The Walking Dead, säsong 8

Längd: 12 hr 11 min.
Antal avsnitt: 16 stycken.
Åldersgräns: 15 år.
Genre: Drama, rysare.
Skådespelare: Andrew Lincoln, Norman Reedus, Melissa McBride, Danai Gurira, Lauren Cohan, Chandler Riggs.
Releasedatum: 24 september 2018.
Distributör: 20th Century Fox.
 
Världens grymhet har gått hårt åt Rick Grimes och resten av gruppen. De lever under Frälsarnas styre, och är trötta på att känna sig maktlösa. Men med Hilltop, Kingdom och Alexandria bakom sig, är Rick redo att leda ett fullskaligt krig för att säkra en bättre framtid. Målet är att störta Negan. Tillsammans.
 
 
 
Den åttonde säsongen av The walking dead har fått hård kritik. Och jag förstår varför. Den innehåller många logiska luckor. Fokus ligger inte längre på de levande döda. Karaktärernas sätt att agera känns inte alltid passande deras personligheter. Och konflikterna dras ut på alldeles för länge. Jag vet allt detta. Ändå kan jag inte undgå att sitta som på nålar och njuta helhjärtat av varje sekund.
 
Negan fortsätter att hota Ricks grupp. 
 
Fast säsongen är lågmäld, har den i mina ögon fullt ös från första avsnittet. Det är gripande, brutalt och mycket, mycket spännande. Stämningen är elektrisk, musiken ger mig gåshud och skådespelarna känns vid det här laget som min familj. Ja, The walking dead är inte vad den än gång vad. Men fan, vad bra den är ändå.
 
Alexandria, Hilltop och Kungariket måste samarbeta för att ta ner Saviors. 
 
Som ni förstår tycker jag alltså mycket om den åttonde säsongen av The walking dead. Det finns inte så mycket mer att säga: har du följt serien ända tills nu, så borde du absolut se vidare.
 

Homeland, säsong 7

Längd: 10 hr 36 min.
Antal avsnitt: 12 stycken.
Åldersgräns: 15 år.
Genre: Drama, thriller.
Skådespelare: Claire Danes, Mandy Patinkin, Elizabeth Marvel, Linus Roache, Morgan Spector, Sandrine Holt.
Releasedatum: 24 september 2018.
Distributör: 20th Century Fox.
 
Med en paranoid president som står inför en utredning och ett land som är på gränsen till att slita sig självt i bitar, måste Carrie och Saul besluta vem de kan lita på. De måste avslöja sanningen och motarbeta en konspiration.
 
 
 
 
 
När jag gav mig in i seriens fortsättning, var jag osäker på vad jag hade att förvänta mig. Homeland har gått så himla mycket upp och ner. Vissa säsonger är briljanta. Andra rätt tråkiga. Det var därför med en blandning av upphetsning och viss reservation  som jag startade första avsnittet. Så hur var egentligen seriens sjunde och näst sista säsong?
 
 
Riktigt bra. Den sjunde säsongen av Homeland var definitivt över förväntan. Efter att ha blivit besviken på föregångaren var jag beredd på att serien successivt skulle vandra utför, men jag tyckte verkligen om den här installationen. Den är oerhört spännande att följa. Stämningen är så tät att man nästan kan ta på den, och actionscenerna fick mig nästan att tappa andan. Att säsongen dessutom innehåller många intriger, fick mitt konspirationsälskande jag att förälska mig ytterligare.
 
Men det som verkligen gör den sjunde säsongen av Homeland enastående, är skådespelarna. De. Är. Så. Bra! Särskilt Claire Danes. Säga vad man vill om henne – jag är själv inte ett särskilt stort fan – men hon kan verkligen agera. Det hon gör känns så äkta, så nära, så rått. Jag tror på det jag ser, och övertygas av alla känslor hon vill förmedla. Och det gäller de flesta skådespelarna i serien. De är sina karaktärer.
 
 
Som helhet är jag glatt överraskad över hur bra den sjunde säsongen av Homeland visade sig vara. Eller, överraskad och överraskad. Jag vet ju att Homelandär en fantastisk serie, men efter ett antal dippar vågade jag inte riktigt hoppas. Har du samma reservationer som jag hade, kan jag emellertid intyga dig redan nu att de är onödiga. Den sjunde säsongen är toppen. Se den.
 

Nashville, säsong 4

Längd: 14 hr 26 min.
Antal avsnitt: 21 stycken.
Åldersgräns: 15 år. 
Genre: Drama, musikal.
Skådespelare: Hayden Panettiere, Clare Bowen, Charles Esten, Connie Britton, Jonathan Jackson, Sam Palladio, Lennon Stella, Chris Carmack, Aubrey Peeples.
Releasedatum: 16 februari 2017.
 
Stjärnorna kämpar för att kombinera deras publiker med deras privatliv. Vissa strävar efter att nå toppen. Andra kommer att falla. Men alla måste de lära sig hur de ska klara sig genom saknad och förlust.
 
 
 
 
 
Jag har en förkärlek för dramatik, varpå den här moderna såpoperan passar mig som handen i handsken. Nashville är nämligen en intrigfylld dramaserie som inte tvekar när det kommer till användningen av cliffhangers. Det hela är mycket spännande, och den fjärde säsongen är inget undantag. Fullproppad av konspirationer, komplotter och drama drama drama blir det en mycket lyckad fortsättning på den här underskattade serien.
 
Maddies rebelliska tonårsperiod tär på relationen mellan Deacon och Rayna. 
 
Men tolka mig inte fel. Det finns mer med Nashville än bara drama. Serien är rolig. Berörande. Och så där sockersött gullig och romantisk att man bara vill omfamna allt och alla i en gigantisk björnkram. Sen gör skådespelarna också mycket bra ifrån sig, och som tittare uppskattar jag verkligen hur de lever sig in i sina roller. De gör dem lätta att relatera till och sympatisera för, och inte minst inspirerande. Karaktärerna är härligt kaxiga, vågar stå upp för sig själva och klarar alltid av att ta sig tillbaka efter ett hårt fall. Vidare är det också roligt att se så många välkända ansikten gästa säsongen, däribland Elton John, Steven Tyler, Kesha, Robin Roberts, Whoppi Goldberg och Raven-Simoné.
 
