Björnstad

Författare: Fredrik Backman.
Serie: Björnstad #1.
Längd: 470 sidor.
Bokförlag: Piratförlaget.
 
"Vad betyder ett lag för en stad? Vad betyder en sport för en familj? Vad betyder en enda match för ett samhälle som kämpar för sin överlevnad? Bara allt. Den betyder bara allt."
 
 
 
 
 
 
 
 
Jag är inte det minsta sportintresserad, vilket kändes som ett problem i början av läsningen eftersom det var hockey, hockey och hockey. Jag kände mig distanserad från karaktärerna då jag inte delade deras intresse eller kunde relatera till deras passion. Dessutom är Björnstad väldigt långsam i början, och eftersom många karaktärer introduceras på samma gång fick jag svårt att särskilja dem.
 
Men efter ungefär 150 sidor blev romanen bättre. Jag var självfallet fortfarande inte sportintresserad, men trollbands allt mer av spelarnas gemenskap och kämpaglöd. Dessutom visade sig Björnstad vara betydligt mörkare än förväntat, och den fick mig att känna mer än jag trott att den skulle. Det vackra språket ingav en nästintill poetisk känsla, och spänningen som tog vid blev oväntat gripande.
 
Som helhet är Björnstad en smått utdragen men förvånansvärt kraftfull roman. Orkar man ta sig förbi de första hundra sidorna har man en minnesvärd läsning framför sig.
 

Tisteltankar

Författare: Anette Eggert.
Serie: Fristående.
Längd: 238 sidor.
Bokförlag: Opal.
 
"Linn kan känna sitt hjärta klappa nästan hela tiden. När mamam tjatar, när hon tänker på mormor, när hon ska välja plats i klassrummet och när hon kollar på Tim. ibland känns det nästan som att det ska klappa sig ur bröstet på henne. Det är då tankarna kommer. De elaka tankarna. Tisteltankarna."
 
 
 
 
 
 
Tisteltankar är en sådan där bok som bara är. Bokens problem är inte att den är dåligt skriven eller ogenomtänkt. Det är snarare att den aldrig väcker intresse, och lämnar mig så neutral att jag ifrågasätter dess värde.
 
Fast jag känner igen mig i sättet som protagonisten Linn resonerar, hennes osäkerhet och ideal har jag svårt att knyta an till henne. Hon är inte en tillräckligt komplex karaktär och känns inte som en verklig person. Detta skildrar även handlingen, som även den är platt och uttryckslös. Också språket känns lider av detta, och fast det inte är något fel på skrivstilen i sig upplever jag den som rätt intetsägande och opersonlig. Det finns helt enkelt inget som rycker tag eller sticker ut.
 
Som helhet är Tisteltankar en bok som inte egentligen är dålig någonstans, men som inte väcker känslor eller får läsaren att bry sig om karaktärerna. Den bara är, och gör därför inget intryck.
 

Ni kommer sakna mig

Författare: Moa Herngren.
Serie: Fristående.
Längd: 303 sidor.
Bokförlag: Bonnier Carlsen.
 
"När mamma åker till Dalarna med sin nya kärlek och pappa flyger till Mallorca med sin familj blir My kvarglömd. Istället för att avslöja misstaget bestämmer hon sig för att dra och klara sig på egen hand. Om hon inte är önskvärd så ska de slippa henne."
 
 
 
 
 
 
 
 
Jag vet inte riktigt vad jag hade förväntat mig av boken. Att den skulle vara fartfylld? Spännande? Ha oväntade vändningar? Hur som helst är Ni kommer sakna mig inget av det där.
 
Eftersom konceptet med en runaway som ger sig in på en kriminell bana lät intressant i mina öron, satte jag ivrigt igång med läsningen. Men redan efter ett par sidor kände jag att Ni kommer sakna mig inte var en bok för mig. Både språket och tempot hade ett finger med i detta, men största problemet var huvudkaraktären My. Jag hade svårt för henne redan från första stund, och ju mer jag läste desto gnälligare och mer osympatisk framstod hon. Jag kunde inte alls relatera till hennes egocentriska tankesätt, och irriterades på avsaknaden av förståelse och omtanke. När jag gav mig in i läsningen hoppades jag på en spännande berättelse om någon som flydde från hemska förhållanden, men i själva verket handlar det om en bortskämd tonåring som är trött på att inte alltid sättas i första hand. Det hela är oerhört omoget, och genom boken beter hon sig mer som en klagande sjuåring än någon som snart är vuxen.
 
Ni kommer sakna mig är som helhet en rätt ytlig bok. Konceptet hade kunnat utforskas mer noggrant och karaktärerna hade behövt göras mer dynamiska. Som det är nu känns berättelsen platt, och som läsare greps jag inte tag av handlingen då jag saknar trovärdighet och hjärta. Ni kommer sakna mig är dessutom rätt långsam, och det tar ett tag innan romanen kommer igång. Som tur är ökar tempot framåt slutet, och där lyckas boken fånga mitt intresse på ett annat sätt. Dessvärre kom det för sent för att kompensera för tidigare svackor.
 
