FAKTA

Författare: J.M. Barrie.

Svensk titel: Peter Pan.

Genre: Klassiker, äventyr, fantasy.

Traumatiskt innehåll: Föräldralöshet, dödsfall.

Nyckelord: Magi, älvor, pirater.

Serie: –

Målgrupp: Barn.

Längd: 235 sidor.

Publiceringsår: 2018 (org. 1904).

Bokförlag: Wordsworth Editions.

 

 

 

 

 

Känner du för ett nostalgiskt äventyr, fylld med underlig magi och charmiga karaktärer? Då ska du läsa PETER PAN.

 

PETER PAN är en oerhört mysig läsning, som är svår att släppa taget om. Ett äventyr på ytan, men en komplex berättelse om tillhörighet och moderskap på insidan. En berättelse som engagerar och berör. Jag fastnade för det nyckfulla och ologiska magisystemet, och det oerhört vackra språket. Boken är ibland förvirrande att ta del utav, då det inte alltid är helt självklart om man läser det som faktiskt händer eller en metafor för något annat, men överlag gillade jag verkligen den lite annorlunda strukturen.

 

Jag fastnade dessutom för Peter som karaktär. Han är förvånansvärt… narcissistisk? Väldigt självbelåten och bisarr, men ändå väldigt gripande att läsa om. Jag tyckte om att utforska hans sinne och ser egentligen hela hans karaktär som en enda stor metafor ung oskuldsfullhet men även vårdslöshet.

 

Sist men inte minst vill jag kort nämna illustrationerna, för herrejisses så fina de är! Varje kapitel inleds med en sida som täcks upp av en utförlig skiss, och de är allesammans andlöst vackra! Wow.

 

Överlag tyckte jag mycket om PETER PAN. Visst är den konstig och stundtals förvirrande, men jag fastnade verkligen för innehållet. Om du är sugen på ett lite absurt, magiskt äventyr rekommenderar jag den varmt.

 

BETYG: 7/10

FAKTA

Författare: Neil Gaiman.

Originaltitel: Coraline.

Genre: Magisk realism, fantasy.

Traumatiskt innehåll: Kidnappning.

Nyckelord: Magisk dörr, dubbelgångare, talande djur.

Serie: –

Längd: 137 sidor.

Publiceringsår: 2020 (org. 2002).

Bokförlag: Bonnier Carlsen.

 

 

Jag gillade inte CORALINE lika mycket som jag hade hoppats på. Det sorgliga är att jag vet med säkerhet att jag hade älskat boken om jag hade läst den för tretton år sedan. Men som vuxen… visst, den är mysig, med småkuslig stämning, väldigt fina illustrationer och en intressant premiss. Visst, Coraline är en riktigt härlig protagonist, modig och självständig och initiativtagande, även när hon är rädd. Jag gillade verkligen att läsa ur hennes synvinkel, och hennes tankesätt framstod som väldigt moget för hennes ålder. Men läsningen var bara inte särskilt… underhållande.

 

Jag har generellt svårt för Neil Gaimans sätt att skriva. Den återkommande faktorn för alla böckerna som jag har läst av honom är att de är lite för enkla, lite för konstiga och lite för innehållslösa. Boken har komplexa element som går att analysera till det oändliga, men själva berättelsen kändes allt annat än komplex. Det är tydligt att boken är skriven för en yngre målgrupp, och trots att jag uppskattar en kort och snabbläst barnbok då och då, så är det inget jag njuter helhjärtat av.

 

Överlag är CORALINE en okej läsning. Fantastisk för barn, absolut, men rätt medioker för vuxna.

 

BETYG: 5/10

FAKTA

Författare: Seanan McGuire.

Svensk titel: –

Genre: Magisk realism.

Traumatiskt innehåll: Cancer, blixtnedslag, drunkning, tvångsbeteenden, kroppsliga experiment.

Nyckelord: Vampyrer, undervattensfolk, uppdrag i annan värd.

