Amber

NCIS: Los Angeles, säsong 5

Längd: 16 hrs 25 mins.
Antal avsnitt: 24 stycken.
Åldersgräns: 15 år.
Genre: Kriminalare, action.
Releasedatum: 2014-12-15.
Skådespelare: Chris O'Donnell, Daniela Ruah, Eric Christian Olsen, LL Cool J, Barrett Foa, René Felice Smith, Miguel Ferrer, Linda Hunt etc.
Distributör: Paramount.
 
"Callen och Sam måste tillsammans med sitt team för-hindra en bombattack mot ett tåg, lösa ett hemligt vaccinrelaterat mord och rädda en av sina egna i Afghanistan. Gänget måste lita helt på varandra för sätta fast landets farligaste brottslingar."
 
NCIS: Los Angeles fortsätter på en hög nivå. Precis som tidigare delar är den femte säsongen fartfylld, spännande och riktigt välgjord. Den imponerar med läckra effekter, skrattframkallande humor och välkoreograferad action och fängslar från början till slut. Dessutom gör skådespelarna riktigt bra ifrån sig. Bortsett från prestationerna från O’Donnell och Cool J, som jag fortfarande anser agerar konstlat, blev jag riktigt tagen av insatserna.
 
Teamet är ute på nya, spännande uppdrag. 
 
Säsongens främsta styrka är den kemi som finns mellan Kensi och Deeks. Serien är som bäst när de är i fokus och mitt hjärta svämmar över av gosiga må bra-känslor varje gång de är i bild tillsammans. Deras skämtsamma retsamheter och påtagliga kärlek är tillräckligt för att värma upp även de mest frusna av hjärtan. Jag tycker även mycket om att följa den oerhört gulliga relationen mellan karaktärerna Nell och Eric.
 
Härliga Eric och Nell charmar ständigt tittaren. 
 
Den femte säsongen är dock inte lika stark som sin föregångare. Några av fallen känns lite upprepande och skurkarna är inte alls lika utmärkande som tidigare. Dessutom avslutas säsongen inte i en lika stor cliffhanger som i förra säsongen, men den bygger ändå upp tillräckligt med spänning för att få tittaren att vilka se fortsättningen omgående.
 
Den välkoreograferade actionen ökar pulsen. 
 
Som helhet är den femte säsongen av NCIS: Los Angeles ett underhållande tillskott till serien. Skådespelarna gör mycket bra ifrån sig och kemin mellan karaktärerna trollbinder. Fast en del avsnitt upplevs vara tjatiga är spänningen oftast på topp och det är svårt att slita sig från skärmen.
 

Fear the Walking Dead, säsong 1

Längd: 4 hrs 58 mins.
Antal avsnitt: 6 stycken.
Åldersgräns: 15 år.
Genre: Rysare, drama, sci-fi.
Releasedatum: 2016-11-07.
Skådespelare: Kim Dickens, Cliff Curtis, Mercedes Mason, Alycia Debnam-Carey, Frank Dillane etc.
Distributör: 20th Century Fox.
 
"När ett mystiskt smittoutbrott hotar att rasera den lilla stabilitet som Madison  och Travis lyckats bygga upp läggs bestyren med att förena de två familjerna och samtidigt handskas med förbittrade, dagdrömmande och stökiga barn på is. Istället blir överlevnad blir deras främsta prioritering."
 
Fear the walking dead äger rum innan The walking dead, under tiden när Rick Grimes låg i koma och zombie-apokalypsen initierades. Serien utspelas dessutom i en annan stad och följer en ny grupp karaktärer. Som ett hängivet fan av originalserien hade jag, mot bättre vetande, stora förväntningar på spinoff-serien. Dessvärre lyckades den inte leva upp till originalets höga standard.
 
Travis försöker beskydda båda sina familjer. 
 
Den hårda sanningen är att Fear the walking dead är en relativt intetsägande och obehö-vlig serie. Den kastar bort potentialen att besvara frågorna som väckts i originalserien och fokuserar alldeles för mycket på dysfunktionellt familjedrama. Fast serien har en del intressanta idéer leds ingen av parallellerna till tillfredsställande klimax. I sin helhet hä-nder det inte mycket i säsongen och det monotona upplägget gör att den hade kunnat komprimeras till ett enda avsnitt.
 
Alicia och hennes pojkvän är ovetande om det som försegår. 
 
Som ni förstår är avsaknaden av originalseriens intensivt råa spänning och fascinerande psykologiska strider påtaglig. Jag har dessutom svårt för manuset, som är slarvigt skriv-et och fullt med förutsägbara klyschor. Även karaktärerna är svagt uppbyggda och får inte tittaren att bry sig om det som sker. Genom bristfälliga kommunikationsförmågor, befängda beslut i nödsituationer, en oförmåga att förutse uppenbara följder och total brist på reflektion av det som sker frustrerar de snarare än underhåller. Frånvaron av trovärdiga reaktioner gör därtill att karaktärerna känns oerhört platta.
 
När de döda återvänder måste familjen fly. 
 
Som helhet är Fear the walking dead en spinoff-serie som kastar bort sin potential. Säs-ongen gör inget större intryck och är långt ifrån att kunna mäta sig med originalserien. Men jag hoppas att serien rycker upp sig och växer sig starkare i nästkommande delar.
 

Quantico, säsong 1

Längd: 15 hrs 6 mins.
Antal avsnitt: 22 stycken.
Åldersgräns: 11 år.
Genre: Kriminalare, drama.
Releasedatum: 2016-11-14.
Skådespelare: Priyanka Chopra, Jake McLaughlin, Jo-sh Hopkins, Aunjanue Ellis, Johanna Braddy etc.
Distributör©Disney.
 
"Alex är en av rekryterna vid FBIs Quantico bas. Trots hemligheter och komplicerade förflutna är Alex och hennes kollegor de bästa, smartaste och  noggrannaste kandidaterna i USA, så det verkar omöjligt att en av dem skulle vara en förrädare."
 
 
Quantico börjar helt okej. Jag fastnade för konceptet och tyckte att det var intressant att få följa FBI-agenternas utbildning. Dessvärre står serien och trampar på samma ställe alldeles för länge. Händelserna dras ut på och flera av avsnitten tillför ingenting. I läng-den är den första säsongen av Quantico både enformig och intetsägande.
 
Alex Parrish och Ryan Booth utbildar sig till agenter. 
 
Det slarvigt skrivna manuset innehåller många klyschor och parodiska repliker. Händ-elserna upplevs inte vara trovärdiga och serien som helhet känns både ytlig och fåfäng. Skaparna har lagt ner alldeles för mycket energi på att få Quantico att se bra ut, vilket i slutändan slår tillbaka och får en väldigt krystad effekt. Att exempelvis karaktärerna, oavsett situation, alltid är hårt sminkade och har perfekta frisyrer gör att hela situationen känns fejk. Därtill känns inte skådespelarnas kroppsspråk naturliga och de framför sina repliker på ett ansträngt sätt. 
 
Felaktigt anklagad för terrorism måste Alex fly. 
 
Som helhet är den första säsongen av Quantico ostadig. Den bygger på en intressant grundidé men gör inte tillräckligt stort intryck för att övertyga tittaren om att serien är värt att följa.
 
 
- Alla bilder är copyrightskyddade av ©Disney. 

The Walking Dead, säsong 6

Längd: 12 hrs 36 mins.
Antal avsnitt: 16 stycken.
Åldersgräns: 15 år.
Genre: Rysare, thriller, sci-fi.
Releasedatum: 2016-09-26.
Skådespelare: Andrew Lincoln, Chandler Riggs, Josh McDernitt, Melissa McBride, Normal Reedus, Steven Yeun, Lauren Cohan, Danai Gurira etc.
 
"Fast hoppet om säkerhet i Alexandria är förlorat upp-täcker Rick och de andra i gruppen en ny värld som är större än de kunnat föreställa sig. För att berättiga sin tillvaro måste de själva bli hotet, lika fasansfullt som motståndarna de tidigare mött."
 
 
The Walking Dead är en fantastiskt kraftfull serie och trots att den sjätte säsongen håller en väldigt ojämn nivå njuter jag av att äntligen vara tillbaka i den postapokalyptiska världen. Det är en serie som vågar ta för sig, och säsongens laddade stämning, intensiva spänning och förmåga att få det att krypa i huden håller mig fängslad.
 
För att överleva måste Ricks grupp själva bli monstren. 
 