Allt som allt är Ni kommer sakna mig en rätt medioker läsning som inte gjorde ett särskilt stort intryck.
 

Otroligt

Författare: Sara Shepard.
OriginaltitelUnbelievable.
SeriePretty Little Liars #4.
Längd: 255 sidor.
Bokförlag: Modernista.
 
"A har förvandlat Arias, Spenders, Hannas och Emilys trygga liv till en mardröm. Emily har skickats till sina konservativa kusiner, Spencer oroar sig för att hon haft något att göra med mordet på Alison och Hanna kämpar för sitt liv på sjukhuset. Medan hoten från A blir allvarligare och Alisons mördare fortfarande är på fri fot, måste tjejerna avslöja sanningen innan någon av dem blir A:s nästa offer."
 
 
 
Pretty Little Liars-böckerna är väldigt svåra att släppa taget om, och Otroligt är inget undantag. Faktum är att det är den starkaste delen hittills i serien. Spänningen ökar, intrigerna tätnar och det är något visst över Shepards språk som gör alltsammans trollbindande. Romanen är oerhört lätt att ta till sig, och trots att den har fler brister än vad jag kan räkna till kan jag inte undgå från att älska den.
 
Precis som sina föregångare är boken förutsägbar, långsökt och väldigt klyschig. Dessutom är hela konceptet med A absurt, och som läsare ser jag inte någon logisk förklaring till hur A kan vara så allvetande. Det hela känns orealistiskt och näst intill dumt. Ändå fångar boken min uppmärksamhet, och som genom magi skapas ett obrytbart beroende. Jag relaterar till karaktärerna, fascineras av mysteriet, fängslas av konspirationerna och förälskar mig i språket. Fast jag så tydligt ser att Otroligt inte är särskilt genomtänkt blir den en riktig bladvändare, och genom hela läsningen undrar jag vad som kommer att hända härnäst.
 
Precis som med seriens tidigare delar har jag en älska/hata-relation med guilty pleasure-romanen Otroligt. Stor eloge till Shepard som lyckas skapa ett så stort engagemang över så lite.
 

Allt som blir kvar

Författare: Sandra Beijer.
Serie: Fristående.
Längd: 207 sidor.
Bokförlag: Natur&kultur.
 
"Mitt under brinnande juli gör Matildas pojkvän slut. Kvar är hon, i en öde lägenhet. Vem är hon, utan honom? Matilda måste fylla tomrummet och bästa vännen Miron tar henne under sina vingar. Han lovar att bedöva smärtan med nya äventyr. Tillsammans ska de rida ut sorgen, explodera i natten."
 
 
 
 
 
 
 
Jag ville verkligen tycka om Allt som blir kvar, men hade förvånansvärt svårt för den. Handlingen är alldeles för abstrakt, med fragmentariska händelser och en berättelse som aldrig utvecklas eller går framåt. Väldigt lite händer under läsningens gång och avsaknaden av en tydlig, röd tråd gör att jag får svårt att bilda mig en helhetsbild över vad boken ens handlar om. Fast boken är kort och läsningen gick snabbt, blev jag uttråkad flera gånger om.
 
Även karaktärerna är svåra att få grepp om. De har inga utmärkande personlighetsdrag och deras platta uppbyggnad får dem att kännas mer som tomma skal än komplexa människor. Jag kunde varken relatera till eller sympatisera för dem, och brydde mig ärligt talat inte om dem alls.
 
Bokens styrka är att den har ett mycket fint och målande språk. Men ibland blir det nästan för poetiskt. Den lyriska texten skapar distans till läsaren, och exempelvis dialogerna förlorar trovärdighet och blir på gränsen till fåniga. Det känns som att författaren har försökt för mycket, och tiden som borde ha lagts ner på en bra handling och stabila karaktärer gick istället till att formulera vackra meningar.
 
Allt som blir kvar är alltså en bok vars syfte jag inte riktigt förstår. Den fångade aldrig upp mitt intresse och engagerade mig inte i vare sig karaktärer eller handling, vad den nu än var.
 
 

Berättelser om en (inte så) evig lycka

Författare: Rachel Renée Russell.
OriginaltitelTales from a not-so-happily ever after.
Serie: Nikkis dagbok #8.
Längd: 295 sidor.
Bokförlag: Modernista.
 
"Efter att ha slagit i huvudet på gympalektionen den första april har Nikki en galen dröm där hon, hennes bästisar Chloe och Zoey, hennes drömkille Brandon och den elaka Mackenzie spelar rollerna av klassiska sagofigurer. Men historierna utvecklas förstås inte riktigt som väntat."
 
