Ghost in the shell

Regissör: Rupert Sanders.
Genre: Action, science fiction.
Längd: 1 hr 47 min.
Åldersgräns: 11 år.
Skådespelare: Scarlett Johansson, Pilou Asbæk, Takeshi Kitano, Juliette Binoche, Michael Pitt.
Releasedatum: 7 augusti 2017.
Distributör: Paramount.
 
"Major räddas undan döden, och blir den första av sitt slag: en mänsklig hjärna i en artificiell kropp, designad för att bekämpa cyberbrottslingar. När hon utreder en brottsling gör hon en upptäckt om sitt tidigare liv, och den organisation hon skapades för att tjäna."
 
 
Ghost in the shell har potential. Konceptet är fascinerande och filmen är riktigt snyggt gjord, med uppseendeväckande effekter, vackert foto och härligt starka färger. Men tyvärr är handlingen för blek och fantasilös för att gripa tag. Långa sekvenser är rätt överdrivna och tråkiga, mycket upprepas och ofta fann jag mig själv med att distraheras av annat. Jag upplevde helt enkelt inte att filmen någonsin blev spännande.
 
De många actionscenerna känns upprepande och ofta innehållslösa. 
 
Utöver den tunna berättelsen hade jag också svårt för karaktärerna. De känns så intetsägande, och hade behövt betydligt mer djup för att jag skulle fastna för dem. Nu känns de mest som tomma skal (pun intended) och jag brydde mig inte om vad som hände med dem.
 
Skådespelarna är duktiga men rår inte på det svaga manuset. 
 
Allt som allt är Ghost in the shell okej. Den är riktigt snygg utåt sett, men saknar det hjärta som skulle ha fått mig att engageras känslomässigt. Som helhet hade jag hoppats på mer.
 

Darkland

Regissör: Fenar Ahmad.
Genre: Action.
Längd: 1 hr 53 min.
Åldersgräns: 15 år.
Skådespelare: Dar Salim, Stine Fischer Christensen, Ali Sivandi, Jakob Ulrik Lohmann
Releasedatum: 11 september 2017.
Distributör: Universal.
 
"Zaid njuter av livet som framgångsrik hjärtkirurg. En natt får han besök av sin lillebror Yasin som desperat ber om pengar, men som han bryskt avvisar. Kort därefter hittas Yasin död och Zaid översköljs av skuldkänslor. Hans sorg övergår snabbt i vrede och Zaid blir besatt av att hitta gärningsmannen."
 
Danska thrillern Darkland har potential. Filmen börjar riktigt spännande och har en del adrenalinpumpande actionscener som griper tag. Dessutom presterar skådespelarna över förväntan. Ändå fastnade jag inte.
 
Zaid ger sig ut på Köpenhamns gator, på jakt efter hämnd. 
 
Att jag inte fastnade beror främst på tempot – filmen är alldeles för långsam. Ju mer tid som gick, desto mer förlorade jag intresset för karaktärerna och handlingen. Fast konceptet i sig är engagerande, upplevde jag helt enkelt helheten som tråkig just för att saker och ting rörde sig så långsamt framåt. Sen är också trovärdigheten en bristande punkt, men det är inget som jag hade stört mig på om filmen hade haft mer ös.
 
Läkare på dagen, mördare på natten. 
 
Allt som allt är Darkland en intressant film, vars potential kastas bort på ett alldeles för händelselöst upplägg.
 

Guardians of the galaxy

Regissör: James Gunn.
Genre: Sci-fi, äventyr, action.
Längd: 1 hr 56 min.
Åldersgräns: 11 år.
Skådespelare: Chris Pratt, Zoe saldana, Dave Bautista, Bradley Cooper, Vin Diesel, Lee Pace, Glenn Close.
Releasedatum: 1 december 2014.
Distributör: Disney, ©Marvel.
 
"Äventyraren Peter stjäl ett mystiskt klot och blir föremål för en skoningslös prisjakt. För att undkomma fiender sluter han motvillig vapenvila med den skjutglade tvättbjörnen Rocket, trähumanoiden Groot, lönnmördaren Gamora och den hämndlystne Drax."
 
 
Guardians of the galaxy har en sliten struktur. Handlingen är uttjatad och händelserna förutsägbara. Den är också smårörig, och stundtals för ”spacad”. Magiska klot, långa actionscener, det klassiska ”jag-ska-döda-alla-i-universum”-hotet och många andra utnötta troper blir helt enkelt lite för mycket. Ändå är det allt annat än en blek produktion, och filmen lyckas mot alla odds underhålla.
 
Peter försöker charma sig in i Gamoras hjärta. 
 
