Thor: the dark world

Regissör: Alan Parker.
Genre: Action, fantasy.
Längd: 1 hr 41 min.
Åldersgräns: 11 år.
Skådespelare: Chris Hemsworth, Natalie Portman, Tom Hiddleston, Anthony Hopkins, Christopher Eccleston, Jaimie Alexander, Zachary Levi, Ray Stevenson.
Releasedatum: 3 mars 2014.
 
Universums existens är i fara när en mäktig förhistorisk fiende hotar att kasta in hela kosmos i ett evigt mörker. Thor återförenas med Jane Foster, tvingas forma en allians med sin förrädiska bror och ger sig ut på en farofylld jakt för att rädda Asgård och Jorden från undergång.
 
 
 
 
Thor: the dark world är estetiskt tilltalande. Effekterna är välgjorda och användning av färger är verkligen smickrande. Men ögongodis är inte tillräckligt för att göra mig nöjd. Thor: the dark world känns som en väldigt ytlig film, som går igenom rörelserna utan mycket eftertanke. Det hela blir rätt tradigt att se på, och jag förlorade intresset ganska snabbt.
 
Thor är arvtagare till tronen i Asgård. 
 
Det är kanske en kontroversiell åsikt, men i mina ögon håller inte Thor: the dark world måttet. Handlingen faller platt, jag fastnar aldrig för karaktärerna och helheten känns rörig. Ofta upplever jag filmen som alldeles för mycket: mängden action, stunts och effekter blir snabbt uttjatat och överdrivet. Jag tröttnar helt enkelt. Skådespelarna levererar – speciellt Stellan Skarsgård som underhåller varje gång han syns i bild – men när det kommer till kritan är Thor: the dark world stil men ingen substans.
 
Loki allierar sig med sin bror. 
 
Allt som allt kan jag inte påstå att Thor: the dark world är mer än okej. Trots att filmen inte är särskilt lång känns den utdragen, och jag började aldrig intresseras av som hände. Förhoppningsvis är fortsättningen Thor: Ragnarök inte lika innehållslös.
 

Flatliners

Regissör: Niels Arden Oplev.
Genre: Drama, science fiction, rysare.
Längd: 1 hr 50 min.
Åldersgräns: 15 år.
Skådespelare: Ellen Page, Diego Luna, Nina Dobrev, James Norton, Kiersey Clemons, Kiefer Sutherland.
Releasedatum: 26 mars 2018.
Distributör: Universal Sony.
 
En grupp läkarstudenter framkallar hjärtstopp för att få uppleva livet efter döden. Men när deras experiment blir farligare börjar deras förflutna komma ikapp dem.
 
 
 
 
 
 
Flatliners är en nytolkning av filmen med samma namn från 1990. Den har ett väldigt intressant koncept, och balanserar skickligt science fiction och verklighet. I början. I början är filmen förvånansvärt gripande: jag fastnade både för handling, karaktärer och stilen. Skådespelarna fungerar väl och den allmänna känslan var tilldragande. Men tyvärr höll det inte hela vägen.
 
Studenterna stannar sina hjärtan för att uppleva döden. 
 
Allt eftersom filmen fortlöper blir den mer klyschig och överdriven. Det som jag till en början tyckte var ett intressant och realistiskt återgivet scifi-koncept började luta allt mer åt skräck/fantasy-hållet, vilket inte riktigt är my cup of tea. Därtill kändes budskapet efter ett tag väldigt predikande och övertydligt.
 
Experimentet får oanade konsekvenser. 
 
Som helhet är Flatliners okej. Jag tyckte verkligen om början, men fick lite svårt för alla rysarinslag i filmens senare halva. Inte för att det någonsin blev skrämmande, utan på grund av att det fick hela konceptet att kännas too much. Om Flatliners hade förblivit drama, skulle jag nog ha tyckt om den mer.
 

Thor: Ragnarok

Regissör: Taika Waititi.
Genre: Fantasy, äventyr, action.
Längd: 2 hr 10 min.
Åldersgräns: 11 år.
Skådespelare: Chris Hemsworth, Tom Hiddleston, Cate Blanchett, Idris Elba, Jeff Goldblum, Tessa Thompson.
Releasedatum: 12 mars 2018.
Distributör©Marvel.
 
Thor hålls fängslad på andra sidan universum utan sin mäktiga hammare. Han för en kamp mot tiden för att ta sig tillbaka till Asgård för att stoppa Ragnarök: förstörelsen av hans hemvärld, nu i händerna på den hänsynslösa Hela.
 
 
 
 
Thor: Ragnarok är utan tvekan den bästa delen i trilogin om Thor. Den är mer sammanhållen än föregångarna, och har riktigt charmig humor. Dessutom tycker jag om många av skådespelarna i sidrollerna: bland annat Cate Blanchett, Jeff Goldblum och Tessa Thompson som förhöjer upplevelsen med sin närvaro. Sen är förstås effekterna grymma, men det är ju knappast en överraskning.
 
