Arrival

Regissör: Denis Villeneuve.
Genre: Drama, sci-fi.
Längd: 1 hr 56 min.
Åldersgräns: 11 år.
Skådespelare: Amy Adams, Jeremy Renner,
Forest Whitaker, Michael Stuhlbarg, Tzi Ma.
Releasedatum: 2017-04-17.
Distributör: Universal Sony.
 
"När några mystiska rymdskepp landar på Jorden, kallas ett expertteam med bland annat språkvetaren Louise Banks och fysikern Ian Donnelly in för att försöka ta reda på utomjordingarnas avsikter."
 
 
 
Arrival skiljer sig från många andra science fiction-filmer. De karakteristiska blodiga striderna syns inte till, utan har ersatts av ett avskalat och relativt stillsamt drama med fokus på karaktärer och känsla. Atmosfären är laddad, och det tydliggörs tidigt att filmen tar sig själv på stort allvar. Fotot är nämligen makalöst vackert, skådespelarna mycket professionella, och filmen integrerar på ett riktigt snyggt sätt aktuella samhällsproblem i handlingen.
 
Språkexperten Louise försöker kommunicera med utomjordingar. 
 
Det är minst sagt intressant att följa alltsammans, och jag är förtjust över filmens oväntade djup och komplexitet. Jag gillar att inte alla svar levereras på ett silverfat, och att Arrival uppmanar tittaren att tänka efter och reflektera. Dessvärre blir det ibland för otydligt vad filmen vill säga. Till viss del är den väldigt svår att förstå, och ordentliga svar ges inte på de frågor som väcks under filmens gång. Jag sökte till och med fram information på extern väg för att ordentligt förstå vad som hänt, men fann mest spekulationer snarare än fakta. En bra film behöver inte ge svar på allt, men Arrival hade behövt samla ihop de svårtydliga trådarna bättre för att ge ett mer tillfredsställande avslut.
 
Utomjordingarnas besök för samman Louise med Ian. 
 
Som helhet är Arrival en stillsam men mäktig science fiction-film. Den är oerhört snyggt gjord och utstrålar stor kompetens. Men för mycket är oklart när eftertexterna börjar rulla, och som tittare kände jag mig lite lurad då jag aldrig fick svar på mina frågor. Filmen är dessutom rätt långsam, och under vissa sekvensen förlorade jag intresse. Det som är fascinerande är dock att Arrival verkligen får tittaren att reflektera och häpnas efteråt, men inte särskilt mycket under filmens gång.
 

Fantastiska vidunder och var man hittar dem

Regissör: David Yates.
Genre: Fantasy, äventyr.
Längd: 2 hr 13 mins.
Åldersgräns: 11 år.
Skådespelare: Eddie Redmayne, Katherine Waterston, Alison Sudol, Colin Farrell, Ezra Miller, Johnny Depp.
Releasedatum: 2017-03-27.
Distributör: Warner Bros.
 
"Året är 1926 och på New Yorks gator ödelägger ett mystiskt väsen allt i sin väg och hotar att avslöja den hemliga trollkarlsvärlden. När Newt Scamander av misstag släpper lös några magiska varelser måste ett udda gäng hjälpas åt för att fånga in dem."
 
 
Fantastiska vidunder och var man hittar dem är en bra film. Ändå hade jag förväntat mig mer. Filmen består av två handlingsparalleller, och dessa hade kunnat balanseras och vävts samman bättre. Ena stunden tar vi del av en skämtsam jakt, med egendomliga varelser och bisarra parningsdanser, medan vi i nästa bevittnar mord och övergrepp. Det ger en nyckfull kontrast och skapar en labil ton som abrupt växlar fram och tillbaka. Även Harry Potter-filmerna kombinerade mörka handlingsspår med mer gladlynta, men de förenades på ett smidigare och mindre slumpartat sätt.
 
Newt kommer till New York med en resväska med vidunder. 
 
Det är intressant att ta del av J.K. Rowlings värld i en annan tid och ett annat land än vad vi är vana vid, men miljön hade kunnat utnyttjas bättre. Den magiska kulturen i New York City 1926 skiljer sig mycket åt från den i London 1991, men kontrasterna utforskas inte särskilt djupt. Istället hamnar de i bakgrunden och glöms snabbt bort. 
 
 Som en aspirerande författare vill Newt förmedla djurens harmlöshet. 
 
Vi introduceras för en grupp nya karaktärer i Fantastiska vidunder och var man hittar dem. Var och en är riktigt charmiga, och de levandegörs av minst sagt kompetenta skådespelare. Huvudrollsinnehavaren Eddie Redmayne har som alltid en behagfull inlevelse, och passar som handen i handsken som den lite bortkomna Newt. Dessvärre klickar karaktärerna inte riktigt som grupp, och jämför man dem med intressantare roller som Grindelwald känns de lite tunna.
 
 Systrarna Tina och Queenie hjälper Newt att hitta de förrymda varelserna. 
 
En annan sak som jag reagerar på är filmens trovärdighet, speciellt när det kommer till karaktärernas reaktioner. I exempelvis scenen där förföriska Queenie lagar mat, får mugglaren Jacob se magi för första gången. Fast han hänförs av synen ser han inte det minsta misstroende ut, och han ifrågasätter aldrig det som händer. Det distanserar tittaren och gör att scenen faller platt. Vidare är effekterna snygga, men eftersom vi har sett liknande tidigare blir det aldrig riktigt imponerande. Dessutom överanvänds CGI lite, och fast det ser läckert ut hade filmen troligen tjänat på att tona ner det i vissa scener.
 