Det som får filmen att sticka ut är främst humorn. Ibland känns skämten framtvingade, men för det mesta är de fantastiskt roande. Karaktärerna är oerhört charmiga, och jag älskar verkligen deras sinne för humor. Envisa tvättbjörnen Rocket och gravallvarliga Drax är favoriterna, som bjöd på flest skratt. De bidrog med en gladlynt ton som lättade upp det annars lite tunga konceptet.
 
De omaka vännerna måste hindra galaxen från att förintas. 
 
För övrigt har filmen läckra effekter, många duktiga skådespelare och störtskön musik. Som helhet är alltså Guardians of the galaxy en bra film – som trots sin opersonliga och klyschfyllda handling, har en hel del spänning och humor. Det är inte min Marvel-favorit (X-Men och Doctor Strange ligger fortfarande i toppen) – men definitivt en film värd att se, om så bara för humorns skull.
 
 
Alla bilder är copyrightskyddade av ©Marvel. 

Aftermath

Regissör: Elliott Lester.
Genre: Drama, thriller.
Längd: 1 hr 34 min.
Åldersgräns: 15 år.
Skådespelare: Arnold Schwarzenegger, Scoot McNairy, Maggie Grace, Judah Nelson, Larry Sullivan.
Releasedatum: 28 augusti 2017.
Distributör: Universal Sony.
 
"Roman Melnyk ser fram emot att få träffa sin fru och gravida dotter som är på väg hem till Ohio. Men familjen kommer aldrig att återförenas då planet störtar under dramatiska omständigheter. Melnyk kan inte förlåta flygledaren Jakes fatala misstag, utan bestämmer sig för att hämnas sin familjs död."
 
Aftermath har en riktigt stark början, och de första tjugo minuterna griper verkligen tag. Konceptet är riktigt spännande, och berättelsen berör. Men snart blir det tydligt att filmens potential slösas bort. Den fängslande historien om skuld, sorg och hämnd överskuggas nämligen av två stora brister: tempot och skådespelarna.
 
Flygledaren Jake missar att två plan flyger mot varandra i samma höjd. 
 
Tempo: Filmen är alldeles för långsam. Aftermath innehåller några spännande milstolpar, men den långa sträckan mellan dem gör att tittaren hinner tappa intresset. Det slätslutna dramat upplevs som händelselös, och fast det fortfarande finns något i bakgrunden som griper tag så är det inte tillräckligt för att kompensera för det sakta framskridandet av handlingen. 
 
Roman vill att någon ber om ursäkt för att ha dödat hans familj. 
 
Skådespelare: Jag tycker om Arnold Schwarzenegger, men i Aftermath gör han inte bra ifrån sig. Han känns utnött och likgiltig, vilket speglas i hans bleka karaktär. Huvudpersonen Roman Melnyk känns nämligen själlös, och fast han går igenom tragedi väcks inga starka känslor. Schwarzenegger passar helt enkelt inte i denna typ av film. Jag brydde mig desto mer om flygledaren, som spelas av Scoot McNairy. Fast hans insats inte är perfekt, lyckades han verkligen beröra mig.
 
Jakes fru måste se på när hennes man långsamt bryts ner. 
 
Aftermath gör mig lite ledsen. Det är så uppenbart att filmen har mer att erbjuda, men all potential slösas bort på grund av tempot och skådespelarna (och några himla-med-ögonen-klyschor). Det är riktigt synd, för hade dramat haft mer ös skulle Aftermath imponera så mycket mer.
 

The Salesman

Regissör: Asghar Farhadi.
Genre: Drama, thriller.
Längd: 2 hr 3 min.
Åldersgräns: 11 år.
Skådespelare: Taraneh Alidoosti, Shahab Hosseini, Babak Karimi, Mina Sadati, Mojataba Pirzadeh.
Releasedatum: 21 augusti 2017.
Distributör: Universal Sony/Scanbox.
 
"Emad och Rana tvingas lämna sin bostad då ett renoveringsarbete i en närliggande byggnad äventyrar deras säkerhet. De flyttar in i en tillfällig lägenhet i Teherans centrala delar. En incident knyten till lägenhetens förra ägare kommer dramatiskt att förändra det unga parets liv."
 
The salesman är enligt mig ett överskattat drama. På något sätt känns det som att filmen aldrig kommer igång, och därför väcktes inte heller något intresse hos mig. Många kallar The salesman för kvalitetsfilm – och kanske har de rätt, kanske är jag inte tillräckligt mycket ”finsmakare” – men underhålls jag inte så anser jag helt enkelt inte att filmen är bra. En film som får mig att sitta uttråkad från början till slut, har alltså inte kvalité i mitt tycke.
 
Eman och Rana flyttar från sin lägenhet. 
 
The salesman lider både av ett mycket långsamt tempo, och avsaknad på spänning. Handlingen känns blek, och det som händer får aldrig mig som tittare att faktiskt bry mig. Detta mestadels på grund av karaktärerna. Vi lär inte känna dem ordentligt; deras motiv och varför de gör som de gör. Därför framstår de som platta, och nästan apatiska. Fast karaktärerna genomgår tuffa prövningar, finns inte den där fingerkänslan som väcker empati.
 
