FAKTA

Längd: 6 tim 35 min.

Antal avsnitt: 7 stycken.

Åldersgräns: 15 år.

Genre: Drama, historisk fiktion.

Skådespelare: Anna Taylor-Joy, Chloe Pirrie, Bill Camp, Marielle Heller, Marcin Dorocinski, Thomas Brodie-Sangster, Moses Ingram, Harry Melling, Isla Johnston.

Nyckelord: Schack, alkohol- och drogmissbruk, kändisskap, föräldralöshet.

Releasedatum: 23 oktober 2020.

Distributör: Netflix.

 

 

 

 

Alltså. Wow.

 

Om du hade sagt till mig för en månad sedan att jag skulle tycka om en serie om schack, skulle jag ha skrattat dig rakt i ansiktet. Inte av elakhet, utanför att tanken är så skrattretande. En serie med fokus på en av de – enligt mig – tråkigaste spelen låter inte som en höjdare.

 

Men wow. THE QUEEN’S GAMBIT baseras på romanen med samma namn från 1983 av Walter Tevis, och blev snabbt en ny favorit. Jag älskar den så mycket.

 

För det första är skådespelarna enastående. Anya Taylor-Joy glänser i huvudrollen och kemin till medskådespelarna är fantastisk. Jag älskade deras samspel och karaktärerna de skapade så mycket att jag vid vissa scener satt och ropade rätt ut till dem, i försök att ge dem direktiv. ”Be om ursäkt nu, ni är ju vänner!”, ”Aww, men ni ska kramas nu va?” och ”Kyss honom, för helvete!” är bara några exempel.

 

För det andra är serien förvånansvärt spännande. Ja, jag vet. ”Schack” och ”spännande” är något som jag aldrig trodde att jag skulle förknippa med varandra, men herregud vad jag satt som på nålar. Att följa Beths intellektuella utveckling, se henne lära sig olika strategier och klå världsmästare efter världsmästare var sjukt tillfredsställande.

 

Utöver detta är musiken episk, kostymerna gudomliga och fotot utsökt. Men mest gillar jag hur mycket serien fick mig att känna. Det är spännande, dramatiskt, berörande, roligt. Serien tacklar svåra ämnen som föräldralöshet, ensamhet, beroende och kändisskap, och jag både skrattade och grät.

 

Det enda jag har att klaga på var att Beths missbruk kom och gick lite utefter lägligheten i avsnitten, men utöver det har jag inget klagomål. Inte ett enda. Jag älskade den.

 

THE QUEEN’S GAMBIT är definitivt värd all hajp. Se den.

 

BETYG: 9/10

FAKTA

Längd: 5 hr 21 min.

Antal avsnitt: 5 stycken.

Åldersgräns: 15 år.

Genre: Biografi, drama.

Skådespelare: Jared Harris, Stellan Skarsgård, Emily Watson, Paul Ritter, Jessie Buckley, Adam Nagaitis, Sam Troughton, Robert Emms, Fares Fares.

Releasedatum: 21 oktober 2019.

Distributör: Warner bros.

 

 

 

 

CHERNOBYL är den typen av serie som får tittaren att sitta med munnen öppen i ett tyst "wow". Det här är andra gången som jag ser den, och trots att jag nu visste hur avsnitten skulle fortlöpa var jag minst lika hänförd nu.

 

CHERNOBYL är minst sagt en enastående produktion – utan tvekan årets starkaste drama. Om du bara ska se en serie i år, låt det då bli denna. Serien är verklighetsbaserad och skildrar den största katastrofen genom tiderna, men kräver inte att du är insatt i situationen sedan tidigare. Tro mig, jag hade inte ens hört talas om Tjernobyls kärnkraftolycka men blev fullständigt hänförd. Så bra är den. 

 

Det här är inte en serie för klenmodiga. Bleka vyer, melankolisk musik och en krypande atmosfär sätter tonen snabbt. Därefter följer den ena hemska händelsen efter den andra. Explosioner där människor dör som flugor. Kroppar som förmultnar i strålskador. Djur som skoningslöst avlivas för att inte sprida strålningen vidare. Jag anser mig vara motståndskraftig, men några av bilderna i CHERNOBYL kommer att hemsöka mig för livet. Trots att det är ett drama, gör det faktum att händelserna ägt rum i verkligheten det hela så mycket mer oroande och skrämmande än alla rysare i världen.

 

CHERNOBYL är en väldigt välarbetad serie, som ger en autentisk bild av händelsen. Den är dessutom påkostad – med snygga effekter, kompetenta stjärnskådespelare och ett genomarbetat manus. Tack vare att serien är så noggrant planerad byggs stämningen successivt upp avsnitt för avsnitt, och det finns en tydlig dramaturgisk kurva som tillåter händelserna att stegra. Jag skulle ljuga om jag skrev att jag inte fick gåshud.