Steven Tyler är en av många artister som gästar säsongen. 
 
Sen är Nashville förstås inte en serie utan brister. Långt ifrån. Den innehåller många klyschor, är ofta förutsägbar och sällan helt trovärdig. Det är inte en serie som passar alla. Men den betyder mycket för mig. Den får mig att känna och lyckas skapa ett genuint intresse hos mig som tittare. Det är en serie med hjärta och budskap, och därför gör det mig inget att den inte är helt perfekt: den har min fulla uppmärksamhet ändå.
 

Here and Now

Längd: 9 hr 4 min.
Antal avsnitt: 10 stycken.
Åldersgräns: 15 år.
Genre: Drama, komedi, science-fiction.
Skådespelare: Tim Robbins, Holly Hunter, Daniel Zovatto, Jerrika Hinton, Raymond Lee, Sosie Bacon, Peter Macdissi.
Releasedatum: 20 augusti 2018.
Distributör: Warner bros.
 
Relationerna i en familj med blandad härkomst testas, när ett av barnen börjar att se saker som resten inte kan se.
 
 
 
 
 
 
 
Here and now är en tv-serie från skaparna bakom bland annat Six feet under och Dexter, och det här är precis vad jag skulle kalla en dold pärla. Ingen pratar om den här serien. Ingen har ens hört talats om den, men ack så bra den är!
 
Audrey kämpar med att vara fyrbarnsmamma. 
 
Jag gillar Here and now skarpt. Det är en väldigt annorlunda dramaserie; djupt atmosfärisk och med en väldigt tilltalande dunkelhet. Den kombinerar skickligt verklighetstroget familjedrama med spännande, supernaturliga inslag. Det hela ger en kreativt och mysteriös uppbyggd serie som på något sätt påminner mig om Heroes: där stämningen utgjorde halva serien.
 
Syskonen Ramon och Kristen får båda genomlida livsförändrande händelser. 
 
Skådespelarna gör verkligen bra ifrån sig i Here and now. De lever sig in i sina roller och bidrar till sina karaktärers komplexitet. Och jag älskar verkligen karaktärerna. Allesammans är konstruerade med sådant djup att mitt intresse fångades direkt. De känns trovärdiga, starka, äkta. Och dynamiken i relationerna som de har till varandra är makalöst övertygande. 
 
Ashley är inte helt nöjd med sitt inrutade liv. 
 
Allt som allt är Here and now en spännande serie som inte alls fått den uppskattning som den förtjänar. Serien lades ner efter sin första säsong, vilket gör mig genuint upprörd: jag vill ju ha svar! Handlingen har inte fått chans att utvecklas och serien förlorar tyvärr mycket potential på grund av att det inte finns en förklarande fortsättning. Hursomhelst är jag tacksam över att ha fått tagit del av Here and now och kunna rekommendera den till dig. Gillar du mystiska, karaktärsdrivna serier med starka budskap, lär du älska denna.
 

The Good Fight, säsong 1

Längd: 7 hr 51 min.
Antal avsnitt: 10 stycken.
Åldersgräns: 15 år.
Genre: Drama, juridik.
Skådespelare: Christine Baranski, Rose Leslie, Cush Jumbo, Delroy Lindo, Sarah Steele, Nyambi Nyambi.
Releasedatum: 16 juli 2018.
Distributör: Paramount.
 
Diane tvingas bort från sin advokatbyrå och börjar på en ny. Hon rekryterar Maia, en lovande advokat vars föräldrar anklagas för bedrägeriet mot Diane. Diane återförenas med sin före detta kollega Lucca. Denna orädda grupp kvinnor har allt att bevisa och inget att förlora.
 
 
 
 
The good fight är en spinoff-serie som tar vid ett år efter finalen av The good wife. Eftersom The good wife är en av mina favoritserier, var jag lite nervös över att se denna. Skulle den verkligen hålla måttet? Svar: ja. Faktum är att det här är en av de bästa pågående dramaserierna just nu. Serien har tydliga anknytningar till The good wife, bland annat genom referenser i dialogerna samt gästskådespelare, men har inga problem med att stå på egna ben. Det är inte en serie som åker snålskjuts på sin föregångares framgång. Åh nej, den här serien bygger upp sin egen välgång från grunden och klarar sig alldeles utmärkt på egen hand.
 
Diane lämnar sin gamla firma och anställer sin guddotter. 
 
The good fight är en professionell serie. Det finns inget ord som bättre beskriver det hela. Professionell. Här finns ingen onödig utfyllnad, inget trevande. Alla vet vad de gör. Manuset är intelligent skrivet, musiken kraftfullt komponerad och skådespelarna mer än kompetenta. I täten syns briljanta Christine Baranski (Mamma mia!), som på ett naturligt och okonstlat sätt tagit över huvudrollen efter Julianna Margulies. Med sig har hon bland annat Rose Leslie (Game of thrones) och Cush Jumbo (Remainder), som också imponerar stort och ger serien en riktigt fantastisk girl power! 
 
Den kvinnliga trion tvingas möta många prövningar. 
 
Allt som allt är den första säsongen av The good fight härligt komplex. Redan vid första avsnittet är det svårt att slita sig från skärmen. Tempot är högt, intrigerna många och som tittare har jag både underhållits och berörts. Visst kan jag inte undgå att sakna Alicia Florrick från The good wife, men med det sagt har serien inget som helst problem att hålla sig uppe på egen hand.
 

