Hidden figures

Regissör: Theodore Melfi.
Genre: Drama.
Längd: 2 hr 7 min.
Åldersgräns: 7 år.
Skådespelare: Taraji P. Henson, Octavia Spencer, Janelle Monáe, Kevin Costner, Kirsten Dunst, Jim Parsons, Mahershala Ali.
Releasedatum: 2017–06–26.
Distributör: 20th Century Fox.
 
"Katherine, Dorothy och Mary var tre afroamerikanska kvinnor som arbetade för NASA och var hjärnorna bakom USA:s kamp mot Sovjetunionen i rymdkapplöpningen för att få astronauten John Gleen i omloppsbana kring Jorden."
 
Den inspirerande må bra-filmen Hidden figures skildrar en ofta förbisedd sida av USA:s segregering. Den har en intressant och djupt berörande berättelse, som med enkla men kraftfulla medel gör filmen oförglömlig. 
 
Dorothy, Katherine och Mary får chans att jobba på NASA. 
 
Hidden figures fastnar verkligen. Fotot är vackert, karaktärerna härligt skarpa och handlingen gripande. Skådespelarna berikar filmen med enastående prestationer, och deras kompetens gör att storyn känns mäktigare som film än bok. Detta förstärks också av att boken mest trycker på fakta, medan filmen framhäver humor och konflikter. Det gör att den aldrig blir tråkig, och fast filmen är över två timmar lång ville jag ha mer när eftertexterna började rulla.
 
Trots uppenbar begåvning måste Katherine bevisa sig själv. 
 
Men Hidden figures är inte perfekt. För det första är det otydligt hur lång tid som passerar under filmens gång. Sen anser jag också att slutet är lite för lyckligt. Det är egentligen tillfredsställande, men inger en missvisande känsla av allt blev bra för de tre kvinnorna. I själva verket behövde de fortsätta kämpa för rättvisa resten av sina liv, men detta framgår inte av filmen.
 
De tre kvinnorna stöttar varandra i vått och tort. 
 
Som helhet är Hidden figures en gripande, tankeväckande och djupt fascinerande film. Den kommer att leva kvar länge.
 

Lion

Regissör: Garth Davis.
Genre: Drama, biografi.
Längd: 1 hr 58 min.
Åldersgräns: 11 år.
Skådespelare: Sunny Pawar, Dev Patel, Rooney Mara, David Wenham, Nicole Kidman, Abhishek Bharate.
Releasedatum: 2017-06-12.
Distributör: Universal.
 
"Femårige Saroo kommer bort från sin familj och hamnar i Calcutta, helt ensam hundratals mil hemifrån. Efter en tid som gatubarn blir han adopterad av ett par i Australien och får av dem all den kärlek och omvårdnad han så länge saknat. Men minnet av sin biologiska familj bär han alltid inom sig."
 
Lion är uppdelad i två delar. I den första delen får vi följa unga Saroo som kommer bort från sin familj och kämpar för att hitta hem igen. Det är en oerhört gripande och rent utav uppslukande berättelse. Fast vissa sekvenser skyndas förbi är det omöjligt att slita sig, då det är nästintill förkrossande att se lilla, oskyldiga Saroo råka ut för så mycket hemskt. Sunny Pawar – som spelar unga Saroo – är dessutom lysande. Inte många barnskådespelare har lyckats övertyga och beröra mig som han.
 
Sunny Pawar, som spelar lilla Saroo, imponerar stort.  
 
Filmens andra halva skildrar Saroo 25 år efter händelserna i början. Tyvärr tappar Lion rätt mycket här. Som tittare uppdateras vi inte om vad som har hänt under åren som gått, och vuxna Saroo utforskas inte lika grundligt som hans femåriga jag. Dessutom är inte själva handlingen lika engagerande i denna del. Tempot är långsammare, och det är inte lika spännande att följa Saroos identitetskris och Internetsökningar som hans kamp för överlevnad i Calcutta. Lion tappar alltså gnistan, vilket är synd med tanke på hur stark filmens början är.
 
Filmen håller inte samma kvalité rakt igenom. 
 
Som helhet är Lion ett bra drama. Fotot är vackert, skådespelarna duktiga och handlingen gripande. Men mest intressant är filmens första halva, och närmare slutet tappar Lion den gnista som gjorde början så fängslande.
 

Jackie

Regissör: Pablo Larraín.
Genre: Drama, biografi.
Längd: 1 hr 39 min.
Åldersgräns: 15 år.
Skådespelare: Natalie Portman, Peter Sarsgaard, Greta Gerwig, Billy Crudup, John Hurt, Caspar Phillipson.
Releasedatum: 2017-06-05.
Distributör: Universal Sony.
 
"Direkt efter mordet på maken president John F. Kennedy tvingas Jackie i djup sorg och chock in i en kamp för att bevara arvet efter sin make och den gemensamma värld de skapat av kärlek."
 
 
 
Jackie visade sig inte vara lika bra som förväntat. Fast den är välspelad och har en intressant berättelse lyckas den helt enkelt inte nå fram. Manuset känns stelt, tempot långsamt och karaktärerna distanserade. Den gråtmilda musiken gör det tydligt att filmen vill beröra, men allt görs så pass osmidigt att jag aldrig försätts i rätt känsloläge.
 
Det lyckliga paret åker runt i landet. 
 
