FAKTA

Regissör: Kevin Kölsch, Dennis Widmyer.

Genre: Rysare, thriller.

Längd: 1 tim 41 min.

Åldersgräns: 15 år.

Skådespelare: Jason Clarke, Amy Seimetz, John Lithgow, Jeté Laurence, Hugo Lavoie.

Releasedatum: 19 augusti 2019.

Distributör: Paramount.

 

 

 

 

 

Vem har inte hört talas om JURTJYRKOGÅRDEN från -89, baserat på boken av skräckgeniet Stephen King? Jag har själv inte sett den, men efter otaliga referenser i såväl andra filmer som i verkligheten var jag nyfiken. Så när den här nytolkningen gjordes, hoppade jag upp och ner av iver att se den. Var den ivern befogad? Nja…

 

 

PET SEMATARY är en ganska medioker rysare. Utdragen, och inte alls läskig. Det tar filmen väldigt lång tid att komma igång, och ofta kändes den mer som ett drama än en skräckfilm. Jag kände aldrig något direkt obehag, och hoppade bara till en enda gång – och det var när en lastbil körde förbi, så det säger en hel del. Förövrigt upplevde jag den som lite spretig och oorginell, och trots snyggt foto och helt okej skådespelare kände jag bara ”meh” när eftertexterna började rulla. Inte dålig, men inte heller bra.

 

Överlag är PET SEMATARY den typen av film som kan vara trevlig att se en gång, men det långsamma tempot och den bristande spänningen hindrar mig från att vilja se den igen.

 

BETYG: 4,5/10

FAKTA

Författare: Sally Thorne.

Originaltitel: The hating game.

Genre: Chick-lit, romantik.

Traumatiskt innehåll: Arbetsplatsförlagda trakasserier.

Representativt innehåll: –

Serie: –

Publiceringsår: 2019 (org. 2016).

Bokförlag: HarperCollins Nordic.

 

 

 

 

 

EN ALLVARSAM LEK är inte vad jag förväntade mig. Boken har hyllats till skyarna och verkade väldigt lovande. Intriger, fula spel… vad finns inte att gilla? Men när det kom till kritan upptog de delarna som jag såg fram emot inte särskilt stor del av boken. Joshs och Lucys spratt mot varandra nämns ofta, men vi får aldrig riktigt ta del av dem. Vi vet inga detaljer om vad som hänt och får inte följa deras intriganta spel mot varandra – istället får vi det berättat för oss, och fokus hamnar på den växande romansen mellan karaktärerna.

 

I det här fallet tror jag att mitt omdöme baseras på mina förväntningar. Jag trodde att EN ALLVARSAM LEK skulle ha fulspel i sin kärna, och därför blev det såklart en flopp när det var romansen som var i centrum. Hade jag vetat det från början, skulle jag säkert ha tyckt mer om boken. Med det sagt finns andra saker som frustrerade mig. Jag tyckte inte att Josh och Lucy hade en särskilt tilltalande dynamik. Jag fastnade inte för någon av sidkaraktärerna. Och kanske viktigast av allt: jag tyckte att händelseförloppet var alldeles för förutsägbart och otrovärdigt. Visst har boken bra stunder. Stunder med humor, stunder med hetta. Men överlag är jag besviken.

 

Som helhet fastnade jag inte lika mycket för EN ALLVARSAM LEK som många andra. Jag tror emellertid att boken skulle göra sig väldigt bra som film.

 

BETYG: 5/10

FAKTA

Regissör: Wilson Yip.

Genre: Asiatisk film, action, drama, biografi.

Längd: 1 tim 46 min.

Åldersgräns: 15 år.

Skådespelare: Donnie Yen, Simon Yam, Lynn Xiong, Hiroyuki Ikeuchi, Ka Tung Lam, Xing Yu.

Releasedatum: 12 november 2009.

Distributör: Netflix.

 

 

 

 

 

 

Asiatisk film är inte riktigt min genre. HERO, THE EMPRESS… visst är de fina att se på, men de saknar ofta såväl tempo som tydliga handlingar. Det var därför med en skeptisk inställning som jag gav mig in i IP MAN. Men gissa om jag blev förvånad!

 

Faktum är att jag älskade IP MAN. För det första är den förankrad i verkligheten. Det är nämligen första delen av fyra i en biografisk filmserie som följer mannen som tränade bland annat Bruce Lee. Och vetskapen om att det som hände faktiskt har ägt rum, gjorde alltsammans riktigt, riktigt intressant.

 

För det andra så lyckades filmen verkligen engagera mig. IP MAN har spänning, välkoreograferade actionscener, bra musik och magnifika skådespelare. Filmen är dessutom förvånansvärt berörande, och den fick mig verkligen att känna för karaktärerna. Jag brydde mig genuint om dem, och trots allt mörker – blodiga strider, fattigdom och svält – är filmen vacker. Karaktärernas lojalitet och kärlek mot varandra värmer, och det är svårt att inte heja rakt ut på dem när de hamnar i farliga situationer.

 

Som helhet är IP MAN riktigt bra. Den är så mycket mer än bara kung fu och slagsmål: den har en stark handling och ännu starkare karaktärer. Jag är själv väldigt förvånad över hur mycket jag gillade den, och ser mycket fram emot att se resten av filmerna i kvartetten.

 

BETYG: 7,5/10

FAKTA

Regissör: Tim Burton.

Genre: Äventyr, drama, familj.

Längd: 1 tim 42 min.

Åldersgräns: 7 år.

Skådespelare: Colin Farrell, Michael Keaton, Eva Green, Danny DeVito, Alan Arkin, Nico Parker.

Releasedatum: 12 augusti 2019.

Distributör: Disney.

 

 

 

 

Den senaste live action-versionen av Dumbo är den typen av film som är småmysig att se, men som samtidigt känns överflödig. Jag avgudar konceptet, gillar den söta stämningen och uppskattar valet av skådespelare, men upplever att vi inte får ta del av något nytt. Dumbo gav mig inget mer än tillfällig förströelse, och jag hade velat känna starkare för det som hände.

