20th Century Women

Regissör: Mike Mills.
Genre: Drama, komedi.
Längd: 1 hr 58 min.
Åldersgräns: 7 år.
Skådespelare: Annette Bening, Elle Fanning, Greta Gerwig, Billy Crudup, Lucas Zumann.
Releasedatum: 2017–07–17.
Distributör: Universal Sony.
 
"Dorothea är en bestämd, ensamstående mamma i 50-årsåldern som uppfostrar sin tonårsson Jamie i en tid präglad av kulturella förändringar och uppror. Hon vänder sig till två yngre kvinnor i sin närhet för hjälp med att uppfostra honom då hon tror att hon inte räcker till."
 
Jag är besviken på 20th Century Women. Det är nämligen en snygg och välspelad film som inte alls var i min smak. Vanligtvis har jag inte problem med filmer som fokuserar mycket på dialog och relationer, men i denna händer för lite för att ett intresse ska väckas. Jag hade hört att filmen skulle vara tankeväckande och rolig, men det upplevde jag aldrig. Istället satt jag uttråkad. 
 
Jamie omges av flera starka kvinnor. 
 
Enligt mig är 20th Century Women för lång och förutsägbar. Den är också alldeles för ”vanlig”. Den förvånar mig aldrig, utan håller sig inom den typiska ramen för modernt drama. Fast den berättar en intressant historia om hur en killes uppväxttid under 1900-talet påverkades av kvinnorna runt omkring honom greps jag aldrig tag. Ett mer originellt manus hade behövt för att fängsla.
 

Måste gitt

Regissör: Ivica Zubak.
Genre: Drama, komedi.
Längd: 1 hr 36 min.
Åldersgräns: 15 år.
Skådespelare: Can Demirtas, Lena Endre, Madeleiene Martin, David Nzinga, Jörgen Thorsson.
Releasedatum: 2017–06–19.
Distributör: Universal Sony.
 
"Metins problem är att han skriver om allt han ser, hör och gör. Namn och platser dokumneteras i minsta detalj. Så när han en dag upptäcker att hans dagbok är borta slår paniken till. Han vet att om polisen hittar den så kommer halva orten att åka fast. Skulle den dyka upp hos maffian, ja då är han död."
 
Måste gitt är en annorlunda, svensk komedi som underhåller med skarpa kulturkrockar. Fast balansen mellan allvar och ironi ibland känns oklar, är filmen onekligen rolig och de smått absurda scenerna lockar fram en del skratt.
 
Metin för dagbok över sitt liv. 
 
Dessvärre håller Måste gitt inte hela vägen. Efter ett tag börjar filmen kännas långrandig och utdragen, och fast humorn lättar upp stämningen emellanåt så är det lätt att tröttna. Dessutom skapas aldrig ett genuint engagemang för karaktärerna.
 
Lena hittar Metins dagbok och fastnar för innehållet. 
 
Som helhet är Måste gitt en okej film. Jag gillar den rappa humorn och de härliga kulturkrockarna, men förlorade intresset rätt så tidigt på grund av tempot.
 

Why Him?

Regissör: John Hamburg.
Genre: Komedi.
Längd: 1 hr 51 min.
Åldersgräns: 7 år.
Skådespelare: James Franco, Zoey Deutch, Bryan Cranston, Megan Mullally, Griffin Gluck.
Releasedatum: 2017-05-15.
Distributör: 20th Century Fox.
 
"Ned besöker sin dotter och träffar hennes pojkvän Laird, Silicon Valley-miljonären som, trots att han menar väl, ständigt gör bort sig i sociala sammanhang och visar sig vara en riktig mardröm. En rivalitet uppstår mellan dem och Ned drabbas av panik när han får reda på att Laird tänker fria."
 
Why him? är en oambitiös komedi som återanvänder manuset från genrens typiska dussinfilmer och markerar det med en ny titel. Ingenting med filmen är originellt eller nyskapande, och det tar inte lång tid förrän den känns långrandig. Det enda som händer är att den duktiga flickans ”missförstådda” pojkvän försöker få hennes överbeskyddande pappa att gilla honom, och det är inte tillräckligt unikt för att engagera mig.
 
Laird tatuerar in familjens julkort på ryggen. 
 
Kanske är jag pryd eller gammalmodig i mitt tankesätt, men jag saknar komedier som faktiskt får tittaren att skratta genom intelligenta dialoger och kreativa skämt. Why him? anspelar alldeles för mycket på osmaklig sexhumor och innehåller en tröttsam, strid ström svordomar. Skämten känns barnsliga och filmen som helhet blir oerhört överdriven. Förutom någon enstaka scen som fick mig att fnissa, klarade filmen inte av att hindra mig från att gäspa och himla med ögonen.
 
Laird är omedveten om föräldrarnas personliga gränser. 
 
