sina första sex säsonger, men trots att NCIS har fortgått väldigt många år sedan dess tycker jag fortfarande att den håller. Det är en perfekt serie att slötitta på, och trots att det vi ser behandlar ämnen som mord och terrorism, finns något väldigt mysigt med den.

 

Den sjuttonde säsongen är inget undantag. Den har några riktigt bra avsnitt, och förövrigt är det en småputtrig säsong att avsluta kvällen med.

 

Med det sagt, så finns också mycket att önska. För det första bryr jag mig inte om de ”nya” karaktärerna. Jag är säkerligen något partisk, men jag tycker att skådespelarna agerar lite styltigt och att deras karaktärer är lite av karikatyrer. De känns nästan ”wannabe”, som att de inte är sina egna karaktärer utan snarare bleka ersättare av de vi förlorat. Deras humor och ”charm” känns inte lika naturlig. Jag upplever inte heller att vi lärt känna dem särskilt väl på djupet, vilket gör att jag helt enkelt inte bryr mig om dem.

 

Också vad gäller karaktärerna, så stör jag mig på att NCIS fortsätter att hinta om romanser men aldrig riktigt engagerar sig helhjärtat. Så har det alltid varit. Personer på kontoret flirtar med varandra och det antyds hela tiden att det ”kanske finns något där”, men det blir aldrig något slag i saken. I längden blir det tröttsamt att se. Om du frågar mig skulle jag föredra antingen att serien aldrig låter det bli så personligt, eller att det faktiskt leder någon vart. Jag skulle absolut tycka att det var intressant att se hur en kontorsromans påverkade karaktärernas arbete – sign me up any day! Jag vill bara inte fastna i ”will it, won’t it”-situationen som alltid uppstår och aldrig leder någon vart. I den här säsongen finns känslan mellan såväl Gibbs och Jack, som Ellie och Nick, och jag känner bara hur all energi och lust dräneras från mig. Det är också av denna anledning som jag har lite svårt att acceptera situationen som Ziva är i (kommer inte specificera närmare på grund av spoiler).

 

Vad gäller serien för övrigt särskiljer sig avsnitten inte mycket från varandra. Det finns några riktigt bra avsnitt och så finns det de som är utfyllnadsavsnitt. Resten är lite trött utformade, monotona och saknar den punsch och chockfaktor som jag fann i de tidiga säsongerna. Ändå är det trevligt att se, och jag är aldrig uttråkad. Bara nästan.

 

Överlag: en bra säsong. Varken mer eller mindre.

 

BETYG: 6/10

FAKTA

Författare: Robin Hobb

Svensk titel: Vargbroder

Genre: Fantasy

Traumatiskt innehåll: Dödsfall, abuse, mention of rape

Serie: Farseer #2

Målgrupp: Vuxna

Längd: 648 sidor

Publiceringsår: 2014 (org. 1996)

Bokförlag: Harper Voyager

 

 

 

 

Det finns mycket att uppskatta med den här boken.

 

Den är vackert skriven, med en gammeldags ton och beskrivningar som hänför. Boken är elegant utformad och bara språket i sig är en upplevelse som är värd att ta del utav. 

 

Bokens största styrka är dock karaktärerna. Jag älskar hur realistiska de känns. Jag älskar att vi får se Fitz påverkas av händelserna i första boken, och att Hobb låter sina karaktärer utvecklas. Jag tycker också att Nighteyes är ett briljant tillskott till serien. Jag älskar det broderliga bandet mellan honom och Fitz, och tycker att det gjorde vår protagonist mer intressant att läsa om. Deras gulliga vänskap påminner mig om Torak och Ulv från Han som föddes att möta mörkret (också känd som Vargbröder) av Michelle Paver, och det är absolut inget dåligt.

 

Men fast det finns delar jag älskar, finns också delar som tråkade ut mig. Boken är väldigt karaktärsdriven och som ett resultat, även väldigt långsam. Handlingen är inte alltid tydlig och vissa delar segar, pågår för länge utan något särskilt viktigt som händer, vilket gör boken stundtals påfrestande att ta sig igenom.