Filmens största svaghet är att tittaren inte lär känna Jackie särskilt väl. Fast dramat berättas ur hennes synvinkel känns hon knappt som en riktig människa. Vi får inte någon indikation på vem hon är som person eller vad hon själv har åstadkommit. Den platta skildringen gör istället att hon framstår som en känslosam, ytlig kvinna som inte gjort mycket själv. Det känns som att den Jackie som skildras i filmen är fasaden som visats för media, och jag hade personligen velat lära känna personen bakom bättre.
 
Efter makens död försänks Jackie i chock. 
 
Som helhet är Jackie ett rätt mediokert och intetsägande drama. Berättelsen bidrar inte med mycket mer än det som redan visats i media.
 

Bleed for this

Regissör: Ben Younger.
Genre: Drama, biografi.
Längd: 1 hr 56 min.
Åldersgräns: 11 år.
Skådespelare: Miles Teller, Aaron Eckhart, Katey Sagal, Ciarán Hinds, Ted Levine, Jordan Gelber.
Releasedatum: 2017-05-29.
Distributör: Universal Sony.
 
"Världsmästaren Vinny Pazienza bryter nacken i en bilolycka, men återvänder till boxningsringen i en av sporthistoriens mest häpnadsväckande comebacks."
 
 
 
 
Jag är inte intresserad av sport. Ändå har jag fängslats av ett flertal sportbiografier, så som oförglömliga Eddie the Eagle. Dessvärre har inte Bleed for this det där lilla extra, som tar den från en typisk ”sportfilm” till ett gripande drama. Fast filmen både är välspelad och har ett fint budskap fångade den inte upp mitt intresse på riktigt. Den följer en klassisk Hollywood-mall, lunkar på i sakta mak och bidrar egentligen inte med något nytt till genren. Resultatet? En småtråkig film som lämnar tittaren neutral.
 
Vinny återvänder till boxningsringen trots sin skada. 
 
Att ha boxning som koncept ger en hel del potential. Det är en explosiv och våldsam sport, vars blodiga strider och intensiva intriger i kulisserna ger en hel del som effektivt kan driva filmen framåt. Men i Bleed for this blir boxningen opersonlig och platt. Allt hålls på en ytlig nivå, och själva boxningsslagen känns styrda och otrovärdiga. De är tydligt koreograferade och saknar den eldfängda dynamik man kan förvänta sig. Tillsammans med en lite för kraftlös handling gör det Bleed for this till en medioker biografi som enbart fångar upp de redan insatta.
 

A street cat named Bob

Regissör: Roger Spottiswoode.
Genre: Drama, biografi.
Längd: 1 hr 43 min.
Åldersgräns: 11 år.
Skådespelare: Luke Treadaway, Ruta Gedmintas, Joanne Froggatt, Anthony Head, Bob the cat.
Releasedatum: 2017-05-29.
Distributör: Universal Sony.
 
"Den sanna berättelsen om hur den drogberoende gatumusikanten James Bowens liv förändras när han möter en övergiven gatukatt."
 
 
 
 
Den förvånansvärt mysiga A street cat named Bob är en trivsam och hoppfull må bra-film om andra chanser i livet. Det är ett lättsamt och klassiskt solskensdrama, med en enkel men vacker handling som inte kräver mycket av tittaren. Därför är det en passande film att se vid sådana stunder där man inte orkar tänka särskilt mycket, utan bara vill luta sig tillbaka och ta den av en glädjande berättelse.
 
Katten Bob infiltrerar sig i James liv. 
 
A street cat named Bob är ett verklighetsbaserat drama som grundas på den självbiografiska boken med samma namn. Filmen är välspelad och huvudrollsinnehavaren Luke Treadaway levererar en trovärdig insats som verkligen får tittaren att känna för hans karaktär. Men filmens stjärna är onekligen katten Bob, vars utstrålning gör honom hur söt som helst. Stor eloge till filmteamet som inte anställt vilken katt som helst, utan faktiskt lät riktiga Bob gestalta sina upplevelser på skärm.
 
James förälskar sig i grannen Betty. 
 
Som helhet är A street cat named Bob en bra men rätt typisk må bra-film. Bob charmar med sin karisma, och den vackra berättelsen berör – men i slutändan har dramat inte det där lilla extra djupet som gör den oförglömlig.
 

Deepwater horizon

Regissör: Peter Berg.
GenreDrama, action, biografi.
Längd: 1 hr 47 min.
Åldersgräns: 15 år.
Skådespelare: Mark Wahlberg, Kurt Russell, Dylan O'Brien, John Malkovich, Gina Rodriguez.
Releasedatum: 2017-02-27.
 
"Den 20 april 2010 börjar som vilken dag som helst på Deepwater horizon. Men en serie olyckor förvandlar oljeriggen till ett inferno av explosioner och eld, och arbetarna blir fångade i den enorma dödsfälla som den nu utgör. Nu måste teknikern Mike uppbringa mod för att hjälpa sina kollegor att komma levande därifrån."
 
 
Det verklighetsbaserade dramat Deepwater Horizon är snyggt och bitvis riktigt spännande. Filmen griper tag om tittaren tidigt och den uppbyggande stämningen ser till att intresset behålls rakt igenom. Engagemanget stärks ytterligare av de imponerande effekterna, och det är svårt att inte låta sig hänföras av de makalösa expositionerna.
 
