Glöm inte att följa mig @bookbringer på Instagram!

 

 

Glöm inte att följa mig @bookbringer på Instagram!

 

 

Glöm inte att följa mig @bookbringer på Instagram!

 

 

Glöm inte att följa mig @bookbringer på Instagram!

 

 

Glöm inte att följa mig @bookbringer på Instagram!

 

 

Glöm inte att följa mig @bookbringer på Instagram!

 

FAKTA

Regissör: Craig Zobel.

Genre: Skräck, action.

Längd: 1 tim 27 min.

Åldersgräns: 15 år.

Skådespelare: Betty Gilpin, Hilary Swank, Ike Barinholtz, Wayne Duvall, Emma Roberts, Ethan Suplee, Christopher Berry.

Nyckelord: Katt- och råttalek, dödligt spel.

Releasedatum: 3 augusti 2020.

Distributör: Universal Sony.

 

 

 

 

Jag är väldigt kluven gentemot THE HUNT.

 

Ena halvan av mig tycker om den. Jag är nämligen oerhört förtjust i konceptet och älskar katt- och råtta-lekar och dödliga spel. Och första halvan är riktigt bra. Spännande och ärligt talat rätt oförutsägbar. Och det är himla kul att se karaktärernas kamp för överlevnad.

 

Jag var emellertid inte beredd på filmens ton. Jag trodde att det skulle vara en vanlig skräckfilm, alltså med fokus på att ingjuta just skräck. Och ja, folk dör till höger och vänster, men det blir aldrig obehagligt. Tvärt om så skämtas det hej vilt, så pass mycket att jag personligen klassificerar THE HUNT som komedi snarare än skräck. Hade jag varit beredd på detta tror jag att jag hade tyckt om filmen mer, men nu blev det lite käftsmäll eftersom jag var redo på att bli skrämd.

 

Sen är det också tråkigt att sista halvan faller in i en väldigt förutsägbar cykel, nästan så att det blir tråkigt. För potential finns, men den utnyttjas inte hela vägen.

 

Överlag är THE HUNT en helt okej ”skräckis”. Men jag hade gärna velat ha lite färre skämt och lite mer spänning för att intresset skulle hålla i sig.

 

BETYG: 6/10

FAKTA

Regissör: Leigh Whannell.

Genre: Skräck, thriller.

Längd: 2 tim 4 min.

Åldersgräns: 15 år.

Skådespelare: Elisabeth Moss, Oliver Jackson-Cohen, Harriet Dyer, Aldis Hodge, Storm Reid, Michael Dorman.

Nyckelord: Katt- och råttalek, osynlighet, ifrågasätta förnuft.

Releasedatum: 13 juli 2020.

Distributör: Universal Sony.

 

 

 

 

THE INVISIBLE MAN är en helt okej rysare. Jag gillar konceptet och tycker att filmen är lite annorlunda från traditionella skräckfilmer. Duktiga skådespelare och en del överraskande stunder gjorde att mitt intresse hölls i hela vägen. Jag ville veta hur allt samman skulle sluta, och tyckte att det var spännande att följa Cecilias kamp.

 

Där filmen tappar mig lite är främst trovärdigheten. Jag har inget problem med starka scifi-element eller övernaturligt, men det måste kännas möjligt för att jag ska njuta. Och här kändes det mesta väldigt överdrivet och ”far-fetched”. Därtill störde jag mig på hur pass lägligt allt var. Det finns lite väl många sammanträffanden, och jag blev frustrerad av hur saker vändes och vreds för att passa storyn, trots att det skapade stora logiska luckor.

 

Allt som allt var THE INVISIBLE MAN en underhållande film. Både jag och min partner tyckte att det var en lagom kul popcornrulle, men vi var också överens om att vi inte vill se den igen.

 

BETYG: 5,5/10

FAKTA

Regissör: Mike Flanagan.

Genre: Rysare.

Längd: 2 tim 31 min.

Åldersgräns: 15 år.

Skådespelare: Ewan McGregor, Rebecca Ferguson, Kyliegh Curran, Cliff Curtis, Zahn McClarnon, Emily Alyn Lind, Selena Anduze, Robert Longstreet, Catherine Parker.

Nyckelord: Mord, odödlighet, demoner.

Releasedatum: 16 mars 2020.

Distributör: Warner bros.

