Stars Above

Författare: Marissa Meyer.
Längd: 369 sidor.
Bokförlag: Feiwel and friends.
Serie: The Lunar Chronicles #4,5.
 
"Hur kom Cinder till Nya Beijing? Hur förvandlades soldaten Wolf från en ung man till en mördare? När insåg prinsessan Winter och palatsets soldat Jacin deras öden? Med nio berättelser - fem som aldrig tidigare publicerats - fyller Marissa Meyer i luckorna."
 
 
 
 
 
 
 
Antologin Stars Above har nio samlade noveller som utspelar sig innan, under tiden och efter The Lunar Chronicles-serien. Den handlar om samma karaktärer som seriens resterande böcker, men skildrar delar av deras liv som vi inte tagit del utav tidigare. Det är en fröjd att återigen få läsa om de älskvärda karaktärerna, och alla novellerna tillför genomtänkt bakgrundsinformation som knyter samman de komplexa händelserna på ett mycket snyggt och professionellt sätt. 
 
Samtliga noveller håller en väldigt hög kvalité och bidrar till en djupare förståelse för karaktärerna och deras handlingar. Två av novellerna sticker dock ut lite mer än de andra, nämligen ”The Little Android” och ”Something old, something new. ”The Little Android”, som är en retelling av Hans Christian Andersens The Little Mermaid är förvånansvärt berörande, medan ”Something old, something newger serien ett mycket tillfredsställande avslut. Men trots deras höga kvalité ger egentligen ingen av novellerna en "aha"-upplevelse. Berättelserna ger karaktärerna mer kött på benen men tillför ingen information som gör att synen på händelserna förändras.
 
Som helhet var Stars Above en intressant läsning. Marissa Meyer är en enastående författare och med enkla men effektiva medel trollbinder hennes vackra språk.
 

Winter

Fakta
Winter är den fjärde och avslutande boken i The Lunar Chronicles-serien av Marissa Meyer. Romanen är 824 sidor lång och baseras löst på Snow White av Bröderna Grimm. 
 
Handling
"Prinsessan Winter föraktar sin styvmoder och vet att hennes tyranni kommer att försänka hela världen i mörker. Men hon har underminerat Levana i flera år. Tillsammans med cyborgen Cinder och hennes allierade har kanske Winter kraften att starta en revolution och vinna det krig som pågått alldeles för länge. Om de lyckas vinna folkets förtroende, besegra Levana och sätta en ny regent på hennes tron kanske Cinder, Scarlet, Cress och Winter kan få sina lyckliga slut."
 
Recension
Att avrunda serier är svårt och jag har alltför ofta blivit besviken på den avslutande boken. Det är dock inte fallet med Winter. Winter är fenomenal. Episk, intensiv och kärnfull, fylld med laddade händelser och intelligenta vändningar. 
 
Marissa Meyer är en mästare på att skriva och hennes enastående sätt att leka med ord golvar läsaren. Genom noggranna beskrivningar och en genomtänkt bärande idé har hon byggt upp en fascinerande och trovärdig värld som fängslar. För utomstående låter konceptet mastigt. Det är förståeligt, då den dystopiska scifi-boken omfattar både cyborgs, genetisk manipulering och månmänniskor, blandat med återberättande av Snövit. Meyer knyter dock samman dessa aspekter på ett extraordinärt vis. Hon uppvisar stor skicklighet och bevisar återigen på vilken nivå hon behärskar skrivandet.
 
Det är en fröjd att följa karaktärerna. Winter berättas ur närmare tio olika synvinklar och det är under alla omständigheter tydligt vilket perspektiv det är. De fiktiva personerna har distinkta berättarröster och säregna karaktäristiska personlighetsdrag som utmärker och levandegör dem. Samtliga är intressanta och lätta att förälska sig i. Dessutom växer deras relationer till varandra genom prövningarna de möter. Favoriterna är androiden Iko och Carswell, som båda två är härligt skämtsamma och kaxiga. 
 
Winter är en vacker och intelligent roman som blandar action, drama och politik. Resultatet blir en kompakt bok där det alltid händer något spännande. Den är dessutom känslofull: växlingen mellan passionerade romantiska scener, hisnande action, skrattframkallande humor och berörande svårigheter lämnade mig helt salig. 
 
Romanen är ett ordentligt avslut på serien och Meyer tar sig tid att grundligt bygga upp bokens klimax. Varje sida är gripande och har något att tillföra. Winter är en av de få böckerna jag läst som faktiskt besvarar alla frågor och snyggt knyter samman de lösa parallellerna. Det enda ogynnsamma är att en av romanens aspekter löstes för enkelt.
 
Winter är oöverträfflig. Med gripande intriger och charmerande karaktärer har Marissa Meyer byggt upp en fantastisk värld. Läsningen av Winter är bitterljuv, då romanen markerar ett slut för The Lunar Chronicles-serien. Som de bästa böckerna jag läst efterlämnar sig serien ett tomrum som redan börjat tära på mig.
 

Scarlet

Fakta:
Scarlet är den andra delen i The Lunar Chronicles-serien av Marissa Meyer. Boken är 375 sidor lång och publiceras av Modernista bokförlag. Det är en futuristisk retelling på Rödluvan.
 
