Legion, säsong 1

Längd: 6 hr 48 min.
Antal avsnitt: 8 stycken.
Åldersgräns: 15 år.
Genre: Action, science fiction.
Skådespelare: Dan Stevens, Rachel Keller, Amber Midthunder, Aubrey Plaza, Bill Irvin, Jean Smart.
Releasedatum: 13 november 2017.
Distributör: 20th Century Fox.
 
"Efter diagnosen som schizofren har David åkt in och ut ur mentalsjukhus. När han möter en ny patient börjar han inse att rösterna i hans huvud kanske är på riktigt. Med hjälp av okonventionella metoder påbörjar David en resa för att finna sig själv som elder till en värld full av möjligheter och fara."
 
 
Det här var inte en serie i min smak. Helt ärligt förstod jag mig inte riktigt på Legion. Jag vet inte riktigt vad den vill säga mig: allt jag vet är att den försöker för mycket. Resultatet blir ett virrvarr av händelser som utåt sett inte verkar höra ihop.
 
David måste handskas med underliga krafter. 
 
Seriens upplägg känns rörigt. Dessutom är handlingen oklar, och det finns inte något som driver berättelsen framåt. Det hela blir rätt tråkigt att titta på, och jag kom ofta på mig själv med att distraheras av annat. Det berodde också på att jag inte alls fastnade för karaktärerna, som porträtterades av mediokra skådespelare och vars personlighetsdrag var inkonsekventa.
 
Vännerna försöker hjälpa David hantera sin schizifreni. 
 
Jag är alltså väldigt besviken på den första säsongen av Legion. Eftersom serien baseras på Marvel Comics hade jag hoppats på en häftig superhjälteserie, men istället blev det ett ologiskt plattfall.
 

Supergirl, säsong 1

Längd: 14 hr 40 min.
Antal avsnitt: 20 stycken.
Åldersgräns: 15 år.
Genre: Action, sci-fi.
Skådespelare: Melissa Benoist, Mehcad Brooks, Chyler Leigh, Jeremy Jordan, Calista Flockhart.
Inspelningsår: 2015.
 
"Kara flydde från Krypton när hon var tolv. Nu bor hon i National City och arbetar för Cat Grant tillsammans med sina vänner Winslow och James. Men när mystiska Hank ber om hjälp för att skydda världen från hot lyfter Kara mot skyarna i rollen som Supergirl."
 
 
 
Ugh. Den första säsongen av Supergirl var verkligen ingen hit. Jag tror faktiskt inte att jag har sett en serie med så dåligt manus tidigare. Handlingen är oerhört urvattnad, karaktärerna bleka och varenda scen bärs upp av äckligt sliskiga klichéer. Därtill är dialogerna så pass krystade att det kröp i kroppen vid varje uttalat ord. 
 
Det måste vara knöligt att alltid ha Supergirl-dräkten under kläderna. 
 
Något annat som gör att Supergirl känns väldigt trashy är alla uppenbara nödlösningar. Serien har nämligen stora glapp i logiken som enbart ”räddas” av befängda sammanträffanden. Dessutom upplever jag att så gott som allt är tillåtet i serien. Krafterna är övermäktiga och det finns alldeles för få begränsningar för att det hela ska kännas trovärdigt. Istället blir det överdrivet och riktigt, riktigt fånigt.
 
Supergirl upptäcker att hennes adoptivsyster inte är den hon trott. 
 
Den första säsongen av Supergirl känns riktigt billig. Då menar jag inte nödvändigtvis seriens budget, utan hur allt har satts samman. Det är svårt att med ord uttrycka hur skrattretande klyschig serien är. Den enda jämförelsen jag kommer på är detta: Ni vet när man tittar på Mr. Bean (som by the way är fantastisk) och själv skäms över det han gör? Jag upplevde samma sak med Supergirl. Oerhört pinsam att titta på.
 

Divorce, säsong 1

Längd4 hr 27 min.
Antal avsnitt: 10 stycken.
Åldersgräns: 11 år.
Genre: Komedi, drama.
Releasedatum: 2017-05-08.
Skådespelare: Sarah Jessica Parker, Thomas Haden Church, Molly Shannon, Charlie Kilgore, Talia Balsam.
Distributör: Warner Bros.
 
"Frances har börjat omvärdera sitt liv och förhållandet till Robert - hennes man sedan tio år och far till deras två barn. Hon inser snabbt att en smärtfri separation och nystart är lättare sagt än gjort."
 