 

 

 

Jag har dålig erfarenhet av filmer och tv-serier som är baserade på Stephen Kings böcker. THE DARK TOWER. IT. UNDER THE DOME. PET SEMATARY. Visst finns några guldkorn också, men oftast när jag hör Kings namn i samband med en filmatisering, tänker jag ”något långt och utdraget”. På grund av det – och det faktum att jag inte har sett THE SHINING, som är den här filmens föregångare – började jag titta på DOCTOR SLEEP med viss skepticism.

 

Det är därför med stor förvåning som jag tillkännager att jag älskade DOCTOR SLEEP. Älskade!

 

 

Alltså. Vilket häftigt koncept! Vilka läckra effekter! Och vilka fantastiska skådespelare! Särskilt barnen, vilket jag väldigt sällan skriver. Det här är en riktigt spännande och atmosfärisk rysare, som grep tag i mig redan vid första scenen och höll mig fast ända till eftertexterna började rulla. Inte en enda gång kollade jag på klockan. Inte en enda gång kände jag mig uttråkad. Istället växte ett okontrollerat begär att omedelbart klicka hem boken och läsa den (jag lyckades dock hålla mig). För om filmen är så här bra, hur bra måste då inte boken vara?

 

Filmen är övernaturlig, vilket jag brukar ha svårt för. Men det hela görs på ett lågmält och smakfullt sätt. Visst finns jumpscares, demoner och fula monster, men det blir aldrig för mycket. Det kombineras dessutom med psykologiskt drama, mycket action och en del härligt äckelpäckel, vilket gör att spänningen aldrig lägger sig.

 

Filmen är förstås inte helt perfekt. Stundtals förvirrande och något för lång: jag har svårt att berättiga en speltid på två och en halv timme, oavsett hur bra filmen är. Men det är petitesser. DOCTOR SLEEP är riktigt spännande, och väl värd att se.

 

FAKTA

Regissör: Andy Muschietti.

Genre: Rysare.

Längd: 2 tim 49 min.

Åldersgräns: 15 år.

Skådespelare: Jessica Chastain, James McAvoy, Bill Hader, Isaiah Mustafa, Jay Ryan, James Ransone, Andy Bean, Bill Skarsgård, Jaeden Martell, Wyatt Oleff.

Nyckelord: Mördarclown, hallucinationer, mord.

Releasedatum: 20 januari 2020.

Distributör: Warner bros.

 

 

IT CHAPTER TWO förvånade mig. På ett negativt sätt. Jag gillar själva premissen som grundar filmen och tycker att den del scener är riktigt jäkla bra. Men överlag är filmen en stor besvikelse.

 

 

Min kritik kan delas upp i tre delar. Den första – och mitt främsta problem – är filmens speltid. IT CHAPTER TWO är alldeles, alldeles för lång, och det finns inte i närheten tillräckligt med innehåll för att rättfärdiga längden. Handlingen blir extremt utdragen och jag satt ärligt talat uttråkad långa perioder av filmen. Att IT CHAPTER TWO sen till stor del består av tillbakablickar, ger en något ostrukturerad upplevelse och en känsla av att filmen aldrig riktigt kommer till skott.

 

Mitt andra problem med IT CHAPTER TWO är överanvändningen av jumpscares och (plastiga) effekter. De används så pass frekvent att jag som tittare bemötte dem med gäspningar snarare än kiss i brallan. Det kommer inget nytt, utan bara samma gamla material om och om igen. Mitt tredje problem är dock skådespelarna. Eller, jag gillar skådespelarna men saknar rättare sagt kemi mellan dem. Gnistorna som flög mellan barnen i första filmen är ett minne blott, och har istället bytts ut mot stel gruppdynamik och triviala personligheter.

 

Överlag är IT CHAPTER TWO okej, men inget att hänga i julgranen. Filmen har bra stunder och är inte direkt dålig… men när det känns befriande att se eftertexterna börja rulla så är något fel.

 

BETYG: 5/10

FAKTA

Regissör: Mtt Bettinelli-Olpin, Tyler Gillett.

Genre: Rysare, komedi.

Längd: 1 tim 35 min.
Åldersgräns: 15 år.

Skådespelare: Samara Weaving, Adam Brody, Mark O'Brien, Henry Czerny, Andie MacDowell, Melanie Scrofano, Kristian Bruun, Nicky Guadagni, Elyse Levesque, John Ralston.

