Havets djup

Författare: Annika Thor.
Serie: En ö i havet #3.
Längd: 241 sidor.
Bokförlag: Bonnier Carlsen.
 
"I snart fyra år har Steffi och hennes lillasyster Nelli varit i Sverige. Steffi går i läroverket i Göteborg, och var bara tolv när hon skildas från mamma och pappa på järnvägsstationen i Wien. Nu är hon sexton, på väg att bli vuxen. Hela livet ligger framför henne. Om bara kriget tog slut."
 
 
 
 
 
 
 
Jag gråter sällan av böcker. Det krävs en väldigt stark känsla av tillhörighet för att jag ska beröras så pass mycket av en fiktiv händelse att tårarna kommer. Men i Havets djup kunde jag inte hålla dem tillbaka. Jag har upplevt så mycket ihop med karaktärerna och följt dem så nära inpå livet att de numera känns som en del av mig. Så när hoppet, som jag desperat klamrat fast vid tillsammans med Steffi, slets ifrån mig, var det som om andan slogs ur mig. Under seriens gång har jag helt enkelt blivit så engagerad i hennes liv, att det till slut bara krävdes en liten knuff för att tårarna skulle börja rinna.
 
Fast värmande områden som vänskap och gemenskap fortfarande är betydande i serien, tacklar Havets djup också allvarligare ämnen, som sexuella övergrepp och sorgen efter att ha förlorat någon närstående. Havets djup är således mörkare än tidigare delar, och det känns som att den riktar sig till en lite äldre målgrupp. Dessutom kombineras den vackra coming of age-berättelsen med kraftfulla inslag av Andra Världskriget, som närvarar mer påtagligt än i Näckrosdammen.
 
Havets djup är som helhet en riktigt bra, tankeväckande bok som skildrar Andra Världskriget på ett mycket annorlunda sätt. Med skillnad från många andra historiska romaner utspelas Havets djup på ett säkert avstånd från kriget, med karaktärer som inte ser fasorna med egna ögon. Ändå lyckas boken beröra, och det är mycket intressant att läsa om händelserna ur ett så avvikande perspektiv. 
 

En ö i havet

Författare: Annika Thor.
SerieEn ö i havet #1.
Längd: 286 sidor.
Bokförlag: Bonnier Carlsen.
 
"Steffi och Nelli kommer från Wien och är på flykt undan tyskarnas judeförföljerlser. De har skiljts från sina föräldrar, och Steffi har lovat att ta hand om sin lillasyster. På ön i Göteborgs skärgård är ingenting som de har väntat sig. Här finns bara hav och sten. Det luktar fisk och ingen talar deras språk. Här ska de bo, vid världens ände. På en ö i havet."
 
 
 
 
 
 
En ö i havet är en förvånansvärt kraftfull läsning. Romanen är enkel men berörande, och behandlar flera viktiga teman så som mobbning, ensamhet och kulturella skillnader. Handlingen skildrar en sida av Andra världskriget som är relativt outforskad i litteratur, men det blir snabbt tydligt att det är en sida värd att ta del av. Det är både intressant ur ett historiskt perspektiv, men också oerhört gripande att läsa om som medmänniska.
 
Annika Thor har ett riktigt behagligt språk och texten i En ö i havet flyter på oerhört fint. Hon har dessutom en väldigt uttrycksfull stil, och målar skickligt upp det lilla samhället på ett levande sätt. Jag uppskattar verkligen den tidsenliga beskrivningen av vardagslivet, då det skapar en tydlig kontrast mot vår moderna tillvaro. Det ger också en tydlig bild av ön och karaktärerna, och som läsare är det väldigt lätt att se alltsammans framför sig.
 
I början hade jag lite svårt att relatera till karaktärerna, men allteftersom läsningen fortskrider blir de allt mer komplexa, sympatiska och intressanta att följa. De får mer kött på benen för varje sida, och framåt slutet känns de nästan som verkliga individer. Som ett kuriosum kan jag nämna att jag ungefär halvvägs igenom läsningen började få flashbacks, och det var inte förrän då som jag insåg att boken för länge sedan gjorts till en tv-serie. Denna tittade jag lite sporadiskt på när jag var yngre, och efter att ha läst romanen känner jag att det skulle vara väldigt roligt att återuppta tittandet ur ett mer vuxet perspektiv.
 
Som helhet är En ö i havet överraskande bra. Trots att romanen tar upp en del hemskheter och orättvisor inger den läsaren en trivsam känsla som gör den till en perfekt sommarläsning. 
 

The Screaming Staircase

Författare: Jonathan Stroud.
Serie: Lockwood & co. #1.
Svensk titel: Den skrikande trappan.
Längd: 381 sidor.
 
"Lucy anställs av Lockwood & Co. Efter att ett uppdrag fått ett katastrofalt slut, tvingas spökbyrån delta i den farliga undersökningen av Combe Carey Hall: ett av landets mest hemsökta hus. Kommer Lockwood & Co att överleva den legendariska skrikande trappan och det röda rummet?"
 
 
 
 
 
 
The screaming staircase uppslukade mig helt. Det är en förvånansvärt mörk ungdomsbok, fylld med spännande mysterier, otäcka vålnader och blodiga strider. Jonathan Stroud har en fantastisk förmåga att bygga upp en härligt, kuslig stämning och den laddade atmosfären är svår att skaka av sig även efter att boken är slut. 
 
