Prometheus

Regissör: Ridley Scott.
Genre: Science fiction.
Längd: 2 hr 3 min.
Åldergräns: 15 år.
Skådespelare: Noomi Rapace, Michael Fassbender, Charlize Theron, Idris Elba, Guy Pearce, Sean Harris.
Releasedatum: 13 oktober 2013.
Distributör: 20th Century Fox.
 
"En grupp vetenskapsmän och äventyrsresande sätter deras fysiska och mentala gränser på prov när de landar i en avlägsen värld. Där hittar de svaren på våra svåraste frågor och livets slutliga mysteriet."
 
 
 
Jag är inte särskilt förtjust i Alien-filmerna, men tycker mycket om Prometheus. Det visade sig vara en förvånansvärt spännande film med högt tempo och många duktiga skådespelare. Dessutom är effekterna grymma, och det visuella överlag imponerar.
 
Gruppen utforskar planetens tunnlar. 
 
Men Prometheus har förstås brister. Exempelvis är trovärdigheten låg, vissa scener överdrivna och en del dialoger krystade. Dessutom hade jag svårt att verkligen känna något för protagonisterna, och sidkaraktärerna är mest likgiltiga skuggor i bakgrunden. Det finns också några logiska luckor.
 
Ingenjörerna visar sig vara människans förfäder. 
 
Men allt som allt är Prometheus mycket bra. Den får effektivt adrenalinet att pumpa, och trots att filmen är två timmar hade jag gärna sett mer.
 

A Monster Calls

Regissör: J. A. Bayona.
Genre: Drama.
Längd: 1 hr 49 min.
Åldersgräns: 11 år.
Skådespelare: Lewis MacDougall, Sigourney Weaver, Felicity Jones, Toby Kebbell, Liam Neeson.
Inspelningsår: 2016.
 
"Sju minuter efter midnatt vaknar Conor av att ett monster står utanför hans fönster och ropar hans namn. Monstret är uråldrigt, vilt och har tre historier att berätta för Conor. Men det vill ha något fruktansvärt i utbyte: det vill ha sanningen."
 
 
 
A monster calls baseras på den enastående boken med samma namn, skriven av Patrick Ness. Om du är nyfiken på mina tankar kring romanen finns min bokrecension att läsa här, för denna recension fokuserar på filmen. Filmen är… bra. Riktigt bra, faktiskt. Men samtidigt når den inte samma höjd som boken. Fast jag inte direkt kan påstå att jag är besviken, hade jag förväntat mig mer. På något sätt känns filmen som en mindre mäktig, hollywoodiserad version.
 
Conors mamma är allvarligt sjuk i cancer. 
 
Filmen har samma vackra berättelse och starka budskap som boken. Jag tycker verkligen om hur den skildrar livets moraliska gråzoner, och fast saker både lagts till och tagits bort håller sig filmatiseringen förvånansvärt trogen originalberättelsen. Det enda som jag reagerar på är slutscenen, som inte direkt tillför något. Det hade blivit mäktigare om filmen avslutats likadant som boken.
 
En natt besöks Conor av ett monster. 
 
A monster calls-filmen är – precis som boken – väldigt gripande och lyckades beröra mig till tårar. Det som är annorlunda är förstås de mer filmiska medierna som musik, specialeffekter och skådespelare. Här levererar filmen starkt. Animationerna är ruggigt snygga och skådespelarna gör mycket bra ifrån sig. Särskilt imponerande är barnskådisen MacDougall, som var den som väckte mest känslor hos mig.
 
Conor och hans mormor måste lära sig att leva ihop. 
 
Ändå kan jag inte tycka att A monster calls-filmen är lika bra som boken. Anledningen varför är svår att sätta fingret på, då den trots allt är väl utförd och har allt man kan begära. Men boken är så djupt atmosfärisk och bygger upp karaktärerna så väl att det blir svårt att spegla det hela på skärm. Mestadelen av boken byggs trots allt upp av Conors känslor och tankar, och de kan vi så klart inte ta del av på samma sätt i filmen. Resultatet blir att hans ensamhet och behov av att bestraffas inte framgår lika tydligt, och på något sätt blir han en blek skugga av romanens komplexa protagonist.
 
Monstret ger Conor modet att se sanningen. 
 
A monster calls är alltså en riktigt bra film, väl värd att titta på. Men boken är betydligt mer kraftfull, så om du står i valet och kvalet mellan att se eller läsa, så rekommenderar jag boken starkt.
 

The Edge of Seventeen

Regissör: Kelly Fremon Craig.
Genre: Drama, komedi.
Längd: 1 hr 45 min.
Åldersgräns: 11 år.
Skådespelare: Hailee Steinfeld, Haley Lu Richardson, Blake Jenner, Kyra Sedgqick, Woody Harrelson.
Releasedatum: 11 september 2017.
Distributör: Universal Sony.
 
"Det är inte lätt att vara ung, och för Nadine som går i high school blir livet ännu mer outhärdligt när hennes bästa kompis Krista börjar dejta hennes storebror."
 
 
 
 
The edge of seventeen är en härlig må bra-film som vibrerar av liv. Den är både riktigt rolig och berörande, samtidigt som den charmar med en underbart sarkastisk berättarstil. Konceptet är gripande, skådespelarna toppen och karaktärernas färgstarka personligheter gör det omöjligt att inte förälska sig i dem allesammans.
 