Nyckelord: Dödlig lek, familjeförbannelse, kurragömma, monstruösa styvföräldrar.

Releasedatum: 27 januari 2020.

Distributör: 20th Century Fox.

 

 

 

 

READY OR NOT är en slasher-film med komisk touch, nästan som en modern tappning av kultklassikern EVIL DEAD. Det är våldsamt, det är blodigt men allt hålls på en så pass lättsam nivå att man snarare skrattar åt dödsfallen än beklagar dem. Handlingen är enkel och filmen tar inte sig själv på särskilt stort allvar, vilket gör det till en förvånansvärt njutningsfull upplevelse.

 

Jag är svag för filmer som kretsar kring dödliga spel, så det är inte konstigt att jag fastnade för premissen direkt. Trots logiska luckor, idiotiska karaktärer och så pass många absurda händelser att det blir fånigt, var det hela rätt kul. Jag roandes, och det är huvudsaken, eller hur?

 

Överlag är jag ändå nöjd med READY OR NOT. Det är en underhållande film. Bra skådespelare, kultklassisk stil. Något tradig emellanåt, men allt som allt kul.

 

BETYG: 6/10

FAKTA

Regissör: Alexandre Aja.

Genre: Action, rysare.

Längd: 1 tim 27 min.

Åldersgräns: 15 år.

Skådespelare: Kaya Scodelario, Barry Pepper, Morfydd Clark, Ross Anderson, Jose Palma, George Somner.

Nyckelord: Krokodiler, miljökatastrof, överlevnad.

Releasedatum: 6 januari 2020.

Distributör: Paramount.

 

 

 

 

 

Oh boy. Var sjutton ska jag börja?

 

Jag var faktiskt riktigt taggad över att se CRAWL. Jag gillar katastroffilmer, och tillsammans med konceptet med mordiska alligatorer lät det nästan som en kombination av DAY AFTER TOMORROW och DEEP BLUE SEA. Me like. Men det jag fick var långt ifrån en högkvalitativ spänningsfilm.

 

Till en början fungerade allt helt okej. Men ju längre jag såg, desto löjligare blev alltsammans. Alltsammans är så ofattbart dumt! Oräkneliga logiska luckor, intelligensbefriade karaktärer och äckligt sentimentala dialoger vid dödshot. Liksom hallå, varför sitta i midjedjupt vatten med livshotande sår och ett gäng alligatorer simmande runt om och diskutera föräldrarnas sedan flera år tillbaka redan avslutade skilsmässa? 

 

Och som om denna idioti inte var tillräckligt, innehåller filmen några av de mest klyschiga replikerna och mest irrationella händelserna. Det är absurt vad filmen försöker komma undan med. I en orkan är vindarna så pass starka att man knappt kan se eller höra. För att kommunicera behöver man bokstavligen skrika till en person som står precis bredvid. Ändå kan karaktärerna samtala i vanlig ton till varandra, och signalera till personer på andra sidan vägen. Att Haley sen blir biten tre gånger av en fullvuxen alligator – i axeln, armen och benet – och bara får småsår, är skrattretande. I verkligheten skulle alligatorn ha bitit av lemmarna utan minsta ansträngning. Här drar och snurrar den henne, men hon mår ändå helt okej efteråt och kan både gå och simma utan problem. Det finns många fler exempel, men jag känner att jag behöver sluta innan jag blir alltför triggad.

 

 

Överlag är CRAWL… dum. Det finns inget ord som bättre beskriver filmen. Visst är den smått underhållande, men jag skrattade snarare åt filmen än med den. Miljön är enformig och händelserna alldeles för otrovärdiga för att jag genuint skulle njuta av upplevelsen.

 

BETYG: 4/10

FAKTA

Regissör: André Øvredal.

Genre: Rysare.

Längd: 1 tim 47 min.
Åldersgräns: 15 år.

Skådespelare: Zoe Margaret Colletti, Michael Garza, Gabriel Rush, Austin Abrams, Dean Norris, Gil Bellows, Austin Zajur, Kathleen Pollard.

Releasedatum: 9 december 2019.

Distributör: Universal Sony.

