Fången från Skottland

Författare: Diana Gabaldon.
OriginaltitelThe Scottish prisoner.
Serie: Sagan om Lord John Grey #3.
Längd: 447 sidor.
Bokförlag: Bookmark.
 
"Lord Grey tar emot ett paket. Det innehåller dokument som pekar mot en konspiration och övergängande fara. Men vissa av texterna är skrivna på tungomålet eriska, som Lord Grey inte kan tyda. Och han känner endast en som kan det: Jamie Fraser."
 
 
 
 
 
 
 
Fången från Skottland är den tredje, fristående romanen om Lord Grey. Jag är personligen inte särskilt tagen av honom, sannolikt för att jag ännu inte kommit till den delen i Outlander-serien där han introduceras. Jag tycker dock mycket om Jamie, vilket är tur eftersom han delar narrativ med Lord Grey i den här boken. Hans perspektiv är enligt mig intressantare att läsa ur, och jag tycker om att ta del utav hans liv utan Claire.
 
Men. Av någon anledning har jag alltid haft svårt att fastna för Gabaldons böcker. Jag vet faktiskt inte om det beror på språket eller tempot eller något helt annat, men faktum är att jag blir uttråkad. Jag hade hoppats att det skulle bli annorlunda med Fången från Skottland, men tyvärr inte. Trots att det finns scener som jag tycker om, var jag för det mesta rätt ointresserad när jag tog mig igenom sidorna. 
 
Allt som allt kan jag inte påstå att Fången från Skottland var en bok för mig.
 

Miraklet

Författare: Emma Donoghue.
OriginaltitelThe wonder.
Serie: Fristående.
Längd: 300 sidor.
Bokförlag: Louise Bäckelin förlag.
 
"Anna är elva år och bor med sin troende familj på irländska landsbygden. Trots att hon helt slutade äta för fyra månader sedan verkar hon vara vid god hälsa. Familjen tror att hon är utvald av gud och att hon kommer bli ett helgon. Många flockas kring stugan där hon bor. Dit kommer också Lib, som ska vaka över Anna för att se till att det inte är något fult trick."
 
 
 
 
Miraklet är en gotisk och djupt atmosfärisk roman, med intressant koncept och spännande mysterium. Jag greps snabbt tag av handlingen och drevs genom läsningen av viljan av att få reda på hur det hela skulle sluta. Men jag måste medge att jag är besviken, för mellan den intresseväckande början och det starka slutet finns en alldeles för lång transportsträcka.
 
Under den här transportsträckan rör sig handlingen fruktansvärt långsamt framåt. Inre monologer, intetsägande dialoger och karaktärer som går runt utan att göra något viktigt tar upp alldeles för många sidor. Handlingen utvecklas inte, och romanen innehåller inte några vändningar eller direkta överraskningar förrän precis i slutet. Som resultat blir den annars lovande läsningen blek i förhållande till de förhoppningar som jag hade.
 
Miraklet är inte en dålig bok. Faktum är att jag verkligen fascinerades av konceptet, och älskade de sista sidorna. Men bokens mittendel är alldeles för tråkig för att kunna bortses ifrån, och gör att helheten faller platt.
 

Målarens musa

Författare: Lisa Strømme.
OriginaltitelThe strawberry girl.
Serie: Fristående.
Längd: 330 sidor.
Bokförlag: HarperCollins Nordic.
 
"Sommaren 1893. Johanne Lien tar anställning som husa hos den förmögna familjen Ihlen och blir snart dottern Tulliks förtrogna. Ingen i familjen vet om att Tullik har ett kärleksförhållande med konstnären Edvard Munch, och Johanne finner sig snart indragen i hemlighetsmakeriet. Men hur mycket är Johanne villig att riskera för att bevara deras hemlighet?"
 