Weeds, säsong 3

Längd: 6 hr 15 min.
Antal avsnitt: 15 stycken.
Åldersgräns: 15 år.
Genre: Drama, komedi.
Skådespelare: Mary-Louise Parker, Kevin Nealon, Elizabeth Perkins, Justin Kirk, Hunter Parrish.
Releasedatum: 5 november 2008.
 
Nancy Botwin är en ensamstående mamma, som börjar sälja marijuana efter att maken dött. Men när hennes företag växer till ett imperium, upptäcker hon att hon tagit sig vatten över huvudet.
 
 
 
 
 
 
Weeds är en tv-serie som jag fastnar allt mer för, och jag är oerhört glad över att jag inte gav upp efter den första säsongen. Faktum är att jag numera tycker riktigt mycket om den, och ju mer jag ser desto mer beroende blir jag. Det är något med den härliga må bra-stämningen som helt enkelt griper tag i mig. Weeds är definitionen av mysig serie, och fast den har inslag av intriger och spänning så är det just det som håller mig kvar.
 
Mary-Kate Olsen gästar säsongen som Silas tokiga flickvän. 
 
Något som jag tycker om är att karaktärerna verkligen utvecklas. Jag kan konkret peka på en handfull aspekter hos varje karaktär som har förändrats som en följd av seriens händelser, vilket gör att de känns mer levande och äkta. Dynamiken mellan dem har dessutom förbättrats, och jag älskar att se dem munhuggas med varandra. Jag kan också acceptera att de gör smått absurda och överdrivna saker, då det bidrar till seriens lite komiska helhetskänsla. Utöver det känns också skådespelarna mer bekväma i sina roller vid det här laget. Från början upplevde jag dem som lite stela, men nu tar de ut svängarna mer.
 
Allt som allt är den tredje säsongen av Weeds bra. Till min stora förvåning har detta utvecklats till att bli en underhållande och minst sagt beroendeframkallande serie.
 

Sherlock: the abominable bride

Längd: 1 hr 29 min.
Antal avsnitt: 1 avsnitt.
Åldersgräns: 15 år.
Genre: drama, kriminalare, mysterium.
Skådespelare: Benedict Cumberbatch, Martin Freeman, Mark Gatiss, Una Stubbs, Rupert Graves.
Releasedatum: 4 april 2016.
 
Tänk om det som hänt inte var i nutid? Tänk om det istället var senare delen av den viktorianska tiden? Tänk om världens mest kända detektiv och hans bästa vän bodde på Baker Street bland hästdroskor, frackar och höga hattar? Välkommen till Sherlock 1895.
 
 
 
 
 
Wow. Wow wow wow. Jag insåg inte hur mycket jag har saknat Sherlock förrän jag såg The abominable bride. Detta är en sådan högkvalitativ serie att jag inte finner ord. Spektakulärt! Magnifikt! Enastående!
 
För att lösa ett aktuellt fall, tänker sig Sherlock tillbaka till 1895. 
 
Jag vill inleda med att skriva att manuset är briljant. Trots att den största delen av avsnittet utspelar sig hundra år innan tidigare delar av serien, integreras handlingen snyggt med resten. Utöver det är det hela väldigt snyggt gjort också: klippningarna är inte bara ett sätt att växla mellan scenerna, utan används också för att förstärka det som händer. Sen är också fotot extraordinärt, kostymerna ursnygga och musiken episk. Och som vanligt levererar skådespelarna, tempot är högt och alltsammans är grymt spännande.
 
Vem är den vedervärdiga bruden och hur kunde hon överleva sin död? 
 
Som helhet är Sherlock: the abominable bride riktigt bra. Om du gillar kvicka, intelligenta mysterier som samtidigt är riktigt roliga, är detta definitivt en serie för dig!
 

Orphan Black, säsong 1

Längd: 7 hr 4 min.
Antal avsnitt: 10 stycken.
Åldersgräns: 15 år.
Genre: Thriller, science fiction, drama.
Skådespelare: Tatiana Maslany, Jordan Gavaris, Maria Doyle Kennedy, Kristian Bruun, Kevin Hanchard.
Releasedatum: 24 september 2014.
 
När Sarah blir vittne till hur en kvinna som ser ut precis som hon tar sitt liv, tar hon över den döda kvinnans identiet, pojkvän och bankkonto.
 
 
 
 
 
 
 
Äntligen! Som jag har längtat efter en serie som sticker ut från det mediokra bruset! Den första säsongen av Orphan black känns ny och fräsch. Det är en serie som vågar ta ut svängarna och vara originell, samtidigt som den knivskarpa dialogen och omåttliga spänningen håller tittaren fängslad vid varje scen.
 
Tatiana Maslini är enastående i sina nio roller. 
 
Den allmänna stämningen som Orphan black utstrålar är i sig tillräckligt för att gripa tag. Det är något med sättet som serien är filmad på som är rent magiskt. Sen är förstås handlingen riktigt intressant, och karaktärerna är rent utav underbara. Favoriten är Felix, som fick mig att skratta otaliga gånger. Seriens stjärna är emellertid Tatiana Maslani, vars insats är klockren. Hon spelar en flera olika karaktärer i serien men lyckas få tittaren att betrakta dem som egna individer. Faktum är att jag hela tiden glömde bort av att de spelades av samma person. Briljant!
 
Action, romantik och drama och spänning. Vad finns det mer att vilja ha? 
 
Som helhet var den första säsongen av Orphan black lyckad. Jag är riktigt nyfiken på att se var serien kommer att leda: det finns en hel del potential. 
 

Outlander, säsong 3

Längd: 11 hr 55 min.
Antal avsnitt: 13 stycken.
Åldersgräns: 15 år.
Genre: Drama, äventyr.
Skådespelare: Caitriona Balfe, Sam Heughan, Tobias Menzies, David Berry, César Domboy, Gary Young, John Bell, Lotte Verbeek, Lauren Lyle.
Releasdatum: 9 april 2018.
Distributör: Universal Sony.
 
Åtskilda av kontinenter och århundranden måste Claire och Jamie försöka hitta tillbaka till varandra. Men kommer de att vara samma personer som skildes åt vid stenarna för länge sedan?
 