 

Jag störde mig också lite på det tunga fokuset på romantik. Missförstå mig inte: jag gillar relationen mellan Fitz och Molly. Men att konstant läsa om hur Fitz trånar efter henne blev upprepande och småtråkigt.

 

Överlag gillade jag Royal Assassin. Till och med mer än första Farseer-boken. Det är inte en ny favorit, men sättet som den slutade på förvånade mig och gör mig hoppfull om en riktigt bra avslutning på trilogin.

 

BETYG: 6,5/10

FAKTA

Längd: 1 tim 44 min

Regissör: Ol Parker

Åldersgräns: 7 år

Genre: Komedi, romantik

Skådespelare: George Clooney, Julia Roberts, Sean Lynch, Arielle Carver-O'Neill, Billie Lourd, Kaitlyn Dever, Maxime Bouttier

Inspelningsår: 2022

Distributör: SF Studios

 

 

 

 

 

 

Jag såg väldigt mycket fram emot att se TICKET TO PARADISE. Det var länge sedan jag myste till en romantisk komedi, och länge sedan jag såg Clooney och Roberts i någon film. Så självklart var jag taggad.

 

Men jag blev djupt besviken.

 

Visst är filmen småtrevlig, med härligt välbekanta skådespelare och drömska miljöer som fick mig att fantisera mig bort. Men manuset fallerar. Den känns helt enkelt… lat. Filmen utgår från en sliten mall och är väldigt standard. Gör inget direkt fel, men ger inte heller något nytt till genren, vilket blir rätt charmlöst. Tillsammans med alla klyschor och den förutsägbara riktningen som filmen tar, faller alltsammans lite platt.

 

Jag tröttnade också fort på allt käbbel och bråk. Föräldrarna som Clooney och Roberts spelar är frustrerande barnsliga i alla avseenden. De har inte en enda dialog med varandra som inte består av tävlingsinriktade pikar och gliringar, och när deras dotter berättar att hon ska gifta sig ger de hennes blivande make inte ens en chans utan går direkt in på att förstöra för dem. Det hela kändes helt enkelt väldigt omoget och respektlöst.

 

Sen tror filmen att den är roligare än den här. Skämten är bleka och uttjatade, och rätt krystade. Det var så uppenbart att filmen ville få tittaren att skratta, men ingen av oss i soffan var ens nära.

 

Allt som allt tycker jag, tråkigt nog, att TICKET TO PARADISE inte är något speciellt. Den är okej, men något jag snabbt kommer att glömma bort. Fisljummen mellanmjölk.

 

BETYG: 4,5/10

FAKTA

Författare: Nick Cutter

Svensk titel: –

Genre: Skräck

Traumatiskt innehåll: Svält, fat-shaming, mobbning, självskadebeteende, djurmisshandel, djurdöd, omnämner cancer, sexism, gaslighting, grafisk kroppsvåld.

Serie: –

Målgrupp: Vuxna

Längd: 355 sidor

Publiceringsår: 2016 (org. 2014)

Bokförlag: Gallery Books

 

 

 

 

Jag har så många problem med den här boken.

 

Karaktärerna. Min första tanke var att de var karikatyrer av unga pojkar. Barnsliga, kränkande och med extremt förutsägbart beteende. De är extremt stereotypiska. De beskrivs som "sportaren", alfan", "nörden" och det som inbegrips i de termerna är bokstavligen all personlighet de får.

 

Skrämseln. Den levererar inte. Ja, boken är äcklig. Men som en person som inte är så pjoskig krävs mer än så. Det finns ingen stämningsfull atmosfär, ingen obehagskänsla, och de grafiska scenerna är så uppenbarligen där bara för att chocka. Jag kände inget.

