Hart of Dixie, säsong 4

Längd: 6 hrs 45 mins.
Antal avsnitt: 10 stycken.
Åldersgräns: 11 år.
Genre: Komedi, drama.
Releasedatum: 2015-11-16.
Skådespelare: Rachel Bilson, Jaime King, Wilson Bethel, Cress Williams, Scott Porter, Tim Matheson, Kaitlyn Black, Brandi Burkhardt.
 
"Zoe Hart är gravid och måste ta itu med sin brokiga historia med Wade. Lemon och Lavon får också hantera sina gamla flammor. AnnaBeth och George läker brustna hjärtan med nya äventyr, och till och med dr. Brick Breeland får lite kärlek i sin tillvaro."
 
 
Trots en lite omständlig början visade det sig att den sista säsongen av Hart of Dixie också var den bästa. Den är fylld med glädje och värmande humor, som skapar en trivsam stämning och får tittaren att må bra. Skådespelarna gör dessutom mycket bra ifrån sig och det är roligt att se att karaktärerna har utvecklats sedan vi först såg dem.
 
De tidigare fienderna Zoe och Lemon har blivit vänner. 
 
Den fjärde säsongen av Hart of Dixie består enbart av tio avsnitt. Det innebär alltså att den inte ens är hälften så lång som sina föregångare. Men det kortare upplägget fungerar faktiskt riktigt bra. Det tvingade serien att göra sina prioriteringar och som ett resultat blev säsongen mer fokuserad och sammanhängande än tidigare delar.
 
Vänskapsbanden mellan Levon och Zoe är starka. 
 
Föga förvånande är seriens klyschor, överdrivenhet och fånigheter fortfarande kvar. Men det känns naturligt för Hart of Dixie, och den glättiga atmosfären är en del av seriens oslagbara charm. Det får Bluebell att kännas som en surrealistisk drömstad och inspirerar till ett friare och mer glädjefyllt liv. 
 
Till sist får alla sina lyckliga slut. 
 
Den fjärde säsongen av Hart of Dixie är ett tillfredsställande och hoppfyllt avslut på serien. Allt knyts ihop och de hjärtevärmande karaktärerna får värdiga slut. 
 

Community, säsong 6

Skapare: Dan Harmon.
Längd: 5 hrs 45 mins.
Antal avsnitt: 13 stycken.
Åldersgräns: 11 år.
Genre: Komedi.
Skådespelare: Joel McHale, Gillian Jacobs, Danny Pudi, Alison Brie, Jim Rash, Paget Brewster etc.
Releasedatum: 2016-04-04.
Filmbolag: Universal Sony.
 
"Välkommen till sista året på Greendale Community College! När Dean Pelton anlitar en byråkratisk kons- ult för att förbättra skolans dagliga verksamhet blir det uppror i gruppen."
 
 
Skådespelarna presterar som alltid riktigt bra: Pudi (Star Trek Beyond), Rash (The Way Way Back) och de andra är helt enkelt lysande. Även härliga Ken Jeong (Baksmällan), som tidigare hållits i skymundan, tar mer plats och har fått riktigt bra material att arbeta med. Den sjätte säsongen av Community visar även upp två nya ansikten: Paget Brew- ster (Criminal Minds) och Keith David (Crash). Båda passar som handen i handsken i sina roller och förändringen hanteras mycket bra av alla inblandade.
 
Jim Rash är lika underbar som alltid. 
 
Dessvärre är jag riktigt besviken på säsongen. Fast den är charmig och smårolig ibland så är den långt ifrån att ha samma humoristiska nivå som tidigare. Handlingen håller inte och det är tydligt att idéerna tagit slut. Dessutom är tempot långsammare och säson- gen känns frånkopplad de föregående delarna. 
 
Ensemblen stärks av de nya skådespelarna. 
 
Den avslutande delen av Community är okej. Skådespelarna levererar starkt och bjuder på en del humor, men säsongen är långt ifrån att vara lika underhållande som de tidigare delarna. 
 

Piff & Puff: Räddningspatrullen, volym 1

Längd: 2 h 9 min.
Antal avsnitt: 6 stycken.
Åldersgräns: barntillåten.
Genre: animerad, äventyr, komedi.
OriginaltitelChip 'n' Dale Rescue Rangers.
Skådespelare: Corey Burton, Peter Cullen, Jim Cumm- ings, Tress MacNeille etc.
Inspelningsår: 1989.
 
"Där det finns fara, finns också Räddningspatrullen! Piff, Puff och deras gäng är modiga nog att möta alla sorters skurkar och smarta nog att lösa vilka mysterier som helst: oavsett om de kämpar mot pirater på havets botten eller jagar en flygande hundkoja."
 
 
Jag följde Piff & Puff: Räddningspatrullen slaviskt när jag var liten. Som barn var det en stor favorit, och blandningen mellan fartfyllda äventyr och humor höll mig fängslad. Nu är jag över tjugo år gammal, och fast spänningen inte är densamma finns charmen kvar.
 
 
Serien följer fem, härliga huvudkaraktärer. Fast protagonisterna Piff och Puff står i cen- trum har samtliga karaktärer utmärkande egenskaper som gör att tittaren förälskar sig i dem: kunniga Pärlan, ostgalne Oskar och modige Zipper gör att gänget känns komplett.
 