 

Hur mycket jag än ville gilla Dumbo, kan jag inte undgå att störa mig lite på filmen. Alla klyschor, de något överspelade karaktärerna och den bristande trovärdigheten. Även om man bortser från själva grundidén med en flygande elefant, fanns för många logiska luckor för att jag skulle underhållas. Dessutom syns datoranimeringarna väldigt tydligt. I min åsikt ska animeringar och effekter inte synas, för att ge en så naturlig känsla som möjligt. Men det är så uppenbart att djuren och flygsessionerna är fejk, att det förstör lite av känslan.

 

Som helhet skulle jag säga att Dumbo är ”meh”. Filmen är absolut inte dålig, men jag skulle inte heller kalla den bra. Jag hade helt enkelt förväntat mig mer.

 

BETYG: 5/10

 

FAKTA

 

 

 

 

Grafiska romaner har aldrig riktigt varit min grej. Jag brukar blanda ihop karaktärerna, och trots att en bild säger mer än tusen ord har den typen av bok aldrig fått mig genuint engagerad. Allt har helt enkelt känts plattare och enklare än i textbaserade romaner. Men Heartstopper-serien av Alice Oseman är fantastisk. Jag tyckte riktigt mycket om första volymen, och fortsättningen visade sig vara ännu bättre.

 

Det är svårt att finna ord för hur Heartstopper volume 2 fick mig att känna. Det är en sådan himla fin och härlig läsning. Stämningen är varm, karaktärerna bedårande och deras interaktion med varandra var tillräckligt för att jag skulle få berörda tårar i ögonen. Känslorna låg på ytan hela tiden och det var som att hjärtat höll på att svämma över av kärlek. Obeskrivligt.

 

Det finns faktiskt inte så mycket mer att säga. Heartstopper volume 2 är enkel men vacker, och jag ser mycket fram emot fortsättningen.

 

BETYG: 8/10

FAKTA

Längd: 7 tim 23 min.

Antal avsnitt: 8 stycken.

Åldersgräns: 15 år.

Genre: Science fiction, mysterium.

Skådespelare: Winona Ryder, David Harbour, Finn Wolfhard, Millie Bobby Brown, Gaten Matarazzo, Caleb McLaughlin, Natalia Dyer, Charlie Heaton, Joe Keery, Cara Bueno.

Releasedatum: 4 juli 2019.

Distributör: Netflix.

 

 

 

 

 

 

Stranger things är en väldigt bra serie. Det är något som måste klargöras redan från första början. De charmiga karaktärerna, de intressanta mysterierna och den nostalgiska stämningen får mig bokstavligen att sitta och le som ett fån till i princip alla avsnitt. Med det sagt, har serien tappat något. Den tredje säsongen är bra, men inte alls lika bra som de tidigare delarna.

 

Serien har börjat gå utför. Den innehåller fler klyschor, är mer överdriven och känns inte lika bra sammanhållen som tidigare. Ofta går handlingen runt som i cirklar, och de vaga reglerna kring hur det övernaturliga fungerar gör att alltsammans känns lite väl anpassningsbart. Därtill anser jag att skurkarna i denna säsong är sämre än tidigare antagonister. De framstår nästan som ryska karikatyrer, vilket gjorde att jag inte kunde ta dem på allvar.

 

Som helhet är den tredje säsongen av Stranger things bra. Jag har svårt att tänka mig att serien någonsin skulle kunna bli något annat än just bra. Det som är tråkigt är bara att den en gång i tiden var så mycket bättre.

 

BETYG: 6,5/10

FAKTA

Regissör: Jonathan Baker.

Genre: Thriller.

Längd: 1 tim 41 min.

Åldersgräns: 15 år.

Skådespelare: Gina Gershon, Nicky Whelan, Nicolas Cage, Sienna Soho Baker, Harlow Bottarini, Natalie Eva Marie, Faye Dunaway.

Releasedatum: 30 oktober 2017.

Distributör: Noble entertainment.

 

 

 

 

Unthinkable är en sådan där lagom spännande thriller. Bristfylld, visst, men lättsmält och behaglig att se på. Själva konceptet är intressant, skådespelarna helt okej och överlag är det en trevlig tittarupplevelse. Det är en film som passar när man inte kan eller vill behöva engagera sig i handlingen hela tiden, men ändå hänga med i vad som försiggår.

 

 

Det som emellertid drar ner på helheten är klyschorna, den låga trovärdigheten och att filmen är något utdragen. Jag tycker också att spänningen förstörs lite av att relativt mycket avslöjas i tidigt skede. Tittaren vet mer än karaktärerna, vilket hindrar en från att bli involverad.

 

Allt som allt är Unthinkable helt okej. Inte särskilt märkvärdig egentligen, men absolut tillräckligt bra för att slötitta på.

 

BETYG: 5,5/10

FAKTA

Författare: Nicholas Sparks.

Svensk titel: –

Genre: Drama.

Traumatiskt innehåll: Otrohet, alkohol, prat om självmord, skilsmässa, terminal sjukdom.

Representativt innehåll: HBTQ.

Serie: –

Längd: 547 sidor.

Utgivningsår: 2017 (org. 2016).

Bokförlag: Sphere.

 

 

 

 

Nicholas Sparks är känd för sina romantiska romaner. Böcker som The notebook och A walk to remember, där karaktärerna förälskar sig men alltid är med av någon form av tragedi. Two by two skiljer sig emellertid väldigt mycket från författarens tidigare verk. Här är inte fokus på ett romantiskt förhållande, utan på relationen mellan far och dotter. Det sätter en helt annan ton, vilket jag personligen kom att uppskatta.

 

Eftersom boken följer en äldre man, hans äktenskapsproblem och relation med sin dotter, upplevs Two by two som en lite mer ”mogen” läsning än Sparks tidigare böcker. Och personligen tyckte jag om det. Jag tyckte att Russells relation med dottern London var så himla fin, och jag fann det väldigt intressant att följa familjens kamp överlag. Jag har hört några läsare klaga över såväl tempo som längd, och visst håller jag med om att Two by two något utdragen. Men jag tycker inte att det är något som drabbar helheten negativt. Man får se boken för vad den är: en långsamt uppbyggande, karaktärsdriven bok. Det är inte meningen att saker ska hända hela tiden. Och trots att man redan från början förstår att äktenskapet är över är Russells hoppfyllda kamp ändå en känslomässig berg- och dalbana att ta del av.

 

Överlag tyckte jag mycket om Two by two. Jag gillar stämningen, karaktärerna och det faktum att den skiljer sig mycket från Nicholas Sparks andra romaner. Jag uppskattar att han försöker nå ut till nya genrer, och tycker att han lyckas väl.