 

Språket och dispositionen. Jag kan acceptera att berättelsen avbryts av utdrag från intervjuer, rapporter och liknande. Fast det saktar ner tempot ger det trots allt bakgrund. Men varje händelse pausas av tillbakablickar och beskrivningar av irrelevanta situationer, till den punkt att någon säger något och vi får en fyra sidor lång återblick på en helt annan situation som hände flera år sedan. Det tar en evighet att komma till poängen, det tar udden av det mörka som händer och det blev snabbt tröttsamt.

 

Ändå ger jag boken ett rätt bra betyg. Jag gillar premissen och något fick mig att vilja veta hur allt skulle sluta. Därtill gör de korta kapitlen underverk för tempot.

 

Överlag är det en bok som saknar bra flyt. Den har mycket meningslös utfyllnad. Hemska karaktärer. Inte mycket skrämsel. Ändå behåll den mitt intresse och underhöll mig tillräckligt.

 

BETYG: 6/10

FAKTA

Författare: Christina Hammonds Reed

Svensk titel: –

Genre: Contemporary

Traumatiskt innehåll: Misshandel, rasism, homofobi, otrohet, sexuella trakasserier

Serie: –

Målgrupp: Unga vuxna

Längd: 359 sidor

Publiceringsår: 2020

Bokförlag: Simon Schuster Books for Young Readers

 

 

 

 

Okej, så här är grejen: THE BLACK KIDS hade god potential.

 

Jag uppskattar representationen och de sociala kommentarerna, och älskar att den tar sin tid att diskutera rätt svåra ämnen. Jag är också imponerad av hur äkta och autentiskt allt känns: från karaktärernas beteenden till händelserna. Det är onekligen en viktig ungdomsbok.

 

Men den fick mig inte att känna mig investerad. Den är meningsfull, men inte underhållande.

 

THE BLACK KIDS har långsamt tempo, klumpigt språk, mycket utfyllnad och karaktärer som saknar starka personligheter. Den gör också misstaget att berätta mycket istället för att visa. Ashley poängterar hela tiden fakta relaterat till det hon observerar från världen runt henne, men interagerar sällan själv med det, vilket blir platt och något tråkigt att läsa om.

 

Som ett resultat gillar jag idén med boken, men den kändes i slutändan väldigt... vanlig, och fick mig inte att känna.

 

BETYG: 4,5/10

FAKTA

Författare: Tricia Levenseller

Svensk titel: –

Genre: Fantasy

Traumatiskt innehåll: Social fobi, panikattacker, dödsfall, mobbning

Serie: Bladesmith #1

Målgrupp: Unga vuxna

Längd: 322 sidor

Publiceringsår: 2021

Bokförlag: Feiwel & Friends

 

 

 

 

 

Efter att ha älskat WARRIOR OF THE WILD och uppskattat THE SHADOWS BETWEEN US för vad den var, känner jag mig extremt besviken på den här boken.

 

Den är ärligt talat inte särskilt bra.

 

Den börjar toppen. Handlingen läggs fram på ett snyggt sätt och vi får som läsare en härlig känsla av nalkande äventyr. Jag älskar representationen av ångest och Levensellers språk. Det är något med hennes sätt att skriva som gör alla hennes böcker oerhört lättsamma och beroendeframkallande.

 

Men ju mer jag läste desto mindre tyckte jag om.

 

Det. Är. Så. Ytligt. Lägliga sammanträffanden samlas på hög. Det finns knappt någon världsuppbyggnad. Och romansen tar så stor plats att det nästan äter upp hela berättelsen. Trots att karaktärerna är på flykt och riskerar sina liv, får vi i princip bara läsa om dem flirtandes, fnittrandes, vara attraherade av varandra och tänka på sina utseenden. Det är fluffigt till den punkt att jag nästan trodde att de snart skulle börja spy upp regnbågsfärgad sockervadd.

 

Och ärligt talat är romansen väldigt ologisk. Den är inte bara överrepresenterad, utan också svagt utförd med insta-kärlek och oerhört mycket tonårsångest. Och eftersom det finns en så stor dos av det, känns största delen av boken som ren och skär utfyllnad.