Läraren Bruner tar ingen skit men ställer ändå upp för uppkäftiga Nadine. 
 
Något som är ovanligt för den här genren är filmens höga trovärdighet. Det är läskigt lätt att relatera till karaktärernas sätt att tänka och agera, vilket ger The edge of seventeen en väldigt autentisk ton. Igenkänningsfaktorn är så pass hög att jag ibland fick känslan av att jag tittade på en film om mig själv. Det hela blev tankeväckande och komiskt, om än något obehagligt.
 
Nadine besvarar inte Erwins romantiska känslor. 
 
Filmen har egentligen bara en brist, och det är att den har en rätt medioker början – det tog mig lite tid att verkligen fastna och sympatisera för karaktärerna. Men The edge of seventeen är snabb att rycka upp sig och resten av filmen är ren magi. Faktum är att ju mer jag såg, desto mer ville jag se, och när eftertexterna kom ropade jag nästan ut av frustration: för inte kunde det väl redan vara slut?
 
När vännen Krista blir tillsammans med Nadines bror går vänskapen utför. 
 
Som helhet är The edge of seventeen en av årtiondets starkaste filmer om att växa upp och hitta sig själv. Det är ett oerhört mysigt och intelligent drama, som berättar en historia som verkligen känns äkta.
 

Guardians of the galaxy vol. 2

Regissör: James Gunn.
Genre: Sci-fi, äventyr, action.
Längd: 2 hr 15 min.
Åldersgräns: 11 år.
Skådespelare: Chris Pratt, Zoe Saldana, Dave Bautista, Vin Diesel, Bradley Cooper, Michael Rooker.
Releasedatum: 11 september 2017.
DistributörDisney, ©Marvel
 
"Gänget färdas i kosmos yttersta gränsland. De måste kämpa för att hålla ihop sin nyfunna familj när de nu börjar nysta i mysteriet kring vilka som är Peter Quills riktiga föräldrar."
 
 
 
Nästan alla verkar tycka mer om den första Guardians of the galaxy-filmen än den andra, men av någon anledning föredrar jag denna. Sure, handlingen är inte särskilt originell och ibland känns alltsammans rätt långrandigt, men ändå lyckades jag underhållas. Filmen har bra skådespelare, svängig musik, grymma effekter och fick mig verkligen att fastna.
 
Väktarna är tillbaka för att skydda galaxen. 
 
Filmens största styrka är humorn, som enligt mig är ännu roligare än i föregångaren. Jag fastnade allt mer för karaktärerna och är helt förälskad i gruppdynamiken mellan dem. Deras färgstarka personligheter och konstanta munhuggande fick mig att skratta högt flera gånger. Favoriten är mini-Groot. Han är så söt att man vill krama honom till döds, och att han fick större roll i denna film är en av anledningarna till att jag fängslades mer.
 
Mysteriet kring Peters föräldrar får en farlig vändning. 
 
Allt som allt blev jag förvånansvärt underhållen av Guardians of the galaxy 2. Visst har den brister, men de fantastiska karaktärerna gör att jag faktiskt inte bryr mig.
 

Freaky Friday

Regissör: Mark S. Waters.
Genre: Komedi.
Längd: 1 hr 36 min.
Åldersgräns: 7 år.
Skådespelare: Jamie Lee Curtis, Lindsay Lohan, Mark Harmon, Harold Gould, Chad Michael Murray.
Inspelningsår: 2003.
 
"Stressade mamman Tess och tonårsdottern Anna tycker olika om allt. Några dagar innan Tess bröllop ryker de ihop på en kinakrog. För att sluta gräla bjuds de på varsin lyckokaka. Nästa morgon har de på något mystiskt sätt bytt kroppar med varandra."
 
 
 
Jag växte upp med Freaky friday. När jag såg den för första gången var jag åtta år gammal, och jag har älskat den ända sen dess. Att jag har sett den många gånger gör mig visserligen partisk i min bedömning, men jag kan garantera att Freaky friday är värd att se.
 
Tess och Anna byter kroppar med varandra. 
 
Jag tycker mycket om konceptet med att mor och dotter byter kroppar med varandra, men det hade lätt kunnat bli fånigt med fel slags skådespelare. Som tur är sköter sig den utvalda ensemblen sina roller briljant. De är trovärdiga i sina uttryckssätt och har en ovärderlig kemi mellan varandra. Men fast alla är bra finns en stjärna som sticker ut mest: Jamie Lee Curtis. Hon gör en enastående skildring av tonåriga Anna och fick mig att skratta i så gott som varje scen som hon är med i.
 
Fästmannen Ryan börjar tycka att Tess beter sig underligt. 
 
Förövrigt har filmen ett intelligent manus och bra tempo. Karaktärerna är lätta att sympatisera med, och även de som inte syns så ofta (exempelvis lillebrodern, farfadern, fästmannen) gör sig oförglömliga. Som helhet är Freaky Friday riktigt underhållande och kommer för min del att förbli en tidlös komedi.
 

The Help

Regissör: Tate Taylor.
Genre: Drama.
Längd: 2 hr 20 min.
Åldersgräns: 11 år.
Skådespelare: Emma Stone, Viola Davis, Octavia Spencer, Bryce Dallas Howard, Jessica Chastain, Ahna O'Reilly, Allison Janney, Anna Camp.
Inspelningsår: 2011.
 
