Fångad

Författare: Meredtih Wild.
OriginaltitelHardpressed.
SerieHacker #2.
Längd: 276 sidor.
Bokförlag: Bookmark.
 
"Erica Hathaway har gjort succé i affärsvärlden och låtit sig förföras av miljardären Blake Landon. Men när demoner från hennes förflutna kommer ikapp och hotar deras liv och kärlek fattar Erica ett beslut som kommer att förändra allt."
 
 
 
 
 
 
Den sensuella Fångad är starkare och mer gripande än sin föregångare. Boken har ett behagligt tempo, en fängslande handling och heta karaktärer med fängslande kemi till varandra. Det är en roman som är lätt att komma in i, men svår att släppa taget om.
 
Men jag stör mig på karaktärernas kommunikationsbrist. Det är tröttsamt att de ljuger för att skydda varandra när det i själva verket är uppenbart att sanningen skulle lösa deras problem. Dessutom irriterades jag av att de försöker göra varandra svartsjuka genom att flirta med andra, istället för att bete sig vuxet. Det får karaktärerna att kännas stereotypiska och stundtals ointelligenta, vilket är motsatsen till vad Wild strävar efter.
 
Som helhet är Fångad en trevlig läsning som får mig att se fram emot fortsättningen. 
 

När drömmen slår in

Författare: Sofia Fritzson.
SerieSystrarna & kärleken #1.
Längd: 237 sidor.
Bokförlag: Harlequin.
 
"När Melinda får ta över familjens släktgård kommer hon ett steg närmare sin dröm. Här, i den saltstränkta sommaridyllen, ska hon starta ett eget bed and break-fast. Planerna ger Melinda annat att tänka på än den katastrof som splittrat hennes familj. Skådespelaren Anton är trött på både sin karriär och på den ständiga uppmärksamheten. När han möter Melinda förväntar han sig ändå att hon ska lyda hans minsta vink. Men hon känner inte ens igen honom. Och det är då han får sin briljanta idé..."
 
 
 
När drömmen slår in är vacker, mysig och mycket läsvärd. Det är en välskriven roman, med behagligt tempo, lättsamt språk och ett bra flyt. De genomtänkta orden gör att man snabbt försjunks i läsningen och det är inte förrän boken är slut som det går att släppa taget.
 
De härliga karaktärerna är lätta att tycka om och jag fastnade speciellt för huvudpersonen, Melinda. Hon har en djup komplexitet och ett intressant förflutet som gör det enkelt att sympatisera för henne. Jag kan däremot tycka att Anton – som i grund och botten även han är en fascinerande karaktär – skulle ha behövt lite mer kött på benen, då hans bakgrund och relationer upplevs som aningen stereotypiska och ytliga.
 
När drömmen slår in fångar läsarens intresse redan vid första sidan och har en sällsynt förmåga att hålla kvar engagemanget genom hela läsningen. Fast jag kände att bokens upplösning var påskyndad och att kulminationen hade kunnat trappas upp mer så tycker jag att Fritzon har gjort ett mycket bra arbete med boken som helhet. Jag ser fram emot att läsa fortsättningen. 
 

Slända i bärnsten

Författare: Diana Gabaldon.
SerieOutlander #2.
Längd: 798 sidor.
Bokförlag: Bookmark.
OriginaltitelDragonfly in ember.
 
"Tillsammans reser Claire och Jamie de till Frankrike för att rädda Skottland från undergång. Deras mål är att hindra fälttåget mot engelsmännen. De möter intri-gerna vid Solkungens hov och tvingas kämpa för sina liv och sin kärlek."
 
 
 
 
 
 
 
Precis som sin föregångare har Slända i bärnsten ett oerhört intressant koncept som fängslar läsaren. Tidshoppen genomförs på ett snyggt sätt och jag fascineras av hur de fiktiva händelserna skickligt vävs samman med sanna, historiska inträffanden. Det är tydligt att Gabaldon lagt ner mycket tid på sin berättelse och hon skildrar sin entusiasm genom ett detaljerat språk och komplexa karaktärer.
 
Dessvärre är läsningen relativt tung. Gabaldon är som sagt mycket duktig på att skriva och få fram ord, men i detta fall blir det för mycket: för många ord, för många detaljer och för många onödiga sidospår som inte leder någonstans. Mycket av det Gabaldon skriver om tillför ingenting till berättelsen och stora delar av boken hade kunnat komprimeras. Som ett resultat blir Slända i bärnsten långsam, utdragen och aningen ansträngande att ta till sig.
 
Som helhet är Slända i bärnsten en charmerande och tilltalande roman som är för lång i förhållande till sin handling. Det är ett unikt fall där boken är bra, men tv-serien bättre. 
 

Me Before You

Författare: Jojo Moyes.
SerieMe Before You #1.
Längd: 369 sidor.
Bokförlag: Penguin Books.
Svensk titelLivet efter dig.
 
"Louisa Clark har en stadig pojkvän, nära familj och har aldrig varit utanför sin lilla by. Hon börjar arbeta för Will, som är rullstolsbunden efter en olycka. Will har alltid levt stort, med viktiga affärsmöten Jorden runt och extrema sporter. Olyckan har gjort honom bitter, men Lou vägrar att hantera honom med silkes-vantar. Snart betyder hans lycka mer än något annat. När hon får reda på att Will har chockerande planer bestämmer hon sig för att visa honom att livet fortfar-ande är värt att leva."
 
Me Before You är ett berörande men samtidigt hjärtevärmande drama. Boken har en beh-aglig rytm och ett fint budskap som väcker tankar kring vad det innebär att verkligen leva. Därtill är karaktärerna lätta att relatera till och som läsare engageras man verkligen av deras berättelse. Fast karaktärernas tankar och känslor hade kunnat utforskas mer på djupet är de så pass genomtänkta och trovärdiga att det är svårt att inte tycka om dem.
 
Jag gillar dessutom att Me Before You inte är en renodlad kärlekshistoria. Inslag av rom-antik finns, men är inte bokens kärna. Istället fokuserar romanen på vänskaplig kärlek, livsglädje och tuffa ämnen så som exempelvis dödshjälp. Det gör boken oerhört intress-ant, samtidigt som sättet som dessa områden hanteras på har en kraftfull effekt.
 