Mike ska bege sig till oljeriggen i några veckor. 
 
Trots att Deepwater Horizon följer den klassiska mallen för katastroffilmer och därmed blir lite av en dussinfilm, går det inte att neka att den gör det riktigt bra. Det gör dessvärre att filmen känns klyschig, och den utnötta heroiska berättelsen gör dramat förutsägbart. Filmen blir dessutom rätt rörig när kaoset drar igång, och bland  flammor och slam är det svårt att hålla koll på vad som drabbar vem.
 
En rad olyckor får Andrea att kalla på hjälp. 
 
Vidare hade jag gärna velat ha ett lite annat fokus. Mycket tid läggs på att förklara hur oljeriggen fungerar, och jag hade velat se mindre av det. Istället borde mer energi ha lagts på att visa karaktärernas vardag. Nu får vi inte lära känna dem ordentligt: vi vet inte vilka de är eller vilka slags relationer de har till varandra. Det gör offren mer till  en siffra i statistiken än verkliga personer. Jag hade också velat veta mer om händelsens efterföljder, samt anledningen bakom det hela.
 
Slam och flammor tar totalt elva liv på riggen. 
 
Deepwater Horizon är ett snyggt och välspelat drama. Spänningen griper tag och de kompetenta skådespelarna övertygar i sina roller. Dessutom lyckades filmen beröra. Men trots detta känns det som att något saknas, och hade Deepwater Horizon valt ett annat fokus skulle den kunnat bli kraftfullare.
 

Florence

Regissör: Stephen Frears.
Genre: Komedi, drama.
Längd: 1 hr 50 min.
Åldersgräns: Barntillåten.
Skådespelare: Meryl Streep, Hugh Grant, Simon Helberg, Rebecca Ferguson.
Releasedatum: 2017-01-16.
 
"Florence Jenkins är en rik arvtagerska i New York som drömmer om att bli stor operasångerska – trots att sin totala avsaknad av musikalitet och sångförmåga. Sopranen kunde bekosta sin sångkarriär och grammofoninspelningar, tack vare sitt arv. Hennes sista konsert framfördes på New Yorks ledande scen drygt en månad före sin död 1944."
 
Ni vet den där känslan som man får när man tittar på Mr Bean? Obehaget, pinsamheten, som uppstår när man ser Beans välmenade försök som alltid slutar i katastrof? Lite av den känslan finns med även i Florence. Florence Jenkins saknar helt självinsikt, vilket försätter henne i många genanta situationer. Det kryper av obehag i tittarens kropp, men likt en bilkrasch är det omöjligt att titta bort hur mycket man än vill. Men det är också det som gör Florence så fruktansvärt underhållande.
 
Florence är lyckligt ovetandes om att hennes man döljer tidningarnas kritik.
  
Florence är en rolig film, och redan halvvägs igenom hade jag tappat räkningen på antalet gånger som den fått mig att skratta. Men i grund och botten är det ett drama. På sina ställen fokuserar Florence på Jenkins dödliga sjukdom, och vid dessa tillfällen blir filmen mer allvarlig. Scenerna ger filmen djup, och ökar samtidigt förståelsen för Florence Jenkins som person. De bidrar till att hon blir mer människa, snarare än ett förlöjligat skämt. Hade filmen inte kombinerat humorn med denna dos allvar hade den lätt kunnat ses som överdriven. Nu känns Florence istället väl avvägd; om något utdragen.
 
Lektionerna hos sångpedagogen går enligt Florence utmärkt.  
 
Som helhet är den värmande må bra-filmen Florence sevärd. Den har fantastiska skådespelare, mycket glädje och stort hjärta. What’s not to like?
 

Christine

Regissör: Antonio Campos.
Genre: Biografi, drama.
Längd: 1 hr 59 mins.
Åldersgräns: 15 år.
Skådespelare: Rebecca Hall, Michael C. Hall, Tracy Letts, Maria Dizzia, J. Smith-Cameron.
Releasedatum: 2017–03–27.
Distributör: Universal Sony.
 
"Den smarta Christine vill jobba med direktsänd TV. Hon är en ambitiös reporter med ett öga för nyanser och ett socialt patos, och hon hamnar hela tiden i konflikt med sin chef som trycker på för att få upp tittarsiffrorna. Christine blir allt mer desillusionerad och till slut tar hon ett mörkt och oväntat beslut."
 
Christine skildrar en intressant berättelse, som på grund av ett svagt manus inte stimulerar tittaren. Filmen utmärker sig inte, och pågår så pass länge att den upplevs som utdragen, enformig och torr. Inte heller fängslar det tänkvärda konceptet om psykisk ohälsa lika mycket som det hade kapacitet för.
 
Ambitiösa Christine pressas för att få upp tittarsiffrorna. 
 
Christine ämnar ge en trovärdig och vördnadsfull tolkning av den smått irriterande och osympatiska reportern Christine Chubbuck, som 1974 begick självmord i live-TV. Rebecka Hall framställer den orofyllda kvinnan på ett insiktsfullt sätt, och visar hur depression kan se ut och hur den kan påverka på både individnivå och i en bredare kontext. Men som tittare är det svårt att förstå sig på Christine och hennes tankegångar. Förändringen från sansad till självmordsbenägen känns abrupt, och brytningspunkten upplevs inte som trovärdig i sammanhanget.
 
Christine kämpar för att hitta en intressant story. 
 
