Amber

The Wizard of Oz

Regissör: Victor Fleming.
Genre: Familj, fantasy, musikal.
Längd: 1 hr 38 mins.
Åldersgräns: 7 år.
Skådespelare: Judy Garland, frank Morgan, Ray Bolger, Bert Lahr, Jack Haley, Billie Burke.
Inspelningsår: 1939.
 
"Följ med på vägen till den smaragdgröna staden med Dorothy, Fågelskrämman, Plåtmannen och det Fega lejonet som väntar på vägen med gul gatsten."
 
 
 
 
 
The Wizard of Oz är en charmig och tidsenlig klassiker, fylld av starka färger och sprudlande av liv. Filmen är kreativt utformad och förmedlar inspirerande budskap genom påhittiga metaforer. Därtill är musiken originell och medryckande. Men det blir dock lite för mycket sång: de långa låtarna släpar sig över scenerna och tar nästan över handlingen. Det gör att filmen känns lite ofokuserad.
 
Tillsammans med sina nyfunna vänner försöker Dorothy hitta trollkarlen. 
 
Det går inte att neka att The Wizard of Oz är en bra film – speciellt för sin tid. Skådespelarna presterar bra och att de överspelar och artikulerar sina repliker för mycket tillför snarare charm än irritation. Ändå kan jag inte undgå att känna mig lite uttråkad. Filmen är tradig, många av händelserna upprepas gång på gång och som tittare kände jag inte mig särskilt engagerad. Troligen beror det på att jag inte är van vid att se så här gamla filmer. Mycket har hänt under de 78 år som gått sedan den gjordes och eftersom jag är van vid moderna filmer med högt tempo uppfattas The Wizard of Oz lätt som innehållslös.
 
Dorothy jagas av den onda häxan av väst.  
 
Som helhet är The Wizard of Oz en mysig film som inte riktigt klarar sig med dagens mått. 
 

Swiss Army Man

Regissör: Dan Kwan m.fl.
Genre: Äventyr, komedi, fantasy.
Längd: 1 hr 33 mins.
Åldersgräns: 15 år.
Skådespelare: Paul Dano, Daniel Radcliffe, Mary Elizabeth Winstead, Richard Gross m.fl.
Releasedatum: 2016-12-05.
Distributör: Njutafilms.
 
"Hank är strandad på en öde ö och har gett upp allt hopp om att ta sig hem igen. När liket Manny spolas upp på land förändras allt. De två blir snabbt vänner och åker på ett fantastiskt äventyr för att ta Hank tillbaka till kvinnan i hans liv."
 
 
Jag är mållös. Swiss army man är en av de mest bisarra filmerna som jag någonsin har sett och jag vet inte riktigt vad jag tycker.
 
Hank hittar ett lik på stranden. 
 
Å ena sidan har Swiss army man ett oerhört unikt och kreativt koncept. Den sticker minst sagt ut ur mängden och är inte en film man glömmer i första taget. Dessutom är den värmande, skrattframkallande och förmedlar livsglädje på sitt eget, skruvade sätt. Och det vackra fotot och musiken lyfter filmen lite extra.
 
Tillsammans med liket beger sig Hank ut för att hitta civilisationen. 
 
Men filmen är som sagt riktigt besynnerlig och ofta visste jag inte om jag skulle skratta eller gråta över det absurda som pågick. Det finns inte ord som förklarar känslan: Swiss army man är helt enkelt obeskrivligt befängd. Det enda som jag vet med säkerhet är att filmen anspelar lite för mycket på sex och pruttskämt.
 
Under sitt äventyr knyter de starka vänskapsband. 
 
Som helhet är Swiss army man en film som omöjligen kan beskrivas med ord. Det känns nästan som att någon förlorat ett vad och tvingats göra en remake av Robinson Crusoe på droger. Det enda jag kan göra är att rekommendera att du ser den och bildar en egen uppfattning.
 

Maggie's plan

Regissör: Rebecca Miller.
Genre: Komedi, drama.
Längd: 1 hr 39 mins.
Åldersgräns: 7 år.
Skådespelare: Greta Gerwig, Ethan Hawke, Julianne Moore, Bill Hader, Maya Rudolph, Travis Fimmel etc.
Releasedatum: 2016-11-28.
Distributör: Universal Sony.
 
"En ung kvinna som är fast besluten att skaffa barn kastar sig in i ett triangeldrama med en akademiker och hans excentriska fru."
 
 
 
 
Maggie’s plan är en relativt intetsägande film. Den är inte dålig, men har inte heller något viktigt att säga. Det ryckiga dramat väcker inte några känslor, saknar ett värdefullt budskap och bjuder inte på en särskilt minnesvärd upplevelse. Trots en absurd och smått roande kärlekstriangel känns filmen som helhet relativt tråkig och den lyckades inte fånga mitt intresse.
 