Boken har dock sina brister. Berättelsen är relativt förutsägbar och innehåller inte direkt några oväntade vändningar. Moyes beskriver dessutom många av händelserna snarare än visar för läsaren, vilket ibland framstår som tungt och monotont. Därtill hade jag hopp-ats på att boken skulle vara ännu sorgligare, och fast jag berördes och ögonen tårades gjorde avsaknaden av kraftiga känslostormar mig besviken.
 
Me Before You är i sin helhet en gripande roman. Genom sitt fina språk, starka budskap och förmåga att beröra fylls läsaren av livsglädje samtidigt som det är svårt att hindra tå-rarna från att rinna.
 

När vi föll

Författare: Anna Todd.
OriginaltitelAfter We Fell.
Serie: After.
Längd: 887 sidor.
Bokförlag: Norstedts.
 
"När Hardin får reda på Tessas plan att flytta till Seattle faller de handlöst ner i en ond cirkel av svartsjuka, ilska och ultimatum. Tessa vet att Hardin älskar henne och att han skulle göra allt för att skydda henne, men det är skillnad på att älska någon och att kunna ha dem i sitt liv. Tessa har aldrig känt så mycket för någon, men är det värt allt drama? Och om hon följer sitt hjärta, kommer det att innebära slutet för dem?"
 
 
 
När vi föll är en frustrerande roman. Trots att boken är närmare 900 sidor lång händer inte mycket mer än att protagonisterna bråkar och har försoningssex. Det till en början tilldragande dramat dras ut på alldeles för länge, och bristen på utveckling gör att nästan hela läsningen uppfattas som upprepande, enformig och tradig.
 
Genom sina karaktärer är dessutom När vi föll riktigt provocerande. Hardin är en oför- låtligt självisk, omogen och svartsjuk sabotör, medan Tessa har en total avsaknad av självbevarelsedrift. Jag begriper inte varför Hardins irrationella humörsvängningar och makabra handlingar inte har fått Tessa att fly för sitt liv: deras relation är destruktiv och grundas enbart på osund åtrå.
 
Anna Todd har dock ett välfungerande språk och hon har gett boken ett flyt som gör det svårt att slita sig. I grund och botten är När vi föll inte en bra bok, och ingen av kara- ktärerna har förtjänat min respekt, men på något mirakulöst sätt lyckas Todd ändå få läsaren att fastna.
 

Jag utan dig

Fakta
Jag utan dig (org. Me without you) är en fristående roman av Kelly Rimmer. Boken är 318 sidor lång och public- eras av Modernista.
 
Handling
"En dag när Callum tar färjan hem möter han Lilah. Detta första möte utvecklar sig snabbt till en stormig förälskelse. Ingen av dem tror egentligen på kärlek vid första ögonkastet, men de klickar helt enkelt med varandra. Lilah försöker först kämpa emot med alla medel. Hon vill inte låta känslorna ta över, men till sist ger hon upp och låter sig översköljas av kärleken. Allt ser ljust ut, och deras förhållande blir starkare. Men så kommer den dag då Lilah inte längre kan ignorera de sjukdomstecken som hon fruktat och hållit hemliga för Callum..."
 
Recension
Jag utan dig är vacker och berörande. Det inspirerande konceptet visar dessutom läsaren hur vackert livet kan vara och påminner om att ta vara på alla möjligheter. Boken berättas främst ur karaktären Callums perspektiv, men har även inslag ur Lilahs dagbok. Båda karaktärerna är lätta att relatera till och som läsare kände jag samhörighet med dem. Empatiska Callum och principfasta Lilah passar bra som par och deras livfulla kontraster gör dem dynamiska ihop.
 
Jag utan dig är en genomtänkt och välskriven bok. Den melankoliska atmosfären griper tag och skapar dessutom ett berörande djup. Ibland finns dock långa, irrelevanta beskrivningar med. Dessa saktar ner tempot och leder till ett temporärt ointresse. För att snabbare komma till de innehållsrika sektionerna skummade jag därför igenom dessa delar. 
 
Bokens fokus ligger på relationen mellan Callum och Lilah. Det är en värmande och underhållande läsning. Dock bygger den upp förväntningarna för romanens klimax och som läsare förväntade jag mig ett kraftfullt avslut. Dessvärre upplevde jag slutet som relativt påskyndat och förutsägbart och jag hade velat bli mer känslomässigt påverkad.
 
Allt som allt är Jag utan dig en mycket fin bok. Med vissa ointressanta delar och ett lite antiklimatiskt avslut som undantag är det en inspirerande, vacker och berörande läsning.
 

Utvald

Fakta
Utvald (org. Hardwired) är den första delen i Hacker-serien av Meredith Wild. Boken är 261 sidor lång och publiceras av Bookmark förlag.
 
Handling
"Erica är van att klara sig själv. Så när miljadären och den ökände hackaren Blake Landon vill investera i hennes nyöppnade nätshop är hon stenhårt avvisande. Det enda problemet är att Blake inte bara är en man som är van att få sin vilja igenom. Han är dessutom drop-dead snygg, och besatt av Erica."
 
Recension
Utvald är en populär bok som inte riktigt grep tag i mig. Den är för klyschig i min smak. Vi har den stenrika, kontrollerande och skitsnygga manliga karak- tären och kvinnan som faller för hans utseende direkt. Redan efter första mötet har hon svårt att sluta tänka på honom: trots att hon avskyr honom. Boken är inte dålig, men det känns som att jag har läst allt förut. Meredith Wild tillför inte tillräckligt mycket nytt för att få det att kännas som en unik upplevelse.
 
Wilds språk är okej. Jag hade dock velat ha mer fokus på karaktärerna och deras bak- grund: som det är nu känns det som att vi inte lär känna dem ordentligt. Därtill upplevs protagonisten, Erica, nästan som bipolär på grund av hennes frekventa humörsvä- ngningar.
 
Handlingen fungerar och Utvald har sina underhållande stunder. Dessvärre sticker den inte ut ur mängden eftersom den inte tillför något nytt till genren. Allt som allt är det en okej bok: varken bra eller dålig. 
 

Paris for One

Fakta
Paris for One är en fristående lång- novell på 96 sidor, skriven av Jojo Moyes. Moyes är mest känd för romanen Me before you som blivit film med bland annat Emilia Clarke och Sam Claflin i huvudrollerna.
 