En annan anledning till att jag inte är särskilt förtjust i filmen är karaktärerna. Skådespelarna är visserligen duktiga och det är mycket tack vare dem som Why him? inte sjunker som en sten. Men karaktärerna är platta och känns inte alls som verkliga personer. Den enda som har en gnutta komplexitet i sig är Laird, men hans påfrestande omogenhet får mig nästan att önska att han var lika endimensionell som de andra. Ironiskt är att filmen heter ”varför honom?”, för trots att jag har sett filmen har jag fortfarande inte svar på den frågan.
 
De välvilliga försöken slutar alltid i katastrof. 
 
Som helhet är Why him? en väldigt typisk, modern komedi. Överdrivenheten tar ofta överhanden och scenerna flyter ihop till ett enda enformigt töcken. 
 

Florence

Regissör: Stephen Frears.
Genre: Komedi, drama.
Längd: 1 hr 50 min.
Åldersgräns: Barntillåten.
Skådespelare: Meryl Streep, Hugh Grant, Simon Helberg, Rebecca Ferguson.
Releasedatum: 2017-01-16.
 
"Florence Jenkins är en rik arvtagerska i New York som drömmer om att bli stor operasångerska – trots att sin totala avsaknad av musikalitet och sångförmåga. Sopranen kunde bekosta sin sångkarriär och grammofoninspelningar, tack vare sitt arv. Hennes sista konsert framfördes på New Yorks ledande scen drygt en månad före sin död 1944."
 
Ni vet den där känslan som man får när man tittar på Mr Bean? Obehaget, pinsamheten, som uppstår när man ser Beans välmenade försök som alltid slutar i katastrof? Lite av den känslan finns med även i Florence. Florence Jenkins saknar helt självinsikt, vilket försätter henne i många genanta situationer. Det kryper av obehag i tittarens kropp, men likt en bilkrasch är det omöjligt att titta bort hur mycket man än vill. Men det är också det som gör Florence så fruktansvärt underhållande.
 
Florence är lyckligt ovetandes om att hennes man döljer tidningarnas kritik.
  
Florence är en rolig film, och redan halvvägs igenom hade jag tappat räkningen på antalet gånger som den fått mig att skratta. Men i grund och botten är det ett drama. På sina ställen fokuserar Florence på Jenkins dödliga sjukdom, och vid dessa tillfällen blir filmen mer allvarlig. Scenerna ger filmen djup, och ökar samtidigt förståelsen för Florence Jenkins som person. De bidrar till att hon blir mer människa, snarare än ett förlöjligat skämt. Hade filmen inte kombinerat humorn med denna dos allvar hade den lätt kunnat ses som överdriven. Nu känns Florence istället väl avvägd; om något utdragen.
 
Lektionerna hos sångpedagogen går enligt Florence utmärkt.  
 
Som helhet är den värmande må bra-filmen Florence sevärd. Den har fantastiska skådespelare, mycket glädje och stort hjärta. What’s not to like?
 

Hundraettåringen som smet från notan och försvann

Regissör: Felix Herngren, Måns Herngren.
Genre: Komedi.
Längd: 1 hr 48 mins.
Åldersgräns: 11 år.
Skådespelare: Robert Gustafsson, Jens Hultén, Iwar Wiklander, David Wiberg, Colin McFarlane.
Releasedatum: 2017-05-08.
Distributör©Disney.
 
"Allan Karlsson och hans vänner är rastlösa på Bali efter ett år i lyx. När Allan en dag bjuder på den oförglömligt goda läsken Folksoda så blir det fart igen. Inte bara på Allan och sällskapet, men även på hämndlystna gangsters, ryska bekanta från förr och amerikanska CIA."
 
Hundraettåringen som smet från notan och försvann är en förvånansvärt underhållande efterföljare till Hundraåringen. Den har ett högre tempo än vad jag minns förra filmen hade, och många tokiga händelser som driver fram den absurda handlingen. De språkliga missförstånden roar, och trots att få av skämten är originella lyckas de få mottagaren att dra på smilbanden.
 
Allan ger sig ut för att hitta receptet till Folksoda. 
 
Precis som sin föregångare växlar Hundraettåringen mellan nutid och tillbakablickar. Filmen inkluderar likaså en del kopplingar till verklig historia, där vi får se hur Allan har påverkat händelserna så som vi känner till dem. Detta sker dock inte i samma mån som i Hundraåringen, och på något sätt känns filmen inte heller lika välbalanserad. Manuset är stundtals ansträngt och flera av scenerna känns framtvingade och krystade. Dessutom växlas det ofta mellan kontrasterande stilnivåer, vilket gör att filmen inte alltid känns väl sammanhållen.
 
Även sonen Benny bygger upp en besatthet för receptet. 
 