Drabbade av tragedi måste paret hantera ett dramatiskt förflutet. 
 
Filmen föll alltså inte i min smak. Den ser välgjord ut, men är i själva verket riktigt, riktigt tråkig. Varje minut segar sig framåt, och eftertexterna kom som en välsignelse från ovan.
 

Contagion

Regissör: Steven Soderbergh.
Genre: Drama, thriller.
Längd: 1 hr 42 min.
Åldersgräns: 15 år.
Skådespelare: Matt Damon, Jude Law, Kate Winslet, Marion Cotillard, Jennifer Ehle, Gwyneth Paltrow, Laurence Fishburne, Bryan Cranston.
Inspelningsår: 2011.
 
"Beth har varit på affärsresa. Två dagar senare är hon död och läkarna hittar ingen förklaring. Snart dyker andra, liknande fall upp. Antalet insjukna ökar lavinartat och de miljontals kontaktytorna mellan människor varje dag gör smitten omöjlig att spåra."
 
 
Contagion är en snygg och rätt annorlunda katastroffilm. Vi får ta del av en tankeväckande skildring av hur viruset sprids och hur samhället faller sönder allt mer i kaos. Det är spännande och smått skrämmande att se, då alltsammans framställs på ett mycket trovärdigt sätt. Viruset och dess spridning genom kontaktytor känns väldigt realistiskt, och när eftertexterna började rulla var jag angelägen om att direkt springa och tvätta händerna.
 
Mitch försöker skydda det som finns kvar av hans familj. 
 
Contagion har också en mycket stjärnfylld ensemble skådespelare – så gott som vartenda ansikte som dyker upp på skärmen är välbekant. Alla gör dessutom riktigt bra ifrån sig, och det är en fröjd att se de många olika talangerna samverka med varandra. De som sticker ut mest från skaran är dock fantastiska Kate Winslet (Titanic), Marion Cotillard (Inception) och Jennifer Ehle (Zero dark thirty), som strålar.
 
 Viruset orsakar panik och massförödelse. 
 
Men Contagion är inte perfekt – filmen hade behövt lite mer driv ibland. Ibland sviktar engagemanget, och dramat känns stundtals ofokuserat. Jag blev inte heller riktigt orolig för vad som skulle hända. Karaktärerna är intressanta, men involverar inte så pass mycket att jag bryr mig om de avlider. Här hade filmen behövt bygga upp ett starkare känslomässigt band till dem, för att skräcken över att förlora dem skulle bli mer påtaglig.
 
Ett högt uppsatt team försöker ta fram ett vaccin. 
 
Som helhet är Contagion en välspelad och spännande thriller, väl värd att se.
 

Elle

Regissör: Paul Verhoeven.
Genre: Drama, thriller.
Längd: 2 hr 11 min.
Åldersgräns: 15 år.
Skådespelare: Isabelle Huppert, Laurent Lafitte, Anne Cosigny, Charles Berling, Virginie Efira.
Releasedatum: 14 augusti 2017.
Distributör: Universal Sony.
 
"En affärskvinna blir angripen av en okänd förövare i sitt eget hem."
 
 
 
 
 
Jag är riktigt besviken. Inte bara på att filmen är bisarrt dålig, utan på världen för att de hyllat och lovordat den. Elle är nämligen ett smaklöst drama, som ger en oerhört skev skildring av ett ämne som verkligen inte bör tas lättsamt på: våldtäkt. Filmens protagonist Michéle får inbrott och blir våldtagen en handfull gånger, varpå hon efter ett tag börjar njuta och uppmuntra akten. Det hela är förnedrande, och jag blir arg när jag ser det hela. Ingen kvinna med förnuftet i behåll skulle agera som Michéle, och enligt mig är det inte okej att försköna ett så allvarligt ämne.
 
Spelskaparen Michéle blir våldtagen i sitt hem. 
 
Även om jag bortser från sexualiseringen av våldtäkt, kan jag inte förstå filmens popularitet. Karaktärerna är osympatiska och handlingen så seg att jag blev uttråkad redan efter en halvtimme. Nej, detta var verkligen inte en film för mig.
 

Patriot Games

Regissör: Phillip Noyce.
Genre: Action, thriller.
Längd: 1 hr 57 min.
Åldersgräns: 15 år.
Skådespelare: Harrison Ford, Anne Archer, Sean Bean, Patrick Bergin, Samuel L. Jackson, James Fox.
Inspelningsår: 1992.
 
"Den förre CIA-analytikern Jack Ryan har rest med fru och barn till London. När Ryan ska möta sin familj hamnar han mitt i en terroristattack mot en medlem av kungafamiljen. Ryan hjälper stoppa angriparna och hyllas som hjälte. Men Ryans modiga ingripande gör honom till måltavla i terroristens ögon."
 