Handling:
"Cinder försöker nu fly från det fängelse där vi sist lämnade henne - trots att det kommer att göra henne till den mest jagade personen i hela Samväldet. På andra sidan jorden söker Scarlet Benoit - en tuff fransk tjej som inte drar sig för att bära pistol - efter sin försvunna mormor. Och det visar sig att det är mycket hon inte känt till om sin mormor eller den livsfara hon levt i under hela sitt liv. När Scarlet träffar Wolf, en streetsmart slagskämpe som tycks veta en del om hennes mormor, har hon svårt att lita på honom. Samtidigt känner hon sig oförklarigt dragen till honom - och han till henne."
 
Recension:
Marissa Meyer är en av de mest exceptionella författare jag har mött på. Hennes språk och beskrivningar är levande och sättet hon målar upp karaktärer på är fantastiskt. Meyer är expert på att sammanföra olika handlingsparalleller och hon har inte problem med att överraska läsaren. Scarlet är alltså minst sagt en välskriven och mycket mycket bra bok.
 
Dock måste jag erkänna att jag uppskattar läsningen av Cinder mer. Tempot i Scarlet är lite långsammare, och boken har betydligt mindre action än Cinder. Scarlet blir inte riktigt spännande förrän framåt slutet. Och trots att jag gillar Scarlet som karaktär så får vi inte riktigt lära känna henne lika bra som Cinder eftersom hon spenderar hela boken med att oroa sig för andra.
 
I Scarlet introduceras en hel del nya karaktärer, vilket innebär att vi får läsa ur flera olika perspektiv. De viktigaste karaktärerna i boken är Cinder, Scarlet, Wolf och Thorne, men vi får självfallet också läsa om Laverna, Kai, Iko och de andra igen. Det känns ibland lite rörigt att läsa ur många perspektiv, men samtidigt känns det nödvändigt just för att få så mycket bakgrundsinformation som möjligt om karaktärerna.
 
En av bokens stora styrkor är hur duktig Meyer är på att integrera den klassiska sagan om Rödluvan i ett dystopiskt Frankrike. Trots att vi känner igen mycket från originalberättelsen så känns läsningen ny, fräsch och spännande. Jag hade aldrig trott att det skulle gå att göra en bra sci-fi retelling av sagor med cyborgs och aliens, men Meyer har gång på gång bevisat att hon är något utöver det vanliga.
 
Scarlet är en mycket vackert skriven bok och det är väldigt intressant att följa karaktärerna. Bokens brister är dock att tempot är långsamt och att jag inte riktigt fastnade för Scarlet som karaktär. För övrigt är boken perfekt och jag vet att nästa del – Cress – är min en gudagåva. Trots att Scarlet är den sämsta delen i The Lunar Chronicles-serien så är det en fantastisk bok.
 
 

Cinder

Fakta:
Cinder är den första delen i The Lunar Chronicles-serien av Marissa Meyer. Boken är 327 sidor lång och publiceras av Modernista bokförlag. Det är en modern återberättelse av den klassiska berättelsen om Askungen.
 
Handling:
"Människor och androider trängs på de stökiga gatorna i Nya Beijing. En dödlig pest plågar befolkningen. Från rymden övervakas de av ett hänsynslöst månfolk, som väntar på att sätta sina planer i verket. Ingen vet att Jordens öde hänger på en enda flicka... Cinder, begåvad mekaniker till yrket, är en cyborg. Hon är en andra klassens medborgare med ett mystiskt förflutet, vars styvmamma klandrar henne för hennes systers sjukdom. Men när prins Kai kommer in i henens liv upptäcker hon plötsligt att hon hamnat mitt i en intergalaktisk kamp, och samtidigt dragits in i en förbjuden attraktion. Cinder slits mellan plikt och frihet, lojalitet och förräderi och tvingas nu gräva fram hemligheter ur sitt förflutna om hennes värld ska ha en framtid."
 
Recension:
Fast detta är den tredje gången jag läser Cinder så var det fortfarande en fantastisk läsupplevelse. The Lunar Chronicles är min favoritbokserie och jag avgudar Marissa Meyer för hennes skrivteknik. Hon har byggt upp en trovärdig och fängslande futuristisk värld. Boken utspelar sig i framtidens Kina (Nya Beijing för att vara exakt) efter det Fjärde Världskriget och det är riktigt intressant att se hur hon har utvecklat samhället. Boken är välskriven och genomtänkt och lyser av Meyers imponerande kreativitet.
 
När jag försöker förklara för mina vänner vad Cinder är för slags bok hör jag själv hur konstigt och fel det låter. ”Det är en mörk återberättelse av Askungen, blandat med aliens och dystopiska cyborgs” – brukar det låta. Och visst stämmer det, men boken är så mycket mer än så. Sättet Meyer sammanfogar dessa kontrasterande delar är fantastiskt och trots att det är rätt uppenbart att sagor och robotar inte hör ihop så blir det en enastående kombination. I Cinder finns de ikoniska scenerna från originalsagan, vilket gör att man läser boken fylld av nostalgi och en känsla av igenkännbarhet. Samtidigt har Meyer på ett fantasifullt sätt satt en modern prägel på allt och gjort berättelsen helt till sin egen. Cinder följer inte alls samma spår som originalsagan och blir definitivt inte förutsägbar, även om du skulle kunna varje detalj av Askungen utantill, eftersom tvisterna är många.
 
Som läsare fastnade jag redan vid första sidan. Man sugs in i berättelsen direkt och man vill hela tiden veta mer om världen och karaktärerna. Meyers språk är trollbindande och tack vare att boken är så pass säregen och har ett bra tempo så blir den aldrig tråkig. Cinder blandar spänningsfylld action med sockersöt romans och precis som USA Today uttryckt sig så känns den som en unik mash-up av Askungen, Terminator och Star Wars.
 
