Solo: A Star Wars story

Regissör: Phil Lord, Christopher Miller.
Genre: Action, fantasy.
Längd: 2 hr 15 min.
Åldersgräns: 11 år.
Skådespelare: Alden Ehrenreich, Joonas Suotamo, Woody Harrelson, Emilia Clarke, Donald Glover.
Releasedatum: 24 september 2018.
Distributör©Disney
 
Genom en serie händelser i den mörka och kriminella undre världen möter Han Solo sin blivande andrepilot Chewbacca och träffar också på den ökände storspelaren Calrissian. Resan visar sig bli helt avgörande för honom.
 
 
 
 
 
På något sätt lyckas Solo: a Star Wars story både vara bättre och sämre än jag förväntade mig. Den är bättre på så sätt att den snabbt fångade upp mitt intresse. Det är lätt att tycka om karaktärerna och Alden Ehrenreich passar otroligt bra i rollen som unga Han Solo. Därtill är de visuella effekterna riktigt snygga, och jag kan inte undgå att överlag underhållas av filmen.
 
 
Det som jag är besviken på är emellertid handlingen. Den känns inte originell, utan snarare som något vi har sett förut. Därtill upplever jag den som lite utdragen, vilket är underligt med tanke på att tempot är relativt högt. Men det som händer känns för upprepande, för förutsägbart och för oviktigt för att filmen ska få ett bra flyt. Det finns aldrig någon tvekan om att karaktärerna kommer att klara sig ur äventyret helskinnat, och därför satt jag aldrig heller som på nålar för att få reda på hur allt skulle lösa sig.
 
 
Som helhet är Solo: a Star Wars story en helt okej film. Den hade emellertid tjänat på att ta ut svängarna mer, våga vara originell och inte efterapa en berättelsemall vi har sett dussintals gånger tidigare. Det hela är bra gjort, men blir lite tröttsamt eftersom det inte händer något direkt oväntat.
 
 
Alla bilder är copyrightskyddade av ©Disney. 

Deadpool 2

Regissör: David Leitch.
Genre: Action, komedi, fantasy.
Längd: 1 hr 59 min.
Åldersgräns: 15 år.
Skådespelare: Ryan Reynolds, Josh Brolin, Julian Dennison, Zazie Beetz, T.J. Miller, Leslie Uggams, Morena Baccarin, Bill Skarsgård, Karan Soni.
Releasedatum: 1 oktober 2018.
Distributör: 20th Century Fox.
 
När en supersoldat anländer på ett mordiskt uppdrag tvingas Deadpool fundera över vänskap, familj och vad det egentligen innebär att vara hjälte. Samtidigt som han kickar 50 nyanser av röv. För att göra det rätta måste man ibland fajtas fult.
 
 
 
Det var länge sedan jag skrattade så här mycket. Deadpool 2 är klockren; roligare än sin föregångare. Den cyniska humorn är right up my alley. Jag gillar hur den förlöjligar andra superhjältefilmer och är helt förälskad i Waydes kaxiga kommentarsspår. Jag är också tacksam över att filmen håller sig på en lagom nivå: trots att många av skämten är sexuella, upplevde jag aldrig att den tog det hela för långt och blev förnedrande på något sätt.
 
 
För övrigt är skådespelarna självklara i sina roller och de utför sitt jobb väl. Det som filmen faller på är att det är just humorn som bär upp filmen. Actionen är okej, men inte spektakulär. Därtill är handlingen inte särskilt utmärkande, vilket gör att intresset stundtals falnar. Ofta återfinns det snabbt igen, men avsaknaden av en egen story är ändå märkbar.
 
 
Som helhet är Deadpool 2 bra. Riktigt bra. Ryan Renolds är fantastisk som Wayde, och charmar sig med lätthet in i tittarens hjärta. Trots att filmen har sina brister, är det en oförglömlig tittarupplevelse.
 

Avengers: Infinity War

Regissör: Anthony Russo, Joe Russo.
Genre: Action, fantasy.
Längd: 2 hr 29 min.
Åldersgräns: 11 år.
Skådespelare: Robert Downey Jr, Chris Hemsworth, Mark Ruffalo, Chris Evans, Scarlett Johansson, Benedict Cumberbatch, Zoe Saldana, Elizabeth Olsen, Tom Holland.
Releasedatum: 28 augusti 2018.
Distributör©Marvel.
 
The Avengers och deras allierade superhjältar riskerar allt i ett försök att besegra den mäktige Thanos innan hans förödande attacker har förstört hela universam. Deras största konfrontation genom tiderna väntar.
 