Hulken är inte lika kraftfull i sin mänskliga gestaltning. 
 
Sen är Marvel förstås Marvel, och det blir lätt överdrivet och lite för mycket i min smak. Handlingen har vi sett förut, och just eftersom hela grejen med hjältar som räddar världen är rätt uttjatat vid det här laget så finns inte en känsla av överhängande fara. Vi vet att de kommer att stoppa boven och att allt slutar lyckligt, och det tar udden av spänningen.
 
Thor måste bekämpa storskaliga monster. 
 
Allt som allt är Thor: Ragnarok helt okej. Jag gillar skådespelarna och humorn, men fastnar inte helt för att sådana här typer av filmer lätt känns too much för mig. Men tycker du om Marvel så ska du självfallet inte missa denna!
 
 
- Alla bilder är copyrightskyddade av Marvel och Disney. 

Justice League

Regissör: Zack Snyder.
Genre: Action, fantasy.
Längd: 1 hr 59 min.
Åldersgräns: 11 år.
Skådespelare: Ben Affleck, Henry Cavill, Amy Adams, Gal Gadot, Ezra Miller, Jason Momoa, Ray Fisher, Jeremy Irons.
Releasedatum: 26 mars 2018.
Distributör: Warner bros.
 
Batman tar hjälp av Wonder woman för att bekämpa en ny fiende. Tillsammans försöker de bygga upp ett team av superhjältar, med Aquaman, Cyborg och The flash. Men kan de lyckas rädda planeten i tid?
 
 
 
 
 
Justice League är helt okej: betydligt bättre än vad ryktet föreslår. Skådespelarna är duktiga, effekterna fungerar och humorn håller filmen uppe på sina fötter. Sen är förstås handlingen inget nytt. Vid det här laget finns så många superhjältefilmer att själva konceptet i sig känns uttjatat. Men förväntar man sig verkligen något annat när man sätter sig för att titta på filmen?
 
Wonder woman slår ihop sig med en grupp andra superhjältar. 
 
Bortsett från X-men har jag generellt svårt för filmer som handlar om personer med superkrafter. Varför? För att det så himla lätt blir för mycket. Effekter, actionscener och stunts prioriteras ofta framför ett starkt manus, och helheten brukar bli så pass överdriven att det blir svårt för mig att behålla intresset. Justice League är inte ett undantag, och det fanns stunder då jag behövde kämpa för att inte distraheras av annat. Men det är förstås ett fel som ligger hos mig, och inte i filmen själv. Vidare föredrar jag personligen när fokus ligger på en enda superhjälte istället för en grupp. Detta för att det lätt blir rörigt med flera.
 
Som helhet är Justice League okej. Den bjuder inte på något nytt och fräscht, men levererar på de punkter som man kan förvänta sig. Är du sugen på en actionpackad fantasyfilm så kommer du med största sannolikhet tycka om den. Är du däremot som jag och har svårt för superhjältefilmer så säger det sig själv att Justice League inte lär vara en större hit.
 

Geostorm

Regissör: Dean Devlin.
Genre: Action, science fiction.
Längd: 1 hr 48 min.
Åldersgräns: 11 år.
Skådespelare: Gerard Butler, Jim Sturgess, Abbie Cornish, Alexandra Maria Lara, Andy Garcia, Ed Harris.
Releasedatum: 5 mars 2018.
Distributör: Warner bros.
 
Efter att Jorden drabbats av naturkatastrofer har världens ledare skapat ett nätverk av satelliter som kontrollerar det globala klimatet. Men det system som byggdes för att skydda dem angriper nu istället Jorden. Det blir en kamp mot klickan för att ta reda på vem som är det verkliga hotet innan en geostorm drabbar världen och förintar allt.
 
 
 
Geostorm har fått hård kritik och det är lätt att förstå varför. Men så länge jag underhålls har jag lätt att ignorera brister, och faktum är att Geostorm grep tag i mig. Tempot är högt, skådespelarna duktiga och effekterna snygga. Jag har en svag punkt för katastroffilmer, och trots att Geostorm fick mig att rulla med ögonen fler gånger än jag kan räkna till satt jag fängslad ända till slutet.
 
Jake försöker rädda Jorden från total katastrof. 
 
Geostorm är som bäst i början, där spänningen byggs upp på ett snyggt sätt. Men allteftersom blir filmen mer överdriven, mer klyschig och mindre trovärdig. Manuset är fyllt med uttjatade troper och det som sker på skärm är varken logiskt eller särskilt sammanhållet. Inte heller kände jag någon rädsla för karaktärerna. Trots katastroferna upplevde jag aldrig att de var i verklig fara, och även om de hade varit det så skulle jag troligen inte bry mig. Karaktärerna är nämligen ytligt uppbyggda. Kritiken som filmen har fått är alltså inte tagen ur luften: det finns stora hål. Men ser man bortom dem är Geostorm värd att ge en chans.
 
