Amber

Jojjes ljuvliga medicin

Författare: Roald Dahl.
Serie: Fristående.
Längd: 105 sidor.
Bokförlag: Rabén&Sjögren.
OriginaltitelGeorge's marvellous medicine.
 
"Jojjes mormor är en riktigt elak gammal tant. Jämt tjatar hon på honom om att han ska sluta växa, och hon vill att han ska äta vitkål med maskar i. Dessutom har hon världens sämsta bordsskick. En dag får Jojje nog och får en snilleblixt: han ska blanda ihop en högst speciell medicin som gör att hans mormor förvandlas och blir snäll! Kommer han att lyckas?"
 
 
Jojjes ljuvliga medicin är precis som Roald Dahls andra verk en enkel, snabbläst och mysig berättelse. Boken har ett fängslande språk, en originell handling och fina illust-rationer som kopplar an till texten. Huvudkaraktären Jojje är dessutom lätt att fastna och sympatisera för.
 
 
Som vuxen har jag dock ett lite mer kritiskt synsätt än om jag hade läst romanen som barn. Händelserna är både upprepande och förutsägbara, och det som sker är inte tro-värdigt. Dessutom hyser jag tvivel om det budskap som förmedlas. I boken blandar Jojje nämligen ihop en mängd olika, giftiga substanser som han sedan ger till sin mormor. När ”medicinen” börjar få konsekvenser är det inte riktigt någon i familjen som bryr sig om vad som händer med den gamla damen. Det finns en risk att detta ger fel signaler åt barn som inte ännu börjat förstå det här med ”moral”.
 
Som helhet är Jojjes ljuvliga medicin en mysig läsning, som passar bra vid högläsning. Barnet bör dock få förklarat för sig att det inte riktigt är okej att agera så som karaktärer-na gör i boken.
 

Och så var de bara en

Författare: Agatha Christie.
OriginaltitelTen Little Indians.
Serie: Fristående.
Längd: 248 sidor.
Bokförlag: Bookmark.
 
"Tio främlingar har blivit bjudna till en herrgård på en isolerad ö. Gårdens okände ägare dyker själv aldrig upp, men låter snart sina gäster förstå att var och en kommer att bestraffas. Moraliskt är de alla skyldiga till mord som de aldrig har stått till svars för. När den första kroppen hittas, samtidigt som det står klart att all kontakt med omvärlden är bruten, inleds en mardr-ömslik kamp på liv och död."
 
Och så är de bara en är en oväntat bra roman. Eftersom jag sällan fastnar för deckare förvånades jag över det engagemang som boken väckte hos mig. Tempot är behagligt, berättelsen gripande och Agatha Christies språk fängslande. Dessutom är mysteriet rikt-igt intressant att följa, och jag gillade verkligen bokens koppling till barnramsan.
 
Jag hade dock velat bli mer involverad i mysteriet. Jag tycker om att själv spekulera kri-ng vem den skyldige är och bli motbevisad av författaren, men bristen på ledtrådar i Och så var de bara en gjorde att jag kände mig som en passiv åskådare, snarare än någon som var med och löste fallet. Det skapar en viss distans mellan läsaren och berättelsen, och leder till att slutet förlorar slagkraft.
 
Som helhet tyckte jag om Och så var de bara en. Det är en intressant och spännande klassiker, som håller läsaren engagerad ända till slutet.
 

Naddap dlöks

Författare: Roald Dahl.
OriginaltitelEsio trot.
Serie: Fristående.
Längd: 59 sidor.
Bokförlag: Rabén & Sjögren.
 
"Den blyge herr Hoppig skulle så gärna vilja få mer kontakt med sin granne, den vackra fru Silver. Men hon bryr sig bara om sin älskade sköldpadda. Men så kommer han på ett genialt sätt att lura till sig hennes uppmärksamhet, han smäller i henne att hon kan få sin sköldpadda att växa med hjälp av en magisk troll- formel: naddap dlöks."
 
 
Naddap dlöks är en mycket enkel berättelse som går snabbt att läsa. Med få sidor, ett stort typsnitt och många fina illustrationer som kompletterar det skrivna innehållet tog det mig inte längre än en kvart att läsa ut boken. Men trots att upplevelsen inte varar länge är den värd att ta del utav. Roald Dahl har som alltid ett fängslande språk och berättelsen är söt som socker.
 
Som vuxen anser jag förstås att handlingen är väldigt förutsägbar och inte det minsta trovärdig. Jag kan också tycka att boken ger missledande signaler till barn. Herr Hoppig och fru Silvers relation grundar sig trots allt på lögner och lurendrejerier, vilket kanske inte är särskilt bra att uppmuntra till. Men bortsett från det tycker jag att Naddap dlöks är en påhittig historia som både stora och små kan uppskatta.
 
Allt som allt är Naddap dlöks ännu en bra bok av Roald Dahl.
 

Ett veck i tiden

Författare: Madeleine L'Engle.
OriginaltitelA Wrinkle in Time.
SerieTime Quintet #1.
Längd: 169 sidor.
Bokförlag: Modernista.
 
"En stormig natt sitter Meg på sitt rum på vinden, lyssnar på blåsten och funderar för sig själv. Hon van- trivs med sin kropp och sitt utseende. I skolan är det mesta jobbigt. Och hennes pappa, vetenskapsmannen, har försvunnit efter att ha arbetat med ett mystiskt experiment på uppdrag av regeringen. Mamma och lillebror Charles är också uppe, för den mystiska tanten Fru Vadå har kommit på besök. Hon verkar veta en hel del både om vart Megs pappa kan ha tagit vägen och om hur de ska kunna få tillbaka honom."
 