 
Därtill har serien medryckande musik och snygga animeringar. Dock är fotot ofta riktigt suddigt och ibland syns knappt vad som är i bild. Endast när man ser saker och ting på nära håll finns en viss skärpa.
 
 
Allt som allt är den första volymen av Piff & Puff: Räddningspatrullen en charmig, ani- merad kriminalserie som underhåller såväl stora som små.
 

Solsidan, säsong 5

Skapare: Ulf Kvensler m.f.
Längd: 220 minuter.
Antal avsnitt: 10 stycken.
Åldersgräns: 7 år.
Skådespelare: Felix Herngren, Mia Skäringer, Johan Rheborg, Josephine Bornebusch, Henrik Dorsin etc.
Release-datum: 2015-12-21.
Filmbolag: SF.
 
"Mickan längtar efter att stå på egna ben, vilket oroar Fredde. Oves nya jobb i Norge gör att han reser den del. Anna och Alex liv puttrar på, de är lyckliga till- sammans. Anna börjar inse att hon kanske lutar mer åt det blåa blocket. Har hon förvandlats till moderattant? Kanske är det dags att flytta in till stan?"
 
En av seriens starkaste faktorer är den stora igenkänningen och det faktum att man som tittare kan relatera till mycket som karaktärerna går igenom. Det blir dessvärre lite väl uppskruvat ibland och i denna säsong blev jag oftare irriterad än road. Istället för att underhållas blev jag frustrerad av karaktärernas konflikträdslor och enerverad av kommunikationsbristen. Att de dessutom mår allmänt dåligt och bråkar genom hela säsongen tog bort den glättiga atmosfären som jag förknippar med Solsidan.
 
Ove och Anette får ofta sin vilja igenom. 
 
Till min stora besvikelse gör den dominanta allvarligheten att säsongen tappar den humoristiska gnista som funnits i tidigare säsonger. Visst finns en del roliga och min- nesvärda scener, men för det mesta misslyckas säsongen med att underhålla: antalet skratt som säsongen frammanade hos mig kan räknas på en hand.
 
Mickans sliskiga psykolog vill att hon skiljs. 
 
Trots skådespelarnas exceptionella prestationer, de charmanta karaktärerna och några riktiga guldkorn till avsnitt är jag besviken på säsongen. Humorn hamnar lite i skym- undan och jag skrattade allt för sällan för att jag skulle känna mig belåten efter avslutet. Beklagligtvis går alltså serien ut med sin svagaste säsong.
 

Hart of Dixie, säsong 3

Skapare: Leila Gerstein.
Längd: 889 minuter.
Antal avsnitt: 22 stycken.
Åldersgräns: 11 år.
Skådespelare: Rachel Bilson, Kaitlyn Black, Jaime King, Cress Williams, Wilson Bethel, Scott Porter etc.
Inspelningsår: 2013.
Filmbolag: Warner Bros.
 
"Medan Zoe Hart försöker återfå sin läkarpraktik, kämpar hennes New Yorker-pojkvän Joel med att smälta in i Bluebell. Lemon och Wade blir affärspar- tners, Lavon kommer närmare AnnaBeth och Georges hjärta krossas igen."

 
Tillgjorda insatser från skådespelarna, ett styltat manus samt en mycket klyschig utformning borde störa mig. Men faktum är att Hart of Dixie är en av mina ”guilty pleasure”-serier, och trots bristerna upplever jag den som en mysig och underhållande. Den tredje säsongen är inget undantag. 
 
Lemon och Zoe nekar att de behöver varandra. 
 
Säsongen har en ofokuserad handling som ofta spårar ur, vilket gör att den uppfattas som spretig. Mycket av det som sker är dessutom förutsägbart och överdrivet, och det ändlösa kärleksdramat är extremt tradigt. Trots det finns dock något oförklarligt som håller intresset kvar. Den lättsamma atmosfären och de charmanta karaktärerna gör Hart of Dixie till en trevlig serie att följa. Fast serien ibland tråkar ut mig bjuder den på så pass många värmande stunder att engagemanget hålls kvar. 
 
AnnaBeth lever sin dröm med Lavon. 
 
Den tredje säsongen av Hart of Dixie har alltså många brister, men genom den varma stämningen och intagande karaktärerna hålls intresset kvar. Ett välskrivet manus lyser med sin frånvaro: ändå är det omöjligt att inte tjusas.
 

Downton Abbey, the finale

Regissör: Michael Engler.
Serie: S06E09 (vinterspecial).
Längd: 94 minuter.
Åldersgräns: 11 år.
Skådespelare: Hugh Bonneville, Michelle Dockery, Laura Carmichael, Maggie Smith, Joanne Froggatt etc.
Release-datum: 2016-01-25.
Filmbolag: Universal Sony.
 
"Mary anstränger sig för att skapa harmoni, men trots att allt redan verkar ha fått förlorat utgör Ediths hemlighet fortfarande ett hot. Carson kämpar för att komma tillrätta med händelser och för Anna och Bates kommer till sist dagen de väntat på. Familjen och de anställda förbereder sig för att välkomna år 1926 och fira en oförglömlig nyårsafton i det stora huset."
 
Detta avslutande avsnitt visar en gång för alla vilken enastående serie Downton Abbey är. En sista gång får vi följa de skickliga skådespelarna, som med enkla medel både berör och underhåller. Tillsammans med det genomtänkta manuset, den vackra miljön och storslagna musiken trollbinder de, och den glädjefyllda värme som utstrålas fängslar redan från första minuten.
 