 
 
 
Outlanderfår mig verkligen att må bra. Det är något med stämningen som sprider den mest värmande av känslor. Skådespelarnas kemi till varandra är genuin, och fotot är himla snyggt. Varje scen utstrålar kompetens. Ljussättning, kostymer, håruppsättningar: allt är on point. Den tredje säsongen är minst sagt beroendeframkallande.
 
Få överlever slaget vid Culloden. 
 
Sen tycker jag visserligen att säsongen också är mer utdragen och förutsägbar än tidigare säsonger. Det tar relativt lång tid innan handlingen kommer igång, och hjärtat satt inte i halsgropen på samma sätt. Men även när Outlander är som sämst är serien bättre än de flesta andra serierna, så det var knappast något som genererade särskilt betydande konsekvenser.
 
Är kärleken mellan Jamie och Claire tillräcklig för att övervinna alla hinder? 
 
Som helhet är serien riktigt bra. Definitivt bättre än böckerna. Den tredje säsongen slutar inte riktigt i en cliffhanger, men jag kan inte vänta tills fortsättningen kommer! 
 

Once upon a time, säsong 6

Längd: 15 hr 8 min.
Antal avsnitt: 22 stycken.
Åldersgräns: 15 år.
Genre: Fantasy, drama, äventyr.
Skådespelare: Jennifer Morrison, Lana Parrilla, Robert Carlyle, Ginnifer Goodwin, Josh Dallas, Jared Gilmore.
Releasedatum: 16 oktober 2017.
 
Friden i Storybrooke blir kortlivad då den Onda drottningen återvänder med kaos som gör hennes tidigare grymheter bleka i jämförelse. Desperat att rätta sina fel kämpar Regina i den ultimata striden mot sin nemesis. Men kan en överleva om den andra förstörs?
 
 
 
 
 
Åh, vad jag tycker om Once upon a time! Det är en av de mest klyschiga, fåniga och fult animerade serierna som jag har sett – ändå älskar jag den av hela mitt hjärta. Det är den typen av serie som jag helt enkelt sväljer med hull och hår: logiska luckor och allt. En riktig guilty pleasure.
 
Regina möter den Onda Drottningen i en slutlig kamp. 
 
Det är något magiskt över den sjätte säsongen av Once upon a time. Det är en fröjd att vara tillbaka i Storybrooke: jag insåg inte hur mycket jag saknat den mysiga stämningen och härliga karaktärerna förrän första avsnittet tog sin början. Jag blev emellertid förskräckt när jag upptäckte att säsongen innehåller ett musikalavsnitt. Sådana brukar sällan bli bra. Men i Once upon a time blev jag överraskad. Låtarna i musikalavsnittet är original och sjungs av skådespelarna själva; något som lät förvånansvärt bra. Sen passade dessutom glättigheten som uppstår när karaktärer brister ut i sång faktiskt in i seriens sagolika tema. Det slutade med att musikalavsnittet blev en av mina favoriter.
 
Rumpelstiltskin upplever att han inte förtjänar sin sons kärlek. 
 
Som helhet är den sjätte säsongen av Once upon a time supermysig. Visst finns en hel del brister; som att det ibland känns som att saker och ting hittas på allt eftersom. Liksom, varför frukta döden när en puss på pannan läker såret efter ett svärd som körts igenom någons mage? Men vid den här typen av serie orkar jag inte ens bry mig: istället njuter jag av hela min själ.
 

Hawaii five-0, säsong 7

Längd: 17 hr 11 min.
Antal avsnitt: 25 stycken.
Åldersgräns: 15 år.
Genre: Action, kriminalare, drama.
Skådespelare: Alex O'Loughlin, Scott Caan, Daniel Dae Kim, Grace Park, Taylor Wily, Chi McBride, Jorge Garcia.
Releasedatum: 8 januari 2018.
Distributör: Paramount.
 
"Öns elitära brottbekämpare måste möta deras dödligaste fall hittills. McGarret och FBI samarbetar för att fånga en schack-mördare, men blir snart pjäser i hans spel. Danny skyddar en komapatient, Chin reser till gränsen för att rädda hans systerdotter, Kono hittar ett traffickingföretag och Max säger farväl."
 
 
 
Åh, vad bra den sjunde säsongen av Hawaii five-0 är! Vanligtvis har jag svårt för kriminalserier, då avsnitten ofta liknar varandra och därför känns tradiga. Detta har varit fallet även för tidigare delar av Hawaii five-0 – men inte den sjunde säsongen. Den grep verkligen tag i mig!
 
Steves liv står ständigt på spel när han är i tjänst. 
 
Den sjunde säsongen av Hawaii five-0 är fartfylld och riktigt spännande. Varje avsnitt engagerar, och jag upplevde aldrig att innehållet svajade. Dessutom är dynamiken mellan karaktärerna superhärlig. Relationen mellan lagmedlemmarna – särskilt Steve och Danny – är rent utav hjärtevärmande, och jag kan inte undgå att le som ett fån åt deras samspel.
 
Kono backar aldrig undan från en fajt. 
 
Som du förstår var den sjunde säsongen av Hawaii five-0 en succé. Jag älskar miljön, karaktärerna och alla häftiga vändningar serien tar. Det här är utan tvekan min favoritsäsong, och efter sättet som den slutade på är jag grymt taggad på fortsättningen.
 

Vikings, säsong 4 volym 1

Längd: 14 hr 55 min.
Antal avsnitt: 10 stycken.
Åldersgräns: 15 år.
Genre: Drama, äventyr.
Skådespelare: Travis Fimmel, Gustaf Skarsgård, Katheryn Winnick, Alexander Ludwig, Clive Strander.
Releasedatum: 7 november 2016.
 
