Stanna hos mig

Författare: Ayọ̀bámi Adébáyọ̀.
OriginaltitelStay with me.
Serie: Fristående.
Längd: 340 sidor.
Bokförlag: Lilla Piratförlaget.
 
Yejide har varit gift i fyra år. Det enda som saknas i deras liv är ett barn. Hon ber om ett mirakel, träffar läkare och går motvilligt på en krävande pilgrimsfärd. Men inget händer, och släkten kräver ett barn.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Stanna hos mig är en vackert skriven roman, som jag ville tycka om med hela mitt hjärta. Och visst är det en bra bok, och det var riktigt intressant att läsa om de annorlunda sederna som medföljde i och med att den utspelas i Nigeria. Men trots att jag ser hur bra den är och att jag förstår varför alla är så imponerade, kan jag inte påstå att jag satt särskilt fängslad.
 
Boken har egentligen allt jag brukar tycka om: komplexitet och djup. Men det saknades något, som fick mig att bli väldigt ”meh” över hela upplevelsen. Stilen är lite för poetiskt lagd, och trots att tempot är långsamt upplevde jag romanen som extremt påskyndad då Stanna hos mig bearbetar ett väldigt långt händelseförlopp. Därtill fastnade jag aldrig riktigt med karaktärerna.
 
Summan av kardemumman så är Stanna hos mig egentligen en riktigt bra debut. Jag tror att anledningen till att jag inte fastnade har mer med mig som person att göra, snarare än romanens kvalitet. Så innan du dömer boken efter mina hårda ord, uppmanar jag dig att ge den en ärlig chans.
 

Kyssfaktorn

Författare: Helen Hoang.
OriginaltitelThe kiss quotient.
Serie: Fristående.
Längd: 380 sidor.
Bokförlag: LoveReads.
 
Stella har aldrig lockats av man och barn. Att hon dessutom har Aspergers gör inte saken lättare – att analysera data är enkelt, men att dejta är svårare. Michael kämpar med räkningarna för sin mammas cancerbehandling och arbetar extra som eskort. När Ställa anlitar honom för att lära henne om sex och kärlek, kan han inte tacka nej.
 
 
 
 
 
 
 
 
Jag har läst nästan alla böcker som bokförlaget LoveReads har släppt, och till min besvikelse har jag varit måttligt imponerad av dem allesammans. Därför hade jag inte särskilt höga förväntningar på Kyssfaktorn. Men wow! Den var mycket bättre än vad jag trodde och jag fastnade för romanen direkt!
 
Kyssfaktorn är alltså förvånansvärt gripande. Trots att handlingen är lite tunn och följer en relativt förutsägbar mall, känns läsningen på något sätt fräsch. Det är dessutom en starkt karaktärsdriven bok, och därför spelar handlingen inte så stor roll. För karaktärerna är underbara! Protagonisten är riktigt intressant och kärleksintresset Michael fick mig nästan att börja dregla över sidorna. För ja, läsningen är het. Riktigt het. Den kopplade ifrån mig totalt från verkligheten och fick mig att fantisera om… allt möjligt.
 
Som helhet är Kyssfaktorn riktigt bra. Mysig, romantisk och drömsk. Visst saknar boken lite djup, men den uppfyller sitt syfte mer än väl: att transportera läsaren till en alldeles underbar plats fylld med passion och hetta. Kyssfaktorn är helt klart min favorit från LoveReads.
 

Heta möten

Författare: Cara Lockwood.
OriginaltitelNo strings.
SerieDare #1.
Längd: 158 sidor.
Bokförlag: HarperCollins Nordic.
 
Att träffa någon för en natt är otänkbart för den ordentliga Emma. Trots det kan hon inte motstå förslaget från främlingen i hennes nya dejtingapp. Det dröjer inte länge förrän hon möter upp den långa, mörka mr X och får sina hemligaste fantastier uppfyllda. Men vem är egentligen denna sanslöst snygga man hon möter på lyxhotellet? Och vad kommer deras möte att leda till?
 
 
 
 
 
 
 
 
Heta möten passar dig som söker en väldigt typisk romance. Den är inte dålig på något sätt, men följer helt enkelt en relativt uttjatad mall. Boken utforskar inte direkt nya terrotorier, utan återberättar sånt som vi har läst förut. Med det sagt gör Lockwood ett helt okej jobb. Heta möten är inte direkt banbrytande, men språket är bra och romanen hamnar inte i facket som klassificerar erotika som billigt.
 