Ett veck i tiden har ett intressant koncept och en början som griper tag. Därtill är karaktärerna enkla att relatera till och trots att de är stereotypiskt uppbyggda är det svårt att inte fastna för den kärleksfulla familjen. Men successivt försvinner intresset för romanens handling och som läsare tappade jag mitt engagemang.
 
Utan att riktigt veta varför uppfattade jag den korta romanen som tradig och tung att läsa: trots att språket har ett bra flyt. Troligen beror det på den långsamt utvecklande handlingen. Dessutom ersätter vetenskap och religion abrupt varandra, vilket gör att boken ibland känns osammanhängande.
 
Ett veck i tiden är en helt okej, men överskattad, klassiker. Det fina budskapet värmer, men på grund utav handlingens utveckling och det långsamma tempot tappade jag helt enkelt intresset. Jag ser dock fram emot att se hur filmen blir.
 

Häxorna

Författare: Roald Dahl.
Originaltitel: The Witches.
Serie: Fristående.
Längd: 219 sidor.
Bokförlag: Rabén & Sjögren.
 
"Visste du att häxor finns på riktigt? De lever mitt ibland oss och kan vara vem som helst. Den snälla granntanten, den vackra damen på bussen eller din egen älskade skolfröken! Visste du att häxor är omöjliga att upptäcka om man inte känner till de rätta ledtrådarna? Och framför allt, och det viktigaste: visste du att en häxas främsta uppgift är att förgöra alla barn i hela världen?"
 
Fast den okomplicerade handlingen i Häxorna gör att berättelsen saknar komplexitet och djup blir läsningen både lättsam och mysig. Roald Dahl har ett fint språk och hans text flyter på bra. Han får dessutom fram sitt budskap, om att utseendet kan bedra, genom att på ett effektfullt sätt integrera humor och överdrivna stereotyper i historien. 
 
 
Häxorna är en riktigt bra högläsningsbok, som passar nybörjarläsare och vuxna med barnasinnet kvar. Texten kompletteras dessutom med söta, svartvita illustrationer som levandegör Dahls ord. Trots det mediokra betyget (som är satt med tanke på att jag inte tillhör den tänkta målgruppen och därför inte kan uppskatta boken till fullo) anser jag att Häxorna är en riktigt trevlig och avkopplande bok.
 

Pojken som kallades det

Författare: Dave Pelzer.
OriginaltitelA Child Called "It".
Serie: Dave Pelzer #1.
Längd: 129 sidor.
Bokförlag: Bonnier Pocket.
 
"När Dave Pelzer vid tolv års ålder omhändertogs av myndigheterna uppdagades en skakande historia. Sed- an fyra års ålder hade han vanvårdats och systematiskt misshandlats av sin psykiskt sjuka mor. Idag är Dave vuxen. Med beundransvärt mod lyckades han inte bara överleva utan också skapa sig ett tryggt och menings- fullt liv. Det här är hans egen berättelse - en djupt gripande och samtidigt förunderligt livsbejakande skil- dring."
 
 
 
 
Dave Pelzer skildrar sin tragiska barndom detaljerat och det magstarka innehållet väcker stor sympati. Den gripande berättelsen intensifieras dessutom av vetskapen om att innehållet är sant. Pojken som kallades det berör djupt och väcker tankar som är aktuella än idag.
 
Pojken som kallades det håller en ojämn språklig kvalité och småfel hittas här och var. Men romanen är inte ämnad att vara ett litterärt mästerverk. Istället är syftet att förmedla en stark berättelse som stannar kvar hos läsaren långt efteråt: något som romanen lyckas med. Trots bokens korta längd lyckas den fängsla läsaren redan vid första sidan och väcka starka känslor.
 
Allt som allt är Pojken som kallades det en gripande roman, vars innehåll är så pass skakande att det ibland upplevs som osannolikt. Fast språket inte alltid är på topp förmedlas budskapet med bravur, och tankarna som väcks går till alla dagens barn vars lidande aldrig tycks ta slut.
 

Den fantastiska räven

Fakta
Den fantastiska räven (org. Fantastic Mr Fox) är en fristående roman av barnboksförfattaren Roald Dahl. Den är 93 sidor lång och publiceras av Rabén & Sjögren.
 
Handling
"De tre bönderna Bönne, Buns och Bena är oerhört elaka och själviska. Över allt annat avskyr de rävven som härjar i trakten och stjäl allt han kommer åt. De beslutar sig för att fånga honom. Men de anar inte alls vem de har att göra med. Herr Räv är listigare än få, och han har helt andra planer!"
 
Recension
Fast jag inte tillhör bokens tänkta målgrupp är läs- ningen av Den fantastiska räven mycket trevlig. Tack vare bokens korthet samt lättsamma språk går det snabbt att ta sig igenom den. Den mysiga berättelsen kompletteras dessutom med snygga illustrationer, som är angenäma för både stora och små att se på.
 
 
Till bokens disfavör saknar karaktärerna lite av den intelligens och kvickhet jag hoppats på. Visst är rävarna mycket lätta att tycka om, men de ”fantastiska” lösningarna var inte lika sluga som jag föreställt mig. Istället var det rätt simpla och uppenbara utvägar, ofta med logiska luckor.
 
Allt som allt är Den fantastiska räven en bra bok, speciellt för unga barn. Språket flyter på bra och är enkelt att förstå, samtidigt som de många illustrationerna hamnar i en livfull kontrast till texten. De nackdelar jag listade ovan är inget som barn i bokens målgrupp skulle tänka på, och därför passar Den fantastiska räven perfekt för ex- empelvis högläsning på förskolan.
 