"En grupp kvinnor bildar en oväntad vänskap över ett hemligt skrivprojekt som bryter mot samhällets regler och riskerar deras säkerhet."
 
 
 
 
Jag blev förvånad över hur mycket jag tyckte om The help. Den visade sig vara rätt så fantastisk, och innehålla lite av allt. En intressant handling bär stadigt upp filmen, och kombinationen av humor och berörande drama gjorde att jag aldrig kände mig uttråkad. Istället lät jag mig inspireras och må bra av den härliga feelgood-känslan.
 
Skeeter är en av få vita som faktiskt bryr sig om hemhjälpen. 
 
Men det är inte bara den gripande handlingen som är filmens styrka, utan även skådespelarna. Jag har alltid haft svårt för Emma Stone, och därför blev jag riktigt förvånad över hennes prestation. Hon imponerar med ett dynamiskt framförande, och det är omöjligt att inte tycka om hennes käcka karaktär. Andra som sticker ut är Howard (perfekt som den obehagliga antagonisten!), Chastain som lyser upp filmen med en härligt vrickad personlighet, och Janney som fick mig att skratta fler gånger än jag kan räkna till.
 
Samarbetet mellan vännerna riskerar få grava konsekvenser. 
 
Visserligen är filmen lite för lång och en del scener hade kunnat kortas ned. Men ärligt talat var inte det något som jag störde mig på. Tvärtom, så njöt jag av varje minut och bortsett från den lite sega uppstarten satt jag fängslad hela tiden. Som helhet är The help underbar – ett förvånansvärt glädjande, berörande och vackert feelgood-drama, som är ett måste att se! 
 

Before the flood

Regissör: Fisher Stevens.
Genre: Dokumentär.
Längd: 1 hr 32 min.
Åldersgräns: Barntillåten.
Medverkande: Leonardo DiCaprio, Ki-moon Ban, George Bush, Barack Obama, Bill Clinton.
Releasedatum: 14 augusti 2017.
Distributör: 20th Century Fox.
 
"Filmskaparen Fisher Stevens och skådespelaren, miljöaktivisten och FN:s fredsbudbärare Leonardo DiCaprio ger en gripande inblick i de dramatiska klimatförändringar som sker världen över till följd av global uppvärmning."
 
 
Från början kändes Before the flood som en tråkig lärofilm från skolan. Men filmen ryckte upp sig, och fortsättningen utvecklades och blev betydligt mer dynamisk än början.
 
Isarna smälter och vattennivåerna höjs. 
 
Before the flood är nämligen en vacker, tankeväckande och lärorik dokumentär. Att Leonardo DiCaprio åker mellan olika delar av världen och diskuterar miljöfrågor med världsledare, forskare och personer som redan drabbats av planetens klimatförändringar låter inte särskilt lockande – men visade sig vara förvånansvärt fängslande. DiCaprio är riktigt insatt i ämnet, och det är inspirerande att se hans glöd för miljön.
 
De senaste åren har hälften av alla korallrev försvunnit. 
 
DiCaprios engagemang och regissörens sätt att skildra hotet berörde mig oväntat djupt. Men filmen gjorde mig också arg – arg på mänskligheten och arg på personer som blint vänder kinden till, inte tillkännager problemet eller tänker på sin konsumtion. Alltför få inser att vi måste agera nu. Den skrämmande sanningen är att klimatförändringarna inte är ett avlägset hot som vi kan avväpna i framtiden – det sker nu. Isarna smälter, vattennivån ökar och atmosfären fylls med allt mer föroreningar, och faktum är att vi är de sista som kan göra något åt det innan det är för sent. Precis som före detta president Obama säger i filmen, så handlar det inte längre om en miljöfråga, utan om ett säkerhetshot.
 
Regnskogarna bränns för att ge plats åt plantage med palmolja. 
 
Som helhet är Before the flood en mycket viktig film. Det kanske inte är den mest underhållande dokumentären, men den uppfyller sitt syfte väl: att få tittaren att tänka efter och att öka medvetenheten om det miljöhot som vi står inför.
 

Going in Style

Regissör: Zach Braff.
Genre: Komedi.
Längd: 2 hr.
Åldersgräns: 15 år.
Skådespelare: Michael Caine, Morgan Freeman, Alan Arkin, Matt Dillon, Christopher Lloyd, Josh Pais.
Releasedatum: 14 augusti 2017.
Distributör: Warner bros.
 
"Willie, Joe och Al bestämmer sig för att ta saken i egna händer när deras pensionsutbetalningar fryser inne. För att kunna betala sina räkningar och hjälpa nära och kära bestämmer de sig för att riskera allt och råna banken som roffat åt sig deras pengar."
 
 
Going in style är en förvånansvärt välgjord remake av Seniorligan från 1979. Den är överraskande mysig, med bra tempo och en lättsam ton. Filmen går inte direkt utanför ramarna, men i det här fallet behövs det inte för att den ska lyckas underhålla.
 
De tre vännerna blir av med sina pensionspengar. 
 