Däremot kan jag tycka att boken är lite väl förutsägbar och klyschig. Till exempel har mr X legat runt med hur många kvinnor som helst, men förälskar sig direkt med Emma efter ett enda engångsligg. Utan att veta något om henne, drar han slutsatsen att hon är "speciell". Jag vet inte... det hela känns lite löjligt.
 
Allt som allt är Heta möten okej. Den är inte på något sätt något utöver det vanliga, men är du sugen på en klassisk, het romance passar den alldeles utmärkt.
 

30 dejter på 30 dagar

Författare: Sarah Title.
OriginaltitelThe undateable.
SerieFörälskade bibliotekarier #1.
Längd: 357 sidor.
Bokförlag: LoveReads.
 
Melissa är nöjd med sitt anonyma liv som bibliotekarie. Colin måste komma på bra idéer för att behålla sitt jobb på en hipp nättidning. Av en slump blir ett videoklipp av den Ogillande bibliotekarien en viral succé, och gissa vem det är. Melissas ansikte är plötsligt överrallt, och det är då Colin ser sin chans.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
30 dejter på 30 dagar är en väldigt typisk romance. Varm, lättsam men inget speciellt. Det är en sådan typ av bok som inte kräver någon ansträngning att läsa, men som samtidigt inte gör ett särskilt stort intryck. En sådan typ av bok man läser och tycker är helt okej, men som man glömmer rätt snabbt efteråt.
 
Jag hade lite svårt att förbli engagerad under läsningen av 30 dejter på 30 dagar. Inte för att boken är dålig, utan snarare för att den inte har det där lilla extra. Den saknar något som sticker ut. Jag fastnade varken för karaktärer eller handling, just för att de var slätstrukna, förutsägbara och vanliga. Inget riktigt griper tag. Det jag tyckte om var däremot relationen mellan Colin och Melissa, men den får aldrig riktigt tid att blomstra. Istället känns den påskyndad och aningen påtvingad, just för att så mycket fokus ligger på resterande män som dejtas.
 
Allt som allt är 30 dejter på 30 dagar okej, men inte mer. Det är en romance som passar dig som vill läsa en lätt och snabbläst roman. Vill du emellertid ha mer djup och komplexitet rekommenderar jag dig att leta vidare.
 

Den lilla bokhandeln runt hörnet

Författare: Jenny Colgan.
OriginaltitelLittle shop of happy ever after.
Serie: Fristående.
Längd: 343 sidor.
Bokförlag: Massolit.
 
Som bibliotekarie får Nina göra det hon gillar mest: matcha rätt bok med rätt person. Men när hennes bibliotek tvungas stänga står hon plötsligt utan jobb. Så hittar hon en annons om en skåpbil och får en idé: hon ska starta en egen bokhandel, på hjul!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Den lilla bokhandeln runt hörnet är en mysig, småcharmig och om något överskattad roman. Missförstå mig inte, jag tycker att det är en bra bok. Språket är behagligt och läsningen kändes allmänt avkopplande: passande för alla som söker en lättsam feelgood-bok. Men efter allt som jag har hört om den, kan jag inte undgå att känna mig lite besviken.
 
Det är nämligen en rätt så typisk chick-lit, som håller sig inom ramarna och inte bjuder på något utöver det vanliga. Handlingen är förutsägbar och fylld med troper, och som helhet känns romanen rätt ytlig. Den fick mig inte att kännaoch karaktärerna kändes inte tillräckligt komplexa för att jag skulle fastna ordentligt. Det känns lite som en dussinbok.
 
Allt som allt är Den lilla bokhandeln runt hörnet helt okej. Jag skulle till och med kunna påstå att den är bra. Men det är en sån där bok där man får precis vad man väntar sig, och efter hajp kring den hade jag hoppats på mer.
 

Grejen med kärlek

Författare: Julie James.
OriginaltitelThe thing about love.
Serie: FBI/US attorney #7.
Längd: 429 sidor.
Bokförlag: Lovereads.
 
FBI-agenterna Jessica och John har ett gemensamt förflutet. Hon var advokat och han en kaxig militärkille när de möttes på utbildningen för blivande agenter. De var båda vinnarskallar och rök ihop första dagen. Sex år sedan blir de tilldelade ett undercoverfall, där de ska jobba som partners. Plötsligt kan hettan från deras ständiga rivalitet resultera i något mycket mer komplicerat.
 
