• B Ö C K E R
    • ALFABETISK ORDNING
        A - C D - E F - G H - I J - L M - N O - R S - T U - Ö
    • BETYGSORDNING
        0 - 2,5 ☆ 3 - 4,5 ☆ 5 - 6,5 ☆ 7 - 8,5 ☆ 9 - 10 ☆
    • GENRER
        DYSTOPIER & SCI-FI CONTEMPORARY FACK & BIOGRAFI FANTASY HISTORISK FIKTION KLASSIKER THRILLER RETELLING ROMANTIK & EROTIK URBAN FANTASY
  • F I L M E R
    • KRONOLOGISK ORDNING
        2011 - 2015 2015 - NU
    • BETYGSORDNING
        0 - 2,5 ☆ 3 - 4,5 ☆ 5 - 6,5 ☆ 7 - 8,5 ☆ 9 - 10 ☆
    • GENRER
        ACTION & THRILLER DRAMA DOKUMENTÄR & BIOGRAFI FAMILJ & TECKNAT FANTASY & SCI-FI KOMEDI ROMANTIK SKRÄCK & RYSARE
    • MIN FILM- & SERIESAMLING
        MIN SAMLING
  • T V - S E R I E R
    • ALFABETISK ORDNING
        ALLA SEDDA SERIER
    • BETYGSORDNING
        0 - 2,5 ☆ 3 - 4,5 ☆ 5 - 6,5 ☆ 7 - 8,5 ☆ 9 - 10 ☆
    • GENRER
        ACTION & THRILLER DOKUMENTÄR & BIOGRAFI DRAMA FANTASY & SCI-FI FEELGOOD HISTORISK FIKTION KOMEDI KRIMINALARE MUSIK MYSTERIUM ROMANTIK SKRÄCK & RYSARE URBAN FANTASY ÄVENTYR
    • MIN FILM- & SERIESAMLING
        MIN SAMLING
  • A N N A T
    • OM MIG
        DET HÄR ÄR JAG SAMARBETEN KONTAKT
    • ANNAT SKOJ
        LÄST & SETT (WRAP UPS) NYTT I HYLLAN (HAULS) TOPPLISTOR & TAGGAR TÄVLINGAR
12 JANUARI 2019, KL. 00:24

BOHEMIAN RHAPSODY (BIO)


FAKTA
Regissör: Bryan Singer.
Genre: Biografi, drama.
Längd: 2 hr 14 min.
Åldersgräns: 7 år.
Skådespelare: Rami Malek, Lucy Boynton, Gwilym Lee, Ben Hardy, Joseph Mazzello, Aidan Gillen, Allen Leech, Tom Hollander, Mike Myers, Aaron McCusker, Dermot Murphy, Dickie Beau.
Biopremiär: 31 oktober 2018.
 
HANDLING
Freddie Mercury trotsade stereotyperna, rev upp konventionerna och blev en av världens mest älskade underhållade. Bandets explosionsartade uppgång resulterade i ikoniska låtar och revolutionerande sound. Samtidigt kämpar han mot en livshotande sjukdom.
 
 
 
 
RECENSION
Musiken tystnar. Ridån stängs. Lamporna tänds. Ändå sitter jag som fastljuten kvar i biostolen. Mina fingrar, som för några minuter sedan slog rytmiskt mot den sammetslena sitsen, griper nu krampaktigt tag om armstödet. I ögonvrån ser jag diffusa skepnader resa sig och börja gå. Det är en blandad skara som beger sig mot utgången. Några ser sammanbitna ut, andra ser ut att sväva som på moln. Jag förstår dem. Min puls skenar och jag känner ett slags vemod. Samtidigt är jag lyckligare än jag varit på länge. Överväldigad. Bohemian Rhapsody var inte vad jag hade förväntat mig. Under 134 minuter transporterades jag som genom ett trollslag bort från min egen vardag. Under 134 minuter hänfördes jag av skarpa färger och ljuva toner. Under 134 minuter kände jag en ofattbar samhörighet. Jag var inte en ensam individ som tittade på film. Nej. Alla vi i biosalongen flöt ihop till en enda massa som skrattade, berördes och kände tillsammans. Trots att jag varit skeptisk innan, visade sig Bohemian Rhapsody inte bara vara en film värd att se, utan också en film omöjlig att glömma.
 
 
Bohemian Rhapsody skildrar ett utdrag av Freddie Mercurys liv. Han var sångare i rockbandet Queen, och gick från okänd till legend på rekordtid. Filmen följer honom från strax innan gruppen bildades, till deras omtalade återförening vid Live Aid 1985. Jag har aldrig varit särskilt insatt i Queens historia. Jag har så klart hört deras mest kända låtar, men aldrig riktigt ägnat dem någon tanke. Därför tvivlade jag på att jag skulle tycka om filmen. För en film om Queen kan väl bara uppskattas av inbitna fans? Det visade sig att jag hade fel. Inte nog med att den hänförde mig, den fick mig dessutom att utvärdera artistgruppen på nytt. Och vet du vad? Jag insåg att jag älskar dem.
 
Jag blev förvånad över hur bra gjord Bohemian Rhapsody är. Fotot är utsökt. Musiken kraftfull. Och manuset oerhört välskrivet. Filmen har humor, den har tragedi, och den har så mycket känsla. Hjärtat sitter på det rätta stället och bygger upp ett genuint engagemang hos tittaren. Dessutom har filmen har en fantastisk förmåga att skapa en känsla av tillhörighet. På något sätt är det som att Bohemian Rhapsody förenade alla i biosalen i ett slags kollektivt samförstånd där ingen lämnades oberörd. ”Träffsäker”. Det finns nog inget ord som beskriver det hela bättre.
 
 
Jag har personligen aldrig tyckt om Rami Malek. Han har hyllats i verk som Mr Robot och Need for speed men själv har jag aldrig förstått tjusningen. Nu gör jag det. Han skiner starkare än solen. Briljerar. Han har en ojämförlig scennärvaro och en karismatisk utstrålning som charmar sig raka vägen in i tittarens själ. Hans kroppsspråk, hans minspel, hans tonläge… allt övertygar om att han är Mercury. Men det är också värt att nämna de andra skådespelarna: det är inte bara Maleks insats som imponerar. Varje roll känns livfull och äkta.
 
Bohemian Rhapsody blev en stark början på filmåret 2019. Dramat är lite för långt i min smak, men det är en petitess i förhållande till den explosiva inverkan som helheten hade på mig. Det är definitivt en film värd att se.
 