Stad efter stad ödeläggs av stormar, vågor, is och eld. 
 
Som helhet tycker jag inte att Geostorm är så dålig som många har gjort sken utav. Den har påtagliga brister som är svåra att bortse från, men lyckas ändå underhålla och skapa ett starkt intresse av att veta mer. Om du stör dig på filmer vars trovärdighet ligger i botten ska du nog skippa denna. Men om du är ute efter en actionpackad film med storskalade katastrofer har du hittat rätt. 
 

G. I. Joe: Retaliation

Regissör: Rhett Reese, Paul Wenick.
Genre: Action, science fiction.
Längd: 1 hr 50 min.
Åldersgräns: 11 år.
Skådespelare: Dwayne Johnson, Channing Tatum, Adrianne Palicki, Jonathan Pryce, Byung-hun Lee, Ray Stevenson, Walton Goggins, Arnold Vosloo.
Releasedatum: 15 januari 2018 (nyrelease).
Distributör: Paramount.
 
"Den här gången bekämpar G. I. Joes inte bara sin dödsfiende Cobra. De tvingas också möta ett internt hot inom regeringsmakten, som hotar hela deras existens."
 
 
 
 
 
G. I. Joe: Retaliation är en väldigt typisk actionfilm med science fiction-inslag. Det finns inte mycket till handling, utan filmen drivs enbart framåt av slagsmål och eldstrider. Det är välkoreograferat, spännande och underhållande – och något innehållslöst. Att ha fullt ös hela tiden säkerställer att tittaren inte blir uttråkad, men blir samtidigt förutsägbart, tar fokus från berättelsen och förhindrar att ge den komplexitet. 
 
Vännerna Duke och Roadblock slåss mot gemensamma fiender. 
 
Något som verkligen imponerade mig var filmens grymma visuella effekter. Animeringarna är himla snyggt gjorda och integreras skickligt i de verkliga miljöerna. Därtill presterar skådespelarna mycket bra; särskilt Dwayne Johnson som bär upp filmen på sina kompetenta axlar. Han bidrar dessutom med några humoristiska repliker, som bryter av och lättar upp mot den annars actiontyngda filmen.
 
Det blir många heta eldstrider. 
 
Som helhet tycker jag faktiskt att G. I. Joe: Retaliation fungerar rätt bra. Visst är den klyschig och lite för mycket ibland, men den underhåller icke desto mindre. G. I. Joe: Retaliation passar dig som är sugen på en typisk actionrulle, men vill du ha mer komplexitet och innehåll ska du nog skippa den.
 

What happened to Monday

Regissör: Tommy Wirkola.
Genre: Science fiction, action.
Längd: 2 hr 3 min.
Åldersgräns: 15 år.
Skådespelare: Noomi Rapace, Glenn Close, Willem Dafoe, Marwan Kenzari, Christian Rubeck, Pål Hagen.
Releasedatum: 22 januari 2018.
Distributör: Universal Sony.
 
"I framtiden får familjer bara får ha ett barn var på grund av överbefolkning. Sju identiska syskon måste undvika regeringen genom att anta identiteten av samma person. De kan var och en gå ut en gång i veckan, men enbart vara sig själva i deras lägenhet. Men det ändras när en av systrarna inte kommer hem."
 
 
 
What happened to Monday var mycket bättre än jag hade väntat mig. Omslaget gav signaler om att det inte skulle vara en film i min smak, men faktum är att det är ett av de bättre verken som jag har tagit del utav hittills i år. What happened to Monday har en genomtänkt världsuppbyggnad, ett tankeväckande koncept och ruggigt snygg action. Tempot är stadigt genom hela filmen och spänningen höll mig fängslad från början till slut. Inslag av humor kombineras med förvånansvärd brutal våld, och ger en överraskande välbalanserad tittarupplevelse.
 
Terrence tar hand om sina barnbarn efter dotterns bortgång. 
 
Ensemblen skådespelare är stark. Vi får se veteraner som exempelvis Glenn Close och Willem Dafoe, men mest briljerar svenska Noomi Rapace. Trots att hon spelar sju olika roller lyckas hon ge dem allesammans distinkta personligheter som skiljer dem åt. Ibland känns de till och med för olika, då deras kontrasterande karaktärsdrag känns som ett uppenbart sätt för att hjälpa tittaren hålla isär dem. Men oavsett, så är det grymt bra jobbat av Rapace.
 
Syskonen Settman gömmer sig från regeringen. 
 