 
 
 
 
Berättelser om en (inte så) evig lycka skiljer sig mycket åt från seriens tidigare delar. Den utspelar sig nämligen under en enda dag, och äger rum i drömmarnas värld medan Nikki är medvetslös. Egentligen är detta ett intressant koncept, men på grund av att idén är uttjatad och att handlingen inte rör sig framåt ger det ändå intrycket av att den åttonde boken i Nikkis dagbok-serien är relativt överflödig. Boken är dessutom upprepande, och karaktärerna saknar som tidigare personliga egenskaper som utmärker dem.
 
Ändå är läsningen av Berättelser om en (inte så) evig lycka väldigt mysig. De luftiga sidorna präglas av gulliga seriestrippar och teckningar, och det behagliga, humoristiska språket gör att boken lätt blir utläst på mindre än en timme. Trots att jag är vuxen förälskar jag mig lite i bokens sockersöta stil.
 
Som helhet är Berättelser om en (inte så) evig lycka okej. Som vuxen är det svårt att inte se på boken med ett kritiskt öga, men jag tror att det sagoliknande konceptet skulle falla yngre läsare i smaken.
 

Maybe someday

Författare: Colleen Hoover.
Serie: Maybe #1.
Längd: 367 sidor.
 
"Sydney är 22 år gammal och har ett toppenliv. Hon går på högskolan, har ett stadigt jobb, är förälskad i sin pojkvän Hunter, och delar lägenhet med sin bästa vän. Men allt ändrar när hon upptäcker att Hunter är otrogen mot henne. Sydney och grannen Ridge märker snart att de behöver varandra mer än de någonsin kunnat ana."
 
 
 
 
 
 
 
Jag har väldigt kluvna känslor för Maybe someday. Å ena sidan fångade boken mitt intresse direkt. Språket är väldigt behagligt och texten är oerhört lätt att ta till sig. Som läsare sugs man in i berättelsen redan vid första meningen, och det är svårt att släppa taget om den. Jag gillar dessutom det annorlunda konceptet med en döv musiker, och fascinerades eftersom jag aldrig läst om hörselskadade karaktärer förut.
 
Men. Intresset svalnar efter ett tag. Fast jag engagerades av att läsa om karaktärerna kunde jag inte låta bli att störa mig på dem. Sydney är alldeles för osjälvständig och gråtmild, medan ”drömprinsen” Ridges beteende gjorde mig genuint arg. Båda två är hycklare, och jag frustrerades av deras enträgna kärleksdrama. Flera gånger ville jag bara skrika ”ryck upp er och ta ansvar över era liv!”, och eftersom boken inte skildrar något annat än just deras förhållande blev det efter ett tag riktigt tröttsamt. Det enda vi får läsa om är hur de trånar efter varandra, och jag hade velat ta del av en större del av deras liv. 
 
Som helhet är Maybe someday bra, men inte så bra som jag hade förväntat mig. Jag fullkomligt älskade bokens början och såg fram emot en extraordinär läsning, men på grund av triangeldraman, idiotiska karaktärer och bristande trovärdighet blev Mayby someday inte mer än ordinär.
 

Destination: Indien

Författare: Katy Colins.
Originaltitel: Destination: India.
SerieÄventyr för ensamma hjärtan.
Längd: 300 sidor.
Bokförlag: HarperCollins Nordic.
 
"Att bli lämnad av sin pojkvän var det bästa som kunde hända Georgia Green. Äntligen fick hon en chans att göra saker som hon tidigare bara drömt om: resa till exotiska platser, träffa nya och starta en alldeles egen resebyrå. Men inget blir riktigt som hon har tänkt sig."
 
 
 
 
 
 
 
Eftersom jag inte var lika entusiastisk över Destination: Thailand som många andra, var jag osäker på om jag skulle fortsätta att läsa serien. Efterföljare har trots allt en tendens att känns bleka, och mina förväntningar var inte särskilt höga. Men Destination: Indien var förvånansvärt lätt att fastna för. Jag föll snabbt för de härligt charmerande karaktärerna och det dröjde inte länge förrän jag var helt uppslukad av deras äventyr.
 
Destination: Indien är en lättsam och riktigt inspirerande må bra-bok, som får mig att vilja ge mig ut i världen och resa. Den exotiska miljön, maten och människorna beskrivs med ett rikt språk, och ofta känns det nästan som att man befinner sig på plats. Katy Colins ord transporterar läsaren till Indien, och gör det mycket svårt att återvända till verkligheten.
 
Destination: Indien är dockbåde förutsägbar och klyschig, men det är lätt att låta bero just för att den för övrigt är så pass värmande. Som helhet är Destination: Indien en bok med livsgnista och härlig attityd, och den får verkligen mig att vilja läsa mer av Katy Colins.
 

Golden Boy

Författare: Abigail Tarttelin.
OriginaltitelGolden Boy.
Serie: Fristående.
Längd: 429 sidor.
Bokförlag: Bonnier Carlsen.
 
"Max är smart, snygg, har kompisar och flickvänner. Men han gör alltid slut innan det blir för seriöst. Han har nämligen en hemlighet han varken kan eller vill prata om. Den ende som vet är barndomsvännen Hunter, och en kväll går de från att vara vänner till att bli offer och förövare. Efter det tänker Max mest på saker som går sönder, som spricker."
 