Jag har svårt för hur avsnitten i säsongens början är disponerade. Ibland visas exempel-vis karaktärernas olika synvinklar av en händelse i separata avsnitt, trots att parallellerna överlappar. Det hade blivit bättre om de olika perspektiven vävts samman. Andra avsnitt slutar i spännande cliffhangers, men efterföljs av stillsamma återblickar av något som ägde rum flera månader innan. Det blir antiklimatiskt, och fast avsnitten i sig är engag-erande skapar deras placering stor frustration.
 
Sminkningarna ser fantastiska ut. 
 
Avsnitten innehåller dessutom en del överflödiga och händelselösa scener som får säso-ngen att upplevas vara onödigt utdragen. Därtill är de relativt missvisande, och säsongen gör upprepade försök att vilseleda tittaren. Inte nog med att det leder till ett minskat för-troende för det man ser. Ansatserna att lura åskådarna är dessutom relativt genom-skinliga och som tittare förstår man ofta att det som visas inte är hela sanningen.
 
Fast han agerar tuff är Daryl en av de mest omtänksamma karaktärerna. 
 
Jag har därtill blandade känslor om säsongsfinalen. Å ena sidan är avslutet otroligt spän-nande. Samtidigt anser jag att det var ett stort misstag att avsluta med en cliffhanger. Hela säsongen har laddat inför uppgörelsen och därför gör det implicita tillvägagångs-sättet att scenen förlorar kraft. När serien väl tar vid igen i säsong 7 kommer händelsen att vara passé och efterverkningarna kommer att ha förlorat sin potential till att beröra.
 
Den spännande avslutningen förstörs av cliffhangern. 
 
Fast den sjätte säsongen av The Walking Dead har en hel del svagheter finns det inte ord för hur mycket jag älskar den. Den må vara utdragen och vilseledande, men det komp-enseras av en intensiv spänning, spänd atmosfär,  charmerande karaktärer och engagera-de skådespelare. Säsongen är allt annat än dålig: det är snarare att serien håller en så pass hög nivå att minsta fel framhävs, likt ett blinkande ljus i natten.
 

NCIS: Los Angeles, säsong 4

Skapare: Shane Brennan.
Antal avsnitt: 24 avsnitt.
Åldersgräns: 15 år.
Genre: Kriminalare, drama, action.
Releasedatum: 2014-03-26.
Skådespelare: Chris O'Donnell, Daniela Ruah, Linda Hunt, LL Cool J, Eric Christian Olsen, Barrett Foa, Renée Felice Smith etc.
Filmbolag: 20th Century Fox.
 
"Teamet stöter på problem när gruppledaren Callen anklagas för mord. Hetty Lange konfronteras med sitt förflutna och en hemlighet som kan skada Sam Hannas närstående uppdagas."
 
 
NCIS: Los Angeles inleddes halvdant men har för varje säsong blivit allt starkare. I den fjärde säsongen är serien bättre än någonsin och genom adrenalinpumpande action, grymma effekter och intelligenta handlingsparalleller sätts ribban högt för nästkomman-de säsonger.
 
De enda karaktärerna som jag ännu inte fastnat för är Callen och Sam. 
 
Det är främst tre saker som utmärker säsongen. Den första är utvecklingarna av karakt-ärerna. Säsongen knyter starkare känslomässiga band mellan tittare och karaktärer och för första gången känner jag att jag genuint bryr mig om många av dem. Dessutom är det engagerande att se relationerna mellan dem förändras.
 
Säsongen är oväntat spännande. 
 
Den andra anledningen är säsongens skurkar, mer specifikt Sidorov och Janvier. De spelas av Timothy Murphy respektive Christopher Lambert, som båda två är makalösa. Deras minspel och kroppsspråk är fantastiska och med små medel lyckades de fängsla mig. Fast de endast är gästskådespelare ger de ett så pass stort intryck att hela upplevel-sen förhöjs.
 
Kemin mellan Deeks och Kensi växer sig starkare. 
 
Den tredje anledningen till att säsongen särskiljer sig från tidigare delar är den förvån-ansvärt spännande säsongsfinalen. Det sista avsnittet har ett högt tempo och är oväntat brutalt. Därtill gör den gigantiska cliffhangern i slutscenen att jag genast vill se fortsätt-ningen.
 
Talangfulla Kim Raver (24) gästar serien. 
 
Jag är riktigt imponerad av seriens fjärde säsong. Visst är den ofta förutsägbar och alla avsnitt håller inte samma nivå, men i sin helhet är säsongen riktigt bra. Skådespelarna levererar och kombinationen av spänning och värmande humor är mycket tilltalande. NCIS: Los Angeles har verkligen ryckt upp sig.
 

24, säsong 8

Skapare: Robert Cochran.
Längd: 1056 minuter.
Antal avsnitt: 24 stycken.
Åldersgräns: 15 år.
Skådespelare: Kiefer Sutherland, Mary Lynn Rajskub, Katee Sackhoff, Freddie Prinze Jr, Cherry Jones, Annie Wersching, Necar Zadegan, Gregory Itzin etc.
Release-datum: 2014-04-20.
Filmbolag: 20th Century Fox.
 
"Jack Bauer kämpar mot klockan för att förhindra avrättningen av en ledare från Mellanöstern, samtidigt som ett terrorhot mot New York byggs upp till explosiva proportioner."
 
 
Ett starkt manus och rå action gör tillsammans med de enastående skådespelarna att säsongen griper tag direkt. Kiefer Sutherland (Zoolander 2) är fenomenal och både Mary Lynn Rajskub (The Girlfriend Experience) och Annie Wersching (The Vampire Diaries) imponerar starkt.  Den övertygande ensemblen gör ofattbart starkt ifrån sig och deras sätt att skildra karaktärernas känslomässiga instabilitet fängslar.
 
© 20th Century Fox. 
 
Säsongen har en laddad atmosfär: skoningslösa avrättningar och tortyrsekvenser gör den överraskande brutal. Den välkoreograferade actionen och intressanta mysterierna bidrar dessutom till att tempot och spänningen hålls uppe. Vid det här laget har tittaren dock lärt sig hur serien använder komplexa tvister och eftersom 24 återanvänder liknande utformningar till säsongerna blir det som sker inte lika överrumplande. Därtill innehåller säsongen en del logiska luckor och den har inte en lika stark känslomässig påverkan som vissa tidigare delar har haft.
 
© 20th Century Fox. 
 
Tack vare den fulländade kombinationen utav action, humor och mysterier är 24 en av de bästa tv-serierna som jag någonsin har sett. Serien får en unik prägel genom de genialiska manusförfattarna och skådespelarna, och som tittare vet man aldrig hur det slutar. Den åttonde säsongen är inte seriens starkaste tillskott, men den gav Jack Bauer ett mycket värdigt avslut.  Lyckligtvis för mig, som inte är redo att ta farväl till serien än, väntar 24: Live Another Day.
 

Homeland, säsong 5

Fakta
I den femte säsongen av Homeland är Claire Danes, Rupert Friend, Miranda Otto, Mandy Patinkin, F. Murray Abraham, Sarah Sokolovic, Sebastian Koch och Nina Hoss i huvudrollerna. Säsongen är 613 minuter lång, består av 12 avsnitt och rekommenderas från 15 år. Den släpptes 24 april 2016 av 20th Century Fox.
 
Handling
"Carrie arbetar numera på ett privat säkerhetsföretag i Berlin och försöker börja om på nytt. Men snart upptäcker hon att hon inte kan fly det förflutna. Överumplad av ett förräderi och utan Saul och Quinn vid sin sida måste hon avslöja en konspiration som hotar tusentals liv. Inklusive hennes eget."
 
Recension
Säsongens intelligenta manus, medryckande koncept och nervkittlande spänning väcker ett starkt beroende. Genom att dramatiskt framställa aktuella, verklighetsbaserade händ- elser upplevs den som genomtänkt och trovärdig. Därtill får den gripande kombin- ationen av intensiv action och laddade intriger stor känslomässig inverkan.
 
Ute i krigszonen kan vad som helst hända. 
 
Trots att serien pågått ett tag imponeras jag fortfarande av de enastående skådespelarna. Insatserna är exemplariska och dynamiken mellan karaktärerna fängslande. I den femte säsongen introduceras dessutom några nya skådespelare. Av dem är den mest minnes- värda Miranda Otto (The Lord of the Rings) som presterar storartat. Hennes karaktär, Allison Carr, är en fröjd att följa tack vare det fascinerande djup Otto ger henne.
 