 
Patriot games är en småspännande men rätt typisk actionrulle. De duktiga skådespelarna förhöjer upplevelsen och det är roligt att se dem i sina yngre dagar. Dock håller inte handlingen hela vägen. Nu är det visserligen 25 år sedan Patriot games spelades in och handlingen har sedan dess hunnit tjatats sönder. Men jag vill ändå poängtera att hela konceptet känns relativt opersonligt och slitet. Detta är alltså en film som är trevlig för stunden, men som inte utmärker sig särskilt mycket.
 
Jack Ryan försöker skydda familjen från terrorister. 
 
Filmens styrkor hamnar också i skuggan av bleka skurkar och mängder logiska luckor. I exempelvis en scen transporterar en grupp poliser terroristen Sean. När bilen sedan attackeras av hans kompanjoner uppdagas att poliserna inte har ett enda vapen med sig. Hur tänkte de egentligen där? I vilken värld känns det smart att transportera en terrorist utan något som helst skydd? Oh well. Summan av kardemumman är att Patriot games är en okej actionfilm, men intrycket efteråt är relativt neutralt.
 

Life

Regissör: Daniel Espinosa.
Genre: Science fiction, thriller.
Längd: 1 hr 44 min.
Åldersgräns: 15 år.
Skådespelare: Rebecca Ferguson, Jake Gyllenhaal, Hiroyuki Sanada, Ryan Reynolds, Ariyon Bakare.
Releasedatum: 7 augusti 2017.
Distributör: Universal Sony.
 
"Ett team ombord på rymdstationen ISS är på väg att finna bevis för liv på planeten Mars. Allt eftersom forskningen fortskrider börjar deras metoder få oönskade konsekvenser, och livsformen de nyss upptäckt visar sig långt mer intelligent än någon hade kunnat föreställa sig."
 
Life har fått mycket kritik för uttjatad handling, logiska luckor, klyschigt manus, korkade karaktärer och förutsägbart händelseförlopp. Allt detta är sant, och fick även mig att himla med ögonen. Ändå kan jag inte undgå att tycka riktigt mycket om filmen.
 
Teamet försöker bevisa att det finns liv på Mars. 
 
Faktum är att jag verkligen gillade Life. Den är välspelad och riktigt spännande, och jag satt som på nålar under hela filmens gång. Intensiva och stundtals obehagliga actionscener gör tillsammans med den täta stämningen Life smått skrämmande. Dessutom är fotot riktigt snyggt, och de visuella effekterna väl utförda.
 
Besättningen kämpar för sin överlevnad. 
 
Life är alltså en scifi-film värd att se. Jag kan förstå varför den har fått kritik, men bryr mig inte särskilt eftersom jag verkligen underhölls. Som helhet är det en stadig alienfilm.
 

Logan

Regissör: James Mangold.
Genre: Action, science fiction.
Längd: 2 hr 17 min.
Åldersgräns: 15 år.
Skådespelare: Hugh Jackman, Patrick Stewart, Dafne Keen, Boyd Holbrook, Stephen Merchant.
Releasedatum: 2017–07–17.
Distributör: 20th Century Fox.
 
"I en nära framtid tar en sliten Logan hand om en sjuk Professor X, i en gömma nära den mexikanska gränsen. Men Logans försök att hålla sig undangömd från världen och sitt förflutna ställs plötsligt på sin spets när en ung mutant anländer och som visar sig förföljas utav mörka krafter."
 
Logan utspelas år 2029, alltså sex år efter Days of future past, och utmärker sig stort från resterande Xmen-filmer. Bland annat är den betydligt mer laddad och atmosfärisk. Med en lågmäld stämning i stil med postapokalyptiska tv-spelet The last of us, blir filmen kraftfull och intim i sin enkelhet, och på något sätt känns den mer smärtsam, mogen och tung än tidigare installationer.
 
Logan tar hand om en sjuk Charles. 
 
Logan är mer karaktärsdriven än franchisens föregående filmer. Brännpunkten har skiftat till individerna, och fokus ligger på deras relationer snarare än på effekter och storslagna kraftmätningar. Vi lär känna en mer sårbar Logan, vars melankoli förstärks av filmens förvånansvärda brutalitet. Logan är nämligen riktigt våldsam, och den ökade åldersgränsen tydliggörs i form av råa actionscener och hårdare språk.
 
En ny, ung mutant har mycket gemensamt med Logan. 
 
Filmen har egentligen bara två svagheter: antagonisten är underutvecklad och filmen aningen för lång. Bortsett från det är Logan briljant. Det är utan tvekan en av de starkare filmerna i franchisen. Detta oförglömliga actiondrama både roar och berör, och markerar ett mäktigt avslut för Charles och Logan. 
 