 
 
 
 
Wow. Varför har inte fler läst den här boken?
 
Golden Boy är en intensiv roman. Med sitt kraftfulla koncept och berörande handling griper boken verkligen tag. Den vackert skrivna berättelsen är förvånansvärt mäktig och de överväldigande händelserna tog andan ur mig gång på gång. Golden Boy är en bok som verkligen hänför, och jag kan inte säga annat än att jag är riktigt imponerad.
 
Jag förväntade mig inte särskilt mycket när jag började läsa Golden Boy. Jag hade inte hört talats om boken tidigare och utifrån baksidestexten uppfattade jag handlingen som relativt ytlig och stereotypisk. Därför blev jag förvånad när jag motbevisades redan efter några sidor. Det blev tidigt tydligt att Golden Boy var något utöver det vanliga. Det rika språket, den laddade stämningen och Tarttelins fantastiska förmåga att få läsaren att reflektera och ifrågasätta gör Golden Boy till något extraordinärt. Jag lärde mig nya saker på varje sida och berördes så djupt att det nästan gjorde ont. 
 
De dynamiska karaktärerna är genomtänkta och trovärdiga. De sjuder av liv och känns verkligen som riktiga personer. Mest fastnar jag ändå för huvudpersonen, Max – som är lätt att sympatisera med och oerhört intressant att följa. Boken berättas dock ur fem perspektiv. Det kan låta som mycket, men det ger faktiskt en hel del. Situationen som skildras är nämligen komplex, och genom att framställa den ur flera synvinklar skapas både större förståelse och empati än vad som hade varit möjligt med en berättarröst.
 
Som helhet är Golden Boy en roman som jag rekommenderar varmt. Den har ett annorlunda koncept, en kraftfull handling, flera tankeväckande budskap och stor känslomässig inverkan. 
 

Våra kemiska hjärtan

Författare: Krystal Sutherland.
OriginaltitelOur chemical hearts.
Serie: Fristående.
Längd: 331 sidor.
Bokförlag: Bonnier Carlsen.
 
"Henry Page är en obotlig romantiker. Han har bara aldrig den stora kärleken. Inte ännu i alla fall. När Grace Town haltar in i hans liv med käpp och för stora herrkläder vet han att det är på väg att ändras. För alltid."
 
 
 
 
 
 
 
Våra kemiska hjärtan är en riktigt imponerande debut. Det är en oerhört välskriven och genomtänkt roman, och trots att det är författarens första bok känns hon mycket erfaren. Våra kemiska hjärtan har nämligen en sällsynt komplexitet, är riktigt vackert skriven – med ett nästintill poetiskt språk – och lyckas beröra på ett sätt som få böcker klarar av.
 
Bokens främsta styrka är de underbara karaktärerna, som är lätta att relatera till och fastna för. De har allesammans tydligt utmärkande personligheter som gör dem till trovärdiga, enskilda individer snarare än bara ord på papper. De är genomtänkt uppbyggda och deras intressanta komplexitet gjorde att jag inte bara fastnade för protagonisten, utan även sidkaraktärerna i hans omgivning. Bortsett från att karaktärerna känns som riktiga personer är det deras humor som gör att hjärtat smälter. De störtsköna karaktärerna har en obeskrivlig charm, är rappa i käften och för underhållande dialoger som får läsaren att skratta rätt ut.
 
Våra kemiska hjärtan är för det mesta en lättsam och underhållande läsning – men boken är långt ifrån att vara glättig. Faktum är att romanens humoristiska sida balanseras upp av en rejäl dos allvar. Våra kemiska hjärtan behandlar en del tyngre ämnen och väcker många tankar om livet och döden och allt däremellan. Det gör att boken, med sitt viktiga budskap, uppfattas som väldigt mogen för sin målgrupp.
 
Som helhet är Våra kemiska hjärtan en fantastisk debut och en av årets hittills bästa böcker. Det är inte en renodlad kärlekshistoria, utan snarare en berättelse om vänskap och vad som gör livet värt att leva. Karaktärerna är underbara och bokens humor värmer ända in på själen. För oss nördar är det dessutom riktigt roligt att den innehåller dussintals referenser till andra populära verk.
 

Perfekt

Författare: Sara Shepard.
OriginaltitelPerfect.
SeriePretty Little Liars #3.
Längd: 236 sidor.
Bokförlag: Modernista.
 
"Aria, Hanna, Emily och Spencer - dessa fyra tjejer i är inte så perfekta som de verkar. Aria kan inte stå emot sitt förbjudna ex. Hanna är på vippen att förlora sin bästis. Emily tappar fattningen efter en simpel kyss. Och Spender kan inte hålla fingrarna borta från sin systers tillhörigheter..."
 