Jag har aldrig varit med om en författare som varit så duktig på att måla upp karaktärer som Meyer. Hon lyckas göra dem levande och säregna. Cinder är en otroligt stark och medryckande huvudkaraktär. Det är lätt att känna empati för henne och jag älskar hur snabbtänkt och rapp i käften hon är. För ovanlighetens skull så är också sidkaraktärerna flerdimensionella och lätta att tycka om. Tillsammans gör den livliga och underhållande androiden Iko, den fascinerande boven Levana, drömprisen Kai, gulliga Peony och den empatiske Erland Cinder till ett mästerverk.
 
Låt dig inte luras av att Cinder är en återberättelse av Askungen. Boken är ovanligt tungsint för att vara i YA-genren och Meyer är inte rädd för att visa samhällets korruption och mörker. Pesten skördar liv till höger och vänster, Cinder får utstå psykisk misshandel och vanvård, cyborger i samhället har inget värde och ägs av deras förmyndare. De har ingenting att säga till om och möts endast med fördomar och avsky. Cinder har också glädje, humor och romantik, men det är viktigt att komma ihåg att den inte är lika sötsliskig som originalsagan.
 
Som helhet är Cinder fantastisk. Det är en genomtänkt, berörande och unikt komponerad blandning mellan Askungen och dystopisk science fiction. Meyer skriver vackert och får läsaren att fastna redan vid första meningen. Med en intressant värld, livliga karaktärer och actionfylld handling tar Marissa Meyer med läsaren på en vild och spännande resa som sträcker sig mycket längre än den klassiska sagan. Redan tidigt i boken förstår du att Cinder är en bok du aldrig kommer att glömma.
 
 
 

The Little Android

Fakta:
The Little Android är en novell på 35 sidor, som utspelar sig mellan novellen Glitches och boken Cinder The Lunar Chronicles-quadrilogin av Marissa Meyer. Novellen är en retelling av The little mermaid. Du kan läsa novellen gratis här.

Handling:
"When android Mech6.0 saves the life of a handsome hardware engineer, her body is destroyed and her mechanics discover a glitch in her programing. Androids aren’t not meant to develop unpractical reasoning or near-emotional responses… let alone fall in love."
 
Recension:
Självklart kan det vara att komma in i sån kort berättelse som The Little Android, speciellt när den handlar om en helt ny karaktär. Men talangfulla Marissa Meyer lyckades verkligen dra mig in i berättelsen och jag fasnade återigen får hennes väluppbyggda värld.

Novellen ger inte någon information som spoilar böckerna och inte heller berättar den något som ger oss djupare förståelse kring deras handling. Men däremot får vi reda på mycket mer kring Meyers värld. Det var riktigt intressant att få läsa om hur brutaliteten gentemot cyborgerna påverkade fler än endast Cinder och trots att det fanns väldigt få sidor att lära känna Star på så fasnade jag verkligen för hennes karaktär. Jag tycker också att det var en rätt rolig touch att Cinder representerade Sjöhäxan från Den lilla sjöjungfrun; Meyer är verkligen expert när det kommer till moderna retellings! Utöver det så kan jag också skriva att novellen är rätt sorglig, speciellt framåt slutet.

Jag rekommenderar verkligen fans av The lunar chronicles-serien att läsa The Little Android. Inte för att den ger någon viktig information, utan för att den ökar känslan och förståelsen för den värld Meyer har byggt upp. The Little Android är kort, söt och hjärtekrossande, och ett bra komplement till oss som längtar till Winter.
 
 

Cress

Fakta:
Cress är den tredje delen i The lunar chronicles-quadrilogin av Marissa Meyer. De tidigare delarna är Cinder och Scarlet. Den avslutande delen, Winter, släpps 10 november 2015. Det finns en hel del mellanböcker till serien; de är Glitches, The little android, The queen's army, Carswell's guise to being lucky och FairestCress är 550 sidor lång och är en retelling av Rapunzel. Varje bok i serien är en retelling för en ny saga.

Handling:
"Cinder and Captain Thorne are fugitives on the run, now with Scarlet and Wolf in tow. Together, they’re plotting to overthrow Queen Levana and her army. Their best hope lies with Cress, a girl imprisoned on a satellite since childhood who's only ever had her netscreens as company. All that screen time has made Cress an excellent hacker. Unfortunately, she’s just received orders from Levana to track down Cinder and her handsome accomplice.  When a daring rescue of Cress goes awry, the group is separated. Cress finally has her freedom, but it comes at a high price. Meanwhile, Queen Levana will let nothing prevent her marriage to Emperor Kai. Cress, Scarlet, and Cinder may not have signed up to save the world, but they may be the only hope the world has."

Recension:
Jag var rädd att bli besviken på Cress eftersom både Cinder och Scarlet var fantastiska. Men Cress lyckades nå upp till mina förväntningar och klassificeras nu som årets bästa bok. Jag måste börja med att skriva att Marissa Meyer är otrolig! Jag förstår inte hur hon lyckas. Inte nog med att hennes språk är väldigt vackert, utan hon lyckas också ta en klassisk saga och skapa en helt egen modern tolkning av den.
 
Innan jag började med serien tyckte jag att den verkade överdriven - en klassisk saga, robotar och utomjordingar, tillsammans i en och samma bok, kändes inte som en bra kombination. Men till er som tänker detsamma skriver jag att The lunar chronicles är den bästa retelling-serien som existerar. Man känner igen ingredienserna från de klassiska sagorna men det finns en majoritet av science fiction och nya tvister, och trots att man känner igen den ursprungliga sagan så blir boken inte det minsta förutsägbar. Cress och resten av serien är definitivt "one of a kind" och utan tvekan värd att läsa.