"Kung Ragnar återvänder från slagfältet svårt skadad. Nedstämd av sitt äktenskap med Aslaug och utmaningarna med sina söner, söker han sig till slaven Yidu. Samtidigt stanner Rollo kvar i Frankia, drottning Kwenthrith smider planer för att återta Mercia och gåtfulla Harald dyker upp."
 
 
 
 
 
Den första volymen av tv-serien Vikings fjärde säsong är riktigt spännande. Hämndfulla intriger varvas med blodiga slag, och ger avsnitten ett tempo som aldrig saktar ner. Volymen är dessutom välspelad och oerhört snygg att titta på. Fotot är utsökt, med makalösa vyer och kunniga klippningar. Därtill är effekterna grymma, kostymerna vackra och håruppsättningarna en dröm.
 
Björn ger sig ut på en resa för att hitta sig själv. 
 
Karaktärerna är mycket intressanta att följa. Det beror både på den fascinerande tiden de lever i: med annorlunda seder, fängslande mytologi och betagande livssätt. Men det har också grund i karaktärernas genomtänkta uppbyggnader. Deras komplexa personligheter gör nämligen deras liv fängslande att ta del utav. Karaktärer som Björn och Lagertha, till exempel, blir intressantare för varje avsnitt som går, just för att de ger tittaren upplevelsen av ett kontinuerligt utvecklande. Ragnar, däremot, har jag tröttnat på sedan länge.
 
Vikingarna suktar efter land, guld och makt. 
 
En av volymens nackdelar är att den är lite upprepande, och ibland önskar jag som tittare att något nytt och fräscht ska hända. Därtill är en stor brist – som jag har nämnt i mina tidigare recensioner – alla tidshopp. Mellan avsnitt eller enskilda scener kan flera år passera, och jag kan inte undgå att känna att jag gått miste om viktiga händelser och karaktärernas utveckling. Visst gör tidshoppen att händelserna rör sig snabbare framåt, men jag vet inte om det kompenserar för det som tittaren missar.
 
Lagertha kämpar på sidan om männen. 
 
Som helhet är den första volymen av Vikings fjärde säsong riktigt bra. Om du har tyckt om tidigare delar kommer du att älska den här.
 

The 100, säsong 4

Längd: 8 hr 47 min.
Antal avsnitt: 13 stycken.
Åldersgräns: 15 år.
Genre: Science fiction, äventyr.
Skådespelare: Eliza Taylor, Paige Turco, Bob Morley, Marie Avgeropoulos, Henry Ian Cusick, Christoper Larkin.
Releasedatum: 13 november 2017.
Distributör: Warner bros.
 
"Jordens reaktorer smälter och kommer snart att sätta eld på atmosfären. Kommer människorna tillbringa sina sista dagar med att försöka överleva, eller kommer de att använda dem till att äntligen leva? Gränsen mellan rättvisa och hämnd är hårfin när överlevarna måste möta sina livs mörkaste ögonblick."
 
 
 
Eftersom den tredje säsongen av The 100 gjorde mig besviken, visste jag inte riktigt vad jag hade att vänta av fortsättningen. Men det visade sig snart att jag inte behövde oroa mig. Serien gör här verkligen ett krafttag, och återetablerar sig som en av TV:s starkaste science fiction-serier. Den fjärde säsongen av The 100 sätter serien på kartan igen, och ökar tittarens engagemang för varje avsnitt som passerar.
 
Himlafolket måste ta till drastiska åtgärder för att överleva. 
 
Jag minns att jag hade svårt för skådespelarna i seriens början. På något sätt kändes det som att många av dem inte var redo att stå framför kameran. Men vid det här laget har de mognat, och jag upplever att de är bekvämare i sina roller. De framställer sina karaktärer med finess, och personer som jag har tyckt illa om i det förflutna är nu mina hjärtebarn. I takt med skådespelarnas utveckling, har även karaktärerna växt sig starkare och i den fjärde säsongen bryr jag mig genuint om dem allesammans. Vad jag i första säsongen skulle ha beskrivit som en tafatt skådespelarensemble, skulle jag idag säga är grym!
 
Clark försöker resonera med sina fiender. 
 
Den fjärde säsongen är riktigt spännande. Tempot är högt och scenerna intensiva. Trots att säsongen bara består av 13 avsnitt hinner det hända väldigt mycket. Inte heller falnar intresset, och den växande intensiteten stärker beroendet tills det är omöjligt att slita sig. Något som jag tyckte om var också att säsongen fick mig att känna. Den har ett väldigt tankeväckande koncept och väcker många moraliska frågor som är aktuella i vårt eget samhälle, vilket berörde djupt. Samtidigt finns inslag av humor som lättar upp stämningen emellanåt och fick mig att le som ett fån.
 
Murphy börjar bry sig om andra än sig själv. 
 
Det enda jag har att kritisera är slutet. Utan att avslöja vad som händer, kan jag berätta att vändningen kändes väldigt billig och den passade inte alls ihop med den kunskap vi har fått tidigare under seriens gång. När en viss världsbild har etablerats är det viktigt att den upprätthålls, men här bryts det vi har trott varit sant på ett sätt som känns desperat snarare än realistiskt. Och det gör mig nervös över hur väl utförd fortsättningen kommer att vara.
 
Octavia är en av seriens grymmaste karaktärer. 
 
Som helhet är den fjärde säsongen av The 100 riktigt gripande. Här bevisar serien att den är värd mer tid i rampljuset. Avsnitten är actionpackade och härligt intensiva. Synd är bara att slutet tyder på en fortsättning som inte håller samma kvalité. Men det får tiden avgöra.
 

Grey's Anatomy, säsong 13

Längd: 15 hr 41 min.
Antal avsnitt: 24 stycken.
Åldersgräns: 11 år.
Genre: Drama.
Skådespelare: Ellen Pompeo, Justin Chambers, Chandra Wilson, James Pickens Jr, Jessica Capshaw, Sarah Drew.
Releasedatum: 16 oktober 2017.
 