Det som What happened to Monday faller på är främst trovärdigheten. Ofta förlät jag avsaknaden av kredibilitet för att jag blev så hänförd av det som hände, men det finns vissa scener där logiken helt enkelt inte håller. Som en följd uppstår några klyschor som lätt hade kunnat undvikas, om manusförfattarens sikte varit mer inställt på realism snarare än typiska Hollywood-vändningar. Därtill hade jag önskat en annan upplösning. Eftersom filmens intensitet bygger upp mot en storslagen avslutning, blev jag besviken på tredje aktens lite slentriala utgång.
 
Alla systrarna har en dag i veckan då de låtsas vara Karen Settman. 
 
What happened to Monday är en förvånansvärt underhållande och actionfylld scifi-film som passar dig om du inte stör dig alltför mycket på bristfällig trovärdighet.
 

The dark tower

Regissör: Nikolaj Arcel.
Genre: Fantasy, action.
Längd: 1 hr 35 min.
Åldersgräns: 11 år.
Skådespelare: Matthew McConaughey, Idris Elba, Tom Taylor, Dennis Haysbert, Katheryn Winnick, Claudia Kim.
Releasedatum: 15 januari 2018.
Distributör: Universal Sony.
 
"Den siste revolvermannen Roland är fast i en evig kamp med Mannen i svart. Med världarnas öde på spel kommer gott och ont drabba samman i den slutgiltiga striden, där enbart Roland kan försvara universums överlevnad."
 
 
 
 
 
The dark tower baseras på bokserien med samma namn av skräckförfattaren Stephen King. Det är en sån där lagom bra film – lättsam, småspännande och emellanåt underhållande. Bortsett från några krystade scener levererar skådespelarna starkt, och tittarens intresse hålls kvar ända till slutet. Men nyckelordet här är som sagt lagom. Filmen sticker inte ut, tar inga risker och är lite för ostrukturerad för att göra något större intryck.
 
Jake har mardrömmar om en annan värld. 
 
Det som händer i The dark tower upplevs som lite rörigt. Det är oklart hur världen ser ut, vilka magiska regler som finns och vilken roll tornet har. En tydligare bakgrund hade sannolikt gett större djup, och sannolikt engagerat mer. Därtill är händelseförloppet förutsägbart och rätt klyschigt, och jag hade velat se mer komplexitet i de stereotypiska karaktärerna. 
 
Roland är den sista revolvermannen. 
 
Som helhet är The dark tower en helt okej fantasy. Den passar dig som anser att ett högt tempo och mycket action är viktigare än en logisk världsuppbyggnad. 
 

The Circle

Regissör: James Ponsoldt.
Genre: Drama, science fiction.
Längd: 1 hr 48 min.
Åldersgräns: 15 år.
Skådespelare: Emma Watson, Tom Hanks, Ellar Coltrane, Bill Paxton, Karen Gillan, Glenne Headly.
Releasedatum: 18 september 2017.
 
"När Mae blir anställd på världens mest framgångsrika internetbolag, tycker hon att hon fått sitt livs bästa jobb. Mae blir ansiktet utåt och dess talekvinna, men snart börjar hon förstå vidden av företagets ambitioner och konsekvenserna av deras tjänster."
 
 
 
 
 
Trots ett tankeväckande och intressant koncept är The circle en besvikelse. Klippningen är hackig och handlingen känns osammanhängande. På grund av att mycket berättas istället för visas, skapas distans till tittarna eftersom vi sällan själva får se det som händer. Mae utvecklas bakom kulisserna, vilket gör det väldigt svårt att förstå sig på henne. Hon agerar väldigt nämligen motsägelsefullt mot hur hon introducerats.
 
Mae börjar arbeta för The Circle. 
 
The circle är ett stelt drama med övertydliga budskap och mediokra skådespelarinsatser. Det känns dessutom som att filmen laddar upp mot ingenting. The circle saknar klimax och slutet kommer abrupt. På grund av att väldigt lite händer under filmens gång, känns den mer som en introduktion till något annat. Den känslan förstärks av de många obesvarade frågorna och det faktum att karaktärernas handlingar aldrig får konsekvenser.
 
Att ge ett företag monopolisk makt visar sig vara farligt. 
 
Allt som allt är The circle ett drama med potential, men på grund av att filmen saknar både hjärna och hjärta faller den platt.
 

Your Name

Regissör: Makoto Shinkai.
Genre: Fantasy, drama, anime.
Längd: 1 hr 46 min.
Åldersgräns: 7 år.
Skådespelare: Ryûnosuke Kamiki, Mone Kamishiraishi, Ryô Narita, Aoi Yûki, Nobunaga Shimazaki, Kaito Ishikawa.
Releasedatum: 4 december 2017.
Distributör: Universal Sony.
 
"Mitsuha drömmer om ett annat liv, långt bort från sin hemby. Hon önskar att hon var en snygg kille från Tokyo. En dröm som besannas när hon somnar. Plötsligt lever Mitsuha ett liv i Takis kropp och vice versa. När de vaknar har de återvänt till sig själva, men när natten kommer byter de kropp igen."
 