Unga kvinnor

Fakta
Unga kvinnor (org. Little women) är en klassiker skriven utav Louisa May Alcott. Boken är 351 sidor lång och publiceras av Bonnier Carlsen.
 
Handling
"Systrarna March växer upp i en pittoresk liten stad i 1860-talets USA. Det är den vackra och lite fåfänga Meg, pojkflickan Jo, känsliga Beth och romantiska Amy. Deras far är ute i kriget, familjen har ont om pengar och de får klara sig så gott de kan. Visst drömmer de om att bli rika och uppvaktade, men som Jo säger: - Jag tror inte att fina unga damer har ett dugg roligare än vi, trots våra gamla klänningar och våra för små skor..."
 
Recension
Jag är glad över att ha läst Unga kvinnor. Det är en så pass omtalad bok att det känns som en skymf att inte ta del utav den. Dock kan jag inte påstå att jag njöt av läsningen. På grund av det gammeldagsa och lite tunga språket grep inte boken tag, och handlingen fängslade mig inte. Därtill är tempot långsamt och fast boken definitivt har sina stunder så var jag ofta uttråkad.
 
Det bästa med boken är karaktärerna, som allesammans är lätt att relatera till. Favoriten är Jo. Hon har en sådan inspirerande livsglädje och härlig personlighet att det är omöjligt att inte tycka om henne. Hennes vitsiga repliker är därtill både underhållande och tankeväckande. 
 
Genom karaktärernas misstag och lärdomar försöker Alcott via sin roman lära läsaren om livet. Det blir dock lite predikande, då dessa principer och livskunskaper dyker upp i nästan varje kapitel, vilket ger boken en klichéartad ton.
 
Allt som allt är Unga kvinnor okej. Jag förstår definitivt varför boken är så omtyckt, och jag tror att jag hade gillat den mer om jag läst den när den ursprungligen publicerades. Men som det är nu har den svårt att mäta sig med de mer modernare böckerna.
 

Herr och fru Slusk

Fakta
Herr och fru Slusk är en fristående barnbok skriven av Roald Dahl. Boken är 96 sidor lång och publiceras av Rabén&Sjögren. Romanen inne- håller illustrationer av Quentin Blake.
 
Handling
"Herr och fru Slusk är ett par otäcka och elaka gamla sluskar. De älskar att förpesta livet för alla. Fru Slusk lägger ett öga i herr Slusks öl och maskar i hans spagetti. Och herr Slusk tvingar sina apor att hänga upp och ner, till och med när de äter. Men en dag får aporna nog av Sluskarna. Det är dags för hämnd."
 
Recension
En bra barnbok kännetecknas av att människor i alla åldrar ska underhållas av läsningen, och med detta lyckas Herr och fru Slusk. Jag är tjugo år gammal, och ändå fann jag boken roande och njöt av läsningen. Det är en originell bok, perfekt för att väcka läsintresse hos barn.
 
Herr och fru Slusk är den första boken jag läst av Roald Dahl, och jag är minst sagt förtjust. Det tillvägagångssätt han använder för att komma in i berättelsen är unikt. Istället för att direkt börja med handlingen eller introducera karaktärerna bygger han successivt upp introduktionen genom att inleda med ett allmänt konstaterande baserat på egna observationer. Det är en mycket kreativ metod, som sätter en säregen prägel på bokens början och gör starten mindre abrupt.
 
Bokens budskap är väldigt aktuellt och handlar om att det inte är våra gener och vårt fysiska utseende som gör oss fula, utan hur vi tänker och behandlar andra. Det är ett budskap som både barn och vuxna bör ta till sig, och det ger den annars underhållande boken en allvarlig underton.
 
 
Som ett komplement till texten finns svartvita illustrationer på varje uppslag, handritade av Quentin Blake. Bilderna passar perfekt till texten och gör berättelsen fullständig. För ovana läsare fungerar bilderna som ett bra stöd, och även för mig som vuxen är det roligt att få se karaktärerna utföra sina handlingar.
 
Allt som allt gillade jag verkligen Herr och fru Slusk, och jag ser fram emot att läsa mer utav Dahl.
 

Den Store Gatsby

Fakta:
Den Store Gatsby (org. The Great Gatsby) är en klassiker skriven av F. Scott Fitzgerald år 1925. Boken är 167 sidor lång och publiceras av Modernista bokförlag. Sammanlagt fem filmer har baserats på boken. Så sent som 2013 gjordes den påkostade produktionen med Leonardo DiCaprio i huvudrollen.
 
Handling:
"Nick Carraway blir vän Gatsby, men snabbt väcks frågor om den nya grannen. Vem är han egentligen och varifrån kommer hans rikedom? Och varför är han så fast besluten att knyta vänskapsband med Nick? Och vad är hans relation egentligen med Daisy?"
 
Recension:
Jag läste  Den Store Gatsby på engelska för ungefär ett år sedan när jag gick på gymnasiet och var väl inte direkt jätteimponerad. Nu fängslades jag av nyöversättningens obeskrivligt vackra omslag och tänkte att jag skulle be boken en ny chans. Men tyvärr är omslaget bokens bästa aspekt.
 
Jag gillar förstås alla bokens metaforer. Den Store Gatsby har ett ovanligt djup och ger en stor möjlighet för läsaren att tolka undangömda meningar. Boken har dessutom ett bra budskap och Fitzgerald använder sig av ett stundtals vackert språk som gör att läsaren lätt kan citera honom efteråt.
 
Dock är språket också gammalt, stramt och tungt, vilket gör att boken blir allmänt jobbig att lsäa. Tempot är dessutom ovanligt långsamt och trots att boken inte ens är på tvåhundra sidor känns den både utdragen och händelselös.
 