Kong: Skull Island

Regissör: Jordan Vogt-Roberts.
Genre: Action, äventyr, fantasy.
Längd: 1 hr 59 mins.
Åldersgräns: 11 år.
Skådespelare: Tom Hiddleston, Brie Larson, Samuel L. Jackson, John C. Reilly, John Goodman.
Releasedatum: 24 juli 2017.
Distributör: Warner Bros.
 
"En grupp bestående av forskare, soldater och äventyrare ger sig av för att utforska en aldrig tidigare kartlagd ö i Stilla havet. Men när de ger sig in på den mäktiga Kongs territorium urartar expeditionen snart till den ultimata kampen mellan människa och natur."
 
 
Kong: Skull Island är en reboot av klassiska King Kong, och följer alltså inte upp tidigare filmer om samma karaktär. Istället ämnar detta äventyr introducera den stora apan inför en crossover mellan Kong och Godzilla, som kommer ut år 2020. Men trots att Skull Island är den senaste filmen om King Kong, känns den gammal och efterapande – som en Jurassic Park-wannabe.
 
På mystiska Skull Island hittar människorna Kong. 
 
Kong: Skull Island är en typisk Hollywoodfilm med extra allt: större monster, fler explosioner och mer krystat manus. Mer fokus ligger på skjutande än handling, som vid det här laget är löjligt uttjatad. De många klyschorna och den bristande trovärdigheten gör det som sker barnsligt förutsägbart, och fast skådespelarna är uppenbart begåvade hade jag svårt att fastna för deras karaktärer. Precis som resten av filmen var de alldeles för bleka.
 
Klassiska "monsterkrossar-scener" finns såklart med. 
 
Filmens styrka är det visuella. Effekterna ser riktigt bra ut, och det snygga fotot häpnar med vackra vyer, smickrande vinklar och smidiga klippningar mellan scenerna. Visserligen övertygar inte monstren och miljön helt, och det syns ofta är de inte är verkliga. Ändå är det så pass välgjort att man som tittare förloras i skönheten.
 

The Fugitive

Regissör: Andrew Davis.
Genre: Action, thriller.
Längd: 2 hr 10 min.
Åldersgräns: 15 år.
Skådespelare: Harrison Ford, Tommy Lee Jones, Sela Ward, Jeroen Krabbé, Juliane Moore.
Inspelningsår: 1993.
 
"Dr. Richard Kimble blir felaktigt dömd för mordet på sin fru och är fast besluten att bevisa sin oskuld. Sam Gerard är en obeveklig spårhund till polischef. De är villebråd och jägare."
 
 
 
 
The Fugutive är klassisk 90-talsaction personifierad. Soundtracket och manusets stil utmärker tiden då filmen gjordes – ändå lyckas den mätas med moderna verk. Skillnaden är främst att The Fugitive inte gömmer sig bakom mängder specialeffekter och CGI. Istället står de kompetenta skådespelarna på egna ben, och handlingen får göra jobbet.
 
Kimble jagas av polisen. 
 
En del scener saknar driv och ibland känns filmen lite utdragen. Ändå är det spännande att följa jakten på Kimble. Konceptet är enkelt att förstå, och filmen som helhet är lättsmält och okomplicerad. Visserligen är handlingen uttjatad vid det här laget, och några rejäla klyschor närvarar, men det är att förvänta vid en film som denna. Ett lyckat koncept har ju en tendens att återanvändas.
  

High-Rise

Regissör: Ben Wheatley.
Genre: Action, sci-fi.
Längd: 1 hr 58 min.
Åldersgräns: 15 år.
Skådespelare: Tom Hiddleston, Jeremy Irons, Sienna Miller, Luke Evans, Elisabeth Moss, James Purefoy.
Releasedatum: 31 juli 2017.
Distirbutör: Universal Sony.
 
"Robert är den senaste bogästen i en nybyggd högteknologisk lyxskrapa i 1970-talets London. Här lever en urban elit bestående av en mängd olika yrkesgrupper ett sekluderat harmoniskt liv. Sakta börjar harmonin i huset att rubbas och små incidenter övergår till alltmer våldsamma händelser."
 
High-Rise är minst sagt en udda film. Den har inte riktigt en konkret handling, utan består snarare av ett antal osammanhängande och bisarra händelser, som tillsammans bildar en vrickad helhet. Det absurda tumultet är både skrattretande roligt, samtidigt som det spirar iväg lite väl långt med all förstörelse och våld. 
 
I lyxskrapan försegår många underliga saker. 
 
Jag fastnade inte för karaktärerna. Detta för att de helt enkelt är för knäppa, och jag inte kunde relatera till dem. Däremot tyckte jag om musiken, och jag anser ABBAs ”SOS” används på ett briljant sätt. Dessutom är fotot magiskt, och rent visuellt strålar filmen.
 