Det finns ingen tvekan om att Robert Gustafsson är en stjärna. Precis som i Hundraåringen underhåller från början till slut med sin ojämförliga porträttering av Allan. Dessvärre hamnar han lite i skymundan. I Hundraettåringen ges sidkarkatärerna väldigt mycket utrymme, och på så sätt får Gustafsson förhållandevis lite skärmtid. Jag hade helt enkelt velat se mer av honom. Detta speciellt med tanke på att Hundraettåringen inte har många bra skådespelare bortsett från just Gustafsson. David Wiberg är flamsig och all over the place, medan nykomlingen Shima Niavarani – som ersatt Mia Skäringer som Bennys flickvän – känns oseriös och inte alls lever upp till förväntningarna.
 
Grabbgängets äventyr för dem över kontinenterna. 
 
Hundraettåringen som smet från notan och försvann är varken nyskapande eller unik. Ändå är det en förvånansvärt trevlig och underhållande tittarupplevelse.
 
 
– Bilderna är copyrightskyddade av Disney. 

Sing

Regissör: Christophe Lourdelet, Garth Jennings.
Genre: Familj, komedi
Längd: 1 hr 48 mins.
Åldersgräns: Barntillåten.
Skådespelare: Matthew McConaughey, Reese Witherspoon, Taron Egerton, Scarlett Johansson.
Releasedatum: 2017-04-24.
Distributör: Universal Sony.
 
"Buster Moon ska anordna världens största sångtävling för att rädda sin konkurshotade teater. Deltar gör bland annat den utarbetade mamman Rosita, det punkiga piggsvinet Ash och gangstergorillan Johnny."
 
 
Sing är en sådan där film som fungerar helt okej att se en gång, men som inte gör något större intryck. Manus, animeringar, musik och liknande är alltsammans bra gjorda – men inga risker tas och ingenting sticker ut. Det gör Sing till en medioker och rätt slätstruken film, som inte väcker viljan att se den på repeat.
 
Buster Moon försöker hindra sin teater från att gå i konkurs. 
 
Filmen består av en enkel berättelse och handlingen är i sig inte särskilt utmärkande. Den rycker inte med tittaren så som exempelvis glädjepillret Trolls. Stundom blir Sing också rätt tråkig, och filmen känns både förutsägbar, lite urvattnad och för lång. Det finns ingenting som skapar ett genuint engagemang, och trots att karaktärerna är söta och musiken är bra så saknar Sing det där lilla extra som gör att man som tittare verkligen fångas in.
 
Tävlingen är i full gång och Meena vill bevisa för sig själv att hon duger. 
 
I sin helhet är Sing en film som håller allt på ett neutralt plan. Allt görs bra, men inget sticker ut. Avsaknaden av humor riktad mot vuxna bidrar dessutom till att Sing mer känns som en barnfilm än familjefilm.
 

Min pappa Toni Erdmann

Regissör: Maren Ade.
Genre: Drama, komedi.
Längd: 2 hr 42 min.
Åldersgräns: 11 år.
Skådespelare: Sandra Hüller, Peter Simonischek, Michael Wittenborn, Thomas Loibl, Trystan Pütter.
Relasedatum: 2017-04-10.
Distributör: TriArt.
 
"Winfried bestämmer sig för att tina upp sin frostiga relation med dottern Ines genom att överraska henne med ett spontanbesök. Men Ines har fullt upp, så att ta hand om sin skojfriske far är inte något hon prioriterar. Winfried ger sig dock inte utan kamp och infiltrerar dotterns liv i rollen som livsstilcoachen Toni Erdmann."
 
Jag förstår inte hypen kring Min pappa Toni Erdmann. Dramat har okej skådespelare samt en fungerande kombination av humor och tunga, undertryckta känslor – men handlingen är inget speciellt och filmen väckte aldrig ett intresse hos mig. Detta beror bland annat på att den är så himla utdragen.
 
Winfried vill förbättra relationen med dottern Ines. 
 
Filmen är nämligen närmare tre timmar lång. För att klara av att engagera tittaren en så lång tid krävs något spektakulärt; något utöver det vanliga – och detta saknar Min pappa Toni Erdmann. Ytterst få filmer klarar att skapa ett genuint intresse hos tittaren i så många timmar, och i den här filmens fall finns ingen ursäkt till varför den är så lång. Den är utdragen, händelselös och minuterna segar sig framåt. Trots en tydlig potential är den alldeles för tråkig för att jag faktiskt ska bry mig om det som sker.
 
Ines har svårt att få ihop alla delar i livet. 
 
Som helhet är Min pappa Toni Erdmann ett drama som tar sig vatten över huvudet med sin längd. Den har inte vad som krävs för att underhålla tittaren i nästan tre timmar, och eftersom den inte har komprimerats till en mer hanterbar längd är det svårt att inte låta sig distrahera sig av annat.
 