En av bokens styrkor är Strouds gripande språk. Han beskriver allting så väl att det som händer känns nästintill verkligt. Han har dessutom skapat ett oerhört fascinerande koncept, och det är riktigt intressant att ta del av spökproblemet, ”magisystemet” och allt annat som den fiktiva världen innefattar. Stroud fångar läsarens uppmärksamhet redan vid första sidan, och har definitivt inga svårigheter med att hålla kvar intresset ända till slutet.
 
Trots att boken är spännande och lite småkuslig, innehåller den mycket värmande humor. Karaktärerna – som förresten är väldigt lätta att fastna för – har ett underbart sinne för humor, och varvar vitsiga repliker med skojfriska stunts. Och även om jag skulle bortse från karaktärernas skämtsamheter är de helt förtjusande: äventyrliga Lockwood, fyndiga George och sarkastiska Lucy bildar en dynamisk trio som är omöjlig att inte älska. 
 
The screaming staircase är i sin helhet den bästa spökromanen som jag har läst. Trots att vissa sekvenser är rätt förutsägbara är det en fantastisk läsning som bjuder på mycket spänning och underhållning.
 

Destination: Indien

Författare: Katy Colins.
Originaltitel: Destination: India.
SerieÄventyr för ensamma hjärtan.
Längd: 300 sidor.
Bokförlag: HarperCollins Nordic.
 
"Att bli lämnad av sin pojkvän var det bästa som kunde hända Georgia Green. Äntligen fick hon en chans att göra saker som hon tidigare bara drömt om: resa till exotiska platser, träffa nya och starta en alldeles egen resebyrå. Men inget blir riktigt som hon har tänkt sig."
 
 
 
 
 
 
 
Eftersom jag inte var lika entusiastisk över Destination: Thailand som många andra, var jag osäker på om jag skulle fortsätta att läsa serien. Efterföljare har trots allt en tendens att känns bleka, och mina förväntningar var inte särskilt höga. Men Destination: Indien var förvånansvärt lätt att fastna för. Jag föll snabbt för de härligt charmerande karaktärerna och det dröjde inte länge förrän jag var helt uppslukad av deras äventyr.
 
Destination: Indien är en lättsam och riktigt inspirerande må bra-bok, som får mig att vilja ge mig ut i världen och resa. Den exotiska miljön, maten och människorna beskrivs med ett rikt språk, och ofta känns det nästan som att man befinner sig på plats. Katy Colins ord transporterar läsaren till Indien, och gör det mycket svårt att återvända till verkligheten.
 
Destination: Indien är dockbåde förutsägbar och klyschig, men det är lätt att låta bero just för att den för övrigt är så pass värmande. Som helhet är Destination: Indien en bok med livsgnista och härlig attityd, och den får verkligen mig att vilja läsa mer av Katy Colins.
 

Uppstigningens brunn, del 2

Författare: Brandon Sanderson.
OriginaltitelThe Well of Ascension.
SerieMistborn #2 del 2.
Längd: 501 sidor.
Bokförlag: Modernista.
 
"Vin och Elend måste bygga upp ett nytt fungerande samhälle i askan efter imperiet. Men när tre arméer anfaller och belägringen intensifieras tycks en uråldrig legend erbjuda en glimt av hopp. Men även om den existerar vet ingen hur man hittar Uppstigningens brunn, eller vilken sorts kraft den består en med."
 
 
 
 
 
Uppstigningens brunn del 2 är mäktig. Den episka berättelsen, det unika magisystemet och den fantastiskt komplexa världen gör det omöjligt att inte ryckas med. Brandon Sanderson imponerar med sin berättarteknik och gör sträckläsningen till ett faktum. Han har en enastående förmåga att skapa intressanta och kraftfulla karaktärer, och deras dynamiska personligheter gör att läsaren genuint engageras i deras liv. Sanderson har dessutom lyckats skapa ett briljant mysterium, och de olika handlingstrådarna vävs ihop på ett ruggigt snyggt sätt.
 
Romanen kombinerar adrenalinpumpande action med politik. De politiska intrigerna tar dock ofta överhanden, vilket saktar ned tempot och gör en del sekvenser utdragna. Detta förstärks också av att boken har delats upp i två delar. Början av Uppstigningens brunn del 2 är nämligen egentligen bokens långsammare mittendel, vilket gör att onödigt mycket energi krävs för att komma in i berättelsen igen. Som tur är ökar tempot och spänningen vid de sista kapitlen, och det överväldigande avslutet kompenserar för de mer tradiga delarna. 
 
Uppstigningens brunn del 2 är ett mästerligt verk. Trots svackorna är det svårt att slita sig och det är omöjligt att inte sukta efter fortsättningen i samma sekund som sista sidan är läst. Brandon Sanderson är en makalös författare och förtjänar alla lovord han fått. Jag ser mycket fram emot att läsa mer av honom.
 

Golden Boy

Författare: Abigail Tarttelin.
OriginaltitelGolden Boy.
Serie: Fristående.
Längd: 429 sidor.
Bokförlag: Bonnier Carlsen.
 