 Efter en rad missförstånd arresteras Newt och hans nyfunna vän. 
 
Som helhet är Fantastiska vidunder och var man hittar dem underhållande och spännande. Men den återskapar inte riktigt magin från Harry Potter, och känns som en transportsträcka till något bättre. Filmen upplevs som lite oordnad och utdragen, och etablerar inte faror som engagerar lika mycket som Voldemorts återkomst i Harry Potter-filmerna.
 

Doctor Strange

Regissör: Scott Derrickson.
Genre: Äventyr, scifi, action.
Längd: 1 hr 50 mins.
Åldersgräns: 11 år.
Skådespelare: Benedict Cumberbatch, Tilda Swinton, Mads Mikkelsen, Rachel McAdams, Chiwetel Ejiofor.
Releasedatum: 2017-03-20.
Distributör©2017Marvel.
 
"En berömd neurokirurg söker efter ett botemedel men erhåller istället magiska krafter på en mystisk plats som kallas Kamar-Taj, som även är frontlinjen i en kamp mot osynliga mörka krafter ämnade att förgöra vår verklighet."
 
 
Den senaste superhjältefilmen från Marvel är förvånansvärt stark. Doctor Strange sticker ut ur mängden, och imponerar med en ruskigt bra kombination av action och humor. Den spännande handlingen och de snyggt koreograferade striderna kompletteras med fyndiga dialoger och oväntat många skratt. Det hela resulterar i en värdefull förmåga att underhålla en bred publik.
 
Slagkraftig humor kombineras med välkoreograferad action. 
 
Så vad har Doctor Strange som gör den speciell? Förutom den upplyftande humorn finns två saker som utmärker filmen, varav den ena är skådespelarna. Ensemblen är verkligen fantastisk. Skådespelarna lever sig in rollerna och gör stort intryck med dynamiska framföranden. Cumberbatch är klockren i huvudrollen, Swinton har en härligt sublim närvaro och McAdams bidrar med ett behagligt lugn. Hela rollistan lyser av kompetens och inger respekt med sina stora namn. Jag hade dock velat ha en mer komplex skurk. Mikkelsen, som spelar honom, gör allt rätt och ger karaktären stor potential. Men vi får inte veta särskilt mycket om bovens förflutna, och hans relativt stereotypiska uppbyggnad gör att han ändå känns lite platt.
 
Skådespelarnas starka insatser förhöjer filmen. 
 
Det andra som får Doctor Strange att glänsa är de mäktiga, visuella effekterna. De har nästan en psykedelisk inverkan och berikar filmen med oräkneliga, läckra scener som fick mig att utropa ”wow”. Filmer som tungt förlitar sig på effekter faller ofta på att större fokus ligger på det estetiska snarare än innehållet. Men Doctor Strange väger upp båda på ett snyggt sätt och använder effekterna som ett genomtänkt, framåtdrivande verktyg. Det är enbart framåt slutet som CGI:n tar överhanden och blir lite för mycket.
 
Effekterna integreras snyggt i den naturalistiska miljön. 
 
Doctor Strange har en härlig glimt i ögat och briljanta, visuella effekter. Intresset fångas redan vid första scenen och det klargörs tidigt att Doctor Strange är en av Marvels starkare verk.
 
 
- Alla bilder är copyrightskyddade av Marvel och Disney. 

The Neverending Story

Regissör: Wolfgang Petersen.
Genre: Äventyr, fantasy.
Längd: 1 hr 31 mins.
Åldergräns: 7 år.
Skådespelare: Barret Oliver, Noah Hathaway, Gerald McRaney, Alan Oppenheimer, Tami Stronach.
Inspelningsår: 1984.
 
"När unge Bastian lånade en mystisk bok, drömde han aldrig om att han skulle dras in i en skimrande fantasivärld bara genom att vända blad."
 
 
 
 
 
The Neverending Story är en vacker familjefilm, med starkt budskap och en härligt magisk känsla. Karaktärerna är otroligt söta och speciellt Bastian, som spelas av Berret Oliver, charmar sig in i tittarens hjärta. Ändå är The Neverending Story inte lika speciell som mitt yngre jag hade målat upp den.
 
Lyckodraken ger Atreyu en hjälpande tass. 
 
Berättelsen hade nämligen svårt att behålla mitt engagemang från början till slut. Filmen känns aningen utdragen och som vuxen tittare tyckte jag att den var stundtals tråkig. Dessutom innehåller The Neverending Story stora logiska luckor, och ibland upplevs filmen vara riktigt osammanhängande. Scenernas kontrasterande stilnivåer ger ett rörigt intryck och känslan när eftertexterna börjar rulla är antiklimatisk.
 
Med hästen Artax letar Atreyu efter ett botemedel. 
 
The Neverending Story är alltså en fin och trivsam familjefilm, som har lite svårt att skapa ett helhjärtat intresse hos sin vuxna publik.
 