Handling
"Tjugosexåriga Nell har aldrig varit bortrest med sin pojkvän. Alla vet att hon inte är den äventyrliga typen. Men när hennes pojkvän inte dyker upp för deras romantiska semester, har Nell chansen att motbevisa dem. Ensam i Paris möter hon den mysteriska mopedridande Fabien och hans grupp av bekymmers- lösa vänner. Kan detta bli en av de mest äventyrliga helgerna i hennes liv?"
 
Recension
Paris for One är en värmande och inspirerande läsning. Ovanligt för att vara en novell är att det känns som en komplett berättelse. Handlingen är intressant och genomtänkt och trots att boken bara är 96 sidor lång omfattar den mycket.
 
Karaktärerna är riktigt intressanta att följa, och protagonisten – Nell – är lätt att tycka om. Jag tycker om att hon är driven, att hon utmanar sig själv och hennes varma sinne för humor. Jag brukar ha svårt för noveller eftersom karaktärerna ofta upplevs som platta och endimensionella, men Moyes har lyckats bra och alla karaktärer vi möter på känns välutvecklade och levande.
 
Paris for One är det första jag läst av Moyes och jag fastnade verkligen för hennes språk. Det är lättsamt och har ett behagligt flyt. Därtill har hon lyckats ta en vanlig handling - om två främlingar som möts och känner samhörighet – och gjort den till sin egen. Dessutom är det mycket uppskattat att novellen inte innehåller kärlek vid första ögonkastet.
 
Paris for One är alltså en mycket trevlig novell som genom Moyes lättsamma språk, utvecklade karaktärer och intressanta handling griper tag i läsaren. För att vara novell är den ovanligt dynamisk. 
 

Ceremonin

Fakta
Ceremonin är den första delen i The Selection-serien av Kiera Cass. Boken är 298 sidor lång och publiceras av B. Wahlströms. Denna recension är en del av förlagets bloggstafett: föregående deltagare är My lifestyle by Elvira, medan nästkommande är Havs- djupens sal.
 
Handling
"För trettiofem tjejer är Urvalet deras livs chans. En möjlighet att fly den kast de fötts i, slippa det enkla liv som stakats ut för dem och istället leva i lyx och överflöd. De ska få bo i det kungliga slottet, tävla om att vinna prins Maxons hjärta och om att bli Illéas nästa drottning. America Singer har aldrig drömt om den typen av liv och vill absolut inte vara en del av en kungafamilj som förtrycker sina undersåtar. Men kanske har America och prins Maxon mer gemensamt än någon av dem kunnat ana."
 
Recension
Ceremonin är en värmande glädjespridare som ger läsaren ett bestående leende från öra till öra. Den lättsamma boken är karaktärsdriven och oerhört vackert skriven. Genom vitsiga repliker underhåller romanen och inger läsaren en salig må bra-känsla. 
 
Romanens protagonist – America Singer – är lätt att tycka om. Trots att hon gör en del dumma saker fängslar hennes ärlighet. Genom att stå för sina åsikter och stötta sina vänner får hon beundransvärda empatiska karaktärsdrag. Att hon därtill följer sitt hjärta istället för att styras av finansiella intressen i tävlingen bidrar till att hon uppfattas som en stark och pålitlig kvinna.
 
Något som belastar både handlingen och America är dock kärlekstriangeln. På grund av dramat som uppstår uppfattas America som oförmögen att ta beslut, vilket gör delar av läsningen påfrestande. Om America fokuserat helhjärtat på en av männen istället för att vela fram och tillbaka mellan Aspen och prins Maxon, hade berättelsen blivit mer effektfull. För läsaren är det dessutom uppenbart redan från början vem hon kommer att välja.
 
Kemin mellan Maxon och America är hänförande. Den oskyldige prins Maxon är otroligt rar och kärleksfull och som läsare är det omöjligt att inte förälska sig i honom. Scenerna med honom och America har en förtjusande dynamik och deras vitsiga konversationer fick mig att skratta. Deras sockersöta tillkännagivanden och roande missförstånd bidrar till bokens mysiga känsla. 
 
Framtiden som Ceremonin utspelar sig i är intressant, men dessvärre inte särskilt trovärdig. Kiera Cass är en begåvad författare, men hon förklarar inte mycket om kastsystemen, rebellattackerna och dylikt. Den bristande bakgrundsinformationen gör att många logiska luckor uppstår, och världen tappar sin tillförlitlighet. Men genom att vara en karaktärsdriven roman kommer Ceremonin ändå undan med detta.
 
De kärleksfulla karaktärerna och vitsiga dialogerna gör Ceremonin till en glädje- spridande roman som värmer ända in till själen. Fast kärleksdramat och trovärdigheten drar ned helheten är det omöjligt att inte älska boken.
 

Femtio nyanser av frihet

Fakta
Femtio nyanser av frihet (org. Fifty shades freed) är den tredje och avslut- ande delen i Fifty shades-trilogin av E. L. James. Boken är 571 sidor lång, exklusive ett 29 sidor långt utdrag ur Christians syn- vinkel, och publiceras av Norsteds.
 
Handling
"Christan och Ana har allt: passion, närhet, rikedom och en värld full av möjligheter. Ana vet att det inte kommer att bli lätt att älska och leva med Christian. Hon måste på något sätt dela hans livsstil utan att förlora sig själv. Samtidigt måste Christian kämpa med sitt kontrollbehov och ta itu med sitt förflutna. Just när det verkar som att de tillsammans lyckats överbrygga alla hinder tycks ödet utsätta Ana för det hon fruktat allra mest..."
 
Recension
Den utmärkande, heta kemin mellan karaktärerna till- sammans med en ökad dos action fängslar läsaren. Fast boken hade kunnat komprimeras en del på grund av upprepande och slöa scener känns Femtio nyanser av frihet som en snygg avslutning på trilogin.
 
Jag är förtjust i att karaktärerna genomgår stora karaktärsutvecklingar i romanen. Ana är fortfarande lite gnällig, men hon växer som person, börjar tänka själv och slutar följa Christians minsta vink, vilket gör henne till en starkare karaktär. Och Christian har i sin tur mognat en hel del. Fast han har sina barnsliga stunder är det tydligt att han börjar släppa efter på sina kontrollbehov. Deras utvecklingar är mycket intressanta att följa och på något sätt stärker även förändringarna relationen mellan dem.
 
