FAKTA

Längd: 15 hr 40 min.

Antal avsnitt: 22 stycken.

Åldersgräns: 11 år-

Genre: Drama, äventyr, fantasy.

Skådespelare: Lana Parrilla, Colin O'Donoghue, Andrew J. West, Dania Ramirez, Alison Fernandez, Robert Carlyle, Gabrielle Anwar, Mekia Cox.

Releasedatum: 8 oktober 2018.

Distributör: ABC Studios.

 

 

 

 

Fy farao vilken kass säsong! Vad hände med serien? Once upon a time har i många år varit min guilty pleasure. Jag har hänförts av den rosaskimrande, fluffiga stämningen och njutit av den härliga nostalgin som sagorna medförde. Men seriefinalen går bara att beskriva med ett ord. Patetisk.

 

Handlingen i seriens sista säsong är identisk med den i seriens första. Alla karaktärerna har förlorat minnet, och det är upp till ett litet barn att få dem att återigen tro på att de i själva verket är sagofigurer. Det är alltså exakt samma koncept, fast betydligt sämre utfört. Dessutom syns de flesta från den ursprungliga skådespelarensemblen inte till. Regina, Rumpelstiltskin och Hook och betydande roller, men resterande karaktärer är som bortglömda. De har ersatts av en grupp bleka karaktärer som spelas av ännu blekare skådespelare: något som gör serien katastrofalt tråkig. Faktum är att jag DNF:ade säsongen halvvägs igenom, för jag såg inget syfte med att fortsätta titta.

 

Allt som allt är den sjunde och sista säsongen av Once upon a time riktigt usel. Och det kommer från någon som älskat serien under flera år.

 

BETYG: 2,5/10

Längd: 6 hr 51 min.

Antal avsnitt: 8 stycken.

Åldersgräns: 15 år.

Genre: Drama.

Skådespelare: Kyle MacLachlan, Michael Ontkean, Mädchen Amick, Dana Ashbrook, Lara Flynn Boyle, Sherilyn Frost.

Inspelningsår: 1990.

 

 

 

 

 

 

Hmm. Alltså. Jag vet knappt var jag ska börja. Jag har bara hört gott om Twin Peaks. Varenda människa verkar kalla serien ”mästerverk” och ”oerhört spännande”. Men jag förstår inte riktigt grejen? Jag tyckte varken serien var särskilt mystisk eller spännande: allt bara är, och jag satt uttråkad från första till sista minut.

 

 

Tempot i den första säsongen av Twin Peaks är extreeeeeemt långsamt. Det händer i princip ingenting, vilket gör att jag inte alls förstår varför serien är så populär. Jag fastnade inte heller för karaktärerna, och ofta blev jag så disträ att jag gjorde annat med serien på i bakgrunden. Jag brydde mig helt enkelt inte om det lilla som hände. Nej, Twin Peaks var verkligen inte en serie för mig, och jag kommer inte att titta på nästkommande säsonger.

 

Längd: 6 hr 48 min.

Antal avsnitt: 8 stycken.

Åldersgräns: 15 år.

Genre: Action, science fiction.

Skådespelare: Dan Stevens, Rachel Keller, Amber Midthunder, Aubrey Plaza, Bill Irvin, Jean Smart.

Releasedatum: 13 november 2017.

Distributör: 20th Century Fox.

 

 

 

 

Längd: 14 hr 40 min.

Antal avsnitt: 20 stycken.

Åldersgräns: 15 år.

Genre: Action, sci-fi.

Skådespelare: Melissa Benoist, Mehcad Brooks, Chyler Leigh, Jeremy Jordan, Calista Flockhart.

Inspelningsår: 2015.

 

 

 

 

Längd: 4 hr 27 min.

Antal avsnitt: 10 stycken.

Åldersgräns: 11 år.

Genre: Komedi, drama.

Releasedatum: 2017-05-08.

Skådespelare: Sarah Jessica Parker, Thomas Haden Church, Molly Shannon, Charlie Kilgore, Talia Balsam.

Distributör: Warner Bros.

 

 

 

 

Skapare: Beau Willimon.

Längd: 636 minuter.

Antal avsnitt: 13 stycken.

Åldersgräns: 15 år.

Skådespelare: Kevin Spacey, Robin Wright, Michael Kelly, Molly Parker, Mahershala Ali etc.

Releasedatum: 2014-06-18.

Filmbolag: ©Universal Sony.

 

 

 

House of Cards är en serie vars popularitet jag inte förstår, och varje avsnitt testar mitt tålamod. Fast den andra säsongen av tv-serien är bättre än föregångaren blev jag frukt- ansvärt uttråkad utav den: jag har ännu inte fastnat för karaktärerna och är fortfarande totalt ointresserad av det som sker. 