Väntar ett lyckligt slut för Edith? 
 
Avsnittet knyter ihop säcken bra och karaktärerna vi sedan länge älskat får ordentliga avslut. Få obesvarade frågor återstår när eftertexterna börjar rulla och som tittare känner man sig belåten. Jag anser dock att serien avslutades lite för lyckligt. Självfallet är det härligt att se karaktärernas lyckliga slut, men saker och ting löser sig lite väl enkelt och jag hade förväntat mig någon slags tragedi. Fast det lyckosamma avslutet är trovärdigt upplevs det som aningen anti-klimatiskt.
 
Både tittaren och karaktärerna tar farväl. 
 
Downton Abbey är bland det finaste och charmigaste jag sett, och The finale avrundar serien bra. Genom skratt och värme får avsnittet tittaren att känna sig tacksam över den tid som varit. Med stor sorg tar jag avsked från serien: tomrummet Downton Abbey efterlämnar sig kommer att bli svårt att fylla.
 

Community, säsong 3

Fakta
I den tredje säsongen av Commun- ity spelas huvudrollerna av Joel Mc- Hale, Gillian Jacobs, Danny Pudi, Alison Brie, Ken Jeong, Yvette Nicole Brown, Jim Rash, Donald Glover och Chevy Chase. Säsongen är 468 minuter lång, består av 22 avsnitt och rekommenderas från 11 år. Den släpptes 2013 av Universal Sony.
 
Handling
"Jeff möter en gammal nemesis, Shirley och Pierce kämpar för att starta sitt företag, Abed faller offer för sitt onda alter ego, Troy bestämmer sig för att möta sitt öde på luftkonditioneringsskolan, Annie flyttar och Britta försöker ta reda på vem i gruppen som är en psykopat."
 
Recension
Den tredje säsongen av Community är charmig, lättsam och väldigt underhållande. Genom härliga karaktärer, ett fängslande manus och kreativa skämt hålls tittaren engagerad. Några utfyllnadsavsnitt finns och på grund av att serien ibland försöker för mycket blir den stundtals överdriven och rörig. Men allt som allt är det en förtjusande säsong.
 
Gruppen gör ett gemensamt försök att betala av en skuld. 
 
Community gör frekvent parodier och refererar ofta till kända filmer och tv-serier. Anspelningarna vävs skickligt in i handlingen, är minst sagt underhållande och en av anledningarna till att jag tycker mycket om serien. I denna säsong hänvisas det till bland annat Glee, Batman, The shining, Die hard, Inception, Minority report och Back to the future.
 
Rektorn Pelton är förtjust i att klä ut sig. 
 
Eftersom serien följer relativt många karaktärer är det svårt att fastna för alla, men det finns några guldkorn som sticker ut. Mina favoriter är rektorn, Abed och Chang – som allesammans är karismatiska och underbart humoristiska. Dessvärre har jag svårt för Shirley, Britta och Pierce, eftersom deras brist på tilltalande egenskaper gör att de upplevs som stela.
 
Är Greendale Seven verkligen galna? 
 
En annan anmärkning är att jag gärna skulle vilja se en tydligare röd tråd. Nu är de flesta av avsnitten fristående, och fast det gör att tittaren inte behöver anstränga sig för att hänga med i serien skulle jag vilja att handlingen som helhet förs framåt mer. Just nu känns det som att serien står still och fast avsnitten är underhållande skulle jag vilja bli mer involverad.
 
Pillowtown krigar mot Blanketsburg i en brutal strid. 
 
Allt som allt är den tredje säsongen av Community charmig. De vanligt förekommande filmreferenserna förhöjer helheten och flera av karaktärerna är underbara. Eftersom Community är en trevlig serie som inte kräver mycket av tittaren är den perfekt att slötitta på.
 

Gilmore Girls, säsong 6

Fakta
I den sjätte säsongen av Gilmore Girls spelas huvudrollerna av Lauren Graham, Alexis Bledel, Melissa Mc- Carthy, Scott Patterson, Kieko Agena, Yanic Truesdale, Liza Wiel, Sean Gunn, Matt Czuchry och Kelly Bishop. Säsongen är 906 minuter lång, består av 22 avsnitt och rekommenderas från 11 år. Den spelades in 2005.
 
Handling
"Vad har hänt med Gilmore-tjejerna? Rory har hoppat av Yale, flyttat in i Emilys och Richards gästhus och krossat Lorelais hjärta. Nu sörjer ena halvan av Lorelai, medan den andra halvan är himlastormande lycklig i sitt förhållande med Luke. Alla vill att mor och dotter ska försonas, men det krävs hjälp från en oväntad utomsocknes för att få det att hända."
 
Recension
Den sjätte säsongen av Gilmore Girls är lika charmig som förväntat. Fast jag inte följt serien särskilt länge får den mig att känna mig hemma. Genom härliga karaktärer, värmande humor och ett intelligent manus underhåller varje avsnitt.
 
Stämningen mellan Rory och Lorelai förblir spänd. 
 
Den karismatiska energin som utstrålas från skådespelarna ger deras karaktärer liv och trovärdighet. De ser ut att genuint trivas i sina roller och levererar sina repliker felfritt. Protagonisterna Lorelai och Rory är lika förtjusande som alltid och fängslar med sina imponerande, rappa dialoger. 
 
Trots alla bråk har Lorelai något att vara lycklig över. 
 
