Arrival

Regissör: Denis Villeneuve.
Genre: Drama, sci-fi.
Längd: 1 hr 56 min.
Åldersgräns: 11 år.
Skådespelare: Amy Adams, Jeremy Renner,
Forest Whitaker, Michael Stuhlbarg, Tzi Ma.
Releasedatum: 2017-04-17.
Distributör: Universal Sony.
 
"När några mystiska rymdskepp landar på Jorden, kallas ett expertteam med bland annat språkvetaren Louise Banks och fysikern Ian Donnelly in för att försöka ta reda på utomjordingarnas avsikter."
 
 
 
Arrival skiljer sig från många andra science fiction-filmer. De karakteristiska blodiga striderna syns inte till, utan har ersatts av ett avskalat och relativt stillsamt drama med fokus på karaktärer och känsla. Atmosfären är laddad, och det tydliggörs tidigt att filmen tar sig själv på stort allvar. Fotot är nämligen makalöst vackert, skådespelarna mycket professionella, och filmen integrerar på ett riktigt snyggt sätt aktuella samhällsproblem i handlingen.
 
Språkexperten Louise försöker kommunicera med utomjordingar. 
 
Det är minst sagt intressant att följa alltsammans, och jag är förtjust över filmens oväntade djup och komplexitet. Jag gillar att inte alla svar levereras på ett silverfat, och att Arrival uppmanar tittaren att tänka efter och reflektera. Dessvärre blir det ibland för otydligt vad filmen vill säga. Till viss del är den väldigt svår att förstå, och ordentliga svar ges inte på de frågor som väcks under filmens gång. Jag sökte till och med fram information på extern väg för att ordentligt förstå vad som hänt, men fann mest spekulationer snarare än fakta. En bra film behöver inte ge svar på allt, men Arrival hade behövt samla ihop de svårtydliga trådarna bättre för att ge ett mer tillfredsställande avslut.
 
Utomjordingarnas besök för samman Louise med Ian. 
 
Som helhet är Arrival en stillsam men mäktig science fiction-film. Den är oerhört snyggt gjord och utstrålar stor kompetens. Men för mycket är oklart när eftertexterna börjar rulla, och som tittare kände jag mig lite lurad då jag aldrig fick svar på mina frågor. Filmen är dessutom rätt långsam, och under vissa sekvensen förlorade jag intresse. Det som är fascinerande är dock att Arrival verkligen får tittaren att reflektera och häpnas efteråt, men inte särskilt mycket under filmens gång.
 

Min pappa Toni Erdmann

Regissör: Maren Ade.
Genre: Drama, komedi.
Längd: 2 hr 42 min.
Åldersgräns: 11 år.
Skådespelare: Sandra Hüller, Peter Simonischek, Michael Wittenborn, Thomas Loibl, Trystan Pütter.
Relasedatum: 2017-04-10.
Distributör: TriArt.
 
"Winfried bestämmer sig för att tina upp sin frostiga relation med dottern Ines genom att överraska henne med ett spontanbesök. Men Ines har fullt upp, så att ta hand om sin skojfriske far är inte något hon prioriterar. Winfried ger sig dock inte utan kamp och infiltrerar dotterns liv i rollen som livsstilcoachen Toni Erdmann."
 
Jag förstår inte hypen kring Min pappa Toni Erdmann. Dramat har okej skådespelare samt en fungerande kombination av humor och tunga, undertryckta känslor – men handlingen är inget speciellt och filmen väckte aldrig ett intresse hos mig. Detta beror bland annat på att den är så himla utdragen.
 
Winfried vill förbättra relationen med dottern Ines. 
 
Filmen är nämligen närmare tre timmar lång. För att klara av att engagera tittaren en så lång tid krävs något spektakulärt; något utöver det vanliga – och detta saknar Min pappa Toni Erdmann. Ytterst få filmer klarar att skapa ett genuint intresse hos tittaren i så många timmar, och i den här filmens fall finns ingen ursäkt till varför den är så lång. Den är utdragen, händelselös och minuterna segar sig framåt. Trots en tydlig potential är den alldeles för tråkig för att jag faktiskt ska bry mig om det som sker.
 
Ines har svårt att få ihop alla delar i livet. 
 
Som helhet är Min pappa Toni Erdmann ett drama som tar sig vatten över huvudet med sin längd. Den har inte vad som krävs för att underhålla tittaren i nästan tre timmar, och eftersom den inte har komprimerats till en mer hanterbar längd är det svårt att inte låta sig distrahera sig av annat.
 

Jätten

Regissör: Johannes Nyholm.
Genre: Drama.
Längd: 1 hr 26 min.
Åldersgräns: 7 år.
Skådespelare: Christian Andrén, Johan Kylén,
Anna Bjelkerud, Linda Faith.
Releasedatum: 2017-04-10,
Distributör: TriArt.
 