 
 
 
 
 
 
Grejen med kärlek är en fristående roman i Julie James serie om FBI-agenter och advokater. Jag tror faktiskt inte att jag har läst något om agenter tidigare. Kriminalare och poliser, javisst! Men agenter? Nej. Och skillnaden mellan dem är markant. Vanliga så kallade deckare kretsar ofta kring ett mysterium som ska lösas. Det gör inte Grejen med kärlek. Istället får vi ta del av agenternas undercover-arbete, och det hela lutar mer åt genren romantiskt drama än thriller. Trots att det ibland blir lite väl långa beskrivningar över deras förberedelser och fall, tror jag att jag föredrar den här typen av romaner framför klassiska deckare. Det känns fräschare, på något sätt.
 
Det här är alltså romance som har sex som inslag men inte huvudfokus. Läsningen är fortfarande het och laddad, men med mer handling runt om. Karaktärerna är dessutom lätta att tycka om, och språket är lätt att ta till sig.
 
Förutom att agent-delen blir lite tung ibland, som jag nämnde ovan, finns inte mycket att klaga på. Det vore i så fall det lite abrupta slutet, som inte känns särskilt trovärdigt. Berättelsen får inte riktigt tid på sig att avrunda och som läsare övertygades jag inte över karaktärernas känslor för varandra. Men allt som allt tycker jag att Grejen med kärlek var en trevlig läsning. Boken passar dig som tycker att agenter och kärlek är den perfekta kombinationen.
 

Alla hjärtans mirakel

Författare: Simona Ahrnstedt.
Serie: Fristående.
Längd: 81 sidor.
Bokförlag: Lovereads.
 
"Minoo tycker att det är svårt att hitta kärleken. Men kärleksängeln Astrild ruvar på en plan. När Minoo lockas in i en butik på Drottninggatan, blir ett mystiskt möte en upplevelse hon sent kommer att glömma."
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Alla hjärtans mirakel är en kort, het berättelse som fick håret på armarna att resa sig. På få sidor lyckas Simona Ahrnstedt skapa mer känsla än vad som finns i de flesta romance-böckerna som jag har läst. Novellen är omöjlig att inte sträckläsa, och när sista sidan är läst är det svårt att inte vilja ha mer.
 
Det här är inte en novell för de pryda. Den innehåller nämligen väldigt detaljerade, explicit beskrivna sexscener. Ahrnstedts språk gör emellertid att boken aldrig känns smaklös eller vulgär. Den är välskriven och genomtänkt från början till slut, och trots den erotiska genren känns Alla hjärtans mirakel elegant.
 
Som helhet tycker jag om Alla hjärtans mirakel. Novellen har noll trovärdighet, men vad gör egentligen det?
 

Sunt förnuft, vilt hjärta

Författare: Veronica Almer.
Serie: Fristående.
Längd: 308 sidor.
Bokförlag: Visto.
 
"Journalisten Ella styr sitt liv med järnhand. Men när hon får sparken hänger hennes karriär på en intervju med en arrogant pojkbandssångare. James ser Ella som ännu en journalist att bocka av på listan. Men till skillnad från andra kvinnor faller hon inte för hans leende. Istället börjar hon gräva efter hemligheter. Ella och James har inget gemensamt, men när de träffas öppnas dörrar till deras förflutna som båda trodde var stängda."
 
 
 
 
 
 
Sunt förnuft, vilt hjärta är en relativt typisk romance. Det är en bra bok: småcharmig med behagligt språk. Innehållet är lätt att ta till sig och texten har fint flyt. Men jag fastnade inte helhjärtat. Detta för att den inte sticker ut. Boken gör inga direkta fel, men har inte något som gör den originell och annorlunda. Det som händer är förutsägbart och som läsare blev jag aldrig förvånad.
 
När det kommer till karaktärerna är jag kluven. Jag tycker om Ellas starka personlighet och hade lätt att relatera till hennes behov av kontroll. Däremot kunde jag inte stötta det faktum att hon var otrogen och att det ämnet behandlades lite… lättvändigt. Jag hade också svårt för James, som är en typiskt arrogant bad boy – vilket inte riktigt är min cup of tea. Jag har lättare att fastna för fiktiva killar som är genuina och sockersöta. 
 
Vidare är jag personligen lite trött på böcker där kärleksdramat är den enda drivande faktorn. Att Sunt förnuft, vilt hjärta är en renodlad romance är inte fel någonstans, men på sistone har jag känt mig mättad på sådan litteratur – vilket gjorde det till dålig timing. Jag älskar att ta del av böcker där passionerade romanser dominerar, men vill gärna ha en intressant handling bortom just kärleksdramat.
 
Som helhet är romanen okej. Den passar dig som söker en typisk, het romance. Sunt förnuft, vilt hjärta är helt klart en godkänd debut, och jag ser fram emot att läsa mer av Almer i framtiden. Men om du är inställd på en mer originell läsning, föreslår jag att du letar vidare. 
 