 
 
 
Målarens musa är en lågmäld men djupt atmosfärisk roman. Den passionerade kärlekshistorian griper tag redan från första sidan, och fast handlingen rör sig långsamt framåt gör händelsernas intensitet det svårt att släppa taget om boken. Stämningen är tryckande, och engagemanget för de komplexa karaktärerna håller läsaren på helspänn, eftersom man hela tiden undrar hur de ska komma ur hemlighetsmakeriet välbehållna.
 
Det som gör Målarens musa så gripande är det fylliga språket. Rikt på detaljer gör de levande beskrivningarna att läsaren helt förlorar uppfattningen om tid och rum. Allt beskrivs med sådan känsla att det är lätt att se det hela framför sig. Det målande språket är dessutom precis lagom kryddat med metaforer, och skönheten i den nästintill poetiska texten lämnar bestående avtryck.  Målarens musa är inte en bok man glömmer i första taget.
 
Den sensuella bokens hjärtknipande berättelse förankras dessutom i verkliga, historiska händelser. Målarens musa är nämligen inspirerad av historien bakom Edvard Munchs målning ”Skriet”. Fast en stor del av romanen är påhittad, är det riktigt intressant och lärorikt att läsa om den kända konstnärens liv. Det enda som jag egentligen har att ”klaga” på är att jag hade velat ha ett lite annorlunda avslut på boken.
 
Allt som allt är Målarens musa en romantisk och smågalen kärlekshistoria, som verkligen investerar läsaren i karaktärerna. Detta var allt som jag vill ha i en sommarläsning. 
 

Öppet hav

Författare: Annika Thor.
SerieEn ö i havet #4.
Längd: 282 sidor.
Bokförlag: Bonnier Carlsen.
 
"Kriget är slut och Steffi tar studenten. Nu måste hon bestämma sig för var hon hör hemma. För Nelli är det enkelt: hon vill inget hellre än att stanna på ön hos tant Alma. Men vill de ha henne kvar? Hon är ju inte deras barn, inte på riktigt. Kanske är det med Steffi som hon ska vara, och med pappa – om han fortfarande lever."
 
 
 
 
 
 
 
Öppet hav avslutar den kraftfulla En ö i havet-serien. Jag är oerhört glad över att jag fick chans att läsa dessa pärlor, och aldrig hade jag kunnat ana hur mycket de skulle betyda för mig.
 
Under resans gång har jag verkligen fastnat för karaktärerna och deras lilla samhälle på ön. Som läsare känner man sig som en del av gemenskapen, och beskrivningarna är så levande att det känns som att man är på plats. Precis som föregångarna är Öppet hav vackert skriven, och Annika Thor har ett unikt sätt att behandla obehagliga ämnen men ändå lyckas göra läsningen mysig och lätt att ta till sig. På något sätt gör det boken mer effektfull, då läsaren får en tankeställare samtidigt som stämningen ger en omfamnande må bra-känsla.
 
Kriget tar större plats i Öppet hav än tidigare, och efterverkningarna är mer påtagliga. Eftersom de flesta romanerna som skildrar andra världskriget utspelar sig i länder som blev direkt drabbade, ger den svenska miljön ett annorlunda men ack så intressant perspektiv. Jag känner att jag lärt mig oerhört mycket genom dessa böcker; genom att läsa om hur Sverige påverkades av kriget och hanterade följderna. Det är inte något som annars ofta tas upp, men som Annika Thor skildrat på ett riktigt snyggt sätt. 
 
Boken har ett öppet slut som både känns bitterljuvt och tillfredsställande. Jag hade väldigt gärna velat läsa mer om Steffis och Nellis liv, speciellt med tanke på den lilla cliffhangern, men är samtidigt väldigt nöjd med hur allt avrundades.
 
Som helhet är Öppet hav en riktigt bra avslutning på en riktigt bra serie. Oavsett hur gammal du är, rekommenderar jag En ö i havet-böckerna varmt.
 

Havets djup

Författare: Annika Thor.
Serie: En ö i havet #3.
Längd: 241 sidor.
Bokförlag: Bonnier Carlsen.
 