Där Going in style saknar hjärna kompenserar filmen stort med hjärta. Komedin är faktiskt riktig rolig, och fast skämten inte är särskilt banbrytande fick de mig att skratta högt flera gånger. Detta främst tack vare de duktiga skådespelarna. En legendarisk ensemble veteraner spelar de tre huvudrollerna med en enastående kemi. Visserligen är valet av Freeman, Caine och Arkin som skådespelare tryggt och förutsägbart eftersom de gjort liknande roller så ofta att de skulle kunna göra det i sömnen, men det fungerar icke desto mindre väl. Deras oförglömliga charm och glödande energi gör filmen riktigt underhållande.
 
Willie, Joe och Al kontaktar en bov för att få lite tips. 
 
Som helhet är Going in style en enkel men roande komedi, med lysande skådespelare och varm humor kryddat med en liten dos satiriskt allvar.
 

Sense and sensibility

Regissör: Ang Lee.
Genre: Romantik, drama.
Längd: 2 hr 11 min.
Åldersgräns: 7 år.
Skådespelare: Emma Thompson, Kate Winslet, Hugh Grant, Alan Rickman, Imelda Staunton, Hugh Laurie.
Inspelningsår: 1995.
 
"När rika Mr. Dashwood dör, går förmögenheten till hans son och hans fru och tre döttrar lämnas fattiga. De måste flytta, och de två äldsta syskonen behöver hitta kärleken för att klara sig."
 
 
 
 
Sense and sensibility är ett utsökt kostymdrama. Lättsam stämning, passionerade skådespelare och vackert foto gör filmen oerhört mysig att titta på. Dessutom låter det viktorianska samhället tittaren att drömma sig bort. Det är fascinerande att följa den annorlunda livsstilen, och det är svårt att inte bli hopplöst förälskad i de raffinerade gentlemännens försynthet. 
 
Syskonen Dashwood förlorar sitt hem när fadern dör. 
 
Något som jag tycker väldigt mycket om med Sense and sensibility är hur väl den bygger upp intimitet. Nu för tiden används naken- och sexscener i nästan alla romantiska filmer, trots att det egentligen inte visar mer än åtrå. Men i Sense and sensibility får vi inte se någon fysisk kontakt mellan karaktärerna. Ändå förmedlas den djupaste passionen, och kärleken glöder hetare än i många andra filmer. Detta tack vare skådespelarnas utomordentliga prestationer och det faktum att vi får lära känna karaktärerna så väl, att det räcker med längtansfulla ögonkast för att hjärtat ska ta ett extra skutt. 
 
Finns det ett lyckligt slut för alla? 
 
Som helhet utstrålar Sense and sensibility sån värme att det är svårt att inte le genom hela filmen. Det är dessutom riktigt roligt att se så många begåvade kändisar i början av deras karriärer. 
 

The Dressmaker

Regissör: Jocelyn Moorhouse.
Genre: Drama.
Längd: 1 hr 53 min.
Åldersgräns: 15 år.
Skådespelare: Kate Winslet, Judy Davis, Liam Hemsworth, Hugo Weaving, Caroline Goodall.
Releasedatum: 10 oktober 2016.
 
"Tilly är en världsberömd skräddare, men hon bär på smärtsamma minnen från sin uppväxt på landsbygden. Så en kväll står hon plötsligt på busstationen hemma i byhålan Dungatar, rättar till couturedräkten och muttrar: 'Jag är tillbaka, era jävlar'."
 
 
 
The dressmaker är en briljant utformad hämndhistoria. Detta viljestarka drama går sin egen väg, och bryter loss från mängden på ett uppfriskande sätt. Filmen har enastående foto, utsökta kostymer och härligt stolliga karaktärer som charmar sig in i tittarens hjärta. Samtliga skådespelare excellerar, men stjärnan är tveklöst mästerliga Kate Winslet, som strålar starkare än solen.
 
Tilly vill hämnas på de som drev henne från hemstaden. 
 
Den förvånansvärt mångsidiga filmen är som ett unikt hopplock av en handfull olika genrer. The dressmaker skiftar nämligen kraftigt mellan tårdrypande drama, passionerad romantik, skojfrisk komedi och blodigt vendetta. Det är en mörk må bra-film, strösslad med mystik och humor. The dressmaker följer ingen mall, utan beger sig in på outforskat område och skriker om uppmärksamhet. Att den ibland är svår att ta seriöst gör ingenting – alltihopa är så pass väl utfört att varenda scen underhåller eller berör.
 
Den begåvade sömmerskan syr mästerliga verk med en baktanke. 
 
Enastående The dressmaker fick både tårarna att rinna och skratten att klinga högt. Det är ett välkomponerat drama som ingen borde missa!
 

Life

Regissör: Daniel Espinosa.
Genre: Science fiction, thriller.
Längd: 1 hr 44 min.
Åldersgräns: 15 år.
Skådespelare: Rebecca Ferguson, Jake Gyllenhaal, Hiroyuki Sanada, Ryan Reynolds, Ariyon Bakare.
Releasedatum: 7 augusti 2017.
Distributör: Universal Sony.
 
"Ett team ombord på rymdstationen ISS är på väg att finna bevis för liv på planeten Mars. Allt eftersom forskningen fortskrider börjar deras metoder få oönskade konsekvenser, och livsformen de nyss upptäckt visar sig långt mer intelligent än någon hade kunnat föreställa sig."
 