"Att utföra medicinska mirakel varje dag gör att kirurgerna på Grey Sloan Memorial ser sig sjäva som ett släkte utöver de dödliga. Men det som fungerar på kirurgen, fungerar inte alltid i verkliga världen."
 
 
 
 
 
 
Grey’s anatomy är riktigt bra. Varje gång jag börjar titta på en ny säsong blir jag lika förvånad över att serien fortfarande håller efter alla dessa år. Visst har den börjat svacka, men avsnitten underhåller och det är allt som betyder något. På något sätt känner jag mig som hemma när jag tittar på den. Karaktärerna har blivit en del av mig.
 
Bailey och Alex är två av fyra som varit med från början. 
 
Istället för att rabbla på om hur mycket jag tycker om Grey’s anatomy – det här är trots allt min trettonde recension av serien, så förhoppningsvis vet ni redan det vid det här laget – tänkte jag ta upp säsongens brister. För trots att jag gillar den skarpt, anser jag att det är en av seriens svagare delar. Det beror bland annat på antalet utfyllnadsavsnitt. Den trettonde säsongen har nämligen rätt många avsnitt som egentligen inte har något syfte, och jag upplever att serien hade tjänat på att vara kortare och mer koncis. Därtill brister trovärdigheten ofta, och alla bråk mellan karaktärerna är rätt tröttsamt att följa. Jag stör mig särskilt på Amelias och Maggies gnäll, och vill ibland bara skrika åt dem att hålla tyst.
 
Dr. Minnick skapar många fiender på sjukhuset. 
 
Något ironiskt är att mitt favoritavsnitt också är det minst trovärdiga, nämligen säsongsfinalen. Det särskiljer sig från vanliga kirurgavsnitt och tar en mer explosiv vändning (no pun intended). Jag tycker att serien är som bäst när det händer något stort som involverar huvudkaraktärerna på personlig nivå, och det är precis det som sker här. Det är just sådant som gör serien så beroendeframkallande.
 
Den trettonde säsongen av Grey’s anatomy är alltså inte lika bra som tidigare delar, mest på grund av de småtråkiga utfyllnadsavsnitten. Men serien håller sig fortfarande uppe, och det är ljuvligt att återigen följa de familjära karaktärerna. 
 

Fargo, säsong 3

Längd: 8 hr 40 min.
Antal avsnitt: 10 stycken.
Åldersgräns: 15 år.
Genre: Drama.
Skådespelare: Ewan McGregor, Carrie Coon, David Thewlis, Mary Elizabeth Winstead, Mary McDonnell.
Releasedatum: 30 oktober 2017.
Distributör: 20th Century Fox.
 
"Rays enda glädje i livet är Nikki, en omoralisk men smart och vacker kvinna. När hon bestämmer sig för att hjälpa Ray att komma på fötter går saker snett när stöld leder till förödelse och mord."
 
 
 
 
 
Fargo är en riktigt egendomlig serie. På ett bra sätt. Den tredje säsongen är lågmäld men brutal, och det är oförklarligt tilltalande att se något så litet som brodersrivalitet kring ett frimärke eskalera till en komplex berättelse om mord och förföljelse. Seriens utveckling är rent utav briljant, och som tittare kan man aldrig gissa hur det hela kommer att sluta.
 
Polisen undersöker ett mord under mystiska omständigheter. 
 
Den här serien har en speciell förmåga att bygga upp stämningen. Det finns en bakomliggande intensitet i varje scen, samtidigt som den mörka humorn på något sätt både betonar och tar udden av allvaret. Den täta atmosfären förstärks dessutom av mästerligt komponerad musik, som perfekt återspeglar den känsla som serien förmedlar. Resultatet blir en till synes tillbakadragen, men i själva verket mycket spännande, säsong.
 
Rivaliteten utvecklas snart till en dödlig katt- och råttalek. 
 
I den här säsongen har Ewan McGregor huvudrollen. Eller huvudrollerna, borde jag kanske skriva. Han spelar nämligen båda bröderna Stussey – och gör det strålande. Även David Thewlis sticker ut, med sin lysande skildring av den härligt äckliga skurken Vargas. Resten av ensemblen gör dock också bra ifrån sig, och jag upplevde inte någon av skådespelarna som krystad. Istället lyckas de allesammans leva sig in i sina roller och göra karaktärerna riktigt intressanta att följa.
 
Varga livnär sig på att lura andra. 
 
Men den tredje säsongen av Fargo är inte fulländad. Tempot rör sig relativt långsamt framåt och vissa avsnitt känns utdragna. Därtill innehåller den logiska luckor, och det finns en del trådar som lämnas lösa. Jag hade gärna velat ha fler (och tydligare) svar.
 
Nikki vill få hämnd. 
 
Allt som allt är seriens tredje säsong spännande, oförutsägbar och så där härligt udda som bara Fargo kan vara.
 

The White Princess

Längd: 7 hr 34 min.
Antal avsnitt: 8 stycken.
Åldersgräns: 15 år.
Genre: Drama, historia.
Skådespelare: Jodie Comer, Jacob Collins-Levy, Michelle Fairley, Rebecca Benson, Essie Davis, Patrick Gibson.
Releasedatum: 13 november 2017.
Distributör: Universal Sony.
 
"En berättelse om makt, familjerelationer, kärlek och svek, där en av de mest kaotiska perioderna i Englands historia skildras ur ett kvinnligt perspektiv."
 
 
 
 
 
 
The White Princess är en miniserie som baseras på boken med samma namn, av Philippa Gregory. Serien utspelas i samma värld som The White Queen, men du behöver inte ha sett systerserien för att förstå och uppskatta innehållet då kopplingarna är dunkla. Kort kan The White Princess förklaras som ett intrigfyllt kostymdrama med inslag av magi. Dessa magiska element tar dock inte överhanden, och kan lätt bortförklaras som vidskepelse. Du kan därför njuta av serien även om du inte tycker om övernaturligt. 
 