 

Så vad finns det mer att säga? HBO har gjort det igen. CHERNOBYL är årets serie: den som med all rätt finns på allas läppar. Den griper tag, den berör och viktigast av allt: den tillåter oss att ta del av mänsklighetens mest katastrofala händelse, så att vi kan undvika att se en liknande situation igen.

 

BETYG: 9/10

Längd: 6 hr 10 min.

Antal avsnitt: 7 stycken.

Åldersgräns: 15 år.

Genre: Drama.

Skådespelare: Reese Witherspoon, Nicole Kidman, Shailene Woodley, Alexander Skarsgård, Laura Dern.

Releasedatum: 25 september 2017.

Distributör: Warner bros.

 

 

 

 

 

 

Längd: 9 hrs 17 mins.

Antal avsnitt: 10 stycken.

Åldersgräns: 15 år.

Genre: Fantasy, drama.

Releasedatum: 2016-11-14.

Skådespelare: Lena Headey, Peter Dinklage, Emilia Clarke, Kit Harington, Sophie Turner, Maisie Williams, Nikolaj Coster-Waldau etc.

 

 

Den sjätte säsongen av Game of Thrones är ett mästerverk. Jag har aldrig tidigare sett något så kraftfullt. Den har en spänd stämning, storslagen action och ett oerhört intelligent manus som fängslar från den stillsamma början till det explosiva slutet. Med allt från kvicka, humoristiska repliker till djupt berörande dödsfall fick denna intensiva säsong mig både att skratta och gråta. De många chockerande vändningarna gav mig gåshud och flera gånger kom jag på mig själv med att sluta andas.

 

Precis som tidigare är den sjätte säsongen av Game of Thrones obeskrivligt vacker. Detaljrika kostymer kombineras med häpnadsväckande miljöer, enastående effekter och kraftfull musik. Därtill är skådespelarna fulländade. Alla medverkande i denna perfekta ensemble är fenomenala och deras lysande insatser engagerar tittaren till fullo. 

 

Säsongen särskiljer sig mycket från föregående delar. Tempot är högre, fler hemligheter avslöjas och de fristående handlingsparallellerna börjar vävas samman. En mycket tillfredsställande rensning av karaktärer betonar dessutom att serien är på väg mot sitt oundvikliga slut. Vidare består säsongen av många oförglömliga avsnitt, varav det starkaste otvivelaktigt är ”The Winds of Winter”. Det är utan tvekan seriens bästa säsongsavslutning, och obestridligen även det mest episka avsnittet i TV:s historia.

 

Som helhet är den sjätte säsongen av Game of Thrones en legendarisk vändpunkt i serien.

Antal avsnitt: 10 stycken.

Åldersgräns: 15 år.

Genre: Drama, kriminalare, biografi.

Skådespelare: Sarah Paulson, John Travolta, Sterling Brown, Kenneth Choi, Bruce Greenwood, David Sch- wimmer, Cuba Gooding, Courtney Vance etc.

Filmbolag: 20th Century Fox.

 

 

Fakta

Den femte säsongen av Game of Thrones har Lena Headey, Peter Dinklage, Emilia Clarke, Kit Harington, Sophie Turner, Iain Glen, Maisie Williams, Nikolaj Coster-Waldau, John Bradley, Alfie Allen, Aidan Gillen, Gwendoline Christie, Liam Cunningham, Natalie Dormer, Carice van Houten, Iwan Rheon och Stephen Dillane i huvudrollerna. Den är 558 minuter lång, består utav 10 avsnitt och rekommenderas från 15 år. Den släpptes 14 mars 2016.

 

 

En lite seg uppstart utvecklas till en för övrigt fantastisk säsong. Mötet mellan humor, spänning, fantasy och politik gör den mångsidig och intelligent. Därtill imponerar serien med vackra kostymer, förtjusande håruppsättningar, detaljrika stadskonstruktioner och enastående animeringar.

 

 

Den femte säsongen omfattar nio huvudparalleller, med en handfull protagonister närvarande i varje. Varje karaktär har ett rikt personlighetsark och det finns ingen som inte är intressant att följa. Att därtill se några av de tidigare handlingsspåren sammanstråla till en enhet är mycket uppskattat. Men med det stora antalet karaktärer uppstår även bekymmer: vissa får nämligen väldigt lite skärmtid och glöms nästan bort under säsongens gång.

 

 

Skådespelarna gör stort intryck. De äger sina roller och inger stor respekt för deras talanger. Rollerna präglas utav begåvade stjärnor vars erfarenheter får dem att utstråla en naturlig karisma. Samtliga har en fallenhet för yrket och en förmåga att med en enkel skiftning i kroppsspråk och tonfall skapa känslostormar. Storartade Lena Headey (300) är exempel på det.