"Rikard är 30 år, autistisk och född svårt missbildad. Han skildes från sin mor som barn, men är fast besluten att återförenas med henne. För att nå sitt mål tar Rikard hjälp av boule, och en 50 meter lång jätte."
 
 
 
Jätten är ett skakigt, svenskt drama som jag inte riktigt förstår mig på. Handlingen är i sig rätt blek, och tillvägagångssättet för att förmedla budskapet är… underligt. Filmen berör viktiga och intressanta ämnen så som utanförskap, men trots många försök att beröra faller berättelsen platt då mycket känns ytligt och relativt oseriöst. Som tittare tycker man självfallet synd om Rikard, men både manus och skådespelare saknar den där gnistan som gör att man faktiskt bryr sig.
 
Rikards favoritsysselsättning är att spela boule. 
 
Filmen är inspelad med en skakig kamera för att få en dokumentärlik känsla att uppstå. Personligen är jag inte särskilt förtjust i denna metod, men jag är samtidigt lättad över att kamerarörelserna och vibrationerna inte går till överdrift – efter ett tag hade jag nästan glömt bort dem helt. Effekterna är däremot rätt dåliga, och jag stör mig på att Rikards sminkning får honom att se ut lite som en docka.
 
Den 50 meter långa jätten hjälper Rikard. 
 
Något som jag har kluvna känslor för är just metaforen ”jätten”. Å ena sidan tycker jag om djupet som den medför. Men samtidigt känns den malplacerad, och jag upplever att den hade kunnat integreras mycket snyggare i handlingen. De abrupta, märkliga scenerna som jätten är med i bidrar dessutom till att den oseriösa känslan förstärks.
 
Mitt engagemang under filmen är ungefär lika stort som Rikards mammas. 
 
Det känns inte rätt att säga att Jätten är dålig. Budskapet är värt att få ut och berättelsen bär potential. Men jag känner att filmen inte gav mig som tittare något. Den fick mig inte att känna eller bry mig om karaktärerna. Den engagerade mig inte i det som hände och fick mig inte att reflektera över samhällets orättvisor. Den bara var. Jätten kan bäst efterliknas ett skolprojekt, där de som gjort filmen har lagt ner sin själ och är hur stolta som helst – men för en utomstående ser den allt annat än professionell ut.
 

Christine

Regissör: Antonio Campos.
Genre: Biografi, drama.
Längd: 1 hr 59 mins.
Åldersgräns: 15 år.
Skådespelare: Rebecca Hall, Michael C. Hall, Tracy Letts, Maria Dizzia, J. Smith-Cameron.
Releasedatum: 2017–03–27.
Distributör: Universal Sony.
 
"Den smarta Christine vill jobba med direktsänd TV. Hon är en ambitiös reporter med ett öga för nyanser och ett socialt patos, och hon hamnar hela tiden i konflikt med sin chef som trycker på för att få upp tittarsiffrorna. Christine blir allt mer desillusionerad och till slut tar hon ett mörkt och oväntat beslut."
 
Christine skildrar en intressant berättelse, som på grund av ett svagt manus inte stimulerar tittaren. Filmen utmärker sig inte, och pågår så pass länge att den upplevs som utdragen, enformig och torr. Inte heller fängslar det tänkvärda konceptet om psykisk ohälsa lika mycket som det hade kapacitet för.
 
Ambitiösa Christine pressas för att få upp tittarsiffrorna. 
 
Christine ämnar ge en trovärdig och vördnadsfull tolkning av den smått irriterande och osympatiska reportern Christine Chubbuck, som 1974 begick självmord i live-TV. Rebecka Hall framställer den orofyllda kvinnan på ett insiktsfullt sätt, och visar hur depression kan se ut och hur den kan påverka på både individnivå och i en bredare kontext. Men som tittare är det svårt att förstå sig på Christine och hennes tankegångar. Förändringen från sansad till självmordsbenägen känns abrupt, och brytningspunkten upplevs inte som trovärdig i sammanhanget.
 
Christine kämpar för att hitta en intressant story. 
 
Som helhet är Christine för långrandig och innehållslös i min smak. Filmen grundas på en tankeväckande berättelse, men engagerar inte tillräckligt för att intresset ska hållas kvar ända till slutet.
 

The Accountant

Regissör: Gavin O'Connor.
Genre: Drama, action, thriller.
Längd: 2 hr 7 mins.
Åldersgräns: 15 år.
Skådespelare: Ben Affleck, Jon Bernthal, Anna Kendrick, J.K. Simmons, John Lithgow.
Releasedatum: 2017-03-20.
Distributör: Warner Bros.
 