BETYG: 8,5/10

Kommentera inlägget här

Permalink Kategori: Filmbetyg 7 - 8,5, Filmrecensioner, Filmrecensioner: Dokumentär & biografi, Filmrecensioner: Drama;

18 DECEMBER 2018, KL. 00:44

WHITNEY


FAKTA
Regissör: Kevin Macdonald.
Genre: Dokumentär.
Längd: 1 hr 59 min.
Åldersgräns: 11 år.
Skådespelare: Kevin Costner, Whitney Houston, Aretha Franklin, Bobby Brown, Nelson Mandela, Merv Griffin, Dionne Warwick, Marvin Gaye, Cissy Houston.
Releasedatum: 12 november 2018.
Distributör: Universal Sony.
 
HANDLING
I den första officiella dokumentären om Whitney Houston bidrar hennes familj, vänner och samarbetspartners till ett generöst och intimt porträtt av en världsstjärna som levde ett stort, men för kort, liv.
 
 
 
 
RECENSION
Dokumentärer är ofta inte något för mig. För att uppskatta genren behöver man verkligen brinna för ämnet som den behandlar, annars blir filmen lätt trist att följa. Och tyvärr är jag inte ett tillräckligt stort fan av Whitney Houston för att jag ska förälska mig i Whitney. Misstolka mig inte: jag respekterar henne som artist och gillar verkligen hennes musik, men jag är inte en inbiten beundrare. Därför hade jag lite svårt att engageras av filmen.
 
 
Whitney var alltså en film inte är helt i min smak, men precis som jag nämnde ovan beror det mer på genren än kvaliteten som sådan. För filmen är bra gjord, det är tydligt. Den kombinerar nyinspelade intervjuer med arkiverat material och skildrar på ett vackert och berörande sätt Houstons tragiska liv. Whitney kommer med flera chockerande avslöjanden som jag personligen inte hade någon aning om, och det var svårt att inte hysa stor sympati för henne. Och trots att jag inte satt som på nålar för att få reda på mer, måste jag medge att dokumentären behöll mitt intresse och väckte viss nyfikenhet.
 
Som helhet tycker jag ändå att Whitney är helt okej. Eftersom jag generellt har svårt för dokumentärer måste jag ge filmen en eloge för att den ändå lyckades intressera mig så pass mycket som den gjorde. Jag kan tänka mig att ett större fan verkligen skulle älska och fascineras av filmen.
 
BETYG: 5/10

Kommentera inlägget här

Permalink Kategori: Filmbetyg 5 - 6,5, Filmrecensioner, Filmrecensioner: Dokumentär & biografi, Sponsrade recensioner;

22 JULI 2018, KL. 00:42

The Post


Regissör: Steven Spielberg.
Genre: Drama, biografi.
Längd: 1 hr 56 min.
Åldersgräns: 11 år.
Skådespelare: Meryl Streep, Tom Hanks, Bob Odenkirk, Sarah Paulson, Tracy Letts, Bruce Greenwood.
Releasedatum: 4 juni 2018.
 
Året är 1971 och läckta dokument från CIA visade hur USA:s regering hade ljugit om Vietnamkriget för det amerikanska folket. Tidningen Washington Posts oerfarna ägare ställs inför det svåra beslutet att antingen lyda presidenten eller avslöja sanningen och äventyra sin och hela bolagets framtid.
 
 
 
 
The Post är ett drama med många styrkor. Filmen inleds gripande, med en spännande och annorlunda start. Fotot är utsökt. Och skådespelarna… finns det något som ens kan sätta ord på hur det känns att äntligen se Streep och Hanks i samma film? Den legendariska, dynamiska duon som jag sedan länge avgudat, gör sig bättre tillsammans på skärm än vad som går att förklara. Ändå engagerades jag inte fullt ut av The Post.
 
Ben vill hitta material som konkurrerar med nyheterna hos The New York Times.  
 
Jag har svårt för den här genren, och har sedan tidigare ogillat populära filmer som The wolf of wallstreet, The big short och Spotlight. Inte för att det nödvändigtvis har varit något fel på filmerna, utan för att ämnena de behandlat har medfört ett oerhört långsamt tempo. I grund och botten tycker jag att tidningsredaktioner, politik, juridik och liknande är rätt intressant: men jag vill gärna ha något annat utöver det som driver på berättelsen. Det saknar jag i The Post, vilket tyvärr resulterade i att jag satt aningen uttråkad. Det känns som att man behöver ha ett brinnande intresse för politik och stor insikt i amerikansk historia för att förstå och engageras av filmen fullt ut. Jag saknade det, och därför föll det hela lite platt.
 
Som kvinnlig ägare av The Post får Kay Graham lite respekt.  
 
Som helhet är The Post okej. Fast jag saknar det intresse som filmen kräver för fullt engagemang, fängslades jag av att se Streep och Hanks tillsammans. Tack vare deras insatser, fanns hela tiden något som fick mig att sitta kvar.
 

Kommentera inlägget här

Permalink Kategori: Filmbetyg 3 - 4,5, Filmrecensioner, Filmrecensioner: Dokumentär & biografi, Filmrecensioner: Drama;

08 JULI 2018, KL. 00:32

The disaster artist


Regissör: James Franco.
Genre: Komedi, drama, biografi.
Längd: 1 hr 43 min.
Åldersgräns: 11 år.
Skådespelare: James Franco, Dave Franco, Ari Graynor, Seth Rogen, Alison Brie, Zac Efron, Josh Hutcherson.
Releasedatum: 18 juni 2018.
Distributör: Warner bros.
 
Den kultförklarade filmen The Room sägs vara den bästa dåliga filmen som någonsin har gjorts. Här skildras ökända filmproducenten och Hollywood-outsidern Tommy Wiseau.
 
 
 
 
 
 
Det här är en biografi om mannen bakom filmen The room från 2003. Ehm… det är minst sagt en intressant tittarupplevelse. Jag hade inte hört talats om The room tidigare, men efter att ha sett The disaster artist är jag nästan sugen på att se den. Jag tror aldrig att jag har följt en så udda personlighet som Tommy Wiseau. James Franco får fram hans egenheter på ett spektakulärt sätt och gjorde mig som tittare ställd. Jag vet faktiskt inte vad jag ska tycka om Tommy: han är frustrerande och extremt irriterande, men samtidigt oerhört fascinerande. Oftast tyckte jag dock att det var rätt jobbigt att titta på hans påhitt.
 
Filmteamet tröttnar snart på Tommy och hans stil. 
 
Men trots att det var väldigt intressant att se Franco porträttera Tommy, började jag aldrig genuint bry mig: varken om karaktärer eller handling. Filmen bjuder på några skratt, men blir aldrig tillräckligt engagerande. Den känns för lång, upprepande och lite platt. Därtill står kameran aldrig still: inte ens när karaktärerna bara sitter och pratar, vilket störde mig.
 