Kubo och de två strängarna

Regissör: Travis Knight.
Genre: Fantasy, äventyr, familj.
Längd: 1 hr 42 mins.
Åldersgräns: 7 år.
Skådespelare: Art Parkinson, Charlize Theron, Ralph Fiennes, George Takei, Rooney Mara.
Releasedatum: 2017-02-20.
Distributör: Universal Sony.
 
"Kubo trollbinder invånarna i sin by med sin förmåga att skapa magiska berättelser med hjälp av origami. När han träffar en ond ande som är ute efter hämnd, tvingas Kubo ge sig iväg för att försöka lösa mysteriet kring sin döde samurajpappa och hans mystiska vapen, samtidigt som han upptäcker sina egna krafter."
 
Kubo och de två strängarna är en mästerlig film som utspelas i trollbindande, japansk miljö. Animeringarna är häpnadsväckande vackra, med fagra miljöer och en briljant detaljrikedom som förtrollar. Den skickligt utformade handlingen bidrar dessutom med en oerhört kraftfull och gripande berättelse, som gör tittarupplevelsen magisk.
 
Kubo är på jakt efter sin faders vapen. 
 
Något som skiljer Kubo och de två strängarna från många andra animerade filmer är att den tar sig tid att behandla en del svårare ämnen. Istället för att skynda förbi det mörka stannar filmen upp och får tittaren att reflektera över det som karaktärerna går igenom och den sorg de känner. Stämningen blir på så sätt stundtals allvarlig och med enkla medel lyckas filmen beröra djupt. Men Kubo och de två strängarna är långt ifrån att vara dyster och tungsint. Den förmedlar nämligen en omisskännlig hoppfullhet och inspirerar tittaren att lita på sig själv. Dessutom lättas allvaret upp av värmande humor, där de naturligt integrerade skämten får tittaren att brista ut i skratt många gånger.
 
Kubo förföljs av sina två, dödliga mostrar. 
 
Kubo och de två strängarna är en nytänkande och dramatisk familjefilm. Det ofattbart vackra fotot trollbinder och den kraftfulla berättelsen både berör och underhåller. Bortsett från ett lite långsamt anslag håller filmen ett högt tempo, och spänningen engagerar stora som små ända till slutet. Emellertid råder jag yngre barn att se den i vuxet sällskap.
 

Peter och draken Elliot

Regissör: David Lowery.
Genre: Familj, äventyr.
Längd: 1 hr 38 mins.
Åldersgräns: 7 år.
Skådespelare: Bryce Dallas Howard, Robert Redford, Oakes Fegley, Wes Bentley, Karl Urban.
Releasedatum: 2017-02-27.
Distributör©Disney.
 
"När den mystiske 10-årige Peter dyker upp och påstår sig leva i skogen tillsammans med en enorm, grön drake vid namn Elliot, är det upp till skogsvakten Grace och en ung Natalie att undersöka varifrån Peter kommer, var han hör hemma och hur sann historien om draken egentligen är."
 
Peter och draken Elliot är en oerhört fin och värmande film. Den vackra berättelsen, slående miljön och riktigt snygga fotot hänför. I filmen medverkar dessutom många fantastiska skådespelare, som tillsammans förhöjer tittarupplevelsen. Som förväntat utstrålar de erfarna skådespelarna Howard, Redford och Urban ett kompetent lugn, men den som överraskar är barnskådespelaren Oakes Fegley. Han presterar förvånansvärt bra, tar ut svängarna ordentligt och blir filmens stjärna. Tack vare de mycket trovärdiga insatserna gör filmen intryck.
 
Draken Elliot passar inte riktigt in i filmen som helhet. 
 
Visserligen är Peter och draken Elliot förutsägbar, klyschig och aningen intetsägande, men det är sådant som jag kan bortse ifrån då det positiva överväger. Men mitt största problem med filmen är draken Elliot, vilket känns hemskt att medge eftersom han har en titelroll. För det första är han fult animerad och ser mer ut som en grön hund med vingar än en drake. Vidare känns han inte nödvändig i den berättelse som filmen vill förmedla. Den skönhet och styrka som filmen får genom sitt sätt att gestalta vänskap och familj raseras av de forcerade övernaturliga elementen. Konceptet är så pass starkt att det kan bäras upp utan draken, och de delar där Elliot inte närvarar är helt magiska. Därför tror jag att Peter och draken Elliot hade gripit tag mer om draken inte varit med alls.
 
Grace är skogens beskyddare. 
 
Peter och draken Elliot är alltså en stark film om vänskap och familj. Skådespelarna imponerar och handlingen fängslar från början till slut. Det är mest på grund av draken som jag inte kunde njuta helhjärtat – han tillför nämligen inte tillräckligt mycket för att övertyga om att filmen är bättre med honom i.
 
 
Alla bilder i recensionen är copyrightskyddade av Disney. 

Miss Peregrine's Home for Peculiar Children

Regissör: Tim Burton.
Genre: Äventyr, fantasy.
Längd: 2 hrs 7 mins.
Åldersgräns: 11 år.
Skådespelare: Eva Green, Asa Butterfield, Samuel L. Jackson, Judi Dench, Allison Janney, Terence Stamp.
Releasedatum: 2017-02-13.
Distributör: 20th Century Fox.
 