 

 

Sedan sin första säsong har Game of Thrones utvecklats enormt. De fiktiva personerna har förändrats oerhört mycket och det är engagerande att följa deras framåtskridande. Därtill har handlingen och vad som står på spel växt sig större och världen blir för varje avsnitt allt mer komplex. Samhällets genomtänkta uppbyggnad fängslar och att hela upptäcka nya saker väcker stor entusiasm.

 

 

Manuset är välskrivet och jag älskar att mycket förblir osagt. Karaktärerna talar poetiskt i gåtor och det gäller ofta att läsa mellan raderna. Att det ideligen gömmer sig hotfulla undermeningar bakom de vänligaste dialogerna är otroligt hänförande. Därtill är språket i sig mycket tjusande och omfattar många minnesvärda repliker.

 

 

Seriens musik spelas med storslagen inlevelse. Därtill får vi ta del utav vackra vyer och fantastiska miljöer. Vi får för första gången besöka Dorne, vars starka färger fängslar i kontrast mot nordens kalla kulörer. Dock måste jag medge att jag är aningen besviken på Dorne-upplevelsen. Vi får inte spendera särskilt mycket tid där och då jag förväntat mig en intensiv, farofylld resa med blodtörstiga Sand Snakes föll besöket lite platt.

 

 

I sin helhet är den femte säsongen ett fantastiskt tillskott till Game of Thrones-serien. Det är en fartfylld och överväldigande säsong, som bjuder på både humor och spänning. Karaktärerna växer, handlingen utvecklas och som tittare får vi uppleva mer av vad Westeros har ett erbjuda. 

 

Fakta:

I den femte säsongen av 24 får vi se Kiefer Sutherland, Kim Raver, Mary Lynn Rajskub, Gregory Itzin, James Morrison, Jean Smart, Jude Ciccolella, Glenn Morshower och Jayne Atkinson i huvudrollerna. Säsongen är 1080 minuter lång, består av 24 avsnitt och rekommenderas från 15 år. Den spelades in 2005.

 

 

Det faktum att 24 efter fem säsonger fortsätter att höja ribban är ofattbart. Serien har behållit sin äventyrlighet, dramatik och spänning i ett halvt decennium och förblir stark. 24 har alltid varit en storslagen serie, men den här säsongen slår allt med hästlängder.

 

 

24 är en av få serier som lyckas fängsla tittaren redan vid säsongens första avsnitt. Trots flera nya karaktärer och annorlunda miljöer är man fast direkt. Det tar ingen längre tid att få koll på läget och hjärtat sätter sig abrupt i halsgropen. 24 snålar inte på spänning och redan de första 15 minuterna av säsongen har två stora karaktärsbortgångar skakat om tittaren.

 

 

24 är en av de mest händelserika serierna jag någonsin sett. Real-tiden gör serien intensiv, realistisk och kompakt. Varje minut består av nagelbitande action och som tittare får man sällan en andningspaus. Tempot är alltid högt och spänningen stillar aldrig. 24 tvingar inte tittaren att genomlida långrandiga och ointressanta samtal, utan väljer ut scener med precision.

 

 

Hela säsongen utspelar sig under en enda dag; vilket innebär att ett avsnitt utgör en timme i real-tid. Trots att det låter som att inte mycket kan hända på en timme lovar jag att det försiggår mer i ett avsnitt av 24 än den typiska tv-seriens kompletta säsong. 24 utvecklas otroligt mycket på en kort tid och handlingen hinner evolvera till oigenkännlighet på bara några avsnitt. Därför är det svårt att summera säsongen som helhet utan att spoila: serien utvecklas så pass snabbt att handlingen i första avsnittet ligger långt ifrån handlingen i sista avsnittet.

 

 

Serien skådespelare är fenomenala. Kiefer Sutherland (The Lost Boys), som spelar huvudrollen Jack Bauer, är exceptionell. Han förtjänade verkligen sin Emmy tack vare hans djupa porträttering av den drivna patrioten som gång på gång förlorar allt han håller kärt, men ändå återvänder för att kämpa för sitt land. Sutherland har en enastående inlevelse och får tittaren att tro att han är Jack. Andra favoriter är Kim Raver (Grey’s Anatomy) och Mary Lynn Rajskub (Little Miss Sunshine) som glänser i denna säsong. Även Itzin, Morrison, Smart, Ciccolella, Morshower, Atkinson och de andra är fantastiska. Det finns ingen i den här säsongen av 24 vars prestation kan kallas något annat än utomordentlig.