Dr. Robert Laing dras in i ett våldsamt kaos. 
 
Som helhet är High-rise en underlig film, helt utan självkontroll. Det är en galen kakafoni av händelser, som förundrar med sin absoluta avsaknad av sans.
 

Gold

Regissör: Stephen Gaghan.
Genre: Drama, thriller.
Längd: 2 hr 1 min.
Åldersgräns: 11 år.
Skådespelare: Matthew McConaughey, Edgar Ramírez, Bryce Dallas Howard, Corey Stoll, Toby Kebbell, Bill Camp
Releasedatum: 2017–07–17.
Distributör: Universal Sony.
 
"Kenny är en guldletare, lurendrejare och drömmare som är på desperat jakt efter det stora genombrottet. Han slår ihop med den beryktade geologen Mike Acosta för att genomföra försök att finna en stor guldfyndighet i Indonesiens otillgängliga djungel."
 
Gold hade troligen varit bättre om den varit mer unik. Men det känns som att filmen inte vågar ta ut svängarna. Den håller sig nämligen inom genrens typiska mall och tillför ingenting nytt. Klyschorna hopar sig på varandra, och resultatet blir ett livlöst och utdraget drama.
 
Kenny letar desperat efter guld. 
 
Filmen är rätt tung, och på grund av den tunna handlingen fångas aldrig tittarens intresse. Tempot är långsamt, och fast de duktiga skådespelarna underhåller från början till slut har Gold inte det där lilla extra som gör den sevärd. Istället känns den som en i mängden, oförmögen att gripa tag eller beröra. Det är en sådan film som inte direkt är dålig, men som inte heller har ett påtagligt värde eller syfte.
 

The Handmaiden

Regissör: Chan-Wook Park.
Genre: Thriller, drama, romantik.
Längd: 2 hr 25 min.
Åldersgräns: 15 år.
Skådespelare: Min-hee Kim, Tae-ri Kim, Jung-woo Ha, Jin-woong Jo, Hae-suk Kim, So-ri Moon.
Releasedatum: 2017–05–29.
Distributör: Njutafilms.
 
"Med uppsåt att lura Lady Hideko på hennes förmögenhet lyckas Sook-Hee få anställning hos henne som kammarjungfru. Men oväntade känslor uppstår mellan dem, samtidigt som mannen bakom komplotten visar sig ha helt andra planer för Sook-Hee."
 
 
The Handmaiden är en koreansk thriller som baseras på boken Fingersmith av Sarah Waters. Filmen är indelad i tre delar: varav de första följer samma händelser ur två olika synvinklar, medan den tredje fungerar som gemensam fortsättning. Detta sätt att organisera händelserna på håller tittaren ständigt engagerad, eftersom bytet av perspektiv avslöjar nya, spännande intriger som förändrar det vi trodde att vi visste.
 
Sook-Hee spionerar på Lady Hideko. 
 
The Handmaiden må ha en udda och stundtals rörig handling, men den är inte desto mindre intressant. Filmen är härligt atmosfärisk och de många intrigerna bygger upp en tät spänning. Jag tycker riktigt mycket om ”alla lurar alla”-konceptet, och blev imponerad över filmens många vändningar. Dessutom häpnades jag över hur vacker den är. Fotot, miljöerna, kostymerna… allt har en otrolig detaljrikedom som påvisar hur genomtänkt filmen är.
 
Det visar sig att mer ligger bakom händelserna än vad Sook-Hee vet om. 
 
Filmens svaghet är längden. Mycket krävs för att hålla tittarens intresse i två och en halv timme, och The Handmaiden lider stundtals av ett långsamt tempo. Handlingen känns utdragen och tunn i förhållande till speltiden, och många scener hade kunnat klippas bort för att få ett mer intensivt händelseförlopp. Exempel på scener som hade kunnat kortas ner är sexscenerna. Den passionerade relationen mellan Sook-Hee och Hideko är klockren, men de grafiska sexscenerna tar upp för mycket plats. The Handmaiden känns betydligt mer erotisk och explicit än Fifty shades of Grey, och efter en handfull heta scener kände jag mig mättad och ovillig att se fler.
 

The Great Wall

Regissör: Yimou Zhang.
Genre: Thriller, action.
Längd: 1 hr 43 min.
Åldersgräns: 11 år.
Skådespelare: Matt Damon, Tian Jing, Willem Dafoe, Pedro Pascal, Andy Lau, Hanyu Zhang.
Releasedatum: 2017-06-26.
Distributör: Universal Sony.
 
"En elitstyrka är i kamp för mänsklighetens överlevnad. En kamp som äger rum på världens mest ikoniska byggnadsverk; den kinesiska muren."
 