"När Jake farfar går bort efterlämnar han sig ledtrådar till ett mysterium som spänner över tid och rum, och som tar Jake till en fördold plats för besynnerliga barn med övernaturliga krafter. Jake upptäcker att barnen har mäktiga fiender, och han måste använda sin egen förmåga för att rädda dem."
 
Miss Peregrine’s Home for Peculiar Children har en riktigt stark grund att stå på. Boken som filmen baseras på är enastående och det påhittiga konceptet fångar intresset direkt. Dessutom hänför det fantastiska fotot med sina skarpa, kontrastrika färger och snygga effekter. Men trots att det finns mycket att imponeras av måste jag medge att jag är riktigt besviken.
 
De besynnerliga barnen är intressanta men underutvecklade.  
 
Det tar Miss Peregrine’s Home for Peculiar Children rätt lång tid att komma igång och filmen som helhet har ett ojämnt tempo. Ena sekunden stressar den förbi händelserna och känns påskyndad, medan den vid andra tillfällen snarare upplevs vara utdragen. Berättelsen framstår dessutom som rörig, och trots att jag har läst boken blev jag ibland förvirrad av det som hände. Jag förvånades även över hur mycket filmen avviker från boken; och jag kan inte påstå att jag gladdes över mängden klyschor som lagts till.
 
Bokens eldiga Emma har bytt krafter med Olive. 
 
Jag förundrades även över hur karaktärerna porträtterades. Vi lär inte känna dem ordentligt och både protagonisten och skurken känns underutvecklade och bleka. Den enda av skådespelarna som gör riktigt bra ifrån sig är Eva Green (Dark Shadows). Hon är en oerhört kompetent skådespelare och sticker ut med sin talang. Om hon hade fått mer skärmtid hade hon kunnat höja filmen till skyarna.
 
Filmens stjärna är enastående Eva Green. 
 
Av någon anledning uppfattade jag Miss Peregrine’s Home for Peculiar Children som relativt oseriös. Bland annat gör sättet den är sammansatt på – med sporadiska händelser, otrovärdig romans och stundtals malplacerad musik – att den inte känns särskilt genomtänkt. Filmen utnyttjar inte sin stora potential och någonstans går handlingen förlorad. Misstolka mig inte; det är en underhållande och helt okej äventyrsfilm – jag hade bara hoppats på så mycket mer.
 

Morgan

Regissör: Luke Scott.
Genre: Sci-fi, thriller.
Längd: 1 hr 32 mins.
Åldersgräns: 15 år.
Skådespelare: Kate Mara, Anya Taylor-Joy, Rose Leslie, Toby Jones, Michelle Yeoh, Brian Cox m.fl.
Releasedatum: 2017-01-23.
Distributör: 20th Century Fox.
 
"En riskanalytiker skickas till en avlägsen och topp-hemlig plats för att utreda en hemsk olycka. Händelsen utlöstes av en till synes harmlös 'människa' som utgör ett stort mysterium — och både är oerhört behåvad och oberäkneligt farlig."
 
 
Morgan är bra, men hade kunnat vara bättre. Konceptet är intressant, skådespelarna lysande och en del scener är riktigt spännande. Dessvärre är manuset svagt och saknar hjärta, och filmen innehåller många uttjatade klyschor som får den att kännas opersonlig och distanserad. Likt en blek kopia av Ex_Machina har Morgan en stadig grund att stå på, men misslyckas att förmedla berättelsen på ett levande och engagerande sätt.
 
Det är upp till Lee att bedöma om Morgan ska termineras. 
 
Filmens styrka är att den får tittaren att känna ett starkt behov av att veta vad som kommer att hända med Morgan. Trots att Morgan börjar relativt långsamt är det lätt att fastna just för att man vill veta mer om henne och se hur händelserna utvecklar sig. Dessvärre är filmen inte trovärdig och jag störde mig enormt på karaktärernas brist på initiativförmåga; att de aldrig tog tillfället i akt att göra saker. Morgan är också förutsägbar och jag kunde gissa mig till alla vändningarna. Det är som att filmen följer en given mall, vilket gör att den inte heller bidrar med något nytt.
 
Morgan får hopp av Dr. Amy Menser. 
 
Men trots att filmen har många svagheter är Morgan inte dålig. Jag tycker om konceptet och skådespelarna gör väldigt bra ifrån sig. Fast Morgan är förutsägbar och har ett ytligt manus så behålls tittarens intresse genom hela filmen.
 
 

The Wizard of Oz

Regissör: Victor Fleming.
Genre: Familj, fantasy, musikal.
Längd: 1 hr 38 mins.
Åldersgräns: 7 år.
Skådespelare: Judy Garland, frank Morgan, Ray Bolger, Bert Lahr, Jack Haley, Billie Burke.
Inspelningsår: 1939.
 
"Följ med på vägen till den smaragdgröna staden med Dorothy, Fågelskrämman, Plåtmannen och det Fega lejonet som väntar på vägen med gul gatsten."
 
 
 
 
 
The Wizard of Oz är en charmig och tidsenlig klassiker, fylld av starka färger och sprudlande av liv. Filmen är kreativt utformad och förmedlar inspirerande budskap genom påhittiga metaforer. Därtill är musiken originell och medryckande. Men det blir dock lite för mycket sång: de långa låtarna släpar sig över scenerna och tar nästan över handlingen. Det gör att filmen känns lite ofokuserad.
 