Däremot blir säsongen lite tradig av alla bråk. Alla tjafsar och grälar med varandra, vilket efter ett tag blir  påfrestande att följa. Exempelvis Luke blev så pass tröttsam att jag – trots att jag sedan länge varit ett fan av honom – totalt tappade intresset av honom och istället började heja på Christopher. 
 
Det går upp och ned i Rorys relation med Logan. 
 
Den sjätte säsongen av Gilmore Girls är allt som allt riktigt bra och inger tittaren med den välbekanta, mysiga känslan. De rappa dialogerna i kombination med enastående skådespelarprestationer och ett välskrivet manus ger tittaren en charmant upplevelse. 
 

Community, säsong 2

Fakta
I den andra säsongen av Community är Joel McHale, Gillian Jacobs, Danny Pudi, Yvette Nicole Brown, Alison Brie, Donald Glover, Ken Jeong och Chevy Chase i huvudrollerna. Säsongen är 514 minuter lång, består av 24 avsnitt och rekommenderas från 11 år. Den släpptes 2012 av Universal Sony.
 
Handling
"Den före detta advokaten Jeff Winger har en hel del att lära, och han har kommit till Greendale komvux- skola för att undvika det. Dessvärre är han inte den enda missanpassade på skolan, och desperata personer har en tendens att hitta varandra. Hans påhittade studiegrupp blir en riktig studiegrupp, och någon gång på vägen utvecklas dem till en familj: något som Jeff aldrig velat ha, men som han behöver."
 
Recension
Precis som sin föregångare är den andra säsongen av Community en charmig och underhållande glädjespridare. Den når dock inte upp till den höga ribba som första säsongen satte. Säsongen börjar lite långsamt och avsnittens kvalité varierar mellan att vara förtjusande och onödig utfyllnad. Ett exempel är det obehövliga avsnittet ”Abed’s uncontrollable christmas”. 
 
Annie och Britta konkurrerar mot varandra. 
 
Serien är perfekt för nördar eftersom den grundas på filmreferenser. I denna säsong hänvisas Alien, Sagan om Ringen, Inception, Terminator, Pulp Fiction, Star Wars och många fler. De intelligenta inslagen bidrar med varm humor. Dock blir det för mycket av det goda, och de frekventa parodierna blir ibland för överdrivna och förlöjlig- ande. Med filmreferenserna i fokus tas därtill värdefull tid från seriens egen utveckling.
 
”Abed’s uncontrollable christmas” bidrar inte med mycket. 
 
Tack vare fenomenala insatser fängslar Ken Jeong (Baksmällan), Jim Rash (The Way Way Back) och Danny Pudi (The Pretty One) tittaren. Serien har dock skådespelare jag gärna varit utan: Chevy Chase, Gillian Jacobs och Yvette Nicole Brown, som enligt mig inte bidrar tillräckligt mycket för att bli intressanta. Säsong 2 av Community har dock en hel del minnesvärda gästskådespelare. Bland annat Hilary Duff (Lizzie McGuire), Josh Holloway (Lost), Rob Corddry (What Happens in Vegas), Stephen Tobolowsky (Heroes) och LeVar Burton (Perception) dyker upp.
 
Säsongen präglas av intelligenta parodier. 
 
Allt som allt är den andra säsongen underhållande och sevärd. Upprepande, med några knaggliga insatser och stundtals överdrivna parodier… men ändå härlig. 
 

Downton Abbey, säsong 6

Fakta
I den sjätte säsongen av Downton Abbey är Hugh Bonneville, Laura Carmichael, Jim Carter, Brendan Coyle, Michelle Dockery, Joanne Froggatt, Rob James-Collier, Phyllis Logan, Elizabeth McGovern, Maggie Smith, Penelope Wilton, Sophie McShera och Allen Leech i huvudrollerna. Säsongen är 426 minuter lång, består av 8 avsnitt och rekommenderas från 11 år. Den spelades släpptes 7 december 2015.
 
Handling
"Medan vår tid med familjen Crawley lider mot sitt slut, står familjen och tjänstefolket inför nya utman- ingar och måste finna nya vägar i en värld som snabbt håller på att förändras. Hemligheter och konlikter hotar familjens sammanhållning och de anställda fort- sätter att anpassa sig till de sociala förändringar som sätter deras framtid i fara."
 
Recension
Downton Abbey är en fenomenal serie, vars värmande glädje sätter ett bestående leende på tittarens läppar: likt en lyckoframkallande drog. Säsongen är därtill oväntat laddad och kraftfulla känslostormar väcks till liv. Munterheten växlas ofta mot hjärtekrossande drama och skratten ersätts abrupt av tårar.
 
Trots dramatiken lever familjen Crawley glädjefyllt. 
 
Downton Abbey är förmodligen den vackraste serien jag sett. Den präglas av eleganta kostymer, ljuvlig musik och stämningsfulla miljöer. Den fridfulla världen låter tittaren drömma sig bort, till en verklighet med sprakande färger, praktfulla byggnader och människor som lever i harmoni. 
 
Violet är inte den som ger sig utan kamp. 
 
Skådespelarna är enastående och passar sina roller som handen i handsken. De underbara karaktärerna har därtill en gripande komplexitet som håller mig fängslad från början till slut. Deras inspirerande tillgivenhet till varandra fyller mig med en obeskrivlig glädje och deras starka lojalitet värmer in till själen. 
 
Daisy gör sin styvfar lycklig. 
 