"Max är smart, snygg, har kompisar och flickvänner. Men han gör alltid slut innan det blir för seriöst. Han har nämligen en hemlighet han varken kan eller vill prata om. Den ende som vet är barndomsvännen Hunter, och en kväll går de från att vara vänner till att bli offer och förövare. Efter det tänker Max mest på saker som går sönder, som spricker."
 
 
 
 
 
Wow. Varför har inte fler läst den här boken?
 
Golden Boy är en intensiv roman. Med sitt kraftfulla koncept och berörande handling griper boken verkligen tag. Den vackert skrivna berättelsen är förvånansvärt mäktig och de överväldigande händelserna tog andan ur mig gång på gång. Golden Boy är en bok som verkligen hänför, och jag kan inte säga annat än att jag är riktigt imponerad.
 
Jag förväntade mig inte särskilt mycket när jag började läsa Golden Boy. Jag hade inte hört talats om boken tidigare och utifrån baksidestexten uppfattade jag handlingen som relativt ytlig och stereotypisk. Därför blev jag förvånad när jag motbevisades redan efter några sidor. Det blev tidigt tydligt att Golden Boy var något utöver det vanliga. Det rika språket, den laddade stämningen och Tarttelins fantastiska förmåga att få läsaren att reflektera och ifrågasätta gör Golden Boy till något extraordinärt. Jag lärde mig nya saker på varje sida och berördes så djupt att det nästan gjorde ont. 
 
De dynamiska karaktärerna är genomtänkta och trovärdiga. De sjuder av liv och känns verkligen som riktiga personer. Mest fastnar jag ändå för huvudpersonen, Max – som är lätt att sympatisera med och oerhört intressant att följa. Boken berättas dock ur fem perspektiv. Det kan låta som mycket, men det ger faktiskt en hel del. Situationen som skildras är nämligen komplex, och genom att framställa den ur flera synvinklar skapas både större förståelse och empati än vad som hade varit möjligt med en berättarröst.
 
Som helhet är Golden Boy en roman som jag rekommenderar varmt. Den har ett annorlunda koncept, en kraftfull handling, flera tankeväckande budskap och stor känslomässig inverkan. 
 

Tusende våningen

Författare: Katharine McGee.
OriginaltitelThe thousandth floor.
SerieTusende våningen #1.
Längd: 427 sidor.
Bokförlag: Gilla böcker.
 
"I det tusen våningar höga tornet som skuggar hela Brooklyn, finns allt man kan önska sig - för den som har råd. Livet i tornet bjuder på oerhörda möjlighter. Men det gäller att vara försiktig; från tusende våningen är fallet högt."
 
 
 
 
 
 
Tusende våningen är ett trollbindande debut, som genom skandaler, skarp social hierarki och häftig teknologi bäst kan beskrivas som Gossip Girl i futuristisk miljö. Vi följer fem huvudpersoner, vars paralleller sammanvävs på ett snyggt sätt. De är mycket intressanta att följa och som läsare brydde jag genuint om dem. Men mest imponerad är jag den mångfald som McGee skapat. Hon har på ett väldigt naturligt sätt integrerat personer med skilda hudfärger och sexualiteter i handlingen, och gör ingen stor grej utav deras olikheter.
 
En nackdel med att ha så många berättarröster är dock att det tar ett tag att vänja sig vid. Eftersom de fem protagonisterna introduceras med rätt korta mellanrum är det i början svårt att komma ihåg vem som var vem. Det är inte förrän mer bakgrundsinformation lagts till och karaktärerna växt sig allt mer komplexa som det är lättare att skilja dem åt.
 
Något som verkligen tilltalar mig med Tusende våningen är de spännande intrigerna. En handling fylld med hemligheter och konspirationer är nämligen helt i min smak och gjorde Tusende våningen till en riktig bladvändare. Däremot hade jag gärna velat ha en mer konkret världsuppbyggnad. McGee förklarar väldigt lite om hennes framtidsvision och som en följd blir det svårt att förstå konceptet och syftet med tornet. Många frågor om hur samhället ser ut och fungerar väcks under läsningens gång, men nästan ingen av dem besvaras, vilket minskar världens trovärdighet.
 
Tusende våningen är en förvånansvärt stark debutroman. Jag hade svårt att släppa taget om boken och fängslades av språket samt de intressanta intrigerna. Om du tycker om tv-serien Gossip girl är Tusende våningen verkligen en bok för dig.
 

Bronsnyckeln

OriginaltitelThe Bronze Key.
SerieMagisterium #3.
Längd: 303 sidor.
Bokförlag: Bonnier Carlsen.
Författare: Holly Black, Cassandra Clare.
 
"Callum Hunt ska börja tredje året på Magisterium. Stämningen på skolan förbyts snart i kaos när en elev hittas död. Call, Aaron och Tamara inser att det finns en mördare i korridorerna, någon som verkar vara ute efter Call och som inte skyr några medel för att lyckas. Men vem är det? Och hur väl känner de tre vännerna egentligen varandra?
 
 
 
 
Jag tycker väldigt mycket om Magisterium-serien, och Bronsnyckeln är tveklöst den starkaste installationen hittills. Jag har fullkomligt förälskat mig i konceptet och fast det var länge sedan jag läste föregående delar kom jag in i handlingen utan problem. Det trollbindande språket gör det svårt att lägga ifrån sig boken och jag förlorade mig helt i den fascinerande världen. 
 