Som helhet är Christine för långrandig och innehållslös i min smak. Filmen grundas på en tankeväckande berättelse, men engagerar inte tillräckligt för att intresset ska hållas kvar ända till slutet.
 

Hacksaw Ridge

Regissör: Mel Gibson.
Genre: Drama, action.
Längd: 2 hrs 19 min.
Åldersgräns: 15 år.
Skådespelare: Andrew Garfield, Teresa Palmer, Vince Vaughn, Hugo Weaving, Sam Worthington.
Releasedatum: 2017-03-06.
Distributör: Noble Entertainment.
 
"Amerikanska soldater kämpar för att ta över det ökända japanska fästet Hacksaw Ridge, under Andra världskriget. Den osannolika hjälten som var sist kvar på slagfältet var en soldat som vägrade att bära vapen, sjukvårdaren Desmond Doss."
 
 
Hacksaw Ridge är ett starkt och gripande krigsdrama som skildrar en inspirerande berättelse om riktigt hjältemod. Den sanna historien om tappra Desmond Doss är som gjord för att levandegöras på stora skärmen, och Mel Gibson imponerar stort med sin framställning.
 
Desmond Doss väljer att ta värjning i Amerikanska armén. 
 
Filmens första halva är relativt lugn. Där tar vi del av Desmonds uppväxt och får nödvändig bakgrundsinformation för att lära känna honom och hans motiveringar ordentligt. Hacksaw Ridge tar sin tid att bygga upp karaktären grundligt, och som en följd väcks genuina känslor för honom. Den första halvan är dock aningen utdragen och hade kunnat kortas ner. Där introduceras dessutom en stereotypisk romans, och trots att den framstår som härligt oskyldig och vacker känns den samtidigt rätt banal och idealiserad.
 
Desmond får det tufft i träningslägret på grund av sin vapenvägran. 
 
Det tar lite mer än en timme innan filmens stämning förbyts, och det är först nu som det blir spännande på riktigt. I den andra halvan följer vi Desmonds träning till soldat och hans heroiska insats i kriget. Det är kaotiskt, actionpackat och väldigt gripande. Gibson skyggar inte för att visa krigets fasor och den mörka brutaliteten gör att Desmond skiner ännu starkare. Här kommer skådespelarna verkligen till sin rätta, och det är onekligen trollbindande att se hur de lever sig in i sina roller.
 
Striden mellan japaner och amerikaner kostar många liv. 
 
Som helhet är Hacksaw Ridge ett riktigt spännande krigsdrama som använder viljestarka karaktärer för att förmedla ovärderlig hoppfullhet genom skärmen.
 

Sully

Regissör: Clint Eastwood.
Genre: Drama, biografi.
Längd: 1 hr 35 mins.
Åldersgräns: 11 år.
Skådespelare: Tom Hanks, Aaron Eckhart, Anna Gunn, Laura Linney, Mike O'Malley, Jamey Sheridan.
Releasedatum: 2017-02-06.
Distributör: Warner bros.
 
"Kapten Chelsey Sullenberger landade ett nödställt flygplan på floden Hudson och räddade därmed livet på 155 passagerare. Men samtidigt som han hyllades av allmänheten och media pågick det en undersökning kring fallet som kunde förstöra både hans rykte och karriär."
 
Sully är en intressant biografi som skildrar Hudson-miraklet. Handlingen griper tag vid första scenen och trots svackor håller spänningen i sig ända till slutet. Filmen har dessutom ett snyggt redigerat foto, välarbetat manus och många starka talanger. Tom Hanks (The green mile), som leder ensemblen skådespelare, bär kompetent upp filmen på sina axlar och är den som gör Sully sevärd.
 
Kapten Sully tvingas landa på Hudson-floden. 
 
Men om man tar bort Hanks ur ekvationen känns Sully inte lika kvalitativ. Filmen är nämligen relativt utdragen, och de upprepande återblickarna tillför inte mycket. Därtill lär vi känna karaktärerna väldigt ytligt, vilket gör det svårt att relatera och anknyta några speciella band till dem. Hanks trollbinder med sin starka gestaltning, men utan honom hade den relativt stillsamma filmen – trots sitt fängslande koncept – fallit platt.
 
Chelsey anklagas för att ha agerat fel när planet störtade. 
 
Som helhet är Sully en spännande men något innehållslös biografi – den är bra men inte extraordinär.
 

Snowden

Regissör: Oliver Stone.
Genre: Drama, thriller.
Längd: 2 hrs 14 mins.
Åldersgräns: 15 år.
Skådespelare: Joseph Gordon-Levitt, Shailene Woodley, Zachary Quinto, Nicolas Cage, Rhys Ifans, Melissa Leo m.fl.
Releasedatum: 2017-01-16.
Distributör: Scanbox.
 
"Visselblåsaren Edward Snowden blev en av världens mest jagade män när han läckte sekretessbelagda CIA-dokument till The Guardian och The Washington Post som avslöjade att landet bedrev hemlig övervakning över hela världen."
 
Snowden är ett mycket ojämnt drama. Å ena sidan har filmen ett intressant koncept och riktigt duktiga skådespelare. Ensemblen innehåller många stora namn och deras kompetenta insatser ger Snowden en stark grund att stå på. Men trots att filmen får en välbehövd skjuts på vägen når den inte ända fram.
 