 

BETYG: 7/10

FAKTA

Regissör: David F. Sandberg

Genre: Äventyr, fantasy, action.

Längd: 2 tim 11 min.

Åldersgräns: 11 år.

Skådespelare: Zachary Levi, Mark Strong, Asher Angel, Jack Dylan Grazer, Adam Brody, Djimon Hounsou, Faithe Herman, Meagan Good, Grace Fulton, Ian Chen.

Releasedatum: 12 augusti 2019.

Distributör: Warner bros.

 

 

 

Shazam! skiljer sig från tidigare DC-filmer när det kommer till såväl ton som innehåll. Trots att filmen innehåller action och slagsmål, är det humorn snarare än strider som ligger i fokus. Ett kul koncept, underhållande skämt och charmiga karaktärer är det som man minns efteråt. Och för min del är det positivt. Filmens glimt i ögat gör den lite mer… egen.

 

Ändå anser jag att Shazam! är något överskattad. De många klyschorna, logiska luckorna och sammanträffandena gör att den känns lite… urvattnad. Det är inte svårt att lista ut vad som kommer att hända härnäst. Dessutom blev jag aldrig särskilt orolig över karaktärerna. Oavsett hur allsmäktig och kraftfull skurken blev, upplevde jag aldrig honom som ett hot. Den skada han orsakar är enbart på materiella ting, och varje gång han ska ge sig på en av karaktärerna dras allt ut på lite extra så att hen hinner komma undan.

 

Så… Shazam! är i min smak rätt ”meh”. En helt okej film, men lite för överdriven, lite för lång och lite för stereotypisk. Dock uppskattar jag humorn, och den härliga dynamiken inom fosterfamiljen gjorde att filmen stack ut från andra superhjältefilmer.

 

BETYG: 5,5/10

FAKTA

Regissör: André Øvredal.

Genre: Rysare.

Längd: 1 hr 26 min.

Åldersgräns: 15 år.

Skådespelare: Brian Cox, Emile Hirsch, Ophelia Lovibond, Olwen Kelly, Michael McElhatton.

Releasedatum: 27 mars 2017.

Distributör: SF studios.

 

 

 

 

 

 

Allihop, hör och häpna! Jag gillade THE AUTOPSY OF JANE DOE. Jag upprepar: jag gillade en skräckfilm. Wow. Det är inte ofta jag skriver de orden, och jag är minst lika chockad som du över det.

 

 

THE AUTOPSY OF JANE DONE är enkel, men ack så välgjord. Den intima miljön, den sakta upptrappande spänningen och kemin mellan skådespelarna är trollbindande. Att det dessutom är karaktärerna som är i fokus, snarare än det som utgör fara för dem, känns som en frisk fläkt. Jag gillade att komma karaktärerna nära, att vara genuint rädd för deras välbefinnande och att faktiskt beröras när något hände dem. Det brukar jag aldrig göra i klassiska skräckfilmer, där det ena billiga knepet till att skrämmas avlöser det andra.

 

Filmen är dessutom förvånansvärt spännande och obehaglig. Jag hoppade aldrig till i soffan, men pulsen slog hårt och jag satt spänt i väntan på att se vad som skulle hända. Så överlag är filmen väldigt bra. Visst har den klyschor, några irriterande stereotyper och en något överdriven sista halva. Men allt som allt, well done!

 

BETYG: 6,5/10

FAKTA

Författare: Becky Chambers.

Svensk titel: –

Genre: Science fiction, drama.

Traumatiskt innehåll: Krig, rasism.

Representativt innehåll: Könsneutralitet, HBTQ.

Serie: Wayfarers #1.

Längd: 404 sidor.

Utgivningsår: 2015 (org. 2014)

Bokförlag: Hodder Paperbacks

 

 

The long way to a small, angry planet är en lågmäld roman. Så pass lågmäld att jag känner mig trygg i att påstå att det inte är en bok för alla. Det händer inte mycket, utan fokus ligger på karaktärerna: deras bakgrund, hur de interagerar med varandra och vart de vill nå. Det är en psykologisk analys av mänskligt beteende, med några av de mest komplexa och välutvecklade fiktiva personerna som jag någonsin har läst om. Och jag älskade det. Jag fascineras, berördes, underhölls. Till en början. Efter ungefär halva boken började jag önska efter mer.

 

Missförstå mig inte. Jag behöver inte konstant action. Jag behöver inte mystiska konspirationer eller ödesdigra snedsteg. Men jag behöver något mer än bara uppbyggnad. Visst händer det saker i boken, men de flesta sidorna upptas som sagt enbart av karaktärernas samspel med varandra. Och hur intressant det än var (för tro mig, det var helsikes intressant!), blev det långsamma tempot lite för mycket i det långa loppet.

 

Som helhet är The long way to a small, angry planet inte riktigt vad jag förväntade mig. Jag älskade (ÄLSKADE!) karaktärerna, som fick mig att känna alla känslor som går att känna. De kommer alltid att finnas med mig, med sin inspirerande vishet och moral. Det som däremot lämnades att önska, var aningen mer fart och fläkt.

 

BETYG: 6,5

FAKTA

Regissör: Nadine Labaki.

Genre: Drama.

Längd: 2 tim 1 min.

Åldersgräns: 11 år.

Skådespelare: Zain Al Rafeea, Yordanos Shiferaw, Boluwatife Treasure Bankole, Kawsar Al Haddad, Fadi Yousef.

Releasedatum: 22 juli 2019.

Distributör: Scanbox.

 

 

 

 

Kapernaum är inte ett drama som passar alla. Om du behöver högt tempo och saker som händer hela tiden för att engageras bör du antagligen leta vidare. Med det sagt: om du inte har problem med mer lågmälda filmer, där handlingen får tid att utvecklas i stillsam takt och där karaktärerna är i fokus, borde du absolut se den. Kapernaum föll mig precis i smaken, och trots att händelserna avlöser varandra i ett långsamt mak, hade jag svårt att slita mig.

 

Det som gör Kapernaum så himla bra, är den emotiva inverkan som filmen har. Den ger en ärlig skildring av barns utsatthet och berör ända in på själen, om den bara får chansen. Det är en mörk och dyster film, som innehåller såväl barnmisshandel som fattigdom. Trots detta är det inte en film utan humor. Det finns en del scener som får det att dra i smilbanden, och fast de inte är många lättar de upp den annars nattsvarta stämningen.