Maggie förälskar sig i den gifta John. 
 
Till skillnad från manusets ojämna kvalité är skådespelarnas insatser stadiga. Jag är visserligen inte särskilt förtjust i Gerwig (Fraces Ha) och Rudolph (Bridesmaids), men Hawke (Before sunrise) och Fimmel (Vikings) är lika tjusande som vanligt. Dessutom lyckas Julianne Moore (Freeheld) stjäla showen trots en liten biroll: hon är mycket övertygande som sin karaktär och intalar tittaren om att det som sker är verkligt.
 
Efter några år som "den andra kvinnan" får Maggie en plan. 
 
I sin helhet är Maggie’s plan en relativt platt och medioker film, som trots en del skratt och starka skådespelarprestationer inte sätter sig på minnet.
 

Demolition

Regissör: Jean-Marc Vallée.
Genre: Drama.
Längd: 1 hr 40 mins.
Åldersgräns: 11 år.
Skådespelare: Jake Gyllenhaal, Naomi Watts, Chris Cooper, Judah Lewis, C.J. Wilson, Polly Draper etc.
Releasedatum: 2016-11-14.
Distributör: Universal Sony.
 
"Efter att Davis Mitchell har förlorat sin hustru i en tragisk bilolycka börjar han skriva brev till ett företag som säljer godisautomater. Detta leder till en oväntad kontakt med en kvinna på företagets kundtjänst."
 
 
 
Demolition är ett mycket avskalat drama. Färgerna är neutrala, avsaknaden av musik på-taglig och den förutsägbara berättelsen rör sig långsamt framåt. Trots att det underliga konceptet stundtals underhåller upplevde jag filmen för det mesta som tråkig. 
 
Davis Mitchell har tröttnat på sitt materialistiska liv. 
 
Det som gör Demolition värd att se är Jake Gyllenhaal, som levererar en gripande insats. Han rör sig naturligt och framför sina repliker okonstlat. Manuset gör dock att det inte finns tillräckliga förutsättningar att fastna för hans roll: både handlingen och karaktär-erna saknar nämligen originalitet, vilket gör att den oengagerade historien faller platt.
 
Efter sin frus död träffar Davis en kundtjänstmedarbetare. 
 
I sin helhet är Demolition ett besynnerligt och relativt trist drama som inte passade mig.
 

Central Intelligence

Regissör: Rawson Marshall Thurber.
Genre: Komedi, action.
Längd: 1 hr 47 mins.
Åldersgräns: 11 år.
Skådespelare: Dwayne Johnson, Kevin Hart, Danielle Nicolet, Amy Ryan, Jason Bateman, Aaron Paul etc.
Releasedatum: 2016-11-14.
Filmbolag: Universal Sony.
 
"En livsfarlig CIA-agent som en gång varit en mobbad nörd, kommer hem till skolans återträff. Genom att utge sig för att vara på ett topphemligt uppdrag får han hjälp av skolans då populäraste kille, som nu är rev-isor. Men innan räknenissen inser vad han har gett sig in på är det för sent att backa ur."
 
Central intelligence är en medioker actionkomedi. De flesta skämten faller platt och fast skådespelarna presterar helt okej blir exempelvis Harts (Ride along) skrikiga och överdrivna personlighet i längden tröttsamt. Manuset är dessutom slarvigt skrivet, och innehåller många förutsägbara vändningar, logiska luckor och motsägelser. Till exempel går det inte ihop när filmen gör ett paradoxalt försök att ena stunden förespråka om att mobbning är fel, och senare förväntar sig att tittaren ska roas av att se översittare trakas-sera karaktärerna.
 
Agenten drar in Calvin i en dödlig jakt. 
 
Men trots att många skämt upplevs som krystade bjuder filmen på en del skratt. Det är främst Dwayne Johnson (San Andreas) som underhåller, och han visar att han behärskar komedier så väl som actionfilmer. Huvudrollsinnehavarna har dessutom en god kemi till varandra och deras gemensamma utstrålning håller filmen uppe.
 
Bob Stone tar inte "nej" som ett svar. 
 
Som helhet är Central intelligence inte mer än okej. Fast actionkomedin är stundtals ro-ande gör den slätstrukna humorn och det svaga manuset att den endast blir en i mäng-den.
 

Desierto: border sniper

Regissör: Jonás Cuarán.
Längd: 1 hr 28 mins.
Genre: Drama, thriller.
Åldersgräns: 15 år.
Releasedatum: 2016-11-07.
Skådespelare: Gael Bernal, Jeffrey Dean Morgan, Alondra Hidalgo, Marco Pérez etc.
Filmbolag: Scanbox.
 
"Det som startar som en hoppfylld resa mot ett bättre liv, förvandlas snabbt till en mardrömslik kamp för överlevnad när en gravt störd, beväpnad förbrytare jagar en grupp obeväpnade män och kvinnor genom det förrädiska gränslandet mellan USA och Mexiko."
 