Den Store Gatsby är en bok för dem som älskar gamla klassiker, med budskap som vi kan ta del av även i dagens samhälle. Boken får läsaren att begrunda sin egen omgivning och passar därför perfekt till dem som vill ha en tankeställare. Dock passar romanen inte dem som läser för underhållningssyftet. Tempot är alldeles för långsamt för det.
 



Den Lille Prinsen

Fakta:
Den Lille Prinsen (org. Le Petit Prince) är en barnboksklassiker skriven av Antoine de Saint-Exupéry. Boken är 94 sidor lång och publiceras av Modernista bokförlag.
 
Handling:
"Mitt ute i Saharaöknen, där en pilot tvingats nödlanda sitt flygplan, dyker en liten prins upp från ingenstans. Det tar lite tid för dem att förstå varandra. Men så kommer också den lille prinsen från en annan planet, där hans ros väntar på honom. En dag reste han hemifrån, efter smärre osämja med rosen, för att hitta nya vänner och lära sig saker. Det var så han mötta människan, som förbryllar honom. Varför värderar hon så gärna sin tillvaro med hjälp av siffror? Eller dömer efter utseende, när den sanna skönheten ju inte går att se med ögonen? Det är några av de frågor som begrundas medan flygaren och prinsen "tämjer" varandra, vilket enligt den lille prinsen är svaret på kärlekens mysterium."
 
Recension:
Den Lille Prinsen är en mysig, söt och välskriven barnbok med flera bra budskap. Den förmedlar till läsaren att det finns konsekvenser av trångsynthet, att empirisk kunskap är minst lika mycket värd som det vi lär oss genom böcker och att relationer med andra människor ger oss ett visst ansvar. Den Lille Prinsen är en perfekt bok för högläsning.
 
En stor del av bokens charm är att den är ologisk, oskyldig och nyckfull. Prinsen är en av de renaste karaktärerna jag läst om och bokens koncept är väldigt intressant och annorlunda. Dock var läsningen inte särskilt underhållande eller spännande för mig som vuxen och jag kan inte direkt påstå att det är en bladvändare.
 
Allt som allt så är Den Lille Prinsen bra och jag rekommenderar den till föräldrar som brukar läsa för sina barn. För äldre kan boken dock kännas händelselös och trots att det är en klassiker så är det en bok man läser en gång och sedan har dammandes på hyllan.
 
 

En Julsaga

Fakta:
En Julsaga (org. A Christmas Carol) är en bok som skrevs av Charles Dickens år 1843. Nu har bokförlaget Modernista en nyrelease av boken, med en ny översättning av Nils Holmberg. Denna klassiker är 93 sidor lång och har filmatriserats och dramatiserats ett flertal gånger.
 
Handling:
"Ebenezer Scrooge är en snål och elak kapitalist som genomgår total omvändelse och blir en god man, efter att ha hemsökts av spöken på julaftonsnatten."
 
Recension:
En Julsaga är en klassiker som jag älskat väldigt länge, trots att jag inte läst boken förren nu. Det finns hur många filmatriseringar av boken som helst, och själv har jag sett minst fyra otecknade och två animerade filmer. Nu efter läsningen tycker jag faktiskt att den film som håller sig bäst till boken är Musse Piggversion, men jag tycker att det är kul att det finns så många olika tolkningar av den.
 
Boken är mysig och låter läsaren snabbt komma in i julstämning. Trots att Dickens skrev den på 1800-talet så är språket inte svårt att förstå, och boken känns nästan modern, bortsett från vissa ordval. Språket är vackert och målar upp en realistisk bild av samhället; både det som var och det som faktiskt fortfarande är. Dickens ger läsaren en riktig tankeställare och lyckas - trots de få sidorna - få läsaren att vilja bli en bättre människa. Jag tycker också att boken är lagom lång, och uppskattar att Dickens inte dragit ut på berättelsen, utan går rakt på sak.
 
Allt som allt var boken bra och mysig att läsa nu till julen. Självklart är det svårt att jämföra med böcker med mycket action och romantik och spänning, men En Julsaga är välskriven och definitivt läsvärd.
 
 

Brott och straff

Fakta:
Brott och straff (org. Преступление и наказание) är en bok skriven av Fjodor Dostojevskij. Boken publicerades första gången 1866 och är 647 sidor lång. 

Handling:
"Brott och straff har kallats "världens mest berömda roman" och är en av världens mest lästa böcker. Sedan den kom ut 1866 har hundratals miljoner läsare följt den fattige studenten och mördaren Raskolnikov på hans febervandring genom S:t Petersburg."

Recension:
O' boy, var ska jag börja? En bok brukar för mig ta ca 2 till 5 dagar att läsa, beroende på hur bra den är och vad jag måste göra på sidan om. Brott och straff tog emellertid hela 14 dagar att avsluta! Och det har ingenting med sidantalet att göra, utan bara med att den var så sjukt dålig!
 
För det första var läsningen extremt tung, och jag måste skriva att det var riktigt jobbigt att ta sig i genom boken. Dostojevskij använder rätt många inskjutna satser vilket gör meningarna långa, och eftersom han ändå inte har särskilt mycket intressant att säga så kännt det rent av obehövligt. Jag tycker bokens karaktärer är svaga och inte ett dugg fascinerande; de känds, precis som resten av boken, underutvecklade och tråkiga. Huvudkaraktären själv, Rodion Raskolnikov, är en sådan karaktär som jag helst vill ignorera, vilket blev väldigt svårt eftersom det trots allt är hans tankar man följer genom boken.
 