"Christian känner sig mer bekväm med siffror än med människor. Han frilansar som revisor och arbetar för några av världens farligaste brottslingar. Med polisen efter sig tar han sig an en mer regelrätt kund, men när Christian börjar syna kundens siffror i sömmarna uppdagas att flera personer tvingats sätta livet till."
 
The Accountant är en lite annorlunda thriller, då inslag av action och våld finns med utan att ta överhanden. Istället är det de intressanta karaktärerna som driver berättelsen framåt. Dessa är filmens styrka, och det blir som allra bäst när scenerna fokuserar på protagonistens bakgrund och livsstil. Skådespelarna gör ett bra arbete med rollerna, och deras insats får karaktärerna att kännas autentiska. De bidrar också med humor som skapar en trevlig kontrast mot det spännande dramat.
 
Autistiska Christian är en skicklig revisor. 
 
Dessvärre är The Accountant för lång. Transportsträckorna mellan de händelserika scenerna är relativt utdragna, och under vissa sekvenser falnar intresset. Dessutom växlar filmen mellan tillbakablickar och nutid på ett otydligt sätt, vilket ger ett rörigt intryck. Det är inte heller helt enkelt att förstå sig på handlingen, vilket försvårar att verkligen engageras.
 
Christian är inblandad i en dödlig katt-och-råttalek.
 
The Accountant är i sin helhet en bra film. Trots att den är aningen osammanhängande, är det spännande att följa katt-och-råttaleken.
 

Belle & Sebastian

Regissör: Nicolas Vanier.
Genre: Äventyr, drama, familj.
Längd: 1 hr 38 mins.
Åldersgräns: Barntillåten.
Skådespelare: Félix Bossuet, Tchéky Karyo, Margaux Chatelier, Dimitri Storoge, Andreas Pietschmann.
Releasedatum: 2017-03-20.
Distributör: Majeng.
 
"Året är 1943 när Sebastian träffar en stor vit fårhund som lever ensam i vildmarken. Alla i byn är rädda för besten men Sebastian närmar sig hunden som han kallar för Belle. De blir vänner och räddar tillsammans livet på en grupp människor som flyr undan nazisterna under en strapatsrik vandring över snötäckta alper."
 
Belle & Sebastian är en förvånansvärt fin familjefilm. Fast den lite blåögda berättelsen saknar trovärdighet, är det lätt att fastna för både karaktärer och handling. Dessutom är filmen härligt ljus och gladlynt, trots att den utspelas under Andra världskriget, och den behagligt sorglösa stämningen ger en kärleksfull Lassie-känsla.
 
Pojken Sebastian blir vän med fårhunden Belle. 
 
Filmens främsta styrka är dock det hänförande fotot. Belle & Sebastian utspelas i en otroligt vacker miljö, där färgrika ängar växlas med glittrande, snötäckta vidder. De fridfulla vyernas makalösa skönhet förstärks genom professionella kameravinklar, och ger ett oerhört kompetent intryck.
 
Byns rädsla för hunden orsakar problem i vännernas relation. 
 
Dessvärre finns en oförklarlig distans mellan tittaren och det som pågår på skärmen. Skådespelarnas kemi lyser inte hela vägen igenom rutan, och i en del scener kom jag på mig själv med att distraheras av annat. Detta förvärrades dessutom av de problematiska undertexterna. Nu kanske det enbart är mitt exemplar som är defekt, men undertexterna fastnade väldigt ofta och hindrade på så sätt ny information från att dyka upp på skärmen. Det gjorde det svårt att förstå det franska språket och tog även udden av min entusiasm.
 
Trots många motgångar förblir Sebastian och Belle goda vänner. 
 
Som helhet tyckte jag verkligen om. Belle & Sebastian. Det är ett riktigt vackert familjedrama, som på ett snyggt sätt förmedlar den ovärderliga relationen människan har med djur.
 

Den allvarsamma leken

Regissör: Pernilla August.
Genre: Drama.
Längd: 1 hr 51 min.
Åldersgräns: 7 år.
Skådespelare: Sverrir Gudnason, Karin Franz Körlof, Michael Nyqvist, Mikkel Boe Følsgaard, Sven Nordin.
Releasedatum: 2017-01-20.
 
"Arvid och Lydia inleder en romans, men på grund av sociala omständigheter glider de ifrån varandra. De finner ett tryggt liv med någon annan och gifter sig på varsitt håll. Tio år senare träffas de igen. Drömmen om den rena, stora och oförstörda kärleken är magnetisk och de inleder en passionerad affär som kräver större offer än vad de båda kan ana."
 
Tyvärr var Den allvarsamma leken inte en film i min smak. Konceptet är oerhört uttjatat, tempot långsamt och jag engagerades aldrig av den bleka handlingen. Dessutom är skådespelarna riktigt stela. De saknar gnista, och hela deras framförande faller platt. Detta leder i sin tur till att karaktärerna förlorar den lilla trovärdighet manuset hade gett dem.
 