När Snowden arbetar för CIA upptäcker han en hemlighet. 
 
Dramat är nämligen för utdraget för att fängsla tittaren från början till slut. Filmen har en del riktigt gripande scener, men de är alldeles för få och kombinerat med det långsamma tempot går intresset förlorat under vissa sekvenser. Dessutom får vi bara lära känna personen Snowden ytligt. Vi följer honom på jobbet och på hans ”uppdrag” men får se ytterst lite av hans privatliv, vilket gör det svårt för några känslomässiga band att anknytas.
 
Snowden försöker skydda sin flickvän mot att bli övervakad. 
 
Som helhet är Snowden ett välspelat men långsamt drama.
 

Miles Ahead

Regissör: Don Cheadle.
Genre: Biografi, drama.
Längd: 1 hr 40 mins.
Åldersgräns: 7 år.
Skådespelare: Don Cheadle, Ewan McGregor, Emayatzy Corinealdi, Keith Stanfield m.fl.
Releasedatum: 2016-12-12.
Distributör: Universal Sony.
 
"Miles Davis är ett av 1900-talets största musikgenier. På grund av drogmissbruk försvann han från offentlig-heten under fem års tid i slutet av 1970-talet. En musikreporter tvingar sig in i Davis liv och tillsammans ger des ig ut på ett galet äventyr för att få tag i en stulen kassett med inspelningar av musikerns senaste verk."
Miles ahead är en besvikelse. Utan någon direkt kontext kastas vi rakt in i Miles livsutmaningar. Vi får inte se hur hans karriär började eller ta del av någon väsentlig bakgrundsinformation, vilket gör att vi aldrig riktigt får lära känna honom som person. Han känns distanserad och som tittare kan jag varken relatera eller sympatisera med honom. Det gör i sin tur att filmen inte griper tag.
 
Miles Davis minns tillbaka på sitt drogmissbruk. 
 
Bortsett från att filmen inte väcker tittarens intresse är den dessutom riktigt rörig. Scenerna känns osammanhängande och det får en rent utav kaotisk struktur. Tillsammans med det faktum att varken handlingen eller karaktärerna engagerade mig blev resultatet att jag tröttnade snabbt.
 
Tillsammans med en reporter försöker Miles hitta sin stulna kassett. 
 
Som helhet är Miles ahead ett tråkigt drama med oordnat upplägg. Trots att skådespelarna presterar bra gör manuset att deras karaktärer aldrig kommer till liv.
 

I am Bolt

Regissör: Benjamin Turner m.fl.
Genre: Dokumentär.
Längd: 1 hr 48 mins.
Åldersgräns: 7 år.
Skådespelare: Usain Bolt, Pele, Neymar, Serena Williams, Ziggy Marley, Nas, Chronixx etc.
Releasedatum: 2016-12-05.
Distributör: Universal Sony.
 
"Usain Bolt är en legend som beundras världen över och vars signaturpose har blivit en symbol som kommer att inspirera många generationer framöver. Vi känner igen hans fokus, hans leende och hans visnter från löparbanan. Nu får vi även lära känna mannen bakom OS-gulden för första gången. Hör vad de som står honom närmast har att berätta."
 
Inledningsvis vill jag klargöra att jag är oerhört partisk till filmen, så ta mina ord med en nypa salt. Jag tycker varken om dokumentärer eller sport och därför blev just en sportdokumentär allt annat än engagerande för mig. Eftersom jag inte har ett intresse för det filmen behandlar blev hela tittarupplevelsen mycket utdragen och enformig.
 
Den ikoniske löparens liv visas med både gamla och nya klipp. 
 
För att återberätta Bolts livshistoria kombineras äldre, arkiverade filmklipp med nyinspelat material. Vi får bland annat ta del utav intervjuer med människor från Bolts innersta krets. Det stör mig dock att de allesammans lovordar honom. Inga direkta motgångar eller skandaler tas upp, och berömmen kommer i sådan mängd att det får Bolt att framstå som fulländad. Till slut blir lovsångerna snarare enfaldigt och tröttsamt än stimulerande.
 
Skildringen av Bolt framstår som idealiserad. 
 
Om du har följt Usain Bolts karaktär kan jag tänka mig att du kan fängslas av filmen, men eftersom jag är ointresserad av hans liv blev I am Bolt en långtråkig upplevelse.
 

Trumbo

Regissör: Jay Roach.
Längd: 2 h 4 min.
Åldersgräns: 7 år.
Releasedatum: 2016-07-04.
Genre: Drama.
Skådespelare: Bryan Cranston, Diane Lane, Helen Mirren, Elle Fanning, John Goodman etc.
Filmbolag: ©Scanbox.
 
"Manusförfattaren Dalton Trumbos framgångsrika kar- riär får ett plötsligt slut när han 1947 svartlistas för si- na politiska åsikter. Men när han erbjuds att namnge andra misstänkta vänner och kollegor för att rentvå sitt namn tvingas Trumbo in i en kamp för ord och frihet."
 
 
Genom sitt intressanta ämne och viktiga budskap griper Trumbo tag. Den genomtänkta filmen framställer Dalton Trumbos fascinerande liv på ett snyggt sätt och hela prod- uktionen känns engagerad. Entusiasmen syns i både kostymer, rekvisita och inte minst hos skådespelarna. Bryan Cranston (Breaking Bad) presterar utmärkt och med Helen Mirren (Red), Elle Fanning (Maleficent) och de andra duktiga skådespelarna bakom sig lyckas han bevara tittarens intresse.
 