Tillsammans med sina nyfunna vänner försöker Dorothy hitta trollkarlen. 
 
Det går inte att neka att The Wizard of Oz är en bra film – speciellt för sin tid. Skådespelarna presterar bra och att de överspelar och artikulerar sina repliker för mycket tillför snarare charm än irritation. Ändå kan jag inte undgå att känna mig lite uttråkad. Filmen är tradig, många av händelserna upprepas gång på gång och som tittare kände jag inte mig särskilt engagerad. Troligen beror det på att jag inte är van vid att se så här gamla filmer. Mycket har hänt under de 78 år som gått sedan den gjordes och eftersom jag är van vid moderna filmer med högt tempo uppfattas The Wizard of Oz lätt som innehållslös.
 
Dorothy jagas av den onda häxan av väst.  
 
Som helhet är The Wizard of Oz en mysig film som inte riktigt klarar sig med dagens mått. 
 

Swiss Army Man

Regissör: Dan Kwan m.fl.
Genre: Äventyr, komedi, fantasy.
Längd: 1 hr 33 mins.
Åldersgräns: 15 år.
Skådespelare: Paul Dano, Daniel Radcliffe, Mary Elizabeth Winstead, Richard Gross m.fl.
Releasedatum: 2016-12-05.
Distributör: Njutafilms.
 
"Hank är strandad på en öde ö och har gett upp allt hopp om att ta sig hem igen. När liket Manny spolas upp på land förändras allt. De två blir snabbt vänner och åker på ett fantastiskt äventyr för att ta Hank tillbaka till kvinnan i hans liv."
 
 
Jag är mållös. Swiss army man är en av de mest bisarra filmerna som jag någonsin har sett och jag vet inte riktigt vad jag tycker.
 
Hank hittar ett lik på stranden. 
 
Å ena sidan har Swiss army man ett oerhört unikt och kreativt koncept. Den sticker minst sagt ut ur mängden och är inte en film man glömmer i första taget. Dessutom är den värmande, skrattframkallande och förmedlar livsglädje på sitt eget, skruvade sätt. Och det vackra fotot och musiken lyfter filmen lite extra.
 
Tillsammans med liket beger sig Hank ut för att hitta civilisationen. 
 
Men filmen är som sagt riktigt besynnerlig och ofta visste jag inte om jag skulle skratta eller gråta över det absurda som pågick. Det finns inte ord som förklarar känslan: Swiss army man är helt enkelt obeskrivligt befängd. Det enda som jag vet med säkerhet är att filmen anspelar lite för mycket på sex och pruttskämt.
 
Under sitt äventyr knyter de starka vänskapsband. 
 
Som helhet är Swiss army man en film som omöjligen kan beskrivas med ord. Det känns nästan som att någon förlorat ett vad och tvingats göra en remake av Robinson Crusoe på droger. Det enda jag kan göra är att rekommendera att du ser den och bildar en egen uppfattning.
 

Labyrinth

Regissör: Jim Henson
Genre: Fantasy, äventyr, familj.
Längd: 1 hr 37 mins.
Åldersgräns: 11 år.
Skådespelare: David Bowie, Jennifer Connelly, Toby Froud, Brian Henson, Dave Goelz m.fl.
Inspelningsår: 1986.
 
"En tjej måste lösa en farlig labyrint och rädda sin bror när hennes önskan om att han ska föras bort uppfylls av goblinkungen."
 
 
 
 
 
Labyrinth är en livfull familjefilm med ett rörigt och mycket särpräglat uttryckssätt. Karaktärerna är excentriska och de klassiska 80-talsklyschorna, som präglar både musik, kläder och manus, ger äventyret en härligt nostalgisk stil. Det är en förvånansvärt charmig och underhållande film, som trots sin förutsägbarhet och smått barnsliga, överdramatiska ton lyckades roa mig.
 
Sarah försöker få tillbaka sin lillebror. 
 
Skådespelarna gör bra ifrån sig och det är roligt att få se Jennifer Connelly (Requiem for a dream) i en av hennes första filmer. Det är dessutom lätt att fastna för de kreativt utformade karaktärerna och trots att deras monologer ofta upplevs vara krystade bidrar deras sätt att tala med en hel del charm.
 
Trollkungen Jareth förälskar sig i flickan. 
 
Som helhet är Labyrinth en härligt udda familjefilm. Eftersom jag inte är uppväxt med den får jag inte riktigt samma, sentimentala kontext som många andra. Ändå kan jag inte undgå att tycka om den och jag hade säkerligen älskat den om jag för första gången sett den för tio år sedan.
 

Ghostbusters

Regissör: Paul Feig.
Genre: Komedi, sci-fi, action.
Längd: 1 hr 56 mins.
Åldersgräns: 11 år.
Skådespelare: Kristen Wiig, Melissa McCarthy, Kate McKinnon, Leslie Jones, Chris Hemsworth m.fl.
Releasedatum: 2016-12-05.
Distributör: Universal Sony.
 
"Erin och Abby försöker tillsammans med ingenjören Jillian och den tuffa tunnelbanearbetaren Patty stoppa ett övernaturligt hot i Manhattan."
 