 
Desierto: border sniper är en spännande, minimalistisk thriller. Den enkla men effekt-fulla handlingen engagerar tittaren och konceptet griper tag. Fotot är dessutom riktigt snyggt och rollinnehavarna gör mycket bra ifrån sig. Gael Garcia Bernal (A little bit of heaven) och Jeffrey Dean Morgan (The walking dead) levererar starka insatser och skapar en spänd stämning som fängslar.
 
En hänsynslös mördare jagar en grupp mexikanare. 
 
Dessvärre gör filmens avsaknad av ett betydande budskap att den upplevs vara ytlig. Därtill är händelseförloppet förutsägbart och tempot relativt långsamt. Det är dessutom frustrerande att se karaktärerna göra sina stundtals dumma val, och filmens avslut hade kunnat vara mer effektfullt.
 
Drömmen att nå USA blir svårare än flyktingarna tror. 
 
Som helhet är Desierto: border sniper en fängslande thriller som inte utnyttjar sin fulla potential.
 

Teenage Mutant Ninja Turtles: Out of the Shadows

Regissör: Dave Green.
Längd: 1 hr 52 mins.
Genre: Action, komedi.
Åldersgräns: 11 år.
Releasedatum: 2016-10-24.
Skådespelare: Megan Fox, Noel Fisher, Brian Tee, Jer-emy Howard, Pete Ploszek, Alan Ritchson, Laura Linn-ey, Stephen Amell etc.
Filmbolag: Paramount.
 
"De pizzaälskande sköldpaddorna Michaelangelo, Do-natello, Leonardo och Raphael är tillbaka. Superskurk-en Shredder har rymt och smider onda planer för att ta över världen. Nu måste bröderna slå sig samman med April O'Neil och Casey Jones för att ta upp kampen mot sina fiender och den ökände Krang."
Teenage mutant ninja turtles: out of the shadows är bättre än sin föregångare. Den har mer välkoreograferad action, snyggare effekter och härligare skämt. Skådespelarnas pre-stationer är dessutom starkare och som tittare lär man känna deras roller bättre. Karakt-ärerna är riktigt charmiga och deras underhållande dialoger gör filmen trevlig att se på.
 
April O'Neil hjälper sköldpaddsbrödorna att besegra Shredder. 
 
Dessvärre är handlingen inte särskilt intelligent. Vändningarna är förutsägbara och berä-ttelsen innehåller oräkneliga klyschor och logiska luckor. På grund av att filmen dessut-om är för lång upplevs den vara utdragen och okoncentrerad. 
 
Bebop och Rocksteady muteras till vildsvin och noshörning. 
 
Som helhet är Teenage mutant ninja turtles: out of the shadows en helt okej action-komedi, som trots sin dumma handling lyckas roa.
 

Warcraft: the beginning

Regissör: Duncan Jones.
Längd: 2 hrs 3 mins.
Genre: Fantasy, äventyr.
Åldersgräns: 11 år.
Releasedatum: 2016-10-10.
Skådespelare: Travis Fimmel, Paula Patton, Dominic Cooper, Ben Foster, Toby Kebbell etc.
Filmbolag: Universal Sony.
 
"Riket Azeroth står inför ett krig när det invaderas av skräckinjagande orker som är på flykt från sin egen döende värld. När en portal mellan de båda världarna öppnas måste en armé kämpa mot total ödeläggelse och en annan för att undvika att utrotas. Mitt i kriget möts osannolika hjältar från vardera sida."
 
Warcraft: the beginning är en visuellt tilltalande film med genomtänkt estetik. Den imp-onerar med skarpa färger, slående miljöer och läckra effekter. Dessvärre har filmen alldeles för många inslag av CGI. Fast animeringarna är snygga framstår de som plasti-ga i kombination med filmens verkliga element. Exempelvis orkerna upplevs som oerh-ört tillgjorda och ser inte särskilt övertygande ut.
 
Filmen är riktigt vacker. 
 
Tyvärr är filmens handling relativt svag. Berättelsen stressas igenom, och händelserna dumpar information på tittaren innan scenen hastigt ersätts av en annan. Det påskyndade upplägget gör att det som sker inte får någon större inverkan på varken karaktärer eller publik. Det gör dessutom att många logiska luckor uppstår, samtidigt som de många namnen på personer och städer som blinkar förbi blandas till ett förvirrande töcken för oss som inte redan är insatta i franchisen.
 
Många av animeringarna ser fejk ut. 
 
Dessvärre kan jag inte heller påstå att jag imponerades av skådespelarna. Många av dem överspelar och framför sina repliker krystat. De har även en påtaglig avsaknad av kemi sinsemellan. Kombinationen av filmens höga tempo, svaga manus och mediokra skådes-pelarprestationer gör dessutom att tittaren aldrig fastnar för eller börjar bry sig om kara-ktärerna. Flera av dem har bra bakgrundshistorier, men inte tillräckligt mycket fokus läggs på dem för att ett intresse ska väckas.
 