Jag har ingenting emot tegelstenar, men jag tycker verkligen att Brott och straff är onödigt tjock, med tanke på hur lite som pågår i boken. Det finns ingen mystik eller spänning, och det var lätt att förutse slutet några hundra sidor innan. Den enda delen av boken som inte var helt värdelös var de första nittio sidorna. Brott och straff hade lätt kunnat vara hälften så tjock och fortfarande ha med för många onödig sidor.

Brott och straff var en sådan bok som alla har läst och som, enligt bokens baksida, är världens mest berömda roman. Det är någonting jag finner väldigt besynnerligt, eftersom den är en av de sämsta böckerna jag läst i år. Jag skulle definitivt inte rekommendera den för någon, och jag kommer utan tvekan att aldrig, aldrig läsa den igen.
 
Genomsnittlig känsla:
 
 
 
Rekommenderar till: er som gillar populära klassiker.

Rekommenderar inte till:
er som ogillar utdragna böcker.

Första meningen: "I skymningen en mycket het dag i början av juli lämnade en ung man sin kammare, som han hyrde vid S-gränd, steg ut på gatan och började långsamt och nästan obeslutsamt gå bort mot K-bron."
 
 
 
 
 

Lord of the Flies

Fakta:
Lord of the flies är en klassiker skriven av William Golding. Den publicerades för första gången 1954. Boken är 230 sidor lång.
 
Handling:
"A plane crashes n a desert island. The only survivors area a group of schoolboys. At first they revel in the freedom and celebrate the absence of grown-ups. Soon though, as the boys' fragile sense of order begins to collapse, their fears start to take on a sinister, primitive significance. Suddenly, the world of cricket, homework and adventure stories seems a long way away. The boys are faced with a more pressing reality - survival - and the appearance of a terrifying beast who haunts their dreams."
 
Recension:
Det här är en bok jag vet att många har problem med. Den skildrar inte direkt mänsklighetens goda sidor, om man säger så. Men personligen gillar jag faktiskt Lord of the flies rätt mycket.

Bokens nackdelar enligt mig är att den har ett gammaldags språk och kan bli lite småseg ibland, men att den är intressant, fascinerande och otrolig att analysera kompenserar stort för det. Lord of the flies är en sådan bok som visar vad fruktan och kaos kan leda till. Den tar upp väldigt många konflikter, så som striderna mellan lagar och anarki, ordning och kaos, civilisation och grymhet, betänkande eller impulsivitet, och godhet mot ondska. Personligen tror jag varken på att någon kan vara rent igenom god eller ond, men jag tycker att Lord of the flies lyckas skildra väldigt bra om vad som sker när fel del tar överhanden. Hela boken är otroligt symbolisk och representerar viktiga samhällsfrågor kring etik och moral. Småsaker, så som snäckan, skogsgläntan, grishuvudet, Piggys glasögon och signalelden får en helt annan betydelse efter att man förstått deras innebörd för Goldings budskap.

Jag gillar verkligen karaktärerna i boken eftersom de alla har så skildra personligheter och för att de allesammans genomgår enorma karaktärsutvecklingar. Ralph är bokens huvudperson och står för ordning och ledarskap, medan Jack snarare är motsatsen och representerar grymhet och maktönskan. En av mina favoritkaraktärer - Piggy - är en intelligent karaktär utan några omänskliga kvalitéer, och som blir mobbad av de andra pojkarna. Sedan har vi också Simon, den enda karaktären som jag skulle kalla renodlat god. Roger däremot, förstår inte lagarna i civilisationen och har en väldig blodlust. Alla småttingarna representerar vanliga arbetare i samhället, medan de äldre pojkarna symboliserar de regerande som måste besluta om de vill använda sin makt för att hjälpa eller förstöra.

Jag gillar även hur det finns en massa undangömda händelser i boken. Vissa stunder tror man att ingenting pågår men om man verkligen analyserar texten (som jag har gjort eftersom jag läst boken till skolan) gömmer sig väldigt mycket information mellan raderna. Golding får genom detta läsaren att inse att grymhet finns inom alla människor som en grundläggande egenskap: att det är en del av allas psyke. Han får kontrasten mellan fridfulla relger och själviska, våldsamma handlingar att bli hårfin.
 
Sammanfattningsvis så gillade jag boken rätt mycket. Det som drar ner på betyget är att den ibland kunde bli lite seg och jobbig att läsa, men när det kommer till symbolik och hur boken skildrar dagens samhälle så ligger den i toppklass. Moral och andra viktiga frågor tas upp. Goldings Lord of the flies är definitivt en bok jag tycker att man ska ha läst åtminstone en gång i sitt liv.

Genomsnittlig känsla:
 
 
 
Rekommenderar till: dig som söker en mörk skildring av människans ociviliserade sida.
 
 
Rekommenderar inte till: dig som vill ha en bok med högt tempo och mycket spänning.
 

Första meningen: "The boy with the fair hair lowered himself down the last few feet of rock and began to pick his way towards the lagoon."
 
 
 
 
 

Doktor Glas

Fakta:
Doktor Glas är en fristående klassiker skriven av Hjalmar Söderberg. Den publicerades första gången 1905. Boken är på 181 sidor. Det finns två böcker skrivna av andra författare om samma berättelse men ur andra karaktärers perspektiv. De böckerna heter Gregorius och Helgas offer. Boken har även filmatriserats två gånger.
 
Handling:
"Doktor Glas förälskar sig i den unga vackra Helga, som är fast i ett hopplöst, kärlekslöst äktenskap. Ständigt ser han den motbjudande pastor Gregorius och hans unga skyddslösa hustru och känner att han håller på att dras in i ett triangeldrama. Helga vänder sig till doktor Glas för att få hjälp och alltmer aktivt förbereder han lösningen. Har man rätt att döda en människa för att rädda en annan?"
 