Jag brukar inte gilla när nya karaktärer kommer in mitt i en serie men jag hade otroligt lätt att fastna för både Cress och Winter. Jag älskar Cress empatiska och oerfarna sida, och trots att läsaren bara fick ett smakprov av karaktären Winter (som kommer vara huvudkaraktären i nästa bok) så blev jag sjukt fascinerad och nyfiken på henne.

Sedan har vi såklart huvudkaraktären, cyborgen Cinder, som fortfarande är lika bad ass som tidigare, och hennes charmiga kamrater. Meyer gör alla bokens karaktärer väldigt levande och de både berör och underhåller. I Cress får vi följa ett gäng olika perspektiv; bland annat Scarlets, Cress, Cinders, Kais och Levanas, och det gör att man får en bra helhetsbild över vad som försegår.

Boken är väldigt spännande och tempot är högt, och jag kan utan tvekan påstå att The lunar chronicles är en av mina favoritserier. Jag älskade Cress och är sjukt taggad att läsa Winter. Har du inte läst The lunar chronicles har du definitivt gått miste om någonting stort.
 
 

Reckless

Fakta:
Reckless (org. Reckless) är den första boken i Mirroworld-trilogin av Cornelia Funke som skrivit bland annat BläckhjärtaReckless är på 272 sidor och publiceras av Opal bokförlag.
 
Handling:
"Ända sedan Jaboc Reckless var ett litet barn, har en rymt till en gömg värld genom en portal i hans faders övergivna arbetsrum. Genom åren har han kallat sig en hittare av förtrollade föremål och gömda hemligheter. Han har också fått många fiender och allierade - mest viktigast, Fox, en vacker formbytande rävhona som Jacob bryr sig mer om än vad han visar. Men livet i den andra världen förändras. Tragedi drabbar när Jacobs yngre bror, Will, följer efter honom genom portalen. Brutalt attackerad, blir Will infekterad av en förbannelse som snabbt förvandlar honom till en Goyl - en hänsynslös mördarmaskin med hud gjord av sten. Jacob är redo att slåss för att rädda sin broder, men i ett land uppbyggt på trick och lögner, behöver Jacob all den kvickhet, mod och dumstridighet han kan få, för att upphäva den mörka trollformeln, innan det för sent."
 
Recension:
Jag hade rätt höga förhoppningar på den här boken eftersom jag hört att Cornelia Funke är en ängel på att skriva. Men ärligt talat så fann jag inte särskilt mycket positivt med Reckless.

Jag börjar med det värsta med boken så får jag det överstökat. Äventyret börjar bokstavligen direkt utan att Funke förklarar någonting alls om karaktärerna eller världen i sig. Detta gör att boken i sin helhet blir väldigt förvirrande. Det gör också att vi inte får någon bakgrundsinformation om karaktärerna vilket gör att de blir platta och intressanta. De kom helt enkelt aldrig till liv, och trots att Funke skriver att Clara och Jacob är jättekära i varandra så finns det ingen som helst kemi mellan dem och jag som läsare slutade helt enkelt bry mig. Sedan när den första händelsen i boken är att Will försvinner gör att vi inte vet någonting alls om honom och därmed inte bryr oss om han återfinns eller inte. Det kanske låter kallt, men utan att ha någon information om karatkären så blir det inte så spännande att läsa om honom.
 
Läsningen gick dock väldigt snabbt och den var väldigt lättläst. Funkes språk är helt okej utan att bli utmärkande, men själva handlingen var underlig. Det fanns inget djup i det hela och det kändes som om Funke inte involverade läsaren, för hon bygger inte upp några känslor för varken världen eller karaktärerna. Det känns mer som om boken är endast för Funke som vet hur allt fungerar, för det finns ingen tydlig röd tråd. Den var helt enkelt udda och rätt konstigt upplagd.
 
Eftersom vi inte fick reda på så mycket om världen så kändes den alltför allsmäktig när saker och ting bara dök upp helt plötsligt. Jag gillar inte att läsa böcker där det känns som att allt är möjligt för det blir helt enkelt inte spännande då. Att Funke också blev tvungen att förklara det förflutna för att läsaren skulle förstå nutiden i boken är också det ett minus.
 
Sedan är det förstås ett plus att Funke lyckades ta med några välkända sagor i boken, bland annat Hans och Greta, och hon lyckades även få in en liten cliffhanger i slutet. Men för att vara ärligt har jag inget större intresse av en vidare läsning.
 
Sammanfattningsivs så var boken rätt udda, och varken karaktärerna eller världen beskrevs. Det mesta kändes rätt platt och trots att boken var lättläst och att språket var okej så fanns ingenting utmärkande med. Fler förklaringar till allt behövdes, tillsammans med en rejäl gnutta spänning och kemi mellan karaktärerna. Allt som allt är Reckless en medioker bok utan några slående karaktärsdrag.
 
Genomsnittlig känsla:
 
 
 
Favoritkaraktär: -

Rekommenderar till: Cornelia Funke-fans

Rekommenderar inte till: dig som vill ha logiska böcker med flerdimensionella karatkärer.

Första meningen: "Natten andades i våningen som ett mörkt djur."
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Everneath

Fakta:
Everneath är den första delen i Brodi Ashtons trilogi. Det är en retelling på 370 sidor.
 