Den sjätte säsongen av Downton Abbey är magnifik. Den kärleksfulla stämningen fyllde mig med glädje, samtidigt som dramat gång på gång krossade mitt hjärta. Som skribent kan jag omöjligen beskriva vilket oförglömligt mästerverk det är.
 

Two and a Half Men, säsong 8

Fakta
I den åttonde säsongen av Two and a half men är Charlie Sheen, Jon Cryer, Angus T. Jones, Conchata Ferrell, Holland Taylor och Melanie Lynskey i huvudrollerna. Säsongen är 323 minuter lång, består utav 16 avsnitt och rekommenderas från 11 år. Den spelades in 2011.
 
Handling
"Charlie har ett problem: Rose. Innan var hon helt galen i Charlie. Nu är hon gift och förbjudet område, det vill säga helt oemotståndlig för kärlekstörstiga Charlie. Han, hans hopplösa bror Alan och talanglösa brorson kämpar med livets vardagliga aktiviter."
 
Recension
Den åttonde säsongen är en klar förbättring från den energilösa föregångaren. Den bjuder på värmande underhållning, minnesvärda skämt och en del karaktärsutvecklingar. Trots att säsongen egentligen inte tillför något nytt till serien är det ett trevligt tillskott.
 
Charlie får fnatt när han får reda på sin dejts ålder.
 
Säsongens stjärnor är Melanie Lynskey (Over the garden wall), Jon Cryer (Pretty in pink) och Holland Taylor (Spy kids). De är väldigt naturliga i sina roller och bjuder karismatiskt på sig själva. Även det nya tillskottet Courtney Thorne-Smith (Ally McBeal) levererar, och tack vare hennes och Graham Patrick Martins (Anna Nicole) närvaro känns det som att serien börjar utvecklas till det bättre. 
 
Däremot har Charlie Sheen (Anger management) slutat tilltala mig. Tidigare gillade jag honom mycket men de senaste säsongerna har han inte tillfört något till serien. Hans skådespeleri har dessutom blivit konstlat. Ärligt talat ser jag fram emot att se hur serien blir utan honom och jag hoppas att det ger den nytt liv.
 
Guldgrävaren Courtney återvänder till Charlies öppna armar.
 
Den åttonde säsongen av Two and a half men är ett lättsamt och trevligt tidsfördriv. Serien håller sig till det den är van vid och det fungerar. Man underhålls, utan att skratta. Charmas, utan att förälska sig. Two and a half men är allt som allt en trivsam serie, men att ta ut svängarna mer skulle göra den gott.
 

The Simpsons, säsong 4

Fakta
I den fjärde säsongen av The Simpsons görs rösterna av bland annat Dan Castellaneta, Julie Kavner, Nancy Cartwright, Yeadley Smith, Hank Azaria och Harry Shearer. Säsongen är 552 minuter lång, består av 22 avsnitt och rekommenderas från 7 år. Den spelades in 1992.
 
Handling
"Bart förbjuds se den nya Itchy och Scratchy-filmen, Marge hamnar i fängelse. Homer startar en snöplogsfirma, Lisa hanterar ovälkommen romantik, och Maggie säger sitt första ord."
 
Recension
Den fjärde säsongen utav tv-serien The Simpsons är utan tvekan den hittills bästa. Med värmande humor och charm bjuder den på glädjande underhållning. Konceptet är lättsamt och handlingen enkel att hänga med i. Men förutom att vara mysig så är den också riktigt intelligent.
 
Den dåliga bildkvalitén kompenseras av det starka innehållet.
 
Säsongen innehåller en hel del vågade, subtila satirer och vulgära skämt. Deras diskretion gör att man som tittare känner sig skarpsinnig för att ha upptäckt dem och därmed uppskattas de ännu mer. Ett exempel är när Smither, i avsnittet ”Treehouse of Horror III”, säger I think women and sea men don’t mix. Säsongen omfattar även en del smarta kulturella referenser.
 
Säsongen bjuder på en hel del underhållande och satiriska avsnitt.
 
I animerade serier är det lätt att glömma bort de fantastiska skådespelarna som faktiskt ligger bakom rösterna. I The Simpsons ger de allesammans exemplariska insatser och som tittare tänker man inte alls på att samma skådespelare gör flera röster.
 
Något som dock störde mig väldigt mycket – och som egentligen inte har med serien att göra – är DVD:ernas menyer. Varje gång man klickar någonstans spelas en liten animation upp. Den är bara runt 10 sekunder lång, men frustrationen växer när man ska klicka sig in på ”extras-language-svensk text-spela avsnitt” och animationen spelas för varje klick. Aaah!
 
Säsongen omfattar seriens tredje "Treehouse of horrow"-avsnitt.
 
Allt som allt är den fjärde säsongen av The Simpsons en mycket trevlig säsong. Det känns som att det är säsongen där serien på riktigt tar fart och får sin klassiker-status.
 

The Big C, säsong 3

Fakta
I den tredje säsongen av The Big C får vi se Laura Linney, Oliver Platt, Gabriel Basso, John Benjamin Hickey och Gabourey Sidibe i huvudrollerna. Säsongen är 267 minuter lång, består av 10 avsnitt och rekommenderas från 11 år. Den spelades in 2012.
 
Handling
"Efter cancerbeskedet påbörjar Cathy en experimentell behandling som får hennes tumörer att krympa. Nu måste hon för första gången lära sig att leva livet."
 