Miranda Otto ger liv åt den nya karaktären Allison. 
 
Genom ett högt tempo och en laddad atmosfär är det elfte avsnittet, ”Our Man in Dama- scus”, utan tvekan säsongens starkaste. Dock svajar säsongens mittsektion och jag är därtill frustrerad över den avslutande episoden: ”A False Glimmer”. Det är ett bra och berörande avsnitt, men jämfört med resten lyser det med frånvaron av anspänning. Allt löses lite för snabbt och det flyktiga klimaxet blev för kortvarigt för att ge någon större effekt.
 
För att lösa mysteriet väljer bipolära Carrie att sluta ta sin medicin. 
 
Sammanfattningsvis resulterar kombinationen av det trovärdiga konceptet, de gripande intrigerna och enastående skådespelarna i en fantastisk säsong. Spännande action, dramatiska komplotter och berörande förluster griper tag i tittaren och får en att längta efter fortsättningen samma sekund som eftertexterna börjar rulla. 
 

24, säsong 7

Fakta
I den sjunde säsongen av 24 är bland annat Kiefer Sutherland, Cherry Jones, Annie Wersching, Mary Lynn Rajskub, Bob Gunton, Jeffrey Nordling, Janeane Garofalo och Carlos Bernard i huvudrollerna. Säsongen är 1080 minuter lång, består av 24 avsnitt och rekommenderas från 15 år. Den spelades in 2009.
 
Handling
"CTU är upplöst och Jack Bauer måste hjälpa FBI att stoppa ett av de värsta terrorhoten någonsin, iscensatt av en fiende från förr. Jack inser snart att han inte kan lita på någon."
 
Recension
Seriens sjätte säsong var en stor besvikelse som lämnade mig frustrerad. Med en matt handling och ointressanta sidkaraktärer tillfredsställdes inte de förväntningar serien tidigare tillmötesgått. Bekymrad över seriens fortskridande tvivlade jag på en återhämtning: ofta är det nästintill omöjligt att efter en sådan dipp komma på rätt väg igen. Men i sin sjunde säsong gör 24 en kraftfull återkomst som är en påtaglig förbättring från föregångaren.
 
Jack Bauer har mycket att stå till svars för. 
 
Skådespelarna är enastående. Kiefer Sutherland (The Lost Boys) är tillbaka starkare än någonsin och levererar allt han har. Återkomsten av fan-favoriterna Mary Lynn Rajskub (The Girlfriend Experience), James Morrison (Those Who Kill) och Carlos Bernard (The Inspectors) är mycket välkomnande och deras tid i strålkastarljuset trollbinder. Till och med den tidigare impopulära Elisha Cuthbert (Happy Endings) kommer tillbaka i några avsnitt och hennes försonande återvändande väger upp för hennes tidigare snedsteg. 
 
Annie Wersching är ett välkommet tillskott till serien. 
 
En hel del nya karaktärer introduceras i säsongen. Många har jag svårt för på grund av ett misslyckat försök till att fånga mitt intresse, men en sticker ut: Renee Walker. Hon spelas av den framstående Annie Wersching (The Vampire Diaries). Genom att kombinera karaktärens fascinerande personlighet och stora utveckling med Werschings makalösa prestation sätts en gripande prägel på säsongen. Gästskådespelare värda att nämna är Jon Voight (Mission: Impossible), Mary Page Keller (Chasing Life), Paul Wesley (The Vampire Diaries), Lesley Fera (Pretty Little Liars) och Tommy Flanagan (Sons of Anarchy).
 
Den lyckade användningen av splitscreen och realtid fortsätter. 
 
Fast säsongen följer samma mall som tidigare och återanvänder upplägg förblir den fängslande från början till slut. Politik blandas med nervkittlande action och som tittare får vi ta del utav många oförutsägbara vändningar och cliffhangers. Det är en beroendeframkallande säsong vars handling hela tiden utvecklas. Förutom det lite otympliga slutet är det en imponerande säsong.
 
Konspirationerna kräver att Jack alltid håller huvudet på skaft. 
 
Hisnande action, minnesvärda dialoger, spännande handling och enastående prestationer gör den sjunde säsongen av 24 till en klar förbättring från föregående del. Tvivlet som sjätte säsongen byggde upp har helt blåsts bort och jag är återigen övertygad om att 24 är den bästa actionserien som finns idag. 
 

Nikita, säsong 4

Fakta
I den fjärde och avslutande säsongen av Nikita syns Maggie Q, Shane West, Lyndsy Fonseca, Aaron Stanford, Noah Bean, Devon Sawa, Melinda Clarke och David S. Lee i huvudrollerna. Säsongen är 252 minuter lång, består av 6 avsnitt och rekommenderas från 15 år. Den spelades in 2013.
 
Handling
"Nikita är världens mest efterlysta kvinna... ensam är hon på flykt i ett desperat försök att rentvå sitt namn. När hon oväntat återförenas med sitt gamla team måste de kämpa för att ta sig förbi forna svek, samtidigt som de försöker ta ner Amanda. Kontraspionage går på djupet när Nikita slåss för att lyckas med sitt uppdrag."
 
Recension
Trots att sex avsnitt är alldeles för kort tid för att skapa ett värdigt avslut till denna underskattade serie så lyckas Nikita riktigt bra med att plocka upp alla fallna trådar. Det är med sorg i hjärtat som jag tvingas säga adjö till Nikitas ständiga kamp efter hämnd och försoning.
 
Nikita är på flykt från världen.
 
Den exemplariska skådespelaren Maggie Q (Divergent) leder återigen gruppen av fantastiska skådespelare. Alla presterar på topp och det är som alltid en fröjd att se samarbetet. Ingen av dem har någon problematik med vare sig actionen eller humorn. Miranda Clarke (The O.C.) är perfekt som antagonisten Amanda, och det är som alltid fascinerande att få följa hennes karaktär. Standford (X-Men 2), Fonseca (How I Met Your Mother) och West (A Walk to Remember) är även dem oklanderliga.
 
Teamet återförenas för att stoppa Affären och Amanda en sista gång.
 
För att hinna med att avsluta alla handlingsparalleller som påbörjats har säsongen ett konstant högt tempo. Det gör att säsongen ibland känns påskyndad, men kvalitén är densamma som tidigare. Med ett genomtänkt manus, spännande handling och välkoreograferad action behagar säsongen. Avslutet i sig gör mig dock kluven. En del av mig är tillfredsställd med hur serien avrundades, men samtidigt hade jag velat chockeras mer: det sista avsnittet kändes aningen antiklimatiskt.
 
Protagonisten Nikita möter antoganisten Amanda i en episk kamp om rättvisa.
 
Säsongen har större inslag av science fiction. Den teknikorienterade fantasin har tidigare gestaltats i form av häftiga gadgetar och vapen. Den här säsongen har dock tagit steget längre, och teknik som modifierar mänskliga utseenden och så kallade ”dubbelgångare” har framställts. Det är ett mycket fascinerande koncept som medför en hel del mystik, men samtidigt tar det udden av den tidigare starka trovärdigheten.
 
Serien avslutas med det dramatiska men samtidigt antiklimatiska avsnittet "Canceled".
 
Avslutningsvis så är den fjärde säsongen av Nikita definitivt inte den starkaste delen i kvartetten, men den håller minst sagt måttet. Avslutet är någorlunda tillfredsställande och jag är ledsen över att behöva säga adjö till serien. Nikita är en riktigt bra, men tyvärr underskattad, actionserie som allt fler borde ge en chans.
 

24, säsong 6

Fakta
I den sjätte säsongen av 24 får vi se bland annat Kiefer Sutherland, Mary Lynn Rajskub, D. B. Woodside, James Morrison, Peter MacNicol, Jayne Atkinson, Carlo Rota, Marisol Nicholas, Tzi Ma och Powers Boothe i huvudrollerna. Säsongen är 1080 minuter lång, består av 24 avsnitt och rekommenderas från 15 år. Den släpptes 2007.
 
Handling
"Terroristen Hamir Al-Assad har inlett aktioner mot USA och nu måste Jack Bauer övertyga presidenten om att tidernas största och mest skrämmande terrorhot finns i de egna leden."
 