Tommy kan varken regissera eller skådespela. 
 
Som helhet är The disaster artisten annorlunda film. Eller nej, stryk det. Det är inte filmen som är annorlunda, utan personen som den porträtterar: Tommy Wiseau. Det var fascinerande och underhållande att ta del av hans liv, och som tittare visste jag aldrig riktigt var jag hade honom. Men som film blev det inte en särskilt extraordinär upplevelse, därav betyget.
 

Kommentera inlägget här

Permalink Kategori: Filmbetyg 3 - 4,5, Filmrecensioner, Filmrecensioner: Dokumentär & biografi, Filmrecensioner: Drama, Filmrecensioner: Komedi, Sponsrade recensioner;

21 JUNI 2018, KL. 00:10

Molly's Game


Regissör: Aaron Sorkin.
Genre: Drama, biografi.
Längd: 2 hr 20 min.
Åldersgräns: 15 år.
Skådespelare: Jessica Chastain, Idris Elba, Kevin Costner, Michael Cera, Jeremy Strong, Chris O'Dowd.
Releasedatum: 4 juni 2018.
Distributör: Universal Sony.
 
Molly Bloom drev världens mest exklusiva höginsats-pokerspel i tio år, innan hon mitt i natten greps av 17 FBI-agenter med dragna automatvapen. Hos henne spelade hollywoodkungligheter, sportstjärnor, näringslivsjättar och medlemmar i den ryska maffian. Mollys enda allierade var försvarsadvokaten Charlie, som förstod att Molly var mycket mer än vad media försökte få alla att tro.
 
 
Ja! Äntligen en bra film!
 
Molly’s game fångade mitt intresse redan vid första scenen, och höll mig engagerad rakt igenom. Det är en riktigt bra film: med högt tempo, rapp klippning och en annorlunda berättarstil. Berättelsen som vi får följa är förvånansvärt fascinerande, och jag hade aldrig trott att en film om poker skulle kunna vara så spännande.
 
Molly grips mitt i natten för höginsatsspel och involvering med maffian. 
 
Något som jag blev väldigt förtjust i, var Molly Blooms fantastiskt kaxiga attityd. Jessica Chastain, som innehar huvudrollen, är en gudinna. Hon äger filmen: ser fenomenal ut och presterar ännu bättre. Hon är rent utav klockren som Molly, och övertygar med små medel att de är en och samma person. Och hon väckte genuin sympati och intresse för Molly som person.
 
Vi får följa Mollys resa både före och efter arresten. 
 
Det enda negativa jag har att säga om Molly’s game är att den är aningen för lång. Jag upplevde aldrig att filmen blev tråkig, men under vissa delar sackar tempot och en del scener hade lätt kunnat klippas ner. 140 minuter är för mig en smärtgräns när det kommer till speltid, och just Molly’s game hade nog kunnat vara 40 minuter kortare utan att handlingen eller engagemanget från tittaren hade påverkats negativt.
 
Molly litar bara på sin advokat Charlie. 
 
Som helhet tycker jag riktigt mycket om Molly’s game. Filmen är spännande, med hänförande skådespelare och vass redigering. Rekommenderas varmt till er som vill se ett lite annorlunda drama.
 

Kommentera inlägget här

Permalink Kategori: Filmbetyg 7 - 8,5, Filmrecensioner, Filmrecensioner: Dokumentär & biografi, Filmrecensioner: Drama, Sponsrade recensioner;

20 JUNI 2018, KL. 00:43

Ted: för kärlekens skull


Regissör: Hannes Holm.
Genre: Drama, biografi.
Längd: 1 hr 59 min.
Åldersgräns: 11 år.
Skådespelare: Adam Pålsson, Peter Viitanen, Jonas Karlsson, Hanna Alström, Tove Edfeldt, Maria Kulle.
Releasedatum: 14 maj 2018.
 
Ted Gärdestads genombrott saknar motstycke i svensk pophistoria. I början av 70-talet fascinerades hela landet av hans glädje, energi och talang. Över en natt blev han Sveriges första riktiga tonårsidol. Teds livsöde kom att beröra en hel nation och hans musik har på många sätt definierat svensk pop.
 
 
 
 
Ted: för kärlekens skull är en fin film, som både värmer och berör på samma gång. Berättelsen är förvånansvärt intressant, musiken nostalgisk och Adam Pålsson presterar väl i rollen som Ted. Det hela gör Ted: för kärlekens skull till en lättsam och mysig feelgood-film.
 
Ted går till ett skivbolag och blir signad direkt. 
 
Men något saknas. När filmen visar glädje och humor lyckas den riktigt bra. Men när det kommer till att skildra Teds psykiska ohälsa faller Ted: för kärlekens skull rätt platt. Som tittare förstår man inte riktigt Teds ”demoner” och det hela hade kunnat skildras på ett betydligt bättre och mer berörande sätt. Som det är nu är det mer ryckigt och spretigt, och inte särskilt sammanhängande. På grund av det tappade jag lite av intresset.
 
Livet går upp och ner, kärleken hittas och förloras.
 
Som helhet är Ted: för kärlekens skull ett bra, svenskt drama. Jag tycker mycket om filmens första halva: som värmer och underhåller. Den andra halvan är också bra, men fängslar inte riktigt lika väl.
 

Kommentera inlägget här

Permalink Kategori: Filmbetyg 5 - 6,5, Filmrecensioner, Filmrecensioner: Dokumentär & biografi, Filmrecensioner: Drama;

05 JUNI 2018, KL. 00:07

In the heart of the sea


Regissör: Ron Howard.
Genre: Drama, äventyr, biografi.
Längd: 2 hr 1 min.
Åldersgräns: 15 år.
Skådespelare: Chris Hemsworth, Benjamin Walker, Cillian Murphy, Brendan Gleeson, Michelle Fairley, Tom Holland.
Releasedatum: 25 april 2016.
 
År 1820 blev valfångstfartyget Essex attackerat av en jätteval, en katastrof som inspirerade författaren Herman Melville till att skriva romanen Moby Dick. Besättningen kämpar mot stormar och svält och tvingas göra de mest otänkbara saker för att överleva.
 
 
 
 
 
In the heart of the sea är en bra film, med potential att bli fantastisk om inte resurser hade kastats bort på ytligheter. 
 
Owen behöver ordna 2000 fat med valspäck innan besättningen kan återvända hem. 
 