 
 
 
Avengers: Infinity war är inte en dålig film. Med det sagt tycker jag att samtliga filmer som har släppts av Marvel Studios på sistone har varit i princip likadana. Det är alltid superhjältar som ska rädda universum från förödande katastrofer. Det enda som skiljer filmerna åt är att slagsmålen blir större och större. Och missförstå mig inte: det hela är briljant snyggt gjort. De visuella effekterna är utsökta. Men det är tyvärr inte tillräckligt, när det nästan enbart är hjärndöd action som bygger upp filmen.
 
Iron man och Hulken förenar krafter med Doctor Strange. 
 
Mitt problem med de senaste Marvelfilmerna, inklusive denna, är att de känns själlösa. Jag upplever att den här typen av film görs av ren vana, alltid följer samma mall och aldrig bryter sig loss från gamla spår. Och det fungerar för vissa personer, men för mig blir det för enformigt. Jag hålls helt enkelt inte engagerad av den ytliga handlingen, utan behöver något som sticker ut och fångar upp min uppmärksamhet för att min hjärna inte ska stängas av och distraheras av annat. För mig är det inte tillräckligt att allt ser bra ut, jag behöver mer substans, mer hjärna.
 
Slagsmål efter slagsmål blir lite tröttsamt. 
 
Jag har också svårt för det höga antalet karaktärer. Det är inte så att jag inte kan hålla rätt på vem som är vem, utan snarare att de är så pass många att jag helt enkelt slutar bry mig. Jag måste emellertid nämna att några karaktärer har gyllene stunder i Avengers: Infinity war, och jag medger att jag skrattade till några gånger. Men som sagt, för övrigt blir filmen aldrig genuint spännande och jag kan inte förmå mig att faktiskt give a shit.
 
Elizabeth Olsen återvänder i rollen som Wanda. 
 
Som helhet är Avengers: Infinity war okej. Gillar du den här typen av superhjältefilmer så lär du ju tycka om den här också. Men söker du komplexitet, djup och substans… då tror jag att du redan förstår att du behöver fortsätta leta.
 

Alla bilder är copyrightskyddade av ©Marvel. 

The Avengers

Regssör: Joss Whedon.
Genre: Action, science fiction.
Längd: 2 hr 23 min.
Åldersgräns: 11 år.
Skådespelare: Robert Downey Jr., Chris Evans, Mark Ruffalo, Chris Hemsworth, Scarlett Johansson, Jeremy Renner, Tom Hiddleston, Samuel L. Jackson.
Releasedatum: 5 september 2012.
 
När en oväntad fiende hotar hela Jordens säkerhet måste Nick Fury, chefen för den fredsbevarande byrån S.H.I.E.L.D, hitta ett team som tillsammans kan rädda Jorden från ett katastrofalt öde.
 
 
 
 
 
Jag är generellt kluven till Marvelfilmerna, och The Avengers är inte ett undantag. Å ena sidan levererar skådespelarna starkt och effekterna är rent utav grymma. Jag tycker också om humorn och sättet som karaktärerna kivas med varandra. Men jag har svårt att ta till mig helheten, och i slutändan känns The Avengers som en i mängden.
 
Tony Stark har tillgång till framskriden teknologi. 
 
Jag tycker nämligen att The Avengers inte bjuder på något nytt: vi har sett allt förr. Dessutom består den största delen av filmen av hjärndöd action, och alla långa slag blir i längden väldigt mättat och utmattande. Själva handlingen hamnar i skymundan och mitt intresse försvinner. Jag saknar djup, hjärna och hjärta – här finns inte mycket mer än fart och fläng.
 
Pang, pang och ännu mer pang. 
 
Som helhet är The Avengers okej. Den är definitivt värd att se om du tycker om actionpackade och fartfyllda science fiction-äventyr. Men om du vill se en film som får dig att tänka och känna, så är det inte rätt val.
 

Rampage: big meets bigger

Regissör: Brad Peyton.
Genre: Action, science-fiction.
Längd: 1 hr 48 min.
Åldersgräns: 15 år.
Skådespelare: Dwayne Johnson, Naomie Harris, Malin Åkerman, Jeffrey Dean Morgan, Jake Lacy, Joe Manganiello, Marley Shelton, P.J. Byrne.
Releasedatum: 20 augusti 2018.
Distributör: Warner bros.
 
Primatologen Davis fäster sig vid den smarta gorillan George. När ett genetiskt experiment förvandlar George och andra djur till farliga supervarelser försöker Davis hitta ett botemedel för att förhindra en global katastrof och för att rädda den förfärliga varelsen som en gång var hans vän.
 
 
Jag har svårt att ta Rampage: big meets bigger särskilt seriöst. Jag tycker om Dwayne Johnson och filmen börjar faktiskt helt okej. Men det dröjer inte länge förrän den övergår till det hjärndöda kaos som kännetecknar de flesta, moderna actionfilmerna idag.
 
Claire har egna planer för medlet som gör djuren stora och aggressiva. 
 