"I snart fyra år har Steffi och hennes lillasyster Nelli varit i Sverige. Steffi går i läroverket i Göteborg, och var bara tolv när hon skildas från mamma och pappa på järnvägsstationen i Wien. Nu är hon sexton, på väg att bli vuxen. Hela livet ligger framför henne. Om bara kriget tog slut."
 
 
 
 
 
 
 
Jag gråter sällan av böcker. Det krävs en väldigt stark känsla av tillhörighet för att jag ska beröras så pass mycket av en fiktiv händelse att tårarna kommer. Men i Havets djup kunde jag inte hålla dem tillbaka. Jag har upplevt så mycket ihop med karaktärerna och följt dem så nära inpå livet att de numera känns som en del av mig. Så när hoppet, som jag desperat klamrat fast vid tillsammans med Steffi, slets ifrån mig, var det som om andan slogs ur mig. Under seriens gång har jag helt enkelt blivit så engagerad i hennes liv, att det till slut bara krävdes en liten knuff för att tårarna skulle börja rinna.
 
Fast värmande områden som vänskap och gemenskap fortfarande är betydande i serien, tacklar Havets djup också allvarligare ämnen, som sexuella övergrepp och sorgen efter att ha förlorat någon närstående. Havets djup är således mörkare än tidigare delar, och det känns som att den riktar sig till en lite äldre målgrupp. Dessutom kombineras den vackra coming of age-berättelsen med kraftfulla inslag av Andra Världskriget, som närvarar mer påtagligt än i Näckrosdammen.
 
Havets djup är som helhet en riktigt bra, tankeväckande bok som skildrar Andra Världskriget på ett mycket annorlunda sätt. Med skillnad från många andra historiska romaner utspelas Havets djup på ett säkert avstånd från kriget, med karaktärer som inte ser fasorna med egna ögon. Ändå lyckas boken beröra, och det är mycket intressant att läsa om händelserna ur ett så avvikande perspektiv. 
 

Näckrosdammen

Författare: Annika Thor.
Serie: En ö i havet #2.
Längd: 244 sidor.
Bokförlag: Bonnier Carlsen.
 
"Steffi ser fram emot att börja i läroverket, men allra mest ser hon fram emot att träffa Sven igen. Sven är Steffis hemliga kärlek, men hon vet inte om känslorna är besvarade. Lika starkt som Steffi längtar efter kärleken saknar hon sina föräldrar som är kvar i Wien. Nu har det gått ett år sedan flickorna kom till ön i havet, och än har föräldrarna inte kommit iväg."
 
 
 
 
 
 
Precis som En ö i havet sveper Näckrosdammen in läsaren med en värmande må bra-känsla. Den vackra berättelsen har en oerhört fin ton och en behaglig stämning som smittar av sig och får läsaren att längta till sommaren. 
 
Det är både mysigt och intressant att läsa om 1940-talets Sverige i Näckrosdammen. Annika Thor beskriver allting väl, och som läsare är det lätt att se det lilla samhället och det annorlunda vardagslivet framför sig. Thors målande och nästintill poetiska språk gör att sidorna flyger förbi, och hennes sätt att skildra vänskap, klasskillnader och hopp inspirerar. Hon har dessutom skapat väldigt trovärdiga och sympatiska karaktärer, och trots att jag föredrog den mindre kärlekskranka versionen av Steffi i En ö i havet tycker jag fortfarande mycket om henne.
 
Men trots att Näckrosdammen är en trevlig och tankeväckande läsning känns den inte lika kraftfull som sin föregångare. Detta för att:
  • kriget har hamnat ur fokus och blivit ett mer subtilt inslag i bakgrunden
  • jag saknar lillasystern Nelli, som inte är med särskilt mycket
  • boken har färre berörande ämnen, så som mobbning och kulturkrockar
  • jag föredrog ömiljön från första boken framför Näckrosdammens stadsmiljö.

Som helhet är Näckrosdammen en trivsam och inspirerande läsning. Annika Thors språk är underbart, och det är intressant att läsa om den förgångna verkligheten. Fast boken har en del brister tycker jag mycket om den, och jag ser fram emot fortsättningen. 