Handling:
"Last spring, Nikki Beckett vanished, sucked into an underworld known as the Everneath, where immortals feed on the emotions of despairing humans. Now she's returned—to her old life, her family, her boyfriend—before she's banished back to the underworld . . . this time forever. She has six months before the Everneath comes to claim her, six months for good-byes she can't find the words for, six months to find redemption, if it exists."

Recension:
Jag hade väldigt höga förhoppningar på Everneath eftersom det är en retelling av berättelsen om Persephone och Hades. Det var eftersom jag älskar grekisk mytologi och har just denna myt som personlig favorit som jag köpte boken. Men tyvärr blev jag väldigt besviken.
 
Karaktärerna kändes platta och genom boken störde jag mig extremt mycket på dem, speciellt Cole och Nikki. De kändes tröga och oseriösa, och det är inte sådana karaktärer jag gillar att läsa om.
 
Boken som helhet var väldigt seg och tråkig, trots att den börjar väldigt bra. Språket är simpelt men utdraget och det gjorde att boken inte väckte några känslor hos mig. Spänningen kom aldrig igång, och den här boken som jag trott skulle vara mörk och spännande var snarare händelselös och besvikande.
 
Jag störde mig väldigt mycket på att tempuset byttes så ofta mellan dåtid och nutid. Jag hann aldrig fastna för den pågående händelsen förren det byttes och började handla om vad som hände för ett halvt år sedan.
 
Trots att jag gillar konceptet med en retelling av myten om Persephone och Hades, så var den dåligt utförd. Jag hade trott att mesta delen av boken skulle utspela sig i underjorden, det så kallade "Everneath", men ingenting utspelade sig där, utan allting hände i vårat vanliga samhälle. Det gjorde att boken hela tiden hade känslan att den ledde fram till "det stora" med att de skulle till underjorden, men när ingenting sådant hände så kändes det bara antiklimatiskt.

Sammanfattningsvis var boken en besvikelse. Den var helt okej, men jag hade förväntat mig så mycket mer av den och den fick min favoritmyt att framstå som sämre än vad den är. Karaktärerna och handlingen var tråkig och tempot segade sig fram. Det var helt enkelt en bok som jag inte fastnade för.
 
Genomsnittlig känsla:
 
 
 
Favoritkaraktär: Jack

Rekommenderar till: dig som söker en lättsam retelling.
 

Rekommenderar inte till: dig som håller den ursprungliga myten kär.
 
 
Första meningen: "I was picturing his face - a boy with floppy brown hair and brown eyes - when the Feed ended."
 
 
 
 
 
 

Scarlet

Fakta:
Scarlet är den andra delen i The lunar chronicles quadrilogin skriven av Marissa Meyer. Denna 452 sidors bok är en retelling av den klassiska sagan om Rödluvan och börjar där den första boken, Cinder, slutade. Dess efterföljare, Cress och Winter kommer baseras på Rapunzel och Snövit. Det finns även två noveller som tillhör serien, kallade Glitch samt The queen's army.
 
Handling:
"Scarlet Benoit's grandmother is missing. The police have closed her case. The only person Scarlet can turn to is Wolf, a street fighter she does not trust, but they are drawn to each other. Meanwilve, in New Beijing, Cinder will become the Commonwealth's most wanted fugitive - when she breaks out of prison to stay one step ahead of vicious Queen Levana. As Scarlet and Wolf expose one mystery, they encounter Cinder and a new one unravels. Together they must challenge the evil queen, who will stop at nothing to make Prince Kai her husband, her king, her prisoner..."
 
Recension:
Som ni vet älskade jag Cinder och då är det ju klart att jag hade höga förhoppningar på Scarlet. Är det en bra bok? Ja, den är fantastisk. Höll den upp till förväntningarna? Nja, inte riktigt.
 
Som ni vet så får vi träffa på lite nya karaktärer i Scarlet. En av dem är såklart Scarlet själv, tillsammans med Wolf - varav de två symboliserar Rödluvan och vargen. Sedan träffar vi även en ny karaktär kallad Thorne. Bland de nya karaktärerna är nog Thorne min favorit, just för att han har en så bra humor. 
 
En skillnad från Cinder är att Scarlet läses ur fyra olika perspektiv. Mestadels är boken ur Scarlets och Cinders synvinklar, men några kapitel ur Kais och Levanas synvinkel kommer också med. Jag tycker att Cinder fungerade bättre med sitt enda perspektiv eftersom jag tyckte att det var svårt att komma in i Scarlets synvinkel. Men när man väl vande sig vid den annorlunda berättarrösten så gick det ändå bra, trots att ingenting slår Cinders berättarröst.

Dock känner jag att det inte fanns lika mycket känsla i Scarlet som i Cinder. I Cinder bygges väldigt många känslor upp - genom roliga kommentarer, romantiken mellan Cinder och Kai och det faktum med att Cinder blev väldigt dåligt behandlad. Det gjorde att det blev en berg-och-dal-bana av känslor. Jämfört med det kändes Scarlet lite platt, för det var mer action som var i fokus. Och trots att tempot var högt och att det aldrig blev tråkigt så rörde sig handlingen långsamt framåt. Jag kände att många scener var lite onödiga att ha med eftersom de inte utvecklade berättelsen tillräckligt.
 