Låt oss börja med det positiva. Filmen har en väldigt gripande handling. Själva konceptet i sig bär en enorm kraft, och det är riktigt intressant att se hur händelserna avlöser varandra. In the heart of the sea har en del riktigt starka scener, som jag sannolikt kommer att minnas livet ut. Därtill är fotot snyggt och effekterna läckra.
 
Så var går filmen på grund? En aspekt är att tempot sackar ibland, men den största svagheten är avsaknaden av djup. Vi lär nämligen inte känna karaktärerna ordentligt, något som till en följd gör att jag som tittare helt enkelt inte brydde mig om deras makabra öden. Moviezine skrev i sin recension av filmen: ”En scen där fyra utsvultna män i en livbåt drar lott om vem som ska skjuta sig själv och överlämna sitt kadaver åt de andra har ju alla förutsättningar att bli gripande – förutsatt att man som åskådare bryr sig om dem överhuvudtaget” (Bolin, 2015), och jag kan inte instämma mer med de orden.
 
En av valarna har fått nog av allt dödande. 
 
Som helhet är In the heart of the sea en minnesvärd film, men som på grund av den grunda skildringen av karaktärerna inte gör ett så stort intryck som jag hade önskat.
 

Bolin, Jake (2015). Dramatisk yta utan djup, Moviezine. Senast uppdaterad 15 december. URL: https://www.moviezine.se/movies/heart-of-the-sea (hämtad 13 maj 2018).


Kommentera inlägget här

Permalink Kategori: Filmbetyg 5 - 6,5, Filmrecensioner, Filmrecensioner: Dokumentär & biografi, Filmrecensioner: Drama;

21 MARS 2018, KL. 00:07

Victoria & Abdul


Regissör: Stephen Frears.
Genre: Drama, biografi.
Längd: 1 hr 51 min.
Åldersgräns: 7 år.
Skådespelare: Judi Dench, Ali Fazal, Tim Pigott-Smith, Eddie Izzard, Adeel Akhtar, Michael Gambon.
Releasedatum: 12 mars 2018.
Distributör: Universal Sony.
 
När Abdul reser från Indien för att delta i drottning Victorias guldjubileum får hon ett gott öga för honom. Drottningen ifrågasätter de begränsningar som hennes ställning medför, och de bildar en osannolik allians som hennes hov och innersta cirkel gör allt för att bryta.
 
 
 
 
Victoria & Abdul är ett lättsamt och fint drama. Filmen har en varm ton, upplyftande humor och känns allmänt trivsam. Den lyckades också beröra mig så pass att jag fick tårar i ögonen, mycket tack vare de duktiga skådespelarna. Kemin mellan Judi Dench och Ali Fazal är härlig, och det fanns stunder då allt jag ville var att ge dem en stor gruppkram. Vidare är Victoria & Abdul oerhört snyggt filmad, och miljöerna är enastående vackra.
 
Drottning Victoria blir nära vän med tjänaren Abdul. 
 
Det som Victoria & Abdul faller lite på är att den känns aningen tom ibland. Tempot är relativt långsamt och jag hade gärna sett mer djup och fler konflikter. Därtill lämnades flera frågor obesvarade i slutet, och jag hade velat ha färre lösa trådar. 
 
Hushållet konspirerar för att få bort Abdul från slottet. 
 
Som helhet är Victoria & Abdul ett rofyllt drama som både underhåller och berör. Det är en må bra-film som passar hela familjen.
 

Kommentera inlägget här

Permalink Kategori: Filmbetyg 5 - 6,5, Filmrecensioner, Filmrecensioner: Dokumentär & biografi, Filmrecensioner: Drama, Sponsrade recensioner;

16 MARS 2018, KL. 00:07

Final Portrait


Regissör: Stanley Tucci.
Genre: Drama, biografi.
Längd: 1 hr 30 min.
Åldersgräns: 7 år.
Skådespelare: Geoffrey Rush, Armie Hammer, Tony Shalhoub, Clémence Poésy, James Faulkner, Sylvie Testud.
Releasedatum: 5 mars 2018.
Distributör: Universal Sony.
 
"Under en resa till Paris tillfrågas James av den världsberömde konstnären Alberto Giacometti, om han vill sitta modell för ett porträtt. Smickrad och nyfiken tackar James ja. Så börjar en rörande vänskap och ett unikt avslöjande i skönheten och frustrationen i den stundtals kaotiska kreativa processen."
 
 
 
Jag tyckte om Final portrait, men har svårt att sätta fingret på varför. Det är inte en film som jag vanligtvis skulle gilla: det händer inte mycket och tempot är så gott som obefintligt. Handlingen är slätstruken och saknar upptrappande klimax. Vidare återspeglar dramats grå färgtoner filmens stillsamma inre, och får orden ”jag borde vara uttråkad vid det här laget” att eka i huvudet. Men jag blev aldrig uttråkad, vilket minst sagt var förvånande.
 
Timmar blir till månader. 
 
Jag tycker att Final portrait var mycket intressant, något som förstärks av Geoffrey Rushs briljanta insats. Jag har hittills inte sett honom vackla, och rollen som Alberto Giacometti är inget undantag: varje andetag han tar utstrålar världsvan kompetens. Därtill tycker jag att filmen var rolig. Den har vissa humoristiska stunder som fick mig att skrocka, och de har verkligen satt sig på minnet.
 
Giacometti blir frustrerad av sitt skapande. 
 
Som helhet tycker jag att Final portrait är bra. Tror jag. Är det något som jag inte tycker om så är det långsamma filmer, och detta är en långsam film. Men den håller sig uppe tack vare sina skådespelare och intresset som skapas tidigt. Så ja. Jag tror nog att jag tycker om den.
 

Kommentera inlägget här

Permalink Kategori: Filmbetyg 5 - 6,5, Filmrecensioner, Filmrecensioner: Dokumentär & biografi, Filmrecensioner: Drama, Sponsrade recensioner;

26 FEBRUARI 2018, KL. 01:38

Eat pray love


Regissör: Ryan Murphy.
Genre: Drama, romantik, biografi.
Längd: 2 hr 25 min.
Åldersgräns: 11 år.
Skådespelare: Julie Roberts, Javier Bardem, Richard Jenkins, James Franco, Viola Davis, Mike O'Malley
Releasedatum: 10 december 2014.
 
"När Liz Gilbert ställs inför ett vägskäl i livet reser hon till Italien, Indien och Bali för att hitta mening och lycka."
 
 
 
 
 
 
 
 
Eat pray love baseras på den självbiografiska romanen med samma namn, av Elizabeth Gilbert. I huvudrollen syns Julia Roberts, som jag personligen tycker mycket om. Det var mycket tack vare hennes medverkan som jag förväntade mig en riktigt härlig myspys-film. Vilket jag inte fick.
 