 

 

 

Jag som vanligtvis inte tycker om rysare, blev förvånad över hur mycket jag tyckte om SCARY STORIES TO TELL IN THE DARK. Det är en lågmäld skräckfilm som lyckas bli både spännande och obehaglig, utan att ta till en massa onödigt våld. Jag tyckte dessutom att själva premissen var himla intressant! Jag gillade att varje karaktär fick sin egen berättelse som infriades, likt spökhistorier som kommer till liv, samtidigt som de allesammans ändå knyts samman till en sammanhängande helhet.

 

Sen tycker jag visserligen att filmen tappar lite mot slutet. Den sista halvan blir lite lat, och faller tillbaka på den klassiska ”åh-nej-vi-jagas-av-ett-ruskigt-monster-och-måste-fly”-mallen, vilket blev lite tradigt att se. Därtill är vissa sekvenser lite överdrivna, slutet antiklimatiskt och animeringarna något ojämna. Vissa monster är himla snygga, andra... not so much.

 

 

Men överlag är jag glatt överraskad av SCARY STORIES TO TELL IN THE DARK. Jag tycker absolut att filmen sticker ut i skräck-träsket och kan till och med tänka mig att se den igen. Om du vill se en mer vuxen tagning på GOOSEBUMPS utan att behöva hantera en massa slasher-scener, är det filmen för dig.

 

BETYG: 6/10

FAKTA

Regissör: David Bruckner.

Genre: Skräck.

Längd: 1 tim 30 min.

Åldersgräns: 15 år.

Skådespelare: Rafe Spall, Robert James-Collier, Arsher Ali, Sam Troughton, Paul Reid, Maria Erwolter.

Releasedatum: 16 februari 2018.

Distributör: 20 Century Fox.

 

 

 

 

 

THE RITUAL baseras på den brittiska skräckromanen med samma namn, skriven av Adam Nevill 2011. Och det är faktiskt en helt okej rysare. Smått obehaglig, med bra skådespelare och riktigt snyggt foto. Ett plus är dessutom att filmen utspelas i vårt eget avlånga land. Ja, du läste rätt: THE RITUAL äger rum i Sveriges urskogar, vilket medför såväl bekanta vyer som skämt om våra härliga temperaturer.

 

 

Mitt främsta problem med THE RITUAL är emellertid att filmen inte direkt bjuder på något nytt. Det som filmen gör, gör den bra – men det känns som att jag har sett det förut. Det hade varit trevligt om handlingen rört sig utanför boxen något. Därtill är karaktärerna rätt bleka, och hur mycket jag än gillar monstret – som är både ovanligt och förvånansvärt snyggt – innebar det för många obesvarade frågor. Varför dödar den människor så som den gör? Varför håller den till i skogen? Vad har den för syfte i livet?

 

Överlag är THE RITUAL bra. Nästan lite mysig att se på, så här under vinterhalvåret. Jag gillar stämningen och jag ville hela tiden veta vad som skulle hända. Så absolut, är du sugen på att se en skräckis som utspelar sig i Sverige, kör hårt och se denna. Risken är dock att du aldrig mer kommer våga dig ut i skogen igen.

 

BETYG: 5/10

FAKTA

Regissör: Gary Dauberman.

Genre: Rysare, skräck.

Längd: 1 tim 45 min.
Åldersgräns: 15 år.

Skådespelare: Vera Farmiga, Patrick Wilson, Mckenna Grace, Madison Iseman, Katie Sarife, Michael Cimino.

Releasedatum: 28 oktober 2019.

Distributör: Warner bros.

 

 

 

 

 

Det här är inte min typ av film. Jag har ingenting emot skräck. Tvärtom, så har verk som HALLOWEEN och AMERICAN HORROR STORY tagit mig med storm. Men jag fixar inte dussin-skräcken. De massproducerade rysarna som pruttas ut på löpande band och saknar såväl originalitet som intressant handling. Och tyvärr och ANNABELLE COMES HOME den typen av film som inte alls blev engagerande att se på.

 

 

ANNABELLE COMES HOME är en film som man snabbt glömmer bort. För det första är hela konceptet med en ondskefull docka och bleka karaktärer som gör dumma beslut extremt uttjatat. För det andra känns det som att i princip inget av vikt händer. Filmen proppar in det ena skrattretande monstret efter det andra och bygger hela tiden upp mot jumpscares som aldrig riktigt kommer. Klyschorna radas upp efter varandra och förutsägbarheten är ett faktum. Det blev mer spännande att slö-scrolla genom mitt instagramflöde, och i grund och botten är det enda jag minns i efterhand att det var ett herrans massa skrikande.