 
 
Your name är en vacker och kraftfull berättelse, som skickligt kombinerar humor med tragedi. Filmen har ett intressant koncept, men handlingen utvecklas till att bli så mycket mer än vad premissen utlovar. Det man i början tar för en lättsam animeversion av Freaky Friday, visar sig egentligen vara en mäktig historia om livet och varje individs öde.
 
Taki byter liv med Mitsuha om nätterna. 
 
Filmen är dessutom himla fin: animeringarna är strålande. Gudomliga vyer av japanska landskap skiftar till aptitliga foton av mat som får tittaren att dregla. Varje scen har en enastående detaljrikedom, som gör att alltsammans ser kusligt verkligt ut.
 
Tillsammans försöker de ta reda på varför de byter kroppar. 
 
Musiken är den största bristen med Your name. Detta eftersom pop- och rocklåtar har valts att ackompanjera den annars lågmälda och ömsinta filmen. De hårda tonerna passar inte till den emotionella berättelsen, och dämpar känslorna som filmen försöker förmedla. En annan svaghet är att Your name innehåller logiska luckor, och trots att den hade vändningar som jag inte väntat mig kändes filmen som helhet relativt förutsägbar. 
 
Sanningen är inte vad någon av dem har väntat sig. 
 
Your name är i sin helhet ett visuellt mästerverk som brister när det kommer till utförandet av handlingen. Filmen har så mycket potential, men når inte riktigt hela vägen fram; mycket på grund av musikvalet. Ändå tyckte jag mycket om den.
 

Transformers: the last knight

Regissör: Michael Bay.
Genre: Action, fantasy.
Längd: 2 hr 28 min.
Åldersgräns: 11 år.
Skådespelare: Mark Wahlberg, Laura Haddock, Santiago Cabrera, Isabela Moner, Josh Duhamel.
Releasdatum: 6 november 2017.
Distributör: Paramount.
 
"Vår tids största hjälte blir vår grymmaste fiende när Optimus Prime ska rädda Cybertron genom att förstöra jorden. Nu måste Bumblebee och Cade Yeager leda autobotarna till den ultimata striden för att rädda mänskligheten från deras ex-bundsförvant."
 
 
 
 
Transformers: the last knight är den femte, obehövliga delen i franchisen. Filmen gör inte direkt något fel, men visar inte heller något som vi inte har sett tidigare. Det är samma mekaniska action och samma effekter som i tidigare delar. Visserligen är det hela riktigt snyggt gjort (det visuella är rent utav på WOW-nivå!), men det känns enformigt och andefattigt.
 
Filmen är makalös rent visuellt. 
 
Filmen är småspännande och skådespelarna gör bra ifrån sig. Men handlingen är tunn och Transformers: the last knight pågår alldeles för länge. Filmen hade lätt kunnat komprimeras till halva sin längd utan att någon viktig information försvunnit: det händer helt enkelt inte tillräckligt mycket intressant för att bära upp det hela.  
 
De konstanta slagsmålen blir snabbt tråkigt. 
 
Allt som allt är Transformers: the last knight okej. Filmen fungerar som själlös underhållning, men ger inte mycket att minnas efteråt.
 
 

Allegiant

Regissör: Robert Schwentke.
Genre: Science fiction, action.
Längd: 2 hr 0 min.
Åldersgräns: 11 år.
Skådespelare: Shailene, Woodley, Theo James, Jeff Daniels, Zoë Kravitz, Ansel Elgort, Miles Teller.
Releasedatum: 12 juli 2016.
 
"Tris och Four flyr och tar sig bortom muren som omringar Chicago. För första gången någonsin lämnar de allt som de känt till. Väl ute är gamla kunskaper meningslösa i ljuset av nya sanningar."
 
 
 
 
 
 
Allegiant har snygga effekter, läcker teknologi och många duktiga skådespelare. Ändå är det inte en bra film. Den är klyschig, förutsägbar och saknar hjärta (och hjärna). Dessutom märks det knappt att den baseras på boken med samma namn, och på något sätt passar den inte alls ihop med sina föregångare.
 
Tris kämpar mot sin pojkväns mamma. 
 
När jag tittar på Allegiant upplever jag inte att den har en bärande handling. Det är en väldigt innehållslös film, och när eftertexterna börjar rulla känns det nästan som att den stått och trampat på samma ställe som den började på. Berättelsen rör sig ingen vart, och tradigheten gör det svårt att få grepp om vad filmens egentliga syfte är.
 
Vännerna beger sig till andra sidan muren. 
 
Allt som allt är jag riktigt besviken på Allegiant. Föregångarna är definitivt inte perfekta, men de lyckades underhålla och höll mig intresserad från början till slut. Den här gör däremot mig ytterst tveksamt inställd till om jag vill se den avslutande delen Ascendant.
 