En av bokens höjdpunkter är precis som tidigare de vitsiga mejl-konversationerna. De är underhållande att läsa och skildrar en mycket älskvärd sida av paret. Som helhet är Femtio nyanser av honom ett bra avslut på en bra trilogi. Karaktärsutvecklingarna fängslar och passionen som närvarar känns äkta. Jag är allt som allt belåten med hur serien slutade.
 

Som jag bäddar får jag ligga

Fakta
Som jag bäddar får jag ligga är en långnovell skriven under pseudo- nymen Ebba Lovin. Boken är 167 sidor lång och är publicerad via Bonnierförlagens självpubliceringstjänst: Type & Tell.
 
Handling
"Sara har en plan för att hålla erotiken och passionen igång i sitt äktenskap. Handlingen utspelar sig från första dejten med John och den första förälskelsens passionerade sex, genom småbarnsår, till femårsdagen utan sex vidare till ett härligt sexliv runt tioårsdagen. Då inträffar det som inte skulle ske."
 
Recension
Precis som vilken genre som helst utmärks bra erotik av en genomtänkt handling och intressanta karaktärer: skillnaden är att personkemin är viktigare än någonsin. Dessvärre saknar Som jag bäddar får jag ligga dessa aspekter, och novellen griper inte tag i mig.
 
Jag har svårt att relatera till och hysa sympati för karaktärerna. På grund av en platt uppbyggnad och ett onaturligt sätt att tala och agera känns de tillgjorda. Passionen brister och sexscenerna känns näst intill mekaniska då de saknar känsla. 
 
Sex är en central del i erotik, men bör inte utgöra den huvudsakliga handlingen. Tyvärr överanvänds konceptet i Som jag bäddar får jag ligga: novellen består nästintill enbart utav explicita sexscener. Karaktärerna har sex, pratar sex och tänker sex. Det blir tröttsamt, odynamiskt och jag som läsare blir inte känslomässigt involverad. I bra erotik används läsarens fantasi, förväntningar och föraningar för att bygga upp spänningen, och detta implicita sätt att skapa laddning är mer värt än sexscenerna i sig. Dock saknas denna essentiella del i novellen.
 
Jag har även synpunkter om språket. Redan på första sidan noterade jag tunga formuleringar, exempelvis ”Kaffebryggaren laddar Sara med…” som hade fått ett bättre flyt om den var skriven Sara laddar kaffebryggaren med… Därtill finns vissa upprepningar, underliga jämförelser och för uttryckliga ordval. Dessutom används ibland förkortningar i replikerna, så som ”20 resp 8” istället för Tjugo respektive åtta, vilket ger novellen en oprofessionell och slarvig känsla.
 
Jag värdesätter dock att Ebba Lovin valt att inte nedvärdera den kvinnliga protagonisten. Underkastelse och kvinnlig förnedring är vanligt i dagens erotiska böcker, men uteblir här. Istället tillåts kvinnan ta kommandot i förhållandet, vilket särskiljer Som jag bäddar får jag ligga
 
Allt som allt hade Som jag bäddar får jag ligga kunnat göras bättre och tyvärr är det inte en bok som passade mig. 
 

Från och med du

Fakta
Från och med du (org. Here's looking at you) är en fristående roman av Mhairi McFarlane. Boken är 396 sidor lång och publiceras av Harper Collins Nordic.
 
Handling
"Trots att Annas dejter ofta visar sig vara knäppskallar kunde hon inte vara lyckligare. Hon är 30+. har ett jobb hon älskar och livet är bättre än hon vågat hoppats på. Men så har det inte alltid varit, och hon skulle helst glömma de jobbiga skolåren som hackkyckling. Så när James Fraser - killen som låg bakom Annas sista förödmjukelse i skolan - dyker upp i hennes liv igen vänds allt upp och ner. Men James verkar annorlunda nu. Han är artig. Mogen. Till och med rolig. Människor kan väl förändras? Så varför känner Anna att hon är en idiot som litar på honom?"
 
Recension
Mhairi McFarlane är en begåvad författare. Det är något speciellt med hennes språk: med endast några få ord förmedlar hon värme och glädje. Det finns en lättsam underton i hennes meningar och hon vet hur man skriver genomtänkta och underhållande dialoger.
 
Från och med du är en mogen och trovärdig kärlekshistoria. Huvudkaraktären, Anna, är övertygande och enkel att relatera till. Det är intressant att läsa om hennes förflutna och hur det påverkat henne idag. Boken berättas ur både Annas och James synvinklar och personligen föredrar jag Annas. Jag fastnade aldrig för James och var likgiltigt inställd mot hans perspektiv.
 
Romanen innehåller en stor mängd klyschor, men istället för att den stereotypiska handlingen som vi läst om så många gånger blir tråkig sätter McFarlane sin egen prägel på den.  Fast det redan från början är enkelt att gissa sig till slutet så är det en resa man inte vill gå miste om.
 
Som helhet är Från och med du en bra bok. Jag tycker mycket om McFarlanes berättarstil och genom humoristiska repliker samt karaktärer som är enkla att relatera till lyckas hon gripa tag i mig som läsare. Trots mängden klyschor och enstaka karaktärer som jag inte fastnar för så är jag glad över att ha fått tagit del av boken. Jag hoppas på att läsa mer av McFarlane i framtiden.
 

Främlingen

Fakta
Främlingen (org. Outlander) är den första delen av nio i Diana Gabaldons serie. Boken är 735 sidor lång och publiceras av Bookmark förlag. Den finns även som tv-serie.
 
Handling
"Andra världskriget är över och Claire Randall och hennes man reser till Skottland för att lära känna varandra igen efter krigsårens påtvingade seperation. Vid en utflykt till en häxring hemsöks Claire av magiska krafter - som ett viljelöst offer dras hon in i en kylta i stenformationerna och tidsresan har början. Året är nu 1743. Clarie är en främling i en oförsonlig tid. De skotska klanerna kämpar ett blodigt frihetdskrig mot den engelska kungamakten. Clarie misstänks vara engelsk spion och tas till fånga. Hon möter nu Jamie Fraser som blir hennes beskyddare och älskare."
 