 
 
 
 
Perfekt är en riktig ”guilty pleasure” för mig. Jag känner mig nästan skyldig för att jag tycker om den. Romanen är förutsägbar, med ointelligenta karaktärer, dumma dialoger och långsökta händelser. Boken slutar dessutom i en svag cliffhanger som får irritation att uppstå. Men trots dessa brister kan jag inte undgå att ryckas med och fastna.
 
Perfekt är bättre skriven än sina föregångare och trots sina svagheter är det en riktig bladvändare. Kombinationen av spännande mysterium, romantik och värmande humor gör att ett beroende långsamt växer fram. Som läsare vill man få svar på sina frågor och fast karaktärerna ofta gör dumma saker är det svårt att inte fängslas av deras berättelser.
 
Som helhet är Perfekt en bristfylld bok som ändå har läsaren i ett järngrepp.
 

Om jag får stanna

Författare: Kajsa Gordan.
Serie: Fristående.
Längd: 139 sidor.
Bokförlag: Rabén&Sjögren.
 
"Hur är det att leva i ett land där man egentligen inte får lov att bo? Hur är det att år efter år tränga ihop sig i ett litet rum med fördragna gardiner samtidigt som man går till skolan, har en bästa vän och är kär, som vilket annat barn som helst? Och hur är det att vara den bästa vännen; den som har en självklar rätt att bo här och som har allt? Ska man känna skuld för att man har det bra?"
 
 
 
 
Kajsa Gordans Om jag får stanna är en tankeväckande och mycket aktuell roman som skildrar flyktingars berättelser ur barnens perspektiv. Bokens handling framställs ur två synvinklar: flyktingen Ilonas och svenskfödda Stellas, och deras kompletterande perspektiv väcker många intressanta och viktiga frågor.
 
Eftersom Om jag får stanna riktar sig till en yngre publik är det fullt naturligt att den inte hade en kraftfull inverkan på mig. Det lättsamma språket och den relativt ytliga behandlingen av ämnet var helt enkelt inte tillräckligt för att beröra mig djupt. Men trots det anser jag att det är en mycket viktig bok för unga att läsa och fundera kring. Jag kan tänka mig att bokens budskap och sätt att skildra problemet ur både utlandsföddas och svenskföddas ögon kan bidra med ett värdefullt omvärldsperspektiv och spräcka bubblan många lever i idag. 
 
Som helhet är Om jag får stanna en intressant ögonöppnare, som unga läsare i grundskolan borde ta del utav. För mig som vuxen kändes den dock lite platt, och jag hade velat ha ett större och mer komplext djup för att verkligen engageras. 
 

Baby Doll

Författare: Hollie Overton.
OriginaltitelBaby doll.
Serie: Fristående.
Längd: 281 sidor.
Bokförlag: Norstedts.
 
"Sextonåriga Lily försvinner spårlöst en dag. Hon hämnar sin familj och en hel stad i sorg och chock. Åtta år senare dyker hon plötsligt upp igen. Hon har varit kidnappad och instängd i en källare. Dottern Sky har hon fött under fångenskapen. Nu har de äntligen lyckats fly. Hennes berättelse om övergreppen och livet i källaren chockerar alla. Men när hon berättar vem det är som har hållit henne fången blir chocken ännu större. För Lily och hennes dotter börjar nu en kamp för rättvisa och upprättelse."
 
Baby doll grundas på en riktigt intressant idé, i stil med Room av Emma Donoghue. Ändå lyckades den inte riktigt gripa tag i mig. Själva berättelsen är tankeväckande och läsvärd, men sättet som den framförs på upplevs inte vara realistiskt. Boken innehåller dessutom en del onödiga klyschor och för att vara en roman om kidnappning, våldtäkt och misshandel är Baby doll förvånansvärt lättsam.
 
Holly Overton är en duktig författare och Baby Doll har både ett behagligt tempo och ett bra flyt på texten. Dessvärre fokuserar Overton på fel saker i berättelsen. Romanens brännpunkt ligger snarare på familjedrama än på de psykologiska effekterna Lilys kidnappning fått. Det känns till exempel mycket märkligt att läsa om Lilys planer att stjäla sin systers pojkvän, bara några dagar efter att hon återvänt hem efter sina åtta år i fångenskap. Det hela gör att boken upplevs vara ytlig, vilket i längden blir tröttsamt.
 
En annan svaghet är att läsaren inte får veta mycket om vad som hände under Lilys fångenskap; och det lilla vi får reda på berättas i andra hand. Handlingen skildras ur fyra olika synvinklar men multiperspektivet fyller ingen större funktion. Läsaren upplever nämligen väldigt få av händelserna direkt ur karaktärernas ögon. Istället får vi informationen genom dialoger och liknande, vilket blir statiskt och gör det svårare att relatera till och få känslor för de fiktiva personerna
 
I grund och botten är Baby doll bra och jag var aldrig uttråkad under läsningen. Men romanen har ett skevt fokus och att inte få närvara när händelserna utspelade sig, utan enbart ta del av efterverkningarna, föll rätt platt. Det är inte en bok som sticker ut eller bjuder på något extraordinärt. Men om du tycker att Room är för spänd och att den fokuserar för lite på protagonistens förhållanden lär Baby doll passa dig som handen i handsken.
 