Life har fått mycket kritik för uttjatad handling, logiska luckor, klyschigt manus, korkade karaktärer och förutsägbart händelseförlopp. Allt detta är sant, och fick även mig att himla med ögonen. Ändå kan jag inte undgå att tycka riktigt mycket om filmen.
 
Teamet försöker bevisa att det finns liv på Mars. 
 
Faktum är att jag verkligen gillade Life. Den är välspelad och riktigt spännande, och jag satt som på nålar under hela filmens gång. Intensiva och stundtals obehagliga actionscener gör tillsammans med den täta stämningen Life smått skrämmande. Dessutom är fotot riktigt snyggt, och de visuella effekterna väl utförda.
 
Besättningen kämpar för sin överlevnad. 
 
Life är alltså en scifi-film värd att se. Jag kan förstå varför den har fått kritik, men bryr mig inte särskilt eftersom jag verkligen underhölls. Som helhet är det en stadig alienfilm.
 

Logan

Regissör: James Mangold.
Genre: Action, science fiction.
Längd: 2 hr 17 min.
Åldersgräns: 15 år.
Skådespelare: Hugh Jackman, Patrick Stewart, Dafne Keen, Boyd Holbrook, Stephen Merchant.
Releasedatum: 2017–07–17.
Distributör: 20th Century Fox.
 
"I en nära framtid tar en sliten Logan hand om en sjuk Professor X, i en gömma nära den mexikanska gränsen. Men Logans försök att hålla sig undangömd från världen och sitt förflutna ställs plötsligt på sin spets när en ung mutant anländer och som visar sig förföljas utav mörka krafter."
 
Logan utspelas år 2029, alltså sex år efter Days of future past, och utmärker sig stort från resterande Xmen-filmer. Bland annat är den betydligt mer laddad och atmosfärisk. Med en lågmäld stämning i stil med postapokalyptiska tv-spelet The last of us, blir filmen kraftfull och intim i sin enkelhet, och på något sätt känns den mer smärtsam, mogen och tung än tidigare installationer.
 
Logan tar hand om en sjuk Charles. 
 
Logan är mer karaktärsdriven än franchisens föregående filmer. Brännpunkten har skiftat till individerna, och fokus ligger på deras relationer snarare än på effekter och storslagna kraftmätningar. Vi lär känna en mer sårbar Logan, vars melankoli förstärks av filmens förvånansvärda brutalitet. Logan är nämligen riktigt våldsam, och den ökade åldersgränsen tydliggörs i form av råa actionscener och hårdare språk.
 
En ny, ung mutant har mycket gemensamt med Logan. 
 
Filmen har egentligen bara två svagheter: antagonisten är underutvecklad och filmen aningen för lång. Bortsett från det är Logan briljant. Det är utan tvekan en av de starkare filmerna i franchisen. Detta oförglömliga actiondrama både roar och berör, och markerar ett mäktigt avslut för Charles och Logan. 
 

Skönheten och odjuret

Regissör: Bill Condon.
Genre: Fantasy, musikal, familj.
Längd: 2 hr 9 min.
Åldersgräns: 11 år.
Skådespelare: Emma Watson, Dan Stevens, Luke Evans, Josh Gad, Kevin Kline, Ewan McGregor, Ian McKellen, Emma Thompson, Stanley Tucci.
Releasedatum: 31 juli 2017.
Distributör: ©Disney.
 
"En ung kvinna blir tillfångatagen av ett odjur, som visar sig vara en förtrollad prins."
 
 
 
 
Skönheten och odjuret är en spelfilm som baseras på den tecknade filmen från 1991. Några scener är tillagda medan andra har tagits bort, men allt som allt håller sig denna uppdaterade version relativt trogen originalet. Det blir en sentimental nostalgitripp, som sätter ett leende på tittarens läppar.
 
Uppfinnaren Belle hjälper fadern Maurice.  
 
Filmen är oerhört välspelad. Emma Watson är fantastisk i rollen som protagonisten Belle, Luke Evans passar som handen i handsken som Gaston och Josh Gad sätter liv i den tidigare stereotypiska LeFou. Dessutom är fotot riktigt snyggt, och CGI:n används till att skapa de mest makalösa av vyer. Jag övertygas dock inte helt när det kommer till de animerade karaktärernas utseenden, och exempelvis Odjuret ser inte verklig ut i förhållande till de mänskliga karaktärerna.
 
De som bor i slottet har blivit förtrollade. 
 
Skönheten och odjuret känns dock inte lika mäktig som originalet. Filmen upplevs nämligen som lite tafatt ibland. Enligt mig är spelfilmsversioner en chans att göra berättelsen mer mogen och vågad, men här är det snarare så att kraftfulla scener har tonats ner eller tagits bort helt. Glädjen är inte riktigt lika euforisk, sorgen inte lika förkrossande och rädslan inte lika skräckfylld. Mycket av det som händer sker snarare suggestivt, vilket gör att denna otecknade version nästan känns mer barntillåten än den tecknade. Resultatet av de dämpade känslorna blev att jag inte berördes lika mycket.
 
Gaston uppvaktar en motvillig Belle. 
 
Som helhet är Skönheten och odjuret en ljuvlig må bra-film. Originalet må vara snäppet bättre, men berättelsen gör sig ändå riktigt bra i spelfilmsformat. Jag älskar musiken trots den tydliga användningen av autotune, och förvånades över skådespelarnas fantastiska sångröster. Skönheten och odjuret är allt som allt en härlig nostalgitripp som rekommenderas varmt.
 