Bild: Helen Mirren, Bryan Cranston ©Scanbox. 
 
Dessvärre är Trumbo relativt långsam och tempot genererar en del innehållslösa sek- venser. Jag hade dessutom velat att besvärligheterna i Daltons liv betonats mer. I Trum- bo klarar han av svårigheterna alldeles för enkelt, vilket gör att de allvarliga problemen förminskas och uppfattas som lättöverkomliga. Därtill är jag besviken över att jag enbart fattade tycke för protagonisten. Trots skådespelarnas imponerande insatser väckte inte sidkaraktärerna och antagonisterna samma intresse hos mig.
 
Bild: Bryan Cranston, Diane Lane ©Scanbox. 
 
Allt som allt är Trumbo ett starkt drama, som tack vare sina utmärkta skådespelarpresta- tioner, sin gripande berättande och en del humor fängslar. Men på grund av det lång- samma tempot och de förminskade bekymren kunde jag ändå inte hänge mig helt.
 

The Danish Girl

Regissör: Tom Hopper.
Längd: 119 minuter.
Åldersgräns: 11 år.
Release-datum: 2016-06-20.
Skådespelare: Eddie Redmayne, Alicia Vikander, Amber Heard, Matthias Schoenaerts etc.
Filmbolag: Universal Sony.
 
"När Gerda ber sin man Einar att ställa upp som modell för ett kvinnoporträtt kommer många dolda känslor upp till ytan, och han väljer att börja leva livet som kvinna. Einar har en svår resa framför sig, full av kontroverser och fördomar, men tack vare sin frus villkorslösa kärlek kan Einar slåss för att bli den person hon var född att bli: den banbrytande transpersonen Lili Elbe."
 
Redan vid första scenen griper den förtrollade kemin mellan Alicia Vikander (Ex Machina) och Eddie Redmayne (The Theory of Everything) tag i tittaren. De enastående insatserna berör och skildrar skickligt karaktärernas djupa tillgivenhet till varandra. De begåvade huvudrollsinnehavarna glänser i varje scen och de känsloladdade presta- tionerna gör The Danish Girl till en oerhört stark film.
 
Gerda ber maken stå modell. 
 
The Danish Girl har en genomtänkt utformning som trollbinder. Den välgjorda filmen imponerar med en vacker miljö, som tillsammans med ljuvliga kontraster och skicklig ljussättning bildar ett mycket tilldragande foto. Därtill bidrar den vackra musiken till att filmen får en intagande atmosfär.
 
Einar upptäcker att han egentligen är Lili. 
 
Den starka filmen är mycket rörande. Den hade dock berört mer om den utnyttjat sin fulla potential. Protagonisten Lili bemöts ofta av stor acceptans istället för svåra konflikter, vilket gör att handlingen upplevs som mindre trovärdig. En djupare insikt i samhällets fördomar och de svårigheter de orsakade Lili skulle ha gett filmen en större känslomässig inverkan på mig.
 
Trots motgångarna förblir kärleken mellan Einar och Gerda stark. 
 
The Danish Girl är en oerhört fin film som genom sina makalösa huvudrollsinnehavare gör ett stort intryck. Tillsammans med den vackra miljön och ljuvliga musiken trollbinder de från början till slut.
 

Out of Africa

Fakta
Out of Africa är regisserad av Sydney Pollack och huvudrollerna spelas av bland annat Meryl Streep, Robert Redford, Malick Bowens, Suzanna Hamilton och Graham Crowden. Filmen är 161 minuter lång, rekommenderas från 11 år och spelades in 1985. Den finns även i samlingsboxen Meryl Streep Collec- tion som släpptes maj 2016 av Universal Sony.
 
Handling
"Karen Blixen är en kvinna med oböjlig vilja. Till- sammans med sin otrogne man driver hon ett kaffeplantage i Kenya år 1914. Till sin förvåning upptäcker hon att hon håller på att förälska sig i landet, dess befolkning och den hemlighetsfulle vite jägaren."
 
Recension
I Out of Africa händer det dessvärre inte tillräckligt mycket för att hålla tittarens engagemang hela vägen. Den närmare tre timmar långa filmen har många överflödiga scener som hade kunnat kortas ned eller helt tagits bort. Resultatet blir att filmen upplevs som långdragen och tråkig. Det händelselösa upplägget tillsammans med avsaknaden av dramatiska konflikter gjorde att mitt intresse falnade snabbt.
 
Karen lär sig att hantera lejon. 
 
Out of Africa är även i behov av en starkare handling samt karaktärsutveckling. Att filmen uppfattas som utdragen betonas ytterligare av de platta karaktärerna och de stundtals styltade scenerna. Fast Out of Africa har några riktigt duktiga skådespelare finns där lika många som känns stela och onaturliga i sina roller.
 
En förälskelse uppstår mellan Karen och jägaren. 
 
Filmen är dock väldigt vacker och en värmande må bra-känsla uppstår genom det välformulerade språket, den exotiska miljön och de vilda djuren. Dessvärre är det inte tillräckligt för att bära upp filmen och den för längden i kombination med få konflikter gör att den uppfattas som monoton.
 