Recension
Å ena sidan är Främlingen en mycket välskriven och genomtänkt romantisk roman. Men samtidigt kom jag inte in i berättelsen ordentligt. Boken är väldigt lång och rätt utdragen – faktum är att den inte tar vid ordentligt förrän ungefär 250 sidor in. Därtill blir handlingen aldrig så kraftfull som jag förväntat mig.
 
Fast boken startar trögt är början dess bästa aspekt. Kulturkrocken som uppstår när Claire dras tillbaka 200 år i tiden ger upphov till en både roande och fascinerande läsning. Gabaldon beskriver miljön rikt med detaljer och som läsare lär vi oss om världen i samma takt som huvudkaraktären. Att läsa om de upptäckter Claire gör i den främmande tidsperioden är både lärorikt och underhållande.
 
En stor brist är dock tempot. Boken är 735 sidor lång och ärligt talat är det inte mycket som händer. Det resulterade i en viss utmattning och att att vissa sektioner skumlästes. Hade boken komprimerats och på så sätt blivit mer händelserik tror jag att jag hade uppskattat den betydligt mer. Nu är det snarare så att dess handling och syfte förloras i stillheten.
 
När det kommer till karaktärerna så kan jag tyvärr inte relatera till dem. Deras reaktioner och beteende känns inte alltid trovärdiga och det gammeldagsa språket som Gabaldon använder levandegör dem inte riktigt så som jag hoppats på. Jag fick inte riktigt grepp om karaktärerna och kände att deras personligheter förändrades för mycket under korta tidsperioder. Dock fanns där många dialoger mellan karaktärerna som underhöll mig under bokens gång.
 
Kärnan i Främlingen är Gabaldons djupa kunskap om Skottland och den tidsperiod där romanen utspelar sig. Att läsa om de annorlunda livsstilarna är intressant och fast jag självfallet inte stöttar den kvinnosyn som förekommer i boken så är det en trovärdig och fascinerande skildring. 
 
Allt som allt är Främlingen en okej bok. Jag blev inte lika exalterad över den som många andra och kände personligen att språket och tempot motverkade mig från att komma in i boken ordentligt. Dock fängslar Gabaldons historiska kunskaper och blandningen mellan humor, drama och romantik ger liv åt romanen. Fast jag anser att Främlingen är en överskattad bok så är jag intresserad av att läsa nästkommande delar och utforska världen mer.
 

Femtio nyanser av mörker

Fakta
Femtio nyanser av mörker (org. Fifty Shades Darker) är den andra delen i trolign av E. J. James. Boken är 539 sidor lång och publiceras Norstedts.
 
Handling
"Anastasia Steele har lämnat Christian Grey, skrämd av hans mörka hemligheter. Med universitetsexamen avklarad och en praktikpalts på ett bokförlag är hon fast besluten att börja ett nytt liv. Ändå upptar Christian oavbrutet hennes tankar - och när han vill träffa henne igen kan Ana inte neka honom. Nu får hon veta mer om hans förflutna som har gjort honom så driven, kontrollerande och krävande. Samtidigt som Christian brottas med sina inre demoner ställs Ana inför ett av sitt livs viktigaste beslut."
 
Recension
Femtio nyanser av mörker är en klar förbättring. Första boken är rätt enformig och långsam, men ärligt tyckte jag mycket om att läsa dess efterföljare. Den är på alla sätt och vis mer genomtänkt. Språket är bättre, och boken har en tydligare handling. Självfallet finns en hel del sex fortfarande med – det hör till genren – men i Femtio nyanser av mörker är det inte det enda elementet som bygger upp boken.
 
När jag väl kommit in i bokens handling fastnade jag, och hade svårt att lägga ifrån mig den. Den fick mig att le, och dynamiken mellan Ana och Christian är fängslande. I Femtio nyanser av mörker lär vi känna karaktärerna mycket bättre och stora karaktärsutvecklingar sker. Fast jag fortfarande kan tycka att kommunikationen mellan dem är undermålig så gillar jag verkligen Anas och Christians relation. De har båda blivit starkare, mer ärliga och det är först nu jag verkligen tycker att de passar ihop.
 
Den första delen i trilogin fokuserade nästan helt och hållet på sex och BDSM, och hade inte mycket till handling. I Femtio nyanser av mörker har detta dock ändrats till det bättre. Det finns en tydlig röd tråd mellan det som sker, och James har fått med både en hel del humor och spänning. Fler känslor än lust involveras och som läsare bryr man sig om karaktärerna och det som händer.
 
Precis som jag nämnde tidigare har språket förbättrats. Dock finns det fortfarande en del saker jag stör mig på. Den största aspekten är att James upprepar sig väldigt mycket, både när det kommer till ordval, meningsuppbyggnader och händelser. Exempelvis är några konversationer mellan Ana och Christian nästan identiska, vilket gör att många scener känns som utfyllnad och tempot saktar ned. Ibland upprepas till och med samma sak bara några meningar efter varandra, vilket känns fantasilöst och ouppmärksamt.
 
Som helhet var läsningen av Femtio nyanser av mörker njutbar. Karaktärerna har utvecklats, språket förbättrats och en tydlig handling uppstått. Med humor och en gnutta spänning fängslar James läsaren och skapar nyfikenhet inför fortsättningen.
 

The Heir

Fakta
The Heir är den fjärde delen i den omtalade The Selection-serien av Kiera Cass. Boken är 342 sidor lång och utspelar sig 20 år efter den tredje delen i serien. Den avslutande boken, The Crown, släpps maj 2016.
 
Handling
"Prinsessan Eadlyn har växt upp med att höra berättelserna om hur hennes föräldrar träffades. För tjugo år sedan deltog America Singer i Selection och vann prins Maxons hjärta - och de levde lyckliga i alla sina dagar. Eadlyn har alltid funnit deras berättelse romantisk, men har inget intresse av att försöka upprepa den. Om det var upp till henne skulle hon skjuta upp att gifta sig så långt som möjligt. Men en prinsessas liv är aldrig riktigt hennes eget och Eadlyn kan inte fly från hennes egna Selection. Eadlyn förväntar sig inte att hennes berättelse kommer att sluta romantiskt, men kanske kan en deltagare vinna hennes hjärta och visa vilka möjligheter som ligger framför henne... Kanske kan någon bevisa att det inte är så omöjligt att vara lycklig i alla sina dagar."
 