Det finns inget som utmärker Rampage. Handlingen är uttjatad, händelseförloppet förutsägbart och efter att ha sett de stora djuren slåss gång på gång på gång kan jag som tittare inte undgå att gäspa. Filmen är inte direkt dålig, och den har några scener som fängslar, men helheten gör inte särskilt stort intryck. Den är helt enkelt för lik alla andra ”monster”-filmer som finns idag.
 
George är ett av djuren som börjar förändras. 
 
Som helhet är Rampage: big meets bigger inte mycket att hurra över. Om du tycker om hjärndöd action, där stora monster slåss med varandra och där en stor, muskulös man räddar dagen – by all means, se den! Men vill du ha lite mer komplexitet i dina filmer bör du fortsätta leta.
 

Pacific rim: Uprising

Regissör: Steven S. Deknight.
Genre: Action, science-fiction.
Längd: 1 hr 51 min.
Åldersgräns: 11 år.
Skådespelare: John Boyega, Scott Eastwood, Cailee Spaeny, Burn Gorman, Charlie Day, Tian Jing, Jin Zhang.
Releasedatum: 6 augusti 2018.
Distributör: Universal Sony.
 
Jake Pentecost är en lovande Jaeger-pilot, vars var offrade sitt liv för att säkra mänsklighetens seger mot de monstruösa Kaiju. Men när jorden åter hotas av undergång kallas han till strid av sin före detta andrepilot och den 15-åriga hackaren Amara. De tränas till att bli det starkaste motståndet världen någonsin skådat.
 
 
 
Jag har inte sett originalfilmen från 2013, och efter att ha sett Pacific rim: uprising kan jag inte påstå att jag är särskilt sugen på att göra det. Det är nämligen inte en särskilt bra film. Inget med den är originellt, utan vi har sett allt förut: hjärndöd action mellan robotar och monster. Utöver det är karaktärerna slätstrukna, och handlingen intetsägande. Pacific rim: uprising saknar helt hjärta och själ. Resultatet? En film som jag kommer att ha glömt imorgon.
 
Sexy glance into the camera.. oh yeah. 
 
Det enda som jag tyckte om med Pacific rim: uprising var det visuella. Kameraarbetet är snyggt och effekterna fungerar. Men trots det känns filmen överlag väldigt… B. Manuset känns hafsigt hopskrivet och jag upplever att det inte finns någon riktig tanke bakom det som sker. Därtill gör de färgglada miljöerna i kombination med bristen på komplexitet och det faktum att de oerfarna skådespelarna inte känns mogna i sina roller, att Pacific rim: uprising utstrålar en förnimmelse av barnslighet.
 
Autobots Jaeger-robotarna skyddar planeten mot fara. 
 
Pacific rim: uprising är alltså inte en film jag kan förmå mig att rekommendera. Det är en rätt dum actionrulle som följer den mest klyschiga av mallar. Den har ingenting nytt att erbjuda, och som tittare satt jag uttråkad under nästan hela speltiden.
 

The Cloverfield Paradox

Regissör: Julius Onah.
Genre: Rysare, science fiction.
Längd: 1 hr 43 min.
Åldersgräns: 15 år.
Skådespelare: Gugu Mbatha-Raw, David Oyelowo, Daniel Brühl, John Ortiz, Chis O'Dowd, Aksel Hennie, Ziyi Zhang.
Inspelningsår: 2018.
 
Medan de färdas runt en planet nära krig, testar en grupp forskare ett föremål som kan lösa energikrisen. De hamnar emellertid ansikte mot ansikte med en mörk, alternativ verklighet.
 
 
 
 
 
 
Jag är besviken på The Cloverfield Paradox. Inte för att jag hade förväntat mig ett mästerverk, men jag hade i alla fall trott att jag skulle bli någorlunda underhållen. Och visst finns det några rätt intressanta scener, och specialeffekterna och skådespelarna kompenserar för en hel del brister i manuset. Men det finns inte tillräckligt för dem att arbeta med. Karaktärerna är ointressanta, handlingen obefintlig och klippningen känns rörig. Därutöver är trovärdigheten lång, klyschorna många och antalet obesvara frågor irriterande högt.
 
Det finns många faror i rymden. 
 
Som helhet var inte The Cloverfield Paradox lika bra som jag hade hoppats på. Det är en film med potential, men som slänger bort sina möjligheter genom slarv.
 

Ready Player One

Regissör: Steven Spielberg.
Genre: Science fiction.
Längd: 2 hr 19 min.
Åldersgräns: 11 år.
Skådespelare: Tye Sheridan, Olivia Cooke, Ben Mendelsohn, Lena Waithe, T.J. Miller, Simon Pegg.
Releasedatum: 6 augusti 2018.
Distributör: Warner bros.
 