Recension
The Big C är verkligen en fantastisk serie, som ger tittaren både livsglädje och inspiration. Säsongen är full av mörk humor som får en att vilja skratta och gråta på samma gång. Manuset är välskrivet, handlingen genomtänkt och det är omöjligt att inte bli förälskad i de charmanta karaktärerna.
 
Cathy försöker hantera sin oförstående familj och samtidigt kämpa mot cancern.
 
Skådespelarna är exceptionella. Laura Linney (Love Actually) uppvisar en av sina starkaste prestationer någonsin i rollen som Cathy. Hon lever sig in i karaktären och känns äkta och trovärdig. En annan stor favorit för mig är John Benjamin Hickey (Transformers: de besegrades hämnd), som i varje avsnitt får mig att dra på smilbanden. I majoriteten av hans scener är det så gott som omöjligt att inte skratta rakt ut. Säsongen har dessutom några enastående gästskådespelare. Victor Garber (Titanic) och Allison Janney (Masters of Sex) är ett par exempel, men den som bidrar med mest är Susan Sarandon (Förtrollad), som närvarar i nästan samtliga avsnitt. Hennes utstrålning och starka karisma tillför en hel del till säsongen.
 
Att ständigt gå runt och vara rädd är inget liv.
 
Den tredje säsongen av The Big C är underbar. Den har ett starkt budskap om att våga leva livet, samtidigt som den både berör och roar. Det enda jag stör mig på är familjens nonchalanta och respektlösa son. För övrigt är det en fantastisk säsong och jag ser mycket fram emot att se den sista och avslutande delen i serien. 
 

Vi på Saltkråkan

Fakta:
Vi på Saltkråkan är tv-serien som utspelar sig före de fyra filmerna om Saltkråkans invånare. Serien är 364 minuter lång, består av 13 avsnitt och är barntillåten. Den spelades in 1964 och baseras på böckerna av Astrid Lindgren.
 
Handling:
"En vacker junidag stiger familjen Melkerson ombord på den båt som ska ta dem till Saltkråkan, ön som ligger där ytterst i havsbandet i Stockholms skärgård. Där bor Tjorven tillsammans med hunden Båtsman, sina föräldrar och sina två storasystrar Teddy och Freddy. Denna sommar lär Tjorven känna familjen Melkerson med den jämnårige pojken Pelle, hans storebröder Niklas och Johan, deras pappa som är änkling och kallas farbror Melker samt dottern Malin, äldsta barnet i familjen."
 
Recension:
Vi på Saltkråkan må vara en gammal serie, men eftersom jag tittade på den relativt nya bluray-utgåvan vill jag passa på att recensera den här tidlösa tv-serien. Med Vi på Saltkråkan spelandes på skärmen, en filt om mig och en kopp varm choklad i ena handen kan jag konstatera att mysfaktorn var på topp.
 
Vi på Saltkråkan är en karaktärsdriven serie. Övergången mellan moderna vuxenserier och denna kan göra att Vi på Saltkråkan upplevas händelselös i början. Men efter ett par avsnitt kan inte ens den mest kritiska låta bli att värmas upp av karaktärernas charm. Jag blir rent utav lycklig när jag tittar på serien. Jag får en slags frihetskänsla och gläds enormt av att se den gemenskap som finns. Kanske är jag sentimental, men jag blir helt enkelt salig av att titta på den.
 
Tjorven, Pelle och Stina är tre underbart charmiga små barn.
 
Vi på Saltkråkan är inte bara nostalgisk, utan också riktigt söt och underhållande. Karaktärerna har allesammans starka personligheter och gör tittarupplevelsen optimal. Bedårande Tjorven och Pelle bidrar med förtjusande och slagträffande repliker och minspel, fagra Malin påminner om en bättre tid, bröderna Niklas och Johan samt systrarna Teddy och Freddy ger serien en oförglömlig glädje med sina bus, och härliga farbror Melker ger serien en känsla av intagande, hjärtlig och satirisk ironi. Manuset och skådespelarna fungerar riktigt bra ihop och blir både roande och fängslande.
 
Jag tittade som sagt på bluray-utgåvan. Den är restaurerad, d.v.s. ”moderniserad”. Bilden är fortfarande i ”gammel-tv-format” som jag kallar det – alltså en kvadratisk bildskärm som inte sträcker sig till den rektangulära platt-tv:ns kanter - men färgerna har fyllts på och skärpan förbättrats. Resultatet blir slående vackert. Den redan ljuvliga miljön bestående av skärgårdar och öar blir ännu mer hänförande med starkare färger och djupare kontraster.
 
Trots att invånarnas enda transportmedel är båt så lever de i en frihet jag avundas.
 
Som helhet älskar jag verkligen Vi på Saltkråkan och jag ser mycket fram emot att se filmerna som fortsätter serien. Den vackra miljön, charmiga karaktärerna och härliga skådespelarna gör att jag inte vill att det ska ta slut. Jag rekommenderar serien till alla som vill drömma sig bort till en tid med en annan slags frihet och lycka. Jag skulle lätt kunna ge den högre betyg, men känner att skulle bli knasigt om man då börjar jämföra med andra typer av serier.
 