 

Därtill brydde jag mig inte om karaktärerna. Jag gillade systrarna och deras relation i början, men förlorade intresse på grund av klyschor och dålig utveckling. Därtill får vi knappt se eller lära känna antagonisten, vilket gjorde henne till ett väldigt vagt hot.

 

För att summera är jag oerhört besviken. BLADE OF SECRETS är tropig, upprepande, fånig och saknade överlag en kvinnliga kick-ass-andan som jag kommit att accosiera Levenseller med. Jag kommer att läsa efterföljaren av den enkla anledningen att jag redan hade förbokat den innan jag började med denna, men kan inte direkt säga att jag ser fram emot det.

 

BETYG: 3/10

FAKTA

Författare: AidaIro

Svensk titel: –

Genre: Fantasy

Traumatiskt innehåll: –

Serie: Toilet-Bound Hanaku-Kun #2

Målgrupp: Unga vuxna

Längd: 176 sidor

Publiceringsår: 2020 (org. 2015)

Bokförlag: Yen Press

 

 

 

 

Okej, så jag vet att det här en opopulär åsikt, men jag tycker inte att den här serien är särskilt bra. Det kanske är ett helt och hållet jag-problem, men jag känner det helt enkelt inte.

 

Berättelsen är väldigt "eh", upprepande och känns slumpartad ibland. Jag bryr mig inte om karaktärerna alls. Och strukturen känns rörig och förvirrande. Halva tiden vet jag knappt vad det är som händer. Och ärligt. Jag var extremt uttråkad.

 

Jag medger att volymen har sina charmiga stunder, och jag gillar de småsöta illustrationerna. Men det kompenserar inte på något sätt, och inget direkt fångar mitt intresse.

 

Ärligt så är det här den manga jag gillar minst hittills av de jag läst. Trots att jag är en obotlig "completionist" överväger jag att ge upp om serien. Den är helt enkelt inte för mig.

 

BETYG: 2/10

FAKTA

Längd: 1 tim 29 min

Regissör: Baltasar Kormákur

Åldersgräns: 15 år

Genre: Äventyr, drama

Skådespelare: Idris Elba, Leah Jeffries, Iyana Halley, Sharlto Copley.

Inspelningsår: 2022

Distributör: SF Studios

 

 

 

 

 

Det här är en film som jag varken skulle klassificera som bra eller dålig. Den mest är. Du vet, den typen av popcornrulle som är sådär lagom att ha på när vännerna är över och det inte är filmen som står i fokus. Som bjuder på underhållning men som det också går utmärkt att prata under tiden till, för att ingen är djupt engagerad och om du råkar missa något så är det inte hela världen. Precis så är BEAST.

 

BEAST är fisljummen på alla sätt och vis. Ett intressant koncept, snyggt gjorda lejon, härliga vyer och en stark huvudrollsinnehavare balanseras ut av mediokra barnskådespelare, en förutsägbar handling, extremt stora logiska luckor, orealistiska djurbeteenden och idiotiska beslut av karaktärerna. Det är en film som du vill se färdigt när du väl har börjat, men som du inte riktigt bryr dig om.

 

Allt som allt: helt OK. Varken mer eller mindre.

 

BETYG: 5/10

FAKTA

Författare: Sarah Dessen

Svensk titel: –

Genre: Contemporary

Traumatiskt innehåll: Mobbning, misshandel, depression, ätstörning, otrohet, våldtäkt, skilsmässa, omnämner dödsfall

Serie: –

Målgrupp: Unga vuxna

Längd: 371 sidor

Publiceringsår: 2008 (org. 2006)

Bokförlag: Speak

 

 

Många YA-contemporary böcker följer en liknande mall, vilket gör att genren kan upplevas som lite upprepande. Men JUST LISTEN var förvånansvärt gripande. Först och främst har den djup som jag inte hade väntat mig. Den diskuterar ett gäng tyngre teman och går lite mörkare än de flesta andra ungdomsböcker, vilket jag verkligen uppskattade.