Skarpa färger och läckra effekter är det gott om. 
 
Som helhet är Warcraft: the beginning inte en dålig film, men den lyckades inte heller engagera mig tillräckligt för att intresset skulle behållas ända till slutet.
 

The Nice Guys

Regissör: Shane Black.
Längd: 1 hr 55 mins.
Åldersgräns: 15 år.
Releasedatum: 2016-10-10.
Genre: Action, komedi.
SkådespelareRussell Crowe, Ryan Gosling, Angourie Rice, Matt Bomer, Kim Basinger etc.
Filmbolag: Noble Entertainment.
 
"Den misslyckade privatdetektiven Holland March och den inhyrda torpeden Jackson Healey tvingas samar- beta för att lösa ett fall med en försvunnen ung kvinna, samt det till synes orelaterade dödsfallet av en porr-stjärna. Under deras utredning avslöjar de en konspir-ation, kopplad till de högsta makthavarna."
 
Jag förstår inte riktigt varför The Nice Guys har fått så många goda omdömen. Konc-eptet är intetsägande och handlingen ofokuserad samt utdragen. Dessutom är det svårt att fastna för karaktärerna på grund av deras ytliga uppbyggnader. De utvecklas inte un-der filmens gång och som tittare börjar man aldrig bry sig om dem. 
 
Trots bra skådespelare är karaktärerna ointressanta. 
 
Fast det är tydligt att The Nice Guys verkligen försöker att underhålla faller de flesta skämten platt. Visst, filmen lockar fram en del skratt, men ofta dödas stämningen av att den blir för mycket. Det är uppenbart att varje händelse och replik är framställd med syftet att vara rolig, och det blir helt enkelt krystat. Istället för att lägga energi på att skapa en bra story har allt fokus lagts på humorn, vilket i slutändan inte blir särskilt roligt.
 
Humorn faller ofta platt. 
 
Som tur är lyfter skådespelarnas ypperliga prestationer filmen. Russel Crowe (Gladi-ator) och Ryan Gosling (The Notebook) är duktiga var och en för sig, men tillsammans är de ostoppbara. De har en glödande kemi till varandra och deras samspel håller kvar tittarens intresse.
 
Crowe och Gosling bildar en bra duo. 
 
I sin helhet är The Nice Guy en överskattad komedi. Fast den har sina gyllene stunder är den för ordinär för att ge något större intryck.
 

Mad Max: Fury Road

Regissör: George Miller.
Längd: 1 hr 55 mins.
Åldersgräns: 15 år.
Releasedatum: 2015-10-05.
Genre: Action.
Skådespelare: Tom Hardy, Charlize Theron, Nicholas Hoult, Hugh Keays-Byrne, Zoë Kravitz etc.
Filmbolag: Warner Bros.
 
"Den jagade ensamvargen Max Rockatansky hamnar i ett gäng som leds av Imperator Furiosa. De förföljs av en hänsynslös krigsherre vilket slutar med ett bensin- indränkt krig på fyra hjul."
 
 
 
Mad Max: Fury Road är inte min typ av film. Visst är den visuellt tilltalande och de häpnadsväckande stunttricken är minst sagt imponerande, men den tunna handlingen väckte aldrig mitt intresse. Filmen börjar rakt på sak och det konstanta, höga tempot blir i längden monotont och tråkigt. Därtill består den nästan enbart utav en enda, lång biljakt, vilket upplevs som innehållslöst och enformigt.
 
Max får hjälp av rebellen Furiosa. 
 
Skådespelarnas insatser är det dock inget fel på och både Tom Hardy (The Revenant) och Charlize Theron (Snow White and the Huntsman) kämpar hårt med sina roller. Men eftersom mängden action underminerade chansen att lära känna karaktärerna gjorde inte ens deras starka prestationer att jag fängslades.
 
De vågade stunttricken imponerar. 
 
Eftersom jag inte har sett de tidigare Mad Max-filmerna finns självfallet en risk att det många uppskattar med Fury Road gått förlorad på grund av förståelsebrist. Men kont- entan av recensionen är att detta inte var en film som tilltalade mig.
 

Sisters

Regissör: Jason Moore.
Längd: 1 hr 58 mins.
Åldersgräns: 11 år.
Releasedatum: 2016-09-05.
Genre: Komedi.
Skådespelare: Amy Poehler, Tina Fey, Maya Rudolph, Ike Barinholtz, James Brolin, Dianne Wiest etc.
Filmbolag: Universal Sony.
 