Det läckra magisystemet fortsätter att hänföra och de härliga karaktärerna charmar. De har en fantastisk dynamik mellan sig och jag fastnar totalt för deras komplexa personligheter. Därtill är dialogerna riktigt underhållande och jag satt ofta och log som ett fån. Bronsnyckeln är dessutom lättsam och mycket enkel att ta till sig; men lider samtidigt ingen brist på spänning. Romanen har många actionfyllda scener och tar en del oväntade vändningar framåt slutet.
 
Med sin värmande humor och monsterfyllda action kan Magisterium-serien mätas med Percy Jackson. Serien har dessutom ett unikt koncept och ett rent magiskt språk. Bronsnyckeln skapade ett konstant behov att få veta mer och bokens cliffhanger gör att jag ser mycket fram emot att se vilken väg Black och Clare väljer att ta härifrån.
 

The Crown

Författare: Kiera Cass.
SerieThe Selection #5.
Längd: 278 sidor.
 
"När Eadlyn blev den första prinsessan av Illéa som anordnade sitt eget Urval, trodde hon inte att hon skulle förälska sig i någon av hennes trettiofem friare. Hon spenderade de första veckorna av tävlingen med att räkna ner dagarna tills hon kunde skicka dem hem. Men Eadlyn upptäcker att hon inte helt nöjd med att förbli ensam och plötsligt måste hon göra ett omöjligt val."
 
 
 
 
 
The Crown är en sådan där bok som får läsaren att sitta och le fånigt under hela läsningen. Boken har en lättsam och glädjande stämning, och är skriven på ett sätt som gör det oerhört lätt att fångas upp – men desto svårare att lägga ifrån sig den. Protagonisten Eadlyn, som i The Heir var så pass självisk och bortskämd att det blev påfrestande, har växt mycket som person och är betydligt mer sympatisk och lättomtyckt. Faktum är att alla karaktärerna är måttlöst goa: till och med männen som tävlar om prinsessans hjärta är vänner snarare än rivaler. Deras överväldigande omtänksamhet gör nästan att jag vill omfamna dem allesammans i en stor gruppkram och sjunga kumbaya.
 
Men The Crown är långt ifrån perfekt. Precis som i föregångarna är bokens största svaghet den ointelligenta världsuppbyggnaden och de många logiska luckorna som uppstår i berättandet. Trovärdigheten ligger i botten och kungafamiljen är pinsamt oinsatta i politik. De isolerar sig från folket som de styr över och gör omfattande förändringar utan att fundera över vilka konsekvenser det får. Därtill är boken förutsägbar och klyschig, och jag tycker att det är lite synd att männen i Eadlyns urval inte testas för att göra sig förtjänta av kronan. De närvarar bara vid vissa evenemang och påverkar inte sina egna öden på samma sätt som kvinnorna gjorde i seriens tre första böcker.
 
Som helhet är The Crown en riktigt bra roman. Det som The Crown saknar i hjärna kompenseras stort i hjärta. Inte alla böcker behöver vara intelligenta och aktivera alla hjärnceller. Ibland räcker det gott och väl med att den får läsaren att må fantastiskt bra.
 

Våra kemiska hjärtan

Författare: Krystal Sutherland.
OriginaltitelOur chemical hearts.
Serie: Fristående.
Längd: 331 sidor.
Bokförlag: Bonnier Carlsen.
 
"Henry Page är en obotlig romantiker. Han har bara aldrig den stora kärleken. Inte ännu i alla fall. När Grace Town haltar in i hans liv med käpp och för stora herrkläder vet han att det är på väg att ändras. För alltid."
 
 
 
 
 
 
 
Våra kemiska hjärtan är en riktigt imponerande debut. Det är en oerhört välskriven och genomtänkt roman, och trots att det är författarens första bok känns hon mycket erfaren. Våra kemiska hjärtan har nämligen en sällsynt komplexitet, är riktigt vackert skriven – med ett nästintill poetiskt språk – och lyckas beröra på ett sätt som få böcker klarar av.
 
Bokens främsta styrka är de underbara karaktärerna, som är lätta att relatera till och fastna för. De har allesammans tydligt utmärkande personligheter som gör dem till trovärdiga, enskilda individer snarare än bara ord på papper. De är genomtänkt uppbyggda och deras intressanta komplexitet gjorde att jag inte bara fastnade för protagonisten, utan även sidkaraktärerna i hans omgivning. Bortsett från att karaktärerna känns som riktiga personer är det deras humor som gör att hjärtat smälter. De störtsköna karaktärerna har en obeskrivlig charm, är rappa i käften och för underhållande dialoger som får läsaren att skratta rätt ut.
 
Våra kemiska hjärtan är för det mesta en lättsam och underhållande läsning – men boken är långt ifrån att vara glättig. Faktum är att romanens humoristiska sida balanseras upp av en rejäl dos allvar. Våra kemiska hjärtan behandlar en del tyngre ämnen och väcker många tankar om livet och döden och allt däremellan. Det gör att boken, med sitt viktiga budskap, uppfattas som väldigt mogen för sin målgrupp.
 
Som helhet är Våra kemiska hjärtan en fantastisk debut och en av årets hittills bästa böcker. Det är inte en renodlad kärlekshistoria, utan snarare en berättelse om vänskap och vad som gör livet värt att leva. Karaktärerna är underbara och bokens humor värmer ända in på själen. För oss nördar är det dessutom riktigt roligt att den innehåller dussintals referenser till andra populära verk.
 