Recension
Kiera Cass är en mycket begåvad författare som kan komma undan med nästan vad som helst. Det spelar ingen roll att boken inte är det minsta trovärdig: hennes språk och berättelse gör ändå The Heir till en beroendeframkallande bladvändare.
 
Jag älskar Cass sätt att skriva. Boken är lättläst och har ett bra flyt. Hennes ord inger ett slags lugn i läsaren. Läsningen är glädjande, mysig och värmande. Fast boken har svagheter så fängslar språket så pass mycket att bristerna snabbt glöms bort.
 
The Heir skiljer sig mycket från de tidigare böckerna i The Selection-serien och det är intressant att följa den som håller i tävlingen istället för en som tävlar. I tidigare böcker har vi fått uppleva världen ur sympatiska Americas synvinkel. The Heir berättas istället från Eadlyns perspektiv. Hon är bortskämd och otroligt respektlös, och minst sagt svårare att tycka om än America. Men samtidigt ger hennes kontrasterande personlighet en större chans till utveckling. Jag vet att många har haft svårt för boken just på grund av Eadlyn, och fast jag håller med om att hon inte är lika charmig som America så är det tydligt att det är ett medvetet val från författarens håll och därför är det ingenting som jag stör mig på.
 
Precis som jag inledde med så är boken inte trovärdig. Världsuppbyggnaden är inte särskilt genomtänkt och många av händelserna är överdramatiserade och klyschiga. Men trots det kan jag inte undgå att älska boken. Jag tycker om värmen, karaktärerna och det faktum att jag inte kan sluta le när jag läser boken. I vilken annan bok som helst hade samma brister irriterat mig, men ärligt talat påverkar de mig inte alls i The Heir.
 

Femtio nyanser av honom

Fakta
Femtio nyanser av honom (org. Fifty shades of Grey) är första delen  i Fifty Shades-trilogin av E. L. James. Boken är 554 sidor lång och publiceras av Norstedts förlag.
 
Handling
"När litteraturstudenten Anastasia Steele intervjuar den framgångsrike vd:n Christian Grey blir hon helt tagen - han är otroligt attraktiv, men skrämmande. Övertygad om att hon inte kommer att träffa Grey igen gör hon allt för att glömma honom, tills han en dag byker upp på hennes jobb och bjuder ut henne. Ana förvånas över vilka känslor Christian väcker hos henne. När han sedan varnar henne för att komma honom nära blir hon bara mer intresserad. Snart upptäcker Ana mer än hon någonsin kunnat tro om sina egna begär, och allt det Grey gömmer för omvärlden."
 
Recension
Femtio nyanser av honom är en tydlig fanfic av Twilight, fast utan vampyrer och med BDSM. Både Christian och Edward är mystiska, överbeskyddande, attraktiva och rika män. Bella och Ana är båda två klumpiga, oskyldiga och relativt ointelligenta kvinnliga karaktärer som vid första ögonkastet faller för mannen. Fler likheter radar upp sig under läsningens gång, men jag måste medge att jag är ett mycket större fan av Twilight än Femtio nyanser.
 
Ana är en alldeles för svag och foglig karaktär för att jag ska kunna tycka om henne. Hon står inte upp för sig själv och rättar sig ständigt efter Christians vilja. Christian å andra sidan vet vad han vill, men som läsare får jag inte riktigt grepp om honom. Han är otroligt temperamentsfull och därmed förvirrande eftersom man aldrig riktigt vet hur han ska reagera på olika situationer. Trots att jag aldrig skulle vilja vara i närheten av honom i verkligheten så måste jag dock medge att jag finner honom fascinerande. Som läsare vill man få reda på mer om hans förflutna och varför han är som han är.
 
Femtio nyanser av honom har en del tilltalade drag och jag finner de romantiska scenerna mellan Christian och Ana intressanta. Dock är boken dåligt skriven och många av replikerna känns skrattretande irrelevanta och opassande. Mycket av det som sägs och händer är dessutom upprepande och i längden blir det tjatigt att läsa om samma saker gång på gång. Ytterligare en aspekt som gör boken lite B är att både karaktärerna och en stor del av handlingen är stereotypiska.
 
Nu har största delen av den här recensionen varit negativ men jag tycker faktiskt inte att boken är dålig. Jag avskyr att vissa människor säger att boken stödjer misshandel och våldtäkt: alla får ha sin egen åsikt och faktum är att Ana i boken ger sitt samtycke. Du behöver inte tycka om det som sker men du ska inte heller nedvärdera andra som faktiskt gillar boken. Punkt. Jag tycker att karaktärerna är fascinerande och romantiken (inte sexscenerna) finner jag rätt tilltalande. Jag ser fram emot att läsa fortsättningen.
 

När vi tvekade

Fakta:
När vi tvekade (org. After we collided) är den andra delen i After-serien, skriven av Anna Todd. Serien började som digital fanfiction av gruppen One Direction, men idag finns bästsäljaren i även fysiska kopior. Boken är 740 sidor lång och publiceras av Norstedts förlag.
 
Handling:
"Efter en kaotisk början på Tessas och Hardins förhållande verkade saker och ting börja falla på plats. Sedan kom den förkrossande sanningen fram... Tessa visste att Hardin kunde vara elak och hans humörsvängningar plågade henne, men hon trodde ändå att han älskade henne. Så som hon älskar honom. Är Hardin verkligen den djupa och missförstådda kille som Tessa föll så hårt för? Eller var allt bara ett spel?"
 
Recension:
Ja, du. Jag vet knappt vad jag ska skriva. Att läsa När vi tvekade är som att äta chips. Man är fullt medveten om att det inte är bra för en, men efter att man väl ha smakat en så går det inte längre att hålla sig undan. Precis som Tessa och Hardin i deras relation, så är jag fullt medveten om alla bokens brister; men jag dras ändå till den och kommer utan tvekan att läsa vidare.
 