Recension
24 har hållit en ofattbart hög nivå från första början. Tidigare säsonger har varit makalösa och hela tiden blivit bättre och bättre. Det gör att förväntningarna inför varje säsong är omåttligt höga. Självfallet är det ohållbart att tro att varje ny säsong kommer att överträffa den tidigare, men eftersom serien har hållit en sådan bra kvalité rakt igenom är det omöjligt att låta bli. På grund av det måste jag erkänna mig besviken. Den sjätte säsongen är inte på något sätt dålig, men den håller inte samma kvalité som tidigare. Jag hoppas innerligt att det är en tillfällig svacka och inte början på en gradvis försämring.
 
Efter två års fångenskap hos kineserna överlämnas plötsligt Jack till amerikanerna.
 
För att undvika missförstånd vill jag klargöra att säsongen är riktigt bra. Den är spännande, har en engagerande handling och intressanta karaktärer. Skådespelarna är fenomenala och det är roligt att få se gäster så som Chad Lowe (Pretty Little Liars), Rena Sofer (Heroes), Kal Penn (House m.d.), Regina King (The Leftovers), James Cromwell (Den gröna milen), John Noble (Lord of the Rings) och Peter MacNicol (Ally McBeal). Dessutom är säsongen fängslande och beroendeframkallande. Problemet är bara, att jämfört med tidigare säsonger, är den svagare och tar inte ut svängarna lika mycket.
 
Serien fortsätter med realtid och split-screeen.
 
Säsongen är som bäst i början och är som sagt spännande, men samtidigt har jag vid det här laget lärt mig hur serien fungerar, vilket gör tvisterna mindre chockerande och oförutsägbara. Dessutom upprepas många moment som redan använts i säsongerna och igenkänningsfaktorn gör att intresset ibland svackar. Mot slutet av säsongen börjar den dessutom kännas lite utdragen.
 
Ett inre krig sker i det Vita Huset.
 
Inte heller är karaktärerna lika hotade som tidigare. I föregående säsonger har man som tittare verkligen känt faran som hängt över karaktärerna och vi har dessutom fått säga adjö till en hel del huvudkaraktärer på minst sagt berörande sätt. Men jag blev inte känslomässigt påverkad av denna säsong. Jag minns hur jag satt och storgrät till förra säsongen, men denna lyckades inte ens framkalla en liten snyftning.
 
Efter sin fångenskap är Jack redo att slåss igen.
 
Den sjätte säsongen av 24 är bra, men neutral i jämförelse med tidigare säsonger. Eftersom det är en sådan stark serie läggs också extra höga krav på den. Jag har dock förtroende för att detta är en tillfällig svacka och jag håller tummarna för att serien återgår till sin forna glans i nästa säsong.
 

Nikita, säsong 3

Fakta
I den tredje och näst sista säsongen av Nikita får vi se Maggie Q, Shane West, Lyndsy Fonseca, Aaron Stanford, Melinda Clarke, Lyndie Greenwood, Dillon Casey, Devon Sawa och Noah Bean i huvudrollerna. Säsongen är 924 minuter lång, består av 22 avsnitt och rekommenderas från 15 år. Den spelades in 2012.
 
Handling
"Divisionen, som nu sköts av Nikita, Michael och före detta CIA-analytikern Ryan, har fått i uppdrag att samla ihop otyglade lönnmördare som avvikit från organisationen... eller ta konsekvenserna. Under tiden har Amanda divisionen i kikarsikte och från ovala rummet kommer hot om vad som händer om operationen inte går lyckat."
 
Recension
Nikita är en mycket underskattad serie och jag är oförstående för varför inte fler har sett den. Den borde ligga högst upp på prioriteringslistan hos alla som älskar moderna actionserier.
 
Nikita ser ett värde i varje människoliv.
 
I den tredje säsongen av Nikita ligger stor fokus på temat ”försoning”, men det betyder inte att säsongen är omständlig eller långsam. Tvärt om så är den fullproppad med både action och humor som på ett genomtänkt sätt kompletterar varandra. Att serien börjat utforska karaktärernas psyke mer på djupet och analysera hur de vill bli försonade gör dem mer realistiska.
 
Dynamiken mellan de två ärkefiendena är fängslande.
 
Skådespelarna är otroligt skickliga och bildar allesammans starka, komplicerade och trovärdiga karaktärer. Maggie Q (Divergent) är fenomenal i rollen som Nikita. Hennes karisma gör att både actionscener och stillsamma samtal fängslar.  Aaron Stanford (X-Men 2) bjuder på sig själv och roar tittaren med sina rappa repliker och härliga utstrålning. Min favorit är dock Melinda Clarke (The O.C) som spelar Amanda: den perfekta skurken. Hennes bakgrundshistoria och mystiska motiv gör henne till en fascinerande och episk bov. Intrigerna mellan Nikita och Amanda är så otroligt engagerande att man knappt vet vart man ska ta vägen när det är slut.
 
Relationen mellan Michael och Nikita hänger på en skör tråd.
 
Nikita är alltså en riktigt bra serie som fler borde se. Fast första säsongen förblir starkast är även denna säsong actionfylld, underhållande och överraskande. Skådespelarna presterar exemplariskt och får tittaren att falla pladask för karaktärerna. Trots några klyschor och vissa mindre intressanta avsnitt som gör att detta är den svagaste säsongen hittills så håller den en hög nivå. Jag längtar till den avslutande säsongen… samtidigt som jag inte riktigt kan acceptera att serien snart är slut.
 

24, säsong 5

Fakta:
I den femte säsongen av 24 får vi se Kiefer Sutherland, Kim Raver, Mary Lynn Rajskub, Gregory Itzin, James Morrison, Jean Smart, Jude Ciccolella, Glenn Morshower och Jayne Atkinson i huvudrollerna. Säsongen är 1080 minuter lång, består av 24 avsnitt och rekommenderas från 15 år. Den spelades in 2005.
 
Handling:
"Jack Bauer tvingas återvända efter att ryska terrorister tagit resenärer på Ontarios flygplats som gisslan. Snart förstår Jack att det ligger mer bakom terrordådet och innan dagen är över kan hundratusentals personer vara döda."
 
Recension:
Det faktum att 24 efter fem säsonger fortsätter att höja ribban är ofattbart. Serien har behållit sin äventyrlighet, dramatik och spänning i ett halvt decennium och förblir stark. 24 har alltid varit en storslagen serie, men den här säsongen slår allt med hästlängder.
 
Efter en explosiv inledning tvingas vi ta farväl till ett par älskade karaktärer.
 
24 är en av få serier som lyckas fängsla tittaren redan vid säsongens första avsnitt. Trots flera nya karaktärer och annorlunda miljöer är man fast direkt. Det tar ingen längre tid att få koll på läget och hjärtat sätter sig abrupt i halsgropen. 24 snålar inte på spänning och redan de första 15 minuterna av säsongen har två stora karaktärsbortgångar skakat om tittaren.
 
Jack tvingas återvända till rollen som agent efter ett terrordåd.
 
24 är en av de mest händelserika serierna jag någonsin sett. Real-tiden gör serien intensiv, realistisk och kompakt. Varje minut består av nagelbitande action och som tittare får man sällan en andningspaus. Tempot är alltid högt och spänningen stillar aldrig. 24 tvingar inte tittaren att genomlida långrandiga och ointressanta samtal, utan väljer ut scener med precision.
 
Martha Logan bryts ner av att behöva bevara en mörk hemlighet.
 
Hela säsongen utspelar sig under en enda dag; vilket innebär att ett avsnitt utgör en timme i real-tid. Trots att det låter som att inte mycket kan hända på en timme lovar jag att det försiggår mer i ett avsnitt av 24 än den typiska tv-seriens kompletta säsong. 24 utvecklas otroligt mycket på en kort tid och handlingen hinner evolvera till oigenkännlighet på bara några avsnitt. Därför är det svårt att summera säsongen som helhet utan att spoila: serien utvecklas så pass snabbt att handlingen i första avsnittet ligger långt ifrån handlingen i sista avsnittet.
 
Användandet av split-screen ger en bra överblick över vad som pågår.
 
Serien skådespelare är fenomenala. Kiefer Sutherland (The Lost Boys), som spelar huvudrollen Jack Bauer, är exceptionell. Han förtjänade verkligen sin Emmy tack vare hans djupa porträttering av den drivna patrioten som gång på gång förlorar allt han håller kärt, men ändå återvänder för att kämpa för sitt land. Sutherland har en enastående inlevelse och får tittaren att tro att han är Jack. Andra favoriter är Kim Raver (Grey’s Anatomy) och Mary Lynn Rajskub (Little Miss Sunshine) som glänser i denna säsong. Även Itzin, Morrison, Smart, Ciccolella, Morshower, Atkinson och de andra är fantastiska. Det finns ingen i den här säsongen av 24 vars prestation kan kallas något annat än utomordentlig.
 