 

 

Precis som i tidigare säsonger bjuder också säsong fem på en hel del duktiga insatser från gästskådespelare. Listan är lång, men några extra minnesvärda är Kate Mara (House of Cards), William Devane (NCIS), Carlos Bernard (Babylon 5), Reiko Aylesworth (Aliens vs. Predator 2), Connie Britton (Nashville), Sean Astin (Lord of the Rings), David Dayan Fisher (National Treasure) och Eric Steinberg (Pretty Little Liars). Även Elisha Cuthbert (House of Wax) återvänder ett kortare tag som Kim, vilket knyter ihop hennes parallell bra.

 

 

24 har alltid varit en serie som vet hur man leker med tittarens känslor, och den här säsongen påverkade mig oväntat mycket. Den växlar mellan humoristiska inslag som får tittaren att skratta och kraftfulla scener som berör djupt. Jag vet inte hur ofta jag grät, men definitivt mer än förväntat. Säsongen har oberäkneligt många oförutsägbara och chockerande vändningar och varje avsnitt slutar med en beroendeframkallande cliffhanger. Proceduren efter att ha sett klart ett avsnitt brukar vara: att ryta åt tv:n, studsa upp och ner i soffan och ställa in alla planer och sätta på ett till avsnitt.

 

 

Det enda negativa som jag kommer på med säsongen är att den återanvänder några idéer från tidigare delar. Exempelvis: vid det här laget kan man ju tycka att CTU borde undersöka vilka de anställer mer noggrant på grund av att de blivit infiltrerade så pass ofta. Men nej. Att man inte vet vilken sida karaktärerna står på gör serien väldigt spännande; det är bara lite trist att infiltrationsidén återanvänds i varje säsong.

 

 

Kort sagt är 24 den bästa actionserien som någonsin gjorts, och detta var den mest utomordentliga säsongen hittills. Den har konstant action, mycket humor och underbara karaktärer. Skådespelarnas insatser imponerar stort och jag kan fortfarande inte lista ut hur skaparna lyckas klämma in så många händelser i varje avsnitt. Vi har dessutom tillräckligt många obesvarade frågor för att dö ihjäl av längtan efter fortsättningen.

 

Fakta:

I den fjärde säsongen av Game of Thrones, som baseras på bokserien A Song of Ice and Fire av George R. R. Martin, får vi se bland annat Lena Headey, Peter Dinklage, Emilia Clarke, Maisie Williams, Kit Harington, Sophie Turner, Nikolaj Coster-Waldau, Charles Dance, Rory McCann, Alfie Allen, Isaac Hempstead Wright, Aidan Gillen, Gwendoline Christie och John Bradley i huvudrollerna. Säsongen är 522 minuter lång, består av 10 avsnitt och rekommenderas från 15 år. Den släpptes 16 februari 2015 och du kan se trailern här.

 

 

Mina trogna följare vet att Game of Thrones är min favoritserie. Det syns direkt hur välgjord och påkostad den är. Kostymer, byggnader, smink, frisyrer och animationer har alltsammans en välgrundad baktanke. Många som arbetar med film och serier avfärdar avancerade effekter och animeringar för att istället ersätta dem med simplare versioner som ser konstlat ut, och på så sätt spara pengar till annat. Sådant är acceptabelt, men inte så tjusande på skärm. Men i Game of Thrones har de verkligen tagit vara på sina resurser och noggrant genomarbetat varje animering till perfektion; och det uppskattas mycket av mig som tittare.

 

 

Dessutom är manuset otroligt välskrivet. Dialogerna är bland de vackraste jag hört och jag är förtjust över hur orden har en praktfull, intagande och samtidigt hotfull klang. Något annat imponerande är musiken. Jag älskar hur den är komponerad och varje ton framkallar sin specifika känsla. Det finns mycket inlevelse i den storslagna musiken och den påverkar tittaren stort känslomässigt och ger föraningar om vad som kommer att hända.

 

 

Själva handlingen är fängslande och jag älskar konceptet och världsuppbyggnaden. Världen är verklighetstrogen och jag gillar uppdelningen av länderna, de olika Husen och familjernas olika värderingar. Miljöerna är slående vackra och jag gillar att vi får se allt från den kalla Norden till värmen i Meereen.

 

 

Något annat jag uppskattar är att de övernaturliga individerna ökar successivt. För varje säsong får vi se mer och mer supernaturliga varelser och jag tycker det är bra att inte allt kommer på en gång då det lätt kan bli för mycket. I denna säsong får vi precis som tidigare se jättar, drakar och vita vandrare, men vi får även ta del av några nya varelser med häftiga krafter. Eftersom ökningen av dessa paranormala figurer är gradvis så håller serien inte bara kvar intresset för dem, utan det gör också Game of Thrones mycket mer realistisk.