Jag kan börja med att skriva att boken är lite väl lång. Jag har inget emot tegelstenar, men det måste finnas kvalité och inte bara kvantitet. När vi tvekade är väldigt upprepande och med skillnad från första boken händer det inte mycket som för handlingen framåt. Majoriteten av boken består av gräl, och att karaktärerna gör slut för att sedan bli tillsammans igen.
 
Och karaktärerna… var ska jag börja? De är fruktansvärda men jag älskar dem ändå. Det går knappt att beskriva. Jag avskyr dem båda två men kan inte hjälpa att känna empati för dem ändå. Båda två är omogna hycklare. De överreagerar, ljuger och klarar inte av simpel kommunikation. Jag skulle personligen aldrig gå i närheten av Hardin. Han är alldeles för kontrollerande, våldsam och avundsjuk. Tessa är också en frustrerande karaktär: mest för att hon är en push-over. Jag skulle aldrig någonsin förlåta Hardin efter det han gjort, och jag tappade min respekt för Tessa när hon gång på gång återvände till honom. När de väl är sams så är de hur gulliga som helst tillsammans, men för det mesta ser jag deras relation som rent utav giftig.
 
Språket är det jag fastnat mest för. Todds skrivteknik är riktigt bra och texten har ett bra flyt. Trots att boken är så sjukt frustrerande och irriterande så fastnar jag för läsningen: på något sätt blir den beroendeframkallande. När vi tvekade är inte realistisk, den har mer bråk och sex än något annat och jobbiga karaktärer fyller sidorna: men ändå griper boken tag i mig.
 
Som helhet måste jag medge att jag gillar När vi tvekade. Den är inte riktigt lika bra som första delen i serien, eftersom den inte för handlingen framåt, men boken griper tag i mig som läsare och trots att den är över sjuhundra sidor så gick den snabbt att läsa. Jag hoppas på att både Hardin och Tessa utvecklas i nästa bok så att jag slipper störa mig på deras konstanta hattande fram och tillbaka.
 

När Vi Möttes

Fakta:
När vi möttes är den första delen i After-serien av Anna Todd. Boken är 635 sidor lång och publiceras av Norstedts bokförlag. Boken publicerades av Todd på internet som fanfiction av One Direction-medlemmen Harry Styles. Tack vare att den fått många läsare har boken nu publicerats i även fysiskt format.
 
Handling:
"Tessa har knappt kunna sätta sin fot på college innan hon möter Hardin. Hon har höga betyg och ambitioner, en perfekt pojkvän därhemma och en överbeskyddande mor som vill hålla henne borta från allt vad studentliv heter. Hardin är hennes raka motsats med sina svarta kläder, massor av tatueringar och sin piercade läpp. Att Hardin dessutom är oförskämd, hämnar i slagsmål på alla fester och strular med en ny tjej varje helg gör att Tessa vet att hon borde undvika honom till varje pris. Men hon kan inte sluta tänka på honom."
 
Recension:
Jag har aldrig lyssnat på One Direction men tanken på att detta är fanfiction var det lockade mig till boken. Hade jag sett När vi möttes i affären hade jag gått rakt förbi den eftersom omslaget är så hemskt. Tråkigt, fult och säger ingenting om boken över huvud taget. Ropar inte direkt ”läs mig!”. Men nu fick jag som tur var boken av Norstedts och jag måste skriva att jag både älskar och hatar boken på samma gång. Berättelsen är vackert konstruerad och Todds språk gör att det blir en lättsam, njutbar och aningen beroendeframkallande läsning. Men.
 
Jag klarar inte av karaktärerna.
 
Att kalla Hardin otrevlig är alldeles för snällt.  Han är grym, lynnig, elak, illvillig… rent utav giftig. Visst finns det stunder då han visar andra sidor som fick mig att gilla hans mer schyssta jag, men jag skulle aldrig – under några som helst omständigheter – vara tillsammans med en sådan man. Han misshandlar Tessa psykiskt upprepande gånger, krälar tillbaka för förlåtelse för att sedan återkomma med sin fulla styrka och göra någonting ännu värre. 
 
Om du har läst Fifty Shades of Grey och tycker att Christian är omoralisk och behandlar Ana fel så ska du definitivt inte läsa När vi möttes. I jämförelse med Hardin är Christian Grey ett helgon. Christian gör aldrig någonting för att medvetet skada Ana, medan Hardin konstant bryter ner Tess för att själv må bättre. Jag förstår att Todd porträtterat honom så med flit, och hon har själv sagt i intervjuer att han är elak som person, men efter ett gäng hemska gräl så orkade jag helt enkelt inte med honom längre.
 
Och Tessa själv! Jag gillade henne i början men ju längre jag läste desto mer störde jag mig på henne.
 
Inte bara är hon villig att gång på gång återvända till Hardin och genomlida hans skit, utan hon är också en hycklare. Jag tyckte så synd om hennes pojkvän Noah och ogillade Tessa från samma stund som hon började ljuga för honom. Tessa försöker rättfärdiga hennes handlingar genom att skylla dem på Hardin, men jag tycker att hon försätter sig själv i många onödiga situationer och också är ansvarig för en hel del som händer dem som ett par. Både Tessa och Hardin är väldigt omogna och trots att de båda två visar varmare sidor så är helhetsintrycket av dem inte gott.
 
Är du trött på klyschor och böcker som följer den typiska mallen för YA-romance så ska du nog inte välja den här boken för din nästa läsning. Själv störde jag mig inte särskilt mycket på det. Visst, det blev förutsägbart och det är lite tråkigt att Todd inte var mer innovativ när hon bestämde bokens upplägg, men hon skriver så pass bra att det kompenseras stort. Jag älskar hennes skrivteknik och val av ord och hon lyckades fängsla mig väldigt tidigt i boken. Det fanns en konstant dragningskraft till boken och jag ville hela tiden veta hur det skulle gå för Hardin och Tessa.
 
Nu vet jag att mesta delen av recensionen har varit negativ men för att vara ärlig så gillar jag När vi möttes. Om jag inte tar karaktärernas hemska handlingar och bokens många upprepningar i beaktning så är detta en riktigt bra bok. Den har romans, lite upphetsning och Todds språk gör boken till en lättsam och njutbar läsning. Trots att slutet visade hur ohygglig Hardin verkligen kan vara så vill jag verkligen läsa nästa del i serien. Jag är väldigt nyfiken och spänd över att få se var Todd ska ta karaktärerna i nästa installation. När vi möttes är som en light-version av Fifty Shades of Grey, and me like.
 