 

För övrigt är jag riktigt imponerad av skådespelarna. Särskilt huvudrollsinnehavaren: Zain Al Rafeea. Trots sin unga ålder, gör han en hjärtskärande och övertygande insats. Utöver detta är Kapernaum vackert filmad och allmänt snyggt ihopsatt, vilket bidrar till att den känns genomtänkt och professionellt gjord.

 

Överlag är Kapernaum en alldeles för underskattad film. Varför pratar alla om Marvel eller den senaste skräckfilmen, när det i själva verket borde vara denna som borde vara på allas läppar?

 

BETYG: 7/10

FAKTA

Regissör: Christopher Landon.

Genre: Rysare, komedi.

Längd: 1 tim 40 min.

Åldersgräns: 15 år.

Skådespelare: Jessica Rothe, Isreael Broussard, Phi Vu, Suraj Sharma, Sarah Yarkin, Rachel Matthews, Ruby Modine, Steve Zissis, Charles Aitken, Laura Clifton.

Releasedatum: 1 juli 2019.

Distributör: Universal Sony.

 

 

 

 

Trots att jag tyckte om den första filmen mer, är HAPPY DEATH DAY 2U en värdig efterföljare. Särskilt om du fastnat för de komiska elementen. HAPPY DEATH DAY 2U låter nämligen skämten ta ännu större plats, och filmen låter mer åt att vara en komedi än en skräckfilm. Och hur makabert det än låter, så är det riktigt underhållande att se Tree ta sitt liv gång på gång, på allt mer kreativa sätt. Det väckte såväl fniss som en välkommen må bra-känsla.

 

Men, jag uppskattade som sagt den första delen i franchisen mer. För det första såg jag filmerna direkt efter varandra, vilket inte är att rekommendera. Koncepten är trots allt väldigt lika, och mycket av det som händer är direkt kopierat från den första filmen. Att se filmerna rygg mot rygg blir därför väldigt repetitivt. Och alla logiska luckor som fanns tidigare, finns kvar i denna. Den andra anledningen till att jag inte tyckte att HAPPY DEATH DAY 2U var lika bra, var den ökade andelen övernaturligt. Filmen introducerar en idé om multiversum, vilket i sig är intressant men här blir lite för mycket.

 

Överlag är HAPPY DEATH DAY 2U en bra efterföljare. Underhållande, och lättsam att se – men inget mästerverk.

 

BETYG: 5/10

FAKTA

Längd: 7 tim 20 min.

Antal avsnitt: 9 stycken.

Åldersgräns: 15 år.

Genre: Science fiction, mysterium.

Skådespelare: Winona Ryder, David Harbour, Finn Wolfhard, Millie Bobby Brown, Gaten Matarazzo, Caleb McLaughlin, Natalia Dyer, Charlie Heaton, Joe Keery, Sean Astin.

Releasedatum: 27 oktober 2017.

Distributör: Netflix.

 

 

 

 

 

Den andra säsongen av STRANGER THINGS tar vid ett år efter händelserna i senaste avsnittet. Men trots det långa tidshoppet återupptas spänningen direkt. Liksom i den första säsongen byggs stämningen successivt upp inför en storslagen klimax, och det är svårt att slita sig från skärmen. Det finns en balans mellan action, humor och nostalgi som håller tittaren fängslad. Och tack vare de härliga karaktärerna – deras skämtlynne och deras charm – hamnar det växande hotet i fin kontrast mot allt det gulliga och fluffiga.

 

Men säsongen är inte helt problemfri. Faktum är att den är relativt ojämn. Händelseförloppet är förutsägbart, något ologiskt och relativt upprepande. Några avsnitt känns mest som utfyllnad, och trots att säsongen överlag är väldigt spännande så fanns stunder då tristessen var påträngande. Därtill går serien verkligen "all in" när det kommer till destruktiva monster, och enligt mig blir det lite för mycket. Allt som allt är denna del av STRANGER THINGS riktigt bra, men inte lika bra eller strukturerad som sin föregångare.

 

Som helhet är den andra säsongen av STRANGER THINGS en värdig efterföljare. Det är en välgjord, genreöverskridande science fiction-serie som bjuder på så väl mystik och action, som humor och romantik. Trots att jag tyckte att denna säsong var något sämre än den tidigare, anser jag att den definitivt är värd att se.

 

BETYG: 7,5/10

FAKTA

Regissör: Christopher Landon.

Genre: Rysare, thriller, komedi.

Längd: 1 tim 32 min.

Åldersgräns: 15 år.

Skådespelare: Jessica Rothe, Israel Broussard, Ruby Modine, Charles Aitken, Laura Clifton, Jason Bayle, Rob Mello, Rachel Matthews.

Releasedatum: 5 mars 2018.

Distributör: Universal Sony.

 

 

 

 

Happy death day är en skräckfilm inspirerad av Måndag hela veckan, där samma dag återupplevs gång på gång. Och det är ett koncept som fungerar riktigt bra. Jag gillar idén med att Tree behöver lösa sitt eget mord, och det hela bidrar med en lättsam feelgood-känsla till en annars mordisk film. Happy death day har en påtaglig humor, som överlag gör detta till en trevlig och underhållande rysare.

 

Det finns dock saker som jag stör mig på. För det första innehåller Happy death day en hel del logiska luckor. Sen är jag personligen inte ett fan av när karaktärer tänker högt för att förklara saker för tittaren. Det blir så uppenbart, och i det här fallet, för överförklarande. Utöver detta anser jag att skurkens motiv var rätt fånigt, och slutet som helhet kändes lite antiklimatiskt.

 

Allt som allt är Happy death day en småkul film. Ingen wow-upplevelse, men definitivt underhållande.

 

BETYG: 5,5/10

FAKTA

Författare: Emma Mills.

Svensk titel: –

Genre: Contemporary.

Traumatiskt innehåll: Prat om droganvändande.

Representativt innehåll: –

Serie: –

Längd: 272 sidor.

Utgivningssår: 2015.

Bokförlag: Henry Holt and Co.