Mörkare

Författare: E. L. James.
Originaltitel: Darker.
SerieFemtio nyanser enligt Christian #2.
Längd: 585 sidor.
Bokförlag: Norstedts.
 
"Christians heta affär med Ana slutade i krossade hjärtan, men han är fast besluten att vinna tillbaka henne. Han försöker trycka undan sitt behov av kontroll, och älska Ana på hennes egna villkor. Men fasor förföljer honom. Kan han behålla hennes kärlek trots det mörker han bär på?"
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Mörkare innehåller samma berättelse som Femtio nyanser av mörker, men skildras ur Christians perspektiv istället för Anastacias. Eftersom handlingen och händelseförloppet är detsamma, bidrar boken inte med mycket nytt, och det är uppenbart att bokserien ur Christians synvinkel är ett sätt för författaren att tjäna mer pengar utan att behöva arbeta fram en ny story. Ändå fastnade jag för läsningen, och jag rekommenderar boken om du tycker om de ursprungliga romanerna.
 
Det är något med berättelser som innehåller snygga, förmögna män som är kusligt lockande. Att mannen i fråga har kontrollbehov och masochistiska fetischar skulle få mig att fly långt om det vore verklighet, men i litteraturen ger det istället karaktären djup. Denna komplexitet gör läsningen psykologiskt intressant, och ger karaktären stor chans till utveckling.
 
Det som särskiljer Mörkare från Femtio nyanser av mörker är främst Christians inre monologer; att vi får ta del utav hans tankegångar och sätt att se på situationerna som uppstår. Vi får också ta del utav några av hans möten med kollegor och familjemedlemmar. Jag hade emellertid velat ha fler nya scener med Christian. I Mörkare är scenerna för det mesta desamma som Femtio nyanser av mörker, och jag upplever att läsningen hade blivit mer givande om vi fått tagit del utav fler avsnitt ur Christians liv som Anastacia inte redan berättat om.
 
Som helhet är Mörkare en bra bok. Känner du att du kan berättelsen utan och innan kan läsningen sannolikt upplevas som tradig. Men om du inte kan få nog av Ana och Christian rekommenderar jag boken varmt. Mörkare är ett bra alternativ om du känner för att läsa om Femtio nyanser av mörker, men ändå vill ha något nytt.
 

Inte för nära

Författare: Colleen Oakley.
OriginaltitelClose enough to touch.
Serie: Fristående.
Längd: 407 sidor.
Bokförlag: Lavender Lit.
 
"Jubilee har en ovanlig åkomma: hon är allergisk mot människor. Sedan en nära döden-upplevelse som tonåring har hon därför isolerat sig i sitt hem. Men när hennes mamma dör tvingas hon lämna sin trygga exil."
 
 
 
 
 
 
 
 
Inte för nära är en fängslande roman, vars koncept påminner om Ingenting och allting av Nicola Yoon. Men enligt mig är Inte för nära mycket bättre – och trovärdigare – än den populära ungdomsboken.
 
Jag fastnade direkt för Inte för nära. Handlingen fångade omedelbart mitt intresse och språket trollband mig från första sidan. Dessutom är karaktärerna underbara, och det tog inte lång tid förrän jag förälskat mig i dem. Jag fastnade särskilt för Jubilee, som inte bara är riktigt fascinerande som person, utan också har en väldigt behaglig berättarröst som gör det lätt att ta till sig innehållet. Trots allvaret i boken är hennes tankar skrivna med en humoristisk touch, som gör boken omöjlig att lägga ifrån sig.
 
Det enda som jag har att kritisera är slutet. Det kändes påskyndat och klyschigt, och på något sätt upplevde jag det som att författaren inte hade energi över till att knyta ihop säcken ordentligt. Men för övrigt är Inte för nära en mysig må bra-bok; en riktig pärla. 
 

Målarens musa

Författare: Lisa Strømme.
OriginaltitelThe strawberry girl.
Serie: Fristående.
Längd: 330 sidor.
Bokförlag: HarperCollins Nordic.
 
"Sommaren 1893. Johanne Lien tar anställning som husa hos den förmögna familjen Ihlen och blir snart dottern Tulliks förtrogna. Ingen i familjen vet om att Tullik har ett kärleksförhållande med konstnären Edvard Munch, och Johanne finner sig snart indragen i hemlighetsmakeriet. Men hur mycket är Johanne villig att riskera för att bevara deras hemlighet?"
 