The Mummy

Regissör: Alex Kurtzman.
Genre: Action, fantasy.
Längd: 1hr 50 min.
Åldersgräns: 15 år.
Skådespelare: Tom Cruise, Sofia Boutella, Annabelle Wallis, Russel Crowe, Neil Maskell.
Releasedatum: 23 oktober 2017.
Distributör: Universal Sony.
 
"En prinsessa från antiken som berövats sitt rättmätiga öde, väcks ur sin eviga vila för att hämnas på den värld som en gång tagit hennes liv. med sig ur graven har hon ett raseri och ett hämndbegär som fått tryckkoka i en gravkammare i tusentals år."
 
 
 
 
The mummy är en okej nytolkning av den klassiska Mumien-franchisen. Filmen har inte direkt ett nytänkande koncept, men kompenserar det med läckra effekter och snyggt foto. Den är dessutom förvånansvärt rolig. Jag hade inte förväntat mig humor i en Mumie-film, men det fungerar överraskande bra. Men det gör dessvärre att filmen aldrig blir särskilt obehaglig.
 
Nick och vännen Chris letar efter egyptiska artefakter. 
 
En annan nackdel med att blanda in humor i The mummy är att filmen är svår att ta på allvar. Upplägget är spretigt och det känns ofta som att genren är obestämd. Det finns också flera olika handlingsparalleller, vilket gör filmen ofokuserad. Till exempel har Dr. Jykyll och Mr. Hyde viktiga biroller, men de känns på något sätt malplacerade i Mumien-universumet.
 
Den begravna prinsessan vaknar återigen till liv. 
 
Allt som allt är The mummy en okej film med lite för mycket av det goda. Men trots klyschor, rörigt upplägg och förutsägbar handling lyckas den underhålla.
 

Alien: Covenant

Regissör: Ridley Scott.
Genre: Rysare, science fiction.
Längd: 2 hr 3 min.
Åldersgräns: 15 år.
Skådespelare: Michael Fassbender, Katherine Waterston, Billy Crudup, Danny McBride.
Releasedatum: 2 oktober 2017.
Distributör: 20th Century Fox.
 
"På väg till en avlägsen planet upptäcker besättningen på rymdskeppet Covenant vad de tror är ett outforskat paradis. Men i själva verket är det en farlig plats, och nu måste de försöka fly."
 
 
 
Alien: Covenant är efterföljaren till Prometheus. Den har många brister som tunn handling, bleka karaktärer och ett förutsägbart förlopp som vi har sett många gånger tidigare. Upplägget upplevs vara aningen repetitivt, och många av scenerna känns påskyndade. Till exempel växer utomjordingarna obegripligt snabbt, och man hinner knappt blinka förrän de dubblat sin storlek. 
 
Den främmande planeten visar sig ha många faror. 
 
Ändå är det svårt att inte ryckas med och underhållas. Jag tycker faktiskt förvånansvärt mycket om filmen. Förväntar du dig ett mästerverk kommer du självfallet bli besviken. Men om du, som jag, vill se en klassisk scifi-skräck med mycket blod och karaktärer som avverkas en efter en, lär du bli nöjd med Alien: Covenant. Visst kan man argumentera för att konceptet är uttjatat, men det underhåller och är spännande. Dessutom är fotot snyggt och Michael Fassbender är som alltid superb i sin roll.
 
En efter en avverkas medlemmarna i besättningen. 
 
Allt som allt är Alien: Covenant en bra science fiction-rulle. Det är en spännande och brutal film, som trots många brister underhåller.
 

Wonder Woman

Regissör: Petty Jenkins.
Genre: Fantasy, action.
Längd: 2 hr 20 min.
Åldersgräns: 11 år.
Skådespelare: Gal Gadot, Chris Pine, Connie Nielsen, Danny Huston, Robin Wright, David Thewlis, Ewen Bremner, Elena Anaya.
Releasedatum: 9 oktober 2017.
Distributör: Warner bros.
 
"Diana är uppvuxen på en skyddad paradisö. Men när en amerikansk pilot kraschar där och berättar om en massiv konflikt lämnar hon sitt hem, övertygad om att hon kan stoppa hotet."
 
 
Wonder woman är en rätt typisk superhjälte-film. Handlingen är enkel och händelseförloppet förutsägbart. Den har dessutom många klyschor och ologiska detaljer, samt en hel del överdrivna scener. Faktum är att filmen blir rätt fånig emellanåt; något som förstärks av bristfälliga effekter. Men trots det, tycker jag mycket om filmen.
 
Trots klyschor och ologiska detaljer underhåller filmen. 
 
Wonder woman är nämligen rätt härlig. För det första passar Gal Gadot riktigt som Diana, och jag kan inte riktigt föreställa mig någon annan i rollen. Dessutom är filmen rätt charmig. Det är roligt att se kulturkrocken när Diana kommer till människans värld, och trots att vi har sett det mesta förut kan jag inte undgå att smälta. Om man inte är för kritisk mot bristerna, så är det lätt att underhållas och koppla av till filmen.
 