"Två systrar har tappat kontakten men tvingas tillbaka till sitt föräldrahem för att röja upp i sina flickrum inn- an föräldrarna säljer huset. Med målet att återuppleva sina forna glansdagar bestämmer de sig för att ordna en sista fest för sina klasskompisar från high school. Det blir en katastrofal kväll som de sent ska glömma."
 
Amy Poehler (Parks and Recreation) och Tina Fey (30 Rock) är en störtskön duo som genom en stor dos charm och karisma ger filmen goda förutsättningar. Ändå är Sisters inte en bra komedi. 
 
Systrarna har bjudit in sina forna klasskompisar på fest. 
 
Filmen har en ytlig handling och outhärdliga protagonister. Fast skådespelarna som gest- altar dem är begåvade är det svårt att fastna för karaktärerna. De hetlevrade syskonen agerar som omogna tonåringar och deras barnsliga upptåg och fräcka uttalanden är allt annat än inspirerande. 
 
Maura och Kate återvänder till sitt barndomshus för att städa ur sina rum. 
 
Även filmens val av humor bidrar till att Sisters spårar ur. Fast ett par skratt lockades fram blev filmen aldrig riktigt rolig på grund utav att nästan samtliga skämt anspelar på alkohol, sex och droger. Komedin saknar återhållsamhet och de ointelligenta försöken till att underhålla blir platt och tramsigt.
 
Den tråkiga festen blir genast livad när droger köps. 
 
Sisters är en stereotypisk och överdriven komedi som helt enkelt blir för mycket. Fast Poehler och Fey är fantastiskt charmiga ihop väcker deras barnsliga gestaltningar fler suckar än skratt.
 

Sauls son

Regissör: László Nemes.
Längd: 1 hr 43 mins.
Åldersgräns: 15 år.
Releasedatum: 2016-08-08.
Genre: Drama, krig.
Skådespelare: Géza Röhrig, levente Molnár, Urs Re- chn, Todd Charmont, Gergö Farkas etc.
Filmbolag: Studio S Entertainment.
 
"Saul Auslander tillhör Sonderkommando, en grupp ju- diska fångar som har den fasansfulla upgiften att fösa in sina medmänniskor till gasning och sedan bränna liken. I tron att en av de avrättade är hans eget barn gör Saul allt för att finna en rabbi och ge sonen en vär- dig begravning, och därigenom uppbringa mänsklighet på en mark där döden är det enda som gror."
Sauls son ger en kraftfull skildring av förintelsen. Det känsloladdade dramat har en spä- nd atmosfär och att följa Sauls kamp är gripande och berörande. Men trots att berättel- sen är stark hade jag svårt att fastna för filmen som helhet.
 
Året är 1944 och Saul är fast i Auschwitz. 
 
Filmen kastar sig direkt in i handlingen utan att ge någon bakgrundsinformation om protagonisten. Att inte få något underlag för Saul som person distanserar honom från åskådarna och minskar den känslomässiga inverkan han har på tittaren. Därtill är filmen väldigt tyst, och de få dialogerna och den dämpade musiken ger ett effektfullt men uttråkande intryck.
 
Efter att ha hittat ett dött barn insisterar Saul på att begrava honom. 
 
Det annorlunda fotot får Sauls son att sticka ut ur mängden. Eftersom nästan allt är inspelat med Saul i bildens mitt är det som att uppleva händelserna bredvid honom: han är i kamerans fokus, medan händelserna runt om diffust utspelar sig i skärmens utkant. Det är en särpräglad och verkningsfull metod, som genom förstärkta ljud gör att man förstår vad som händer trots den oskarpa bilden. Dessvärre kunde jag inte undgå att bli irriterad av kameravinklarna. Kanske är jag för van vid traditionellt inspelade filmer, men jag retade mig på att alltid ha Sauls ryggtavla framför mig och att aldrig riktigt se vad som hände runtom honom. 
 
Som en del av Sonderkommando tvingas Saul leda sina vänner till döden. 
 
Den annorlunda skildringen utav Andra Världskriget berättar en minst sagt gripande historia, men den starka grundidén är inte tillräckligt för att göra Sauls son till en njutbar, filmisk upplevelse. Trots att jag inte ser den som en dålig film så var den inte tillräckligt bra för att fängsla mig.
 

Jane Got a Gun

Regissör: Gavin O'Connor.
Längd: 1 hr 34 mins.
Åldersgräns: 15 år.
Releasedatum: 2016-08-29.
Genre: Drama, action, western.
Skådespelare: Natalie Portman, Joel Edgerton, Ewan McGregor, Noah Emmerich, Rodrigo Santoro etc.
Filmbolag: Universal Sony.
 
"Jane Hammond har skapat ett liv åt sig på de karga slätterna i väst. När hennes make raglar hem med kro- ppen full av kulor vänder sig Jane till en man från hen- nes förflutna i en kamp för överlevnad."
 