 
Alla bilder är copyrightskyddade av ©Disney.  

Hidden figures

Regissör: Theodore Melfi.
Genre: Drama.
Längd: 2 hr 7 min.
Åldersgräns: 7 år.
Skådespelare: Taraji P. Henson, Octavia Spencer, Janelle Monáe, Kevin Costner, Kirsten Dunst, Jim Parsons, Mahershala Ali.
Releasedatum: 2017–06–26.
Distributör: 20th Century Fox.
 
"Katherine, Dorothy och Mary var tre afroamerikanska kvinnor som arbetade för NASA och var hjärnorna bakom USA:s kamp mot Sovjetunionen i rymdkapplöpningen för att få astronauten John Gleen i omloppsbana kring Jorden."
 
Den inspirerande må bra-filmen Hidden figures skildrar en ofta förbisedd sida av USA:s segregering. Den har en intressant och djupt berörande berättelse, som med enkla men kraftfulla medel gör filmen oförglömlig. 
 
Dorothy, Katherine och Mary får chans att jobba på NASA. 
 
Hidden figures fastnar verkligen. Fotot är vackert, karaktärerna härligt skarpa och handlingen gripande. Skådespelarna berikar filmen med enastående prestationer, och deras kompetens gör att storyn känns mäktigare som film än bok. Detta förstärks också av att boken mest trycker på fakta, medan filmen framhäver humor och konflikter. Det gör att den aldrig blir tråkig, och fast filmen är över två timmar lång ville jag ha mer när eftertexterna började rulla.
 
Trots uppenbar begåvning måste Katherine bevisa sig själv. 
 
Men Hidden figures är inte perfekt. För det första är det otydligt hur lång tid som passerar under filmens gång. Sen anser jag också att slutet är lite för lyckligt. Det är egentligen tillfredsställande, men inger en missvisande känsla av allt blev bra för de tre kvinnorna. I själva verket behövde de fortsätta kämpa för rättvisa resten av sina liv, men detta framgår inte av filmen.
 
De tre kvinnorna stöttar varandra i vått och tort. 
 
Som helhet är Hidden figures en gripande, tankeväckande och djupt fascinerande film. Den kommer att leva kvar länge.
 

Lion

Regissör: Garth Davis.
Genre: Drama, biografi.
Längd: 1 hr 58 min.
Åldersgräns: 11 år.
Skådespelare: Sunny Pawar, Dev Patel, Rooney Mara, David Wenham, Nicole Kidman, Abhishek Bharate.
Releasedatum: 2017-06-12.
Distributör: Universal.
 
"Femårige Saroo kommer bort från sin familj och hamnar i Calcutta, helt ensam hundratals mil hemifrån. Efter en tid som gatubarn blir han adopterad av ett par i Australien och får av dem all den kärlek och omvårdnad han så länge saknat. Men minnet av sin biologiska familj bär han alltid inom sig."
 
Lion är uppdelad i två delar. I den första delen får vi följa unga Saroo som kommer bort från sin familj och kämpar för att hitta hem igen. Det är en oerhört gripande och rent utav uppslukande berättelse. Fast vissa sekvenser skyndas förbi är det omöjligt att slita sig, då det är nästintill förkrossande att se lilla, oskyldiga Saroo råka ut för så mycket hemskt. Sunny Pawar – som spelar unga Saroo – är dessutom lysande. Inte många barnskådespelare har lyckats övertyga och beröra mig som han.
 
Sunny Pawar, som spelar lilla Saroo, imponerar stort.  
 
Filmens andra halva skildrar Saroo 25 år efter händelserna i början. Tyvärr tappar Lion rätt mycket här. Som tittare uppdateras vi inte om vad som har hänt under åren som gått, och vuxna Saroo utforskas inte lika grundligt som hans femåriga jag. Dessutom är inte själva handlingen lika engagerande i denna del. Tempot är långsammare, och det är inte lika spännande att följa Saroos identitetskris och Internetsökningar som hans kamp för överlevnad i Calcutta. Lion tappar alltså gnistan, vilket är synd med tanke på hur stark filmens början är.
 
Filmen håller inte samma kvalité rakt igenom. 
 
Som helhet är Lion ett bra drama. Fotot är vackert, skådespelarna duktiga och handlingen gripande. Men mest intressant är filmens första halva, och närmare slutet tappar Lion den gnista som gjorde början så fängslande.
 

Vaiana

Regissör: Ron Clements, Don Hall.
Genre: Äventyr, komedi.
Längd: 1 hr 47 min.
Åldersgräns: 7 år.
Skådespelare: Auli'i Cravalho, Dwayne Johnson, Rachel House, Temuera Morrison, Jemaine Clement.
Releasedatum: 19 juni 2017.
Distributör©Disney.
 
"Vaiana seglar iväg på ett uppdrag för att rädda sitt folk. Under färden möter hon halvguden Maui, och tillsammans korsar de det öppna havet."
 
 
 
 
Kraftfulla Vaiana är i särklass Disneys starkaste film på länge. Det inspirerande äventyret passar såväl stora som små, och underhåller med okonstlad humor och charmiga karaktärer som är lätta att tycka om. Den Hawaiiska kulturen och mytologin är fascinerande att ta del av, och den sällsynta frånvaron av kärleksintresse blir en frisk fläkt. Dessutom är Vaiana förvånansvärt känsloladdad och den berörde så pass djupt att det blev omöjligt för mig att hålla tillbaka tårarna.
 