Kärleken är störst

Regissör: Laurent Tirard.
Genre: Komedi, romantik.
Längd: 1 hr 34 mins.
Åldersgräns: Barntillåten.
Skådespelare: Virginie Efira, Jean Dujardin, Cédric Kahn, César Bomboy, Stéphanie Papanian.
Releasedatum: 2017-03-13.
Distributör: Noble Entertainment.
 
"Diane får ett telefonsamtal från Alexandre som hittat hennes borttappade mobil. De får direkt nära kontakt och ses dagen efter. Diane tycker att Alexandre är charmig, rolig och snäll – det enda problemet är att han är 136 cm lång. Omgivningens fördomar och hennes egna kamp färgar hennes känslor."
 
Den romantiska komedin Kärleken är störst håller sig inom genrens givna mall. Den förutsägbara handlingen är relativt blek, och jag garanterar dig att du tagit del av liknande berättelser tidigare. Filmen har inte några direkta brister: ändå går du inte miste om något om du väljer att inte se den.
 
Diane förälskar sig i en mycket kort man. 
 
Kärleken är störst är en sådan film som bara är. Den väcker inte några starka känslor, och trots att filmen inte är särskilt lång måste den anstränga sig för att uppnå sin längd. Det åstadkoms genom att fylla ut berättelsen med oväsentliga scener som inte driver handlingen framåt. Vidare ser karaktären Alexandre inte riktigt rätt ut. De effekter som använts för att få honom att framstå som kort är nämligen inte särskilt bra gjorda. Ofta varierar storleken på hans huvud och det syns att det är filmat mot greenscreen. 
 
Tillsammans med Alexandre vågar Diane testa nya saker. 
 
Skådespelarna presterar dock bra, och jag tycker mycket om att Kärleken är störst ifrågasätter utseendefixerade normer. Som helhet är det en okej film, som fungerar perfekt att slötitta på men som inte sticker ut ur mängden.
 

Trolls

Regissör: Mike Mitchell, Walt Dohrn.
Genre: Familj, komedi.
Längd: 1 hr 32 mins.
Åldersgräns: 7 år.
Skådespelare: Anna Kendrick, Justin Timberlake, Zooey Deschanel, Christine Baranski, Christoper Mintz-Plasse, Russel Brand, John Cleese.
Releasedatum: 2017-03-13.
Distributör: Fox.
 
"Efter att trollbyn har invaderats ger sig lyckotrollet Poppy och den överdrivet försiktiga Kvist ut för att försöka rädda sina vänner. Tillsammans måste det udda paret ge sig ut på ett äventyr långt ifrån den värld de känner till."
 
Den animerade Trolls är ett färgsprakande glädjepiller för hela familjen.Trots en stereotypisk handling är det lätt att förbise klyschorna just för att filmen är så härligt käck. Trolls inspirerar med optimistiska karaktärer, ger energi med svängig musik och gör tittaren på allmänt gott humör.
 
Duon försöker rädda sina trollvänner.  
 
De kreativa animeringarna i Trolls ger en riktig sockerchock. Glitter, starka färger och kramgoa flufftroll gör filmen sjukligt söt, och det är omöjligt att inte svepas med av det värmande lyckoruset som medförs. Trolls har dessutom galet bra musik, och jag njuter helhjärtat av de medryckande låtarna som sätter sprutt på kroppen. Upprymda av soundtracket dröjde det inte länge förrän alla i soffan skrattade och sjöng med.
 
Poppy och Kvist är varandras motsatser. 
 
Vidare är Trolls även riktigt smart. Manuset är fyllt med många popkulturella referenser som både väcker skratt och ger en känsla av tillhörighet. Dessutom imponerar Trolls med ensemblen skådespelare. De förhöjer tittarupplevelsen, och passar sina karaktärer som handen i handsken. Störst intryck gör talangfulla Anna Kendrick, Zooey Deschanel och Justin Timberlake, som med sina starka röster får filmen att svänga.
 
 Den färgsprakande Poppy för med sig sång och dans. 
 
Trolls tar tittaren på ett sött, färgglatt och hjärtevärmande äventyr för hela familjen. Det är en underhållande må bra-film, fylld med glädje och med hjärtat på rätt plats.
 

Morran & Tobias – som en skänk från ovan

Regissör: Mats Lindberg.
Genre: Komedi.
Längd: 1 hr 39 mins.
Åldersgräns: 11 år.
Skådespelare: Johan Rheborg, Robert Gustafsson.
Releasedatum: 2017-03-10.
 
"Efter en incident med en luftballongsbrännare råkar Morran och hennes son Tobias bränna deras hus. Samtidigt som Morran ser chansen att ge henne och Tobias en möjlighet att starta om på nytt, så har Tobias mängder av kreativa idéer om hur han ska förbättra huset - med allt från högtryckstvätt till kulspruta."
 