Gal Gadot passar som Wonder woman. 
 
Allt som allt är Wonder woman bra; varken mer eller mindre. Den väckte intresse relativt fort och behöll det ända till eftertexterna, men hade kunnat arbeta mer för att motverka klyschor.
 

Blade Runner (limited steelbook)

Regissör: Ridley Scott
Genre: Thriller, science fiction.
Längd: 1 hr 57 min.
Åldersgräns: 15 år.
Skådespelare: Harrison Ford, Rutger Hauer, Sean Young, Edward James Olmos, Daryl Hannah.
Releasedatum: 2 oktober 2017
Distributör: Warner bros.
 
"I ett högteknologiskt framtidssamhälle som börjar förfalla är Deckard på jakt efter förrymda, livsfarliga replikanter och dras samtidigt till en mytsisk kvinna vars hemligheter riskerar att förtära honom."
 
 
 
Blade runner är science fiction-klassikern som varit på allas läppar sedan 1982. Nu, 35 år senare, har den ny-release. Förutom ett nytt, snyggt utseende på fodralet, har filmen utökats med fler scener som tidigare klippts bort. Om man är ett fan av filmen, kan det vara en bra idé att utöka sin samling med denna steelbook-utgåva.
 
Deckard letar efter replikanter. 
 
Det här var faktiskt första gången som jag såg Blade runner. Förväntningarna var höga, eftersom viskningar om ett mästerverk sedan länge nått mitt öra. Dessvärre uppvisade filmen inte den kvalité som jag väntat mig, och ärligt talat måste jag säga att den känns överreklamerad. Det långsamma tempot och den oklara handlingen tråkade ut mig. Mitt intresse fångades aldrig upp, och trots att skådespelarna presterade väl började jag aldrig bry mig om karaktärerna.
 
Den futuristiska världen grundas på teknologiska lösningar. 
 
I det stora hela känns Blade runner som ett plattfall. Jag respekterar att det många tycker att filmen är fantastisk, men kan inte konstatera annat än att den inte var för mig.
 

Prometheus

Regissör: Ridley Scott.
Genre: Science fiction.
Längd: 2 hr 3 min.
Åldergräns: 15 år.
Skådespelare: Noomi Rapace, Michael Fassbender, Charlize Theron, Idris Elba, Guy Pearce, Sean Harris.
Releasedatum: 13 oktober 2013.
Distributör: 20th Century Fox.
 
"En grupp vetenskapsmän och äventyrsresande sätter deras fysiska och mentala gränser på prov när de landar i en avlägsen värld. Där hittar de svaren på våra svåraste frågor och livets slutliga mysteriet."
 
 
 
Jag är inte särskilt förtjust i Alien-filmerna, men tycker mycket om Prometheus. Det visade sig vara en förvånansvärt spännande film med högt tempo och många duktiga skådespelare. Dessutom är effekterna grymma, och det visuella överlag imponerar.
 
Gruppen utforskar planetens tunnlar. 
 
Men Prometheus har förstås brister. Exempelvis är trovärdigheten låg, vissa scener överdrivna och en del dialoger krystade. Dessutom hade jag svårt att verkligen känna något för protagonisterna, och sidkaraktärerna är mest likgiltiga skuggor i bakgrunden. Det finns också några logiska luckor.
 
Ingenjörerna visar sig vara människans förfäder. 
 
Men allt som allt är Prometheus mycket bra. Den får effektivt adrenalinet att pumpa, och trots att filmen är två timmar hade jag gärna sett mer.
 

King Arthur: Legend of the sword

Regissör: Guy Ritchie.
Genre: Action, fantasy.
Längd: 2 hr 6 min.
Åldersgräns: 11 år.
Skådespelare: Charlie Hunnam, Astrid Bergés-Frisbey, Jude Law, Eric Bana, Aidan Gillen, Djimon Hounsou.
Releasedatum: 18 september 2017.
Distributör: Warner bros.
 
"När Arthurs far mördas, tar hans farbror kronan. Arthur berövas sitt arv och vet inte själv om sin egen bakgrund och lever därför ett tufft liv i stadens gränser. När han en dag drar svärdet ur stenen tvingas han möta sanningen."
 
 
King Arthur: Legend of the sword är en helt okej fantasyfilm. Handlingen är enkel och rätt trivial, men det är ändå underhållande att följa Arthurs resa mot kronan. Dessutom är effekterna riktigt bra, och filmen bör ses om så bara för den snygga CGI:s skull.
 
Arthur drar svärdet ur stenen. 
 