Dödens märken

Författare: Veronica Roth.
OriginaltitelCarve the mark.
SerieDödens märken #1.
Längd: 448 sidor.
Bokförlag: Modernista.
 
"Cyra är syster till den brutale tyrann som regerar över Shotet-folket. Cyras flödesgåva gör att hon med en enkel beröring kan få andra människor att känna ofattbar smärta, något som hennes bror utnyttjar för att plåga sina fiender. Men Cyra är mer än ett vapen i sin brors händer: hon är motståndskraftig, snabbtänkt och hon vet vad brodern fruktar mer än något annat."
 
 
 
 
Dödens märken är en välskriven, karaktärsdriven roman. De dynamiska protagonisterna rycker med läsaren redan vid första sidan, och deras inre strider är oerhört spännande att ta del utav. Därtill är världen fascinerande, och trots att jag har läst om liknande samhällsuppbyggnader förut så var det riktigt intressant att ta del av magisystemet och de olika kulturerna. Roths tilltalande språk ger dessutom texten ett behagligt flyt, och under bokens första halva satt jag som klistrad till sidorna.
 
Men andra halvan av Dödens märken är inte lika bra. Det känns inte som att handlingen kommer igång och på något sätt upplevs tempot bli långsammare för varje sida. Som ett resultat falnar engagemanget, och trots att de härliga karaktärerna fortsätter att intressera så upplevs bokens senare halva nästan som tråkig. En annan nackdel är att skurken inte byggs upp på ett särskilt komplex sätt, vilket gör att man som läsare inte ser honom som ett värdigt hot.
 
Som helhet är Dödens märken en bra bok – som hade kunnat vara bättre. Karaktärerna och världen är gripande, medan tempot och handlingen har sina brister. Men jag ser fram emot att läsa fortsättningen och förväntar mig mycket av Roths efterföljare.
 

Högt spel

Författare: Leigh Bardugo.
OriginaltitelSix of Crows.
SerieSix of Crows #1.
Längd: 424 sidor.
Bokförlag: Gilla böcker.
 
"Det kriminella underbarnet Kaz får i uppdrag att utföra en till synes omöjlig kupp. Det är ett uppdrag som han borde tacka nej till, men om han lyckas kommer han att bli rikare än han någonsin kunant drömma om. Och kanske förhindra ett världskrig. Till sin hjälp har han fem unga människor från Ketterdams slumkvarter. De är de enda som kan rädda världen från förödelse."
 
 
 
Högt spel är en fenomenal roman som alla fantasyälskare borde läsa. Det tar ett tag att komma in i boken eftersom den har en helt ny, komplex värld att lära känna, men efter bara några kapitel har den läsaren i ett järngrepp.
 
Leigh Bardugos sätt att skriva har förbättrats mycket sedan hennes Grisha-trilogi och hon har utvecklat en kraftfull förmåga att med bara några få ord trollbinda läsaren. Högt spel är en genomtänkt roman som fängslar med vackert språk och intelligenta dialoger. Boken är detaljrik utan att bli tung och har ett behagligt tempo. Världen som romanen utspelar sig i är dessutom oerhört gripande: med ett kreativt magisystem, fascinerande städer och intressanta kulturer. Bardugo överträffar verkligen sig själv.
 
Vidare är handlingen riktigt spännande och de dynamiska karaktärerna är omöjliga att inte tycka om. De har allesammans karakteristiska personligheter som särskiljer dem från varandra och deras intressanta bakgrundshistorier gör att de känns som verkliga individer. 
 
I sin helhet är Högt spel så pass bra att jag var tvungen att beställa hem efterföljaren direkt efter att sista sidan var läst.
 

Dödlig kod

Författare: James Dashner.
OriginaltitelThe Fever Code.
SerieThe Maze Runner #0,6.
Längd: 329 sidor.
Bokförlag: Semic.
 
"Det var en gång en värld som gick under. Skogarna grann, sjöarna torkade ut och haven svämmade över. Sedan kom en sjukdom, en feber som spred sig över hela jorden. Familjer dog och våldet härskade. Så kom WICKED. De sökte en lösning och hittade det perfekta svaret. Hans namn var Thomas. Det är är berättelsen om hur Thomas, Teresa och WICKED byggde en labyrint. En historia om hemligheter, lögner och katastrofer. Om vänskap och lojalitet."
 
 
På grund av hans sätt att skriva har min tidigare erfarenhet av James Dashner varit negativ, men Dödlig kod är förvånansvärt bra. Den spännande romanen fängslade mig redan från första början och det var oerhört intressant att läsa om tiden när labyrinten byggdes. Det var dessutom riktigt roligt att få lära känna karaktärerna på nytt; så som de var innan de dumpades i Gläntan.
 
Något jag tycker riktigt mycket om är att Dödlig kod faktiskt fyller sin funktion som prequel. Med skillnad från Dashners andra, relativt meningslösa, prequel (I solstormens spår) ger Dödlig kod en hel del intressant bakgrundsinformation som fyller ut de tidigare tomma luckorna. Frågorna som dykt upp i tidigare böcker besvaras och som läsare fick jag en härligt tillfredsställande känsla av att äntligen förstå hur saker och ting hör ihop.
 