Kvinnan i guld

Fakta
Kvinnan i guld är verklighetsbaserad film regisserad av Simon Curtis. I huvudrollerna är bland annat Helen Mirren, Ryan Reynolds, Daniel Brühl, Katie Holmes, Tatiana Maslany, Charles Dance, Elizabeth McGovern, Jonathan Pryce och Frances Fisher. Filmen är 109 minuter lång, rekommenderas från 15 år och spelades in 2015.
 
Handling
"Femtio år efter att hon flytt andra världskrigets Wien börjar Maria Altmann sin långa kamp för att återfå de dyrbara ägodelar som nazisterna beslagtog under krigsåren. Bland dem finns Gustav Klimts välkända porträtt av hennes monster, kallad Kvinnan av guld. Tillsammans med sin oerfarne men handlingskraftige advokat tar de sig an en långdragen rättstvist som för dem djupt in i det österrikiska etablissemanget och ända upp i USA:s högsta domstol."
 
Recension
Kvinnan i guld är ett starkt drama som uppvisar två paralleller. Den ena följer Maria Altmann i sin ungdom där hon, bosatt i Wein under andra världskriget, fråntogs allt av värde. Det är en gripande handlingsparallell, och atmosfären är spänd. Därtill utgör Tatiana Maslany (Orphan Black) en slående ung Maria.
 
Maria Altmann kräver att rättvisa skipas. 
 
Den andra parallellen utspelar sig ett halvt sekel senare och följer Marias desperata försök i att återfå vad som en gång stals från henne. Helen Mirren (Red) är exceptionell i rollen. Hon levererar sina rappa repliker med glimten i ögat och lyckas samtidigt skildra Marias inre känsloliv på ett kraftfullt och berörande sätt. Här får vi även se en del andra begåvade skådespelares prestationer och det är roligt att så många stjärnor dyker upp under filmens gång.
 
För femtio år sedan tvingades Maria fly för sitt liv. 
 
Mitt problem med filmen är främst tempot. Fast Kvinnan i guld har ett starkt koncept och en del intensiva scener hölls inte mitt intresse slaviskt fast från början till slut. Detta beror på att nutid-scenerna är relativt stillsamma. Ibland känns den som en dussinfilm och en del intetsägande scener hade kunnat komprimeras. Avsaknaden av en kreativ prägel på dramat resulterar därtill i en film som känns medelmåttlig.
 
Ensamma står Maria och hennes advokat mot Österrikes regering. 
 
Allt som allt är Kvinnan i guld en bra film. Handlingen är gripande och Helen Mirren strålar. Tillbakablickarna tillför värdefull och berörande bakgrundsinformation som stärker Marias karaktärsuppbyggnad. Filmen har därtill ett starkt budskap och en intressant historisk betoning.
 

The Walk

Fakta
The Walk är regissterad av Robert Zemeckis och i huvudrollerna är Joseph Gordon-Levitt, Charlotte Le Bon, Guillaume Baillargeon, Ben Kingsley, James Badge Dale, Clément Sibony och César Domboy. Filmen är 123 minuter lång, rekommenderas från 7 år och släpptes 7 mars 2016 av Universal Sony.
 
Handling
"Att övervinna det omöjliga är något Philippe Petit alltid velat göra. 1974 rekryterar linartisten ett team som ska hjälpa honom att nå sin dröm: att gå tomrummet mellan World Trade Centers skyskrapor. Han vägrar låta någonting hindra honom från att fullfölja den."
 
Recension
Hisnande scener, enastående grafik och intressant handling resulterar i en stark film. Skådespelarna gör bra ifrån sig och Gordon-Levitt agerar med en genomskådlig karisma och entusiasm. Som tittare häpnas man av den fascination, underhållning och spänning som blandas.
 
Philippe och flickvännen Annie planerar kuppen.
 
Jag är överraskad över hur pass fängslande filmen visade sig vara. Största delen av filmen handlar om hur planerna för kuppen utvecklas, men vi får också se delar av Philippes barndom: vad som inspirerat honom, hans framgångar och nedgångar, vilket driver filmen framåt på ett mycket effektivt sätt. Något jag däremot inte uppskattar är de scener där Philippe pratar direkt till tittaren.
 
Tillsammans tränar och förbereder de inför den stora dagen.
 
Filmens tempo är inte alltid är på topp och vissa delar är utdragna. Därtill är filmens klimax enligt mig inte filmens höjdpunkt. Uppladdningen är så pass engagerande att den stjäl stjärnglansen. Med det sagt så är den slutgiltiga lindansen likväl makalös och det är omöjligt att inte få lite svindel. Vyn från tornen är fenomenal och som tittare får man en oerhörd respekt för Philippe.
 
Papa Rudy ger Philippe råd om hur han ska gå till väga.
 
När det kommer till karaktärerna är jag kluven. Jag tycker mycket om Philippe och hans flickvän, men relationen mellan dem känns inte tillräckligt utforskad för att förhållandet ska gripa tag. Därtill tillkommer många karaktärer framåt slutet och resultatet blir en likgiltig reaktion gentemot dem.
 
Ett litet steg för människan men ett stort steg för Philippe.
 
The Walk är allt som allt en riktigt bra film. Huvudkaraktärerna är intressanta, handlingen fascinerande och skådespelarna levererar bra. Filmen fängslar med det medryckande konceptet och sina fantastiska vyer. Genom att blanda underhållning med allvar trollbinder den. Trots vissa brister så är det definitivt en film värd att se.
 