Vaiana vill återlämna Te Fitis hjärta. 
 
Utöver en vacker berättelse utgörs Vaiana också av slående animationer och fenomenal musik. Låtarna är riktigt svängiga, trallvänliga och överraskande emotiva. Mest imponerad är jag över Auli’i Cravalho, som har en helt otrolig sångröst. Tillsammans med tonernas mäktiga stegringar gav hon mig gåshud, och säkerställde att soundtracket kommer att gå på repeat här hemma.
 
Halvguden Maui gör allt för att framstå som hjälte. 
 
Underbara Vaiana gör intryck med sitt stora hjärta, och lämnar inte någon oberörd. Den slår Zootopia, Trassel och Frost med hästlängder, och kommer säkerligen att ses många gånger om och om igen. Ursäkta mitt språk, men fy fan vad bra!
 
 
Alla bilder är copyrightskyddade av ©Disney.  
 
 
Du har väl inte missat att du just nu kan vinna Vaiana på bluray eller DVD? Klicka här för att komma till tävlingen! 

I, Daniel Blake

Regissör: Ken Loach.
Genre: Drama.
Längd: 1 hr 40 min.
Åldersgräns: 15 år.
Skådespelare: Dave Johns, Hayley Swuires, Briana Shann, Sharon Percy, Dylan McKiernan.
Releasedatum: 2017-05-22.
Distributör: Scanbox.
 
"59-årige Daniel blir på grund av sjukdom arbetslös. Enligt hans läkare bör han inte jobba, men enligt myndigheterna är han för frisk för att vara sjukskriven. Det resulterar i att han blir utan sjukpeng och tvingas söka jobb för att få statligt bidrag. "
 
 
I, Daniel Blake är en insiktsfull och förvånansvärt autentisk skildring av uppgivenhet, svält och de bedrövliga hjälpsystemen som finns idag. Den kraftfulla berättelsen griper tag redan vid första scenen och får tittaren att sitta med en klump i halsen ända till slutet. Jag häpnas över hur mycket filmen lyckades beröra mig, då jag hade räknat med en tråkig B-film men istället fick ett briljant, satiriskt drama.
 
Daniel Blake blir nekad sjukpeng trots att han inte kan arbeta. 
 
Filmen är utåt sätt stillsam och lågmäld. Men samtidigt är det som att den nästan överhettar av ilska och förtvivlan. Den mörka humorn väcker oerhört många tankar och känslor, och dramat blir faktiskt rätt obehagligt att se på. Som tittare blev jag rent utav förbannad när empatiska Daniel bemöts med sån likgiltighet och brist på respekt, och jag ville skrika åt människorna att sluta upp med sitt själlösa bemötande. 
 
Daniel och vännen Katie genomgår en riktigt tuff period. 
 
Som helhet är I, Daniel Blake ett välspelat och oerhört berörande drama, om en man som inte vill annat än att behålla sin värdighet. Det må se ut som en trist B-film, men tro mig när jag skriver att den är mästerlig.
 

Passengers

Regissör: Morten Tyldum.
Genre: Sci-fi, drama, romantik.
Längd: 1 hr 56 min.
Åldersgräns: 11 år.
Skådespelare: Chris Pratt, Jennifer Lawrence,
Michael Sheen, Laurence Fishbourne.
Releasedatum: 2017-05-15.
Distributör: Universal Sony.
 
"Två passagerare på en resa mot en ny planet hamnar i livsfara när deras stasiskapslar plötsligt väcker dem 90 år för tidigt. Eftersom det är fel på rymdskeppet måste de rädda de 5000 andra passagerarna som sover."
 
 
 
Passengers är en mycket annorlunda science fiction. Här finns inga utomjordingar eller storslagna actionscener, utan fokus ligger på karaktärernas liv och relationer till varandra. Det är ett lågmält drama i rymden, och fast det kanske låter trist kan jag försäkra dig om att så inte är fallet.
 
I sin ensamhet väcker Jim den sovande Aurora. 
 
Det är inte vanligt att science fiction-filmer har större inslag av romantik än rymdkatastrofer, men i Passengers fungerar det oväntat bra. Karaktärerna är charmiga, lätta att tycka om och deras kemi till varandra känns äkta. Tack vare att tidsresor, superkrafter och strider mot monster uteslutits, tillåts deras relation att långsamt byggas upp och utvecklas på ett gripande sätt. Deras förhållande ger filmen en oerhört trivsam stämning, och jag mådde personligen väldigt bra av att följa den underhållande duon. Alla skådespelarna gör mycket bra ifrån sig, och speciellt Lawrence imponerar med sin berörande gestaltning.
 
Successivt slutar skeppet fungera. 
 
Men Passengers är också spännande. Filmens fascinerande koncept är i stil med Across the universe av Beth Revis, och den futuristiska miljön är mycket intressant. Läckra platser varvas med häftiga gadgetar, och trots att vi inte har den sortens teknologi idag upplevs allt som fullt trovärdigt. Därtill har filmen ett vackert foto, ruggigt snygga effekter och en trollbindande atmosfär som gradvis blir allt mer spänd. Det enda jag egentligen saknar är lite mer djup i berättelsen och ett lite mindre förutsägbart slut, men det är petitesser i förhållande till det som är bra.
 