 

Sen älskar jag verkligen karaktärerna. De är oerhört sympatiska och lätta att relatera till. Jag älskar att familj spelar så stor roll i berättelsen, älskar dynamiken mellan syskonen och blev till och med känslosam av att läsa det de alla gick igenom. Men jag älskar också bokens vänskaper, särskilt den mellan Annabel och Owen. Deras brutala ärlighet är inte bara söt, utan genuint inspirerande.

 

Det är en välskriven bok. Klok, rolig, lätt att fastna för och med fina budskap som att förbli sann mot dig själv och vikten med att ha ett bra stödsystem.

 

Men det finns saker som jag hade klarat mig utan. Till exempel berättelsens lite förutsägbara natur, miskommunikationtropen och romantiken. Det sistnämnde kändes bara onödigt, och jag hade föredragit om Annabels relation förblivit platonisk.

 

Överlag är JUST LISTEN en bra YA-contemporary, som passar dig som gillar lättsamma och snabblästa böcker men ändå vill ha något mer än bara rosa fluff.

 

BETYG: 7/10

FAKTA

Författare: Robert Jackson Bennett

Svensk titel: –

Genre: Fantasy

Traumatiskt innehåll: Dödsfall, självskada, självmord, slaveri, misshandel, tortyr, omnämner våldtäkt

Serie: Founders #2

Målgrupp: Vuxna

Längd: 496 sidor

Publiceringsår: 2020

Bokförlag: Jo Fletcher Books

 

 

 

 

 

Det är inte en ny favorit-favorit, men attans vad jag gillade SHOREFALL! Kanske till och med mer än FOUNDRYSIDE.

 

Först och främst uppskattar jag att det var så lätt att återvända till världen. Eftersom boken utspelar sig tre år efter händelserna i föregångarna, och tack vare tillräckligt mycket återberättande i de första kapitlen, fanns inget behov av att på egen hand erinera sig om händelserna från Foundryside för att förstå vad som hände.

 

Angående själva boken som sådan så är det en riktigt bra efterföljare. Actionpackad, atmosfärisk och med högt tempo. Världen är komplex men inte svår att förstå, och jag älskar de sociala kommentarerna. Jag gillar också de "hittade familj"-elementen och kände mig mycket mer anknuten till karaktärerna i denna än i första boken.

 

Det jag gillar mest är dock antagonisten. Jag älskar hans kraftfullhet, de underbara konflitkerna han skapar och de höga insatserna som hans handlingar resulterar i. Jag gillar också att Bennett vågar gå mörkt. Kalla mig enkelt, men en välskriven mördarsekvens håller mig nöjd länge.

 

Mina klagomål är få:

 

 

BETYG: 8/10

FAKTA

Författare: Makoto Yukimura

Svensk titel: –

Genre: Historisk fiktion

Traumatiskt innehåll: Dödsfall, slaveri, krig, misshandel

Serie: Vinland Saga #1

Målgrupp: Vuxna

Längd: 465 sidor

Publiceringsår: 2013

Bokförlag: Kodansha Comics

 

 

 

Den här boken var toppen. Det känns lite tidigt att göra en sådan deklaration eftersom jag har 12 volymer av serien kvar, men VINLAND SAGA kan mycket väl vara min nya favoritmanga.

 

Jag blev förvånad över hur fängslad jag blev av berättelsen. Den har en riktigt bra setup. Vi börjar i nutiden och lär oss om själva premissen. Sen är resten av boken en enda lång tillbakablick till det som ledde upp till där vi började. Det upplägget skrämde mig först. Tidshoppande är generellt sätt inte min gren, och jag brukar oftast skumma de delarna för att återvänta till nutiden där "de riktiga grejerna händer". Men att djupdyka i det förflutna var beroendeframkallande. Det fick mig att förälska mig i Thorfinn och hans familj. Och jag älskade att få hans komplexa bakgrundsberättelse, och det fick mig att genuint bry mig om honom som karaktär.