Trovärdigheten håller inte alltid. Ändå är Dödlig kod en riktigt bra bok. Karaktärerna är charmerande och de spännande vändningarna håller läsaren engagerad. Prequeln fyller sitt syfte och får läsaren att se på serien med nya ögon.
 

Stars Above

Författare: Marissa Meyer.
Längd: 369 sidor.
Bokförlag: Feiwel and friends.
Serie: The Lunar Chronicles #4,5.
 
"Hur kom Cinder till Nya Beijing? Hur förvandlades soldaten Wolf från en ung man till en mördare? När insåg prinsessan Winter och palatsets soldat Jacin deras öden? Med nio berättelser - fem som aldrig tidigare publicerats - fyller Marissa Meyer i luckorna."
 
 
 
 
 
 
 
Antologin Stars Above har nio samlade noveller som utspelar sig innan, under tiden och efter The Lunar Chronicles-serien. Den handlar om samma karaktärer som seriens resterande böcker, men skildrar delar av deras liv som vi inte tagit del utav tidigare. Det är en fröjd att återigen få läsa om de älskvärda karaktärerna, och alla novellerna tillför genomtänkt bakgrundsinformation som knyter samman de komplexa händelserna på ett mycket snyggt och professionellt sätt. 
 
Samtliga noveller håller en väldigt hög kvalité och bidrar till en djupare förståelse för karaktärerna och deras handlingar. Två av novellerna sticker dock ut lite mer än de andra, nämligen ”The Little Android” och ”Something old, something new. ”The Little Android”, som är en retelling av Hans Christian Andersens The Little Mermaid är förvånansvärt berörande, medan ”Something old, something newger serien ett mycket tillfredsställande avslut. Men trots deras höga kvalité ger egentligen ingen av novellerna en "aha"-upplevelse. Berättelserna ger karaktärerna mer kött på benen men tillför ingen information som gör att synen på händelserna förändras.
 
Som helhet var Stars Above en intressant läsning. Marissa Meyer är en enastående författare och med enkla men effektiva medel trollbinder hennes vackra språk.
 

Uppstigningens brunn, del 1

Författare: Brandon Sanderson.
OriginaltitelThe Well of Ascension.
SerieMistborn #2 del 1.
Längd: 380 sidor.
Bokförlag: Modernista.
 
"Vin och Elend måste bygga upp ett nytt fungerande samhälle i askan efter imperiet. De har knappt hunnit börja då tre separata arméer går till anfall. När belägringen intensifieras tycks en uråldrig legend erbjuda en glimt av hopp. Men även om den existerar vet ingen hur man hittar Uppstigningens brunn eller vilken sorts kraft den består en med. Dödandet av Överstehärskaren visar sig ha varit den lättare delen. Att överleva i svallvågorna efter hans fall kommer att bli den verkliga utmaningen."
 
Den första delen av Uppstigningens brunn är spektakulär. Det är en intelligent berättelse fylld med spännande action, skarpsinniga dialoger och en oerhört komplex och genomtänkt värld. Det kreativa, magiska systemet liknar inget jag tidigare läst om och de unika allomantiska förmågorna håller mig fängslad.
 
Brandon Sanderson är sannerligen en fenomenal författare som lagt ner hela sin själ i Mistborn-serien. Bortsett från hans nyskapande idéer som inte är av denna värld, skriver han även makalöst bra och griper med lätthet tag i läsaren. Därtill har han också lyckats skapa karaktärer som verkligen engagerar. Han har gett dem så pass många lager att de levandegörs och känns som riktiga personer. Vin, Elend, Tindwyl och kandran OreSeur är särskilt tjusande, och deras fantastiska kemi till varandra trollbinder.
 
Boken är dock stundtals långsam och det är dessutom inte till en fördel att Uppstigningens brunn har delats upp i två volymer. På grund av att Sandersons berättelser omfattar mycket politik och maktspel tar hans böcker ofta relativt lång tid att komma in i, och genom att dela upp Uppstigningens brunn tvingas läsaren att genomgå den lite tunga uppstarten två gånger istället för en. Eftersom Sanderson ofta avslutar sina romaner i rafflande cliffhangers blir inte heller bokens avslut lika tillfredsställande som man är van vid, då den första delen avslutas mitt i boken.
 
Som helhet bjuder den första delen av Uppstigningens brunn på en oerhört fascinerande läsning. Brandon Sanderson är en exceptionell författare och det är omöjligt att inte ryckas med av hans innovativa koncept. Jag ser mycket fram emot att läsa fortsättningen.
 

När drömmen slår in

Författare: Sofia Fritzson.
SerieSystrarna & kärleken #1.
Längd: 237 sidor.
Bokförlag: Harlequin.
 
"När Melinda får ta över familjens släktgård kommer hon ett steg närmare sin dröm. Här, i den saltstränkta sommaridyllen, ska hon starta ett eget bed and break-fast. Planerna ger Melinda annat att tänka på än den katastrof som splittrat hennes familj. Skådespelaren Anton är trött på både sin karriär och på den ständiga uppmärksamheten. När han möter Melinda förväntar han sig ändå att hon ska lyda hans minsta vink. Men hon känner inte ens igen honom. Och det är då han får sin briljanta idé..."
 