När skaparen av den virtuella verkligheten OASIS dör, lämnar han efter sin förmögenhet till den som först hittar det digitala påskägg som gömts där. Den unge hjälten Wade Watts ger sig in i en verklighetsförvrängd jakt fylld av mysterier, upptäckter och faror.
 
 
 
 
Ready player one är en dystopisk film, som baseras på romanen med samma namn av Ernest Cline. Eftersom jag inte har läst boken visste jag inte riktigt vad jag hade att vänta, men mängden lovord för det litterära verket kan inte ha undgått någon. Därför var förväntningarna ändå höga. Och uppfylldes dem? Njae.
 
I framtiden finns en mer avancerad VR-version. 
 
Missförstå mig inte. Ready player one är en helt okej film. Konceptet är minst sagt läckert, och de visuella effekterna är himla snygga. Det är också roligt att filmen integrerar så många nostalgiska popkulturella referenser, både i form av anspelningar på äldre filmer och genom att använda gammal välkänd musik. Filmen är emellertid inte så ”wow” som jag hade trott.
 
I den virtuella verkligheten sker en ständig kamp om påskägget. 
 
Den är lite för lång. Lite för ofokuserad emellanåt. Och jag upplever att tittaren aldrig lär känna världen ordentligt. Vi kastas direkt in i händelserna och får aldrig en riktig introduktion av världen. Därtill hade jag velat se mer djup och större karaktärsutveckling. Eftersom jag aldrig genuint brydde mig om karaktärerna, blev filmen inte heller spännande på riktigt.
 
Wade är den första som hittar en ledtråd. 
 
Med det sagt är som sagt Ready player one okej. Jag gillar verkligen idén, och trots bristerna förlorade jag aldrig mitt intresse: jag ville hela tiden se mer. Jag ska definitivt läsa boken, för trots att jag hört att den skiljer sig mycket från filmatiseringen så tror jag att det kan vara något positivt. 
 

Black Panther

Regissör: Ryan Coogler.
Genre: Action, science fiction.
Längd: 2 hr 14 min.
Åldersgräns: 11 år.
Skådespelare: Chadwick Boseman, Michael B. Jordan, Lupita Nyong'o, Danai Gurira, Martin Freeman, Daniel Kaluuya, Angela Bassett, Andy Serkis.
Releasedatum: 29 juni 2018.
Distributör©Marvel
 
När den unga kungen T'Challa dras in i en konflikt med en gammal fiende, i vilken hans hemland Wakanda och hela världen hotas, måste han använda sig av svarta panterns fulla kraft för att rädda dem.
 
 
 
 
Black Panther gör mig kluven. Det är en film som känns urblekt och fräsch på samma gång. Å ena sidan tycker jag mycket om att den anammar en annan kultur än vad som är normen för Marvelfilmer. Det känns nytt och intressant. Samtidigt följer filmen en rätt så typisk mall för superhjältefilmer. Det blir förutsägbart, och jag kan inte undgå att få en känsla av att jag har sett allt förut. Det är helt enkelt lite för mycket tanklös action och för lite djup i min smak.
 
T'Challa måste bevisa att han är en värdig kung. 
 
På plussidan finns dock fler aspekter, däribland de duktiga skådespelarna. Det är roligt att se så många välbekanta ansikten samlade, och deras insatser är som förväntat mycket imponerande. Därtill är effekterna riktigt snygga, och jag gillar även inslagen av humor som filmen har.
 
Drottningmodern vill sin son det bästa. 
 
Som helhet är Black Panther helt okej. Småspännande och smårolig, utan att riktigt ta det ända ut. Tycker du om superhjältefilmer är denna ett måste.
 
 
Alla bilder är copyrightskyddade av ©Marvel.

The shape of water

Regissör: Guillermo del Toro.
Genre: Drama, fantasy.
Längd: 2 hr 3 min.
Åldersgräns: 15 år.
Skådespelare: Sally Hawkins, Michael Shannon, Richard Jenkins, Octavia Spencer, Michael Stuhlbarg, Doug Jones.
Releasedatum: 9 juli 2018.
Distributör: 20th Century Fox.
 
I 60-talets USA, under det kalla kriget, arbetar Elisa på ett statligt laboratorium. När hon och hennes kollega upptäcker ett hemlighetsstämplat experiment, förändras hennes liv drastiskt.
 
 
 
 
 
The shape of water är en speciell film. Trots att det finns subtila paralleller till Den lilla sjöjungfrun är filmen inte riktigt lik något annat som jag har sett. 
 
Experiment utförs på en mystisk varelse. 
 