 

 

I Game of Thrones får vi följa ett ofantligt antal karaktärer, och bara mängden huvudkaraktärer i sig är kopiöst. Men det är faktiskt en av de faktorerna som jag gillar med serien. Vi får ta del av många starka karaktärers liv i olika delar världen Westeros, och det är väldigt fängslande att se hur de påverkar varandras liv. Det enda negativa med att ha så många olika paralleller är att varje karaktär får lite skärmtid och det kan ta rätt lång tid innan man får återse samma person igen.

 

 

I den fjärde säsongen av Game of Thrones får vi följa inte mindre än 10 huvudparalleller. Då syftar jag till sådana paralleller där de viktigaste karaktärerna befinner sig i olika delar av världen. Vi har den största parallellen med Tyrion, Jaime, Cersei, Tywin, Joffrey, Margaery och Tyrell-familjen, Varys, Shae och Oberyn i Kingslanding. Sedan har vi Daenerys, Jorah, Unsullied-soldaterna och Second Sons i Meereen. Jon, Sam, Gilly och Nattens väktare på Castle Black. Sansa, Petyr och Lysa i Eyrie. Davos, Stannis och Melisandre vid Dragonstone. Theon och Ramsey i Dreadfort. Bran, Hodor och Reed-syskonen i Norden. Sandor och Arya någonstans i vildmarken, och likaså Brienne. Och till sist Tormund, Ygrette och vildingarna i Norr. Som du märker är det en hel del huvudkaraktärer att hålla reda på. Vi får dessutom möta på några nya betydelsefulla karaktärer; bland annat Oberyn och Olly.

 

 

En rätt stor negativ del när det kommer till den fjärde säsongen av Game of Thrones är alla skådespelsbyten. Jag gillar inte när en karaktär byter skådespelare, oavsett anledning. Det är både förvirrande och irriterande att se en helt annan människa spela samma person. De karaktärer som bytt skådespelare inför säsong fyra är Gregor Clegane, Daario Naharis och Tommen Baratheon och den enda av dem jag egentligen accepterar är Tommen då han varit en relativt liten karaktär tidigare och ändå liknar sig själv. De andra störde jag mig mycket på eftersom skådespelarna inte alls liknande den karaktär som tidigare varit med i serien.

 

 

Skådespelarprestationerna är dock oklanderliga. Både gästskådespelarna och huvudskådespelarna gör fantastiska arbeten och många gör sina livs bästa insatser. Under åren som gått har vi förlorat många begåvningar, men fortfarande finns ett hav av talanger kvar i serien. De starkaste skådespelarna enligt mig är Lena Headey (Terminator: The Sarah Connor Chronicles), Peter Dinklage (X-Men: Days of Future Past), Sophie Turner (X-Men: Apocalypse), Kit Harington (Pompeii), Maisie Williams (Corvidae), Nikolaj Coster-Waldau (The Other Woman) och Charles Dance (The Imitation Game) men det är näst intill omöjligt att utse en favorit. Dessutom är det ingen som presterar dåligt. Jack Gleeson, Sibel Kekilli, Rose Leslie, Natalie Dormer, Rory McCann, John Bradley, Isaac Hempstead Wright, Aidan Gillen, Conleth Hill, Stephen Dillane, Thomas Brodie-Sangster, Carice van Houten… alla är fantastiska och gör sina karaktärer levande och äkta.

 

 

Den fjärde säsongen av Game of Thrones lyckas, precis som föregående delar, verkligen att beröra. Den är fängslande och den mest episka serien jag känner till. Det händer mycket på säsongens få avsnitt och när jag blickar tillbaka till dess början så är det nästan oförståeligt hur mycket handlingen och karaktärerna utvecklats på så kort tid. Det är en serie som passar alla tycken då den inte är inbiten i en viss genre. Den har både fantasy, historia, krig och romantik och blandar dem väl.

 

 

Säsongen efterlämnar sig många obesvarade frågor som garanterat kommer få mig att gå och undra i väntan på fortsättningen. Det kommer bli riktigt tufft att vänta ytterligare ett år på att få se mer, men det speciella med just Game of Thrones är att det är värt det. Trots att jag personligen uppskattade säsong tre mer än denna, så är det fortfarande en succéserie och utan tvekan min favorit.

 

 

Den tredje säsongen av Game of Thrones tog hela världen med storm när den för första gången visades. Vi får återse skådespelarna Peter Dinklage, Lena Headey, Maisie Williams, Emilia Clarke, Michelle Fairley, Iain Glen, Sophie Turner, Alfie Allen, Jack Gleeson, Carice van Houten, Richard Madden, Isaac Wright, Nikolaj Coster-Waldau, Kit Harrington och många andra i sina tidigare roller. Säsongen är 555 minuter lång och består av 10 avsnitt. Den rekommenderas från 15 år och släpptes 17 februari 2014. Denna säsong baseras på första halvan av den tredje boken i A song of ice and fire-serien av George R. R. Martin: A storm of swords: steel and snow. För att se trailern, klicka här.