 

 

 

 

First & then är ojämn. Vissa delar av boken är fyllda med charm och värme. Andra präglas av tristess. Låt oss börja, ey?

 

Det finns en sak som jag älskade med romanen: karaktärerna. Jag fastnade för Devons lite nonchalanta attityd, och avgudade relationen mellan henne och kusinen Foster. Och Foster sen! Vilken charmerande karaktär! Så härlig att läsa om!

 

Men. Jag hade inget intresse av kärleksintresset Ezra. Han är en vandrande klyscha och står för allt som jag är trött på att se i ungdomsromaner. Du vet, killen med dålig attityd men som successivt visar sig ha ett hjärta, trots allt. Urk. Nej, tack – det är inget för mig. Dessutom tycker jag att boken innehöll lite för mycket fotboll. Prat om fotboll, scener där karaktärerna tränar inför någon match, tävlingar och så vidare. För mig som inte är särskilt sportintresserad, blev det relativt tråkigt att läsa om.

 

Överlag är First & then okej, men dessvärre inte mer än så. Småsöt, men inte något som sticker ut.

 

BETYG: 5/10

 

Antal lästa böcker: 11 stycken (7 på engelska, 4 på svenska)

Antal nya böcker: 20 stycken (0 recex)

 

 1. Confess av Colleen Hoover (8★)

 3. Heartstopper av Alice Oseman (7★)

 4. Summer of salt av Katrina Leno (7★)

 5. Någon dag av David Levithan (7★)

 6. The fill-in boyfriend av Kasie West (6★)

 7. On the fence av Kasie West (6★)

 8. The hostile hospital av Lemony Snicket (5★)

 9. Den svarta boken av Peder Nääs Sundemyr (3,5★)

 

Längsta boken: Aurora rising (470 sidor)

Kortaste boken: Den svarta boken (188 sidor)

 

 

Antal sedda filmer: 7 stycken

Antal nya filmer: 8 stycken (5 recex)

 

1. Ett hus av sand och dimma (7,5★)

2. The man with the golden gun (6★)

3. Instant family (6★)

4. How to train your dragon: the hidden world (5,5★)

5. Sex tape (5,5★)

6. Captain Marvel (5,5★)

7. Truth or dare (5★)

 

 

Antal sedda tv-serier: 7 stycken

Antal nya tv-serier: 1 stycken (1  recex)

 

1. Downton Abbey säsong 6 (8,5★)

2. Downton Abbey säsong 5 (8★)

3. Jack Ryan säsong 1 (8★)

4. Stranger things säsong 1 (7,5★)

5. Escape at Dannemora (7,5★)

6. Störst av allt (7★)

7. Gravity falls säsong 2 (6★)

FAKTA

Längd: 6 tim 46 min.

Antal avsnitt: 8 stycken.

Åldersgräns: 15 år.

Genre: Science fiction, mysterium.

Skådespelare: Winona Ryder, David Harbour, Finn Wolfhard, Millie Bobby Brown, Gaten Matarazzo, Caleb McLaughlin, Natalia Dyer, Charlie Heaton, Joe Keery, Cara Bueno.

Releasedatum: 15 juli 2016.

Distributör: Netflix.

 

 

 

 

 

 

En av de senaste årens stora snackisar har varit tv-serien STRANGER THINGS. Det verkar som att varenda människa är ett fan. Därför kändes det lite som ett måste att ta del av denna nya ”sensation”, och se vad all hajp handlar om. Och det måste jag ändå säga: jag ångrar inte mitt val.

 

Den första säsongen av STRANGER THINGS är toppen. Jag skulle beskriva den som E.T. möter Alien möter THE BREAKFAST CLUB. Värmen finns där, skräcken finns där, humorn finns där. Det är en genreöverskridande serie med såväl high school-drama som klassiska skräckfilms-vibbar. Det kanske låter som en salig blandning, men det fungerar faktiskt riktigt bra.

 

Och det är just kombinationen av allt som gör serien så härlig. STRANGER THINGS är mysig, med varma vänskapsrelationer, charmiga karaktärer och innovativ humor. Den är nostalgisk, med en tydlig 80-talsprägel som bland annat framhävs genom valet av musik och kläder och kulturella referenser. Men den är också mystisk och riktigt spännande. Det finns scener där pulsen ekar högt i öronen, där man inte alls vet hur det ska sluta. Det finns scener som fascinerar, och som tvingar tittaren att reflektera och analysera det som händer. Det enkla kombineras med det komplexa, och resultatet blir en oerhört fin serie.

 

 

Sist men inte minst vill jag nämna skådespelarna. Alla gör väldigt bra ifrån sig. Särskilt barnen, vilket förvånade mig. Enligt min erfarenhet brukar barnskådespelare inte vara övertygande i sina tolkningar, men i STRANGER THINGS är det svårt att inte fatta tycke för dem allesammans. Särskilt läspande Gaten Matarazzo, som är helt bedårande. Den enda skådespelaren som jag är måttligt imponerad av är Winona Ryder, som enligt mig överspelar något.

 

Överlag är den första säsongen av STRANGER THINGS en hit. En riktigt bra början på en serie med potential. Jag ser mycket fram emot fortsättningen.

 

BETYG: 7,5/10

FAKTA

Författare: Anna Hörnell.

Engelsk titel: –

Genre: Contemporary.

Traumatiskt innehåll: Alkoholanvändning.

Representativt innehåll: Samkönade föräldrar.

Serie: –

Längd: 312 sidor.

Publiceringsår: 2019.

Bokförlag: VoxByOpal.

 

 

Förlaget VoxByOpal har släppt pärla efter pärla. Böcker som LAYERS, PAPPERSSJÄLAR och LIVET I EN SKOKARTONG fångade snabbt mitt hjärta. Men ingen kan upprätthålla perfektion för evigt, vilket I KALIFORNIEN SKÄLVER JORDEN är bevis på. Inte nog med att jag blev besviken med tanke på förlagets tidigare gyllene releaser: jag tyckte att boken var riktigt, riktigt dålig.

 

För det första har I KALIFORNIEN SKÄLVER JORDEN en väldigt blek handling. Eller knappt någon handling alls, om jag ska vara ärlig. Det pågår inte särskilt mycket annat än att samma typ av händelser repeteras gång på gång, vilket blir rätt tjatigt. Sedan är boken inte heller särskilt representativ eller trovärdig. Jag tycker inte att den ger en särskilt rättvis bild av vare sig collegelivet eller Kalifornien, vilket är himla trist. Jag såg fram emot en läsning om soliga Kalifornien och studentlivet där, men fick istället en slätstruken bok om fest, fest och mer fest.