 


En ö i havet

Författare: Annika Thor.
SerieEn ö i havet #1.
Längd: 286 sidor.
Bokförlag: Bonnier Carlsen.
 
"Steffi och Nelli kommer från Wien och är på flykt undan tyskarnas judeförföljerlser. De har skiljts från sina föräldrar, och Steffi har lovat att ta hand om sin lillasyster. På ön i Göteborgs skärgård är ingenting som de har väntat sig. Här finns bara hav och sten. Det luktar fisk och ingen talar deras språk. Här ska de bo, vid världens ände. På en ö i havet."
 
 
 
 
 
 
En ö i havet är en förvånansvärt kraftfull läsning. Romanen är enkel men berörande, och behandlar flera viktiga teman så som mobbning, ensamhet och kulturella skillnader. Handlingen skildrar en sida av Andra världskriget som är relativt outforskad i litteratur, men det blir snabbt tydligt att det är en sida värd att ta del av. Det är både intressant ur ett historiskt perspektiv, men också oerhört gripande att läsa om som medmänniska.
 
Annika Thor har ett riktigt behagligt språk och texten i En ö i havet flyter på oerhört fint. Hon har dessutom en väldigt uttrycksfull stil, och målar skickligt upp det lilla samhället på ett levande sätt. Jag uppskattar verkligen den tidsenliga beskrivningen av vardagslivet, då det skapar en tydlig kontrast mot vår moderna tillvaro. Det ger också en tydlig bild av ön och karaktärerna, och som läsare är det väldigt lätt att se alltsammans framför sig.
 
I början hade jag lite svårt att relatera till karaktärerna, men allteftersom läsningen fortskrider blir de allt mer komplexa, sympatiska och intressanta att följa. De får mer kött på benen för varje sida, och framåt slutet känns de nästan som verkliga individer. Som ett kuriosum kan jag nämna att jag ungefär halvvägs igenom läsningen började få flashbacks, och det var inte förrän då som jag insåg att boken för länge sedan gjorts till en tv-serie. Denna tittade jag lite sporadiskt på när jag var yngre, och efter att ha läst romanen känner jag att det skulle vara väldigt roligt att återuppta tittandet ur ett mer vuxet perspektiv.
 
Som helhet är En ö i havet överraskande bra. Trots att romanen tar upp en del hemskheter och orättvisor inger den läsaren en trivsam känsla som gör den till en perfekt sommarläsning. 
 

Slända i bärnsten

Författare: Diana Gabaldon.
SerieOutlander #2.
Längd: 798 sidor.
Bokförlag: Bookmark.
OriginaltitelDragonfly in ember.
 
"Tillsammans reser Claire och Jamie de till Frankrike för att rädda Skottland från undergång. Deras mål är att hindra fälttåget mot engelsmännen. De möter intri-gerna vid Solkungens hov och tvingas kämpa för sina liv och sin kärlek."
 
 
 
 
 
 
 
Precis som sin föregångare har Slända i bärnsten ett oerhört intressant koncept som fängslar läsaren. Tidshoppen genomförs på ett snyggt sätt och jag fascineras av hur de fiktiva händelserna skickligt vävs samman med sanna, historiska inträffanden. Det är tydligt att Gabaldon lagt ner mycket tid på sin berättelse och hon skildrar sin entusiasm genom ett detaljerat språk och komplexa karaktärer.
 
Dessvärre är läsningen relativt tung. Gabaldon är som sagt mycket duktig på att skriva och få fram ord, men i detta fall blir det för mycket: för många ord, för många detaljer och för många onödiga sidospår som inte leder någonstans. Mycket av det Gabaldon skriver om tillför ingenting till berättelsen och stora delar av boken hade kunnat komprimeras. Som ett resultat blir Slända i bärnsten långsam, utdragen och aningen ansträngande att ta till sig.
 
Som helhet är Slända i bärnsten en charmerande och tilltalande roman som är för lång i förhållande till sin handling. Det är ett unikt fall där boken är bra, men tv-serien bättre. 
 