Liz lämnar allt bakom sig för att resa. 
 
Det här hade kunnat vara en bra film om manuset bättre. Som det är nu fastnade jag inte alls för karaktärerna, särskilt inte osympatiska Liz. Dessutom är Eat pray love alldeles för utdragen och händelselös för att hålla tittarens intresse. Filmen hade lätt kunnat vara en timme kortare. Handlingen gav mig ingenting och jag saknar innehåll som faktiskt engagerar. Eat pray love är kort och gott tråkig.
 
Det visar sig att kärleken finns runt hörnet. 
 
Det enda som jag fastnade för var det snygga fotot och de vackra miljöerna. Kameran utnyttjar det naturliga ljuset, och tillsammans med fylliga färger och fagra vyer gör det Eat pray love till en mycket fin film att titta på. Men att den är estetiskt tilltalande kompenserar inte alls för ihåligheten.
 
Liz försöker hitta en balanserad livsstil. 
 
Som helhet är Eat pray love en besvikelse. Jag såg fram emot en inspirerande må bra-film, men fick istället ett riktigt sömnpiller.
 

Kommentera inlägget här

Permalink Kategori: Filmbetyg 3 - 4,5, Filmrecensioner, Filmrecensioner: Dokumentär & biografi, Filmrecensioner: Drama, Filmrecensioner: Romantik;

19 FEBRUARI 2018, KL. 00:50

The Big Sick


Regissör: Michael Showalter.
Genre: Komedi, romantik, drama, biografi.
Längd: 1 hr 59 min.
Åldersgräns: 7 år.
Skådespelare: Kumail Nanjiani, Zoe Kazan, Holly Hunter, Ray Romano, Anupam Kher, Zenobia Shroff, Adeel Akhtar.
Releasedatum: 5 februari 2018.
Distributör: Universal Sony.
 
"Det  är komplicerat att övervinna uråldriga traditioner och höga förväntningar i Kumails familj. Föräldrarnas önskan är att han utbildar sig till advokat och gifter sig med en välutbildad tjej av pakistanskt ursprung. Istället blir han ståuppkomiker och kär i Emily."
 
 
 
 
Jag har svårt att sätta fingret på vad jag gillar respektive ogillar med The Big Sick. Filmen tar inte direkt några risker, utan kör med säkra kort. Det gör att man aldrig riktigt överraskas. Därtill är den för lång och det händer inte tillräckligt mycket i förhållande till speltiden. Ändå finns något som håller kvar intresset.
 
Kumail förälskar sig i amerikanska Emily. 
 
Filmens stämning är lättsamt, och trots att den tar upp en del allvarliga och komplexa ämnen så är det en mysig tittarupplevelse. Jag gillar kulturkrockarna och tycker att det var riktigt intressant att ta del utav Kumails pakistanska kultur. Filmen uppmanar tittaren se världen på ett annorlunda sätt, vilket väckte många tankar.
 
Men The Big Sick är rätt slätstruken, och för att vara komedi är den förvånansvärt… inte rolig. Därtill stördes jag av den lite hackiga klippningen. The Big Sick innehåller nämligen en del abrupta vändningar. Som tittare hinner man inte riktigt landa i det som händer förrän man rycks ur det.
 
Kumail lär känna Emilys föräldrar efter att hon blivit sjuk. 
 
Som helhet är The Big Sick okej. Jag hade emellertid förväntat mig mer och i det stora hela så gav den inte mig särskilt mycket.
  

Kommentera inlägget här

Permalink Kategori: Filmbetyg 3 - 4,5, Filmrecensioner, Filmrecensioner: Dokumentär & biografi, Filmrecensioner: Drama, Filmrecensioner: Komedi, Filmrecensioner: Romantik, Sponsrade recensioner;

27 DECEMBER 2017, KL. 01:38

American made


Regissör: Doug Liman.
Genre: Drama, thriller, biografi.
Längd: 1 hr 55 min.
Åldersgräns: 11 år.
Skådespelare: Tom Cruise, Domhnall Gleeson, Sarah Wright, Jesse Plemons, Caleb Landry Jones, Lola Kirke.
Releasedatum: 18 december 2017.
Distributör: Universal Sony.
 
"Smugglaren och piloten Barry rekryteras för att driva den största täckoperationen i USA:s historia. Mottot är: det är inte ett brott så länge du gör det för den goda sidan."
 
 
 
 
 
 
Varför, varför, varför är så många populära filmer tråkiga? Den här månaden har jag sett jättemånga kritikerrosade filmer – och inte tyckt om en enda av dem. American Made är inget undantag. Fast den nästan bara har fått bra omdömen, är det enligt mig ett sömnpiller.
 
Barry övertalas att driva en operation åt CIA. 
 
American Made är enligt mig oengagerade. Jag fastnade inte alls för varken handling eller karaktärer, mest för att allt känns ytligt. Jag hade velat ha större komplexitet, istället för den trygga standardberättelsen som levereras här. Tempot är dessutom långsam och trots att filmen är mindre än två timmar kändes den hur lång som helst. Det jag fastnade mest för var musiken, och det säger en hel del. Låtarna var visserligen väldigt medryckande, men musiken ska ju såklart inte vara det bästa när man ser på film. Men tyvärr har American Made inte något annat som griper tag.
 
Den amerikanska piloten smugglar åt den hemliga organisationen. 
 
Den här filmen var alltså ingen större hit. Tom Cruise är egentligen en bra skådespelare, men de senaste filmerna som han har medverkat i har inte hållit måttet. American Made hade helt enkelt inget speciellt, och övertygade aldrig mig om att den var värd att se.
 

Kommentera inlägget här

Permalink Kategori: Filmbetyg 3 - 4,5, Filmrecensioner, Filmrecensioner: Action, thriller, Filmrecensioner: Dokumentär & biografi, Filmrecensioner: Drama, Sponsrade recensioner;

10 NOVEMBER 2017, KL. 01:31

The Wizard of Lies


Regissör: Barry Levinson.
Genre: Drama, biografi.
Längd: 2 hr 12 min.
Åldersgräns: 15 år.
Skådespelare: Robert De Niro, Michelle Pfeiffer, Alessandro Nivola, Nathan Darrow, Michael Kostroff.
Releasedatum: 2 oktober 2017.
Distributör: Warner bros.
 
"Bernie Badoff orkestrerade det största ponzibedrägeriet i USA:s historia, värt över 65 miljarder dollar. När han till slut arresteras hamnar hans fru och två söner i det brutala rampljuset, vilket får tragiska konsekvenser."
 