 
 
 
Målarens musa är en lågmäld men djupt atmosfärisk roman. Den passionerade kärlekshistorian griper tag redan från första sidan, och fast handlingen rör sig långsamt framåt gör händelsernas intensitet det svårt att släppa taget om boken. Stämningen är tryckande, och engagemanget för de komplexa karaktärerna håller läsaren på helspänn, eftersom man hela tiden undrar hur de ska komma ur hemlighetsmakeriet välbehållna.
 
Det som gör Målarens musa så gripande är det fylliga språket. Rikt på detaljer gör de levande beskrivningarna att läsaren helt förlorar uppfattningen om tid och rum. Allt beskrivs med sådan känsla att det är lätt att se det hela framför sig. Det målande språket är dessutom precis lagom kryddat med metaforer, och skönheten i den nästintill poetiska texten lämnar bestående avtryck.  Målarens musa är inte en bok man glömmer i första taget.
 
Den sensuella bokens hjärtknipande berättelse förankras dessutom i verkliga, historiska händelser. Målarens musa är nämligen inspirerad av historien bakom Edvard Munchs målning ”Skriet”. Fast en stor del av romanen är påhittad, är det riktigt intressant och lärorikt att läsa om den kända konstnärens liv. Det enda som jag egentligen har att ”klaga” på är att jag hade velat ha ett lite annorlunda avslut på boken.
 
Allt som allt är Målarens musa en romantisk och smågalen kärlekshistoria, som verkligen investerar läsaren i karaktärerna. Detta var allt som jag vill ha i en sommarläsning. 
 

Destination: Chile

Författare: Katy Colins.
OriginaltitelDestination: Chile.
SerieÄventyr för ensamma hjärtan #3.
Längd: 302 sidor.
Bokförlag: HarperCollins Nordic.
 
"Georgias resebyrå går över förväntan och hon har precis flyttat ihop med sin pojkvän. Så dyker ett oväntat erbjudande upp, och innan hon vet ordet av har den hon åkt till Chile med Ben för att medverka i en reality-show för par i resebranschen. Resen kommer dock att bjuda på oväntade avslöjanden, och den framtid som Georgia varit så säker på ter sig allt mer avlägsen."
 
 
 
 
 
Destination: Chile är en lättsam må bra-bok, lika bra som tidigare delar i serien. Innehållet är lätt att ta till sig, texten flyter på bra och karaktärerna har ett härligt sinne för humor. Det är en gladlynt och sorglös läsning som passar perfekt nu under sommaren.
 
Men romanen har brister. Och fast de inte väger särskilt tungt i förhållande till det som är bra med boken, är de värda att nämna.
  • Georgia går tidvis på mina nerver. Ibland blir hon för mycket av ett kontrollfreak, och det blir lite tröttsamt att många av grälen som paret har hade kunnat undvikas med bättre kommunikation.
  • Handlingen är rätt förutsägbar och utmärker sig inte från mängden.

  • Jag hade velat ta mer del utav Chiles kultur och fått en mer levande beskrivning av samhället, snarare än att ha fokus på reality-serien.

Men trots bokens brister bjöd Destination: Chile på en underhållande läsning. Jag tycker väldigt mycket om Katy Colins sätt att skriva, och läser gärna mer av henne i framtiden.
 

Forbidden

Författare: Tabitha Suzuma.
Serie: Fristående.
Längd: 418 sidor.
 
"Lochan och Maya har alltid varit mer som vänner än syskon. De har behövt växa upp snabbt, och hjälpa deras alkoholiserade mamma ta hand om deras tre yngre syskon. Stressen och deras förståelse för varandra har fört dem närmare varandra än två syskon vanligen är. Så nära, att de förälskat sig i varandra."
 
 
 
 
 
 
 
Forbidden lider av ett stundtals långsamt tempo och tar ett tag att komma in i ordentligt. Men successivt blir läsaren allt mer investerad i karaktärernas liv, och inom kort sitter man som fastgjuten. Det är en fantastiskt tankeväckande och berörande roman, som tar läsaren på en känslomässig berg- och dalbana mellan skratt och tårar.
 
Forbidden är en mörk och komplex berättelse som behandlar flera svåra ämnen, så som panikångest, incest, misshandel och alkoholism. Det är en intensiv bok, som minst sagt kan upplevas som ”triggering” för vissa läsare. Men den är minst sagt värd att läsa. Karaktärerna – både protagonisterna och sidkaraktärerna – är djupt konstruerade med livfulla personlighetsdrag. De känns som verkliga individer, och det är riktigt intressant att läsa om hela familjen och deras vardagliga kamp. Tabitha Suzuma sammanlänkar dem skickligt till läsaren, och det gör genuint ont att läsa om det som karaktärerna går igenom. Smärtan intensifieras ju längre in i läsningen man kommer, och framåt slutet var jag nära att brista ut i gråt.
 