Skådespelarna är utomordentliga. Fotot utsökt. Och stämningen varierar flexibelt mellan att vara spänd och komisk. Handlingen är vacker, och trots att The shape of water hade kunnat kortas ner något satt jag engagerad rakt igenom. Jag var nyfiken på hur det hela skulle sluta, och fängslades av den lite bisarra relationen mellan Elise och varelsen. Personligen tycker jag att deras förhållande gick lite väl långt, men bortsett från det var det riktigt intressant.
 
Elisa börjar utveckla känslor för varelsen. 
 
Som helhet är The shape of water en bra film. Vacker. Jag skulle inte kalla det ett mästerverk, men det är en annorlunda film. Definitivt sevärd.
 

Into the woods

Regissör: Rob Marshall.
Genre: Musikal, äventyr, komedi.
Längd: 2 hrs.
Åldersgräns: 7 år.
Skådespelare: Anna Kendrick, Meryl Streep, Chris Pine, Emily Blunt, James Corden, Christine Baranski, Lilla Crawford, Johnny Depp.
Releasedatum: 17 augusti 2018.
 
Klassiska karaktärer som Askungen, lilla Rödluvan och Rapunzel får sina öden omskrivna då en barnlängtande bagare och hans hustru ger sug ut i skogen för att häva en häxas förbannelse.
 
 
 
 
 
Jag är besviken på Into the woods. Jag tycker om konceptet, men själva utförandet känns halvdant. Tempot är långsamt, det händer inte särskilt mycket och fast jag i grund och botten intresseras av handlingen satt jag för det mesta rätt uttråkad. Musikalnumren är dessutom alldeles för långa och… skrikiga? Det är inte direkt musik som fastnar.
 
Bagarfrun behöver Askungens gyllene skor. 
 
Det är synd att Into the woods inte var bättre. Jag tycker oerhört mycket om alla skådespelarna, och filmen hade verkligen potential till att bli fantastisk. Men den känns helt enkelt inte särskilt genomtänkt.
 

The Endless

Regissör: Justin Benson, Aaron Moorhead.
Genre: Sci-fi, thriller.
Längd: 1 hr 47 min.
Åldersgräns: 15 år.
Skådespelare: Justin Benson, Aaron Moorhead, Callie Hernandez, Emily Motague, Law Temple, James Jordan, Tate Ellington, Kira Powell.
Releasedatum: 25 juni.
Distributör: Universal Sony.
 
Efter ett decennium i vanliga världen, bestämmer sig bröderna Justin och Aaron för att återbesöka den domedagssekt de växte upp i. Väl tillbaka i Arcadia, visar det sig att den sekt de en gång flytt ifrån, kanske trots allt inte var så fel ute i sitt siande.
 
 
 
Jag har svårt att sätta fingret på vad jag tycker om The endless. Jag kände mig inte särskilt engagerad under filmens gång. Skådespelarna är rätt mediokra och jag började aldrig bry mig om karaktärerna. Därtill är tempot långsamt, många logiska luckor närvarar och strukturen känns obalanserad. Filmen kan gå från småspännande till superfånig på en millisekund, och jag har lite svårt att ta den seriöst.
 
Två bröder har tagit sig ut en sekt. 
 
Men det finns ändå något där. Utöver det snygga fotot blir jag tilltalad av den mystiska stämningen. Det är svårt att sätta ord på det hela: det finns egentligen inte något konkret med The endless som jag tycker om. Det är snarare en känsla. Förnimmelse. Jag vet inte, det jag försöker skriva är väl helt enkelt att trots att jag inte gillade filmen så var den inte helt kass.
 
Allt är inte riktigt som det ser ut. 
 
Allt som allt är The endless... meh.
 

The death cure

Regissör: Wes Ball.
Genre: Action, science fiction.
Längd: 2 hr 24 min.
Åldersgräns: 15 år.
Skådespelare: Dylan O'Brien, Ki Hong Lee, Kaya Scodelario, Thomas Brodie-Sangster, Will Poulter, Giancarlo Espositio, Aidan Gillen, Patricia Clarkson.
Releasedatum: 11 juni 2018.
Distributör: 20th Century Fox.
 
Thomas leder sin grupp på deras sista uppdrag: att bryta sig in i den ökända, sista staden, som riskerar att innebära slutet för dem alla.
 
 
 
 
 
Jag tycker mycket om den första filmen i Maze runner-trilogin. Den var spännande, ny och fräsch. Men precis som Divergent-serien har franchisen gått utför. The death cure är inte nödvändigtvis dålig, men den håller inte hela vägen. Särskilt inte i den mån som första filmen.
 
Thomas vill rädda Minho från sin fångenskap. 
 
Jag kan börja med det positiva. Effekterna är snygga. Skådespelarna duktiga. Och actionscenerna är snyggt koreograferade. Det är typ det. För övrigt är filmen rätt utdragen, och alltför många scener känns som utfyllnad. Jag upplever också att det var för många actionscener: något som i längden blev rätt tröttsamt att se på. Att manuset sedan är fyllt med klyschor och har ett relativt urvattnat och förutsägbart upplägg, främjar inte heller filmen.
 