Audrey tvingas slåss för sitt liv.
 
Precis som i tidigare säsonger bjuder också säsong fem på en hel del duktiga insatser från gästskådespelare. Listan är lång, men några extra minnesvärda är Kate Mara (House of Cards), William Devane (NCIS), Carlos Bernard (Babylon 5), Reiko Aylesworth (Aliens vs. Predator 2), Connie Britton (Nashville), Sean Astin (Lord of the Rings), David Dayan Fisher (National Treasure) och Eric Steinberg (Pretty Little Liars). Även Elisha Cuthbert (House of Wax) återvänder ett kortare tag som Kim, vilket knyter ihop hennes parallell bra.
 
Jack har inte tid att dalta med fienden och vänder sig till tortyriska metoder.
 
24 har alltid varit en serie som vet hur man leker med tittarens känslor, och den här säsongen påverkade mig oväntat mycket. Den växlar mellan humoristiska inslag som får tittaren att skratta och kraftfulla scener som berör djupt. Jag vet inte hur ofta jag grät, men definitivt mer än förväntat. Säsongen har oberäkneligt många oförutsägbara och chockerande vändningar och varje avsnitt slutar med en beroendeframkallande cliffhanger. Proceduren efter att ha sett klart ett avsnitt brukar vara: att ryta åt tv:n, studsa upp och ner i soffan och ställa in alla planer och sätta på ett till avsnitt.
 
Jack inser snart att terrordådet på flygplatsen bara var en bråkdel av vad som väntar.
 
Det enda negativa som jag kommer på med säsongen är att den återanvänder några idéer från tidigare delar. Exempelvis: vid det här laget kan man ju tycka att CTU borde undersöka vilka de anställer mer noggrant på grund av att de blivit infiltrerade så pass ofta. Men nej. Att man inte vet vilken sida karaktärerna står på gör serien väldigt spännande; det är bara lite trist att infiltrationsidén återanvänds i varje säsong.
 
Ingen tvekan finns när Jack måste ta på sig rollen som skurken.
 
Kort sagt är 24 den bästa actionserien som någonsin gjorts, och detta var den mest utomordentliga säsongen hittills. Den har konstant action, mycket humor och underbara karaktärer. Skådespelarnas insatser imponerar stort och jag kan fortfarande inte lista ut hur skaparna lyckas klämma in så många händelser i varje avsnitt. Vi har dessutom tillräckligt många obesvarade frågor för att dö ihjäl av längtan efter fortsättningen.
 

Nikita, säsong 2

Fakta:
I den andra säsongen av Nikita får vi se Maggie Q, Shane West, Lyndsy Fonseca, Aaron Stanford, Melinda Clarke, Xander Berkeley, Dillon Casey, Lyndie Greenwood och Rob Stewart i huvudrollerna. Säsongen är 972 minuter lång, består av 23 avsnitt och rekommenderas från 15 år. Den spelades in 2011.
 
Handling:
"Nikita befinner sig fortfarande utanför den svarta operationsbyrån Divisionen och är fast besluten att försöra den. Hennes protegé Alex är dock fortfarande en del av byrån och använder den för att försöka hämnas på sin fars mördare. Chockerande hemligheter från det förflutna drar alla djupare in i en ondskefull väv av svek och hämnd."
 
Recension:
Nikita är en stor favorit när det kommer till actionserier. Jag gillar att den har lite av allt och inte är en renodlad thriller. Blandat med all action så bjuder Nikita även på mycket humor, stora karaktärsutvecklingar och även lite romantik. Det gör att man aldrig tröttnar på det som händer eftersom det hela tiden läggs till någonting nytt till serien.
 
Nikita och Michael letar efter allierade i sitt slag mot Divisionen.
 
Nikita skulle inte vara Nikita utan Maggie Qs fantastiskt mångsidiga prestation. Hon gör serien övertygande och beroendeframkallande och skapar ett stort engagemang för hennes karaktär. Den slagfärdiga Nikita är, tillsammans med kallhjärtade Amanda och humoristiska Birkhoff, min favoritkaraktär men det finns inte en enda karaktär jag ogillar, just för att alla skådespelarprestationer ligger på topp. Melinda Clarke (The O.C.), Xander Berkeley (Taken), Shane West (A Walk to Remember), Lyndsy Fonseca (How I Met Your Mother) och Aaron Stanford (X-Men 2) är allesammans otroligt minnesvärda i sina roller och skapar ett starkt drag till serien. Det finns också med en hel del begåvade gästskådespelare som det är roligt att upptäcka genom säsongen. Några exempel är Alberta Watson (24), Sarah Clarke (24) och Erica Gimpel (Fame).
 
Amanda gör allt för att få reda på Nikitas hemligheter.
 
Det syns tydligt att Nikita är en genomtänkt serie. Handlingen är stark och manuset välskrivet. Varje avsnitt har otroligt välkoreograferad action som häpnar tittaren och seriens effekter är grymma. Säsong 2 börjar lite långsamt men är redan efter några avsnitt i full gång. Tempot är högt och alla episoder är actionpackade. Berättelsen utvecklas en hel del under säsongens gång och det är intressant att få följa karaktärernas framsteg.
 
Alex låter sig styras av sitt begär för hämnd.
 
Jag måste dock skriva att jag inte tycker att säsong 2 riktigt når samma höjder som den första säsongen. Kanske är det nyhetens behag, men jag känner att konceptet var starkare i den första säsongen. Jag gillade Alex undercover-parallell och på något sätt fick det karaktärerna att kännas mer hotade. Den första säsongen har en mer enhetlig och sammanhållande handling, medan den här säsongen har fler avstickare och sidospår som ibland gör att berättelsen känns hackig. Den röda tråden var helt enkelt tydligare i föregående säsong.
 
Trots alla försiktighetsåtgärder kan inte ens Nikita hålla sig gömd för evigt.
 
Säsong 2 visar en hel del tillbakablickar, speciellt från Nikitas tid innan hon anlände till Divisonen. Jag vet inte riktigt hur jag känner angående detta. Vissa av tillbakablickarna är väldigt upplysande och väl behövda, men andra återblickar känns nästan bortkastade och är onödiga att visa. Några av dem känns rent utav klyschiga. Som jag skrev tidigare så är Nikita en fantastisk serie som förtjänar all världens beröm, men jag tycker att serien känns lite lam ibland. Trots alla tvister och överraskningar så har den också med några rejält stereotypiska och förutsägbara scener som stör mig lite. 
 
Efter allt de varit med om har den rebelliska gruppen svårt att lita på nykomlingar.
 
Som helhet är Nikita en toppenserie som förtjänar alla lovord. Den här säsongen är inte lika mystisk och spännande som föregående, men den är fortfarande otroligt bra. Skådespelarna är enastående, konceptet innovativt och effekterna rafflande. Jag älskar sättet den blandar humoristisk underhållning och explosiv action och jag ser mycket fram emot att se hur det går för karaktärerna i nästa säsong.
 

24, säsong 4

Fakta:
I den fjärde säsongen av 24 får vi se Kiefer Sutherland, Kim Raver, Lana Parrilla, Roger R. Cross, Carloes Bernard, Reiko Aylesworth, Arnold Vosloo, Mary Lynn Rajskub, Alberta Watson, Jonathan Ahdout och Shohreh Aghdashloo i huvudrollerna. Säsongen är 1080 minuter lång, består av 24 avsnitt och rekommenderas från 15 år. Den spelades in 2005.
 
Handling:
"USA:s försvarsminister och hans dotter blir kidnappade och det visar sig snart att de ingår i en större plan. De närmaste 24 timmarna hotar en katastrof av oanade dimensioner."
 
Recension:
Trots att 24 behåller ett liknande koncept som i tidigare säsonger så är säsong 4 fantastisk. Mycket hinner hända under ett kort tidsintervall och handlingen utvecklas snabbt. Tittar man tillbaka på vad som hänt under säsongens gång känns det knappt som samma serie, just för att serien på många olika sätt hunnit utvecklats.
 
Jack lever ett lättsamt liv tillsammans med sin flickvän Audrey.
 