 
 
När drömmen slår in är vacker, mysig och mycket läsvärd. Det är en välskriven roman, med behagligt tempo, lättsamt språk och ett bra flyt. De genomtänkta orden gör att man snabbt försjunks i läsningen och det är inte förrän boken är slut som det går att släppa taget.
 
De härliga karaktärerna är lätta att tycka om och jag fastnade speciellt för huvudpersonen, Melinda. Hon har en djup komplexitet och ett intressant förflutet som gör det enkelt att sympatisera för henne. Jag kan däremot tycka att Anton – som i grund och botten även han är en fascinerande karaktär – skulle ha behövt lite mer kött på benen, då hans bakgrund och relationer upplevs som aningen stereotypiska och ytliga.
 
När drömmen slår in fångar läsarens intresse redan vid första sidan och har en sällsynt förmåga att hålla kvar engagemanget genom hela läsningen. Fast jag kände att bokens upplösning var påskyndad och att kulminationen hade kunnat trappas upp mer så tycker jag att Fritzon har gjort ett mycket bra arbete med boken som helhet. Jag ser fram emot att läsa fortsättningen. 
 

Harry Potter och hemligheternas kammare (illustrerad)

Författare: J. K. Rowling, Jim Kay.
Serie: Harry Potter #2.
Längd: 259 sidor.
Bokförlag: Rabén&Sjögren.
OriginaltitelHarry Potter and the chamber of secrets, illustrated edition.
 
"Sommarlovet är över och Harry återvänder till sitt andra år på Hogwarts. Men hur ska han stå ut med den omåttligt stroppige professor Lockman? Vad döljer Hagrids förflutna? De verkliga problemen börjar när någon förstenar den ena eleven efter den andra, och Harry är den misstänkta."
Eftersom jag redan har skrivit om Hemligheternas kammare på en textuell och inne-hållslig nivå kommer den här recensionen att fokusera på utgåvans formgivning snarare än på berättelsen som Rowling skapat.
 
Den illustrerade utgåvan av Harry Potter och hemligheternas kammare är ett måste för alla fans. Bilderna är rent utav makalösa. Jag har en tendens att bläddra förbi illustra-tioner i romaner, men de fängslande bilderna i Hemligheternas kammare drog till sig blicken och krävde uppmärksamhet. Jag stannade hela tiden upp och utforskade dem noggrant. Vissa av illustrationerna kunde jag titta på hur länge som helst för att de var så obeskrivligt vackra. Bilderna har en spektakulär detaljrikedom och det finns inga tvivel om att mycket tid och energi har lagts ned på dem.
 
Bildernas utformning varierar mellan exempelvis skisser, porträtt och vyer. Ibland tar illustrationerna upp ett helt uppslag, och andra gånger är de mindre i storlek och har texten runt om. Till och med de uppslag som inte har konkreta bilder gör intryck genom att ha varierande bakgrundsfärger. Vissa sidor har exempelvis svart bakgrund, medan andra har texturer av olika slag. Bakgrundsfärgerna och illustrationerna passar kong-enialt till innehållet och gör romanen oerhört stämningsfull. Exempelvis förmedlar de ljusa vyerna omedelbar lycka, medan de mörkare sidorna blir ett effektfullt komplement till textens spänning.
 
Boken har dock några svagheter. För det första har jag svårt för spaltformatet som texten är skriven i. Det ger illusionen av mer text på varje sida, vilket i sin tur blir tyngre att läsa. Dessutom gör spalternas korta rader, som ibland bara består av två ord, att det är svårare att följa med i texten.
 
Vidare anser jag att illustrationen och informationen om fågeln Phoenix är malplacerad. Den är placerad över ett helt uppslag, relaterar inte direkt till innehållet och avbryter berättelsen mitt i en mening. Därtill är boken i sig relativt otymplig. Den är stor och väl-digt tung, vilket gör att det är svårt att hitta bekväma sätt att läsa den på. 
 
Som helhet är den illustrerade utgåvan av Harry Potter och hemligheternas kammare en fantastisk roman som jag starkt rekommenderar. Genom sina enastående illustrationer ger Jim Kay ett nytt perspektiv på berättelsen och fängslar så väl nya läsare som tidigare fans.
 
 

Harry Potter and the chamber of secrets

Författare: J. K. Rowling.
Serie: Harry Potter #2.
Längd: 341 sidor.
Bokförlag: Scholastic.
ÖversättningHemligheternas kammare.
 
"När Harry återvänder till Hogwarts har skolan drab-bats av olycka. Den nyanställda professorn Lockhart är en självupptagen plåga, spöket Myrtle hemsöker flick-ornas toalett och Harry får mer uppmärksamhet än han är bekväm med. Men värst blir det när någon börjar attackera skolans elever. Kan det vara Draco Malfoy? Eller är  det Hagrid, vars mystiska förflutna slutligen avslöjas? Eller kan det vara den hela Hogwarts miss-tänker: Harry Potter själv?"
 
Harry Potter and the chamber of secrets är enligt mig seriens svagaste del, mest för att berättelsen inte tilltalar mig lika mycket som i resterande böcker. Men trots det är det omöjligt att inte fängslas. Boken har ett behagligt tempo, charmanta karaktärer och här-lig blandning av humor och spänning. De skarpa replikerna satte ett bestående leende på mina läppar och den komplexa världsuppbyggnaden fick mig att drömma mig bort. 
 