Theresa arbetar åt WCKED.
 
The death cure förlorar också på att det har gått så pass lång tid sedan föregångaren, The scorch trials. Som tittare har jag nästan hunnit tappa intresse för karaktärerna som jag en gång brydde mig om, vilket resulterar i att jag inte alls bryr mig lika mycket om vad som händer som filmen förutsätter. Jag känner inte för karaktärerna, och av den anledningen blir det hela aldrig särskilt spännande.
 
För att få slut på farsoten måste gruppen riskera sina liv. 
 
Som ni förstår var detta lite av ett antiklimax. Jag saknar den unika uppbyggnaden och de oväntade vändningarna från första filmen. Men med det sagt kan jag inte heller påstå att The death cure är en dålig film. Den underhåller, men hade helt enkelt kunnat vara bättre.
 

Orphan Black, säsong 2

Längd: 6 hr 45 min.
Antal avsnitt: 10 stycken.
Åldersgräns: 15 år.
Genre: Thriller, drama, scifi.
Skådespelare: Tatiana Maslany, Dylan Bruce, Jordan Gavaris, Maria Doyle Kennedy, Kevin Hanchard.
Releasedatum: 4 maj 2015.
 
Sarah och hennes klonsystrar kämpar med att hålla sin värld hemlig och samtidigt skydde dem de älskar. Men ingen är att lita på.
 
 
 
 
 
 
 
Den andra säsongen av Orphan black är bra. Spännande, välgjord och med briljanta skådespelarinsatser. Speciellt från Tatiana Maslany. Humorn är fantastisk och actionen blir stundtals riktigt intensiv. Ändå kan jag inte låta bli att känna mig lite besviken.
 
Sarah Manning kan bara förlita sig på sin adoptivbror. 
 
Den andra säsongen når nämligen inte upp till de höga förväntningarna efter föregångaren. Den är mer osammanhängande och rörig, och inte fullt lika händelserik. Som resultat förlorade jag ibland intresse för serien, vilket är tråkigt då jag verkligen hade hoppats på en ny favorit.
 
Några av klonerna är vänner, andra fiender. 
 
Som helhet är den andra säsongen av Orphan black bra, med några riktigt starka stunder. Men jag hade hoppats på mer.
 

Back to the future

Regissör: Robert Zemeckis.
Genre: Science fiction, komedi.
Längd: 1 hr 41 min.
Åldersgräns: 11 år.
Skådespelare: Michael J. Fox, Christopher Lloyd, Lea Thompson, Crispin Glover, Thomas F. Wilson.
Inspelningsår: 1985.
 
Marty är en typisk tonåring från 1980-talet, som av en slump skickas till 1955 i en tidsmaskin uppfunnen av den galne vetenskapsmannen Emmett. Han blir tvungen att se till att hans då tonåriga föräldrar träffas och blir förälskade i varandra, så att han kan återvända till framtiden.
 
 
 
 
 
De flesta har antagligen redan sett Back to the future-filmerna vad det här laget. Det är trots allt en mycket omtalad trilogi, som jag av någon anledning helt enkelt inte har tagit mig an förrän nu. Men på sistone har jag försökt beta igenom lite äldre, populära filmer och serier för att ”förstå snacket” som går. 
 
Doc har byggt en tidsmaskin. 
 
Jag förstår varför Back to the future är en klassiker. Det är en bra film. Underhållande, charmig, till gränsen på fånig. Jag gillar den lättsamma stämningen och tycker om kulturkrockarna som uppstår när Marty reser i tiden. Filmen har också många troper och logiska luckor, men det är något som bidrar till charmen snarare än stör. 
 
Arbetet går inte riktigt som planerat. 
 
Jag tycker inte att Back to the futurevar exceptionell på något sätt, så lite överskattad måste jag säga att den är. Men det är en underhållande och bra film: varken mer eller mindre.
 

Thor: the dark world

Regissör: Alan Parker.
Genre: Action, fantasy.
Längd: 1 hr 41 min.
Åldersgräns: 11 år.
Skådespelare: Chris Hemsworth, Natalie Portman, Tom Hiddleston, Anthony Hopkins, Christopher Eccleston, Jaimie Alexander, Zachary Levi, Ray Stevenson.
Releasedatum: 3 mars 2014.
 
Universums existens är i fara när en mäktig förhistorisk fiende hotar att kasta in hela kosmos i ett evigt mörker. Thor återförenas med Jane Foster, tvingas forma en allians med sin förrädiska bror och ger sig ut på en farofylld jakt för att rädda Asgård och Jorden från undergång.
 