Boken grep alltså inte tag i mig lika snabbt som i Cinder, men efter ungefär halva boken kände jag att jag inte kunde sluta läsa. Då hade jag vant mig vid Scarlets berättarröst, och att boken helt enkelt var annorlunda uppbyggd med känslorna, och då fastnade jag återigen vid berättelsen. Det finns mer action i den här, och trots att Cinder aldrig har en scen med Kai så finns det fortfarande romantik - den här gången mellan Scarlet och Wolf. Dock är jag inget fan av deras relation eftersom den kändes rätt typiskt YA. Men karaktärerna är underbara - starka och vet vad de vill och Cinders perspektiv glänser.
 
Jag känner att jag hade enklare att lista ut Scarlets och Wolfs mysterium eftersom jag läst The queen's army, vilket jag ser som en positiv sak eftersom novellen då lyckades ge mig en "aha"-upplevelse när jag läste Scarlet. Dock känner jag att deet börjar bli lite väl mycket paranormalt - med både cyborgs, lunarer och den där vargliknande armén. Men hittills har Meyer lyckats mer än väl att väva allting samman så jag har tillit på att hon får det att fungera. Och trots att man vet hur sagan går till finns många tvister och överraskningar med.
 
Boken slutade i en cliffhanger (möjligvis inte lika stor som i Cinder) och jag är otroligt spänd inför fortsättningen. Det kanske låter som om jag har klagat i recensionen så jag vill bara säga att Scarlet är en otroligt bra bok och serien är fortfarande en av mina favoriter. Meyer lyckas skapa en otroligt bra retelling-serie där man inte bara känner igen den klassiska sagan, utan också får uppleva ett unikt nytänkande, annorlunda övernaturliga varelser, slående karaktärer och en spännande handling. Jag älskade verkligen Scarlet och har världens förhoppningar på Cress.
 
Favoritkaraktär: Cinder
 
Rekommenderar till: er som söker en fartfylld och unik retelling.

Rekommenderar inte till: er som inte vill ha förmånga paranormala ingredienser.
 
Första meningen: "Scarlet was descending toward the alley behind the Rieux Tavern when her portscreen chimed from the passenger seat, followed by an automated voice:"

Andra omslag:
-
 
 
 

Splintered

Fakta:
Splintered är den första boken i trilogin av Anita Grace Howard. Boken är en retelling av Alice's Adventures in Wonderland av Lewis Carroll och är på 371 sidor. Efterföljaren heter Unhinged och släpps 7 januari 2014.

Handling:
"Alyssa Gardner hears the thoughts of plants and animals. She hides her delusions for now, but she knows her fate: she will end up like her mother, in an institution. Madness has run in her family ever since her great-great-great-grandmother Alice Liddell told Lewis Carroll her strange dreams, inspiring his classic Alice's Adventures in Wonderland. But perhaps she's not mad. And perhaps Carroll's stories aren't as whimsical as they first seem. To break the curse of insanity, Alyssa must go down the rabbit hole and right the wrongs of Wonderland, a place full of strange beings with dark agendas. Alyssa brings her real-world crush - the protective Jeb - with her, but once her journey begins, she's torn between his solidity and the enchanting, dangerous magic of Morpheus, her guide to Wonderland. But no one in Wonderland is who they seem to be - not even Alyssa herself..."

Recension:
Jag älskar bokens design - inte nog med att omslaget är otroligt snyggt med sina detaljer och sitt blänkande, utan designen inne i boken är även den fantastisk. Till exempel så är texten lila istället för svart.

De flesta som har läst den här boken har älskat den, och jag kan definitivt förstå varför. Själv känner jag att den var bra - kanske till och med mer än bra - men jag kan inte påstå att jag älskar den. Men det finns däremot vissa saker med den som kan klassificeras som älskvärda. Bland annat så gillar jag sättet som Howard berättar sin retelling på. Det är helt enkelt inte bara en omskrivning av den klassiska sagan, utan även en fortsättning på den. Splintered utspelar sig ett tag efter att originalberättelsen i Underlandet avklarats, och jag tycker det är unikt gjort att fortsätta på ett klassiskt verk och sätta sin touch på den. I Howards fall har hon gjort den mörkare och konstigare.

Jag bokstavligen älskade de första hundra sidorna och fann dem hur intressanta som helst. Jag menar, vad fanns det inte att älska? En flicka som kan höra småkryp och växter prata, vars mamma sitter inlåst i ett mentalsjukhus och vars förfäder i själva verket var Alice från Carrolls berättelse. Jag var helt överväldigad över det som Howard hade lyckats att skapa.

Men efter ett tag tappade jag helt enkelt intresset eftersom det kändes som om boken förlorade lite av sig själv med handlingens gång. Dessutom började jag upptäcka fler saker jag störde mig på. Ingen av dem är särskilt stora, men tillsammans hindrar de Splintered från att nå ett högt betyg.

För trots att handlingen och karaktärerna minst sagt var intressanta och annorlunda från det jag annars brukar läsa om så gillade jag inte romansen i boken. Den kändes överdriven och malplacerad, ungefär som om Howard valt att ha med den bara för att andra ungdomsböcker har det. För mig kändes den helt enkelt inte äkta.
 
Texten var otroligt välskriven men det fanns med lite väl mycket referat från originalberättelsen för min smak. Det spelar ingen roll om man läst Carrolls bok eller inte, de flesta vet ändå vad berättelsen går ut på, och därför känns det onödigt att Howard hela tiden insisterar på att berätta det för läsaren. Jag trodde även att boken skulle vara mer obehaglig än vad den var.