Arvid och Lydia inleder en förbjuden romans. 
 
En annan svaghet är att alldeles för stort fokus ligger på hur allt ser ut, snarare än innehållet. Det är tydligt att skaparna har koncentrerat sig på att filmen ska utstråla stilfullhet och elegans, men missat att resten är ytligt, ointressant och intetsägande. Långa sekvenser består enbart av passionerade blickar och lidelsefulla kontakter mellan parets fingrar, vilket både blir tråkigt och opersonligt. Klyschorna radar upp sig efter varandra och filmen förblir tröttsamt uttryckslös. 
 
Arvids ekonomi och status gör att paret glider ifrån varandra. 
 
Som helhet är Den allvarsamma leken en besvikelse. Jag började aldrig bry mig om vare sig handlingen eller karaktärerna, och vad paret ser i varandra förblir en gåta.
 

Hacksaw Ridge

Regissör: Mel Gibson.
Genre: Drama, action.
Längd: 2 hrs 19 min.
Åldersgräns: 15 år.
Skådespelare: Andrew Garfield, Teresa Palmer, Vince Vaughn, Hugo Weaving, Sam Worthington.
Releasedatum: 2017-03-06.
Distributör: Noble Entertainment.
 
"Amerikanska soldater kämpar för att ta över det ökända japanska fästet Hacksaw Ridge, under Andra världskriget. Den osannolika hjälten som var sist kvar på slagfältet var en soldat som vägrade att bära vapen, sjukvårdaren Desmond Doss."
 
 
Hacksaw Ridge är ett starkt och gripande krigsdrama som skildrar en inspirerande berättelse om riktigt hjältemod. Den sanna historien om tappra Desmond Doss är som gjord för att levandegöras på stora skärmen, och Mel Gibson imponerar stort med sin framställning.
 
Desmond Doss väljer att ta värjning i Amerikanska armén. 
 
Filmens första halva är relativt lugn. Där tar vi del av Desmonds uppväxt och får nödvändig bakgrundsinformation för att lära känna honom och hans motiveringar ordentligt. Hacksaw Ridge tar sin tid att bygga upp karaktären grundligt, och som en följd väcks genuina känslor för honom. Den första halvan är dock aningen utdragen och hade kunnat kortas ner. Där introduceras dessutom en stereotypisk romans, och trots att den framstår som härligt oskyldig och vacker känns den samtidigt rätt banal och idealiserad.
 
Desmond får det tufft i träningslägret på grund av sin vapenvägran. 
 
Det tar lite mer än en timme innan filmens stämning förbyts, och det är först nu som det blir spännande på riktigt. I den andra halvan följer vi Desmonds träning till soldat och hans heroiska insats i kriget. Det är kaotiskt, actionpackat och väldigt gripande. Gibson skyggar inte för att visa krigets fasor och den mörka brutaliteten gör att Desmond skiner ännu starkare. Här kommer skådespelarna verkligen till sin rätta, och det är onekligen trollbindande att se hur de lever sig in i sina roller.
 
Striden mellan japaner och amerikaner kostar många liv. 
 
Som helhet är Hacksaw Ridge ett riktigt spännande krigsdrama som använder viljestarka karaktärer för att förmedla ovärderlig hoppfullhet genom skärmen.
 

The Neverending Story

Regissör: Wolfgang Petersen.
Genre: Äventyr, fantasy.
Längd: 1 hr 31 mins.
Åldergräns: 7 år.
Skådespelare: Barret Oliver, Noah Hathaway, Gerald McRaney, Alan Oppenheimer, Tami Stronach.
Inspelningsår: 1984.
 
"När unge Bastian lånade en mystisk bok, drömde han aldrig om att han skulle dras in i en skimrande fantasivärld bara genom att vända blad."
 
 
 
 
 
The Neverending Story är en vacker familjefilm, med starkt budskap och en härligt magisk känsla. Karaktärerna är otroligt söta och speciellt Bastian, som spelas av Berret Oliver, charmar sig in i tittarens hjärta. Ändå är The Neverending Story inte lika speciell som mitt yngre jag hade målat upp den.
 
Lyckodraken ger Atreyu en hjälpande tass. 
 
Berättelsen hade nämligen svårt att behålla mitt engagemang från början till slut. Filmen känns aningen utdragen och som vuxen tittare tyckte jag att den var stundtals tråkig. Dessutom innehåller The Neverending Story stora logiska luckor, och ibland upplevs filmen vara riktigt osammanhängande. Scenernas kontrasterande stilnivåer ger ett rörigt intryck och känslan när eftertexterna börjar rulla är antiklimatisk.
 
Med hästen Artax letar Atreyu efter ett botemedel. 
 