Destination: Thailand

Författare: Katy Collins.
OriginaltitelDestination: Thiland.
Längd: 315 sidor.
Bokförlag: HarperCollins Nordic.
SerieÄventyr för ensamma hjärtan #1.
 
"Georgia hade allt: en pojkvän, en bostad och en plan. Men när hon blir dumpad förändras allt. I desperation skriver hon en lista över saker hon drömt om att göra, men tvingades avstå ifrån på grund av pojkvännen. Med självförtroendet i botten drar hon till Thailand för att försöka komma över det som hänt. Äventyret blir inte riktigt som hon tänkt sig, men det fantastiska med att gå sönder är att man får en chans att bygga upp sig på nytt."
 
 
Destination: Thailand är en lättsam och varm roman som inspirerar genom sitt koncept. Huvudkaraktären Georgia bestämmer sig för att lämna allt bakom sig, följa sin dröm och leva livet dag för dag. Det är oerhört intressant att följa hennes äventyr och hennes personliga utveckling inspirerar läsaren till att se sina egna möjligheter i livet. 
 
Som karaktär är Georgia lätt att tycka om och sympatisera för. Dessvärre är hon så pass naiv och lättlurad att det ibland blir riktigt irriterande. Dessutom verkar hon behöva ständig bekräftelse från män, vilket tar udden av den annars självständiga och starka kvinnan som boken beskriver.
 
Förutom själva äventyret är det miljön som är bokens styrka. Borta är det bullriga storstadslivet, som istället ersatts av stränder och värme. Denna aspekt hade dock kunnat vara ännu starkare. Jag hade velat ha mer detaljerade beskrivningar och upplevelser av det exotiska landets kultur för att på så sätt mentalt transporteras dit. Nu skildras landet relativt ytligt, vilket fungerar för att låta läsaren att drömma sig bort, men inte blir tillräckligt påtagligt för att få det att kännas som att man faktiskt är där.
 
Som helhet är Destination: Thailand en glädjande roman som inspirerar läsaren till att leva livet till fullo. Trots att boken är relativt förutsägbar, har en lättlurad protagonist samt saknar inlevelse i sina kulturella beskrivningar lyckas den trollbinda. Destination: Thailand fick mig att längta efter sommaren och jag ser fram emot att läsa efterföljaren.
 

Skolans hjälte

Författare: Rachel Russell.
OriginaltitelLocker hero.
Längd: 303 sidor.
Bokförlag: Modernista.
SerieDen otursförföljde Max Crumbly #1.
 
"Skolans mobbares nya hobby är att låsa in Max i hans skåp. Max vill på ett magiskt sätt rymma från skåoet och besegra mobbaren. Problemet är att Max inte direkt har några superkrafter. Hans kusliga och nästan övermänskliga förmåga att känna doften av pizza på flera kvarters avstånd skrämmer tyvärr inga skurkar på flykten. Ändå gör Max sitt bästa för att vara den hjälte hans skola behöver."
 
 
 
C. S. Lewis sade en gång att ”en berättelse för barn som enbart kan uppskattas av barn är inte en bra berättelse”. Dessvärre är detta fallet med Skolans hjälte. Det är i grund och botten en söt roman och hade jag läst den för tretton år sedan skulle jag troligen tyckt mycket om den. Men som vuxen charmas jag inte på samma sätt. På grund av bristande trovärdighet och en ointelligent huvudkaraktär faller berättelsen platt. Alla svårigheter som uppstår är i själva verket mycket lätta att reda ut, vilket gör att handlingen och karaktären upplevs vara relativt dumma.
 
Skolans hjälte är mer mysterieinriktad än Nikkis dagbok, som snarare fokuserar på protagonistens relationer. Detta ger boken ett stadigt tempo men förhindrar samtidigt läsaren att komma karaktärerna riktigt nära. Berättelser om hjältedåd och brott ligger i romanens mitt och därmed faller tjusningen med Russells intagande karaktärer bort.
 
Läsningen av Skolans hjälte är troligen mycket spännande för unga, men för oss vuxna blir det ett medelmåttigt tidsfördriv.
 

Wintergirls

Författare: Laurie Halse Anderson.
Serie: Fristående.
Längd: 278 sidor.
Publiceringsår: 2009.
 
"Lia och Cassie är bästa vänner: vinterflickor frusna i sköra kroppar, konkurrenter i en dödlig tävling för att se vem som kan bli smalast. Men sedan genomgår Cassie den ultimata förlusten och Lia lämnas kvar, hemsökt av hennes väns minne och skuldkänslor av att inte kunna rädda henne. Lia påbörjar en smärtfylld kamp för att tillfriskna, och försöker desperat att hålla fast vid det viktigaste av allt: hopp."
 