Äntligen har skaparna insett att Kim Bauers handlinsparalleller varit överflödiga och Elisha Cuthbert syns inte till alls i denna säsong. Istället läggs all möda och fokus på Jack, som spelas av enastående Kiefer Sutherland (The Lost Boys). Som alltid presterar Sutherland på topp och han gör serien till vad den är. Det spelar ingen roll vad han får för filmroller i framtiden, för mig kommer han alltid att vara Jack Bauer.
 
Efter att hans flickvän och hennes pappa blivit kidnappade dras Jack in i agentlivet igen.
 
En sak som jag älskar med 24 är hur stjärnspäckad den är. Det som dock är unikt för denna säsong är den enhetliga talangstyrkan. Tidigare har serien alltid haft någon svag länk, men i denna säsong förblir kedjan stark. Alla karaktärer – stora som små - spelas av professionella och mycket begåvade skådespelare. Vi får självfallet återse Mary Lynn Rajskub (Julie & Julia), Carlos Bernard (Alien Raiders) och Reiko Aylesworth (Aliens vs. Predator 2) i sina minnesvärda roller, men en hel del nya skådespelare kniper andra huvudroller. Vi får bland annat se härliga Kim Raver (Grey’s Anatomy) och Lana Parrilla (Once Upon a Time). Även gästskådespelarfronten – där vi får se exempelvis Evan Handler (Californication), James Frain (The White Queen), Leighton Meester (Gossip Girl), Aisha Tyler (Friends) och Kevin Alejandro (True Blood) - visar att 24 inte snålar när det kommer till castingen.
 
Användningen av split-screens är euforisk.
 
En enorm eloge ska dock gå till skådespelarna som spelar säsongens brottslingar. I säsong 4 får vi följa tre ”skurk-paralleller”, men för ovanlighetens skull finner vi en bov i säsongens centrum; Marwan. Vi har vant oss vid att minst tre förövare tar lika mycket plats på samma gång och därför känns det fräscht och nytt att säsongen centrerar en enda terrorist. Marwan är dessutom en perfekt skurk att följa, och Arnold Vosloo (The Mummy) som spelar honom gör honom fulländad. Även Mia Kirshner (The Vampire Diaries) får oss, trots sin hastiga vistelse i säsongen, att respektera henne enormt som skådespelerska. Mina favoritbovar är dock familjen Araz; eller närmare bestämt Dana Araz. Det ger serien en lite skrämmande känsla att se en vanlig familj agera som terrorister. Shohreh Aghdashloo (X-Men: The Last Stand), som spelar mamman Dana, är otroligt fängslande och medryckande att följa. Jag gillar att hon har en orubblig tro och är hängiven sin sak, men ändå skulle offra allt för sin son. Det är nog första gången jag kände empati för en terrorist. 
 
Terroristen Dina Araz vill inget hellre än att skydda sin son.
 
Något jag stör mig på är dock att skurkarna har så många reservplaner. Det är som att de förutsett att Bauer kommer ge dem problem, och därmed har oändligt med resurser och villospår. Det känns aldrig som att skurkarna hamnar i en verkligt knepig situation och de lyckas komma undan aningen för många gånger, enligt mig. 
 
Vi får återse ett välkänt ansikte vid säsongens klimax.
 
Den fjärde säsongen är aningen mörkare än de tidigare och tempot är högt. Varje avsnitt är fyllt till bristningsgränsen med action och det är omöjligt att inte bli beroende. Trots den höga dosen spänning så kommer inte karaktärerna i skymundan och serien lyckas upprepande gånger att beröra tittaren. Precis som tidigare säsonger använder sig säsongen skickligt av split-screen och realtid, som på ett fantastiskt och kreativt sätt integreras i serien. Som helhet är 24 en av de bästa actionserierna jag sett och säsong 4 satte verkligen ribban högt för nästa del.
 

Nikita, säsong 1

Fakta:
I den första säsongen av Nikita får vi se Maggie Q, Shane West, Lyndsy Fonseca, Aaron Stanford, Ashton Holmes, Tiffany Hines, Melinda Clarke och Xander Berkeley i huvudrollerna. Säsongen är 926 minuter lång, består av 22 avsnitt och rekommenderas från 15 år. Den spelades in 2010 och serien består av fyra totalt säsonger.
 
Handling:
"Mitt namn är Nikita. För sex år sedan togs jag ur fängelset; tvingad till att bli lönnmördare åt en underrättelsetjänst för staten. En hemlig enhet kallad Divisionen, som nu har brutit sig loss. De tog min identitet och mannen jag älskade. Jag flydde och nu jagas jag av mannen som tränade upp mig. Men Divisionen vet inte att jag har en partner på insidan: Alex. En rekryt med ett mörkt förflutet som jag har tränat att motstå dem. Vi ska förstöra Divisionen - uppdrag för uppdrag. Jag ska få min hämnd, och deras sista ord kommer att vara mitt namn."
 
Recension:
Jag hade inte trott att jag skulle gilla Nikita så mycket som jag gör. Serien är oväntat välgjord och genomtänkt och det tog inte lång tid förrän ett beroende hade byggts upp. Serien har från början till slut ett högt tempo och Nikita håller sig konstant spännande genom alla hemligheter och intriger. Det finns många chockerande tvister och överraskningar som håller tittaren ständigt på helspänn.
 
Jaden och Alex tränas upp till professionella lönnmördare och förförerskor.
 
Konceptet i sig är riktigt innovativt och annorlunda från vad jag sett tidigare.  Det är fängslande att se de olika parallellerna och alla karaktärerna är fascinerande, djupa och mångsidiga. Vi får huvudsakligen följa två paralleller; Nikita och människorna (ex. rekryterna Alex, Thom och Jaden, hackern Birkhoff, agenten Michael och ledarna Amanda och Percy) som lever på insidan av Divisionen. Båda parallellerna är intressanta på sina egna sätt och de binds samman på ett mycket professionellt sätt. Det är otroligt medryckande att följa liven hos rekryter, spioner, lönnmördare och infiltratörer och det är svårt att slita sig från skärmen. 
 
Nikita lyckades fly från Divisionen och har nu som mål att krossa organisationen.
 
Nikita är en otroligt snyggt gjord actionserie. Actionscenerna i sig är välkoreograferade och tufft utformade.  Jag älskar att serien har några riktigt starka kvinnliga huvudkaraktärer och skådespelarna är näst intill perfekta. Maggie Q (Divergent) passar fullkomligt som Nikita och klarar lätt av både de hårdare actiontricken och de mer stämningsfulla, romantiska scenerna. Även Aaron Standford (A Walk to Remember), Ashton Holmes (Revenge), Tiffany Hines (Stichers), Melinda Clarke (The O. C.) och Xander Berkeley (Terminator 2 - Domedagen) är oklanderliga i sina roller. Den som dock överraskade mig mest med sin prestation var Lyndsy Fonseca (How I Met Your Mother). Jag har inte varit förtjust i henne tidigare men i Nikita visar hon en oväntad talang och utför sin roll felfritt.
 
Som tittare vet man aldrig på vilken sida karaktärerna verkligen står på.
 
Det enda riktiga ”klagomålet” jag har om Nikita är att den ibland kan kännas lite lam. Det är ingen big deal, men ibland känns det svagt och förutsägbart att Nikita alltid tar sig ut alla knipor, oavsett hur stora och oöverkomliga de är.
 
Alex lojalitet testas när Divisionens hemligheter avslöjas.
 
Allt som allt älskar jag den första säsongen av Nikita. Tempot är högt, spänningen konstant och den har otaliga chockerande överraskningar. Skådespelarna är fantastiska och konceptet är både unikt och fängslande. Nikita känns lite som en mash-up av 24, Revenge, Kingsman: The Secret Service och Mission Impossible och jag kommer definitivt att se vidare på serien. Det är en tv-serie man lätt fastnar för och som inte släpper taget om en.
 

24, säsong 3

Fakta:
I den tredje säsongen av 24 får vi se Kiefer Sutherland, Elisha Cuthbert, Carlos Bernard, Reiko Aylesworth, Sarah Clarke, James Badge Dale, Dennis Haysbert, Joaquim de Almeida, Mary Lynn Rajskub och Zachary Quinto i huvudrollerna. Säsongen är 1010 minuter lång, består av 24 avsnitt och rekommenderas från 15 år. Den spelades in 2003.
 
Handling:
"Tre år efter mordförsöket på president Palmer hotar någon med ett dödligt virus i LA. Jack Bauer inser att det enda sättet att hitta virusets källa är att befria knarkkungen Ramon Salazar ur fängelset."
 