The Neverending Story är alltså en fin och trivsam familjefilm, som har lite svårt att skapa ett helhjärtat intresse hos sin vuxna publik.
 

The Shallows

Regissör: Jaume Collet-Serra.
Genre: Drama, rysare.
Längd: 1 hr 26 mins.
Åldersgräns: 15 år.
Skådespelare: Blake Lively, Óscar Jaenada, Brett Cullen, Sedona Legge, Pablo Calva.
Releasedatum: 2017-02-13.
Distributör: Universal Sony.
 
"Surfaren Nancy ger sig ut bland vågorna och råkar hamna i vägen för en stor vithaj. Att överleva blir en fråga om vem som har den starkaste viljan."
 
 
 
 
Jag är imponerad av The Shallows – det är nämligen en av de bättre hajfilmerna som jag har sett. Den har en riktigt spännande, karaktärsdriven handling och är uppbyggd på ett sätt som verkligen griper tag och gör det svårt för tittaren att slita sig. Den har dessutom grymma effekter, ett häpnadsväckande snyggt foto och Blake Lively (Gossip Girl) gör förvånansvärt bra ifrån sig.
 
När Nancy surfar i Mexico hamnar hon i vägen för en haj. 
 
Filmens stora nackdel är dessvärre trovärdigheten: det som händer är minst sagt verklighetsfrämmande. Hajen beter sig oerhört orealistiskt och protagonisten Nancy klarar sig galant genom livshotande situationer trots att hon är skadad och utsvulten. Framåt slutet finns dessutom många riktigt långsökta scener och som tittare suckade jag högt av frustration. Men lyckligtvis har filmen så pass många laddade, spänningsfyllda scener att man ändå blir nöjd med slutresultatet.
 
Nancy får användning av de kunskaper hon fått under sin läkarutbildning. 
 
Som helhet är The Shallows en riktigt bra rysare. Blake Livelys starka insats och de många spännande scenerna kompenserar för att trovärdigheten ligger på botten.
 

Sully

Regissör: Clint Eastwood.
Genre: Drama, biografi.
Längd: 1 hr 35 mins.
Åldersgräns: 11 år.
Skådespelare: Tom Hanks, Aaron Eckhart, Anna Gunn, Laura Linney, Mike O'Malley, Jamey Sheridan.
Releasedatum: 2017-02-06.
Distributör: Warner bros.
 
"Kapten Chelsey Sullenberger landade ett nödställt flygplan på floden Hudson och räddade därmed livet på 155 passagerare. Men samtidigt som han hyllades av allmänheten och media pågick det en undersökning kring fallet som kunde förstöra både hans rykte och karriär."
 
Sully är en intressant biografi som skildrar Hudson-miraklet. Handlingen griper tag vid första scenen och trots svackor håller spänningen i sig ända till slutet. Filmen har dessutom ett snyggt redigerat foto, välarbetat manus och många starka talanger. Tom Hanks (The green mile), som leder ensemblen skådespelare, bär kompetent upp filmen på sina axlar och är den som gör Sully sevärd.
 
Kapten Sully tvingas landa på Hudson-floden. 
 
Men om man tar bort Hanks ur ekvationen känns Sully inte lika kvalitativ. Filmen är nämligen relativt utdragen, och de upprepande återblickarna tillför inte mycket. Därtill lär vi känna karaktärerna väldigt ytligt, vilket gör det svårt att relatera och anknyta några speciella band till dem. Hanks trollbinder med sin starka gestaltning, men utan honom hade den relativt stillsamma filmen – trots sitt fängslande koncept – fallit platt.
 
Chelsey anklagas för att ha agerat fel när planet störtade. 
 
Som helhet är Sully en spännande men något innehållslös biografi – den är bra men inte extraordinär.
 

The Prestige

Regissör: Christopher Nolan.
Genre: Drama, thriller.
Längd: 2 hrs 12 mins.
Åldersgräns: 15 år.
Skådespelare: Hugh Jackman, Christian Bale, Michael Cane, Scarlett Johansson, David Bowie, Andy Serkis.
Releasedatum: 2007-06-27.
 
"Två magiker försöker överträffa varandra och kastar sig in i dödliga illusioner. De gör sin assistent till en bricka och medspelare i deras rivalitet."
 
 
 
 
 
The Prestige är en välgjord och riktigt spännande thriller, som präglas av ett snyggt foto, stiliga kostymer samt en komplex och mycket tilltalande handling. Jag fängslades av den laddade stämningen och det genomtänkta mysteriet grep tag direkt.
 
Två magiker konkurrerar och gör allt för att vinna. 
 