 
 
Jane Got a Gun har viljan, men inte energin. Tempot är långsamt och filmen kommer inte igång ordentligt förrän slutet. Skådespelarna kämpar för att ge dramat liv, men inte ens deras solida insatser väger upp för karaktärernas bristande komplexitet. Deras enga- gerade prestationer ger filmen en stadig grund att stå på, men eftersom de undermineras av ett slätstruket manus väcks aldrig ett helhjärtat intresse.
 
Jane försöker få hjälp från sitt ex 
 
Handlingen hade potential till att bli spännande, men hämmas av den klumpiga berättar- strukturen. Jane Got a Gun innehåller frekventa tillbakablickar, som bromsar upp händ- elseförloppet och distraherar från det centrala handlingsspåret. Fast tidshoppen tillför en del viktiga förklaringar är de mest till besvär då deras osmidiga informationsdumpning gör det svårt att hänga med i den nutida parallellen.
 
Jane kämpar för att hålla de hon älskar i säkerhet. 
 
Jane Got a Gun är inte ett dåligt drama, men den saknar den personliga touchen som be- hövs för att en film ska komma till liv.
 

Pride and Prejudice and Zombies

Regissör: Burr Steers.
Längd: 1 hr 47 mins.
Åldersgräns: 15 år.
Releasedatum: 2016-08-22.
Genre: Action.
Skådespelare: Lily James, Sam Riley, Bella Heathcote, Douglas Booth, Sally Phillips, Charles Dance, Lena Headey, Matt Smith etc.
Filmbolag: Universal Sony.
 
"Kampsportsmästaren Elizabeth Bennet och zombiejä- garen Mr. Darcy måste svälja sin stolthet för att bekä- mpa de odöda."
 
Pride and Prejudice and Zombies är en alternativ ver- sion av Stolthet och fördom, men filmen är långt ifrån lika bra som Austens ursprungliga klassiker. Den långdragna introduktionen, fördummade handlingen och det överdrivna konceptet med malplacerade zombier gör att tittaren snabbt förlorar intresset.
 
Systrarna Bennet är lärda att bekämpa de levande döda. 
 
Manuset är styltigt och replikerna mycket krystade. Ändå lyckas Lily James, Matt Smith, Charles Dance och Lena Headey leverera starkt. Förutom att bidra med trovär- diga karaktärer och underhållning tyglar deras professionella framträdanden filmen från att bli allt för fånig. Men inte alla skådespelare håller samma mått: Sam Riley är en av många som upplevs vara stela och ansträngda, och ett intresse för deras karaktärer väcks inte. 
 
Zomberina lockas fram av dåligt väder. 
 
Filmen försöker vara rolig, och fast humorn ofta faller platt lyckas en del skratt lockas fram. Därtill är effekterna oväntat bra och hade inte koreografin sett så teatrisk ut skulle Pride and Prejudice and Zombies kunnat vara en fullt acceptabel actionfilm.
 
Mitt uppe i allt dödande är det förstås viktigt att hitta en make. 
 
Som helhet känns Pride and Prejudice and Zombies som en onödig återgivning av Austens gripande berättelse. Fast filmen har några exemplariska skådespelare och viss humor är den för överdriven för att väcka ett större intresse. 
 

The Lady in the Van

Regissör: Nicholas Hytner.
Längd: 1 hr 44 mins.
Åldersgräns: 11 år.
Releasedatum: 2016-08-29.
Genre: Drama, komedi.
Skådespelare: Maggie Smith, Alex Jennings, Jim Broadbent, Dominic Cooper, Deborah Findlay, Frances de la Tour etc.
Filmbolag: Universal Sony.
 
"Miss Shepherd är en kvinna med okänt ursprung, som "tillfälligt" parkerar sin skåpbil på Alan Bennetts uppfart vid en gata i London och sedan bor där under 15 års tid. Det börjar som en motvillig tjänst men utvecklas till en relation som kommer att förändra deras liv."
 
Maggie Smith (Downton Abbey) är sannerligen enastående i allt hon medverkar i. Dess- värre är The Lady in the Van inte en film i min smak. Det långsamma tempot och förutsägbara konceptet gjorde att mitt intresse aldrig fångades upp. Det enda som hin- drar filmen från att bli ett fiasko är just Smiths insats som sätter färg på den annars gråa skapelsen.
 
Hemlösa Ms. Shepherd bor i sin skåpbil. 
 
The Lady in the Van har ett ryckigt upplägg som upplevs vara osammanhängande. Sam- tidigt känns en del av filmens aspekter inte särskilt genomtänkta. Ett exempel är att Bennets tankar förkroppsligas i ytterligare en Bennet. Från början är det förvirrande att se de två identiska männen diskutera med varandra, men när fenomenet väl förstås upplevs det istället som teatriskt och smått irriterande, eftersom det enbart tillför en kän- sla av surrealism till filmen.
 