Recension:
Jag läste ut Doktor glas för några dagar sedan, inför en uppsatsskrivning i skolan. Boken är skriven i dagboksform, och Söderbergs språk är förstås gammaldags. Men trots det var det inte svårt att begripa vad han menade, för texten hade inte särskilt många indrag vilket gjorde att den flöt på bättre. Boken började rätt segt, och ansatsen samt fördjupningen var ärligt talat tråkiga. Men ungefär halvvägs igenom boken blev den mycket bättre och handlingen stegrade. Det jag blev besviken på var dock att det långsamma tempot återkom i slutet.

Jag gillade att en viss stämning successivt byggdes upp i boken och trots att Glas var lite för pessimistisk för min smak så var hans berättarperspektiv bra. Han som karaktär var skarpsynt, vilket jag uppskattade. Pastor Gregorius hade egentligen inte särskilt stor moral men samtidigt tyckte jag synd om honom på grund av hans situation. Men en karaktär jag inte gillade var Helga Gregorius, som mestadels bara gnällde.

Boken som helhet var kanske inte direkt den bästa - och jag hade velat haft ett annat slut för att få reda på konsekvenserna - men den lyfter fram flera viktiga filosofiska livsfrågor som får läsaren att fundera. Jag tyckte även om att boken tog upp många aspekter som skildrade tidigt 1900-tal. Några av dessa ämnen rörde moral, våldtäkt, döden, plikt, abort och religion. Dock uppfattade jag sättet Glas ibland pratade om våldtäkt som osmakligt och taktlöst. Han sade bland annat "På landsbygden ha många äktenskap börjat med våldtäkt och inte blivit sämre än andra" vilket jag rent av finner motbjudande. Men tanken med boken var antagligen att provocera så det har Söderberg i alla fall lyckats med.
 
Allt som allt var det en okej bok. Ingenting jag rekommenderar starkt men samtidigt inget som jag föraktar. Tempot var rätt lågt igenom hela boken, men framåt mitten blev det bättre. Karaktärerna var rätt platta allesammans men jag fastnade ändå lite för Glas och pastorn. Doktor Glas tog upp några viktiga filosofiska frågor som är värda att fundera på.
 
Genomsnittlig känsla:
 
 
 
Favoritkaraktär: Glas.
 

Rekommenderar till: dig som vill läsa en bok med bra filosofiska frågor.
 

Rekommenderar inte till: dig som vill ha romans, spänning och tempo.
 

Första meningen: "Jag har aldrig sett en sådan sommar."
 
 
 
 
 
 

Kortrecension: Pälsen

Fakta:
Pälsen är en novell skriven av Hjalmar Söderberg, publicerad av Mix bokförlag. Den består av 6 sidor.
 
Handling:
"Säkert skulle hustrun åter älska honom, om han vore klädd i päls. Det var en kall vinter det året. Människorna krympte ihop i kölden och blevo mindre, utom de som hade pälsverk. Så börjar Hjalmar Söderbergs klassiska novell om läkaren som får låna en päls - en av de där riktigt stora, livsberörande novellerna, om några sekunder som kan förändra en människas liv."
 
Recension:
Den här novellen känns som en mer lättförstålig och enklare skriven version av Kappan av Nikolaj Gogol. Den har med budskapet kring hur viktigt det kan vara med pengar och status, och hur livet kan se ut för dem som inte har tillgång till sådan lyx. Det känns som att den har svag satirisk uppbyggnad, och jag tycker att Söderberg lyckas förmedla det han vill säga bra.
 
Novellen är väldigt kort men har en djupare betydelse som får läsaren att tänka till angående frågan: är det verkligen bättre att få känna falsk lycka och kärlek ett kort tag, eller att inte ha upplevt det alls? Konceptet känns lite småsorligt samtidigt som karaktären får min respekt och omtanke. Jag rekommenderar den här novelletten till dig som vill få dig en liten funderare, samtidigt som du får en kort och bra läsning. Söker du andra bra noveller så rekommendererar jag bland annat Hamnen och Smycket av Guy de Maupassant, som väcker både tankar och känslor.

Kappan

Fakta:
Kappan är en klassisk långnovell skriven av ryske Nikolaj Gogol. Den publicerades först 1842 och består av 71 sidor.
 
Handling:
Nikolaj Vasiljevitsch Gogol (1809-1852) var en av det gamla Rysslands främste och märkligaste författare. Denna korta text är hans mest kända och spridda verk. Här möter läsaren en av de för sig självt mumlande och halvhögt gestikulerande människorna i Sankt Petersburg, återgiven i en kallt kuslig rytm, en människa vars enda älskling i världen är den åtråvärda kappan och vars enda vilja är att vara. Ännu efter snart 170 år får den grymma historien om en stulen kappa våra ögon att tåras. Och genom tårarna skrattar vi igenkännande åt den tafatte Akakij Akakijevitj. Berättelsen är förvillande enkel och samtidigt ett av Gogols djupaste verk."
 
Recension:
Jag läste den här "boken" till min svenskkurs i skolan, och jag måste säga att jag blev förvånad. Det händer inte ofta att jag uppskattar skolläsningen men den här novellen var helt okej. Den var självklart inte spännande eller något sådant, men den hade ett djupare budskap och en karaktär som jag faktigst uppskattade att följa.
 
Eftersom boken är skriven i Ryssland så finns en del avancerade namn med som jag definitivt inte kunde hålla reda på. Några exempel är Pavsikachij och Varachasij. För mig är namnen nästan likadana så jag höll bara reda på vem huvudpersonen (Akakij Akakijevitj som jag kallar AA) var.
 