Filmen är stjärnspäckad och de välkända skådespelarnas starka insatser trollbinder. De får sina karaktärer att kännas verkliga och bidrar till att deras rivalitet är så övertygande. Vidare har The Prestige en hel del oförutsägbara vändningar och jag är mycket förtjust i att filmen är som en enda stor illusion. Den enda egentliga nackdelen – bortsett från att tempot svajar ibland – är den så kallade ”riktiga” magin, som tar udden av de häftiga, mer trovärdiga tricken.
 
Assistenten Olivia hamnar mitt i korselden.
 
Som helhet är The Prestige riktigt bra. Det är oerhört intressant att följa de före detta vännernas rivalitet och de imponerande illusionerna gör stort intryck.
 

The Lobster

Regissör: Yorgos Lanthimos.
Genre: Drama, komedi.
Längd: 1 hr 58 mins.
Åldersgräns: 15 år.
Skådespelare: Colin Farrell, Rachel Weisz, Olivia Colman, Jessica Barden, Sean Duggan m.fl.
Releasedatum: 2017-01-16.
Distributör: Universal Sony.
 
"I framtiden måste singlar hitta en partner inom 45 dagar, eller permanent förvandlas till ett valfritt djur."
 
 
 
 
 
The Lobster är en egendomlig film; där en mörk och tankeväckande handling kombineras med briljant humor. Den satiriska framtidsvärlden är riktigt intressant att lära känna och de bisarra händelserna väcker många genuina skratt. Hela konceptet är oerhört originellt och som tittare överraskas man ständigt av det besynnerliga som pågår. The Lobster är minst sagt ett oförutsägbart drama, och ju mer man lär sig om hur samhället i filmen fungerar desto underligare blir den.
 
Efter att hans fru har dött tvingas David hitta en ny partner. 
 
The Lobster är ett lågmält drama med ett relativt långsamt tempo. Ändå blir filmen aldrig tråkig. Den är snarare behaglig att se på (bortsett från någon motbjudande scen), och fast vissa sekvenser uppfattas som utdragna så är det inget som drabbar helheten. Filmens styrka ligger i sin början, där den spännande världen introduceras. Den andra halvan är dessvärre inte lika bra och trots att den bjuder på en hel del minnesvärda scener gör den inte lika stort intryck. Dessutom slutar filmen abrupt och lämnar många frågor obesvarade.
 
I en värld där singlar jagas måste David och hans nyfunna vän vara försiktiga.
 
Allt som allt är The Lobster ett udda men förvånansvärt underhållande drama, med lysande skådespelare, intelligent manus och ett riktigt bisarrt men fascinerande koncept. 
 

Snowden

Regissör: Oliver Stone.
Genre: Drama, thriller.
Längd: 2 hrs 14 mins.
Åldersgräns: 15 år.
Skådespelare: Joseph Gordon-Levitt, Shailene Woodley, Zachary Quinto, Nicolas Cage, Rhys Ifans, Melissa Leo m.fl.
Releasedatum: 2017-01-16.
Distributör: Scanbox.
 
"Visselblåsaren Edward Snowden blev en av världens mest jagade män när han läckte sekretessbelagda CIA-dokument till The Guardian och The Washington Post som avslöjade att landet bedrev hemlig övervakning över hela världen."
 
Snowden är ett mycket ojämnt drama. Å ena sidan har filmen ett intressant koncept och riktigt duktiga skådespelare. Ensemblen innehåller många stora namn och deras kompetenta insatser ger Snowden en stark grund att stå på. Men trots att filmen får en välbehövd skjuts på vägen når den inte ända fram.
 
När Snowden arbetar för CIA upptäcker han en hemlighet. 
 
Dramat är nämligen för utdraget för att fängsla tittaren från början till slut. Filmen har en del riktigt gripande scener, men de är alldeles för få och kombinerat med det långsamma tempot går intresset förlorat under vissa sekvenser. Dessutom får vi bara lära känna personen Snowden ytligt. Vi följer honom på jobbet och på hans ”uppdrag” men får se ytterst lite av hans privatliv, vilket gör det svårt för några känslomässiga band att anknytas.
 
Snowden försöker skydda sin flickvän mot att bli övervakad. 
 
Som helhet är Snowden ett välspelat men långsamt drama.
 

The Departed

Regissör: Martin Scorsese.
Genre: Thriller, drama.
Längd: 2 hrs 31 mins.
Åldersgräns: 15 år.
Skådespelare: Leonardo DiCaprio, Matt Damon, Jack Nicholson, Mark Wahlberg, Vera Farmiga m.fl.
Releasedatum: 2007-05-16.
 
"Unga färska polismannen Billy Costigans jobb är att vinna gangsterbossen Frank Costellos förtroende och hjälpa sina överordnade att fälla honom, medan en elitpolis som alla litar på är Costellos mullvad."
 