 
 
Komedi? I vilken värld är Divorce en komedi? Rätta mig om jag har fel, men jag trodde att komedier skulle vara roliga? Den första säsongen av Divorce har ingen som helst humor och för att vara en så kallad ”komedi” är den ruggigt tråkig. Det är faktiskt en rätt deprimerande serie, och inte på ett ”åh-vad-jag-berörs”-sätt, utan snarare att den drar ner tittaren i en värld av självömkan och ytlighet.
 
Separationen blir allt annat än smärtfri när rivaliteten sätter igång. 
 
Det första som slår mig när jag tittar på Divorce är hur blek den är. Fotot består av blaskigt grå färger, skådespelarna är uttryckslösa och serien utstrålar ingen som helst energi. Den intetsägande handlingen rör sig långsamt framåt och manuset saknar kreativitet. Dessutom är de okomplicerade karaktärerna riktigt irriterande. De beter sig rent utav förskräckligt mot varandra, och speciellt protagonisten Frances framstår som en hemsk person då hon hela tiden ljuger och försöker rättfärdiga sina hycklande handlingar.
 
Frances är inte någon som jag skulle vilja vara vän med. 
 
Den första säsongen av humorlösa Divorce gör inget vidare intryck. Det finns egentligen ingen och ingenting att gilla, och jag är förvånad över hur en serie med så lite hjärna och hjärta blivit förnyad för fler säsonger. Den är långt under HBO:s vanliga standard.
 

House of Cards, säsong 2

Skapare: Beau Willimon.
Längd: 636 minuter.
Antal avsnitt: 13 stycken.
Åldersgräns: 15 år.
Skådespelare: Kevin Spacey, Robin Wright, Michael Kelly, Molly Parker, Mahershala Ali etc.
Releasedatum: 2014-06-18.
Filmbolag: ©Universal Sony.
 
"Ingenting kan stoppa den makthungriga kongressled- amoten Francis Underwood och hans fru Claire då de fortsätter sin hänsynslösa resa mot makten. Bakom rid- ån av makt, girighet, kärlek och korruption måste de bekämpa hot för att inte förlora allt de har jobbat för."
 
 
House of Cards är en serie vars popularitet jag inte förstår, och varje avsnitt testar mitt tålamod. Fast den andra säsongen av tv-serien är bättre än föregångaren blev jag frukt- ansvärt uttråkad utav den: jag har ännu inte fastnat för karaktärerna och är fortfarande totalt ointresserad av det som sker. 
 
 Clare hjälper Francis få mer makt. 
 
”Avsky” är en stark benämning. Ändå är det ordet det första som dyker upp när jag tänker på House of Cards. Serien saknar energi och det monotona upplägget resulterar i händelselösa och enformiga avsnitt som är mindre roande än att se färg torka. Trots de begåvade skådespelarnas tappra försök är säsongen mer effektiv mot insomni än sömn- piller.
 
 Alla som sätter sig emot Francis är i fara. 
 
De tradiga handlingsspåren, platta karaktärerna och det långsamma tempot gör att House of Cards inte tilltalar mig. Inte heller uppskattar jag att Francis kontinuerligt talar direkt in i kameran, då det upplevs som malplacerat. Det oinspirerade konceptet och den glädjelösa atmosfären resulterar dessutom i en banalitet som gör House of Cards till den mest överskattade serien någonsin.
 

Family Guy, säsong 14

Fakta
I den fjortonde säsongen av Family Guy görs rösterna av bland annat Seth MacFarlane, Alex Borstein, Seth Green, Mila Kunis och Mike Henry. Säsongen är 461 minuter lång, består utav 21 avsnitt och rekommenderas från 15 år. Den släpptes 21 mars 2016 av 20th Century Fox.
 
Handling
"Peter och Quagmire skapar ljuv musik tillsammans, Stewie återföds in i ett brittiskt överklasshem och familjen Griffin sörjer sin älskade jycke."
 
Recension
Efter att ha sett ytterligare en säsong utav Family Guy är det dags att möta verkligheten och inse att tiden att skiljas åt är kommen. Jag klarar helt enkelt inte av mer. Att den är barnslig, enfaldig och överdriven kan jag acceptera: men dess smaklöshet får det att krypa i min hud.
 
Peter och Quagmire börjar att sjunga tillsammans. 
 
Som den ointelligenta serie Family Guy är saknar den helt kvickhet och vett. De så kallade ”skämten” upprepas och resulterar i en enformig säsong. Därtill är händelserna ofta osammanhängande och meningslösa då världen helt saknar tydliga fysikaliska lagar. Intresset slocknar på grund av att inget som sker är bestående. 
 
Hunden Brian och babyn Stewie gör planer ihop. 
 