 
 
 
Jag sitter som ett frågetecken under hela filmens gång. I The great wall hänger nämligen ingenting ihop logiskt, och bristen på ett konsekvent tänkande blir riktigt fånigt. Dessutom har filmen en av de mest bleka, nästintill icke-existerande, handlingar som jag har sett på länge. Den kinesiska armén måste försvara muren från fula, grodliknande utomjordingar som attackerar var 60:e år. Varför framgår aldrig, och den efterföljande krigsscenen som utgör så gott som hela filmen blir ytterst tröttsam att ta del utav.
 
Filmen består av en enda lång krigsscen. 
 
The great wall har fler klyschor än vad jag kan räkna till. Allt från den påtvingade romansen, till de infångade rivalerna som snabbt hyllas som krigshjältar. Filmen är också löjligt förutsägbar, med platta karaktärer och för enkla effekter. Dessutom gör den påtagliga frånvaron av struktur att filmen känns ogenomtänkt. Vissa scener skyndas alldeles för snabbt förbi, medan andra dras ut på alldeles för länge och aldrig verkar ta slut.
 
Inte ens världvana stjärnan Matt Damon håller upp filmen. 
 
Som helhet är The great wall en riktigt tunn fantasythriller. Den erfarna ensemblen som har arbetat med filmen borde ha kunnat åstadkomma något bättre.
 

Split

Regissör: M. Night Shyamalan.
Genre: Thriller.
Längd: 1 hr 57 min.
Åldersgräns: 15 år.
Skådespelare: James McAvoy, Anya Taylor-Joy, Betty Buckley, Haley Lu Richardson, Jessica Sula.
Releasedatum: 2017–06–26.
Distributör: Universal Sony.
 
"Kevin har visat 23 olika personligheter för sin psykiater, men ytterligare en är dold och väntar nu på att ta över och kontrollera de andra. När han drivs till att kidnappa tre tonårsflickor hamnar han i ett krig om överlevnad, som utkämpas mellan alla de som han har inom sig och runt omkring."
 
Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om Split. Å ena sidan är den välspelad. James McAvoy är fantastisk som personlighetskluvna Kevin och gör ett utomordentligt arbete med att särskilja de olika identiteterna från varandra. Filmen är dessutom spännande och riktigt psykologiskt intressant. Det fängslande konceptet griper snabbt tag i tittaren, samtidigt som den spända stämningen skickligt kombineras med upplyftande humor. Men det är tveksamt om thrillerns styrkor väger upp för filmens många brister.
 
Tre tjejer kidnappas av personlighetskluvna Kevin. 
 
Split känns nämligen relativt slätstruken. Handlingen är inte särskilt utmärkande, och karaktärerna känns endimensionella. Fast jag har medlidande för de kidnappade tjejerna, saknar de den komplexitet som skulle få mig att genuint bry mig om vad som hände med dem. Nu känns de mest som ett virrvarr av klichéer och bortkomna handlingar.
 
Under Kevins läkarbesök blir psykologen misstänksam. 
 
Vidare utnyttjar Split inte sin fulla potential till att bli riktigt spännande och obehaglig. För det första uppdagas Kevins sinnestillsånd för tidigt i filmen. Det blir lite antiklimatiskt, och jag hade föredragit om små ledtrådar istället successivt hade lett till ett stort avslöjande. Vidare blir filmen aldrig särskilt skrämmande. Istället upplevs den som överdriven; ett fenomen som blev särskilt tydligt i tredje akten. Där förlorar filmen sig totalt, med näst intill löjligt bristande trovärdighet i form av människor som klättrar på väggarna, böjer järngaller med bara händerna och som lyckas överleva att bli knivhuggen flera gånger (kniven går till och med sönder på kuppen…).
 
I den underjordiska labyrinten är det svårt att hitta ut. 
 
Som helhet är Split en intressant och småspännande film som saknar förmåga att ta tittaren med storm.
 

xXx: Return of Xander Cage

Regissör: D. J. Caruso.
Genre: Action.
Längd: 1 hr 47 min.
Åldersgräns: 11 år.
Skådespelare: Vin Diesel, Donnie Yen, Deepika Padukone, Ruby Rose, Nina Dobrev, Toni Collette.
Releasedatum: 2017–06–12.
Distributör: Paramount.
 
"När ett gäng legosoldater stjäl ett högteknologiskt vapen som utgör ett globalt hot, behöver världen superspionen Xander Cage. Tillbaka i hetluften leder Xander ett dödsföraktande team på ständig jakt efter action och adrenalinkickar, med målet att rädda världen medan de ser coola ut."
 
Fast xXx: Return of Xander Cage har okej skådespelare och en del riktigt snygga stuntscener, är filmen ingen större hit. Den känns slapp och forcerad, och uppvisar inget nytt. Intresset förloras snabbt, och redan efter några minuter kände jag att jag distraherades av annat.
 