 
 
 
Jag har väldigt neutrala känslor gentemot The departed. Dramat har en bra story, men gjorde inget större intryck. På grund av att den är så pass lång upplevs den vara utdragen och i många scener kände jag mig allmänt uttråkad. Filmen är dessutom stundtals förvirrande samtidigt som den paradoxalt nog känns förutsägbar. Detta för att The departed sällan avviker från den välkända mallen som den använder sig av.
 
Colin är korrupt och arbetar för gangsterbossen Costello. 
 
Men trots att The departed har brister lyckas den till viss del imponera. Skådespelarna är fantastiska och när de enformiga telefonsamtalen väl byts ut mot action blir filmen nagelbitande spännande. Den sista halvtimmen är riktigt intensiv och fast jag tidigare hade suttit och halvsovit kunde jag under filmens avrundning omöjligen slita blicken från skärmen.
 
De två mullvaderna hamnar i en intensiv slutstrid. 
 
Som helhet är The departed stundtals trist och stundtals enastående spännande. Därför har jag svårt att avgöra vad jag egentligen tycker om den.
 

Miles Ahead

Regissör: Don Cheadle.
Genre: Biografi, drama.
Längd: 1 hr 40 mins.
Åldersgräns: 7 år.
Skådespelare: Don Cheadle, Ewan McGregor, Emayatzy Corinealdi, Keith Stanfield m.fl.
Releasedatum: 2016-12-12.
Distributör: Universal Sony.
 
"Miles Davis är ett av 1900-talets största musikgenier. På grund av drogmissbruk försvann han från offentlig-heten under fem års tid i slutet av 1970-talet. En musikreporter tvingar sig in i Davis liv och tillsammans ger des ig ut på ett galet äventyr för att få tag i en stulen kassett med inspelningar av musikerns senaste verk."
Miles ahead är en besvikelse. Utan någon direkt kontext kastas vi rakt in i Miles livsutmaningar. Vi får inte se hur hans karriär började eller ta del av någon väsentlig bakgrundsinformation, vilket gör att vi aldrig riktigt får lära känna honom som person. Han känns distanserad och som tittare kan jag varken relatera eller sympatisera med honom. Det gör i sin tur att filmen inte griper tag.
 
Miles Davis minns tillbaka på sitt drogmissbruk. 
 
Bortsett från att filmen inte väcker tittarens intresse är den dessutom riktigt rörig. Scenerna känns osammanhängande och det får en rent utav kaotisk struktur. Tillsammans med det faktum att varken handlingen eller karaktärerna engagerade mig blev resultatet att jag tröttnade snabbt.
 
Tillsammans med en reporter försöker Miles hitta sin stulna kassett. 
 
Som helhet är Miles ahead ett tråkigt drama med oordnat upplägg. Trots att skådespelarna presterar bra gör manuset att deras karaktärer aldrig kommer till liv.
 

Captain Fantastic

Regissör: Matt  Ross.
Genre: Drama, komedi.
Längd: 1 hr 59 mins.
Åldersgräns: 11 år.
Skådespelare: Viggo Mortensen, George MacKay, Samantha Isler, Annalise Basso, Nicholas Hamilton, Shree Crooks, Charlie Shotwell, Katryn Hahn etc.
Releasedatum: 2016-12-05.
Distributör: Scanbox.
 
"Ben har skapat ett paradis för sig och sina barn i skogen, långt bort från övrig familj. Där uppfostrar han dem till att bli starka, bildade och självständiga individer. Men en händelse tvingar familjen att lämna sitt hem och återvända till civilisationen. Där tvingas Ben utvärdera det sätt han valt att leva med sin barn."
Captain fantastic är en oerhört charmig och hjärtevärmande må bra-film som inspirerar med härlig gemenskap, intelligenta dialoger och tankeväckande budskap. Miljöerna är hänförande vackra och skådespelarna enastående. Viggo Mortensen (Sagan om ringen) och de förvånansvärt begåvade barnskådespelarna bär filmen på sina kompetenta axlar och har en trollbindande kemi till varandra.  
 
Ben lär sina barn att överleva på egen hand.  
 
Eftersom jag är fruktansvärt trött på tramsiga komedier vars repertoar av skämt inte innehåller mer än sex, alkohol och droger var det en fröjd att se Captain fantastic. Filmen har en behaglig och jordnära humor, med skarpsinniga skämt som lockar fram många saliga skratt. Underhållningen känns naturlig och okonstlad och inger tittaren en trivsam känsla. Filmens enda svaghet är att den tappar flyt i mitten, men förövrigt är den fantastisk.
 
Tillbaka i civilisationen kolliderar två världar. 
 
Som helhet är Captain fantastic en berörande och värmande komedi som får tittaren att glädjas över livet och må bra. 
 