Förutom tempot, som jag nämnde i recensionens början, har Forbidden ytterligare en svaghet. Boken berättas ur både Mayas och Lochans perspektiv, vilket gör att vi får en djup förståelse för dem båda. Men deras berättarröster är relativt lika varandra, och ibland blandade jag ihop vem som gjorde vad. Jag hade velat se dem utmärka sig mer karaktäristiskt i deras sätt att tänka och agera, för att tydliggöra ur vems perspektiv man läser.
 
Som helhet är Forbidden en riktigt stark och berörande läsning. Det är inte en bok man glömmer i första taget.
 

En enda natt

Författare: Simona Ahrnstredt.
SerieEn enda natt #1.
Längd: 493 sidor.
Bokförlag: Månpocket.
 
"Natalia De la Grip är en skicklig finanskvinna. David är arbetarsonen som blivit förmögen riskkapitalist. Hans mål är att krossa familjen De la Grip. När de möts är båda oförberedda på attraktionen som uppstår. Men relationen är otänkbar, och det dummaste de kan göra är att de efter."
 
 
 
 
 
 
 
Simona Ahrnstedt är en skicklig författare. Hon har ett vackert språk och det är tydligt att orden valts med omsorg. Dessutom har hon en förmåga att beskriva händelser med precis lagom detaljnivå, och inte ens i de allra hetaste scenerna används alltför bildliga könsord som annars kan förstöra stämningen. Jag gillar dessutom att hon skriver erotisk romans utan att blanda in underkastelse.
 
Dessvärre fastnade jag inte särskilt för karaktärerna, då jag upplevde dem som tunna och stereotypiska. Det är också något med den aristokratiska eliten som jag har svårt för. Kanske är det för att jag inte intresseras av ekonomi, politik och adel, men jag blir faktiskt lite uttråkad av att läsa om överklassamhället. Detta är självfallet en personlig preferens och ingenting som Ahrnstedt gör fel – men jag föredrar helt enkelt hennes historiska romaner.
 

En förtrollad ö

Författare: Nora Roberts.
OriginaltitelDance upon the air.
SerieThree sisters island #1.
Längd: 325 sidor.
Bokförlag: Albert Bonnier.
 
"När Nell lyckas få jobb på det mysiga caféet i Three Sister Islands bokhandel dröjer det inte länge innan hon bestämmer sig för att slå sig ner i det lilla samhället för gott. Hon lär känna öns invånare, men hur trygg är Nell egentligen? På flykt undan ett destruktivt förhållande vågar hon inte avslöja sin verkliga identitet. "
 
 
 
 
 
Något med Nora Roberts sätt att skriva försvårar för mig att fastna för hennes böcker. Något med språket gör det svårt att anknyta till karaktärerna och gripas tag av handlingen. Jag kommer helt enkelt aldrig in hennes berättelser ordentligt. En förtrollad ö är inget undantag. Trots att jag tycker att protagonisten Nell är intressant som person hade jag svårt att engageras av hennes liv. Dessutom döljer det snygga omslaget en småtråkig dussinbok. Handlingen är nämligen både förutsägbar och oorginell.
 
Det romantiska förhållandet mellan Nell och Zack fungerar okej, men utstrålar inte en särskilt påtaglig kemi eller passion. Läsningen värmde inte i bröstet, och fick inte heller det att pirra i magen. Detta är både på grund av språket, men också för att jag hade väldigt svårt för Zack som karaktär. Jag tycker inte att han beter sig schysst mot Nell, och jag irriterades otroligt mycket över hans dominans. Trots att han vet att Nell tidigare har varit i ett destruktivt förhållande beter han sig som en skitstövel: han pressar henne, ignorerar hennes panikattacker och bryr sig inte om när hon blir obekväm av hans beröring. Det tycker jag inte är okej någonstans.
 
Ytterligare något som störde mig var bokens magiska element. Som ni vet avgudar jag romaner med trolldom och häftiga häxkonster, men i En förtrollad ö känns det övernaturliga malplacerat. Det känns som att Nora Roberts inte har kunnat bestämma sig för vilken genre boken ska tillhöra, och det gör att handlingen upplevs som ofokuserad. Magin känns helt enkelt opassande och överflödig i bokens kontext.
 
Som helhet gjorde En förtrollad ö inte särskilt stort intryck på mig. Det är en okej bok, och jag ska ge fortsättningen en chans, men min erfarenhet av Nora Roberts ger mig låga förväntningar. 
 