 
The wizard of lies är inte en dålig film. Faktum är att jag tydligt kan se hur välproducerad och genomtänkt den är. För rätt tittare är det ett mästerverk. Men jag har inget intresse av ekonomi, och därför förlorade jag intresset alldeles för snabbt.
 
 
Filmen börjar riktigt bra. Den mörka berättelsen är gripande, och skådespelarna levererar starkt. Det var länge sedan jag såg Pfeiffer, och det är roligt att se henne göra en så stark comeback. Men i mina ögon är The wizard of lies ofokuserad och alldeles för lång. Händelserna rör sig plågsamt långsamt framåt, och det dröjde inte länge innan jag kände mig uttråkad. Och det är väldigt synd, för jag borde tycka om den. Filmen gör inga som helst fel – men jag är helt enkelt inte rätt målgrupp.
 
 
Allt som allt är The wizard of lies långt ifrån dålig, men det är inte en film för mig. Tycker du om filmer som Spotlight och The big short lär du dock älska den.
 

Kommentera inlägget här

Permalink Kategori: Filmbetyg 3 - 4,5, Filmrecensioner, Filmrecensioner: Dokumentär & biografi, Filmrecensioner: Drama, Sponsrade recensioner;

16 SEPTEMBER 2017, KL. 01:44

Before the flood


Regissör: Fisher Stevens.
Genre: Dokumentär.
Längd: 1 hr 32 min.
Åldersgräns: Barntillåten.
Medverkande: Leonardo DiCaprio, Ki-moon Ban, George Bush, Barack Obama, Bill Clinton.
Releasedatum: 14 augusti 2017.
Distributör: 20th Century Fox.
 
"Filmskaparen Fisher Stevens och skådespelaren, miljöaktivisten och FN:s fredsbudbärare Leonardo DiCaprio ger en gripande inblick i de dramatiska klimatförändringar som sker världen över till följd av global uppvärmning."
 
 
Från början kändes Before the flood som en tråkig lärofilm från skolan. Men filmen ryckte upp sig, och fortsättningen utvecklades och blev betydligt mer dynamisk än början.
 
Isarna smälter och vattennivåerna höjs. 
 
Before the flood är nämligen en vacker, tankeväckande och lärorik dokumentär. Att Leonardo DiCaprio åker mellan olika delar av världen och diskuterar miljöfrågor med världsledare, forskare och personer som redan drabbats av planetens klimatförändringar låter inte särskilt lockande – men visade sig vara förvånansvärt fängslande. DiCaprio är riktigt insatt i ämnet, och det är inspirerande att se hans glöd för miljön.
 
De senaste åren har hälften av alla korallrev försvunnit. 
 
DiCaprios engagemang och regissörens sätt att skildra hotet berörde mig oväntat djupt. Men filmen gjorde mig också arg – arg på mänskligheten och arg på personer som blint vänder kinden till, inte tillkännager problemet eller tänker på sin konsumtion. Alltför få inser att vi måste agera nu. Den skrämmande sanningen är att klimatförändringarna inte är ett avlägset hot som vi kan avväpna i framtiden – det sker nu. Isarna smälter, vattennivån ökar och atmosfären fylls med allt mer föroreningar, och faktum är att vi är de sista som kan göra något åt det innan det är för sent. Precis som före detta president Obama säger i filmen, så handlar det inte längre om en miljöfråga, utan om ett säkerhetshot.
 
Regnskogarna bränns för att ge plats åt plantage med palmolja. 
 
Som helhet är Before the flood en mycket viktig film. Det kanske inte är den mest underhållande dokumentären, men den uppfyller sitt syfte väl: att få tittaren att tänka efter och att öka medvetenheten om det miljöhot som vi står inför.
 

Kommentera inlägget här

Permalink Kategori: Filmbetyg 7 - 8,5, Filmrecensioner, Filmrecensioner: Dokumentär & biografi, Sponsrade recensioner;

20 AUGUSTI 2017, KL. 01:09

Loving


Regissör: Jeff Nichols.
Genre: Drama, romantik, biografi.
Längd: 2 hr 3 min.
Åldersgräns: 7 år.
Skådespelare: Joel Edgerton, Ruth Negga, Terri Abney, Alano Miller, Chris Greene.
Releasedatum: 14 augusti 2017.
Distributör: Universal Sony.
 
"I Virginia år 1958 var giftermål mellan svarta och vita inte bara något som många ansåg vara omoraliskt, det var även olagligt. När Richard och Mildred förälskar sig i varandra är de medvetna om omgivningens blickar. Men när de också gifter sig omvandlas ord till handling och de båda arresteras."
 
Filmens kraftfulla berättelse och snygga foto ger Loving stor potential. Men alltsammans känns för urvattnat för att jag ska gripas tag. Regissören saknar fingertoppskänsla, skådespelarnas kemi övertygar inte om karaktärernas desperata kärlek, och tempot är alldeles för långsamt. Det hela resulterar i en blek produktion som inte väcker några känslor hos mig.
 
Richard och Mildred förälskar sig i varandra. 
 
Trots att Loving är över två timmar lång, händer inte särskilt mycket av intresse. Istället återanvänds scenernas innehåll, och samma sak upprepas om och om igen. Det här hade inte ens kunnat lösas genom att klippa bort några onödiga scener. Däremot hade hela filmens utformning behövt göras om. Som det är nu staplas scenerna mest på varandra, istället för att säga något av vikt som fängslar. 
 
 Mitt i natten grips kärleksparet. 
 
Filmen saknar också en kulmination. Jag tycker om lågmälda filmer, så länge de bygger upp inför något som gör resan värd – men denna stegring lyser med sin frånvaro i Loving. Fast karaktärerna möter motgångar känns de aldrig särskilt påtagliga, och efter den överslätade slutscenen väcks den antiklimatiska känslan: ”var det allt?”.
 
Nu måste de kämpa för sin kärlek i högsta domstolen. 
 
Som helhet är Loving ett okej drama, som saknar det där lilla extra som gör att tittaren verkligen dras in det som sker.
 

Kommentera inlägget här

Permalink Kategori: Filmbetyg 5 - 6,5, Filmrecensioner, Filmrecensioner: Dokumentär & biografi, Filmrecensioner: Drama, Filmrecensioner: Romantik, Sponsrade recensioner;

07 AUGUSTI 2017, KL. 01:14

Patch Adams


Regissör: Tom Shadyac.
Genre: Komedi, biografi, drama.
Längd: 1 hr 55 min.
Åldersgräns: 7 år.
Skådespelare: Robin Williams, Monica Potter, Philip Seymour Hoffman, Bob Gunton, Daniel London.
Inspelningsår: 1998.
 