Därtill är språket vackert utsmyckat med metaforer och detaljer, och bokens genom-tänkta, varslande inslag inför nästkommande delar är riktigt fascinerande. Sättet Row-ling skriver på gör dessutom att läsaren inspireras och uppfylls av en värmande livsglä-dje.
 
Som helhet är Harry Potter and the chamber of secrets en lättsam och oerhört intelligent roman, som alla borde ta del utav minst en gång i sitt liv. 
 

Wintergirls

Författare: Laurie Halse Anderson.
Serie: Fristående.
Längd: 278 sidor.
Publiceringsår: 2009.
 
"Lia och Cassie är bästa vänner: vinterflickor frusna i sköra kroppar, konkurrenter i en dödlig tävling för att se vem som kan bli smalast. Men sedan genomgår Cassie den ultimata förlusten och Lia lämnas kvar, hemsökt av hennes väns minne och skuldkänslor av att inte kunna rädda henne. Lia påbörjar en smärtfylld kamp för att tillfriskna, och försöker desperat att hålla fast vid det viktigaste av allt: hopp."
 
 
 
 
Att fastna för Wintergirls tog relativt lång tid. Tempot är i början rätt långsamt och det dröjde innan jag vande mig vid det säregna språket. Men successivt fängslade romanen mig och till slut kunde jag omöjligen släppa taget om den. Jag blev riktigt beroende av den intressanta läsningen och intalade mig gång på gång ”bara ett kapitel till”. Jag berördes av den kraftfulla berättelsen och fastnade verkligen för de karaktärerna. 
 
Ämnet som Wintergirls handlar om är oerhört viktigt och fortfarande mycket aktuellt, trots att boken skrevs för över sju år sedan. Genom bokens abstrakta första-person invol-veras läsaren på djupet och det är som att uppleva Lias liv genom hennes ögon. Därtill gör Andersons användning av överstrukna ord och meningar att textens innebörd får större effekt. Sammantaget gör hennes sätt att skriva att sjukdomen skildras på ett okonstlat och genuint sätt som verkligen griper tag. Dock gör valet av perspektiv även att inte mycket rum lämnas till en fullt engagerande handling.
 
Som helhet är Wintergirls en stark roman, som genom sitt tankeväckande ämne griper tag trots en trög start.
 

Harry Potter och det fördömda barnet

Författare: J.K. Rowling m.f.
SerieHarry Potter #8.
Längd: 376 sidor.
Bokförlag: Rabén&Sjögren.
OriginaltitelHarry Potter and the Cursed Child.
 
"Medan Harry brottas med ett förflutet som ständigt gör sig påmint, måste hans son Albus slåss mot ett arv han aldrig velat ta del av. Det förflutna och nutiden smälter samman på ett olycksbådande sätt och både far och son blir medvetna om den obekväma sanningen: ibland kommer mörket från platser man inte väntat sig."
 
 
Harry Potter och det fördömda barnet är förvånansvärt bra. Det tog ett tag för mig att komma in i romanen ordentligt, men efter första akten överväldigades jag den varma, nostalgiska känslan. Det är underbart att vara tillbaka i Harry Potters värld och att återigen följa de välbekanta karaktärerna. Fast Det fördömda barnet är mycket olik de ursprungliga böckerna är den ett mycket välkommet tillskott till serien.
 
Boken är skriven i manusform, vilket jag hade förväntat mig skulle göra läsningen tung och ansträngande. Men läsningen flöt på oväntat smidigt och textens utformande blev inte ett problem. Det är dock bra att vara beredd på att formatet medför en del berättar-tekniska skillnader. Händelserna passerar väldigt fort och romanen har få beskrivningar, detaljer och sidospår. Romanen består därtill mestadels av repliker, och läsaren får inte ta del av karaktärernas outsagda tankar och känslor.
 
Berättelsen är i sig relativt ytlig och innehåller onödigt drama som löses för enkelt. Dessutom uppstår många logiska luckor, både i förhållande till föregående böcker men också genom motsägelser och sammanträffanden. Därtill finns en lucka på 19 år där vi inte vet vad som har hänt. Som läsare har vi inte tagit del av karaktärernas utvecklingar och de känns inte riktigt sig lika. Det gäller speciellt Harry, som inte framstår som den person vi tidigare lärt känna. 
 
Något som jag dock tycker mycket om är bokens starka koppling till originalserien. Det fördömda barnet utforskar på ett intelligent sätt vad som hade hänt och hur världen hade sett ut om vissa händelser från böckerna inte inträffat. Det är oerhört intressant, och det fascinerade mig att se de parallella verkligheterna. Dessvärre ger det även romanen en opersonlig ton, eftersom handlingen grundas på gamla, avslutade handlingsspår.
 
En av romanens styrkor är den nya karaktären, Scorpius Malfoy. Hans charmiga person-lighet och kvicktänkta repliker satte ett bestående leende på mina läppar. Dessutom är vänskapen mellan honom och Albus så genuin och värmande.
 
Harry Potter och det fördömda barnet är en intressant och läsvärd bok. Romanen tillför inte särskilt mycket till serien, men det är fantastiskt att återigen vara tillbaka i J.K. Rowlings magiska värld. 
 

RSS 2.0