Serie: Wayward children #5.

Längd: 206 sidor.

Publiceringsår: 2020.

Bokförlag: Tor.

 

 

 

 

Jag älskar Seanan McGuire. Hennes kreativitet, hennes sagolika förmåga att bygga upp unika världar. Hon är en av mina favoritförfattare. COME TUMBLING DOWN gjorde mig emellertid något besviken. Misstolka mig inte: det är en riktigt bra bok som har alla de ingredienser som jag älskar med McGuire. De härliga karaktärerna. Det vackra språket. Och den satiriska tonen med all representation. Praise, liksom! Men något saknas.

 

Jag skulle säga att COME TUMBLING DOWN – hur bra den än är – är den svagaste delen hittills i serien. För det första känns det inte särskilt nödvändigt med ytterligare en berättelse om Jack och Jill. Deras senaste bok – DOWN AMONG THE STICKS AND BONES – var briljant, och det räckte gott och väl med den. Jag hade hellre velat se andra karaktärer få en röst.

 

För det andra känns boken något påskyndad. Den har inte samma djup, inte samma emotionella inverkan och inte samma ”wow”-innehåll. Den är spännande, javisst, men höll mig inte gripen på samma sätt som sina föregångare.

 

Överlag är COME TUMBLING DOWN bra. Riktigt bra, till och med. Men inte lika bra som seriens andra delar.

 

BETYG: 7/10

FAKTA

Författare: Marisha Pessl.

Svensk titel: Neverworld.

Genre: Thriller, magisk realism.

Traumatiskt innehåll: Psykisk ohälsa, självmord, drog- och alkoholanvändning, dödsfall, mord.

Nyckelord: Limbo, tidsresor, mysterium.

Serie: –

Längd: 324 sidor.

Publiceringsår: 2018.

Bokförlag: Delacorte.

 

 

 

Att läsa NEVERWORLD WAKE är lite som att åka berg- och dal-bana. Ibland är resan rätt händelselös: en lång raksträcka, ett nödvändigt ont för att komma dit man vill. Andra delar har världens fart och får det att suga till i magen ordentligt, ungefär som när man är på kanten till ett riktigt stort fall.

 

Det som jag gillar mest med NEVERWORLD WAKE är bokens premiss. Så himla unik och intressant! Jag älskade att läsa om det limbo-liknande tillståndet och tycker att hela grejen med tidsresor byggdes upp på ett riktigt snyggt sätt. Det är atmosfäriskt, tankeväckande och minst sagt intelligent. Jag fastnade också för mysteriet, och gillade känslan av att vara ovetandes om vilka som var så kallade ”good guys” och inte.

 

Jag vet att många har stört sig på att boken är upprepande, men det var faktiskt inget som irriterande mig. Snarare tvärtom, så tyckte jag att det var väldigt fascinerande att läsa om hur karaktärerna försöker åstadkomma sak om och om igen på nya sätt tills de lyckas. Det som jag däremot blev lite frustrerad av, var det stundtals dippande tempot, den ibland bristande trovärdigheten och relativt stereotypiska karaktärerna. Jag gillade Martas logik och Beatrices empati, men överlag hade jag gärna sett dem få något mer komplexitet.

 

Allt som allt är NEVERWORLD WAKE bra. Något skakig, men överlag en underhållande läsupplevelse.

 

BETYG: 6,5/10

FAKTA

Författare: Charles Dickens.

Svensk titel: En julsaga.

Genre: Magisk realism, klassiker.

Traumatiskt innehåll: Dödsfall, fattigdom.

Representativt innehåll: –

Serie: –

Längd: 141 sidor.
Publiceringsår: 2018 (org. 1843).

Bokförlag: Wordsworth Editions.