"Patch Adams är en läkare som inte ser ut, agerar eller tänker som någon annan läkare. Patch anser att humor är världens bästa medicin, och är beredd att göra vad som helst för att sina patienter ska skratta."
 
 
 
 
Patch Adams är en mysig och berörande komedi, med värmande humor och glädjespridande budskap. Det är en vacker film, som lugnar och muntrar upp, samt får tittaren att ta livet på lite mindre allvar. Patch Adams har dock brister som inte går att förbise.
 
Humorn är härlig men närvarar lite för ofta. 
 
Robin Williams är briljant, men tar lite väl mycket plats i Patch Adams. Det känns som att filmen handlar om ”Robin Williams går läkarprogrammet”, snarare än att han är en skådespelare som porträtterar en annan människa. Hans excentriska uttryckssätt gör skildringen karikatyrisk, och den smått överdrivna humorn som närvarar i varje scen gör att Patch aldrig känns som en verklig person. Att vi inte heller får se Patch göra något medicinskt tär på trovärdigheten. Jag förstår grejen med att förhöja patienternas livskvalitet med humor, men det känns verklighetsfrämmande att han som läkare aldrig vårdar med läkemedel eller behandlingsmetoder.
 
Förälskelsen mellan Patch och Carin känns inte äkta. 
 
Vidare känns filmen stundtals dåligt sammanhållen. Filmen som helhet är väldigt lättsam och humoristisk, och därför känns de mer allvarliga scenerna malplacerade. Jag tycker också att den sötsliskiga kärlekshistorien hade kunnat klippas bort helt, då den inte alls passar in i berättelsen. Också manuset hade kunnat finslipas på mer. De många klyschorna fick mig att himla med ögonen oräkneliga gånger.
 

Kommentera inlägget här

Permalink Kategori: Filmbetyg 5 - 6,5, Filmrecensioner, Filmrecensioner: Dokumentär & biografi, Filmrecensioner: Drama, Filmrecensioner: Komedi;

06 JULI 2017, KL. 01:05

Hidden figures


Regissör: Theodore Melfi.
Genre: Drama.
Längd: 2 hr 7 min.
Åldersgräns: 7 år.
Skådespelare: Taraji P. Henson, Octavia Spencer, Janelle Monáe, Kevin Costner, Kirsten Dunst, Jim Parsons, Mahershala Ali.
Releasedatum: 2017–06–26.
Distributör: 20th Century Fox.
 
"Katherine, Dorothy och Mary var tre afroamerikanska kvinnor som arbetade för NASA och var hjärnorna bakom USA:s kamp mot Sovjetunionen i rymdkapplöpningen för att få astronauten John Gleen i omloppsbana kring Jorden."
 
Den inspirerande må bra-filmen Hidden figures skildrar en ofta förbisedd sida av USA:s segregering. Den har en intressant och djupt berörande berättelse, som med enkla men kraftfulla medel gör filmen oförglömlig. 
 
Dorothy, Katherine och Mary får chans att jobba på NASA. 
 
Hidden figures fastnar verkligen. Fotot är vackert, karaktärerna härligt skarpa och handlingen gripande. Skådespelarna berikar filmen med enastående prestationer, och deras kompetens gör att storyn känns mäktigare som film än bok. Detta förstärks också av att boken mest trycker på fakta, medan filmen framhäver humor och konflikter. Det gör att den aldrig blir tråkig, och fast filmen är över två timmar lång ville jag ha mer när eftertexterna började rulla.
 
Trots uppenbar begåvning måste Katherine bevisa sig själv. 
 
Men Hidden figures är inte perfekt. För det första är det otydligt hur lång tid som passerar under filmens gång. Sen anser jag också att slutet är lite för lyckligt. Det är egentligen tillfredsställande, men inger en missvisande känsla av allt blev bra för de tre kvinnorna. I själva verket behövde de fortsätta kämpa för rättvisa resten av sina liv, men detta framgår inte av filmen.
 
De tre kvinnorna stöttar varandra i vått och tort. 
 
Som helhet är Hidden figures en gripande, tankeväckande och djupt fascinerande film. Den kommer att leva kvar länge.
 

Kommentera inlägget här

Permalink Kategori: Filmbetyg 7 - 8,5, Filmrecensioner, Filmrecensioner: Dokumentär & biografi, Filmrecensioner: Drama, Sponsrade recensioner;

15 JUNI 2017, KL. 01:06

Lion


Regissör: Garth Davis.
Genre: Drama, biografi.
Längd: 1 hr 58 min.
Åldersgräns: 11 år.
Skådespelare: Sunny Pawar, Dev Patel, Rooney Mara, David Wenham, Nicole Kidman, Abhishek Bharate.
Releasedatum: 2017-06-12.
Distributör: Universal.
 
"Femårige Saroo kommer bort från sin familj och hamnar i Calcutta, helt ensam hundratals mil hemifrån. Efter en tid som gatubarn blir han adopterad av ett par i Australien och får av dem all den kärlek och omvårdnad han så länge saknat. Men minnet av sin biologiska familj bär han alltid inom sig."
 
Lion är uppdelad i två delar. I den första delen får vi följa unga Saroo som kommer bort från sin familj och kämpar för att hitta hem igen. Det är en oerhört gripande och rent utav uppslukande berättelse. Fast vissa sekvenser skyndas förbi är det omöjligt att slita sig, då det är nästintill förkrossande att se lilla, oskyldiga Saroo råka ut för så mycket hemskt. Sunny Pawar – som spelar unga Saroo – är dessutom lysande. Inte många barnskådespelare har lyckats övertyga och beröra mig som han.
 
Sunny Pawar, som spelar lilla Saroo, imponerar stort.  
 
Filmens andra halva skildrar Saroo 25 år efter händelserna i början. Tyvärr tappar Lion rätt mycket här. Som tittare uppdateras vi inte om vad som har hänt under åren som gått, och vuxna Saroo utforskas inte lika grundligt som hans femåriga jag. Dessutom är inte själva handlingen lika engagerande i denna del. Tempot är långsammare, och det är inte lika spännande att följa Saroos identitetskris och Internetsökningar som hans kamp för överlevnad i Calcutta. Lion tappar alltså gnistan, vilket är synd med tanke på hur stark filmens början är.
 
Filmen håller inte samma kvalité rakt igenom. 
 
Som helhet är Lion ett bra drama. Fotot är vackert, skådespelarna duktiga och handlingen gripande. Men mest intressant är filmens första halva, och närmare slutet tappar Lion den gnista som gjorde början så fängslande.
 