The Crown

Författare: Kiera Cass.
SerieThe Selection #5.
Längd: 278 sidor.
 
"När Eadlyn blev den första prinsessan av Illéa som anordnade sitt eget Urval, trodde hon inte att hon skulle förälska sig i någon av hennes trettiofem friare. Hon spenderade de första veckorna av tävlingen med att räkna ner dagarna tills hon kunde skicka dem hem. Men Eadlyn upptäcker att hon inte helt nöjd med att förbli ensam och plötsligt måste hon göra ett omöjligt val."
 
 
 
 
 
The Crown är en sådan där bok som får läsaren att sitta och le fånigt under hela läsningen. Boken har en lättsam och glädjande stämning, och är skriven på ett sätt som gör det oerhört lätt att fångas upp – men desto svårare att lägga ifrån sig den. Protagonisten Eadlyn, som i The Heir var så pass självisk och bortskämd att det blev påfrestande, har växt mycket som person och är betydligt mer sympatisk och lättomtyckt. Faktum är att alla karaktärerna är måttlöst goa: till och med männen som tävlar om prinsessans hjärta är vänner snarare än rivaler. Deras överväldigande omtänksamhet gör nästan att jag vill omfamna dem allesammans i en stor gruppkram och sjunga kumbaya.
 
Men The Crown är långt ifrån perfekt. Precis som i föregångarna är bokens största svaghet den ointelligenta världsuppbyggnaden och de många logiska luckorna som uppstår i berättandet. Trovärdigheten ligger i botten och kungafamiljen är pinsamt oinsatta i politik. De isolerar sig från folket som de styr över och gör omfattande förändringar utan att fundera över vilka konsekvenser det får. Därtill är boken förutsägbar och klyschig, och jag tycker att det är lite synd att männen i Eadlyns urval inte testas för att göra sig förtjänta av kronan. De närvarar bara vid vissa evenemang och påverkar inte sina egna öden på samma sätt som kvinnorna gjorde i seriens tre första böcker.
 
Som helhet är The Crown en riktigt bra roman. Det som The Crown saknar i hjärna kompenseras stort i hjärta. Inte alla böcker behöver vara intelligenta och aktivera alla hjärnceller. Ibland räcker det gott och väl med att den får läsaren att må fantastiskt bra.
 

Fångad

Författare: Meredtih Wild.
OriginaltitelHardpressed.
SerieHacker #2.
Längd: 276 sidor.
Bokförlag: Bookmark.
 
"Erica Hathaway har gjort succé i affärsvärlden och låtit sig förföras av miljardären Blake Landon. Men när demoner från hennes förflutna kommer ikapp och hotar deras liv och kärlek fattar Erica ett beslut som kommer att förändra allt."
 
 
 
 
 
 
Den sensuella Fångad är starkare och mer gripande än sin föregångare. Boken har ett behagligt tempo, en fängslande handling och heta karaktärer med fängslande kemi till varandra. Det är en roman som är lätt att komma in i, men svår att släppa taget om.
 
Men jag stör mig på karaktärernas kommunikationsbrist. Det är tröttsamt att de ljuger för att skydda varandra när det i själva verket är uppenbart att sanningen skulle lösa deras problem. Dessutom irriterades jag av att de försöker göra varandra svartsjuka genom att flirta med andra, istället för att bete sig vuxet. Det får karaktärerna att kännas stereotypiska och stundtals ointelligenta, vilket är motsatsen till vad Wild strävar efter.
 
Som helhet är Fångad en trevlig läsning som får mig att se fram emot fortsättningen. 
 

När drömmen slår in

Författare: Sofia Fritzson.
SerieSystrarna & kärleken #1.
Längd: 237 sidor.
Bokförlag: Harlequin.
 
"När Melinda får ta över familjens släktgård kommer hon ett steg närmare sin dröm. Här, i den saltstränkta sommaridyllen, ska hon starta ett eget bed and break-fast. Planerna ger Melinda annat att tänka på än den katastrof som splittrat hennes familj. Skådespelaren Anton är trött på både sin karriär och på den ständiga uppmärksamheten. När han möter Melinda förväntar han sig ändå att hon ska lyda hans minsta vink. Men hon känner inte ens igen honom. Och det är då han får sin briljanta idé..."
 
 
 
När drömmen slår in är vacker, mysig och mycket läsvärd. Det är en välskriven roman, med behagligt tempo, lättsamt språk och ett bra flyt. De genomtänkta orden gör att man snabbt försjunks i läsningen och det är inte förrän boken är slut som det går att släppa taget.
 