 

 

”Avsky” är en stark benämning. Ändå är det ordet det första som dyker upp när jag tänker på House of Cards. Serien saknar energi och det monotona upplägget resulterar i händelselösa och enformiga avsnitt som är mindre roande än att se färg torka. Trots de begåvade skådespelarnas tappra försök är säsongen mer effektiv mot insomni än sömn- piller.

 

 

De tradiga handlingsspåren, platta karaktärerna och det långsamma tempot gör att House of Cards inte tilltalar mig. Inte heller uppskattar jag att Francis kontinuerligt talar direkt in i kameran, då det upplevs som malplacerat. Det oinspirerade konceptet och den glädjelösa atmosfären resulterar dessutom i en banalitet som gör House of Cards till den mest överskattade serien någonsin.

 

Fakta

I den fjortonde säsongen av Family Guy görs rösterna av bland annat Seth MacFarlane, Alex Borstein, Seth Green, Mila Kunis och Mike Henry. Säsongen är 461 minuter lång, består utav 21 avsnitt och rekommenderas från 15 år. Den släpptes 21 mars 2016 av 20th Century Fox.

 

 

Efter att ha sett ytterligare en säsong utav Family Guy är det dags att möta verkligheten och inse att tiden att skiljas åt är kommen. Jag klarar helt enkelt inte av mer. Att den är barnslig, enfaldig och överdriven kan jag acceptera: men dess smaklöshet får det att krypa i min hud.

 

 

Som den ointelligenta serie Family Guy är saknar den helt kvickhet och vett. De så kallade ”skämten” upprepas och resulterar i en enformig säsong. Därtill är händelserna ofta osammanhängande och meningslösa då världen helt saknar tydliga fysikaliska lagar. Intresset slocknar på grund av att inget som sker är bestående. 

 

 

Karaktärerna saknar angenäma personlighetsdrag: som bäst är de oförståndiga, gnälliga och omogna. Dessvärre är det inte säsongens värsta aspekt. Det som gör den så bedrövlig är den fullständiga avsaknaden av respekt. Seriens skämt är vulgära, råa och allmänt förolämpande. Spratten går överstyr och att den skojar om självmord, misshandel, rasism och djurplågeri tycker jag är vidrigt. Jag kan hantera grov humor, men här går alldeles för långt och jag förstår inte hur tittare kan finna det underhållande.

 

 

Allt som allt var den fjortonde säsongen av Family Guy droppen. Den är stundtals underhållande, men som helhet är serien alldeles för frånstötande för att jag ska kunna försonas med den. 

 

I den första säsongen av House of Cards får vi se Kevin Spacey, Robin Wright, Michael Kelly och Kate Mara i huvudrollerna. Säsongen är 647  minuter lång och består av 13 avsnitt. Den spelades in 2013 och rekommenderas från 11 år. 

 

Ett bra tag nu har många sagt till mig att jag måste se serien, på Imdb finns nästan bara positiva recensioner, och House of cards är klassad som en av de mest populära serierna. Så jag antar att jag tillhör minoriteten. Den som avskyr House of cards. Det är verkligen den sämsta serien jag någonsin sett. Jag hade väldigt låga förväntningar innan jag såg serien eftersom den verkade tråkig, men jag hade ändå trott att den skulle ha lite spänning, action eller brutalitet, eftersom omslaget visar blod. Men nej. 

 

House of cards är en av de mest händelselösa serierna jag sett och jag kan inte komma på en specifik handling. Ingenting händer, vare sig i serien eller i seriens intro. House of cards kretsar enbart kring karaktären Francis Underwood och inte mycket tanke och energi har lagts till de andra. Underwood själv är dock minst lika platt som resten, skillnaden är bara att han framstår som oövervinnerlig. Det enda positiva med serien är att paret Underwood spelas av de talangfulla Sacey (The Sopranos) och Wright (Forrest Gump).

 

Eftersom ytterst lite försegår i serien är den väldigt långsam, och jag har nog aldrig varit så uttråkad i hela mitt liv. Jag förstår verkligen inte seriens popularitet. Manuset är uselt och serien är alldeles för politisk utan att ha något annat som håller den uppe. Den är helt enkelt för ointressant. När jag kollade på serien slutade det alltid med att jag gjorde annat; checkade facebook, ritade eller bara stirrade i mattan. Allt annat var mer intressant än serien.

 

 

Kort och gott så var House of cards en plåga att se, och det tog mig tre gånger längre tid att se klart säsongen än vad det brukar ta mig. Den var alldeles för tråkig och händelselös för min smak, och karaktärerna var för svaga. Manuset höll inte måttet och tempot var alldeles för långsamt. Någon gång ska jag tvinga mig igenom andra säsongen bara för att jag fick den som recex, men hade det varit upp till mig så hade jag lagt av efter första avsnittet.