Handling:
"I säsong 3 av HBO®s succéserie Game of Thrones, baserad på George R.R Martins bästsäljande böcker, fortsätter striden om Westeros mellan klanerna Baratheon, Stark, Lannister, Rayder och Targaryen. Band slits, lojaliteter prövas, drakar tämjs, och grymma öden möts när Järntronen står på spel."

I över elva månader har jag nu väntat på att få se den här säsongen av Game of thrones, och trots att jag precis avslutat den så dör jag redan av längtan efter forsättningen. Som ni vet så har jag läst boken som baserar den tredje (och fjärde) säsongen, så därför visste jag förstås vad som skulle hända, men trots det satt jag som förstenad i soffan och stirrade stint på skärmen, och varje avsnitt lyckades chockera mig. Jag såg klart säsongen för några dagar sedan men jag behövde vänta ett tag med att skriva recensionen för att samla mina tankar.

 

 

Jag kan börja med att berätta att den tredje säsongen av serien berättas ur tio olika perspektiv. Det första perspektivet är ur Robb och Catelyn Starks synvinklar, där de befinner sig i norr och ska försöka återförena sin familj. Sedan har vi Daenerys Targaryans perspektiv från söder, där vi får följa hennes växande maktkamp tillsammans med hennes drakar. Ett tredje perspektiv är med Jon Snow, Ygrette och vildingarna, på andra sidan muren. Sedan har vi älskade Jaimes och Briennes synvinklar där vi får lära känna dem båda två mer på djupet. Det största perspektivet utspelar sig i King's Landning med Tyrion, Shae, Sansa, Joffrey, Tywin, Littlefinger, Cersei och familjen Tyrell. Men vi får också följa Arya, The Hound och brödraskapet i sjätte synvinkel, Stannis, Melisandre och Davis i en sjunde, Sam i en åttonde, Bran, Rickon, Hodor, Osha och Reed-syskonen i en nionde och till slut Theon Greyjoy i det tionde perspetivet. Huh - ja det är många huvudkaraktärer att hålla reda på, men väl inne i serien är det inget problem alls att hänga med.

 

 

Jag älskar bokstavligen alla karaktärerna, till och med de mest avskyvärda som Theon och Joffrey, eftersom alla har sina viktiga roller att spela i serien. Min favorit är dock Daenerys som alltid har varit fascinerande och stark. Jag känner att hon är den karaktären som har utvecklats mest sedan den första säsongen och hon har den mest unika historien att berätta. Dock visade Jaime Lannister en helt ny sida för mig som tittare, och jag gick från att tycka att han var elak men charmig, till en av de mest givande karaktärerna. Sedan har vi förstås Catelyn Stark, Tyrion Lannister, Melisandre, Arya Stark, Margaery Tyrell och Cersei Lannister som också är några av mina personliga favoriter: men av helt skilda anledningar.

 

 

Ärligt talat, så har jag aldrig varit med om en serie, eller film för den delen, som haft ett så starkt fält av skådespelare. Jag hittar ingen svaghet hos någon av dem och jag har aldrig sett någon göra ett misstag. De är allesammans fantastiska skådespelare och det är en fröjd att se dem sammarbeta. Alla är så pass begåvade att man glömmer att de spelar sina roller. Det känns som om de föddes som sina karaktärer och deras skådespelari kunde inte ha varit mer äkta.

 

 

Game of thrones är en sådan serie som är enkel att älska, även om du händelsevis inte gillar fantasy. Den är otroligt realistiskt gjord och trots att det är mer onaturligt med i denna säsong än i de tidigare, så tar det inte överhanden över handlingen. Handlingen i sig är fantastisk och har ett underbart koncept. Världens uppbyggnad är minst sagt  intressant och fängslande, och hela tiden upptäcker tittaren någonting nytt.

 

 

Den tredje säsongen av Game of thrones lyckades på något sätt överträffa de tidigare säsongerna - trots att det borde vara omöjligt. Den var väldigt brutal, och fylld med våld samt sex, men samtidigt hemskt spännande och rolig. Det är verkligen en serie som har det mesta, och därmed passar alla tycken. Det mest passande ordet att beskriva serien med är att den är episk. Den fick mig både att skratta och gråta, och trots att den är underhållande så kunde den bli rent av smärtsam att titta på ibland.