 
 
 
Ghostbusters är en reboot av komedin med samma namn från 1984, men istället för att följa den ikoniska kvartetten vi är vana vid fokuserar filmen denna gång på en grupp kvinnliga till spökjägare och deras strävan efter att vetenskapligt bevisa spökens existens. Det är en underhållande film som lyckas locka fram en del skratt. Den har dessutom häftiga gadgetar, snygga effekter och en härlig ensemble med charmiga skådespelare.
 
Fyra kvinnor går ihop för att fånga spöken. 
 
Dessvärre är handlingen relativt uttjatad och den smått utdragna filmen urartas successivt. Humorn blir allt mer överdriven och ju mer tid som passerar desto tramsigare blir det. Därtill är det tydligt att Ghostbusters ämnar ha viss känslomässig inverkan, men på grund av ett svagt manus och ett ostrukturerat upplägg faller det platt.
 
Arbetet blir mer kaotiskt än gänget räknat med. 
 
Som helhet är den nya Ghostbusters helt okej, men den gör inte ett särskilt stort intryck. 
 

Star Trek: Into Darkness

Regissör: J. J. Abrams.
Längd: 2 hrs 7 mins.
Genre: Science fiction, äventyr.
Åldersgräns: 11 år.
Releasedatum: 2013-09-11.
Skådespelare: Chris Pine, Zachary Quinto, Benedict Cumberbatch, Simon Pegg, Zoe Saldana, Karl Urban, Bruce Greenwood, Alice Eve etc.
Filmbolag: Paramount.
 
"När den hänsynslöse skurken Khan beslutar sig för att ensam förklara krig mot Federationen måste Kapten Kirk och U.S.S. Enterprises besättning ge sig ut på sitt mest explosiva uppdrag någonsin. De får ta hela sin vapenarsenal för att försvara jorden och undanröja det dödliga hotet från Khan."

Star Trek: Into Darkness är en riktigt stark efterföljare som genom ett intelligent manus, högt tempo och välgjord action fängslar både trogna trekkies och oerfarna Star Trek-tittare som jag själv.
 
Käbblet mellan Kirk och Spock underhåller. 
 
Skådespelarnas insatser är fenomenala. Alla gör utomordentligt ifrån sig, men mest min-nesvärda är Pine (The Finest Hours), Quinto (Heroes), Pegg (Hot Fuzz) och Cumber-batch (Sherlock). De levandegör sina roller och ger filmen en stor dos charm genom att leverera rappa dialoger med bravur. Som tittare fängslas man av deras utmärkt timade käbbel som ger den annars spänningsfyllda filmen härliga inslag av humor.
 
Cumberbatch briljerar som skurken Khan. 
 
Star Trek: Into Darkness är påtagligt välgjord. Förutom den intressanta premissen och de intagande karaktärerna imponeras tittaren av slående vyer, häftiga gadgetar och gry-mma effekter. Därtill bidrar den storslagna musiken till att filmen får kraft.
 
De två vännerna ställs inför nya utmaningar. 
 
Som helhet tar Star Trek: Into Darkness tittaren på ett spännande äventyr som under-håller både inbitna fans och de som precis börjat utforska Star Trek-franchisen.
 

Independence Day: Resurgence

Regissör: Roland Emmerich.
Längd: 1 hr 59 mins.
Genre: Action, sci-fi.
Åldersgräns: 11 år.
Releasedatum: 2016-11-07.
Skådespelare: Liam Hemsworth, Jeff Goldblum, Jessie Usher, Bill Pullman, Maika Monroe, William Fichtner, Sela Ward, Judd Hirsch etc.
Filmbolag: 20th Century Fox.
 
"Det har gått 20 år sedan utomjordingarna nästan lyckades utplåna hela mänskligheten. Nu är de tillbaka och ute efter hämnd. Och trots ett nyutvecklat, omfatt-ande försvarssystem hade vi aldrig kunnat förbereda oss på detta..."
 
Independence Day: Resurgence har inte gjort sig förtjänt av kritiken den fått. Filmen är långt ifrån perfekt men genom karismatiska skådespelare, fängslande spänning och upp-lyftande humor lyckas den ändå tjusa sin publik. Den är dessutom riktigt snyggt gjord och de visuella elementen fick mig att häpna: effekterna är läckra och vyerna makalösa.
 
Utomjordingarna återvänder med större kraft. 
 
Men att jag gillar filmen innebär inte att jag anser att den är fulländad. Handlingen är inte särskilt trovärdig, klyschorna radas upp efter varandra och vissa scener känns upp-repade från Independence Day. Därtill är den aningen utdragen. Jag tycker dock att det är sånt som kan förväntas av den här typen av film, och eftersom Independence Day: Resurgence inte tar sig själv på för stort allvar lyckas den både charma och underhålla tittaren.
 
Det är återigen upp till David och Whitmore att rädda dagen. 
 
Som helhet är Independence Day: Resurgence en sevärd science fiction-film. Gillade du föregångaren lär du tycka om denna också.
 

Warcraft: the beginning

Regissör: Duncan Jones.
Längd: 2 hrs 3 mins.
Genre: Fantasy, äventyr.
Åldersgräns: 11 år.
Releasedatum: 2016-10-10.
Skådespelare: Travis Fimmel, Paula Patton, Dominic Cooper, Ben Foster, Toby Kebbell etc.
Filmbolag: Universal Sony.
 