Jag måste medge att början av novellen var tråkig. Mestadels var det för att Gogol krånglade till för sig själv med sina jobbiga meningsuppbyggnader. Han använder ofta kanslispråk med inskjutna meningar och vissa meningar kunde bli sjukt långa - upp till två sidor för en enda mening! Gogol retarderar lite väl ofta helt enkelt, men man vande sig efter ungefär tjugo sidor att han avgick från handlingen med onödig information. Jag som läsare lärde mig att se förbi det och se själva innehållet istället.
 
"Boken" innehåller satirer lite här och var, vissa mer självklara än andra. Boken är realistiskt skriven bortsett från dess slut och Gogol tilltalar läsaren direkt genom sina förklaringar. I mellanåt kunde läsningen bli rätt tung trots det simpla språket, just på grund av alla inhopp, men där fanns en djup symbolism, och om man förstår den så uppskattar man läsningen mycket mer. Men även om man inte ser samhällskritiken så kan Kappan vara en bra novell för dig som söker en småsorglig läsning.
 
Genomsnittlig känsla:
 
 
 
Favoritkaraktär: Akakij

Rekommenderar till: sig som vill läsa en satirisk klassiker.

Rekommenderar inte till: dig söker spänning.
 
Första meningen: "På departementet..."
 
 
 
 
 
 
 
 
 

The Great Gatsby

Fakta:
The great gatsby är en klassisk amerikansk bok skriven av F. Scott Fitzgerald. Boken har blivit filmatriserad fem gånger (från åren 1926, 1949, 1974, 2000 och 2013) och består av 122 sidor.
 
Handling:
"Generally considered to be F. Scott Fitzgerald's finest novel, The Great Gatsby is a consummate summary of the 'roaring twenties' and a devastating exposé of the shallowness of the 'Jazz Age'. Through the narration of Nick Carraway, the reader is taken into the superficially glittering world of the mansions which lined the Long Island shore in the 1920's, to encounter Nick's cousin Daisy, her brash but wealthy husband Tom Buchanan, Jay Gatsby and the dark mystery which surrounds him."

Recension:
Jag var tvungen att läsa The great gatsby till engelskkursen i skolan och jag vill börja min recension med att skriva att jag önskar att jag inte hade behövt göra det. Boken var rakt igenom extremt tråkig, händelselös och seg. Tempot segade sig fram och mitt intresse tappades efter bara några meningars läsning. Fitzgerald skriver sida upp och ner med beskrivningar: vad alla gäster på festen heter, vad de äter o.s.v. Helt ointressanta och onödiga beskrivningar som tar död på den lilla känsla som fanns i boken.
 
Trots att boken är på dryga hundra sidor så tog det mig extremt lång tid att läsa ut den. Fitzgerald använder sig av ett komplicerat, gammalt och jobbigt språk vilket gjorde det extremt krångligt att läsa. Ofta var jag tvungen att läsa samma mening flera gånger för att uppfatta vad det var han menade. Och just på grund av hans språk så går hans budskap och information inte in hos mig som läsare.

Jag hade innan hört väldigt mycket positivt om den senaste filmatriseringen med Leonardo DiCaprio och därför hade jag ändå förhoppningarna uppe för den här boken. Men nu är jag inte lika sugen längre på att se filmen, speciellt inte heller när jag sett filmen från 1974 som var lika dålig som boken. Dock är jag rätt säker på att den från 2013 kommer vara bättre, men hur bra kan den vara om den baseras på den här boken?

Jag förstår verkligen inte varför så många har gillat The great gatsby. Karaktärerna är färglösa, fåfängda och bortskämda. Språket är komplicerat och boken är otroligt jobbig att läsa. Det är svårt att tolka vad handlingen är, till och med efter man läst klart boken, och tempot är väldigt segt. Det här är tyvärr inte en bok som jag rekommenderar om din tid är dyrbar.
 
Genomsnittlig känsla:
 
 
 
Favoritkaraktär: -
 
Rekommenderar till: dig som söker verket bakom filmsuccéerna.

Rekommenderar inte till: dig som inte gillar en bok med segt tempo.

Första meningen: "In my younger and more vulerable years my father gave me some advice that I've been turning over in my mind ever since."
 
 
 
 
 

The Alchemist

 Fakta:
The alchemist (org. O Alquimista) är en fristående bok av Paulo Coelho. Boken är på 167 sidor.
 
Handling:
"This story, dazzling in its powerful simplicity and inspiring wisdom, is about an Andalusian shepherd boy named Santiago who travels from his homeland in Spain to the Egyptian desert in search of a treasure buried in the Pyramids. Along the way he meets a Gypsy woman, a man who calls himself king, and an alchemist, all of whom points Santiago in the direction of his quest. No one knows what the treasure is, or if Santiago will be able to surmount the obstacles along the way. But what starts out as a journey to find worldly goods turns into a discovery of the treasure found within. Lush, evocative, and deeply humane, the story of Santiago is an eternal testament to the transformation power of our dreams and the importance of listening to our hearts."

Recension:
Jag har kluvna känslor för den här boken. Å ena sidan har den ett väldigt viktigt budskap: att följa sin dröm och hur det kan påverka en. Men samtidigt kunde boken bli väldigt seg och långtråkig.

Jag gillar det Coelho försöker säga med boken, att man ska leva i nuet och se efter vad man egentligen har i sitt liv, samt att alla händelser i ens liv, negativa samt positiva, leder till någonting. Just dem delarna var väldigt inspirerande och motiverande och det fick mig verkligen att fundera över min egen situation. Vid de här scenerna kändes boken otroligt djup och symbolisk, vilket jag verkligen uppskattar.