 
 
 
Thor: the dark world är estetiskt tilltalande. Effekterna är välgjorda och användning av färger är verkligen smickrande. Men ögongodis är inte tillräckligt för att göra mig nöjd. Thor: the dark world känns som en väldigt ytlig film, som går igenom rörelserna utan mycket eftertanke. Det hela blir rätt tradigt att se på, och jag förlorade intresset ganska snabbt.
 
Thor är arvtagare till tronen i Asgård. 
 
Det är kanske en kontroversiell åsikt, men i mina ögon håller inte Thor: the dark world måttet. Handlingen faller platt, jag fastnar aldrig för karaktärerna och helheten känns rörig. Ofta upplever jag filmen som alldeles för mycket: mängden action, stunts och effekter blir snabbt uttjatat och överdrivet. Jag tröttnar helt enkelt. Skådespelarna levererar – speciellt Stellan Skarsgård som underhåller varje gång han syns i bild – men när det kommer till kritan är Thor: the dark world stil men ingen substans.
 
Loki allierar sig med sin bror. 
 
Allt som allt kan jag inte påstå att Thor: the dark world är mer än okej. Trots att filmen inte är särskilt lång känns den utdragen, och jag började aldrig intresseras av som hände. Förhoppningsvis är fortsättningen Thor: Ragnarök inte lika innehållslös.
 

Flatliners

Regissör: Niels Arden Oplev.
Genre: Drama, science fiction, rysare.
Längd: 1 hr 50 min.
Åldersgräns: 15 år.
Skådespelare: Ellen Page, Diego Luna, Nina Dobrev, James Norton, Kiersey Clemons, Kiefer Sutherland.
Releasedatum: 26 mars 2018.
Distributör: Universal Sony.
 
En grupp läkarstudenter framkallar hjärtstopp för att få uppleva livet efter döden. Men när deras experiment blir farligare börjar deras förflutna komma ikapp dem.
 
 
 
 
 
 
Flatliners är en nytolkning av filmen med samma namn från 1990. Den har ett väldigt intressant koncept, och balanserar skickligt science fiction och verklighet. I början. I början är filmen förvånansvärt gripande: jag fastnade både för handling, karaktärer och stilen. Skådespelarna fungerar väl och den allmänna känslan var tilldragande. Men tyvärr höll det inte hela vägen.
 
Studenterna stannar sina hjärtan för att uppleva döden. 
 
Allt eftersom filmen fortlöper blir den mer klyschig och överdriven. Det som jag till en början tyckte var ett intressant och realistiskt återgivet scifi-koncept började luta allt mer åt skräck/fantasy-hållet, vilket inte riktigt är my cup of tea. Därtill kändes budskapet efter ett tag väldigt predikande och övertydligt.
 
Experimentet får oanade konsekvenser. 
 
Som helhet är Flatliners okej. Jag tyckte verkligen om början, men fick lite svårt för alla rysarinslag i filmens senare halva. Inte för att det någonsin blev skrämmande, utan på grund av att det fick hela konceptet att kännas too much. Om Flatliners hade förblivit drama, skulle jag nog ha tyckt om den mer.
 

Thor: Ragnarok

Regissör: Taika Waititi.
Genre: Fantasy, äventyr, action.
Längd: 2 hr 10 min.
Åldersgräns: 11 år.
Skådespelare: Chris Hemsworth, Tom Hiddleston, Cate Blanchett, Idris Elba, Jeff Goldblum, Tessa Thompson.
Releasedatum: 12 mars 2018.
Distributör©Marvel.
 
Thor hålls fängslad på andra sidan universum utan sin mäktiga hammare. Han för en kamp mot tiden för att ta sig tillbaka till Asgård för att stoppa Ragnarök: förstörelsen av hans hemvärld, nu i händerna på den hänsynslösa Hela.
 
 
 
 
Thor: Ragnarok är utan tvekan den bästa delen i trilogin om Thor. Den är mer sammanhållen än föregångarna, och har riktigt charmig humor. Dessutom tycker jag om många av skådespelarna i sidrollerna: bland annat Cate Blanchett, Jeff Goldblum och Tessa Thompson som förhöjer upplevelsen med sin närvaro. Sen är förstås effekterna grymma, men det är ju knappast en överraskning.
 
Hulken är inte lika kraftfull i sin mänskliga gestaltning. 
 
Sen är Marvel förstås Marvel, och det blir lätt överdrivet och lite för mycket i min smak. Handlingen har vi sett förut, och just eftersom hela grejen med hjältar som räddar världen är rätt uttjatat vid det här laget så finns inte en känsla av överhängande fara. Vi vet att de kommer att stoppa boven och att allt slutar lyckligt, och det tar udden av spänningen.
 
Thor måste bekämpa storskaliga monster. 
 