Därtill medverkar förstås en hel del duktiga skådespelare, som Hunnam (Sons of anarchy), Law (Sherlock Holmes), Bana (Troy), Gillen (Game of thrones) och Hounsou (Gladiator). De vet alla hur de ska göra för att fånga tittarens uppmärksamhet. Därför är det synd att de undermineras av karaktärernas bleka utformande. De är nämligen väldigt stereotypiska och inte särskilt intressanta att följa. Deras utveckling påverkas också negativt av den väldigt påskyndade berättelsen.
 
Bra skådespelare, dåliga karaktärer. 
 
King Arthur: Legend of the sword är som helhet måttligt tillfredsställande. Filmen är varken bra eller dålig.
 

Pirates of the Caribbean: Salazar's Revenge

Regissör: Joachim Rønning, Espen Sandberg.
Genre: Äventyr, fantasy.
Längd: 2 hr 9 mins.
Åldersgräns: 11 år.
Skådespelare: Johnny Depp, Javier Bardem, Geoffrey Rush, Brenton Thwaites, Kaya Scodelario.
Releasedatum: 2 oktober 2017.
Distributör©Disney.
 
"Salazar och spökseglarna flyr från Djävulens triangel med sikte på att förgöra alla pirater till sjöss."
 
 
 
 
 
Salazar’s revenge underhåller med högt tempo, grymma effekter och briljanta skådespelare. Johnny Depp är föga förvånande som Sparrow, och hans excentriska minspel lockar som alltid fram skratt. Även andra välbekanta ansikten, som inte syntes till i I främmande farvatten, dyker upp i filmen. Exempel på detta är Will, Elizabeth och Jacks besättning. 
 
Salazar vill utrota alla pirater. 
 
Men trots denna återförening är Salazar’s revenge nykomlingarnas film. De centrala rollerna är nämligen Henry (Wills son), Carina och Salazar. Skådespelarna som porträtterar dem gör mycket bra ifrån sig alla tre, men jag kunde ändå inte undgå att störa mig på känslan av att Sparrow och de andra ursprungliga karaktärerna degraderats till sidkaraktärer. Henry och Carina framställs nämligen som de nya Will/Elizabeth, och det känns som att de gamla skådespelarna lämnar över facklan till en ny generation.
 
Sparrow måste hjälpa Henry och Carina. 
 
Det finns ytterligare några saker som gjorde att jag inte helt och hållet älskade filmen.
  • Filmen förklarar inte särskilt tydligt hur magisystemet fungerar och vad som är möjligt. Det hela känns ofta övermäktigt och blir ibland för mycket och för konstlat.
  • Några saker som sker i filmen motsäger sådant som har hänt i tidigare delar. Exempel på detta är berättelsen om hur Jack fick kompassen.
  • Händelseförloppet är rätt förutsägbart och det finns inga direkt oväntade vändningar.
 Gränsen mellan vän och fiende är tunn. 

 

Allt som allt är Salazar’s revenge bra, men inte lika klockren som de första filmerna i franchisen. Den underhöll mig och fick mig att skratta, men känns samtidigt som en umbärlig fortsättning.

 

 
Alla bilder är copyrightskyddade av ©Marvel. 

Guardians of the galaxy vol. 2

Regissör: James Gunn.
Genre: Sci-fi, äventyr, action.
Längd: 2 hr 15 min.
Åldersgräns: 11 år.
Skådespelare: Chris Pratt, Zoe Saldana, Dave Bautista, Vin Diesel, Bradley Cooper, Michael Rooker.
Releasedatum: 11 september 2017.
DistributörDisney, ©Marvel
 
"Gänget färdas i kosmos yttersta gränsland. De måste kämpa för att hålla ihop sin nyfunna familj när de nu börjar nysta i mysteriet kring vilka som är Peter Quills riktiga föräldrar."
 
 
 
Nästan alla verkar tycka mer om den första Guardians of the galaxy-filmen än den andra, men av någon anledning föredrar jag denna. Sure, handlingen är inte särskilt originell och ibland känns alltsammans rätt långrandigt, men ändå lyckades jag underhållas. Filmen har bra skådespelare, svängig musik, grymma effekter och fick mig verkligen att fastna.
 
Väktarna är tillbaka för att skydda galaxen. 
 
Filmens största styrka är humorn, som enligt mig är ännu roligare än i föregångaren. Jag fastnade allt mer för karaktärerna och är helt förälskad i gruppdynamiken mellan dem. Deras färgstarka personligheter och konstanta munhuggande fick mig att skratta högt flera gånger. Favoriten är mini-Groot. Han är så söt att man vill krama honom till döds, och att han fick större roll i denna film är en av anledningarna till att jag fängslades mer.
 
Mysteriet kring Peters föräldrar får en farlig vändning. 
 
Allt som allt blev jag förvånansvärt underhållen av Guardians of the galaxy 2. Visst har den brister, men de fantastiska karaktärerna gör att jag faktiskt inte bryr mig.
 

RSS 2.0