 

 

 

 

A CHRISTMAS CAROL är en tidlös klassiker som tåls att läsas om och om igen. Den välkända berättelsen finns med all rätt i tusentals olika utgåvor, och har filmatiserats otaliga gånger. Det är en gemytlig och mysig story som försätter läsaren i härlig julstämning. Samtidigt finns ett påtagligt mörker, och jag kan inte undgå att bli något skrämd. Dickens tvingar till reflektion och självrannsakan, och får läsaren att vilja bli en bättre människa genom att oförhindrat måla upp konsekvenserna av ens inrutade handlingar. Det är en kort och kompakt bok, men som verkligen gör intryck.

 

Det enda som jag egentligen har att klaga på, är att Ebenezer Scrooge ändrar attityd lite väl snabbt i boken. I de filmatiseringar som jag har sett har ett litet frö såtts vid varje ande, men förändringen som sådan har inte kommit förrän efter det sista besöket. I boken däremot, ser vi en förändring direkt, vilket gör att de resterande besöken nästan känns överflödiga. För övrigt har Dickens ett stundtals överbeskrivande språk, men överlag gillar jag sättet som boken är skriven på. Texten är vacker och har skickligt invävd humor och pikar. Och så ett bra budskap, förstås. Ja, A CHRISTMAS CAROL är en bra bok som är som klippt och skuren att läsa varje jul. 

 

BETYG: 6/10

FAKTA

Författare: Lewis Carroll.

Originaltitel: Alice's adventures in Wonderland.

Svensk titel: Alice i Underlandet.

Genre: Nonsens, magisk realism, fantasy.

Traumatiskt innehåll: –

Representativt innehåll: –

Serie: Alice's adventures in Wonderland #1.

Längd: 157 sidor.
Publiceringsår: 2018 (org. 1865).

Bokförlag: Wordsworth Editions.

 

 

 

De som har läst ALICE IN WONDERLAND kan delas in i två grupper: de som älskar bokens nyckfullhet och de som tycker att den bara innehåller en massa strunt. Tyvärr tillhör jag den senaste. Jag förstår att bokens surrealism tilltalar många, men för mig kändes det bara som rappakalja. Det finns ingen konkret handling, ingen struktur. Istället består ALICE IN WONDERLAND av en handfull sporadiska händelser utan direkt samband. Händelserna är ologiska, allt motsäger sig och irrelevanta sånger tar förvånansvärt mycket plats. Och jag vet att det är meningen, men för mig blev det inte underhållande. Jag visste knappt vad jag läste.

 

Utöver all goja och svammel, hade jag dessutom svårt för språket som är gammeldags, och Alice som karaktär. Jag hade inte alls förväntat mig att hon skulle vara så mallig och högfärdig! Det blev riktigt påfrestande att läsa om henne, då jag majoriteten av tiden mest ville sätta henne på plats.

 

I slutändan kan jag konstatera att ALICE IN WONDERLAND inte är en bok för mig. Nonsens är roligt till en viss gräns, men jag vill ändå ha någon form av ordning på egendomligheterna.

 

BETYG: 4/10

FAKTA

Författare: Seanan McGuire.

Svensk titel: –

Genre: Magisk realism, äventyr, fantasy.

Traumatiskt innehåll: Övergivenhet, omnämnande av dödsfall, misshandel.

Representativt innehåll: –

Serie: Wayward children #4.

Längd: 204 sidor.

Publiceringsår: 2019.

Bokförlag: Tor Books.

 

 

 

 

Böckerna i den här serien är som praliner: små men utsökta. IN AN ABSENT DREAM är inget undantag. Det är en extraordinär bok. Kreativ. Nytänkande. Unik. Jag gillar allt med den.

 

Det är något visst med Seanan McGuires språk. Det är förtrollande vackert och har en näst intill hypnotisk rytm. Stilen påminner om traditionella sagor, samtidigt som den känns helt egen och ojämförbar. Jag vill säga att det är som en atmosfärisk och suggestiv version av Narnia, samtidigt som jag inte alls tycker att boken går att likställa med Narnia. Med risk att motsäga mig själv vill jag påstå att IN AN ABSENT DREAM är kusligare och enklare, men ändå så mycket mer komplex.