Kommentera inlägget här

Permalink Kategori: Filmbetyg 7 - 8,5, Filmrecensioner: Dokumentär & biografi, Filmrecensioner: Drama, Sponsrade recensioner;

12 JUNI 2017, KL. 01:37

Jackie


Regissör: Pablo Larraín.
Genre: Drama, biografi.
Längd: 1 hr 39 min.
Åldersgräns: 15 år.
Skådespelare: Natalie Portman, Peter Sarsgaard, Greta Gerwig, Billy Crudup, John Hurt, Caspar Phillipson.
Releasedatum: 2017-06-05.
Distributör: Universal Sony.
 
"Direkt efter mordet på maken president John F. Kennedy tvingas Jackie i djup sorg och chock in i en kamp för att bevara arvet efter sin make och den gemensamma värld de skapat av kärlek."
 
 
 
Jackie visade sig inte vara lika bra som förväntat. Fast den är välspelad och har en intressant berättelse lyckas den helt enkelt inte nå fram. Manuset känns stelt, tempot långsamt och karaktärerna distanserade. Den gråtmilda musiken gör det tydligt att filmen vill beröra, men allt görs så pass osmidigt att jag aldrig försätts i rätt känsloläge.
 
Det lyckliga paret åker runt i landet. 
 
Filmens största svaghet är att tittaren inte lär känna Jackie särskilt väl. Fast dramat berättas ur hennes synvinkel känns hon knappt som en riktig människa. Vi får inte någon indikation på vem hon är som person eller vad hon själv har åstadkommit. Den platta skildringen gör istället att hon framstår som en känslosam, ytlig kvinna som inte gjort mycket själv. Det känns som att den Jackie som skildras i filmen är fasaden som visats för media, och jag hade personligen velat lära känna personen bakom bättre.
 
Efter makens död försänks Jackie i chock. 
 
Som helhet är Jackie ett rätt mediokert och intetsägande drama. Berättelsen bidrar inte med mycket mer än det som redan visats i media.
 

Kommentera inlägget här

Permalink Kategori: Filmbetyg 3 - 4,5, Filmrecensioner, Filmrecensioner: Dokumentär & biografi, Filmrecensioner: Drama, Sponsrade recensioner;

05 JUNI 2017, KL. 01:13

Bleed for this


Regissör: Ben Younger.
Genre: Drama, biografi.
Längd: 1 hr 56 min.
Åldersgräns: 11 år.
Skådespelare: Miles Teller, Aaron Eckhart, Katey Sagal, Ciarán Hinds, Ted Levine, Jordan Gelber.
Releasedatum: 2017-05-29.
Distributör: Universal Sony.
 
"Världsmästaren Vinny Pazienza bryter nacken i en bilolycka, men återvänder till boxningsringen i en av sporthistoriens mest häpnadsväckande comebacks."
 
 
 
 
Jag är inte intresserad av sport. Ändå har jag fängslats av ett flertal sportbiografier, så som oförglömliga Eddie the Eagle. Dessvärre har inte Bleed for this det där lilla extra, som tar den från en typisk ”sportfilm” till ett gripande drama. Fast filmen både är välspelad och har ett fint budskap fångade den inte upp mitt intresse på riktigt. Den följer en klassisk Hollywood-mall, lunkar på i sakta mak och bidrar egentligen inte med något nytt till genren. Resultatet? En småtråkig film som lämnar tittaren neutral.
 
Vinny återvänder till boxningsringen trots sin skada. 
 
Att ha boxning som koncept ger en hel del potential. Det är en explosiv och våldsam sport, vars blodiga strider och intensiva intriger i kulisserna ger en hel del som effektivt kan driva filmen framåt. Men i Bleed for this blir boxningen opersonlig och platt. Allt hålls på en ytlig nivå, och själva boxningsslagen känns styrda och otrovärdiga. De är tydligt koreograferade och saknar den eldfängda dynamik man kan förvänta sig. Tillsammans med en lite för kraftlös handling gör det Bleed for this till en medioker biografi som enbart fångar upp de redan insatta.
 

Kommentera inlägget här

Permalink Kategori: Filmbetyg 3 - 4,5, Filmrecensioner, Filmrecensioner: Dokumentär & biografi, Filmrecensioner: Drama, Sponsrade recensioner;

©MELANIE CASPÀR.

  • Till bloggens startsida
Sök i bloggen
SENASTE
  • BOHEMIAN RHAPSODY (BIO)
  • WHITNEY
  • The Post
  • The disaster artist
  • Molly's Game
  • Ted: för kärlekens skull
  • In the heart of the sea
  • Victoria & Abdul
  • Final Portrait
  • Eat pray love
ARKIV
  • Februari 2019
  • Januari 2019
  • December 2018
  • November 2018
  • Oktober 2018
  • September 2018
  • Augusti 2018
  • Juli 2018
  • Juni 2018
  • Maj 2018
  • April 2018
  • Mars 2018
  • Februari 2018
  • Januari 2018
  • December 2017
  • November 2017
  • Oktober 2017
  • September 2017
  • Augusti 2017
  • Juli 2017
  • Juni 2017
  • Maj 2017
  • April 2017
  • Mars 2017
  • Februari 2017
  • Januari 2017
  • December 2016
  • November 2016
  • Oktober 2016
  • September 2016
  • Augusti 2016
  • Juli 2016
  • Juni 2016
  • Maj 2016
  • April 2016
  • Mars 2016
  • Februari 2016
  • Januari 2016
  • December 2015
  • November 2015
  • Oktober 2015
  • September 2015
  • Augusti 2015
  • Juli 2015
  • Juni 2015
  • Maj 2015
  • April 2015
  • Mars 2015
  • Februari 2015
  • Januari 2015
  • December 2014
  • November 2014
  • Oktober 2014
  • September 2014
  • Augusti 2014
  • Juli 2014
  • Juni 2014
  • Maj 2014
  • April 2014
  • Mars 2014
  • Februari 2014
  • Januari 2014
  • December 2013
  • November 2013
  • Oktober 2013
  • September 2013
  • Augusti 2013
  • Juli 2013
  • Juni 2013
  • Maj 2013
  • April 2013
  • Mars 2013
  • Februari 2013
  • Januari 2013
  • December 2012
  • November 2012
  • Oktober 2012
  • September 2012
  • Augusti 2012
  • Juli 2012
  • Juni 2012
  • Maj 2012
  • April 2012
  • Mars 2012
  • Februari 2012
  • Januari 2012
  • December 2011
  • November 2011
  • Oktober 2011
  • September 2011
  • Augusti 2011