Xander Cages team tar sig an bovar med "stil". 
 
xXx: Return of Xander Cage är en väldigt typisk actionrulle. Den använder samma förutsägbara klyschor, tafatta karaktärspersonligheter och tunna handling som vi har sett dussintals gånger tidigare. Det är nonstop innehållslös action, och avsaknaden på en gripande berättelse gör att man snabbt tröttnar.
 
Filmen har en del läckra stuntscener. 
 
Som helhet är xXx: Return of Xander Cage medioker. Den känns överansträngd och andefattig, och är helt enkelt inte värd att lägga 107 minuter på.
 

A Cure for Wellness

Regissör: Gore Verbinski.
Genre: Thriller, skräck.
Längd: 2 hr 27 min.
Åldersgräns: 15 år.
Skådespelare: Dane DeHaan, Jason Isaacs, Mia Goth, Ivo Nandi, Adrian Schiller, Celia Imrie.
Releasedatum: 2017–07–03.
Distributör: 20th Century Fox.
 
"En man skickas till en kurort för att hämta hem ett företags vd. Han inser snart att allt inte står rätt på sanatoriet, och att något inte stämmer med behandlingarna som får patienterna att stanna kvar. Samtidigt testas hans egna mentala hälsa och han blir mot sin vilja inlagd för att kureras."
 
A cure for wellness är en underlig men atmosfärisk film. Den börjar faktiskt riktigt bra, med tät mystik och en tryckande, obehaglig stämning. Dessutom är skådespelarna duktiga, och det enastående fotot imponerar med vackra vyer. Redan de första minuterna blir det tydligt att filmen har god potential till att bli något extraordinärt.
 
Lockhart försöker hitta sitt företags vd på sanatoriet. 
 
Allteftersom filmen fortskrider börjar man dock vilja få svar på sina frågor. Men faktum är att vi lämnas med alldeles för många lösa trådar, vilket blir antiklimatiskt. Att det finns fler frågor än svar gör också att filmen förlorar substans, då det inte känns som att den haft en ordentlig bakgrund till handlingen. 
 
Linjen mellan inbillning och verklighet suddas ut. 
 
A cure for wellness är också för lång. Den blir aldrig tråkig, men förlorar effekt då mer fokus ligger på att uppvisa estetik snarare än att skapa en rapp händelsekedja. Dessutom är slutet i sig en besvikelse. Successivt förlorar filmen trovärdighet och blir allt mer överdriven, och scenerna innan eftertexterna börjar rulla känns surrealistiska. De gör helt enkelt inte resten av den stämningsfulla filmen rättvisa.
 
Mot sin vilja läggs Lockhart in för att kureras. 
 
Allt som allt är A cure for wellness i grund och botten en riktigt obehaglig och spännande thriller. Men på grund av att händelserna avverkas långsamt och att säcken inte knyts ihop ordentligt går filmen miste om mycket potential.
 

Nocturnal animals

Regissör: Tom Ford.
Genre: Drama, thriller.
Längd: 1 hr 56 min.
Åldersgräns: 15 år.
Skådespelare: Amy Adams, Jake Gyllenhaal, Isla Fisher, Michael Shannon, Ellie Bamber, Laura Linney.
Releasedatum: 2017-05-22.
Distributör: Universal Sony.
 
"Susan får ett paket innehållande ett bokmanus från sin exman Edward. Innehållet får henne att omvärdera vissa val hon gjort och återuppväcker känslor hon inte längre trodde fanns kvar."
 
 
 
Det välspelade och smått obehagliga dramat Nocturnal animals väcker många känslor. Det är en film som provocerar, ifrågasätter normer och får tittaren att tänka till ordentligt. Allt är gjort med ett syfte, och den briljanta användningen av visuella metaforer och detaljer häpnar.
 
Familjens roadtrip förvandlas till en mardröm när de attackeras. 
 
Nocturnal animals är en spännande och kärnfull film. Vi får följa två huvudsakliga paralleller: en i nutid och en fiktiv som utspelar sig i Edwards bokmanus. De är båda intressanta att följa, men favoriten är faktiskt den fiktiva, som verkligen grep tag i mig och berörde. Dock gör växlingen mellan dem att filmen förlorar kraft. Att vi tidigt förstår att den ena parallellen inte är verklig ger en antiklimatisk känsla, och fast jag tycker mycket om den metaforiska innebörden faller det hela lite platt just för det som sker bara är en symbol för något annat. 
 
Det som sker i bokmanuset representerar Edwards verkliga känslor. 
 
Som helhet ger Nocturnal animals mig motstridiga känslor. Å ena sidan har den ett genialiskt upplägg och lysande användning av metaforer. Men att mycket av det som händer inte är verkligt tar udden av det hela, och gjorde att mitt intresse inte förblev lika starkt rakt igenom.  
 

RSS 2.0