Desperat försöker duon lista ut vad som är fel. 
 
Stillsamma Passengers är ett välspelat och kraftfullt rymddrama. Filmen blandar spänning med humor, och håller tittaren fängslad ända till slutet.
 

Deepwater horizon

Regissör: Peter Berg.
GenreDrama, action, biografi.
Längd: 1 hr 47 min.
Åldersgräns: 15 år.
Skådespelare: Mark Wahlberg, Kurt Russell, Dylan O'Brien, John Malkovich, Gina Rodriguez.
Releasedatum: 2017-02-27.
 
"Den 20 april 2010 börjar som vilken dag som helst på Deepwater horizon. Men en serie olyckor förvandlar oljeriggen till ett inferno av explosioner och eld, och arbetarna blir fångade i den enorma dödsfälla som den nu utgör. Nu måste teknikern Mike uppbringa mod för att hjälpa sina kollegor att komma levande därifrån."
 
 
Det verklighetsbaserade dramat Deepwater Horizon är snyggt och bitvis riktigt spännande. Filmen griper tag om tittaren tidigt och den uppbyggande stämningen ser till att intresset behålls rakt igenom. Engagemanget stärks ytterligare av de imponerande effekterna, och det är svårt att inte låta sig hänföras av de makalösa expositionerna.
 
Mike ska bege sig till oljeriggen i några veckor. 
 
Trots att Deepwater Horizon följer den klassiska mallen för katastroffilmer och därmed blir lite av en dussinfilm, går det inte att neka att den gör det riktigt bra. Det gör dessvärre att filmen känns klyschig, och den utnötta heroiska berättelsen gör dramat förutsägbart. Filmen blir dessutom rätt rörig när kaoset drar igång, och bland  flammor och slam är det svårt att hålla koll på vad som drabbar vem.
 
En rad olyckor får Andrea att kalla på hjälp. 
 
Vidare hade jag gärna velat ha ett lite annat fokus. Mycket tid läggs på att förklara hur oljeriggen fungerar, och jag hade velat se mindre av det. Istället borde mer energi ha lagts på att visa karaktärernas vardag. Nu får vi inte lära känna dem ordentligt: vi vet inte vilka de är eller vilka slags relationer de har till varandra. Det gör offren mer till  en siffra i statistiken än verkliga personer. Jag hade också velat veta mer om händelsens efterföljder, samt anledningen bakom det hela.
 
Slam och flammor tar totalt elva liv på riggen. 
 
Deepwater Horizon är ett snyggt och välspelat drama. Spänningen griper tag och de kompetenta skådespelarna övertygar i sina roller. Dessutom lyckades filmen beröra. Men trots detta känns det som att något saknas, och hade Deepwater Horizon valt ett annat fokus skulle den kunnat bli kraftfullare.
 

Fyren mellan haven

Regissör: Derek Cianfrance.
Genre: Drama.
Längd: 2 hr 8 mins.
Åldersgräns: 11 år.
Skådespelare: Michael Fassbender, Alicia Vikander, Rachel Weisz, Jack Thompson, Thomas Unger.
Releasedatum: 2017-04-14.
 
"Fyrvaktaren Tom och hans hustru Isabel lever ett stillsamt och harmoniskt liv på en ö. Men den perfekta ytan börjar spricka när det visar sig att Isabel inte kan få barn. En dag hittar de en död man och ett ensamt spädbarn i en livbåt som blivit uppspolad på stranden, och paret ställs inför ett omskakande dilemma."
 
 
Fyren mellan haven baseras på romanen med samma namn av M. L. Stedman. Det vackra dramat har gripande handling, snyggt foto och rent utav makalösa skådespelare. Alicia Vikander (The Danish Girl) gestaltar den nedbrutna modern felfritt och är oerhört övertygande i sin roll. Hon bevisar återigen att hon är född till stjärna, och med en fulländad skicklighet berör hon djupt. Även Rachel Weisz (Mumien) och Michael Fassbenders (X-Men: First Class) insatser är briljanta. Den kemi som skådespelarna har till varandra känns fullkomligt äkta, och det är just de som gör berättelsen så gripande och trovärdig.
 
Fyrvakten Tom förälskar sig i Isabel. 
 
Ändå är det något som inte riktigt klickar. Missförstå mig inte, Fyren mellan haven är riktigt bra – men den har sina brister och jag hade på något sätt förväntat mig mer. Jag hade exempelvis velat ha mer bakgrundsinformation om karaktärerna, samt ett högre tempo. Filmen är lite för lång, och den hade tjänat på att korta ner vissa scener. Jag hade dessutom velat påverkas starkare känslomässigt. Fyren mellan haven har en mäktig potential att beröra, men den utnyttjas inte helt och filmen provocerade inte riktigt fram ett gensvar från mitt håll. Kanske beror det på att jag hade alldeles för höga förhoppningar innan, men jag hade helt enkelt förväntat mig att Fyren mellan haven skulle vara mer kraftfull.
 
Parets beslut hemsöker dem många år efteråt. 
 
Som helhet är Fyren mellan haven ett stillsamt men oerhört vackert och välspelat drama.
 

RSS 2.0