För Dig Fångad

Fakta:
För Dig Fångad (org. Captivated by You) är den fjärde delen i Crossfire-serien av Sylvia Day. Boken är 369 sidor lång och publiceras av Norstedts bokförlag.
 
Handling:
"Gideon kallar mig sin ängel, men han är miraklet i mitt liv. Min fantastiska man, fast besluten att dräpa mina demoner samtidigt som han vägrar att konfrontera sina egna. Om det inte hade varit för alla hemligheter han dolde för mig. Löftena som vi gav varandra borde ha bundit oss samman. Istället öppnade de gamla sår och lurade fram bittra fiender ur skuggorna. Vi stod inför ett svårt val: det välbekanta liv vi hade levt innan vi träffades, eller kampen för en framtid som plötsligt verkade vara en omöjlig och hopplös dröm..."
 
Recension:
Av någon anledning har jag läst en hel del erotica-serier. Av alla dem har Crossfire en stadig placering på tredje plats med ett rejält glapp till tvåan. För Dig Fångad ligger på ungefär samma nivå som de tidigare böckerna i serien; det är bara den första romanen som jag anser är snäppet bättre. Men jämför man med mina favorit-erotica, Fifty Shades (andra plats) och The Original Sinners (första plats) så är För Dig Fångad blek i jämförelse.
 
Nu ska jag inte sitta och jämföra med The Original Sinners genom hela recensionen men jag vill bara nämna att karaktärernas kemi är helt annorlunda i serierna. Jag saknar lite den varma och glädjande känslan mellan karaktärerna i För Dig Fångad. Karaktärerna känns enformiga och stereotypiska. De har inte samma intressanta förflutna eller djup som i The Original Sinners. Det jag gillar med The Original Sinners är också den verklighetstrogna och välgrundade dramatiken som alltid förblir intressant. I För Dig Fångad känns det som att det mesta som händer har hänt tidigare, vilket blir förutsägbart.
 
Men visst har För Dig Fångad en hel del romantik och charm, det nekar jag inte. Det är bara att det blir lite uttjatat efter ett tag. Vi har kommit till den punkten där Gideons och Evas förhållande inte är lika intressant längre och det blir lite tråkigt att läsa om.
 
Dock är Sylvia Days skrivteknik hur bra som helst. Hon skriver lättsamt och beskriver riktigt bra. Hon hade kunnat ta bort mycket av dramat dock; en hel del känns onödigt och omotiverat och handlingen är utdragen. Dialogerna är också klyschiga, men ibland blev det mysigt att läsa om hur turturduvorna talade med varandra.
 
Allt som allt är För Dig Fångad bra, men inte mycket mer än så. Intresset har svalnat eftersom fjärde bokens koncept inte skiljer sig mycket åt från tidigare delar. Boken väcker inte samma starka känslor som exempelvis The Original Sinners och saknar trovärdighet, men samtidigt är den romantsik och småmysig. Jag rekommenderar boken till er som vill ha en lättsam erotica.
 
 

Helgonet

Fakta:
The Original Sinners-serien är uppdelad i två delar; De Röda Åren och De Vita Åren. Trots att De Vita Åren är en prequelserie till De Röda Åren bör den läsas efter De Röda ÅrenHelgonet är den femte boken i The Original Sinners-serien av Tiffany Reisz, och den första delen i De Vita Åren. Boken är 412 sidor lång och släpps av Harper Collin Nordic (tidigare kallat Harlequin) bokförlag.
 
Handling:
"Innan hon blev Manhattans mest berömda dominatrix var Nora Sutherlin en helt vanlig tjej som hette Eleanor. Upprorisk som hon är har Eleanor aldrig stött på en regel hon inte vill bryta mot. Hon är trött på sin mammas kyrkliga fanatism och de begränsningar som den katolska skolan sätter upp. Därför bestämmer hon sig för att aldrig mer gå i kyrkan. Men när ett fatalt misstag är på väg at förstöra allt för Eleanor, är det prästen Søren som griper in och räddar henne. Hon svär på att betala tillbaka genom att lyda honom vad det än gäller, och en helt ny värld öppnar sig när han avslöjar sina djupaste hemligheter."
 
Recension:
Jag älskar verkligen Tiffany Reisz och rekommenderar The Original Sinners-serien till alla som är nyfikna på den här genren. Jag storgillade verkligen De Röda Åren och var grymt taggad över att få läsa om Noras tonårsliv; tiden innan hon blev dominatrix. Helgonet gjorde mig verkligen inte besviken. Jag älskar stämningen i boken och Tiffany Reisz språk är fantastiskt. Det är lättsamt och lättförståeligt, med ett perfekt tempo. Hon lyckas få med både komik, spänning, romantik och erotik i en välarbetad mix. Trots att det självfallet finns en hel del sexprat och intima scener så är denna erotica så mycket mer och boken väcker många blandade känslor.
 
Många har läst Fifty Shades of Grey och jag tycker själv att den serien är bra, men den är inte jämförbar med The Original Sinners. Den här serien är både mörkare och bättre skriven, och den bjuder på som sagt mycket mer än bara sex. I Helgonet berättar dominatrixen Nora om sitt liv för Nico, och vi får följa hennes väg till Søren och BDSM. BDSM är ingenting jag intresseras av i vanliga fall men Tiffany Reisz skriver böckerna såpass bra att vem som helst skulle bli fascinerad av det.
 
Jag älskar karaktärerna. Kingsley, Eleanor och Søren är alla tre djupt fascinerande, otroligt charmiga och mycket komplexa karaktärer. Jag gillar hur Eleanor är kaxig och rättfram och det är en fröjd att läsa ur hennes synvinkel. Hon är en allmänt underhållande karaktär som ständigt kommer med rappa kommentarer.
 
Helgonet är en bok jag hade mycket svårt att sluta läsa, och jag kände ett konstant drag till boken. Den är otroligt intressant, med härliga och komplexa karaktärer och en djup, spännande handling som handlar om så mycket mer än bara sex. Jag ser mycket fram emot nästa del i serien då Helgonet är årets hittills bästa bok.
 



RSS 2.0