"Riket Azeroth står inför ett krig när det invaderas av skräckinjagande orker som är på flykt från sin egen döende värld. När en portal mellan de båda världarna öppnas måste en armé kämpa mot total ödeläggelse och en annan för att undvika att utrotas. Mitt i kriget möts osannolika hjältar från vardera sida."
 
Warcraft: the beginning är en visuellt tilltalande film med genomtänkt estetik. Den imp-onerar med skarpa färger, slående miljöer och läckra effekter. Dessvärre har filmen alldeles för många inslag av CGI. Fast animeringarna är snygga framstår de som plasti-ga i kombination med filmens verkliga element. Exempelvis orkerna upplevs som oerh-ört tillgjorda och ser inte särskilt övertygande ut.
 
Filmen är riktigt vacker. 
 
Tyvärr är filmens handling relativt svag. Berättelsen stressas igenom, och händelserna dumpar information på tittaren innan scenen hastigt ersätts av en annan. Det påskyndade upplägget gör att det som sker inte får någon större inverkan på varken karaktärer eller publik. Det gör dessutom att många logiska luckor uppstår, samtidigt som de många namnen på personer och städer som blinkar förbi blandas till ett förvirrande töcken för oss som inte redan är insatta i franchisen.
 
Många av animeringarna ser fejk ut. 
 
Dessvärre kan jag inte heller påstå att jag imponerades av skådespelarna. Många av dem överspelar och framför sina repliker krystat. De har även en påtaglig avsaknad av kemi sinsemellan. Kombinationen av filmens höga tempo, svaga manus och mediokra skådes-pelarprestationer gör dessutom att tittaren aldrig fastnar för eller börjar bry sig om kara-ktärerna. Flera av dem har bra bakgrundshistorier, men inte tillräckligt mycket fokus läggs på dem för att ett intresse ska väckas.
 
Skarpa färger och läckra effekter är det gott om. 
 
Som helhet är Warcraft: the beginning inte en dålig film, men den lyckades inte heller engagera mig tillräckligt för att intresset skulle behållas ända till slutet.
 

X-Men: Apocalypse

Regissör: Bryan Singer.
Längd: 2 hrs 24 mins.
Åldersgräns: 11 år.
Releasedatum: 2016-10-17.
Genre: Action, Science fiction.
Skådespelare: James McAvoy, Michael Fassbender, Jennifer Lawrence, Nicholas Hoult, Oscar Isaac, Rose Byrne, Evan Peters, Sophie Turner, Tye Sheridan etc.
Filmbolag: 20th Century Fox.
 
"Världens mäktigaste mutant har efter tusentals år vak-nat upp i en värld som styrs av människor och är nu fast besluten att förinta hela mänskligheten. I en desp-erat kamp för att rädda människorna går X-Men in i en strid som kommer att avgöra hela världens öde."
 
X-Men: Apocalypse utmärks av ett högt tempo, imponerande action och spektakulära effekter. Det är en visuellt banbrytande film, med grymma effekter och fenomenala sminkningar och kostymer. Därtill gör kombinationen av spänning och humor att tiden flyger förbi. X-Men: Apocalypse är utan tvekan årets starkaste superhjältefilm.
 
Apocalypse värvar fyra mäktiga mutanter. 
 
Vi vet redan att enastående McAvoy (Wanted), Fassbender (Inglourious Basterds) och de andra briljanta skådespelarna som varit med i tidigare filmer kan sina grejer. Law-rence (The Hunger Games) levererar som alltid stadigt och Peters (American Horror Story) är oförglömligt charmig. De som överraskar är däremot de nya ansiktena. Turner (Game of Thrones), Sheridan (Mud), Shipp (House of Anubis), Smit-McPhee (The Road) och Munn (Magic Mike) passar förvånansvärt bra i sina roller och gör stort intry-ck. 
 
Vi får se Jean, Scott och Kurt som ungdomar. 
 
Men filmen har svagheter: en del repliker är klyschiga, mycket i Magnetos parallell upp-repas från tidigare filmer och boven har alldeles för allsmäktiga krafter och oinspirerade motiv för att bli riktigt intressant. Därtill bemöts filmens förödelse för nonchalant av karaktärerna. Visst är det riktigt häftigt att se u-båtar sprängas och städer pulveriseras, men när ingen i filmen tycks bry sig om katastroferna gör inte heller tittaren det.
 
De visuella effekterna och Evan Peters insats gör Quicksilver-scenerna makalösa. 
 
X-Men: Apocalypse är en mäktig och intelligent avslutning på trilogin. De häpnadsväck-ande effekterna och talangfulla skådespelarna gjorde att jag njöt av varje sekund. X-Men: Apocalypse är inte perfekt, men den är så pass underhållande att jag kan tänka mig att se den om och om igen.
 

Captain America: Civil War

Regissör: Anthony Russo, Joe Russo.
Längd: 2 hrs 28 mins.
Åldersgräns: 11 år.
Releasedatum: 2016-10-03.
Genre: Action, science fiction.
Skådespelare: Chris Evans, Robert Downey Jr, Scar-lett Johansson, Sebastian Stan, Anthony Mackie, Don Cheadle, Emily VanCamp, Jeremy Renner etc.
Filmbolag: ©Marvel.
 