Recension:
Efter att ha varit med om kidnappningar, mordförsök och bombhot går nu 24 vidare till biovapen. Det är ett mycket intressant ämne som ännu inte hunnit blivit uttjatat. På något sätt blir det mer skrämmande med ett dödligt virus, eftersom det är omöjligt att bekämpa. Attackerar någon dig har du möjlighet försvara dig, men med ett biovapen finns ingenting den angripna kan göra förutom att invänta döden. 24 skildrar detta riktigt bra och får in faktorer så som exempelvis de etiska beslutsprocesserna som kan tas upp när en stor grupp människor fungerar som potentiella smittbärare.
 
Den gåtfulla Nina Myers har inga problem med att utstå CTU:s tortyr.
 
24 fortsätter på liknande spår som i föregående säsonger och använder sig precis som tidigare av den övergripande split-screenen och realtid. 24 är en serie som verkligen tar hänsyn till detaljer och den är väldigt noggrann med just realtiden. Det är sällan jag som tittare upptäcker några misstag med tidsavseendet. Att 24 använder tiden och kameraarbetet på det sättet är en stor fördel och en av seriens styrkor. Det är nyskapande och ger en bra överblick över de olika parallellerna. Realtiden hjälper dessutom serien att få en väldigt realistisk framträdelse.
 
Jack gör vad som helst för att hindra viruset från att spridas.
 
Skådespelarna är som alltid perfekta och Kiefer Sutherland (The Lost Boys) är väldigt trovärdig och stark i sin huvudroll. På karaktärsfronten händer dessutom mycket. Protagonisterna från tidigare säsonger utvecklas enormt och vi får se några nya ansikten, men också säga farväl till en hel del karaktärer som tidigare varit i seriens mittpunkt. Det är både uppfräschande och oförutsägbart att serien inte håller sig kvar vid samma karaktärer alltför länge, och karaktärsförlusterna bidrar förstås med en hel del spänning och känslor.
 
Sherry är expert på att kontrollera människor och känner ingen skuld.
 
Precis som i tidigare säsonger är spänningen i denna säsong av 24 hög. Med intensiv action, laddad stämning och passionerade skådespelare håller sig serien originell säsong efter säsong. Trots att den tredje säsongen inte alltid har det högsta tempot och ibland känns lite enformig så händer det otroligt mycket under säsongens gång, och händelserna utvecklas snabbt.
 
Jack tvingas ta snabba och tuffa beslut för att skydda dem han älskar.
 
Allt som allt är den tredje säsongen av 24 riktigt bra. Lite utdragen kan den kännas emellanåt och det är inte den bästa säsongen i serien, men den är spänningsfylld, berörande och otroligt välgjord. Manuset är genomtänkt och välskrivet och gör 24 till en av de starkaste actionserierna jag sett. Det finns inget tvivel om jag kommer att fortsätta följa den.
 

24, säsong 2

Fakta:
I den andra säsongen av tv-serien 24 får vi se Kiefer Sutherland, Sarah Wynter, Elisha Cuthbert, Carlos Bernard, Dennis Haysbert, Jude Ciccolella, Reiko Aylesworth och Michelle Forbes i huvudrollerna. Säsongen är 1080 minuter lång, består av 24 avsnitt och rekommenderas från 15 år. Den spelades in 2002.
 
Handling:
"President Palmer övertalar Jack Bauer att komma tillbaka i tjänst efter hot om att en atombomb kommer att sprängas i Los Angeles inom 24 timmar. Nedräkningen har börjat..."
 
Recension:
Eftersom den första säsongen av 24 är så pass bra var jag negativt inställd mot fortsättningen; för den kan väl omöjligen vara lika bra? Min oro var dock obefogad och jag är mycket imponerad av den andra säsongen, som inte bara håller samma kvalité som sin föregångare, utan som till och med är bättre. Serien har överträffat sig själv på alla aspekter; säsongen är mindre utdragen och både tempot och spänningen har höjts rejält. Vi lär dessutom känna karaktärerna mer in på djupet och för varje avsnitt blir vi allt med begeistrade av dem.
 
Det blir en riktigt tuff dag för Jack Bauer.
 
Vi får dock lära oss den hårda vägen att det sotar sig att älska karaktärerna. Skaparna vet verkligen hur de ska använda överraskningsmomentet och därför sitter ingen karaktär säker. Som tittare vet vi aldrig vilken sida karaktärerna egentligen står på, eller vem som kommer att dö härnäst. Att 24 inte lider någon brist på tvister och cliffhangers gör serien både oförutsägbar och obeskrivligt spännande.
 
Någon Jack trodde var ute ur leken återvänder med en smäll.
 
Säsongen har en perfekt balans mellan den intensiva spänningen och konspirativ politik. Trots att säsongen är lite segstartad så har resten av den ett makalöst tempo. Många av avsnitten är så pass fängslande att man sitter och hoppas på sin plats i soffan. Jag är inte mycket för serier med politiska infallsvinklar, men till och med jag tycker att det är riktigt fascinerande och medryckande att få följa presidenten och alla konspirationer emot honom. Tillsammans med den kompakta och välgjorda actionen blir det verkligen en spänningsfylld säsong.
 
Kim hamnar i trubbel på sitt nya jobb som barnvakt.
 
Vi får följa relativt många karaktärsparalleller i säsong två och serien lyckas riktigt bra med att knyta samman alla handlingstrådar. Kiefer Sutherland (The Lost Boys) som spelar Jack Bauer är fenomenal. Jag har inte varit ett stort fan av Sutherland tidigare, men i 24 bevisar han verkligen vad han går för. Så gott som alla skådespelare i 24 presterar otroligt starkt och varje karaktär är minnesvärd. Det är extra kul att också få se stjärnor så som Michelle Forbes (True Blood), Jude Ciccolella (The Shawshank Redemption), Dean Norris (Breaking Bad) och Mia Kirshner (The Vampire Diaries) i lite mindre roller.
 
Mot sin vilja tvingas Jack återvända till CTU.
 
Någonting som både är läckert och säreget är att serien använder sig av realtid. Det innebär att den tid som någonting tar i serien också är den tid som det gått i verkligheten. Ofta äger serier rum under en längre tid men i 24 utspelas en hel säsong under en enda dag, vilket gör serien väldigt kompakt och händelserik. För att genomgöra detta tillämpar 24 emellanåt en sällsynt "split-screen", vilket gör att man som tittare får en riktigt bra överblick över de olika parallellerna. 
 
Kims situation blir snabbt värre och snart måste hon kämpa för sitt liv.
 
Den andra säsongen av 24 imponerade stort på mig. Den är actionfylld, spännande och vet hur den kan leka med tittarens känslor. Det är en häpnadsväckande och intelligent gjord tv-serie med ett genomtänkt manus. Emellanåt kan 24 uppfattas som aningen omständig, men eftersom vi har non-stop action, enastående skådespelare och laddade intriger så är det ändå en av tv-historiens bästa actionserier.
 

Homeland, säsong 4

Fakta:
I den fjärde säsongen av Homeland får vi se Claire Danes, Mandy Patinkin, Rupert Friend, Nazanin Boniadi och Raza Jaffrey i huvudrollerna. Säsongen är 583 minuter lång, består av 12 avsnitt och rekommenderas från 15 år. Den släpptes 22 april 2015 av 20th Century Fox.
 
Handling:
"Carrie övertalar Saul och Quinn att hjälpa henne ta fast en av världens farligaste terrorister när hon tar över som avdelningschef på CIA. Men när hon värvar en ung pakistanier förlorar de kontrollen över insatsen och hon måste vidta extrema åtgärder och riskera allt för att skydda sitt land."
 
Recension:
Jag är geniunt förvånad över hur mycket jag gillar denna säsong av Homeland. Jag har inte varit överförtjust i serien tidigare men satt nu som fastklistrad vid skärmen. Säsong 4 av Homeland är riktigt spännande och traumatisk och jag älskar att den har så många tvister och överraskningar.
 
En terrorist gör Carries och Sauls liv till ett helvete.
 
Jag fastnade betydligt mycket mer för karaktärerna i denna säsong än tidigare. Homeland har en tendens att bli riktigt långsam och då har jag som tittare tappat intresse för både handling och karaktärer, men då denna säsong generellt sätt hade ett högre tempo så ökade även min fascination för karaktärerna. Men visst har säsong 4 några rejäla dippar och vissa avsnitt har ett tempo som är under all kritik. Vid dessa tillfällen satt jag och halvsov och tyvärr påverkar dessa avsnitt helhetskänslan rejält. Som tur var är majoriteten av säsongen av hög kvalité och jag kan utan tvekan skriva att säsong 4 är den bästa hittills. Mitt favoritavsnitt är det tionde, eftersom det är fullt ös och mycket action från början till slut. Hade alla avsnitten varit som det hade betyget definitivt varit högre.
 