Jag tycker även att det var läckert och unikt att skriva i fabel och därmed aldrig använda huvudkaraktärens namn, utan Coelho skriver alltid "boy" istället. Det gör att berättelsen känns som om läsaren är huvudpersonen istället för Santiago, och det är skickligt gjort.

På tal om karaktärerna så är de extremt begåvat utformade. Det finns tre utmärkande karaktärer i boken och alla symboliserar tre olika egenskaper och personligheter som människan är uppdelad i. Stort sett så är indelningen: 1) de som drömmer utan att göra någonting åt det. 2) de som drömmer men som är rädda att uppfylla dem. och 3) de som drömmer och faktiskt gör att drömmen blir uppfylld. Och ja, alla tillhör någon av dessa kategorier. Jag tror de flesta tillhör det andra alternativet. Självklart vill alla att deras drömmar ska gå i uppfyllelse, men undermedvetet så kämpar man inte tillräckligt med flit. För när man väl fått drömmen uppfylld - vad händer då? Är det inte drömmen som driver ens liv framåt? Och då när din dröm är verklighet, vad ska du då göra? Just detta tycker jag att Coelho lyckas ta upp på ett väldigt symboliskt sätt via mannen som gav Santiago ett arbete - eftersom han hela tiden hittar på nya ursäkter för att inte göra något av sin dröm. Så karaktärerna skildrar på ett perfekt sätt mänskligheten.

Ibland kunde boken dock bli överdriven och förvirrande och vissa händelser kunde kännas meningslösa. Men The alchemist är definitivt läsvärd och jag tror att den får de flesta att fundera över sitt eget liv och sina drömmar, och kanske till och med får läsaren att fortsätta kämpa uppnå sina mål.
 
 
Favoritkaraktär:
Affärsmannen
Rekommenderar till: er som söker en klassisker med djupare betydelser.
Rekommenderar inte till: er som vill ha romantik och action.
Första meningen: "The boy's name was Santiago."
Andra omslag:
 


 

Pengar

Fakta:
Pengar är en klassiker skriven av Victoria Benedictsson under psedonymen Ernst Ahlgren, och skrevs under 1800-talet. Boken är på 199 sidor och finns översatt till engelska, med titeln Money.
 
Handling:
"Selma Berg, en frejdig sextonåring med konstnärsdrömmar, gifts bort med en betydligt äldre man. Det är hennes utveckling från naiv ung flicka till mogen kvinna som Pengar handlar om. Romanen bygger mycket på Victoria Benedictssons egna erfarenheter men är också ett inlägg i den indignerade kvinnosaksdebatt som bröt ut på 1870-och-1880 talen. Boken vänder sig främst mot unga kvinnor, sexuellt ovetande och genom felaktig uppfostran fyllda av romantiska föreställningar, tvingades in i äktenskapt utan att inse vad det innebar."
 
Recension:
Ursch och fy och blä. En riktigt riktigt dålig bok. En så kallad klassiker som jag var tvungen att läsa till svensklektionen. Den här recensionen blir väldigt kort, för jag har verkligen inte särskillt mycket att skriva om den. Jag tvingade mig igenom varje sida.
 
Handlingen är urusel. Det händer så gott som ingenting i boken, utan sida upp och ner består endast av dialoger och Selma Bergs svaga tankar. För mig är hon inte en stark person och hennes karaktär faller platt.
 
Jag hade inte några förhoppningar innan jag läste boken, men jag hade ändå trott att den skulle ta upp den viktiga frågan om kvinnor som tvingas in i giftemål. Men nu efter läsningen känner jag inte att jag lärt mig någonting nytt och boken lyckades inte framkalla några känslor alls hos mig.
 
När dessutom spåket är så jobbigt som det var blev boken otroligt dålig. Svenskan är gammaldags och många ord som inte existerar idag fanns med. Dessutom skriver inte Benedictsson särskillt proffisionellt, utan använder hela tiden, genom hela boken, inhopp vilket bildar extremt långa meningar.  Detta gör att läsningen blir väldigt tröttsam eftersom det är extremt jobbigt med fyra inhopp i varje mening (se första meningen nedan). Tillsammans med det gamla språket och onödiga beskrivningar gör språket helt själv att man så gott som somnar vid läsningen. Jag klarade allvarligt talat inte att läsa mer än tio sidor i taget eftersom jag blev sjukt uttråkad av läsningen.
 
Sammanfattningsvis var Pengar den sämsta boken jag någonsin läst (till och med sämre än Cal som var den första boken som fick betyget 0,5 här på bloggen). Utan handling, med jobbigt språk, karaktärer utan personligheter samt extremt lågt tempo kunde jag varken ta boken seriöst eller uppskatta vad min lärare sade "skulle ge en ökad förståelse för kvinnans roll i dåtidens samhälle". Suck. Verkligen inte en bok för mig. Varför måste alla böcker vi läser i skolan vara så dåliga? Har lärarna någonting emot att eleverna uppskattar vad de läser? Är det så för dig också, att böckerna du läser till skolan inte är värda att läsa?
Favoritkaraktär: -
Rekomenderar till: er som gillar gammaldagsa böcker med få händelser.
Rekomenderar inte till: er som vill ha romantik, spänning och färgglada karaktärer.
 
Första meningen: "Byn ägde icke mer än en enda gata, om den ens kunde hedras med detta namn, ty den var helt enkelt en mindre väg, utan spår av stenläggning, och oförsvarligt illa hålle.n"

Annat svenskt omslag:
-
 
 
 
 
 

RSS 2.0