 

Jag blev också förvånad över den emotionella inverkan som boken hade på mig. Förutom att vara engagerande och actiondriven, gjorde boken mig riktigt inveserad i vad som hände och heja på de vi följer.

 

VINLAND SAGA är dessutom den första historiska fiktion-mangan jag läst, och det fungerade riktigt bra för mig. Jag älskar stämningen som skapas av vikingarnas mytologi, bymiljön, båtresorna... Inte bara är det intressant att få ta del av en del av historien i detta format. Det skapar också en väldigt grundad och down-to-earth känsla.

 

Allt som allt var den första volymen av VINLAND SAGA över förväntan, och jag ser mycket fram emot att läsa resten av serien.

 

BETYG: 7,5/10

FAKTA

Längd: 6 tim 32 min

Antal avsnitt: 8 stycken

Åldersgräns: 15 år

Genre: Action, drama

Skådespelare: Alan Ritchson, Malcolm Goodwin, Willa Fitzgerald, Hugh Thompson, Chris Webster, Bruce McGill, Maxwell Jenkins, Gavin White, Leslie Fray

Releasedatum: 4 februari 2022

Distributör: Prime Video

 

 

 

 

 

Det här är definitivt en kontroversiell åsikt, men jag tycker att den här tv-serien är överskattad.

 

Jag kan inte riktigt sätta fingret på varför jag inte fastnade. REACHER gör inga uppenbara fel. Den har bra actionscener, okej skådespelare och en handling som jag må ha sett tidigare men som funkar.

 

Men jag upplevde helt enkelt serien som oerhört slätstruken. Den gav mig inga intryck och känslor. Tempot är långsamt, jag fastnade inte för karaktärerna och kände mig överlag väldigt neutralt inställd till allt som hände. Jag engagerades aldrig, började aldrig bry mig, och vid tillfällen satt jag till och med rätt uttråkad.

 

Överlag… jag är inte särskilt imponerad. REACHER är inte dålig, men det är en serie jag kommer att glömma väldigt fort. Jag föredrar actionserier som JACK RYAN, 24 och till och med NCIS.

 

BETYG: 4,5/10

FAKTA

Längd: 2 tim 11 min

Regissör: Jordan Peele

Åldersgräns: 15 år

Genre: Skräck, science fiction

Skådespelare: Daniel Kaluuya, Keke Palmer, Brandon Perea, Michael Wincott, Steven Yeun, Wrenn Schmidt, Keith David, Devon Graye

Inspelningsår: 2022

Distributör: SF Studios

 

 

 

 

 

 

NOPE är svår att recensera. Hela min kropp skriker att jag inte gillade filmen. Alls. Samtidigt tycker en del av mig att den var riktigt bra. Låt mig förklara.

 

Det är inte ofta som jag gill-hatar det jag ser. Det brukar vara antingen eller. Men NOPE är speciell. Jag kan helt enkelt inte enkelt påstå ”den är dålig”. Den är definitivt något helt annat än vad jag trodde. Originell. Udda. Konstig och nästan slumpartad, men gripande och genomtänkt på samma gång. Jag satt som ett frågetecken rakt igenom, men förblev intresserad och nyfiken. Jag ville ha svar. Vissa scener är fantastiskt unika och kreativa. Andra förstår jag inte över huvud taget syftet med. Kände jag spänningen pumpa i mitt blod? Nej. Var jag engagerad i karaktärerna; brydde mig om vad som hände dem? Verkligen inte. Satt jag som på nålar i väntan att få veta mer? Absolut.

 

Det är en spekulativ science fiction. Jag personligen skulle inte klassificera det som en skräckfilm. I mina ögon hände inget läskigt. Men ändå… det finns en stundtals obehaglig ton bakom allt det absurda som händer, vilket definitivt gör den svår att kategorisera.

 

Det här är en film som gör intryck. Jag uppskattar att den vågar vara sin egen och sticka ut. Det är en film jag aldrig kommer att glömma; som fick mig att sitta i flera minuter efter sista scenen var visad och fundera över det jag sett. Så något har den ju lyckats med. Men det är också en film jag har noll lust att se igen.