Prinsessan Elizabeth gifter sig motvilligt med kung Henry. 
 
Jag gillade verkligen The White Princess. Det är en spännande serie, vars handling faller mig precis i smaken eftersom jag gillar intriger och konspirationer. Jag tycker också om att den håller sig i gråzonen. Generellt brukar serier vinkla berättelsen vid krig, så att tittaren håller på en specifik sida. Men här uppvisar karaktärerna en komplexitet som fick mig att älska och hata dem på samma gång. Jag kunde omöjligen heja på en klan, då jag sympatiserade för allihop. Det gjorde också att det oundvikligt brutala slutet kändes ännu mer förödande, då man sedan länge förstått att någon måste förlora.
 
Kriget om tronen blir långt och brutalt. 
 
Något som både är seriens styrka och svaghet är att den utspelar sig under lång tid. Fördelen är att vi får se karaktärerna växa upp och att det ger tittaren ett bredare helhetsperspektiv. Men samtidigt går vi miste om en hel del utveckling. Mellan avsnitten, och till och med mellan enskilda scener, förändras karaktärerna. Deras livsförhållanden, relationer och motiv kan helt plötsligt vara annorlunda, vilket ger känslan av att man aldrig riktigt lär känna dem. Därtill brister seriens trovärdighet ibland, och det finns en del lösa trådar efter att den tagit slut.
 
Inom slottets murar sker tysta konspirationer. 
 
Allt som allt är The White Princess riktigt bra. Den ser väldigt påkostad ut, och griper tag med spännande handling, övertygande skådespelare och ett slut som omöjligt kan gissas fram i förväg. Om du tycker om historiska draman fylld med intriger, rekommenderar jag denna starkt.
 

Gilmore Girls: A year in the life

Längd: 5 hr 53 min.
Antal avsnitt: 4 stycken.
Åldersgräns: 11 år.
Genre: Komedi, drama.
Skådespelare: Lauren Graham, Alexis Bledel, Scott Patterson, Kelly Bishop, Matt Czuchry, Sean Gunn.
Releasedatum: 27 november 2017.
Distributör: Warner bros.
 
"Lorelai driver fortfarande Dragonfly Inn, och bor nu med Luke. Hennes dotter Rory är 32 år och försöker få fart på sin karriär samtidigt som hon har problem med ex-pojkvänner. Matriarken Emily försöker vänja sig vid livet som änka. De konfronterar olösta konflikter och för förtroliga samtal om livet."
 
 
 
Gilmore girls: A year in the life spelades in ungefär nio år efter att originalserien lades ner, och utspelas ett decennium efter de avslutande händelserna. Ändå känns det som att jag knappt hunnit blinka. I samma sekund som första avsnittet började kände jag mig… hemma. Och den känslan försvann aldrig. A year in the life är en underbar fortsättning, och lyckas återfånga magin från tidigare säsonger.
 
Vi får följa Lorelai och Rory under ett helt år. 
 
Om du har sett och gillat Gilmore girls finns ingen tvekan om att du kommer att tycka om A year in the life. Den har samma mysiga stämning, vackra handling och intelligenta dialoger. Skådespelarna har samma fantastiska kemi till varandra, och trollbinder med sina dynamiska porträtteringar. Visst har karaktärerna förändrats – tio år har trots allt gått sedan vi såg dem senast – men de har kvar charmen som fick mig att förälska mig i dem i första taget.
 
Efter ett decennium vill Lorelai utveckla relationen med Luke. 
 
Gilmore girls har alltid varit rolig, och det är A year in the life också. Avsnitten värmer in på djupet och flera gånger skrattade jag så att jag höll på att storkna. Men det som förvånade mig var hur mycket serien berörde. Karaktärernas konflikter och tragedierna som de tar sig igenom blev till ett känslomässigt crescendo. Flera gånger kom jag på mig själv med att torka bort tårar från kinden.
 
Paris och Rory besöker sin gamla skola. 
 
Den enda ”svagheten” som jag noterade är att A year in the life är mer självupptagen är originalserien. Jag vet inte hur jag bättre kan förklara det. Sättet som skådespelarna visas upp på känns lite väl demonstrativt och krystat. Men ärligt talat kunde jag inte bry mig mindre. Fast det blev lite underligt kunde jag inte undgå att gilla det. Gilmore girls skulle kunna vara hur egenkär som helst: jag skulle ändå älska det.
 
Familjen genomgår både lycka och tragedi. 
 
A year in the life är en mysig och glädjefylld efterföljare till Gilmore girls. Den gjorde mig rent utav lycklig, och lyckades besvara frågor som jag inte ens visste att jag hade. Dessutom är fördelningen mellan hjärtevärmande och hjärtekrossande stunder perfekt balanserat. Cliffhangern i slutet (tillsammans med Grahams kommentar i Pratar som fort jag kan) får mig därtill att tvivla på att detta är slutet.
 

Game of Thrones, säsong 7

Längd: 7 hr 37 min.
Antal avsnitt: 7 stycken.
Åldersgräns: 15 år.
Genre: Fantasy, drama.
Skådespelare: Lena Headey, Peter Dinklage, Emilia Clarke, Kit Harington, Sophie Turner, Maisie Williams.
Releasedatum: 11 december 2017.
Distributör: Warner bros.
 
"Den långa vintern är här. Arméer drabbar samman och gamla konflikter kommer upp till ytan."
 
 
 
 
 
 
 
Game of thrones är, och kommer sannolikt alltid att vara, min favorit. Jag har aldrig sett en sån mäktig och episk serie. Det skarpsinniga och actionfyllda manuset fulländas med makalösa skådespelare. Allt är dessutom oerhört vackert filmat, och effekterna slutar aldrig att imponera. Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte avgudar den här storslagna serien. Men med det sagt, ser jag den sjunde säsongen som en av de svagaste delarna.
 
Jon tar sig för första gången utanför Norden. 
 