Karaktärerna saknar angenäma personlighetsdrag: som bäst är de oförståndiga, gnälliga och omogna. Dessvärre är det inte säsongens värsta aspekt. Det som gör den så bedrövlig är den fullständiga avsaknaden av respekt. Seriens skämt är vulgära, råa och allmänt förolämpande. Spratten går överstyr och att den skojar om självmord, misshandel, rasism och djurplågeri tycker jag är vidrigt. Jag kan hantera grov humor, men här går alldeles för långt och jag förstår inte hur tittare kan finna det underhållande.
 
Family Guy gör egna versioner av några klassiska sagor. 
 
Allt som allt var den fjortonde säsongen av Family Guy droppen. Den är stundtals underhållande, men som helhet är serien alldeles för frånstötande för att jag ska kunna försonas med den. 
 

House of Cards, säsong 1

Fakta:
I den första säsongen av House of Cards får vi se Kevin Spacey, Robin Wright, Michael Kelly och Kate Mara i huvudrollerna. Säsongen är 647  minuter lång och består av 13 avsnitt. Den spelades in 2013 och rekommenderas från 11 år. 
 
Handling:
"Francis Underwood är en så kallad majoritetspiska. Han känner till varenda politisk hemlighet i Washington - och är villig att förråda dem alla för att bli president. Tillsammans med hans fru, kämpas han för att få makten över allt, oavsett priset."

Recension:
Ett bra tag nu har många sagt till mig att jag måste se serien, på Imdb finns nästan bara positiva recensioner, och House of cards är klassad som en av de mest populära serierna. Så jag antar att jag tillhör minoriteten. Den som avskyr House of cards. Det är verkligen den sämsta serien jag någonsin sett. Jag hade väldigt låga förväntningar innan jag såg serien eftersom den verkade tråkig, men jag hade ändå trott att den skulle ha lite spänning, action eller brutalitet, eftersom omslaget visar blod. Men nej. 

Paret Underwood konspirerar för att få makt.
 
House of cards är en av de mest händelselösa serierna jag sett och jag kan inte komma på en specifik handling. Ingenting händer, vare sig i serien eller i seriens intro. House of cards kretsar enbart kring karaktären Francis Underwood och inte mycket tanke och energi har lagts till de andra. Underwood själv är dock minst lika platt som resten, skillnaden är bara att han framstår som oövervinnerlig. Det enda positiva med serien är att paret Underwood spelas av de talangfulla Sacey (The Sopranos) och Wright (Forrest Gump).
 
Journalisten Zoe får information av Francis.

Eftersom ytterst lite försegår i serien är den väldigt långsam, och jag har nog aldrig varit så uttråkad i hela mitt liv. Jag förstår verkligen inte seriens popularitet. Manuset är uselt och serien är alldeles för politisk utan att ha något annat som håller den uppe. Den är helt enkelt för ointressant. När jag kollade på serien slutade det alltid med att jag gjorde annat; checkade facebook, ritade eller bara stirrade i mattan. Allt annat var mer intressant än serien.
 
Francis Underwood gör allt för att ta sig till toppen.
 
Kort och gott så var House of cards en plåga att se, och det tog mig tre gånger längre tid att se klart säsongen än vad det brukar ta mig. Den var alldeles för tråkig och händelselös för min smak, och karaktärerna var för svaga. Manuset höll inte måttet och tempot var alldeles för långsamt. Någon gång ska jag tvinga mig igenom andra säsongen bara för att jag fick den som recex, men hade det varit upp till mig så hade jag lagt av efter första avsnittet.

Angry Birds Toons säsong 1, volym 2

Fakta:
Andra volymen av Angry birds toons säsong 1 består av 26 avsnitt. Volymen är 69 minter lång och barntillåten. Den släpptes 4 juni 2014 av Sony Pictures Home Entertainment Nordic AB. Rösterna görs av bland annat Antti Pääkkönen, Heljä Heikkinen och Lynne Guaglione. Serien baseras på det finska spelet Angry Birds.
 
Handling:
"Welcome back to Piggy Island, where the Angry Birds’ survival is at stake! Join Red, Chuck, Matilda, Bomb, the Blues and Terence as they continue to hatch up schemes to foil the sneaky Bad Piggies who plot to steal their eggs. Based on one of the most popular games in history, Angry Birds Toons Season One – Volume Two brings back your favorite characters for 26 more fun-filled adventures. Will our heroes defeat the mischievous Piggies once and for all? Toon in and find out!"

Recension:
Jag har inte sett den första volymen av serien, men det gör ingenting tack vare att alla avsnitt är fristående och att det inte finns genomträngande handling genom hela serien. Men är Angry birds toons en serie jag uppskattar? Inte alls.

 Red försöker hålla sina ägg lagom varma när Chuck rycker in.