Freeheld

Regissör: Peter Sollett.
Genre: Drama, romantik.
Längd: 1 hr 39 mins.
Åldersgräns: 11 år.
Skådespelare: Julianne Moore, Ellen Page, Michael Shannon, Steve Carell, Luke Grimes m.fl.
Releasedatum: 2016-11-21.
Distributör: Noble Entertainment.
 
"Kriminalpolisen Laurel får obotlig cancer och vill lämna sin hårt förvärvade pension till sin partner, Stacie. Hade de varit ett heterosexuellt par hade det sket automatiskt. Men beslutsfattarna konspirerar för att förhindra att Laurel får samma rättigheter."
 
 
Freeheld är en stark och gripande film med utomordentliga skådespelare. Enastående Julianne Moore (Still Alice) och Ellen Page (X-Men) känns oerhört naturliga i sina roller och de berör djupt med sina trovärdiga insatser. De är filmens främsta styrka och får tittaren att att skratta, gråta och känna sig involverad i det som sker.
 
Laurel förälskar sig i Stacie. 
 
Dramat är dock någorlunda klyschigt och förutsägbart och jag kan tycka att slutet är lite klent. Det känns även som att skaparna gjort det enkelt för sig och valt en trygg väg istället för att konstruera ett manus som verkligen väcker tankar och engagerar. Som det är nu är Freeheld en fin och berörande film, men också rätt slätstruken och den griper inte tag lika mycket som den hade potential till.
 
Tiden de har kvar tillsammans blir till en kamp om rättvisa. 
 
Som helhet är Freeheld ett bra drama, som med lite extra omtanke hade kunnat bli fantastisk.
 

Maggie's plan

Regissör: Rebecca Miller.
Genre: Komedi, drama.
Längd: 1 hr 39 mins.
Åldersgräns: 7 år.
Skådespelare: Greta Gerwig, Ethan Hawke, Julianne Moore, Bill Hader, Maya Rudolph, Travis Fimmel etc.
Releasedatum: 2016-11-28.
Distributör: Universal Sony.
 
"En ung kvinna som är fast besluten att skaffa barn kastar sig in i ett triangeldrama med en akademiker och hans excentriska fru."
 
 
 
 
Maggie’s plan är en relativt intetsägande film. Den är inte dålig, men har inte heller något viktigt att säga. Det ryckiga dramat väcker inte några känslor, saknar ett värdefullt budskap och bjuder inte på en särskilt minnesvärd upplevelse. Trots en absurd och smått roande kärlekstriangel känns filmen som helhet relativt tråkig och den lyckades inte fånga mitt intresse.
 
Maggie förälskar sig i den gifta John. 
 
Till skillnad från manusets ojämna kvalité är skådespelarnas insatser stadiga. Jag är visserligen inte särskilt förtjust i Gerwig (Fraces Ha) och Rudolph (Bridesmaids), men Hawke (Before sunrise) och Fimmel (Vikings) är lika tjusande som vanligt. Dessutom lyckas Julianne Moore (Freeheld) stjäla showen trots en liten biroll: hon är mycket övertygande som sin karaktär och intalar tittaren om att det som sker är verkligt.
 
Efter några år som "den andra kvinnan" får Maggie en plan. 
 
I sin helhet är Maggie’s plan en relativt platt och medioker film, som trots en del skratt och starka skådespelarprestationer inte sätter sig på minnet.
 

Demolition

Regissör: Jean-Marc Vallée.
Genre: Drama.
Längd: 1 hr 40 mins.
Åldersgräns: 11 år.
Skådespelare: Jake Gyllenhaal, Naomi Watts, Chris Cooper, Judah Lewis, C.J. Wilson, Polly Draper etc.
Releasedatum: 2016-11-14.
Distributör: Universal Sony.
 
"Efter att Davis Mitchell har förlorat sin hustru i en tragisk bilolycka börjar han skriva brev till ett företag som säljer godisautomater. Detta leder till en oväntad kontakt med en kvinna på företagets kundtjänst."
 
 
 
Demolition är ett mycket avskalat drama. Färgerna är neutrala, avsaknaden av musik på-taglig och den förutsägbara berättelsen rör sig långsamt framåt. Trots att det underliga konceptet stundtals underhåller upplevde jag filmen för det mesta som tråkig. 
 
Davis Mitchell har tröttnat på sitt materialistiska liv. 
 
Det som gör Demolition värd att se är Jake Gyllenhaal, som levererar en gripande insats. Han rör sig naturligt och framför sina repliker okonstlat. Manuset gör dock att det inte finns tillräckliga förutsättningar att fastna för hans roll: både handlingen och karaktär-erna saknar nämligen originalitet, vilket gör att den oengagerade historien faller platt.
 
Efter sin frus död träffar Davis en kundtjänstmedarbetare. 
 
I sin helhet är Demolition ett besynnerligt och relativt trist drama som inte passade mig.
 

RSS 2.0