 
 
Morran & Tobias – som en skänk från ovan är inte riktigt som jag hade tänkt mig. Skådespelarna är visserligen suveräna, men resten av filmen håller inte måttet. Handlingen är blek och händelserna lösryckta, vilket efter ett tag blir tröttsamt att se på.
 
Duon råkar bränna ner sitt hus. 
 
Den största svagheten är dock filmens bisarra överdrifter. De uppförstorade scenerna spårar ofta ur, och det är helt enkelt inte roligt att se när huset fördärvas eller Morran elchockas. Det är omåttligt överdrivet, och som ett resultat känns det som händer konstruerat och långt ifrån trovärdigt. Visst skrattar jag som tittare några gånger, men det har sin grund i de mer nedtonade detaljerna snarare än det absurda som pågår.
 
Morran och sonen tvingas flytta till nytt boende. 
 
Som helhet är Morran & Tobias – som en skänk från ovan en okej film. Överdriften blir ofta för mycket, och skapar en oönskad distans till tittaren samt gör det svårt att knyta an till karaktärerna. Ändå finns vissa scener där det är svårt att hålla sig för skratt.
 

Sausage Party

Regissör: Tiernan & Vernon.
Genre: Komedi.
Längd: 1 hr 29 mins.
Åldersgräns: 11 år.
Skådespelare: Seth Rogen, Kristen Wiig, Jonah Hill, Michael Cera, James Franco, Bill Hader, Paul Rudd.
Releasedatum: 2017-02-27.
Distributör: Universal Sony.
 
"Allt maten vill är att bli utvalda och få följa med de snälla människorna hem. Men paradiset de såg framför sig är inget annat än ett helvete där man hackar, drar skinnet av, kokar och steker maten. Korven Frank inser att han måste varna de andra om vad som väntar på förortskökens kalla marmorskivor."
 
Komedin Sausage Party har stor potential, men faller på grund av sin obscenitet. Det påhittiga konceptet fångar intresset direkt, och det kreativa upplägget får Sausage Party att upplevas vara riktigt smart. Dessutom bjuder filmen på en del humor, och jag skrattade när vardagliga situationer framstod som värsta kriget ur matens ögon.
 
Grillkorvarna drömmer om att få röra vid bröden. 
 
Det som underhåller i filmen är scenerna som anspelar på matens vanföreställningar snarare än sex. Dessvärre ligger dessa i underläge. Sausage Party innehåller alldeles för många oinspirerade sexskämt och svordomar, och i flera scener spårar snusket ur. Ett tacoscal har sex med ett korvbröd, en ond underlivsrengörare våldför sig på ett juicepaket och i slutscenen pågår en orgie mellan affärens alla matvaror. Filmen är många gånger för vulgär, och den så kallade ”humorn” blir snarare äcklande än roande. Trots att Sausage Party marknadsförts som en tecknad film för vuxna är den förvånansvärt barnslig, och de smaklösa skämten gör det svårt att uppskatta den för övrigt intelligenta filmen till fullo.
 
Herr Jordnötssmör förlorar sin fru i det stora matkriget. 
 
Sausage Party är en kreativ men vulgär komedi, som tar ordet ”matporr” till en ny nivå. På gott och ont är det inte en film som man glömmer i första taget. I Sausage Party säger en karaktär ”once you see that shit, it’ll fuck you up for life”, och kanske beskriver det bäst hur jag kände när eftertexterna började rulla.
 

Bridget Jones's Baby

Regissör: Sharon Maguire.
Genre: Komedi, romantik.
Längd: 2 hrs 2 mins.
Åldersgräns: 7 år.
Skådespelare: Renée Zellweger, Colin Firth, Patrick Dempsey, Emma Thompson, Jim Broadbent.
Releasedatum: 2017-02-06.
Distributör: Universal Sony.
 
"Bridget är i fyrtioårsåldern och singel igen, efter att ha gjort slut med Mark Darcy. Men hennes kärleksliv tar en oväntad vändning när hon träffar en stilig amerikan som heter Jack och har allt som mr Darcy saknar. Överraskande nog upptäcker Bridget att hon är gravid, men hon vet inte vem pappan är."
 
Till viss del förtjänar Bridget Jones’s Baby den hårda kritik som filmen har fått. Konceptet är trots allt långt ifrån originellt och den har en hel del uppenbara missar. Dessutom är den förutsägbar och den innehåller så pass många frustrerande klyschor att det ibland blir riktigt löjligt. Ändå tycker jag om den.
 
Bridget slits mellan Jack och Mark. 
 
Jag fastnade verkligen för filmens enkla, lättsamma upplägg och den varma, öppenhjärtiga tonen. Bridget Jones’s Baby fick mig att skratta och må bra, helt enkelt. Trots sina brister är det en mycket trivsam må bra-film och den känns som en frisk fläkt mot andra moderna komedier där enbart festande är i fokus. Dessutom lyckas skådespelarna charma sig in i tittarens hjärta och det är roligt att andra kändisar, som exempelvis artisten Ed Sheeran, medverkar i mindre roller.
 