Jag medger att de tecknade varelserna är söta och hyfsat välgjorda, men tyvärr finns det ingenting mer positivt med serien. Först och främst förstår jag inte varifrån idén kom ifrån; att basera en serie på Angry Birds är enligt mig vansinnigt. Det är skillnad med spel så som Tomb Raider som lyckats bli några riktigt bra filmer, men att göra en serie av Angry Birds är som att göra en film av Tetris: helt ologiskt.
 
Pig klär ut sig till ett salladshuvud och håller sig gömd från Matilda.

Karaktärerna i serien säger ingenting; utan gör bara ifrån sig ljud som grymtningar. Eftersom de allesammans ser likadana ut: grisarna är grisar och fåglarna har inte heller något sätt att skilja dem åt; blir det väldigt svårt att identifiera vem som är vem. Karaktärerna i sig är väldigt korkade och det känns rent av löjligt att se dem göra sina dumma misstag.
 
Jay, Jake och Jim samt Matilda har fått några mystiska prickar som förbryllar Red.

Serien är inte det minsta underhållande, utan jag skulle säga att Angry birds toons är en serie för riktigt, riktigt små barn som inte kan uppfatta annat än seriens alla färger och rörelser. Det enda jag kan säga att jag uppskattade var att avsnitten var såpass korta: ca två till tre minuter per avsnitt, vilket gjorde att hela volymen var färdigtittad på strax över en timme. Angry birds toons var ingen serie som passade mig och jag avråder dig till att köpa den.

The Mindy Project säsong 1

Fakta:
Första säsongen av The Mindy Project är 497 minuter lång och består av 24 avsnitt. I huvudrollerna får vi se Mindy Kaling, Chris Messina, Ed Weeks, Ike Barinholtz, Amanda Setton och Zoe Jarman. Säsongen släpptes 14 maj 2014 av Universal och rekommenderas från 15 år.
 
Handling:
"Hon är smart. Hon är framgångsrik. Men när det gäller att hitta den stora kärleken har hon en bit kvar. Mindy är gynekologen som helst skulle vilja att livet var som en romantisk komedi – om hon bara lyckades hitta den manliga huvudrollen. Mindy upptäcker att receptet på lycka har en del komiska sidor när hon försöker balansera sitt oförutsägbara arbete med några klart annorlunda dejter."
 
Recension:
Det här var definitivt ingen serie för mig. Jag kan rent av skriva att The Mindy Project är den sämsta serien jag sett. Det enda positiva med serien var att det fanns några bra gästskådespelare med; som Seth Rogan, Drea de Matteo och Anna Camp. Skådespelarna som hade huvudrollerna var dock urusla. Det finns inget bättre ord som beskriver dem. De var helt enkelt fruktansvärt dåliga allesammans.
 
Hos gynekologerna sker väldigt lite läkarrelaterat.
 
Serien är en enda stor vandrande kliché, som är sjukt orealistisk från första till sista minuten. Det finns inte mycket sanning i det karaktärerna säger och seriens händelser är inte verklighetstrogna. Det är rätt svårt att komma in i serien och det var inte förren halvvägs igenom som jag vant mig med dess idioti. Med tolv avsnitt kvar känns serien lite bättre, just för att jag vant mig vid den, men det är inte så att den plötsligt tog en vändning och blev bra. Den höll sig dålig rent igenom.
 
Dåliga Mindy Kaling spelar dåliga Mindy Lahiri.

Serien klassificeras som en komedi men jag skrattade inte en enda gång. Den är helt enkelt inte rolig; inte ens det minsta underhållande. Den är istället väldigt överdriven och stundtals förolämpande. Det finns inte heller några tvister eller överraskningar, utan hela serien är väldigt förutsägbar. Och själva handlingen i sig... ja finns det ens någon handling? Det enda serien handlar om är att Mindy är besatt av att ha det perfekta kärlekslivet. That's it.
 
Serien är fylld med överdrivna klichéer.

Och på tal om Mindy... Det första vi tittare lägger märke till är hennes gälla och fåniga röst. Men kort därefter får vi även se hennes påträngande, gnälliga, omogna, egoistiska och otroligt enfaldiga sida. Det fanns ingenting jag gillade med henne som karaktär, utan jag tyckte snarare att hon var motbjudande.
 
Mindy ser inte att kärleken varit rätt framför henne hela tiden.
 
The Mindy Project är tyvärr ingen serie som jag kommer att fortsätta följa; utan jag tog en lättnads suck när sista avsnittet var över. Serien var inte bara tråkig och humorlös, utan den hade också uselt presterande skådespelare, platta och irriterande karaktärer samt en otroligt orealistisk och ointressant handling. The Mindy Project är en sådan serie man snabbt glömmer.

RSS 2.0