Everest

Fakta
Everest är ett drama regisserad av Baltasar Kormákur. I huvudrollerna är bland annat Jason Clarke, Josh Brolin, John Hawkes, Robin Wright, Sam Worthington, Kiera Knightley, Emily Watson och Jake Gyllenhaal. Filmen är 121 minuter lång, rekommenderas från 11 år och släpptes 8 februari 2016 av Universal Sony Pictures Home Entertainment Nordic AB.
 
Handling
"De erfarna bergsbestigarna och rivalerna Rob och Scott leder varsin expedition med mål att bestiga den högsta toppen på jorden: Mount Everest. Men deras uppdrag förvandlas snabbt till en kamp på liv och död när de orädda klättrarna möter en av de hårdaste snöstormarna i bergets historia. Under dessa omänskliga förhållanden ställs överlevnadsinstinkten och den fysiska uthålligheten inför det ultimata testet."
 
Recension
Everest är ett starkt och välgjort överlevnadsdrama. Med rafflande spänning och ett högt tempo griper den tag och håller tittaren fängslad från första till sista minut. Det är en film som inte lämnar någon oberörd: själv avlägsnade jag mig från soffan i tårar.
 
Den rutinerade utflykten förvandlas till en kamp för livet.
 
Visuellt sett är filmen enastående. De snötäckta slätterna och bergen som praktfullt skjuter upp från marken skapar en storslagen vy. Det hisnande kameraarbetet trollbinder tittaren och effekterna är övertygande. Kombinationen av de intagande vidsträckta ytornas magnificens och den genomtänkta filmkonsten blir otroligt tilldragande. Att säga att Everest är vackert filmad räcker inte till.
 
Toppen av Mount Everest har en makalös vy.
 
Filmen har en lysande ensemble starka skådespelare. De levandegör skickligt filmen. Fast inte alla får lika mycket skärmtid levererar de minnesvärda och trovärdiga prestationer. Alla karaktärer är dock inte lika välutvecklade och många skulle behöva starkare personlighetsark för att involvera tittaren mer. Det finns några karaktärer som man verkligen fastnar för – medan andras existens helt glöms bort. Eftersom relativt många karaktärer närvarar blir det därtill svårt att hålla koll på alla: speciellt med tanke på deras skylande klädsel och den likartade miljön. 
 
När stormen slår till skapas oro i lägret.
 
Everest är alltså en riktigt bra och gripande film. Med hisnande spänning, enastående vyer och starka skådespelare levererar den över förväntan. Jag hade inte räknat med att bli särskilt känslomässigt involverad, men precis som tidigare nämnt kunde jag inte hålla tårarna tillbaka.
 

Unbroken

Fakta:
Unbroken är regisserad av Angelina Jolie och i huvudrollerna får vi se bland annat Jack O'Donnell, Domhnall Gleeson, Garrett Hedlund, Takamasa Ishihara, Finn Wittrock, Jai Courtney och C. J. Valleroy. Filmen är 132 minuter lång, rekommenderas från 15 år och släpptes 25 maj 2015.
 
Handling:
"Den olympiska friidrottsstjärnan Louis Zamperini tar värvning under andra världskriget, men tillfångatas av japanska flottan efter en flygplanskrasch i Stilla havet. Som krigsfånge fortsätter Louis sin kamp för att överleva kriget."
 
Recension:
Unbroken är ett snyggt och välgjort drama. Effekterna är noggrant och vackert gjorda i CGI, regin är professionellt gjord och miljövalen är tilltalande. Handlingen är otroligt stark och trots att jag inte är intresserad av friidrottsstjärnor så visade det sig att Zamperini har en väldigt intressant historia att berätta.
 
Louis tillfångatas av japanerna under andra världskriget.
 
Största delen av Unbroken är trovärdig, men jag måste ändå nämna den minimala brutaliteten. För att vara i ett fångläger är det oväntat lite våld som försiggår. Vi får inte se någon fånge avrättas eller dylikt och under omständigheterna känns det förskönande av situationen. Trots att fångarna självfallet inte har det optimalt så känns det som att det måste varit tio gånger värre i verkligheten. Dessutom är tempot i filmen alldeles för lågt. Trots den starka handlingen är filmen både händelselös och monoton ibland. Därtill är Unbroken förutsägbar och saknar vändningar och djup i berättelsen för att stå ut ur mängden.
 
I fånglägret får Louis och de andra fångarna kämpa för sina liv.
 
Dock har Unbroken några riktigt duktiga skådespelare som förhöjer filmen och skapar karaktärssympati. Domhnall Gleeson (About Time), Takamasa Ishihara (Oresama) och Jack O’Donnell (300: Rise of an Empire) presterar väldigt bra och är definitivt värda att minnas för sina insatser. Dock motverkas deras prestationer lite av att deras karaktärer inte utvecklas genom filmen.
 
Fångvakten Watanabe har valt ut Louis till sitt favoritoffer.
 
Allt som allt gillar jag Unbroken. Visst är filmen långsam och förskönande, men handlingen är stark, manuset genomtänkt och skådespelarna duktiga. Slutet är sött och jag kan definitivt tänka mig att se filmen igen. Unbroken är helt enkelt stark nog att stå på egna ben, men inte tillräckligt kraftfull för att imponera mer än så.
 

RSS 2.0