 

Världen som McGuire har byggt upp i IN AN ABSENT DREAM är exceptionell. Jag såväl fascinerades som skrämdes av det magiska systemet och alla regler. Den subjektiva prissättningen inom världen och det maniska behovet att hitta rimliga världen var särskilt intressant att ta del av. Själva temat i boken kretsar kring hur vi lever i en värld utan verklig rättvisa, och genom ett mycket annorlunda betalsystem ifrågasätter McGuire det som vi tror oss veta om rätt och fel. Hon argumenterar även för varor och tjänsters individuella värden, och menar att deras värden är beroende av vilka personer det är som idkar byteshandel. Det hela blir en satirisk diskussion som lätt går att applicera i verkligheten.

 

Trots att boken bara är två hundra sidor lång, lyckas McGuire levandegöra sina karaktärer och okrystat få med mer innehåll än vad som ofta inkluderas i en ”normaltjock” bok. Det är en bitterljuv läsning – magisk och hjärtevärmande, om karaktärer som efter åratals kamp äntligen finner acceptans, men likväl förlorar något på vägen som på ett eller annat sätt krossar läsarens hjärta. Boken får läsaren att må bra och skratta, men lämnar ett slags nedstämt orosmoln efter sig, då även de mest lyckliga sluten i McGuires böcker innehåller en liten törn.

 

En del läsare har kritiserat IN AN ABSENT DREAM för att ha mycket innehåll bakom kulisserna. Vi får nämligen inte vara med när alla händelser äger rum, utan får en del återberättat för oss efteråt. Men trots att jag inte hade tackat nej till att får vara med på protagonisten Lundys äventyr, är detta faktiskt inte något som jag stör mig på. Boken är alldeles för välskriven och kärnfull för att jag ska känna att något saknas.

 

Överlag är IN AN ABSENT DREAM riktigt bra; en betydelsefull läsning som säkrar WAYWARD CHILDREN som en av mina favoritserier.

 

BETYG: 8/10

FAKTA

Författare: Josh Malerman.

Svensk titel: –

Genre: Magisk realism, skräck.

Traumatiskt innehåll: –

Representativt innehåll: –

Serie: –

Längd: 116 sidor.

Publiceringsår: 2016.
Bokförlag: This is horror.

 

 

A HOUSE AT THE BOTTOM OF A LAKE börjar riktigt bra. Premissen gjorde mig intresserad direkt och den djupa atmosfären drog in mig i berättelsen och höll mig kvar i ett järngrepp. Hela grejen med en skräckberättelse om ett hus under vatten var oerhört tilltalande, och jag läste med spänning sida efter sida.

 

Men det kommer en punkt då boken helt ändrar riktning. Och där tappar den mig. Allt blir som förbytt. Språket ändras, karaktärerna ändras och jag gillade inte alls det jag läste längre. Det blev för underligt, för bisarrt, och jag tappade helt enkelt intresset. Min förhoppning var att slutet skulle kompensera för det hela, men de sista sidorna gjorde det snarare värre. Det var alldeles för abstrakt och förvirrande.

 

Det känns som att A HOUSE AT THE BOTTOM OF A LAKE är den typen av bok som du antingen älskar eller inte gillar alls. Jag förstår att många tilltalas av Malermans kreativa koncept och förbehållslösa uppfinningsrikedom, men det var helt enkelt inte för mig.

 

BETYG: 4/10

FAKTA

Författare: Peder Nääs Sundemyr.

Engelsk titel: –

Genre: Magisk realism.

Traumatiskt innehåll: Mobbning.

Representativt innehåll: –

Serie: Fristående.

Längd: 188 sidor.

Publiceringsår: 2019.

Bokförlag: B. Wahlströms.