Sammanfattningsvis är boken värd att läsas bara tack vare omslagsdesignen. Och trots att innehållet var väldigt intressant och sjukt bra utfört så fastnade jag helt enkelt inte för boken till hundra procent. Howard skrev om Lewis Carrolls berättelse på ett unikt sätt och lyckades fängsla mig i början, men efter ungefär hundra sidor tappades mitt intresse. Romansen och referaten till Carrolls bok blev för mycket för mig, men jag kan trots det skriva att jag storgillade boken och jag hoppas på att läsa fortsättningen när den kommer ut.
 


Favoritkaraktär:
Alison

Rekommenderar till: er som söker en underlig men häftig retelling om Underlandet.

Rekommenderar inte till: er som vill ha mysig romantik eller härlig action.

Första meningen: "I've been collecting bugs since I was ten: it's the only way I can stop their whispers."

Andra omslag:
-





Legend

Fakta:
Legend är den första delen i trilogin av Marie Lu. Fortsättningarna är Prodigy och Champion. Boken är på 295 sidor. Legend är en retelling av Victor Hugo's bok Les miserablés.

Handling:
"What was once the western United States is now home to the Republic, a nation perpetually at war with its neighbors. Born into an elite family in one of the Republic’s wealthiest districts, fifteen-year-old June is a prodigy being groomed for success in the Republic’s highest military circles. Born into the slums, fifteen-year-old Day is the country’s most wanted criminal. But his motives may not be as malicious as they seem. From very different worlds, June and Day have no reason to cross paths—until the day June’s brother, Metias, is murdered and Day becomes the prime suspect. Caught in the ultimate game of cat and mouse, Day is in a race for his family’s survival, while June seeks to avenge Metias’s death. But in a shocking turn of events, the two uncover the truth of what has really brought them together, and the sinister lengths their country will go to keep its secrets."

Recension:
Legend är en bok jag verkligen blev imponerad av. Den hade genom hela romanen ett högt tempo och den var  väldigt välskriven. Fylld med action samt spänning, och med Marie Lu's skrivteknik blev boken både känslosam, vacker och på ett sätt skrämmande utan att bli läskig.

Berättelsen utvecklas väldigt bra, både själva handlingen och kärleken som växer fram och definitivt inte är insta. Jag älskar huvudkaraktärerna, June och Day, och tycker att de både är realistiska och starka. De är sådana personer som kan klara sig själva och som inte är beroende av att andra gör saker åt dem. De känns på något sätt levade. Dessutom älskar jag deras relationer, både till varandra och till sina familjer. Det är mestadels tack vare dessa verklighetstrogna relationer som boken blir känslosam. Dock ser jag karaktärerna som mycket äldre än 15 år, som de är i boken. Med allt de utför och hur de tänker samt beter sig tycker jag de verkar vara snarare 17 eller 18 år.

Jag gillar även att synvinkeln ändras mellan June och Day vart annat kapitel. Det gör att förståelsen för samhället ökar eftersom man får se två helt olika sidor av världen. Dock måste jag säga att berättarrösterna liknade varandra väldigt mycket. Det var definitivt ingenting jag störde mig på, men om jag skulle få ändå någonting hade jag velat ha lite mer skilda berättartaktiker.

Boken har väldigt mycket action och spänning och det var flera gånger under läsningen som jag jämförde den med Divergent och ibland till och med The hunger games. Nej, Legend når definitivt inte deras nivå, men det finns många likheter mellan böckerna. Dock kunde det ibland bli lite för många likheter ibland och jag hoppas att fortsättningen på trilogin blir lite mer unik.

Trots att Legend kunde bli förutsägbar och lite orealistisk ibland så var boken otroligt bra. Väldigt spännande och känslosam samt vacker. Det var många obesvarade frågor efter den här mystiska bokens slut och jag hoppas verkligen att man får svar på dem i Prodigy. Tempot var högt och karaktärerna älskvärda. En väldigt imponerande bok som jag definitivt ska läsa fortsättningen på. Jag har väldigt länge velat läsa Les miserablés och efter den här boken ökar garanterat intresset.

 
Favoritkaraktär: Day
Rekommenderar till: er som vill ha en actionfylld dystopi.
Rekommenderar inte till: er som söker något väldigt unikt eller kärleksdraman.
Första meningen: "My mother thinks I'm dead."
Andra omslag:
 

 
 
 

Cinder

Fakta:
Cinder är den första delen i The Lunar Chronicles-quadrilogin av Marissa Meyer. Övriga delar är Scarlet, Cress och Winter. Böckerna är alla retellings av Askungen, Rödluvan, Rapunzel och Snövit och finns översatta på svenska. Det finns även två mellanböcker kallade Glitches och The Queen's Army. Cinder är på 387 sidor.
 
Handling:
"Cinder, a gifted mechanic in New Beijing, is also a cyborg. She's reviled by her stephmother and blamed for her stepsister's sudden illness. But when her life becomes entwined with the handsome Prince Kai's she finds herself at the centre of a violent struggle between the desires of an evil queen - and a dangerous temptation. Cinder is caught between duty and freedom, loayalty and betrayal. Now she must uncover secrets about her mysterious past in order to protect Earth's future.
 
Recension:
Jag måste börja med att berätta att jag har läst (och recenserat) den här boken förut, men jag köpte precis hem Scarlet och kände att jag behövde återuppliva minnet av Cinder. Och självklart läser jag bara om böcker jag älskar - och Cinder är ju en blandning av mina favoritgenrér: dystopi och retelling. Denna recension är alltså en omskriven uppdatering och en nypubliserad version av den jag skrev för över ett år sedan.
 