 

 

De två första avsnitten, "Valar dohaeris" och "Dark wings, dark words" hade inte riktigt samma tempo som resten av serien. Handlingen påbörjar på riktigt i det tredje avsnittet "Walk of punishment" och spänningen tar vid i "And now his watch has ended". Därefter håller serien ett bra tempo med hög spänning ända fram till slutet. Jag älskade avsnittet "The bear and the maiden fair" eftersom Jamie ännu en gång visade sitt rätta jag och även "Second sons" slog mig med häpnad. Men det bästa avsnittet var utan tvekan "The rains of castamere", där vi får vara med om The Red Wedding. Händelsen var hemsk, den var sorglig, den var förkrossande, men den var episk. Jag ska inte säga någonting om händelsen i sig eftersom det kan förstöra för dig som inte sett säsongen ännu, men jag blev minst sagt chockerad: trots att jag läst böckerna. Det sista avsnittet, "Mhysa" avslutade säsongen på ett fantastiskt sätt, och ärligt talat så grät jag för att det var ett så vackert slut.

 

 

Avslutningsvis så var den tredje säsongen av Game of thrones det bästa jag någonsin sett: både bland serier och filmer. Skådespelarna är fantastiska och spelar sina roller på ett äkta och realistiskt sätt. De är som gjutna för karaktärerna. Allt har utvecklats enormt mycket sedan serien började; inte bara skådespelarna och karaktärerna, utan även handlingen i sig. Den är brutal och väldigt spännande, samtidigt som den är underhållande och rolig. Musiken är riktigt bra och karaktäristisk samt utmärkande för varje scen. Vi får träffa några nya karaktärer och duktiga skådespelare, samtidigt som vi förlorar många av de gamla. Med ett fantastiskt koncept, vackra miljöer och slående tvister och överraskningar så blir Game of thrones en storartad, unik och enastående serie som jag rekommenderar till er alla. Har du inte sett den ännu är det dags nu. Köp den, se den, älska den! Jag avslutar denna recension med att citat från serien, som passar perfekt: "valar morghulis".

Fakta:
True Blood season 5 har bland annat Alexander Skarsgård, Anna Paquin, Carrie Preston och Chris Bauer som skådespelare. Säsongen är på 12 avsnitt, d.v.s. cirka 612 minuter. Precis som tidigare säsonger är den inom dramagenrén och baserad på böckerna av Charlaine Harris. Säsong 5 spelades in år 2011.

 

 

Recension:
Oh my... True Blood blir bara bättre och bättre för varje säsong. Som ni vet gillade jag inte första säsongen lika mycket som de andra, eftersom hela säsongen så gott som gick ut på att alla har sex med varandra. Andra säsongen var ändå en klar förbättring, och likaså tredje, trots att det ändå var mycket intima situationer. Och så kom fjärde säsongen och tog mig med storm - och nu femte. Wow!

 

 

Det finns trots allt mycket romantiska och sexuella scener kvar i serien, men inte alls lika mycket som i tidigare säsonger. Det avtar helt enkelt successivt från varje säsong, tillsammans med spänningens ökning. Femte säsongen är klart bäst hittills! Det jag gillade speciellt med säsong 5 var att man både fick återse gamla karaktärer som man inte sett på länge (ex. Russel Edgington och Steve Newman) samt att många nya karaktärer tillkommer, som Salome och Nora. Jag brukar inte gilla när nya karaktärer kommer in i en serie mitt i, eftersom man då har fått en massa känslor för de gamla huvudpersonerna och inte alls bryr sig om de nya. Men jag tycker att True Blood verkligen lyckades. Jag känner verkligen att jag älskade alla de nya personerna - vilket jag finner underligt men fantastiskt.

 

 

Säsongen började lite segt men efter några avsnitt var tempot extremt högt och spänningen på topp. Varje avsnitt slutade i en cliffhanger och gjorde att jag såg ut hela säsongen på bara två sittningar. Det hände så extremt mycket hela tiden och jag satt som på nålar inför nästa händelse. Och förutom spänning och tempo lyckades True Blood få in många roliga scener också och jag kunde skratta rätt ut på grund av ljudeffekter, musik och roliga kommentarer från karaktärerna (mestadels Pam). En annan sak jag älskar med serien är att den lyckas få med så många olika varelser utan att det blir överdrivet. Det finns gudar, infriter, feer och skiftare samt varulvar, spöken och vampyrer och så vidare. Det blir så överväldigande och så otroligt unikt med så många varelser och det är en av anledningarna till att jag blir beroende.

 

 

Jag gillar att det finns så mycket myter och legender med i serien. Första gången vi mötte på det var i säsong 2, med Maryann Foster som försökte tillkalla Dionysus. Det var vid det tillfället som jag kände mig kände mig fäst vid serien. Och nu i säsong 5 tas mytologin till en ny nivå när guden Lilith introduceras. Lilith är då en motsvarighet till djävulen, som Gud skapade först, enligt Bibeln. Jag tror inte på Gud men jag älskar mytologi i alla dess former, och därför blev jag överlycklig när Lilith fick en så otroligt stor roll i femte säsongen.