 

Så allt som allt...ANNABELLE COMES HOME var inte för mig. Filmen är vare sig läskig eller obehaglig, utan ärligt talat bara tråkig.

 

BETYG: 3,5/10

FAKTA

Regissör: David Yarovesky.

Genre: Rysare, drama.

Längd: 1 tim 30 min.

Åldersgräns: 15 år.

Skådespelare: Elizabeth Banks, David Denman, Jackson A. Dunn, Abraham Clinkscales, Jennifer Holland, Emmie Hunter, Matt Jones, Christian Finlayson.

Releasedatum: 30 september 2019.

Distributör: Universal Sony.

 

 

 

 

 

BRIGHTBURN utgår från premissen ”tänk om Stålmannen var ond?”, vilket är en himla intressant idé. Att följa en antagonist istället för hjälte känns såväl nytänkande som spännande. Filmen gör det dessutom rätt bra. Handlingen är mörk och stämningen byggs upp på ett sätt som får det att krypa i kroppen av obehag. Men samtidigt som jag tyckte om BRIGHTBURN och kan tänka mig att se filmen igen, har jag viss kritik att rikta mot den.

 

 

För det första anser jag att huvudpersonens –  Brandons –  förändring sker för plötsligt. Han ställer om från en vänlig pojke till ett monster i princip över natten, vilket känns relativt bisarrt. Jag hade personligen föredragit en mer successiv övergång, allra helst orsakad av yttre faktorer som vi fått ta del av. Något annat som jag gärna hade velat se i BRIGHTBURN är antagonistens motiv. Visst, vi vet att han är ond och vill förinta allt och alla, men jag hade velat veta orsaken till varför.

 

Förövrigt blir jag frustrerad av att personerna i Brandons omgivning, främst hans adoptivmamma Tori, agerar irrationellt. Oavsett vad han gör och hur uppenbart det är att han gjort något hemskt, blir det förbisett. Jag förstår att mamman älskar sin son, men det innebär inte att hon behöver ignorera när han krossar en klasskamrats hand.

 

Överlag tycker jag att BRIGHTBURN är en bra film. Annorlunda och smått skrämmande. Visst utgår filmen i princip enbart från att Brandon ska attackera människor på nya, kreativa sätt snarare än en stark handling, men den är underhållande att se på.

 

BETYG: 6/10

FAKTA

Regissör: Michael Chaves.

Genre: Skräck, mystik.

Längd: 1 tim 33 min.

Åldersgräns: 15 år.

Skådespelare: Linda Cardellini, Roman Christou, Jaynee-Lynne Kinchen, Raymond Cruz, Marison Ramirez.

Releasedatum: 2 september 2019.

Distributör: Warner bros.

 

 

 

 

Ugh. Jag är trött på filmer som THE CURSE OF LA LLORONA. Den gör egentligen inget fel, men den håller sig alldeles för mycket inom standardmallen för rysare. Ingenting med filmen är originellt. Handlingen, faran, karaktärerna… allt har vi sett förut, och till slut blir mängden klyschor och stereotyper nästan skrattretande fånigt.

 

Om jag skulle beskriva min upplevelse av THE CURSE OF LA LLORONA med bara en mening, skulle jag säga att den präglades av tristess. Filmen är extremt förutsägbar och liknar vilken annan skräckfilm som helst där innehållet utmärks av jumpscares, höga ljud och idiotiska val av karaktärerna. Om du är ny för genren så toppen, då kommer du säkert att gilla den! Men har du en handfull skräckfilmer bakom dig så lär även du gäspa stort.

 

Allt som allt var jag måttligt förtjust i THE CURSE OF LA LLORONA. Uttjatade klyschor är inte något som jag underhålls av.

 

BETYG: 3/10

FAKTA

Regissör: Jordan Peele.

Genre: Rysare.

Längd: 1 tim 56 min.

Åldersgräns: 15 år.

Skådespelare: Lupita Nyong'o, Winston Duke, Elisabeth Moss, Tim Heidecker, Shahadi Wright Joseph, Evan Alex.