Andra volymen av Angry birds toons säsong 1 består av 26 avsnitt. Volymen är 69 minter lång och barntillåten. Den släpptes 4 juni 2014 av Sony Pictures Home Entertainment Nordic AB. Rösterna görs av bland annat Antti Pääkkönen, Heljä Heikkinen och Lynne Guaglione. Serien baseras på det finska spelet Angry Birds.

 

Handling:
"Welcome back to Piggy Island, where the Angry Birds’ survival is at stake! Join Red, Chuck, Matilda, Bomb, the Blues and Terence as they continue to hatch up schemes to foil the sneaky Bad Piggies who plot to steal their eggs. Based on one of the most popular games in history, Angry Birds Toons Season One – Volume Two brings back your favorite characters for 26 more fun-filled adventures. Will our heroes defeat the mischievous Piggies once and for all? Toon in and find out!"

Recension:

Jag har inte sett den första volymen av serien, men det gör ingenting tack vare att alla avsnitt är fristående och att det inte finns genomträngande handling genom hela serien. Men är Angry birds toons en serie jag uppskattar? Inte alls.


Jag medger att de tecknade varelserna är söta och hyfsat välgjorda, men tyvärr finns det ingenting mer positivt med serien. Först och främst förstår jag inte varifrån idén kom ifrån; att basera en serie på Angry Birds är enligt mig vansinnigt. Det är skillnad med spel så som Tomb Raider som lyckats bli några riktigt bra filmer, men att göra en serie av Angry Birds är som att göra en film av Tetris: helt ologiskt.

 

Karaktärerna i serien säger ingenting; utan gör bara ifrån sig ljud som grymtningar. Eftersom de allesammans ser likadana ut: grisarna är grisar och fåglarna har inte heller något sätt att skilja dem åt; blir det väldigt svårt att identifiera vem som är vem. Karaktärerna i sig är väldigt korkade och det känns rent av löjligt att se dem göra sina dumma misstag.

 

Serien är inte det minsta underhållande, utan jag skulle säga att Angry birds toons är en serie för riktigt, riktigt små barn som inte kan uppfatta annat än seriens alla färger och rörelser. Det enda jag kan säga att jag uppskattade var att avsnitten var såpass korta: ca två till tre minuter per avsnitt, vilket gjorde att hela volymen var färdigtittad på strax över en timme. Angry birds toons var ingen serie som passade mig och jag avråder dig till att köpa den.

Första säsongen av The Mindy Project är 497 minuter lång och består av 24 avsnitt. I huvudrollerna får vi se Mindy Kaling, Chris Messina, Ed Weeks, Ike Barinholtz, Amanda Setton och Zoe Jarman. Säsongen släpptes 14 maj 2014 av Universal och rekommenderas från 15 år.

 

Det här var definitivt ingen serie för mig. Jag kan rent av skriva att The Mindy Project är den sämsta serien jag sett. Det enda positiva med serien var att det fanns några bra gästskådespelare med; som Seth Rogan, Drea de Matteo och Anna Camp. Skådespelarna som hade huvudrollerna var dock urusla. Det finns inget bättre ord som beskriver dem. De var helt enkelt fruktansvärt dåliga allesammans.

 

 

Serien är en enda stor vandrande kliché, som är sjukt orealistisk från första till sista minuten. Det finns inte mycket sanning i det karaktärerna säger och seriens händelser är inte verklighetstrogna. Det är rätt svårt att komma in i serien och det var inte förren halvvägs igenom som jag vant mig med dess idioti. Med tolv avsnitt kvar känns serien lite bättre, just för att jag vant mig vid den, men det är inte så att den plötsligt tog en vändning och blev bra. Den höll sig dålig rent igenom.

 

Serien klassificeras som en komedi men jag skrattade inte en enda gång. Den är helt enkelt inte rolig; inte ens det minsta underhållande. Den är istället väldigt överdriven och stundtals förolämpande. Det finns inte heller några tvister eller överraskningar, utan hela serien är väldigt förutsägbar. Och själva handlingen i sig... ja finns det ens någon handling? Det enda serien handlar om är att Mindy är besatt av att ha det perfekta kärlekslivet. That's it.

 

Och på tal om Mindy... Det första vi tittare lägger märke till är hennes gälla och fåniga röst. Men kort därefter får vi även se hennes påträngande, gnälliga, omogna, egoistiska och otroligt enfaldiga sida. Det fanns ingenting jag gillade med henne som karaktär, utan jag tyckte snarare att hon var motbjudande.

 

 

The Mindy Project är tyvärr ingen serie som jag kommer att fortsätta följa; utan jag tog en lättnads suck när sista avsnittet var över. Serien var inte bara tråkig och humorlös, utan den hade också uselt presterande skådespelare, platta och irriterande karaktärer samt en otroligt orealistisk och ointressant handling. The Mindy Project är en sådan serie man snabbt glömmer.