Downton Abbey: A Moorland Holiday

Fakta:
A Moorland Holiday är femte säsongens sista avsnitt och julspecial. I huvudrollerna får vi se Hugh Bonneville, Laura Carmichael, Jim Carter, Michelle Dockery, Joanne Froggatt, Brendan Coyle, Lily James, Phyllis Logan, Rob James-Collier, Allen Leech, Sophie McShera, Lesley Nicol och Elizabeth McGovern. Avnittet är 94 minuter långt, rekommenderas från 11 år och släpptes 30 mars 2015.
 
Handling:
"Det är ripjakt och Roses svärfar Lord Sinderby har hyrt Brancaster Castle i Northumberland och bjudit in familjen Crawley på jaktfest. Det vankas överraskningar när familjerna lär känna varandra bättre och några nya ansikten dyker upp. Samtidigt håller tjänstefolket ställningarna hemma på Downton och några osannolika romanser på äldre dar frodas. Årstiderna skiftar och ännu en jul firas på Downton Abbey. Familjen och deras tjänstefolk njuter av festandet som blandas med romantik, ett hjärtslitande farväl, vemodiga minnen av bortgångna älskade och ett glädjefyllt återseende."
 
Recension:
Som alltid är Downton Abbey oerhört mysig och välgjord. Kostymerna är strålande, musiken är vacker och miljön häpnadsväckande. Skådespelarna är under alla omständigheter både charmerande och underhållande. De gör karaktärernas liv otroligt intressanta att följa och det är roligt att få se dem utvecklas.
 
Familjen åker ut på ripjakt i Northumberland.
 
Ingen del med A Moorland Holiday är dålig, men jag föredrar att följa tjänarnas liv framför aristokraterna. Överklasskaraktärerna är förstås ståtligare, mer vältaliga och har många betagande stunder de också, men de gör liknande saker hela tiden; så som middagar, fester, jakt, tebjudningar och så vidare. Tjänarna, å andra sidan, lever helt annorlunda och deras liv är fyllda med dramatiska överraskningar. Det gör att aristokraternas parallell i A Moorland Holiday känns aningen platt i jämförelse.
 
Carsons julklapp till Mrs. Hughes ger tittaren ett glädjerus som räcker året ut.
 
Jag känner att jag måste nämna att det finns en scen, i slutet av A Moorland Holiday, som är underbar och rentav en av seriens bästa scener hittills. Romantiken väller fram och för att vara helt ärlig tjöt jag till av lycka och studsade upp och ner i soffan av ren förtjusning när jag insåg vad som var på väg att ske. Verkligen en stor eloge till de inblandade skådespelarna som fick mig att vilja skratta och gråta på samma gång. Scenen fick mitt hjärta att explodera och trots att jag skriver denna recension några dagar efter att jag sett klart avsnittet så känner jag fortfarande samma glädje.
 
Årstiderna skiftar och det är återigen jul på Downton.
 
Allt som allt är A Moorland Holiday en riktigt bra julspecial. Det är lite synd att aristokraternas liv är aningen enformigt, men tjänstefolket kompenserar stort för det. Som förväntat är avsnittet otroligt mysigt och vackert men det som överraskade mig var också det glädjerus jag fick framåt slutet.
 

Downton Abbey, säsong 5

Fakta:
I den femte säsongen av Downton Abbey får vi se Hugh Bonneville, Laura Carmichael, Jim Carter, Brendan Coyle, Michelle Dockery, Joanne Froggatt, Rob James-Collier, Phyllis Logan, Elizabeth McGovern, Sophie McShera, Lesley Nicol, Maggie Smith, Penelope Wilton, Lily James och Allen Leech i huvudrollerna. Säsongen är 418 minuter lång, består av 8 avsnitt och rekommenderas från 11 år. Den spelades in 2014.
 
Handling:
"En ny Labour-regering inleder förändringar som känns i hela landet och livet på Downton lämnas inte orört. Robert, Mary och Branson måste tillsammans hantera de nya förutsättningarna för att säkra godsets framtid åt kommande generationer. Mary accepterar äntligen att hon skulle vilja gifta sig igen, men kommer hon någonsin kunna bli lika lycklig som hon var med Matthew? Samtidigt lider Edith under bördan av sin fruktansvärda hemlighet. En trappa ner börjar tjänarna tänka på vilka effekter samhällsförändringarna kan komma att få på deras arbetsliv. Medan Daisys sinne öppnas för nya möjligheter växer fru Patmores ångest. Anna och Bates har ridit ut många stormar och börjar äntligen planera sin framtid. men kommer de verkligen att kunna gå vidare trots sin väldigt smärtsamma historia, eller kommer hemligheter i det förflutna återigen att hota deras chanser att någonsin kunna bli lyckliga?"
 
Recension:
Den femte säsongen av Downton Abbey är ett mästerverk. Serien är otroligt välgjord och kostymerna är fabulöst praktfulla, eleganta och välskapta. Manuset är genomtänkt och säsongen har en hel del starka och minnesvärda dialoger med rappa repliker. Musiken är ljuvlig och stämningsfull och redan vid det tjusiga introt fängslas tittaren. Jag vördar hur intromusiken, i en strålande övergång, flyter in i avsnittens början och skapar ett särpräglat och enhetligt intryck.
 
Trots sina många fester och middagar gör sig familjen tid att umgås med barnen.
 
Miljön i Downton Abbey är fantastisk. Jag älskar de kraftfulla färgerna, de antika byggnaderna och friheten man känner av att se en värld som inte störs av fabriker, elektronik och åtskilliga asfalterade vägar. Istället får vi uppleva en tillvaro med söta små byar, stora åkrar och människor som lever humanitärt och känner en samhörighet till varandra. Som tittare får allt detta mig att känna lycka och tvångslöshet.
 