Bennet blir Ms. Shepherds goda vän. 
 
Som helhet är The Lady in the Van en film som jag inte riktigt förstod mig på. Maggie Smith briljerar som alltid och tillför värmande humor till dramat, men manuset och tempot svajar alldeles för mycket för att gripa tag i mitt intresse.
 

The Finest Hours

Regissör: Craig Gillespie.
Längd: 1 hr 52 mins.
Åldersgräns: 15 år.
Releasedatum: 2016-09-05.
Genre: Drama, äventyr.
Skådespelare: Chris Pine, Casey Affleck, Ben Foster, Eric Bana, Holliday Grainger etc.
Filmbolag©Disney.
 
"När en våldsam storm sveper in över Cape Cod slits ett tankfartyg sönder och trettio besättningsmän lbir fast på det hastigt sjunkande skeppet. Kapten Bernie Webber och hans män ger sig ut i en liten räddningsbåt för att undsätta dem, samtidigt som chefsmaskinisten Ray Sybert kämpar mot klockan för att rädda liv."
 
The Finest Hours är ett riktigt snyggt drama, som genom sina trovärdiga animeringar har lyckats skapa en imponerande storm. Därtill har filmen en spännande handling och väletablerade skådespelare. Så vad gick fel? 
 
Bernie förälskar sig i Miriam. 
 
Filmen har endast gett de centrala karaktärerna tydliga identiteter och sidkaraktärerna hamnar i ett diffust töcken. Därtill drabbas produktionen hårt utav det alldeles för sötsliskiga manuset, där romansen skyndas på och klyschorna radas upp efter varandra. Dessutom är skådespelarnas överspel ett faktum, vilket gör att både karaktärerna och händelserna känns överdramatiska och tillgjorda. De många Hollywood-stereotyperna upplevs som tradiga och som tittare tappade jag intresset.
 
Ute i stormen måste mannarna kämpa för sina liv. 
 
Allt som allt har The Finest Hours förutsättningarna till att lyckas, men som på grund utav det alldeles för sockersöta och melodramatiska manuset går på grund.
 
- Alla bilder är copyrightskyddade av ©Disney. 

Jakten till månen

Regissör: Enrique Gato.
Längd: 1 hr 31 min.
Åldersgräns: Barntillåten.
Releasedatum: 2016-08-01.
Genre: Barn, animerat.
Skådespelare: Dani Rovira, Michelle Jenner, Carme Calvell, Javier Balas, Camilo García etc.
Filmbolag: Paramount.
 
"Multimiljonären Richard Carson utnyttjar det faktum att 40 % av jordens befolkning inte tror på att männi- skan har landat på månen när han planerar att göra anspråk på den för att exploatera en möjlig källa till ren energi. Den som kan stoppa honom är Mike Gold- wing, som reser till månen med sina kompisar."
 
Barnfilmen Jakten till månen har alla karaktäristiska drag som utmärker genren och framträder därför inte ur mängden. Fast konceptet i själva verket är intressant, är det så pass uttjatat att filmen faller platt. Därtill är den påskyndade handlingen osamman- hängande, otrovärdig och präglad med mängder av klyschor och logiska luckor. C. S. Lewis sade en gång i tiden att ”en berättelse för barn som enbart uppskattas av barn är en dålig berättelse”, och tyvärr engagerar inte Jakten till månen den äldre publiken.
 
Barnen har ödlan Igor till sin hjälp. 
 
Jakten till månen är snyggt animerad och omgivningarna vackert framställda. Genom sina detaljer och skarpa färger skapas vackra vyer och en trovärdig världskonstruktion. Dessvärre återspeglas inte den dynamiska detaljrikedomen i karaktärernas ansikten. Deras intetsägande utformning må reflektera deras andefattiga personligheter, men upp- fattas som vårdslöst och ofullständigt, samtidigt som bristen på utmärkande karaktärs- drag även gör att personerna är mycket lika varandra.
 
Mike och hans flickvän blir de första barnen på månen. 
 
Jakten till månen är en ointressant och fantasilös animerad film, vars enda charm påträ- ffas i ödlan Igor. Men trots att den må vara intetsägande för vuxna, skulle jag bli för- vånad om den inte underhöll de yngre tittarna. 
 

Spotlight

Regissör: Thomas McCarthy.
Längd: 2 h 9 min.
Åldersgräns: 7 år.
Releasedatum: 2016-07-25.
Genre: Drama.
Skådespelare: Mark Ruffalo, Michael Keaton, Rachel McAdams, Liev Schreiber, Stanley Tucci etc.
Filmbolag: Universal Sony.
 
"De ihärdiga journalisterna i tidningen Boston Globes "Spotlight"-team börjar gräva i påståenden om över- grepp inom katolska kyrkan: något de senare blev Puli- tzerbelönade för."
 