 

NOPE är en film som behöver upplevas för att du ska kunna förstå mina motstridiga känslor. Det finns inte mycket mer att säga. En riktigt jäkla bra film som jag inte alls tyckte om. Typ.

 

BETYG: 5/10

FAKTA

Längd: 7 tim 20 min

Antal avsnitt: 10 stycken

Åldersgräns: 15 år

Genre: Drama, äventyr

Skådespelare: Olivia Scott Welch, Mike Faist, Jessica Sula, Ray Nicholson, Camron Jones, Enrique Murciano, Todd Williams, Lee Eddy.

Releasedatum: 28 maj 2021

Distributör: Prime Video

 

 

 

 

 

Jag känner rätt ”meh” när det kommer till PANIC.

 

Serien har en intressant premiss och är rätt underhållande att slötitta på. Men det är inget som jag greps tag av eller kommer minnas.

 

Serien har en RIVERDALE-liknande atmosfär och är överlag rätt slätstruken, med ”meh” skådespelare och ”meh” handling. Trots att konceptet går ut på farliga lekar är serien långt från mörk, och jag får aldrig en känsla av hot.

 

Jag ska dock vara helt transparant och medge att jag enbart såg de fyra första avsnitten av serien innan mitt Prime-medlemskap tog slut. Och min upplevelse överlag är: det var kul så länge det varade, men inget jag känner en förlust över att missa slutet av.

 

BETYG: 5/10

Författare: Kasie West

Svensk titel: –

Genre: Contemporary

Traumatiskt innehåll: Omnämner dödlig sjukdom

Serie: –

Målgrupp: Unga vuxna

Längd: 304 sidor

Publiceringsår: 2021

Bokförlag: Delacorte Press

 

 

 

 

 

Det här är en väldigt standard ungdomsbok.

 

Å ena sidan gillar jag den. Den är lättillgänglig, mjuk och söt. Det finns inget särskilt krävande för läsaren och boken går fort att läsa. Jag gillar också den mysiga sommarlägermiljön och den somriga atmosfären.

 

Men det känns också som att jag läst det här dussintals gånger tidigare. Det är trivialt, med en ytlig handling och väldigt lite av vikt som händer. Det finns ingen kemi till kärleksintresset, och karaktärerna överlag saknar personlighet och djup.

 

Allt som allt är det inte en berättelse jag kommer att tänka på. Den är inte dålig, men förglömlig.

 

BETYG: 5/10

FAKTA

Författare: Rebecca Ross

Svensk titel: –

Genre: Fantasy

Traumatiskt innehåll: Dödsfall

Serie: The Queen's Rising #1

Målgrupp: Young Adult

Längd: 439 sidor

Publiceringsår: 2018

Bokförlag: HarperTeen

 

 

 

 

 

Okej. Den här boken var inte för mig.

 

Jag gillade den till en början, men förlorade snabbt intresset och blev uttråkad. Boken är inte direkt dålig, men den hade inget som fångade mitt intresse, lämnade inget intryck och kändes överlag väldigt generisk.

 

Den har en trivial och förutsägbar handling. Svag världsuppbyggnad. Endimensionella karaktärer som aldrig utvecklas. En romans utan kemi Och underligt tempo. Ena stunden var boken riktigt långsam och händelselös, för att sen växla till en sektion där allt händer på samma gång alldeles för påskyndat.

 

Jag upplevde också boken som platt, utan djup och utan någon känslomässig påverkan. Den har väldigt få konflikter och lite innehåll, och alldeles för många klyschor och lägliga vändningar.

 

Överlag... nah. Den höll helt enkelt inte mitt intresse. För enkel och nästan enkligt en standardmall för YA-fantasy. Jag kommer att fortsätta med duologin för att jag är bestämt måste avsluta de serier jag påbörjat, men jag har väldigt låga förväntningar på fortsättningen.

 

BETYG: 3,5/10