Releasedatum: 26 augusti 2019.

Distributör: Universal Sony.

 

 

 

 

 

 

 

US är en genreöverträfande rysare med ena foten inne på komediterritorium. Den är smått osammanhängande, stundtals förutsägbar och innehåller en handfull logiska luckor. Ändå håller den tittarens uppmärksamhet i ett järngrepp, och det är svårt att inte låta sig underhållas. Det är den typen av film som gör tittaren smått schizofren: bristerna frustrerar, men man gillar det man ser ändå.

 

Faktum är att filmens svagheter ligger och pyr i bakgrunden, men aldrig blir tillräckligt framträdande för att dra ner helheten. Jag gillade filmen. Skådespelarna är skitbra, handlingen spännande och musiken så där härligt obehaglig. Dessutom är US komplex på så sätt att den absurda berättelsen grundas i ett tankeväckande budskap.

 

I grund och botten gäller det att man går in i filmen med rätt förväntningar. Förväntar du dig en läskig skräckfilm så lär du bli besviken. Om du däremot är redo för en satirisk rysare med humoristisk underton, kan du definitivt bli nöjd.

 

BETYG: 6/10

FAKTA

Regissör: Kevin Kölsch, Dennis Widmyer.

Genre: Rysare, thriller.

Längd: 1 tim 41 min.

Åldersgräns: 15 år.

Skådespelare: Jason Clarke, Amy Seimetz, John Lithgow, Jeté Laurence, Hugo Lavoie.

Releasedatum: 19 augusti 2019.

Distributör: Paramount.

 

 

 

 

 

Vem har inte hört talas om JURTJYRKOGÅRDEN från -89, baserat på boken av skräckgeniet Stephen King? Jag har själv inte sett den, men efter otaliga referenser i såväl andra filmer som i verkligheten var jag nyfiken. Så när den här nytolkningen gjordes, hoppade jag upp och ner av iver att se den. Var den ivern befogad? Nja…

 

 

PET SEMATARY är en ganska medioker rysare. Utdragen, och inte alls läskig. Det tar filmen väldigt lång tid att komma igång, och ofta kändes den mer som ett drama än en skräckfilm. Jag kände aldrig något direkt obehag, och hoppade bara till en enda gång – och det var när en lastbil körde förbi, så det säger en hel del. Förövrigt upplevde jag den som lite spretig och oorginell, och trots snyggt foto och helt okej skådespelare kände jag bara ”meh” när eftertexterna började rulla. Inte dålig, men inte heller bra.

 

Överlag är PET SEMATARY den typen av film som kan vara trevlig att se en gång, men det långsamma tempot och den bristande spänningen hindrar mig från att vilja se den igen.

 

BETYG: 4,5/10

FAKTA

Regissör: André Øvredal.

Genre: Rysare.

Längd: 1 hr 26 min.

Åldersgräns: 15 år.

Skådespelare: Brian Cox, Emile Hirsch, Ophelia Lovibond, Olwen Kelly, Michael McElhatton.

Releasedatum: 27 mars 2017.

Distributör: SF studios.

 

 

 

 

 

 

Allihop, hör och häpna! Jag gillade THE AUTOPSY OF JANE DOE. Jag upprepar: jag gillade en skräckfilm. Wow. Det är inte ofta jag skriver de orden, och jag är minst lika chockad som du över det.

 

 

THE AUTOPSY OF JANE DONE är enkel, men ack så välgjord. Den intima miljön, den sakta upptrappande spänningen och kemin mellan skådespelarna är trollbindande. Att det dessutom är karaktärerna som är i fokus, snarare än det som utgör fara för dem, känns som en frisk fläkt. Jag gillade att komma karaktärerna nära, att vara genuint rädd för deras välbefinnande och att faktiskt beröras när något hände dem. Det brukar jag aldrig göra i klassiska skräckfilmer, där det ena billiga knepet till att skrämmas avlöser det andra.

 

Filmen är dessutom förvånansvärt spännande och obehaglig. Jag hoppade aldrig till i soffan, men pulsen slog hårt och jag satt spänt i väntan på att se vad som skulle hända. Så överlag är filmen väldigt bra. Visst har den klyschor, några irriterande stereotyper och en något överdriven sista halva. Men allt som allt, well done!

 

BETYG: 6,5/10