Mary försöker hjälpa Anna med hennes livsomfattande problem.
 
Som serie är Downton Abbey en glädjespridande nostalgi-kick. Den värmer starkt och får tittaren att sitta med ett oavbrutet leende på läpparna. Den har en charm som ingen annan serie jag sett och är den perfekta mys-serien. Downton Abbey underhåller ideligen men har också framgång när det kommer till att involvera tittaren känslomässigt. Eftersom man blir så personligt engagerad i karaktärerna berörs man också av det som händer dem. Trots att jag klassificerar Downton Abbey som en må bra-serie så lider den ingen brist på dramatik och spännande konflikter.
 
Rose har äntligen hittat kärleken, men det finns de som motsätter sig hennes lycka.
 
Trots de stora klasskillnaderna mellan tjänstefolket och aristokraterna i godset så älskar jag hur oskiljaktiga de är. De lever så skilda liv men har ändå stor tillgivenhet till varandra. Jag tycker det är otroligt intressant att följa dem allesammans, men hyser lite extra kärlek åt tjänarnas fascinerande dagar. I den femte säsongen frodas alla karaktärerna och blottar sin komplexitet. Jag gillar att serien inte lägger allting svart på vitt, utan att alla karaktärerna både har bra och dåliga sidor. Det blir mer verklighetstroget.
 
Mrs. Hughes har egna bekymmer som hon måste hantera.
 
Skådespelarna i serien är makalösa. Joanne Froggatt må vara liten men hon har mer talang i sig än de flesta. Hon har en enastående fallenhet för att påverka tittaren känslomässigt och har en utmärkt kemi med sin kollega Brendan Coyle. Jim Carter och Phyllis Logan är även de storartade. Det är ofta Carter och Logan som bidrar med komik och romantisk värme. De utstrålar en genuin omtanke och det är omöjligt att inte älska dem. Sophie McShera är härligt excentrisk, Lesley Nicol är full av liv och karisma och Lily James är sällsynt förtjusande. Sedan har vi förstås Penelope Wilton, Michelle Dockery, Elizabeth McGovern och roande Maggie Smith som är så pass begåvade att jag inte behöver skriva mer än så.
 
Ediths förtärande hemlighet förbrukar all hennes tid och energi.
 
Downton Abbey är verkligen en underbar serie. Språket är vackert, miljön tilldragande, musiken ståtlig och kostymerna eleganta. Med rappa dialoger, starka karaktärer och talangfulla skådespelare är Downton Abbey ett längtansfullt och spännande drama som väcker drömmen om en bättre värld.
 

Downton Abbey: The London Season

Fakta:
Downton Abbey: The London Season är fjärde säsongens nionde avsnitt; dess julspecial som säljes separat. Avsnittet är 92 minuter långt och släpptes 2 april 2014 av Universal. I huvudrollerna får vi se Hugh Bonneville, Laura Carmichael, Jim Carter, Brendan Coyle, Michelle Dockery, Joanne Froggatt, Phyllis Logan och Elizabeth McGovern. Avsnittet rekommenderas från 11 år.

Handling:
"Sommarsäsongen har börjat i London och som en del av Roses ”debut” ska hon bli introducerad på Buckingham Palace. Familjen Crawley och de flesta av tjänstefolket befinner sig i familjens Londonresidens, Grantham House, där de förbereder ett intensivt umgängesprogram. Coras mor Martha Levinson är inte den som tänker missa ett så storslaget evenemang och reser över från New York tillsammans med sin playboy till son, Harold, som helt nyligen har varit i klammeri med lagen. Med sitt frispråkiga och storvulna sätt gör de ett starkt intryck på vissa medlemmar av Londons societet. Isobel upptäcker att hon har en beundrare, medan Edith kämpar med ett moraliskt dilemma. En trappa ner får Daisy ett oväntat erbjudande och Carson belönar personalen med en speciell utflyktsdag. När familjen Crawley hotas av en skandal som kan skada monarkin, är Robert beredd att göra sitt yttersta för att skydda både den kungliga familjen och sin egen."
 
Recension:
Jag tycker Downton Abbey har varit helt okej. Serien började rätt starkt men nu tycker jag att den blir sämre och sämre. The London Season är ärligt talat tråkig. Visst har den kvar seriens mysiga känsla, men den är också utdragen och känns rätt tom. Avsnittet är inte heller lika dramatiskt som de tidigare julspecialavsnitten.

Familjen Crawley besöker Buckingham Palace.

Ärligt talat så hände det inte särskilt mycket i The London SeasonAvsnittet kretsar mest kring Rose som blir introducerad för kungafamiljen. Däremot uppskattade jag verkligen relationen mellan Carson och mrs. Hughes och tack vare dem fick avsnittet ett sött avslut.

Mrs. Hughes har ett gott inflytande på Carson.

Jag hoppas verkligen att serien slutar snart, så att de inte drar ut på den för länge. Jag vill kunna tänka tillbaka på serien och minnas de lyckliga stunderna, den oförutsägbara dramatiken och de charmiga replikerna, istället för att bara komma ihåg de vackra kläderna och de långtråkiga stunderna. The London Season var okej, men nu tycker jag att de bör lägga ner serien för gott.

RSS 2.0