 

Jag hade också svårt för språket. Hörnell försöker smycka språket med metaforer och lyriska formuleringar, men tyvärr får hennes ansträngningar motsatt effekt. Texten känns tillgjord och krystad, och jag irriterades snarare än sveptes med av läsningen. Jag blev dessutom frustrerad av all ”svengelska”. Att i var och varannan mening kombinera det svenska språket med engelska termer och fraser var inte ett lyckat koncept.

 

Sist men inte minst orkade jag inte med karaktärerna. De är så ytliga! Och ärligt talat brydde jag mig inte om någon av dem. Allra minst kärleksintresset, som var ett kräk i princip hela tiden. Nej tack!

 

Som helhet var I KALIFORNIEN SKÄLVER JORDEN inte en bok för mig. Konceptet hade potential, men tyvärr utfördes det inte på ett sätt som grep tag i mig.

 

BETYG: 2,5/10

FAKTA

Längd: 7 tim 4 min.

Antal avsnitt: 7 stycken.

Åldersgräns: 15 år.

Genre: Drama, kriminalare, biografi.

Skådespelare: Benicio Del Toro, Patricia Arquette, Paul Dano, Bonnie Hunt, Eric Lange, David Morse, Jeremy Bobb, Michael Beasley, Calvin Dutton.

Releasedatum: 15 juli 2019.

Distributör: Paramount.

 

 

 

 

 

ESCAPE AT DANNEMORA är en extremt underskattad miniserie. Alltså, på riktigt: varför pratar ingen om den? Jag har inte hört ett pip, vilket i min mening är helt sjukt. För den är så bra!

 

 

Serien baseras på den verkliga flykten som ägde rum 2015, där två fångar rymde från Clinton Correctional Facility genom att sexuellt manipulera en 51-årig vakt. Den är regisserad av Ben Stiller, som i sitt arbete bland annat har utgått från den ursprungliga polisrapporten. Allt är noggrant efterforskat, vilket märks tydligt på seriens kvalité och trovärdighet.

 

ESCAPE AT DANNEMORA drivs av en stark handling. Ändå är det karaktärerna och deras berättelser som ligger i fokus. Genom komplexa psykologiska analyser, tillbakablickar och djupdyk i deras vardagar lär vi känna såväl fångarna som fångvakten Tilly. Och tro mig, det är oerhört intressant och spännande att ta del utav. Serien är något långsamt uppbyggd, men den lågmälda stämningen är en fördel snarare än en nackdel. Den bidrar med en spänd atmosfär som gör det svårt att slita sig.

 

Sammanfattningsvis är ESCAPE AT DANNEMORA väl värd att se. Manuset är välskrivet, skådespelarna imponerande och händelseförloppet spännande att ta del utav. Om du tycker om lågintensiva och något bisarra rymningsberättelser så är detta definitivt en serie för dig.

 

BETYG: 7,5/10

FAKTA

Författare: Alice Oseman.

Svensk titel: –

Genre: Grafisk roman, romantik, contemporary.

Traumatiskt innehåll: Mobbning.

Representativt innehåll: LGBT.

Serie: Heartstopper #1.

Längd: 263 sidor.

Publiceringsår: 2019.

Bokförlag: Hodder Children's Books.

 

 

 

Den första volymen av HEARTSTOPPER kan sammanfattas med tre ord: simpel, snabbläst och söt. Sockersöt. Faktum är att boken är en av de gulligaste som jag har läst på länge. Alice Oseman, mer känd för romanen RADIO SILENCE, har gjort ett fantastiskt arbete med såväl handling och text, som med illustrationerna. Bilderna är anspråkslösa och oerhört fina, och bidrar till den bedårande känsla som boken överlag utstrålar.

 

Det här är en spin-off på romanen SOLITAIRE, som jag personligen inte har läst. Tydligen följer HEARTSTOPPER-serien två av sidkaraktärerna från den. Boken går emellertid alldeles utmärkt att läsa fristående från grundmaterialet. Den är lätt att komma in i och ännu lättare att fastna för. Protagonisterna Charlie och Nick är båda två alldeles underbara, och det var ett sant nöje att följa deras resa. Boken utforskar hur Charlie hanterar med att ha kommit ut med att vara homosexuellt, parallellt med att vi får ta del av hur Nick börjar ifrågasätta sin sexualitet. Det hela är enkelt utfört, men inte desto mindre gripande.

 

Direkt när jag läste ut den sista sidan av HEARTSTOPPER VOLUME 1, beställde jag hem nästa del. Inte för att boken var ett mästerverk, utan för att den var så oerhört mysig att ta del utav och för att det var en självklarhet att läsa vidare. Så om du vill ha en lättsam och gullig och söt söt söt grafisk läsning, passar denna perfekt.

 

BETYG: 7/10

FAKTA

Längd: 8 tim 40 min.

Antal avsnitt: 8 stycken + långfilmen The finale.

Åldersgräns: 11 år.

Genre: Drama.

Skådespelare: Hugh Bonneville, Michelle Dockery, Jim Carter, Laura Carmichael, Raquel Cassidy, Brendan Coyle, Kevin Doyle, Joanne Froggatt, Lily James, Robert James-Collier, Allen Leech, Phyllis Logan, Maggie Smith.

Releasedatum: 7 december 2015.

Distributör: Universal Sony.

 

 

 

 

Jag har älskat Downton Abbey sedan serien började. Ändå blir jag lika förvånad varje gång jag fullkomligt älskar de nya avsnitten. Och den sjätte säsongen tar verkligen priset. Den tar allt som varit bra, plockar bort sådant som stört och skapar en exceptionell, avslutande säsong. Resultatet är att seriens sjätte säsong även är den bästa.

 

 

Downton Abbey är en serie i världsklass. Oavsett om du engageras av humor, tragedi eller intriger, oavsett om du föredrar karaktärsdrivna eller handlingsdrivna serier, så passar den dig. Och det är något som den sjätte säsongen bevisar. Det händer saker hela tiden. Ett drama byts snabbt ut mot ett annat, skratt omvandlas tvärt till tårar och det är svårt att inte svepas med av alla känslor. Allt är genomtänkt och vältajmat, och och kombinationen av skådespelarnas insatser, det välskrivna manuset, de vackra vyerna och kostymerna, de fantastiska karaktärerna och den underbara musiken förmedlar en oförklarlig glädje som värmer ända in på själen.