De härliga karaktärerna är lätta att tycka om och jag fastnade speciellt för huvudpersonen, Melinda. Hon har en djup komplexitet och ett intressant förflutet som gör det enkelt att sympatisera för henne. Jag kan däremot tycka att Anton – som i grund och botten även han är en fascinerande karaktär – skulle ha behövt lite mer kött på benen, då hans bakgrund och relationer upplevs som aningen stereotypiska och ytliga.
 
När drömmen slår in fångar läsarens intresse redan vid första sidan och har en sällsynt förmåga att hålla kvar engagemanget genom hela läsningen. Fast jag kände att bokens upplösning var påskyndad och att kulminationen hade kunnat trappas upp mer så tycker jag att Fritzon har gjort ett mycket bra arbete med boken som helhet. Jag ser fram emot att läsa fortsättningen. 
 

Slända i bärnsten

Författare: Diana Gabaldon.
SerieOutlander #2.
Längd: 798 sidor.
Bokförlag: Bookmark.
OriginaltitelDragonfly in ember.
 
"Tillsammans reser Claire och Jamie de till Frankrike för att rädda Skottland från undergång. Deras mål är att hindra fälttåget mot engelsmännen. De möter intri-gerna vid Solkungens hov och tvingas kämpa för sina liv och sin kärlek."
 
 
 
 
 
 
 
Precis som sin föregångare har Slända i bärnsten ett oerhört intressant koncept som fängslar läsaren. Tidshoppen genomförs på ett snyggt sätt och jag fascineras av hur de fiktiva händelserna skickligt vävs samman med sanna, historiska inträffanden. Det är tydligt att Gabaldon lagt ner mycket tid på sin berättelse och hon skildrar sin entusiasm genom ett detaljerat språk och komplexa karaktärer.
 
Dessvärre är läsningen relativt tung. Gabaldon är som sagt mycket duktig på att skriva och få fram ord, men i detta fall blir det för mycket: för många ord, för många detaljer och för många onödiga sidospår som inte leder någonstans. Mycket av det Gabaldon skriver om tillför ingenting till berättelsen och stora delar av boken hade kunnat komprimeras. Som ett resultat blir Slända i bärnsten långsam, utdragen och aningen ansträngande att ta till sig.
 
Som helhet är Slända i bärnsten en charmerande och tilltalande roman som är för lång i förhållande till sin handling. Det är ett unikt fall där boken är bra, men tv-serien bättre. 
 

Me Before You

Författare: Jojo Moyes.
SerieMe Before You #1.
Längd: 369 sidor.
Bokförlag: Penguin Books.
Svensk titelLivet efter dig.
 
"Louisa Clark har en stadig pojkvän, nära familj och har aldrig varit utanför sin lilla by. Hon börjar arbeta för Will, som är rullstolsbunden efter en olycka. Will har alltid levt stort, med viktiga affärsmöten Jorden runt och extrema sporter. Olyckan har gjort honom bitter, men Lou vägrar att hantera honom med silkes-vantar. Snart betyder hans lycka mer än något annat. När hon får reda på att Will har chockerande planer bestämmer hon sig för att visa honom att livet fortfar-ande är värt att leva."
 
Me Before You är ett berörande men samtidigt hjärtevärmande drama. Boken har en beh-aglig rytm och ett fint budskap som väcker tankar kring vad det innebär att verkligen leva. Därtill är karaktärerna lätta att relatera till och som läsare engageras man verkligen av deras berättelse. Fast karaktärernas tankar och känslor hade kunnat utforskas mer på djupet är de så pass genomtänkta och trovärdiga att det är svårt att inte tycka om dem.
 
Jag gillar dessutom att Me Before You inte är en renodlad kärlekshistoria. Inslag av rom-antik finns, men är inte bokens kärna. Istället fokuserar romanen på vänskaplig kärlek, livsglädje och tuffa ämnen så som exempelvis dödshjälp. Det gör boken oerhört intress-ant, samtidigt som sättet som dessa områden hanteras på har en kraftfull effekt.
 
Boken har dock sina brister. Berättelsen är relativt förutsägbar och innehåller inte direkt några oväntade vändningar. Moyes beskriver dessutom många av händelserna snarare än visar för läsaren, vilket ibland framstår som tungt och monotont. Därtill hade jag hopp-ats på att boken skulle vara ännu sorgligare, och fast jag berördes och ögonen tårades gjorde avsaknaden av kraftiga känslostormar mig besviken.
 
Me Before You är i sin helhet en gripande roman. Genom sitt fina språk, starka budskap och förmåga att beröra fylls läsaren av livsglädje samtidigt som det är svårt att hindra tå-rarna från att rinna.
 

RSS 2.0