Även Bridgets läkare dras in i lögnerna.  
 
Bridget Jones’s Baby är alltså långt ifrån perfekt, men tack vare sin förmåga att få tittaren att må bra känns det ändå som en framgångsrik romantisk komedi.
 

Ace Ventura: pet detective

Regissör: Tom Shadyac.
Genre: Komedi.
Längd: 1 hr 22 mins.
Åldersgräns: 11 år.
Skådespelare: Jim Carrey, Courteney Cox, Sean Young, Tone Loc, Dan Marino m.fl.
Inspelningsår: 1994.
 
"Ace Ventura är utan fruktan, stark som en oxe och listigare än Sherlock Holmes. Dessutom är han ett törne i sidan på polisen, som han ställer till trubbel för så ofta han kan. Men nu behövs verkligen Ace: ett fotbollslags delfinmaskot har blivit kidnappad, och vem annan än Ace Ventura skulle kunna gå till botten med mysteriet?"
 
De flesta har förmodligen sett eller hört talats om Ace Ventura: pet detective. Det är en enkel men bra film, som bjuder på en hel del skratt. Denna underhållande komedi må vara klyschig, förutsägbar, ologisk och rent utav överdriven, men det fungerar i sin kontext och som tittare blir man alldeles varm av filmens charm. 
 
Den galna Ace Ventura gör allt i sin makt för att hitta maskoten. 
 
Den som bär upp filmen är Jim Carrey (The Mask), som tar för sig och släpper loss ordentligt. Han är en väldigt behaglig och roande skådespelare; trots att det är svårt att avgöra om det är för att han har en briljant talang eller bara är allmänt galen. Hans minspel och kroppsspråk är enastående, och fast han blir lite väl excentrisk ibland så är det Carrey som gör filmen till vad den är.
 
Djurdetektiven sätter käppar i hjulet för polisen. 
 
Som helhet är Ace Ventura: pet detective en mycket trevlig film, som trots sina tillkortakommanden lyckas underhålla.
 

The Lobster

Regissör: Yorgos Lanthimos.
Genre: Drama, komedi.
Längd: 1 hr 58 mins.
Åldersgräns: 15 år.
Skådespelare: Colin Farrell, Rachel Weisz, Olivia Colman, Jessica Barden, Sean Duggan m.fl.
Releasedatum: 2017-01-16.
Distributör: Universal Sony.
 
"I framtiden måste singlar hitta en partner inom 45 dagar, eller permanent förvandlas till ett valfritt djur."
 
 
 
 
 
The Lobster är en egendomlig film; där en mörk och tankeväckande handling kombineras med briljant humor. Den satiriska framtidsvärlden är riktigt intressant att lära känna och de bisarra händelserna väcker många genuina skratt. Hela konceptet är oerhört originellt och som tittare överraskas man ständigt av det besynnerliga som pågår. The Lobster är minst sagt ett oförutsägbart drama, och ju mer man lär sig om hur samhället i filmen fungerar desto underligare blir den.
 
Efter att hans fru har dött tvingas David hitta en ny partner. 
 
The Lobster är ett lågmält drama med ett relativt långsamt tempo. Ändå blir filmen aldrig tråkig. Den är snarare behaglig att se på (bortsett från någon motbjudande scen), och fast vissa sekvenser uppfattas som utdragna så är det inget som drabbar helheten. Filmens styrka ligger i sin början, där den spännande världen introduceras. Den andra halvan är dessvärre inte lika bra och trots att den bjuder på en hel del minnesvärda scener gör den inte lika stort intryck. Dessutom slutar filmen abrupt och lämnar många frågor obesvarade.
 
I en värld där singlar jagas måste David och hans nyfunna vän vara försiktiga.
 
Allt som allt är The Lobster ett udda men förvånansvärt underhållande drama, med lysande skådespelare, intelligent manus och ett riktigt bisarrt men fascinerande koncept. 
 

Swiss Army Man

Regissör: Dan Kwan m.fl.
Genre: Äventyr, komedi, fantasy.
Längd: 1 hr 33 mins.
Åldersgräns: 15 år.
Skådespelare: Paul Dano, Daniel Radcliffe, Mary Elizabeth Winstead, Richard Gross m.fl.
Releasedatum: 2016-12-05.
Distributör: Njutafilms.
 
"Hank är strandad på en öde ö och har gett upp allt hopp om att ta sig hem igen. När liket Manny spolas upp på land förändras allt. De två blir snabbt vänner och åker på ett fantastiskt äventyr för att ta Hank tillbaka till kvinnan i hans liv."
 
 
Jag är mållös. Swiss army man är en av de mest bisarra filmerna som jag någonsin har sett och jag vet inte riktigt vad jag tycker.
 