 

 

 

Den svarta boken är en nyligen utkommen ungdomsroman av svenska debutförfattaren Peder Nääs Sundemyr. Det som lockade mig till att läsa boken var främst konceptet. Idén om en bok som kan få människor att sluta existera lät såväl annorlunda som intressant.

 

Boken är emellertid väldigt enkelt skriven. För enkelt skriven, i min smak. Jag saknar komplexitet hos karaktärer och djup i berättelsen. Jag saknar nyanserade ordval och starka moraliska diskussioner. Den svarta boken fick mig inte att känna, och överlag kändes läsningen opersonlig.

 

Med det sagt är Den svarta boken långt ifrån dålig. Jag tror att läsare som tillhör den tänkta målgruppen skulle tycka att den är riktigt spännande. Men för mig föll boken platt. Sundemyr hade en bra grundidé, men utförandet fungerade inte riktigt för mig.

 

BETYG: 3,5/10

FAKTA

Författare: Katrina Leno.

Svensk titel: –

Genre: Magisk realism.

Traumatiskt innehåll: Våldtäkt, alkohol- och droganvändning.

Representativt innehåll: HBTQ.

Serie: –

Längd: 256 sidor.

Publiceringsår: 2018.

Bokförlag: HarperTeen.

 

 

 

Summer of salt är en utmärkt sommarläsning. Boken är kort och sockersöt, med en unik premiss som utgörs av en välkomponerad blandning av romantik, mystik, drama och magi. Språket är vackert utan att bli pretentiöst, och en påtaglig atmosfär byggs successivt upp och inger läsaren en drömsk känsla. Det är lätt att fastna för Summer of salt, men desto svårare att glömma boken när sista sidan är läst.

 

Summer of salt har en precis lagom dos magi. Magin ligger och puttrar i bakgrunden: precis tillräckligt för att göra mig nyfiken och skapa intresse, men utan att ta överhanden. Inslagen inger boken i en lekfull och oskuldsfull känsla, då lustiga händelser och bisarra historier bryter av mot den annars verklighetstrogna berättelsen. Magin bidrar till bokens drömlika stämning, och gör ön som Georgina bor på alltmer idyllisk.

 

En av de bästa sakerna med Summer of salt är karaktärerna, eller lättare sagt relationerna mellan karaktärerna. Dynamiken mellan Georgina och hennes syster är underbar: komplex men realistisk. Deras häxdryckbryggande mamma är intressant att läsa om, och överlag uppskattar jag att ta del av en ungdomsbok där föräldrarna faktiskt närvarar och inte mystiskt utelämnas från sidorna. Sedan avgudade jag Georginas vänner. Alla är förvånansvärt stöttande, vilket var oerhört uppfriskande. Vanligtvis pågår en hel del drama mellan så kallade ”vänner” i ungdomsböcker, särskilt om huvudpersonen är lesbisk. Då sker ofta någon form av trakasseri gentemot denna. Men I Summer of salt har alla en naturlig acceptans, och inte en enda gång är det någon som dömer Georgina för hennes sexualitet. Det gjorde det så mycket lättare att fastna för karaktärerna och bara njuta av läsningen.

 

I slutändan är Summer of salt en gemytlig och hemtrevlig sommarläsning med oförväntat djup. Riktigt bra, är den. Ändå kan jag inte undgå att känna att något saknas, men jag kan inte riktigt sätta fingret på vad. Kanske saknar jag ytterligare djup? Kanske var slutet något utdraget? Oavsett vad var Summer of salt en mycket uppskattad läsning, som jag rekommenderar varmt.

 

BETYG: 7/10

FAKTA

Författare: Gabi Frödén.

Engelsk titel: –

Genre: Drama, historisk fiktion, magisk realism.

Traumatiskt innehåll: Självskadebeteende, barnmisshandel, religiöst tvång.

Representativt innehåll: Psykisk ohälsa, HBTQ.

Serie: –

Längd: 203 sidor.