Breven från ön

Författare: Jessica Brockmole.
OriginaltitelLetters from Skye.
Serie: Fristående.
Längd: 264 sidor.
Bokförlag: Bazar.
 
"Poeten Espeth har aldrig sett världen bortom sitt hem i Skottlands avlägsna Isle of Skye. Så när hon får ett brev från ett fan, collegestudenten David, blir hon för-undrad. De börjar brevväxla och snart fördjupas både förtroenden och känslor, och de vågar avslöja både sina vildaste drömmar och djupaste hemligheter. Men så bryter första världsbriget ut och plötsligt har förut-sättningarna förändrats."
 
 
 
 
Breven från ön är en söt och enkel roman berättad i brevform. Det är ett intressant format som ger boken ett charmigt och säreget koncept. Men brevformatet gör även att läsaren distanseras från karaktärerna. Eftersom vi enbart tar del utav det urval händelser och tankar som gestaltas i breven lär läsaren inte känna karaktärerna ordentligt, vilket gör att de uppfattas som platta och ointressanta. 
 
Boken växlar mellan två olika tidsperioder och vartannat kapitel utspelas 1912 och vartannat 1940. Parallellen som utspelar sig 1912 tilltalade mig mest, men båda tillför viktiga aspekter till berättelsen. Dessutom länkar de båda tidsperioderna snyggt samman framåt bokens slut. Men båda parallellerna innehåller en del klyschiga vändningar och som helhet är boken rätt förutsägbar. Den upplevs varken vara djup eller insiktsfull, utan snarare som ett lättsamt tidsfördriv.
 
Ytterligare något som jag reagerade på är språket. Eftersom boken är skriven i form av hundra år gamla brev anser jag att det är viktigt att använda ett språk som fångar den rädda andan för tidperioden. Men språket i Breven från ön är inte tidsenligt. Förr i tiden talade människor mer poetiskt, elegantare och artigare, men i boken är språket inte spec-iellt olikt hur vi uttrycker oss idag.
 
Breven från ön är en okej bok, med en intressant berättelse som inte riktigt fångar upp läsarens engagemang.
 

Ljuset vi inte ser

Författare: Anthony Doerr.
Längd: 596 sidor.
Serie: Fristående.
Bokförlag: Bookmark.
OriginaltitelAll the light we cannot see.
 
"Den franska flickan Marie-Laure har nyligen blivit blind och kan bara tolka krigets fasor genom ljud, dofter och beröring. I Tyskland drömmer barnhems- pojken Werner om att bli radiotekniker, men kan bara undslippa ett hårt liv i kolgruvan genom Hitlerjugend. När Marie-Laure flyr det ockuperade Paris och Werner skickas på ett hemligt uppdrag förenas deras öden i Saint-Malo: en stad som kommer totalförstöras av krig- et."
 
 
 
Det andra världskriget är otroligt fascinerande att läsa om och Doerrs Ljuset vi inte ser skildrar händelserna på ett mycket annorlunda och spännande sätt. Genom en unik struktur som växlar mellan olika synvinklar och tider får boken en särpräglad känsla. Dock gör även de frekventa bytena romanen stundtals tröttsam, och de korta kapitlen försämrar flytet. Just tempot var något jag kämpade med, och den vackra romanen upp- levdes ibland som utdragen och tung. 
 
Ljuset vi inte ser är en karaktärsdriven bok. Handlingen sticker inte ut, men de symp- atiska karaktärerna fångar läsarens intresse direkt. Deras liv är medryckande, och det är svårt att inte känna medkänsla för dem. Dock saknar jag en djupare komplexitet hos båda protagonisterna. Deras moral sätts sällan på prov och jag tror att fler etiska prö- vningar hade gjort dem ännu mer fängslande.
 
Allt som allt är Ljuset vi inte ser en gripande och berörande roman, som ger en unik skildring utav det andra världskriget. Den är vackert skriven och rik på detaljer. Dock hade boken stärkts av att vara lite mer handlingsdriven.
 