 
 
Trots den stora mängden lovord som Spotlight har fått är det inte min typ av film. Filmer som centrerar runt politiska, juridiska och journalistiska ämnen har ofta ett långsamt tempo, vilket gör det svårt för mig att gripas tag. Fast det viktiga ämnet fascinerar och skapar en riktigt bra berättelse är Spotlight alldeles för lång och stillsam för att ett engagemang ska väckas hos mig.
 
"Spotlight"-teamet undersöker ett stort antal pedofilpräster. 
 
I grund och botten är Spotlight riktigt intressant, och det är spännande att följa de grävande journalisternas efterforskningar. Filmens skådespelare presterar dessutom starkt och karaktärerna gör ett trovärdigt intryck. Dock blir Spotlight tråkig i längden, och filmens helhetsintryck är tradigt och utdraget.
 

By the Sea

Regissör: Angelina Jolie Pitt.
Längd: 122 minuter.
Åldersgräns: 11 år.
Release-datum: 2016-06-20.
Skådespelare: Angelina Jolie Pitt, Brad Pitt, Mélanie Laurent,  Melvil Poupaud etc.
Filmbolag: Universal Sony.
 
"När den amerikanske författaren Roland och hans fru Vanessa kommer till en lugn och pittorisk badort i Frankrike på 1970-talet är deras äktenskap i total kris. Men efter många intressanta möten med lokal- befolkningen och andra resenärer, däribland ett ungt, nygift par, börjar de sakta men säkert komma till rätta med de olösta problemen i sina liv."
 
By the Sea är en mycket lågmäld men vacker film. Den intagande miljön, de eleganta kläderna och det snygga kameraarbetet visar att den är skickligt utförd, och atmosfären utstrålar en melankolisk stämningsfullhet. Men By the Sea är även väldigt stillsam. Handlingen utvecklas långsamt och filmen är alldeles för lång. Det händelsefattiga förloppet resulterar i att By the Sea förlorar tittarens intresse.
 
Vanessa försöker komma ur sin depression. 
 
Enastående Angelina Jolie (Unbroken) och Brad Pitt (The Big Short) är obeskrivligt bra i sina roller och deras personliga relation med varandra bygger upp en trovärdig kemi mellan karaktärerna. Båda två visar en gripande sårbarhet och ett känslomässigt djup som trollbinder. Dessvärre är karaktärerna ytligt utformade och tittaren får bara se en sida av dem: en ständig självömkan som är tradig att följa och som gör att de uppfattas som färglösa.
 
Paret hoppas att Frankrike kan göra dem lyckliga igen. 
 
Filmen förmedlar en stark och ärlig skildring av problemfyllda äktenskap med des- truktiv kommunikationsbrist. Den flitiga användningen utav metaforer och symbolik ger därtill By the Sea ett oväntat djup. Men på grund av det långsamma tempot och de vemodiga karaktärerna blir filmen tröttsam och när eftertexterna börjar rulla drar tittaren en lättnads suck. 
 

The Forest

Regissör: Jason Zada.
Längd: 93 minuter.
Åldersgräns: 15 år.
Release-datum: 2016-06-20.
Skådespelare: Natalie Dormer, Taylor Kinney, Eoin Macken, Stephanie Vogt, Noriko Sakura etc.
Filmbolag: Universal Sony.
 
"När Jess försvinner djupt inne i den japanska själv- mordsskogen Aokigahara är hennes tvillingsyster Sara beredd att göra vad som helst för att hitta henne igen. Med reportern Aiden som sällskap beger hon sig in i skogen och tvingas konfrontera den övernaturliga terrorn."
 
 
Genom stereotypiska skrämseltaktiker blir The Forest snabbt en i mängden. De syftes- lösa ”jump scares” som filmen använder sig utav är förutsägbara och lätta att skaka av sig, och trots att den kämpar för att sätta fruktan i tittaren faller det platt. Resultatet blir en utdragen och relativt tråkig skräckfilm, som inte är det minsta kuslig.
 
Sara blir förföljd av skogens vålnader. 
 
Manuset är inte särskilt genomtänkt och den svaga handlingen gör tillsammans med upprepande händelser, förutsägbara vändningar samt logiska luckor att The Forest upplevs som en medioker dussinfilm. Lyckligtvis kompenserar Natalie Dormer (Game of Thrones) för många av filmens brister, och hon lyckas levandegöra sina karaktärer. Dessvärre är resterande skådespelare slätstrukna och så pass intetsägande att de snabbt glöms bort.
 
Med Aiden fortsätter Sara leta efter systern. 
 
The Forest är oväntat kraftlös och lam för att vara en skräckfilm. Dormer gör sitt bästa för att väcka ett engagemang hos tittaren, men de klyschiga skrämseltaktikerna gör i kombination med ett dåligt manus The Forest till en medioker filmupplevelse.
 

RSS 2.0