Nu kommer resten av recensionen vara negativ, men ha i minnet att jag som sagt älskar serien av hela mitt hjärta. Men det hindrar mig inte från att vara kritisk. Den sjunde säsongen är mer påskyndad än tidigare delar. Exempelvis förvrängs det geografiska perspektivet genom snabbresor, där karaktärerna transporteras på ett ögonblick mellan platser, istället för att vi får ta del utav resan som tidigare. Det resulterar visserligen i ett ökat tempo, men gör samtidigt att händelserna känns hopklämda. Det skapar även viss förvirring, eftersom platserna känns närmare varandra än vad de är.
 
En stor strid äger rum i "The Spoils of War". 
 
Jag upplevde även säsongen som en transportsträcka mot avslutningen. Det ökade tempot tillåter snabbare utveckling mot slutmålet, och bara ”oviktiga” karaktärer avlider. Alla huvudpersonerna känns trygga, som att de skyddas av att deras berättelse ännu inte är avslutad. Till exempel tvivlar jag på att Gendry försvinner innan han återförenas med Arya, precis som att Tormund måste få träffa Brienne igen. Det gör att säsongen känns tryggare än resten av serien, varpå den inte väckte lika starka känslor hos mig som tittare.
 
Littlefinger konspirerar för att uppnå sina mål. 
 
Det jag nämnt ovan är mest petitesser, men något som jag faktiskt störde mig på en hel del var säsongens markanta försök att lura tittaren. Missförstå mig inte, jag tycker om att bli lurad. Men här blev det alldeles för uppenbart och det gick att syna det hela långt i förväg. Exempelvis kändes inte Aryas bemötande mot Sansa det minsta trovärdigt, vilket gjorde senare vändning förutsägbar.
 
Is möter till slut eld i ett episkt slag. 
 
I den här recensionen har jag som sagt valt att framhäva mer kritiska tankar än annars. Detta eftersom ni redan vet hur mycket jag älskar serien. Den sjunde säsongen är inte ett undantag. Den är spännande (särskilt avsnittet ”The Spoils of War”!), välgjord och beroendeframkallande. Men, mina förväntningar efter den sjätte, intensiva säsongen var lite för höga för att kunna tillmötesgås. 
 

The Big Bang Theory, säsong 10

Längd: 7 hr 50 min.
Antal avsnitt: 24 stycken.
Åldersgräns: 15 år.
Genre: Komedi.
Skådespelare: Johnny Galecki, Jim Parsons, Kaley Cuoco, Simon Helberg, Kunal Nayyar, Mayim Bialik.
Releasedatum: 9 oktober 2017.
Distributör: Warner bros.
 
"Leonard och Penny finner sig själva i ett repetitivt mönster när de återskapar sitt bröllop. Sheldon och Amy experimenterar med att bo ihop. Howard och Bernadette förbereder babyns ankomst, och Raj erbjuder föräldraråd - vare sig de vill det eller inte."
 
 
 
 
The big bang theory är en av mina favoriter. Det är en underhållande och lättsam serie, som är behaglig att sträcktitta på. Fast serien på senare tid har tappat lite av den kreativitet och nördighet som gör serien speciell, väcker den tionde säsongen många skratt. Det är dessutom underbart att återigen få se karaktärerna: Sheldon är min bae.
 
Bernadette och Howard väntar barn. 
 
Säsongen är dock ojämn och den har några utfyllnadsavsnitt som inte bidrar med särskilt mycket. Dessutom störde jag mig rätt mycket på Raj, som i mitt tycke bara var charmig när han inte kunde prata med kvinnor i seriens början. Nu är han mest ett störande moment som jag allra helst skulle vilja ha bort.
 
Sheldon börjar lära sig förförelsens konst. 
 
Allt som allt tycker jag mycket om den tionde säsongen av The big bang theory. Visst börjar serien tunnas ut, men den underhåller icke desto mindre. Säsongen bjuder på många skratt och en riktigt fin säsongsfinal.
 

Westworld, säsong 1

Längd: 10 hr 16 min.
Antal avsnitt: 10 stycken.
Åldersgräns: 15 år.
Genre: Drama, science-fiction.
Skådespelare: Evan Rachel Wood, Thandie Newton, James Marsden, Jeffrey Wright, Ed Harris.
Releasedatum: 13 november 2017.
Distributör: Warner bros.
 
"I en nöjespark med Vilda västern-tema får gästerna betala dyrt för äventyr med androider som värdar."
 
 
 
 
 
 
 
Den första säsongen av Westworld är minst sagt påkostad: med snyggt foto, fantastiska miljöer, bra musik och enastående skådespelare. Men det som verkligen griper tag är det annorlunda konceptet och den komplexa handlingen. Det intelligenta manuset leker med tidslinjer, lurar tittaren och väcker existentiella frågor som ifrågasätter vad som gör oss människa. 
 
Dolores är en av parkens värdar. 
 
Westworld är en mycket bra serie. Det unika upplägget gör att allt känns nytt och fräscht, och det är spännande att se hur säsongen utvecklar sig. Serien lider inte brist på våld, men det är den lågmälda detaljrikedomen i bakgrunden som gör att man verkligen fastnar. Alltsammans är så snyggt hopvävt och genomtänkt att det känns som att varje liten beståndsdel har ett större syfte.
 
Han som driver parken har dolda planer. 
 
Ändå ger jag inte serien toppbetyg. Varför, kanske du frågar dig? Jo, för det första upplevde jag säsongen som stundtals tradig. Det var inte ofta, men i några avsnitt hände inte särskilt mycket. Men den viktigare anledningen är att den saknade WOW-faktor. Fast jag tyckte riktigt mycket om den, blev säsongen aldrig en ny besatthet.
 
Gästerna får göra vad de vill med parkens värdar. 
 
Allt som allt är den första säsongen av Westworld en riktigt stark början på en lovande serie. Den passar sig som söker mystisk och tankeväckande science fiction, med riktigt tuffa kvinnliga karaktärer.
 

RSS 2.0