 

Den sjätte säsongen av Downton Abbey är en väldigt fin avslutning på serien. Olikt många serier har den hållt hög kvalité rakt igenom, och jag anser personligen att det är en av tidernas bästa dramaserier. Jag känner en stor tacksamhetsskuld till Downton Abbey, och rekommenderar den varmt till alla.

 

BETYG: 8,5/10

FAKTA

Författare: Kasie West.

Svensk titel: –

Genre: Romantik, contemporary.

Traumatiskt innehåll: Förlust av förälder, barnmisshandel, bilkrasch.

Representativt innehåll: Psykisk ohälsa.

Serie: –

Längd: 293 sidor.

Publiceringsår: 2014.

Bokförlag: HarperTeen.

 

 

Ibland är On the fence precis den typ av bok som man behöver. Enkel, varm och fluffig – utan något som kräver vare sig tankeverksamhet eller särskilt stort engagemang för läsaren att uppskatta läsningen. En lagom gosig sommarläsning, helt enkelt.

 

Det är främst den lättsamma stämningen som jag tycker om med boken. Visst hanterar On the fence några tuffa ämnen, men det blir aldrig särskilt emotionellt eller komplext. Allt hålls på en ytlig och enkel nivå, vilket gjorde innehållet lätt att ta till sig. Om jag skulle jämföra med exempelvis Colleen Hoovers romaner, skulle jag säga att Kasie West håller sig mer på den sockersöta sidan av saker och ting, medan Hoover går djupare in på tragedier och känsloladdade vändningar. Och inget av dem är fel, det beror helt enkelt på vad man är sugen på. Och just nu var jag sugen på det lite mer ”hjärndöda”.

 

Förutom den mysiga stämningen, tyckte jag mycket om protagonisten Charlotte. Främst för att hon var en sådan tomboy, vilket gjorde stilrocken med ”tjejvärlden” underhållande att ta del utav. Det som jag inte gillade med On the fence var emellertid att i princip alla hennes problem hade kunnat lösas med hjälp av bättre kommunikation. Jag störde mig också lite på romanens förutsägbarhet, och anser att kärlekstriangeln är irrelevant eftersom man redan från första början vet vem Charlotte kommer att bli tillsammans med. Men som sagt, jag hade förväntat mig sådan simpelhet från boken, och därför kunde jag ändå njuta av läsningen. 

 

Överlag tycker jag att On the fence är en bra bok. Visst är den varken komplex eller särskilt originell, men väldigt mysig att ta del utav och perfekt nu under sommaren.

 

BETYG: 6/10

Alla verkar ha läst och älskat THE SCHOOL FOR GOOD AND EVIL av Soman Chainani. Så när jag hittade boxen med alla fem böckerna billigt hos Adlibris, behövde jag inte överväga länge om jag skulle köpa den eller inte.

 

Visst, det är en middle-grade fantasy som marknadsförs gentemot unga tonåringar, men om jag kan uppskatta HARRY POTTER, NEVERMOOR, MAGISTERIUM-serien och liknande så borde jag kunna uppskatta denna. Och konceptet låter riktigt intressant! Böckerna utspelas i en värld där barn mystiskt försvinner och tas till en skola där de delas in i en av två elevhem: ett som tränar dem att bli prinsar och prinsessor från sagor, och ett som lär dem att bli skurkarna. Om inte det väcker intresse, så vet jag inte vad som gör!

 

Jag har också fått lite grejor hemskickat från filmbolag: första säsongen av ESCAPE AT DANNEMORA, INSTANT FAMILY, HAPPY DEATH DAY 2U och KAPERNAUM. Jag är faktiskt riktigt taggad över alla dessa, och tror att hela bunten kan vara bra!

FAKTA

Regissör: Anna Boden, Ryan Fleck.

Genre: Action, science fiction.

Längd: 2 tim 4 min.

Åldersgräns: 11 år.

Skådespelare: Brie Larson, Samuel L. Jackson, Ben Mendelsohn, Jude Law, Annette Bening, Djimon Hounsou, Lee Pace, Lashana Lynch, Gemma Chan.

Releasedatum: 22 juli 2019.

Distributör: ©Disney.

 

 

 

 

 

Captain Marvel är en gedigen superhjälterulle, som håller ungefär samma kvalité och stil som de flesta andra Marvelfilmerna. Filmen innehåller en rejäl dos humor, lunkar på i ett bra tempo och har mycket action utan att bli alltför hjärndöd. Dessutom är skådespelarna imponerande: Samuel L. Jackson lyser, och Brie Larson – som jag tidigare ogillat på grund av monotona ansiktsuttryck – levererar förvånansvärt starkt.

 

Sen finns det förstås saker som jag stör mig på, men som egentligen inte rör specifikt Captain Marvel utan superhjältefilmer generellt. Jag är trött på den överanvända formalia som varken erbjuder överraskningar eller verkliga faror. Även när hela jorden – eller universum – står på spel, finns en känsla av säkerhet eftersom ”magisystemet” är så pass övermäktigt. Superhjältarna har få svagheter, få begränsningar och allt för mycket är möjligt – vilket gör att jag aldrig riktigt sveps med i spänningen. Men som sagt: det gäller Marvels filmer generellt och inte enbart denna.

 

Som helhet tycker jag att Captian Marvel är bra. Den är inte en ny favoritfilm, men i havet med superhjältefilmer så tycker jag att den presterar väl. Så om du tycker om tidigare filmer från Marvel, bör du absolut se denna också.

 

BETYG: 5,5/10

FAKTA

Författare: Philip Reeve.

Originaltitel: Infernal devices.

Genre: Dystopi, science fiction, steampunk.

Traumatiskt innehåll: Barnmisshandel.

Representativt innehåll: –

Serie: Mortal engines #3.

Längd: 406 sidor.

Publiceringsår: 2019 (org. 2005).

Bokförlag: B. Wahlströms.