Hank hittar ett lik på stranden. 
 
Å ena sidan har Swiss army man ett oerhört unikt och kreativt koncept. Den sticker minst sagt ut ur mängden och är inte en film man glömmer i första taget. Dessutom är den värmande, skrattframkallande och förmedlar livsglädje på sitt eget, skruvade sätt. Och det vackra fotot och musiken lyfter filmen lite extra.
 
Tillsammans med liket beger sig Hank ut för att hitta civilisationen. 
 
Men filmen är som sagt riktigt besynnerlig och ofta visste jag inte om jag skulle skratta eller gråta över det absurda som pågick. Det finns inte ord som förklarar känslan: Swiss army man är helt enkelt obeskrivligt befängd. Det enda som jag vet med säkerhet är att filmen anspelar lite för mycket på sex och pruttskämt.
 
Under sitt äventyr knyter de starka vänskapsband. 
 
Som helhet är Swiss army man en film som omöjligen kan beskrivas med ord. Det känns nästan som att någon förlorat ett vad och tvingats göra en remake av Robinson Crusoe på droger. Det enda jag kan göra är att rekommendera att du ser den och bildar en egen uppfattning.
 

Captain Fantastic

Regissör: Matt  Ross.
Genre: Drama, komedi.
Längd: 1 hr 59 mins.
Åldersgräns: 11 år.
Skådespelare: Viggo Mortensen, George MacKay, Samantha Isler, Annalise Basso, Nicholas Hamilton, Shree Crooks, Charlie Shotwell, Katryn Hahn etc.
Releasedatum: 2016-12-05.
Distributör: Scanbox.
 
"Ben har skapat ett paradis för sig och sina barn i skogen, långt bort från övrig familj. Där uppfostrar han dem till att bli starka, bildade och självständiga individer. Men en händelse tvingar familjen att lämna sitt hem och återvända till civilisationen. Där tvingas Ben utvärdera det sätt han valt att leva med sin barn."
Captain fantastic är en oerhört charmig och hjärtevärmande må bra-film som inspirerar med härlig gemenskap, intelligenta dialoger och tankeväckande budskap. Miljöerna är hänförande vackra och skådespelarna enastående. Viggo Mortensen (Sagan om ringen) och de förvånansvärt begåvade barnskådespelarna bär filmen på sina kompetenta axlar och har en trollbindande kemi till varandra.  
 
Ben lär sina barn att överleva på egen hand.  
 
Eftersom jag är fruktansvärt trött på tramsiga komedier vars repertoar av skämt inte innehåller mer än sex, alkohol och droger var det en fröjd att se Captain fantastic. Filmen har en behaglig och jordnära humor, med skarpsinniga skämt som lockar fram många saliga skratt. Underhållningen känns naturlig och okonstlad och inger tittaren en trivsam känsla. Filmens enda svaghet är att den tappar flyt i mitten, men förövrigt är den fantastisk.
 
Tillbaka i civilisationen kolliderar två världar. 
 
Som helhet är Captain fantastic en berörande och värmande komedi som får tittaren att glädjas över livet och må bra. 
 

Ghostbusters

Regissör: Paul Feig.
Genre: Komedi, sci-fi, action.
Längd: 1 hr 56 mins.
Åldersgräns: 11 år.
Skådespelare: Kristen Wiig, Melissa McCarthy, Kate McKinnon, Leslie Jones, Chris Hemsworth m.fl.
Releasedatum: 2016-12-05.
Distributör: Universal Sony.
 
"Erin och Abby försöker tillsammans med ingenjören Jillian och den tuffa tunnelbanearbetaren Patty stoppa ett övernaturligt hot i Manhattan."
 
 
 
 
Ghostbusters är en reboot av komedin med samma namn från 1984, men istället för att följa den ikoniska kvartetten vi är vana vid fokuserar filmen denna gång på en grupp kvinnliga till spökjägare och deras strävan efter att vetenskapligt bevisa spökens existens. Det är en underhållande film som lyckas locka fram en del skratt. Den har dessutom häftiga gadgetar, snygga effekter och en härlig ensemble med charmiga skådespelare.
 
Fyra kvinnor går ihop för att fånga spöken. 
 
Dessvärre är handlingen relativt uttjatad och den smått utdragna filmen urartas successivt. Humorn blir allt mer överdriven och ju mer tid som passerar desto tramsigare blir det. Därtill är det tydligt att Ghostbusters ämnar ha viss känslomässig inverkan, men på grund av ett svagt manus och ett ostrukturerat upplägg faller det platt.
 
Arbetet blir mer kaotiskt än gänget räknat med. 
 
Som helhet är den nya Ghostbusters helt okej, men den gör inte ett särskilt stort intryck. 
 