 
 
 
Att fastna för Wintergirls tog relativt lång tid. Tempot är i början rätt långsamt och det dröjde innan jag vande mig vid det säregna språket. Men successivt fängslade romanen mig och till slut kunde jag omöjligen släppa taget om den. Jag blev riktigt beroende av den intressanta läsningen och intalade mig gång på gång ”bara ett kapitel till”. Jag berördes av den kraftfulla berättelsen och fastnade verkligen för de karaktärerna. 
 
Ämnet som Wintergirls handlar om är oerhört viktigt och fortfarande mycket aktuellt, trots att boken skrevs för över sju år sedan. Genom bokens abstrakta första-person invol-veras läsaren på djupet och det är som att uppleva Lias liv genom hennes ögon. Därtill gör Andersons användning av överstrukna ord och meningar att textens innebörd får större effekt. Sammantaget gör hennes sätt att skriva att sjukdomen skildras på ett okonstlat och genuint sätt som verkligen griper tag. Dock gör valet av perspektiv även att inte mycket rum lämnas till en fullt engagerande handling.
 
Som helhet är Wintergirls en stark roman, som genom sitt tankeväckande ämne griper tag trots en trög start.
 

Berättelser om en (inte så lycklig) hjärtekrossare

Författare: Rachel Renée Russell.
Serie: Nikkis dagbok #6.
Längd: 341 sidor.
Bokförlag: Modernista.
OriginaltitelTales from a not-so-happy heartbreaker.
 
"Det ligger kärlek i luften. Årets viktigaste bal står för dörren, och Nikki hoppas såklart att Brandon, killen som hon är vansinnigt förälskad i, vill gå dit med hen-ne. Men tiden är knapp, och vad ska Nikki ta sig till om han inte är intresserad? Eller om han, död och pina, får för sig att gå dit med ärkefienden Mackenzie?"
 
 
 
 
 
Precis som sina föregångare är Berättelser om en (inte så lycklig) hjärtekrossare riktigt söt. De gulliga seriestripparna, teckningarna och sidornas luftighet bidrar dessutom till att läsningen går snabbt. Det är en charmig roman som underhåller läsare i alla åldrar.
 
Det är dock lätt att irritera sig på protagonisten Nikki. Hon lär sig aldrig av sina misstag och är riktigt dålig på att kommunicera med sina vänner. Hon har inte mognat under seriens gång och hennes överdramatiska sätt börjar bli tröttsamt. Dessutom misstolkar hon alltid andra personers signaler, vilket gör att hon ofta förvränger verkligheten.
 
Men fast Nikki kan vara svår att tycka om ibland är Berättelser om en (inte så lycklig) hjärtekrossare riktigt charmig. Den bjuder på en hel del humor och för läsare med barnasinnet kvar blir det en underhållande upplevelse. Om ni har en ung, läsnyfiken tjej i er familj så rekommenderar jag starkt att ge böckerna i Nikkis dagbok-serien som julklapp. Jag skulle utan tvekan ha fallit pladask för dem om jag läst serien som nioår-ing.
 

Let it snow

OriginaltitelLet it snow.
Serie: Fristående.
Längd: 333 sidor.
Bokförlag: Bonnier Carlsen.
Författare: Maureen Johnson, Lauren Myracle, John Green.
 
"Det är julaftonskväll och Gracetown har blivit begravt i snömassor. En ensam tjej hoppar av tåget som fastnat i snön och pulsar fram till den nattöppna restaurangen vid spåret. Tobin och Greven gräver fram ett twister och ger sig ut i stormen i en episk kapplöpning mot tvillingarna Reston. Till slut hamnar alla vilsna själar på samma fik där baristan Addie försöker laga sitt kro-ssade hjärta vid espressomaskinen. Och hitta en försvu-nnen minigris."
 
 
Let it snow är en stämningsfull roman som försätter läsaren i julstämning. Den lättsam-ma och mysiga boken värmer långt in på själen och lyser upp i det annars dystra höstm-örkret.
 
Romanen består av tre berättelser som allesammans tilltalar på olika sätt. Jag tyckte mest om den första historien, nämligen Jubilee-expressen av Maureen Johnson. Den är vitsig, underhållande och underbart söt. Jag fastnade för karaktärerna och älskade deras härligt knäppa personligheter. 
 
Mittenberättelsen, Cheerleaderstormen, är enligt mig bokens svagaste del och jag hade förväntat mig så mycket mer av John Green. Jag tyckte mycket om karaktärernas sarkasm och humor, men historien i sig höll inte måttet. Handlingen var enformig och inte mycket hände.
 
Den avslutande berättelsen, Grisarnas skyddshelgon av Lauren Myracle, fungerar väl. Visserligen är huvudkaraktären för självupptagen och gnällig för att få min respekt, och hennes utveckling sker för snabbt för att upplevas som trovärdigt. Men Myracle berättar historien på ett sådant sätt att jag ändå fängslades. Dessutom blev jag helt förälskad i tekoppsgrisen Gabriel. 
 