Publiceringsår: 2019.

Bokförlag: Natur&kultur.

 

 

Jag gav mig lite tveksamt in i läsningen av Trädhjärta. Gabi Frödén är, för mig, helt okänd. Och mina erfarenheter med nya författare har inte varit de bästa. Faktum är att få debutanter skriver gripande. Men Frödén lyckas.

 

Trädhjärta är riktigt bra. Den är vackert skriven, med tankeväckande metaforer och behagligt språk. Jag fastnade för den symbolistiska tonen, och blev djupt fascinerad av de paralleller som dras mellan naturen och huvudkaraktärens sinnesstämning. De bildliga uttrycken används så pass flitigt att det nästan ger inslag av magisk realism, trots att boken egentligen passar inom genren historisk fiktion. Detta eftersom liknelserna, särskilt de mellan självskadebeteende och träd, binds samman så pass hårt att det till slut inte längre är tydligt vad som sker i protagonistens huvud och vad som är metaforer för något annat. Och jag gillade denna oklarhet. Jag upplevde att det gav mer komplexitet till berättelsen och att det tvingade mig som läsare att själv reflektera över vad som hände.

 

Jag skulle definiera Trädhjärta som en tragisk kärlekshistoria. På sina två hundra sidor lyckades den beröra mig djupt. Men trots starka teman som psykisk ohälsa och ensamhet, upprätthåller den en avslappnad ton, och inslagen av humor hindrade romanen från att bli för tung. Ena stunden fick boken mig att skratta, andra satt jag tjock i halsen – nära till tårar. Och för mig, är det en perfekt balans.

 

Det är en skam att inte fler har upptäckt Trädhjärta. Med tanke på hur många mediokra böcker som blir hajpade nu för tiden, är det upprörande att den här pärlan gått under de flesta läsares radar. Vill du ta del av något snabbläst, berörande och originellt bör du definitivt plocka upp den.  

 

BETYG: 7/10

FAKTA

Författare: Seanan McGuire.

Serie: Wayward children #1.

Längd: 170 sidor.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Every heart a doorway är annorlunda. Nyskapande. Boken har en minst sagt originell premiss och hela konceptet känns fräscht. Den håller sig inte till en specifik genre, utan kombinerar snarare element från både fantasyområdet, thriller och drama. Det hela är oerhört fascinerande att följa, och ju mer jag lärde mig om världens om McGuire byggt upp, desto mer ville jag veta.

 

Det här är en välskriven roman. Språket är vackert, nästintill lyriskt. Orden bär en slags nyckfullhet och excentriskhet som gör varje mening uttrycksfull och full själ. Det hela skapar en väldigt atmosfärisk läsning, som transporterar läsaren till en alldeles magisk plats. Vidare är tempot bra, och jag tyckte mycket om karaktärerna och deras charmiga relationer till varandra.

 

Jag hade emellertid velat ha lite mer… kraft. Missförstå mig inte: Every heart a doorway gjorde mig nöjd. Men den känns aningen lam, särskilt framåt det lite antiklimatiska slutet. Detta beror främst på det korta sidantalet. Om boken hade varit längre skulle den haft potential till ytterligare komplexitet och djup. Nu presenteras en hel del starka idéer, men de hinner inte riktigt leda någonstans. Det känns nästan som att boken slutar precis när den kommit igång. Samtidigt tycker jag att det är ambitiöst av McGuire att försöka få plats med både presentationer av karaktärer, förklaringar av den unika världen och ett komplett mordmysterium på bara 170 sidor. Och hon gör det trots allt riktigt bra.

 

Som helhet tycker jag mycket om Every heart a doorway. Den fängslade mig med sin säregna premiss och sitt stämningsfulla uttryckssätt. Halvvägs genom läsningen var jag så pass motiverad över att läsa vidare, att jag beställde resterande böcker i serien. Det om något, måste vara ett erkännande.

 

BETYG: 7/10.