 

 

Säsong 5 förde med sig extrema karaktärsutvecklingar för alla inblandade. Karaktärerna kändes allesammans så otroligt mycket starkare än tidigare och många fick från att vara osäkra till bli orädda krigare. Man fick även se många tillbakablickar vilket förklarade många karaktärers beteenden. Jag måste också nämna att säsong 5 gav en helt ny nivå av vänskap och tillit mellan karaktärerna, och jag älskade helt enkelt gemenskapen som bildades.

 

 

Sammanfattningsvis var femte säsongen av True Blood otroligt bra, med fantastiska skådespelare och häftiga effekter. Spänningen var på topp och karaktärerna har förbättrats längs serien. Det finns många coola varelser och mycket mytologi. De intima scenerna har inte försvunnit men minskat drastiskt och nu är det mer koncentration på dramatiken istället för sexualiteten. Serien är extremt rolig och spännande och jag ser otroligt mycket fram emot säsong 6 eftersom den här säsongen slutade i en stor jäkla cliffhanger. Du ska dock inte se denna serie om du har problem med våld eller att se nakna personer (speciellt kvinnor).

Game of Thrones säsong 2 är andra säsongen av en tv-serie på tio avsnitt varav cirka 520 minuter. Serien är från 15 år eftersom den innehåller både mycket våld och sex. Regissörerna varierar med varje avsnitt, men George R. R. Martin (författaren till A Song of Ice and Fire serien som baserar Game of Thrones) medverkar i alla avsnitt för att få det enligt hans tolkning. Säsongen är på engelska, producerad av HBO och släpptes 6 mars 2013. Just nu kostar DVD:n 349:-. Just andra säsongen av serien baseras på boken A Clash of Kings.

 

 

Recension:
Alltså herre min jisses jävlar... Jag såg precis klart andra säsongen av Game of Thrones och jag är mållös, jag vet verkligen inte vad jag ska skriva. Jag sitter här med en O-formd mun och stirrad framför mig.

 

Jag trodde verkligen inte att jag skulle gilla Game of Thrones serien. Idén på kungar och ständiga strider fann jag helt enkelt tråkig och barbarisk. Men medan jag tyckte om första säsongen av serien, absolut freakin' älskade jag andra säsongen! Du kan se trailern för säsong 2 här nedan:

 

 

 Jag tyckte att de fyra första avsnitten var lite smått sega (det ingenting stort men ändå värt att nämnas) men övriga sex avsnitt var fantastiska. Trots att jag läst boken innan jag såg säsongen fanns otroligt många överraskningar och jag satt som på nålar så gott som hela tiden. För trots att allt som händer i boken händer i serien är den otroligt spännande!

 

 

Säsong 2 av Game of Thrones är mycket mörkare än den första säsongen. I första säsongen fick man se hur alla hade det innan krigen började, innan döda män började gå igen, innan Döden gick från hus till hus. Jag lovar dig att serien är otroligt hemsk, mycket våld, blod och död, så om du är känslig mot sådant rekomenderar jag tyvärr inte denna serie. Men jag älskar det (trots att jag storgrät flera gånger)! Serien har så mycket känslor i alla former: kärlek, hopp och sorg tillsammans med stark komik. Andra säsongen har verkligen utvecklat Game of Thrones med sina betonade känslor! Det blir en känslomässig berg-och-dal-bana medan man skrattar ena sekunder, gråter den andra och klamrar krampaktigt och spänt fast i soffan den tredje.

 

 

Jag älskar att de övernaturliga varelserna får en större del i serien. Tidigare har vi bara fått stöta på två scener med de vita vandrarna, men här får vi allt från vita vandrare och drakar till ansiktslösa män och trollkarlar. Men det blir ärligt talat inte ett dugg overkligt, utan tillsammans med en ständig gnutta spänning så blir det en härlig blandning.

 

I andra säsongen får vi ta del av både gamla karaktärer och nya karaktärer samtidigt som vi får ta farväl till några av dem under seriens gång. De karaktärer vi känner igen sedan tidigare har enorma karaktärsutvecklingar - vilket jag älskar! Jag känner även att man kom de nya karaktärerna närmare i tv-serien än i boken.

 

 

Andra säsongen av Game of Thrones var verkligen en episk och vacker berättelse fylld med spänning, terror, kärlek och sorg. Jag rekomenderar serien till alla som inte är allt för känsliga för blod, våld eller sex. Själv kan jag inte sluta tänka på den då slutet var otroligt! Game of thrones är den bästa serien som någonsin gjorts.

 

Betyg: 9/10
Favoritkaraktär: Daenerys och Jaqen H'ghar
Karaktär jag gillade minst: Theon Greyjoy och Joffrey Baratheon.
Rekomenderar för: er som älskar stark spänning, stora tvister och gråtframkallande sorg.
Rekomenderar inte för: er som är känsliga för blod, våld och nakenhet. Men ge den en chans!