- Tempo

Trots att boken innehåller en del riktigt spännande och råa scener, upplevde jag en stor del av boken som utdragen.

Författare: Alexandra Christo.

Serie: Fristående.

Längd: 358 sidor.

The language of thorns är en samling noveller som utspelar sig i samma värld som Grisha-serien och Six of crows-böckerna. Boken består av sex korta berättelser som inspirerats av gamla myter och sagor. Till exempel får vi läsa historier som är löst baserade på Hans och Greta och Den lilla sjöjungfrun. 

 

Novellerna varierar i längd. Den längsta är uppemot åttio sidor, medan den kortaste knappt upptar tjugo. Samtliga berättelser håller en väldigt hög kvalitativ nivå, och präglas av originalitet. Mina favoriter är ”Ayama and the thorn wood”, ”The too-clever fox” och ”Little knife”, som jag tyckte hade intressanta utgångspunkter och slagkraftiga budskap. Minst tyckte jag om ”The soldier prince”.

 

Det är inte enbart novellernas kreativa koncept som fängslar. Leigh Bardugo har ett magiskt språk, med vackra meningsbyggnader och genomtänkte kompositioner. Bardugo vet verkligen hur ord ska hanteras, och leker lättvindigt med läsarens hjärtsträngar. Trots att varje novell är fristående och består av få sidor, dras man snabbt in och förälskar sig i karaktärerna. Därtill bidrar förstås de utsökta illustrationerna till bokens dragningskraft. På varje sida bildar illustrationer en ram runt texten, som växer och förändras allteftersom berättelsen utvecklas. Det blev en spänning i sig att se hur det byggdes upp, och jag såg hela tiden fram emot att bläddra för att se mer.

 

Som helhet är The language of thorns en riktigt bra novellsamling, som både passar sagoälskare och fans av Grisha-serien.

 

Fakta:
Splintered är den första boken i trilogin av Anita Grace Howard. Boken är en retelling av Alice's Adventures in Wonderland av Lewis Carroll och är på 371 sidor. Efterföljaren heter Unhinged och släpps 7 januari 2014.

Handling:
"Alyssa Gardner hears the thoughts of plants and animals. She hides her delusions for now, but she knows her fate: she will end up like her mother, in an institution. Madness has run in her family ever since her great-great-great-grandmother Alice Liddell told Lewis Carroll her strange dreams, inspiring his classic Alice's Adventures in Wonderland. But perhaps she's not mad. And perhaps Carroll's stories aren't as whimsical as they first seem. To break the curse of insanity, Alyssa must go down the rabbit hole and right the wrongs of Wonderland, a place full of strange beings with dark agendas. Alyssa brings her real-world crush - the protective Jeb - with her, but once her journey begins, she's torn between his solidity and the enchanting, dangerous magic of Morpheus, her guide to Wonderland. But no one in Wonderland is who they seem to be - not even Alyssa herself..."

Recension:
Jag älskar bokens design - inte nog med att omslaget är otroligt snyggt med sina detaljer och sitt blänkande, utan designen inne i boken är även den fantastisk. Till exempel så är texten lila istället för svart.

De flesta som har läst den här boken har älskat den, och jag kan definitivt förstå varför. Själv känner jag att den var bra - kanske till och med mer än bra - men jag kan inte påstå att jag älskar den. Men det finns däremot vissa saker med den som kan klassificeras som älskvärda. Bland annat så gillar jag sättet som Howard berättar sin retelling på. Det är helt enkelt inte bara en omskrivning av den klassiska sagan, utan även en fortsättning på den. Splintered utspelar sig ett tag efter att originalberättelsen i Underlandet avklarats, och jag tycker det är unikt gjort att fortsätta på ett klassiskt verk och sätta sin touch på den. I Howards fall har hon gjort den mörkare och konstigare.

Jag bokstavligen älskade de första hundra sidorna och fann dem hur intressanta som helst. Jag menar, vad fanns det inte att älska? En flicka som kan höra småkryp och växter prata, vars mamma sitter inlåst i ett mentalsjukhus och vars förfäder i själva verket var Alice från Carrolls berättelse. Jag var helt överväldigad över det som Howard hade lyckats att skapa.

Men efter ett tag tappade jag helt enkelt intresset eftersom det kändes som om boken förlorade lite av sig själv med handlingens gång. Dessutom började jag upptäcka fler saker jag störde mig på. Ingen av dem är särskilt stora, men tillsammans hindrar de Splintered från att nå ett högt betyg.