Allt som allt är Thor: Ragnarok helt okej. Jag gillar skådespelarna och humorn, men fastnar inte helt för att sådana här typer av filmer lätt känns too much för mig. Men tycker du om Marvel så ska du självfallet inte missa denna!
 
 
- Alla bilder är copyrightskyddade av Marvel och Disney. 

Justice League

Regissör: Zack Snyder.
Genre: Action, fantasy.
Längd: 1 hr 59 min.
Åldersgräns: 11 år.
Skådespelare: Ben Affleck, Henry Cavill, Amy Adams, Gal Gadot, Ezra Miller, Jason Momoa, Ray Fisher, Jeremy Irons.
Releasedatum: 26 mars 2018.
Distributör: Warner bros.
 
Batman tar hjälp av Wonder woman för att bekämpa en ny fiende. Tillsammans försöker de bygga upp ett team av superhjältar, med Aquaman, Cyborg och The flash. Men kan de lyckas rädda planeten i tid?
 
 
 
 
 
Justice League är helt okej: betydligt bättre än vad ryktet föreslår. Skådespelarna är duktiga, effekterna fungerar och humorn håller filmen uppe på sina fötter. Sen är förstås handlingen inget nytt. Vid det här laget finns så många superhjältefilmer att själva konceptet i sig känns uttjatat. Men förväntar man sig verkligen något annat när man sätter sig för att titta på filmen?
 
Wonder woman slår ihop sig med en grupp andra superhjältar. 
 
Bortsett från X-men har jag generellt svårt för filmer som handlar om personer med superkrafter. Varför? För att det så himla lätt blir för mycket. Effekter, actionscener och stunts prioriteras ofta framför ett starkt manus, och helheten brukar bli så pass överdriven att det blir svårt för mig att behålla intresset. Justice League är inte ett undantag, och det fanns stunder då jag behövde kämpa för att inte distraheras av annat. Men det är förstås ett fel som ligger hos mig, och inte i filmen själv. Vidare föredrar jag personligen när fokus ligger på en enda superhjälte istället för en grupp. Detta för att det lätt blir rörigt med flera.
 
Som helhet är Justice League okej. Den bjuder inte på något nytt och fräscht, men levererar på de punkter som man kan förvänta sig. Är du sugen på en actionpackad fantasyfilm så kommer du med största sannolikhet tycka om den. Är du däremot som jag och har svårt för superhjältefilmer så säger det sig själv att Justice League inte lär vara en större hit.
 

Geostorm

Regissör: Dean Devlin.
Genre: Action, science fiction.
Längd: 1 hr 48 min.
Åldersgräns: 11 år.
Skådespelare: Gerard Butler, Jim Sturgess, Abbie Cornish, Alexandra Maria Lara, Andy Garcia, Ed Harris.
Releasedatum: 5 mars 2018.
Distributör: Warner bros.
 
Efter att Jorden drabbats av naturkatastrofer har världens ledare skapat ett nätverk av satelliter som kontrollerar det globala klimatet. Men det system som byggdes för att skydda dem angriper nu istället Jorden. Det blir en kamp mot klickan för att ta reda på vem som är det verkliga hotet innan en geostorm drabbar världen och förintar allt.
 
 
 
Geostorm har fått hård kritik och det är lätt att förstå varför. Men så länge jag underhålls har jag lätt att ignorera brister, och faktum är att Geostorm grep tag i mig. Tempot är högt, skådespelarna duktiga och effekterna snygga. Jag har en svag punkt för katastroffilmer, och trots att Geostorm fick mig att rulla med ögonen fler gånger än jag kan räkna till satt jag fängslad ända till slutet.
 
Jake försöker rädda Jorden från total katastrof. 
 
Geostorm är som bäst i början, där spänningen byggs upp på ett snyggt sätt. Men allteftersom blir filmen mer överdriven, mer klyschig och mindre trovärdig. Manuset är fyllt med uttjatade troper och det som sker på skärm är varken logiskt eller särskilt sammanhållet. Inte heller kände jag någon rädsla för karaktärerna. Trots katastroferna upplevde jag aldrig att de var i verklig fara, och även om de hade varit det så skulle jag troligen inte bry mig. Karaktärerna är nämligen ytligt uppbyggda. Kritiken som filmen har fått är alltså inte tagen ur luften: det finns stora hål. Men ser man bortom dem är Geostorm värd att ge en chans.
 
Stad efter stad ödeläggs av stormar, vågor, is och eld. 
 
Som helhet tycker jag inte att Geostorm är så dålig som många har gjort sken utav. Den har påtagliga brister som är svåra att bortse från, men lyckas ändå underhålla och skapa ett starkt intresse av att veta mer. Om du stör dig på filmer vars trovärdighet ligger i botten ska du nog skippa denna. Men om du är ute efter en actionpackad film med storskalade katastrofer har du hittat rätt. 
 

RSS 2.0