Mike and Dave need wedding dates

Regissör: Jake Szymanski.
Genre: Komedi.
Längd: 1 hr 38 min.
Åldersgräns: 11 år.
Skådespelare: Zac Efron, Anna Kendrick, Aubrey Plaza, Adam Devine, Stephanie Faracy m.fl.
Releasedatum: 2016-12-19.
Distributör: 20th Century Fox.
 
"De ständigt svirande bröderna Mike och Dave lägger upp en annons på nätet för att få tag på respektabla dejter till sin systers bröllop. Men istället får killarna en vild duo på halsen."
 
 
 
Jag har grymt trött på sådana här filmer. Mike and Dave need wedding dates är en typisk, modern komedi vars hela repertoar med skämt handlar om sex, svordomar, droger och alkohol. Det som händer är rent utav absurt och jag underhölls inte över huvud taget av de överdrivna händelserna. Den högljudda filmen förlorar snabbt tittarens intresse och lyckas inte framkalla ett enda skratt. 
 
Två desperata tjejer hittar två desperata killar. 
 
Mike and Dave need wedding dates har ointelligenta dialoger, förutsägbara vändningar och väldigt många klyschor. Dessutom är den omogna filmen klumpigt ihopklippt och många av skämten är otajmade. Inte ens skådespelarna presterar bra. Allesammans överspelar och deras insatser känns oerhört krystade.
 
De dricker, tar droger och ställer till med problem. 
 
Som helhet är Mike and Dave need wedding dates en påfrestande komedi som både saknar hjärna och hjärta.
 

Husdjurens hemliga liv

Regissör: Chris Renaud m.fl.
Genre: Familj, komedi.
Längd: 1 hr 26 mins.
Åldersgräns: Barntillåten.
Skådespelare: Louis C.K, Eric Stonestreet, Kevin Hart, Jenny Slate, Ellie Kemper, Albert Brooks etc.
Releasedatum: 2016-11-28.
Distributör: Universal.
 
"När deras ägare går hemifrån på morgonen samlas alla husdjuren för att skvallra med vännerna, frossa i sötsaker och ordna galna fester. När en bortskämd terrier och hans nya oborstade rumskompis går vilse i New Yorks storstadsdjungel tvingas de lägga sina olikheter åt sidan för att överleva den resan hem."
 
Husdjurens hemliga liv är en oerhört mysig familjefilm. De charmiga och dynamiska karaktärerna har en härlig kemi till varandra och animeringarna är riktigt snygga. Dessutom är igenkänningsfaktorn hög för oss husdjursägare. Det är lätt att relatera till det djuren gör och det är mycket underhållande att följa deras bestyr. Skratten är många och äventyret värmer ända in till själen.
 
Chloe har svårt att motstå godsakerna i kylskåpet. 
 
Men trots många glädjande skratt är handlingen inte särskilt originell. Berättelsen är relativt förutsägbar och en del handlingsspår upplevs vara överflödiga då de behandlas ytligt och inte leder någon vart. Dock är den förtjusande dosen charm tillräckligt för att hålla kvar tittarens intresse trots filmens svagheter.
 
Gänget letar efter den försvunna Max. 
 
Som helhet är Husdjurens hemliga liv en värmande film som roar stora som små.
 

Maggie's plan

Regissör: Rebecca Miller.
Genre: Komedi, drama.
Längd: 1 hr 39 mins.
Åldersgräns: 7 år.
Skådespelare: Greta Gerwig, Ethan Hawke, Julianne Moore, Bill Hader, Maya Rudolph, Travis Fimmel etc.
Releasedatum: 2016-11-28.
Distributör: Universal Sony.
 
"En ung kvinna som är fast besluten att skaffa barn kastar sig in i ett triangeldrama med en akademiker och hans excentriska fru."
 
 
 
 
Maggie’s plan är en relativt intetsägande film. Den är inte dålig, men har inte heller något viktigt att säga. Det ryckiga dramat väcker inte några känslor, saknar ett värdefullt budskap och bjuder inte på en särskilt minnesvärd upplevelse. Trots en absurd och smått roande kärlekstriangel känns filmen som helhet relativt tråkig och den lyckades inte fånga mitt intresse.
 
Maggie förälskar sig i den gifta John. 
 
Till skillnad från manusets ojämna kvalité är skådespelarnas insatser stadiga. Jag är visserligen inte särskilt förtjust i Gerwig (Fraces Ha) och Rudolph (Bridesmaids), men Hawke (Before sunrise) och Fimmel (Vikings) är lika tjusande som vanligt. Dessutom lyckas Julianne Moore (Freeheld) stjäla showen trots en liten biroll: hon är mycket övertygande som sin karaktär och intalar tittaren om att det som sker är verkligt.
 
Efter några år som "den andra kvinnan" får Maggie en plan. 
 
I sin helhet är Maggie’s plan en relativt platt och medioker film, som trots en del skratt och starka skådespelarprestationer inte sätter sig på minnet.
 

RSS 2.0