Jag älskar blandningen mellan dystopiska cyborgs, paranormala ailens och den klassiska sagan om Askungen. Jag trodde (innan jag läste boken första gången) att det skulle bli en konstig blandning och att det helt enkelt skulle bli för mycket av det goda, men efter att ha läst den så kan jag inte skriva annat än att det blev en unik bok som lyckades få mig att älska den.
 
Jag fastnade vid första meningen för handlingen eftersom Meyer skapade ett stort intresse för världen och huvudpersonen. Hon lyckades göra boken väldigt mystisk och oförutsägbar vilket såklart ledde till stark spänning. Meyers språk är fantastiskt och hon lyckades trollbinda mig båda gångerna jag läste boken. Texten flyter på bra och tempot är snabbt. Meyer använder inte onödiga beskrivningar utan bara de väsentliga, vilket gör att boken inte blir seg. Jag var ständigt klistrad vid boken och kunde inte släppa taget om den - inte ens den andra gången jag läste den, vilket är ytterst ovanligt.
 
Trots att den baseras på den klassiska sagan om Askungen så kunde jag inte gissa mig till det som hände. Filmerna och det man läst om originalsagan förstörde ingenting för Cinder, eftersom boken skiljde sig mycket från berättelsen om Askungen. Men trots det gav denna retelling ändå boken en mer mysig känsla av igenkännelse, trots att man egentligen inte kunde veta vad som skulle hända. Boken har enormt många tvister och överraskningar som även under det andra läsningstillfället var nervkittlande.
 
Boken är väldigt känslosam och tar upp många orättvisor, samtidigt som Meyer ändå lyckas få in roliga delar också i boken. Boken är en kaskad av sorg, hopp och drömmar tillsammans med glädje. Spänningen lyckas hållas genom hela boken som slutade i en enorm cliffhanger. Jag kan inte sluta tänka på allt som hände i boken och måste läsa Scarlet så snabbt jag kan. Detta är verkligen en bok som jag rekommenderar, eftersom den har så gott som allt. En oförglömlig blandning av dystopi, paranormalt och en klassisk saga.
 


Favoritkaraktär:
Kai

Rekommenderar till: er som gillar dystopier, retellings eller föredrar spännande böcker.

Rekommenderar inte till: er som vill ha kärlekstrianglar eller typiska YA-böcker.

Första meningen: "The screw through Cinder's ankle had rusted, the engraced cross marks worn to a mangled circle."

Andra omslag:
-







Fateful

Fateful är en fristående bok av Claudia Gray, författare av bland annat Evernight serien. Boken utspelar sig på RMS Titanic och handlar om tjänaren Tess.
 
"A tragic tale about falling in love on the world's most infamous ill-fated sea voyage as heroine, Tess, discovers darker secrets that lie beneath the doomed crossing... and a hidden brotherhood that threaten to tear her lover from her forever."
 
 
Ett måste för alla som fastnat för Titanic, historia, paranormal, kärlek och sorg!
 
Jag älskade alla karaktärer i boken, de var så välbeskrivna och kändes så verkliga. För vissa kände jag sympati och för andra kände jag hat, men jag älskade ändå allesammans.
 
Det här är första gången jag läser en bok av Claudia Gray trots att jag hört att hennes Evernight serie ska vara mycket bra. Och jag kan direkt skriva att efter att ha läst Fateful vill jag absolut läsa fler av hennes verk!
 
Hon skrev på ett så realistiskt sätt, att trots att det fanns paranormala händelser så var alla förklarade. Dessutom tycker jag att det är unikt och härligt att läsa en bok som utspelar sig på Titanic! Gray har verkligen satt sig in i Titanics detaljer och kan därför måla upp en underbar bild av skeppet. Blandningen av det övernaturliga och historian blir en vacker men tempofylld berättelse om en förbjuden kärlek.
 
Det finns väldigt många överraskningar och vändningar i boken och det blir inte en tråkig stund. Men trots allt så finns det ju lite som van vet ska ske; vem vet inte hur Titanic slutar?
 
Texten hade ett bra flyt som enkelt blandar in både mystik och spänning. Jag tycker också att det var läckert att man fick läsa ur en tjänares synvinkel.
 
Jag gillar att Gray har tagit med personer som faktigst var med på Titanic, exempelvis Mr. Andrews.
Jag gillar också att Tess relation med Alec växer fram, och inte att det är kärlek i första ögonkastet. Det gör et mer verkligt.
 
Det finns bara en sak som jag inte gillar med boken. Det är att det känns så konstigt att läsa om varulvar på Titanic. Jag skulle nog gilla boken bättre om Gray skrivit om Tess och Alecs relation som en tragisk romans för sig, inte lägga till varulvsdelen. Det blir en lite konstigt kombination. Det hade helt enkelt blivit bättre utan varulvarna.
 
Dessutom undrar jag mer vad som hände i slutet. Det finns så många karaktärer som man inte får veta dog eller överlevde; däribland min favoritkaraktär! Jag blev så ledsen när man inte fick veta om hon dog...
 
Men jag älskade ändå boken och rekomenderar den för alla.
 
Betyg: 8,5/10

Favoritkaraktär: Irene
Karaktär jag gillar minst: Lady Regina
Sidantal: 325
Första meningen: "April 9,1912. It's not too late to turn back, I tell myself."
Sista stycket: "'Mikhail had me,' he says. 'He had me under his control until the moment he commaned eme to kill you - aand that was something I could never do. My love for you is what keeps me human, Tess. And it always will.'"
 
Författare:

RSS 2.0