För trots att handlingen och karaktärerna minst sagt var intressanta och annorlunda från det jag annars brukar läsa om så gillade jag inte romansen i boken. Den kändes överdriven och malplacerad, ungefär som om Howard valt att ha med den bara för att andra ungdomsböcker har det. För mig kändes den helt enkelt inte äkta.

 

Texten var otroligt välskriven men det fanns med lite väl mycket referat från originalberättelsen för min smak. Det spelar ingen roll om man läst Carrolls bok eller inte, de flesta vet ändå vad berättelsen går ut på, och därför känns det onödigt att Howard hela tiden insisterar på att berätta det för läsaren. Jag trodde även att boken skulle vara mer obehaglig än vad den var.

Sammanfattningsvis är boken värd att läsas bara tack vare omslagsdesignen. Och trots att innehållet var väldigt intressant och sjukt bra utfört så fastnade jag helt enkelt inte för boken till hundra procent. Howard skrev om Lewis Carrolls berättelse på ett unikt sätt och lyckades fängsla mig i början, men efter ungefär hundra sidor tappades mitt intresse. Romansen och referaten till Carrolls bok blev för mycket för mig, men jag kan trots det skriva att jag storgillade boken och jag hoppas på att läsa fortsättningen när den kommer ut.

Fakta:
Legend är den första delen i trilogin av Marie Lu. Fortsättningarna är Prodigy och Champion. Boken är på 295 sidor. Legend är en retelling av Victor Hugo's bok Les miserablés.

Handling:
"What was once the western United States is now home to the Republic, a nation perpetually at war with its neighbors. Born into an elite family in one of the Republic’s wealthiest districts, fifteen-year-old June is a prodigy being groomed for success in the Republic’s highest military circles. Born into the slums, fifteen-year-old Day is the country’s most wanted criminal. But his motives may not be as malicious as they seem. From very different worlds, June and Day have no reason to cross paths—until the day June’s brother, Metias, is murdered and Day becomes the prime suspect. Caught in the ultimate game of cat and mouse, Day is in a race for his family’s survival, while June seeks to avenge Metias’s death. But in a shocking turn of events, the two uncover the truth of what has really brought them together, and the sinister lengths their country will go to keep its secrets."

Recension:
Legend är en bok jag verkligen blev imponerad av. Den hade genom hela romanen ett högt tempo och den var  väldigt välskriven. Fylld med action samt spänning, och med Marie Lu's skrivteknik blev boken både känslosam, vacker och på ett sätt skrämmande utan att bli läskig.

Berättelsen utvecklas väldigt bra, både själva handlingen och kärleken som växer fram och definitivt inte är insta. Jag älskar huvudkaraktärerna, June och Day, och tycker att de både är realistiska och starka. De är sådana personer som kan klara sig själva och som inte är beroende av att andra gör saker åt dem. De känns på något sätt levade. Dessutom älskar jag deras relationer, både till varandra och till sina familjer. Det är mestadels tack vare dessa verklighetstrogna relationer som boken blir känslosam. Dock ser jag karaktärerna som mycket äldre än 15 år, som de är i boken. Med allt de utför och hur de tänker samt beter sig tycker jag de verkar vara snarare 17 eller 18 år.

Jag gillar även att synvinkeln ändras mellan June och Day vart annat kapitel. Det gör att förståelsen för samhället ökar eftersom man får se två helt olika sidor av världen. Dock måste jag säga att berättarrösterna liknade varandra väldigt mycket. Det var definitivt ingenting jag störde mig på, men om jag skulle få ändå någonting hade jag velat ha lite mer skilda berättartaktiker.

Boken har väldigt mycket action och spänning och det var flera gånger under läsningen som jag jämförde den med Divergent och ibland till och med The hunger games. Nej, Legend når definitivt inte deras nivå, men det finns många likheter mellan böckerna. Dock kunde det ibland bli lite för många likheter ibland och jag hoppas att fortsättningen på trilogin blir lite mer unik.

Trots att Legend kunde bli förutsägbar och lite orealistisk ibland så var boken otroligt bra. Väldigt spännande och känslosam samt vacker. Det var många obesvarade frågor efter den här mystiska bokens slut och jag hoppas verkligen att man får svar på dem i Prodigy. Tempot var högt och karaktärerna älskvärda. En väldigt imponerande bok som jag definitivt ska läsa fortsättningen på. Jag har väldigt länge velat läsa Les miserablés och efter den här boken ökar garanterat intresset.

 

Rekommenderar inte till: er som vill ha kärlekstrianglar eller typiska YA-böcker.

Första meningen: "The screw through Cinder's ankle had rusted, the engraced cross marks worn to a mangled circle."

Andra omslag:
-