Carrie får vara med om flera traumatiska upplevelser.
 
En sak jag beundrar när det kommer till Homeland är hur verklighetstrogen serien är. Homeland är väldigt aktuell i dagens samhälle och lyckas skildra världen på ett realistsikt och skrämmande sätt. Serien är lärorik och på något sätt blir den ännu mer spännande av vetskapen att det som händer i serien inte är så långt ifrån vad som sker i  verkligheten. Inte skadar det heller att skådespelarna är otroligt begåvade. Claire Danes (Romeo & Julia) är fantastisk som Carrie, och lyckas bygga upp en otroligt stark grund för sin karaktär. Hon känns väldigt bekväm i sin roll och lyckas övertyga tittaren om att hon är Carrie. Även Mandy Patinkin (Criminal Minds), Rupert Friend (Stolthet & Fördom), Nazanin Boniadi (The Next Three Days) och Raza Jaffrey (Sex and the City 2) är riktigt duktiga och passar perfekt för sina roller.
 
Vännerna försöker stötta varandra, men i vissa lägen kan det vara svårt.
 
Allt som allt är jag glatt förvånad över denna säsong av Homeland. Den har bra musik, fantastiska skådespelare och en spännande handling med många överraskningar. Visst kan tempot vara lågt ibland, men jämfört med tidigare säsonger är säsong 4 en riktig raket. Homeland säsong 4 är mörk, actionfylld och bjuder på mycket underhållning. Orkar du ta dig igenom de första tre säsongerna så rekommenderar jag denna serie starkt!
  


24, säsong 1

Fakta:
I den första säsongen av 24 får vi se Kiefer Sutherland, Leslie Hope, Sarah Clarke, Elisha Cuthbert, Dennis Haysbert, Zeljko Ivanek och Penny Johnson i huvudrollerna. Säsongen är 1080 minuter lång, består av 24 avsnitt och rekommenderas från 15 år. Den spealdes in 2001.
 
Handling:
"Terrorister planerar att mörda en presidentkandidat. Min tonårsdotter har blivit kidnappad. Min arbetsplats har blivit infiltrerad. Jag heter Jack Bauer och är FBI-agent. Detta är den längsta dagen i mitt liv."
 
Recension:
Innan jag började med 24 visste jag inte riktigt vad jag hade att vänta mig och jag var nog rätt negativt inställd till serien. När det dessutom tog mig rätt länge att komma in i serien blev det ju inte bättre av det. Men för varje avsnitt fastnade jag lite mer och till slut var jag helt uppslukad av berättelsen. Säsongen är lite småtråkig ibland, men majoriteten av tiden sitter man som på nålar.
 
Bauers må vara en dysfuntionell familj men de kämpar för varandra.
 
24 är den första serien jag sett som utspelar sig i realtid. Realtid innebär att den tid som något tar i serien är samma som det tar i verkligheten. Tittar du i fem minuter, ja då har det gått fem minuter i serien. Varje avsnitt utspelar sig under en timme, och hela säsongen utspelar sig under totalt ett dygn. Jag gillar den annorlunda känslan som uppstår tack vare realtiden, men samtdigt har jag aningen svårt att tro att allt det som hände under säsongen kunde ha hänt på ett dygn.
 
Senator David Palmer får reda på att hans fru har ljugit för honom.
 
24 är också den första serien jag sett som använder sig av split-screen. Split-screen är när du ser två eller fler olika scener eller vinklar samtidigt på skärmen. Jag trodde att det skulle bli riktigt jobbigt med denna fuktion, eftersom det är mer att hålla reda på samtidigt, men det gav faktiskt en riktigt bra överblick. Dessutom används inte split-screen konstant, utan oftast när det växlar scen.
 
Nina Myers spelas av begåvade Sarah Clarke.
 
Första säsongen av 24 var oväntat spännande. Ju längre in i serien jag kom, desto mer ville jag se. Vid de två sista avsnitten kom många överraskningar som chockerade mig och hjärtat satt i halsgropen. 24 är en sådan serie där mycket inte är vad det ser ut att vara, så det blir en hel del skakande och oväntande scener. Dock är säsongen också väldigt enformig och upprepande.
 
Både dottern Kim och mamman Teri blir kidnappade.
 
En av säsongens största positiva aspekter är skådespelarna. Kiefer Sutherland (Touch) passar perfekt i rollen som Jack Bauer, men de två som imponerade mig mest var Leslie Hope (NCIS) som Teri och Sarah Clarke (The Twilight Saga) som Nina. Båda bjuder verkligen på sig själva, presterar storslaget och platsar sig som säsongens favoritskådespelare. Dennis Haysbert (The Unit) är även han duktig men hans karaktär, David Palmer, tråkade ut mig för mycket för att jag skulle uppskatta hans prestation. Jag är inte heller särskilt förtjust i Elisha Cuthbert (The Girl Next Door) som spelar dottern Kim. Första säsongen av 24 visar också en hel del duktiga gästskådespelare. Några exempel är Mia Kirschner (The Vampire Diaries), Richard Burgi (Desperate Housewives), Michael O'Neill (Extant), Pauley Perrette (NCIS) och Karina Arroyave (Crash).
 
Jack gör allt i sin makt för att få tillbaka sin familj.
 
Allt som allt gillade jag verkligen första säsongen av 24, speciellt framåt slutet. Säsongen har ett högt tempo, är väldigt spännande och bjuder på många överraskningar och tvister. Skådespelarna är fantastiska och presterar på topp och trots att serien är aningen enformig och upprepande så har den så pass många positiva aspekter så att det överväger. Jag ska definitivt fortsätta att se serien och hoppas att fortsättningen lyckas nå upp till första säsongens kvalité.
 

Homeland, säsong 3

Fakta:
I den tredje säsongen av Homeland får vi se Claire Danes, Mandy Patinkin, Damian Lewis, Morena Baccarin, och Morgan Saylor i huvudrollerna. Säsongen är 615 minuter lång, består av 12 avsnitt och rekommenderas från 15 år. Den släpptes 24 september 2014 av 20th Century Fox.
 
Handling:
"Carrie och Saul kan inte lita på någon i utredningen av bombattentaten mot CIA. Under Brodys farliga uppdrag i Iran måste Carrie försöka rädda hans liv."
 
Recension:
Jag har inte varit ett särskilt stort fan av Homeland, trots att andra hyllat den i år. Och trots att det definitivt inte är en ny favoritserie så måste jag skriva att den tredje säsongen är den bästa hittills och sätter ribban för fortsättningen. Serien har blivit mycket mörkare, och tillsammans med en stor karaktärsutveckling för samtliga karaktärer, så blir det en slags nystart.
 
Carrie försätter sig själv i trubbel.
 
Det som varit - och fortfarande är - mitt problem med serien är att den är väldigt långsam och ofta tråkig. Vilket är synd, eftersom jag ser hur stor potential den har och hur bra serien egentligen är. Men de långa dialogerna och actionlösa avsnitten tråkar helt enkelt ut mig, hur snyggt gjord och välgenomtänkta de än är.
 
Dana hittar kärleken på ett oväntat ställe.

Jag gillar dock att serien börjat på nytt spår. Vi får se nya sidor av karaktärerna, spänningen ökar ett snäpp och handlingen djupnar och mörknar. Skådespelarna är otroligt begåvade och lever sig verkligen in i sina roller. Jag har svårt att tänka mig Claire Danes i någon annan roll än som Carrie, just för att hon spelar henne så bra. Även Damien Lewis växte hos mig i denna säsong, och jag kom att uppskatta hans skådespeleri mycket mer än tidigare.
 
Nick får möta konsekvenserna av sina tidigare val.

Allt som allt så är den tredje säsongen av Homeland en stor förbättring från de föregående. Den har blivit mörkare och mer spänningsfylld, och både karaktärerna och skådespelarna har utvecklats en hel del. Trots att det faktum att serien är väldigt långsam och enformig kvarstår, så har den tredje säsongen nu gett mig hopp för framtida säsonger. Den ökade mitt intresse för fortsättningen och jag är smått sugen på att se mer.
 
 

RSS 2.0