I sin helhet är Let it snow en riktigt mysig och söt bok som passar perfekt nu när julen närmar sig. Fast romanen saknar tyngd och innehåller många klyschor kan mitt hjärta inte undgå att smälta för de glättiga romanserna. Den stämningsfulla atmosfären fick mina ögon att tindra och gav mig stor längtan efter julen.
 

Me Before You

Författare: Jojo Moyes.
SerieMe Before You #1.
Längd: 369 sidor.
Bokförlag: Penguin Books.
Svensk titelLivet efter dig.
 
"Louisa Clark har en stadig pojkvän, nära familj och har aldrig varit utanför sin lilla by. Hon börjar arbeta för Will, som är rullstolsbunden efter en olycka. Will har alltid levt stort, med viktiga affärsmöten Jorden runt och extrema sporter. Olyckan har gjort honom bitter, men Lou vägrar att hantera honom med silkes-vantar. Snart betyder hans lycka mer än något annat. När hon får reda på att Will har chockerande planer bestämmer hon sig för att visa honom att livet fortfar-ande är värt att leva."
 
Me Before You är ett berörande men samtidigt hjärtevärmande drama. Boken har en beh-aglig rytm och ett fint budskap som väcker tankar kring vad det innebär att verkligen leva. Därtill är karaktärerna lätta att relatera till och som läsare engageras man verkligen av deras berättelse. Fast karaktärernas tankar och känslor hade kunnat utforskas mer på djupet är de så pass genomtänkta och trovärdiga att det är svårt att inte tycka om dem.
 
Jag gillar dessutom att Me Before You inte är en renodlad kärlekshistoria. Inslag av rom-antik finns, men är inte bokens kärna. Istället fokuserar romanen på vänskaplig kärlek, livsglädje och tuffa ämnen så som exempelvis dödshjälp. Det gör boken oerhört intress-ant, samtidigt som sättet som dessa områden hanteras på har en kraftfull effekt.
 
Boken har dock sina brister. Berättelsen är relativt förutsägbar och innehåller inte direkt några oväntade vändningar. Moyes beskriver dessutom många av händelserna snarare än visar för läsaren, vilket ibland framstår som tungt och monotont. Därtill hade jag hopp-ats på att boken skulle vara ännu sorgligare, och fast jag berördes och ögonen tårades gjorde avsaknaden av kraftiga känslostormar mig besviken.
 
Me Before You är i sin helhet en gripande roman. Genom sitt fina språk, starka budskap och förmåga att beröra fylls läsaren av livsglädje samtidigt som det är svårt att hindra tå-rarna från att rinna.
 

Sedan du försvann

Författare: Morgan Matson.
OriginaltitelSince you've been gone.
Serie: Fristående.
Längd: 347 sidor.
Bokförlag: Modernista.
 
"Det var Sloane som lyckades dra Emily ur hennes skal och få livet att kännas spännande. Men precis innan det som skulle bli den mest episka sommaren någonsin för-svinner Slaone. Allt hon lämnar kvar är en Att göra-lista med tretton Sloane-aktiga uppdrag som Emily nor-malt aldrig skulle fått för sig att göra. Men tänk om uppdragen kan hjälpa henne att återfinna sin bästa vän?"
 
 
 
Sedan du försvann är en otroligt fin och värmande sommarläsning. Morgan Matson har fantiserat ihop en riktigt intressant berättelse och bara konceptet i sig fängslar. Därtill är det svårt att inte fastna för karaktärerna. Jag relaterar starkt till protagonisten Emily och känner igen mig i hennes dåliga självförtroende. Därför är det otroligt inspirerande att ta del utav hennes starka utveckling. Successivt börjar hon öppna upp sig och ju fler pun-kter hon prickar av på sin lista, desto mer tar hon för sig av det livet har att erbjuda. För varje kapitel växer hon som person och genom hennes tilltagande självkänsla förespr-åkar boken för att våga agera utanför sin bekvämlighetszon och ta risker.
 
De nutida handlingsparallellerna kombineras med frekventa tillbakablickar. Jag är pers-onligen inte särskilt förtjust i tidshopp eftersom det bryter det kronologiska narrativet, men här fungerar det. Tillbakablickarna tillför så pass mycket väsentlig bakgrundsinfor-mation om karaktärerna att handlingen hade känts tom utan dem.
 
Men trots att Sedan du försvann är en riktigt bra roman har den brister. För det första hade boken kunnat kortas ned lite grann. För det andra blev jag frustrerad av avslutet. Emilys utveckling tar ett steg tillbaka och hon blir återigen sitt osäkra jag. Samtidigt avslöjas bakgrunden till bokens stora konflikt, och jag blev mycket besviken av att upptäcka att motsättningen inte hade uppstått om vännerna bara kommunicerat bättre och varit ärliga med varandra från början.
 
I sin helhet är Sedan du försvann en trevlig roman, som trots en del ofullkomligheter fängslar läsaren och håller kvar intresset till sista sidan.
 

RSS 2.0