 

 

 

Jag är så trött på Mortal Engines-serien vid det här laget. Visserligen är konceptet intressant och jag gillar att Grön storm utspelar sig 16 år efter händelserna i Förrädarens guld, men det räcker inte långt när själva utförandet är mediokert.

 

Mitt främsta problem med Grön storm är Philip Reeves sätt att skriva. Jag har väldigt svårt för hans språk. Det är för enkelt, och alldeles för barnsligt. Hans beskrivningar är övertydliga och outvecklade på samma gång, och trots att boken är för tonåringar gör Reeves ordval att Grön storm utstrålar infantilitet.

 

Utöver detta har jag svårt för bokens karaktärer. Grön storm följer Wren, vilket är dotter till tidigare böckers protagonister. Och jisses vad jag ogillade henne! Otacksam, bortskämd och oerhört ointelligent. Fastnade inte alls för henne. Dessvärre var inte heller Hester och Tom något att hurra över. De går knappt att känna igen från tidigare.

 

Nej, Grön storm var inget för mig. Den känns slarvigt skriven och värst av allt: väldigt tråkig. Jag underhölls inte alls av läsningen utan räknade snarare ner tills det äntligen bar slut.

 

BETYG: 2,5/10

FAKTA

Regissör: Sean Anders.

Genre: Komedi.

Längd: 1 tim 58 min.

Åldersgräns: 7 år.

Skådespelare: Mark Wahlberg, Rose Byrne, Isabela Moner, Gustavo Escobar, Julianna Gamiz, Octavia Spencer, Ti Notaro, Tom Regura, Margo Martindale, Joan Cusack.

Releasedatum: 15 juli 2019.

Distributör: Paramount.

 

 

 

 

Instant family är inget mästerverk. Det är en relativt klassisk komedi, som inte tar för sig något utöver det vanliga. Manuset är något platt, handlingen saknar komplexitet och humorn är stundtals för skruvad. Men det finns något behagligt med filmens enkelhet. Den lättsamma tonen och det okomplicerade händelseförloppet gör Instant family trevlig att se på, och överlag är jag förvånansvärt nöjd.

 

Instant family är en fin må bra-film om föräldraskap och värdet av en familj. Jobbiga ämnen som drogmissbruk och föräldralöshet tas upp, men hamnar aldrig i sånt fokus att komedin blir ett tungt drama. Istället hålls allt på en gladlynt och relativt sorglös nivå, vilket gör filmupplevelsen mysig. Både Wahlberg och Byrne gör dessutom bra ifrån sig, och trots att deras insatser inte är något häpnadsväckande så är det tillräckligt för att underhålla från början till slut.

 

Som helhet är Instant family en fullt fungerande modern komedi. Smårolig, charmig och allmänt angenäm att se på.

 

BETYG: 6/10

FAKTA

Längd: 4 tim 55 min.

Antal avsnitt: 6 stycken.

Åldersgräns: 15 år.

Genre: Drama, kriminalare.

Skådespelare: Hanna Ardéhn, William Spetz, David Dencik, Maria Sundbom, Arvid Sand, Anna Björk, Felix Sandman, Ella Rappich, Reuben Sallamander, Rebecka Hemse.

Releasedatum: 5 april 2019.

Distributör: Netflix.

 

 

 

 

 

Störst av allt – kallad Quicksand på amerikanska skärmar – är baserad på boken med samma namn av Malin Persson Giolito. Det är en miniserie som följer karaktären Maja under två olika paralleller: den ena visar dåtid och vad som ledde fram till en skolskjutning, den andra utspelar sig efteråt och skildrar undersökning och rättegång. Och jag måste medge att jag är riktigt förvånad. Svenska serier är sällan något att hurra över, men Störst av allt är över förväntan.

 

Det här är en lågmäld och väldigt atmosfärisk serie. Fokus ligger på karaktärerna och intrigerna, snarare än på kriminaldramat som sådant. Störst av allt är den typen av serie som kittlar känslorna och engagerar hjärnan, och som skapar en vilja av att se mer. Skådespelarna är dessutom rätt bra. Samspelet mellan dem och kemin är något platt, men överlag är jag nöjd.

 

Som helhet är Störst av allt överraskande bra. Visst, den är lite ojämn, med bristande komplexitet och ett förutsägbart händelseförlopp som hindrar den från att bli ”wow”. Men den är intressant, och väl värd att se.

 

BETYG: 7/10

FAKTA

Författare: Amie Kaufman, Jay Kristoff.

Svensk titel: –

Genre: Science fiction.

Traumatiskt innehåll: förlust av föräldrar.

Representativt innehåll: mångkulturella karaktärer.

Serie: The Aurora Cycle #1.

Längd: 470 sidor.

Publiceringsår: 2019.

Bokförlag: Knopf Books for Young Readers.

 

 

Aurora rising är början till en mycket lovande serie. Tänk dig The illuminae files möter Six of crows, eller en kombination av The breakfast club och Guardians of the galaxy. Låter inte helt fel, eller hur?

 

Boken följer sju protagonister: en alfa, en diplomat, en vetenskapskvinna, en tekniknörd, en krigare, en pilot och en mystisk flicka. De introduceras på ungefär samma gång, och kapitlen roterar mellan deras synvinklar. Till en början blev det något rörigt.  Jag blandade ofta ihop karaktärsdrag och expertis, och virrade till vem som hade sagt eller gjort vad. Men det tar sig. När jag väl hade lärt mig vem som var vem flöt allt på väldigt bra. Karaktärernas charm och framstående personligheter gjorde att jag inom kort förälskat mig i alla sju protagonisterna. Till och med deras teknik – mer specifikt Auroras uniglass – är förtjusande. Med det sagt anser jag att det var obehövligt att följa allas synvinklar, men det är en petitess.

 

När det kommer till själva innehållet i boken, har Aurora rising något för de flesta. Action, monster, rymdskepp, humor. Spänning introduceras redan i första kapitlet, och hålls i ända till slutet. Det finns inte en lugn stund då slagsmål, intriger och jakter avlöser varandra på löpande band. Aurora rising blir därför den typen av bok som är väldigt svår att lägga ifrån sig. Det enda som jag är lite anti är de romantiska elementen, som känns överflödiga.

 

Överlag är Aurora rising en riktigt bra bok. Spännande, actionpackad och genomtänkt. Jag ser mycket fram emot fortsättningen.

 

BETYG: 8/10