Boktjuven

Fakta:
Boktjuven är en fristående bok av Markus Zusak som skildrar hur andra världskriget såg ut.
 
Handling:
"Tyskland 1939. Landet håller andan. Döden har aldrig haft mer at göra, och det är bara början. Nioåriga Liesel Meminger bor hos en fosterfamilj. Hennes föräldrar har tagits till ett koncentrationsläger och hennes lillebror är död. Liesel är en boktjuv - hon stjäl från nazisternas bokbål, från borgmästarens bibliotek, varhelst böcker finns att finna. Hon delar böckerna med sina grannar när de sitter i skyddsrummen och med den judiske man som gömmer sig i hennes källare. Detta är Liesels berättelse. Och berättelsen om dem som bodde på Himmel Straße när bomberna föll."
 
 
Recension:
Jag läste Boktjuven till svensklektionen i skolan och därför hade jag inga förhoppningar alls på den, trots att jag hört att den var bra. Vi har aldrig läst bra böcker till skolan och då förväntade jag mig inte ett undantag. Men det fick jag.
 
Jag tyckte att det var en väldigt fantasifull idé att använda Döden som berättare. Jag har inte läst någon annan bok som har det upplägget och det gjorde boken unik. Han berättade ur en allvetande synvinkel, och det var en härlig avbrytning från det enkelsidiga perspektiv jag brukar läsa från.
 
Dock avbryter Döden hela tiden, med tankar och teorier som står med fet text mitt i berättelsen. Just de här inhoppen kändes som om de var relaterade till historien men avvikande från handlingen, och det störde jag mig lite på. Om det var en spännande scen så inflikade han helt plötsligt med en tanke som man hade klarat sig utan. Översättningar av ord man inte behöver översättning av, förklaringar av sådant man redan vet, och värst av allt: inflikande om sådant som ska hända. Döden avslöjar genom hela boken vad som kommer att hända, och då när det väl händer är ögonblicket förstört eftersom det inte längre finns någon spänning i det.
 
Jag gillade dock karaktärerna. Alla hade utmärkade karaktärsdrag som gjorde att man mindes dem och fick olika uppfattningar av dem alla. Man kände medlidande för karaktärerna och förstår deras sida av berättelsen.
 
Det som fascinerade mig är att det egentligen inte hände särskillt mycket förren till slutet, men trots det känner jag att boken inte blev seg. Det fanns ett slags lunkande tempo som körde på trots bristen på händelser. Dock byggde bokens spänning på skräcken att något hemskt kunde hända. Men när det man hela tiden förväntade sig skulle komma under bokens gång, inte skedde förren vid slutet (efter noggranna överläggningar från Döden upprepande gånger i boken att detta skulle ske) kändes det lite som antiklimax. Dock måste jag medge att en tår föll till slutet.
 
Ytterligare en sak jag störde mig på var att många meningar och ord stod på både tyska och med dess översättning. Det kändes lite som kaka på kaka. Jag kan förstå om han ville få ett tysk inflytande på boken med hjälp av tyska fraser, men då var översättningen överflödig. Det kan finnas en mystik i oöversatta ord och den försvann direkt när alltid sades två gånger.
 
Nu låter min recension väldigt negativ men faktum är att jag gillade boken. Jag gillade att Boktjuven var som en historisk verklighetsskildring där man fick läsa om de mörka händelserna under andra världskriget ur det unika perspektivet av Döden. Jag fastnade för boken och känner att jag genuint kan skriva att Boktjuven är en mycket läsvärd bok, trots dess brister.
 
Betyg: 6/10
Favoritkaraktär: Hans eller Max
Sidantal: 582
Åldersrekomendation: 13+
Rekomenderar till: er som vill ha en unik skildring av andra världskriget.
Rekomenderar inte till: er som stör er på avbrott i texten och avslöjanden av händelser.
Första meningen: "Först färgerna."
Författare:

Antal böcker lästa 2013:
25

RSS 2.0