"När regeringens påtryckningar om att hålla tillbaka Avengers sår split mellan Captain America och Iron Man förvandlas bästa vänner till bittra fiender. Mot en kuliss av dubbelspel, gäckande skurkar och nya allier-ade utbryter ett slag hela mänsklighetens framtid.
 
Styrkan i Captain America: Civil War ligger främst i de fantastiska skådespelarna. Den stjärnspäckade filmens rollinnehavare presterar exemplariskt och deras sätt att levande-göra sina karaktärer genom trovärdiga kroppsspråk och rappa repliker gör det omöjligt att inte fastna. Därtill har filmen grymma effekter, häftiga gadgetar och välkoreografer-ad action.
 
Ett inbördeskrig utbryter inom Avengers-teamet. 
 
Filmens 148 minuter är dock en betydande svaghet. Captain America: Civil War är all-deles för lång och efter ett tag känns de många actionscenerna likartade och upprepande. Trots att filmen håller en konstant hög kvalité är den inte tillräckligt stark och omväx-lande för att hålla igång så länge utan att förlora lite av tittarens intresse. Därtill ligger så mycket fokus på oenigheterna mellan Captain America och Iron Man att filmens skurk hamnar i skymundan och känns oviktig. 
 
Läckra gadgtar, effekter och superkrafter präglar filmen. 
 
Allt som allt är Captain America: Civil War en välgjord och spännande film som borde ha lyssnat mer till talspråket ”less is more”.
 
 
- Alla bilder är copyrightskyddade av Marvel och Disney. 

Alice through the looking glass

Regissör: James Bobin.
Längd: 1 hr 53 mins.
Åldersgräns: 11 år.
Releasedatum: 2016-10-10.
Genre: Familj, äventyr, fantasy.
Skådespelare: Mia Wasikowska, Helena Bonham Car- ter, Johnny Depp, Anne Hathaway, Sacha Baron Coh- en, Rhys Ifans, Matt Lucas, Lindsay Duncan etc.
Filmbolag: ©Disney.
 
"Alice återvänder till världen Underlandet. Väl där ger hon sig av på en farlig resa bak i tiden för att rädda Den gale hattmakaren, och upptäcker hur tidigare händelser har format livet för hennes vänner (och fiender)."
 
Alice through the looking glass är oerhört visuellt tilltalande. De häpnadsväckande eff- ekterna ger tillsammans med färgstarka vyer och utsökta detaljer ett riktigt imponerande foto. Den vackra miljön bidrar även till att filmen blir stämningsfull och behaglig att se på.
 
Den Galne Hattmakaren behöver Alices hjälp. 
 
Som väntat är skådespelarnas insatser enastående. Kraftfulla Helena Bonham Carter (The King’s Speech), vackra Anne Hathaway (Les Misérables) och härligt besynnerliga Johnny Depp (Pirates of the Caribbean) gör med sina ojämförliga minspel att tittaren fängslas. Jag blev dessutom mycket imponerad av Sacha Baron Cohen (Borat), som berikade filmen med värmande humor. Även Timothy Spall (Enchanted) och den avlidne Alan Rickman (Die Hard) gör stor inverkan med sina röster, fast de aldrig syns i bild.
 
Syskonen Iracebeth och Mirana återupplever det förflutna. 
 
Alice through the looking glass är dock svagare än sin föregångare. Berättelsen är rela- tivt innehållslös och handlingen har en del sidospår som gör den ofokuserad. Filmen omfattar dessutom många klyschor, och det stundtals svajande tempot gör att den ibland upplevs vara utdragen.
 
Efter ett besök av Absolem återvänder Alice till Underlandet. 
 
Trots sina innehållsliga brister är Alice through the looking glass en trevlig familjefilm som bjuder på makalösa visuella effekter och enastående skådespelarprestationer.
 
 
- Alla bilder är copyrightskyddade av ©Disney. 

The Huntsman: Winter's War

Regissör: Cedric Nicolas-Troyan.
Längd: 2 hrs.
Åldersgräns: 11 år.
Releasedatum: 2016-08-22.
Genre: Äventyr, fantasy.
Skådespelare: Chris Hemsworth, Charlize Theron, Emily Blunt, Jessica Chastain, Nick Frost etc.
Filmbolag: Universal Sony.
 
"Den elaka drottningen Ravenna förvandlar sin systers Freyas hjärta till is. Detta svek väcker en isande kraft inom Freya och hindrar henne från att älska. Ett krig bryter ut mellan systernna och jägaren Eric och hans följeslagare Sara måste hjälpa Freya att besegra sin syster så att inte den ondskefulla Ravenna härskar för all framtid."
 
The Huntsman: Winter’s War är marknadsförd som en prequel, men utspelar sig till stör- sta delen efter Snow White and the Huntsman. Föregångarens protagonist – Snövit – syns dock aldrig i bild och förklaringen om hennes frånvaro känns ogenomtänkt. Men avsaknaden av franchisens forna nyckelperson är ingen förlust, och filmen är tillräckligt välgjord för att göra vad den är ämnad för: underhålla.
 
Freya väcker sin utplånade syster till liv. 
 
Tydligt inspirerad av Frozen följer The Huntsman: Winter’s War Disney-succéns angivna mall.  Vad som följer är ett njutbart men mycket förutsägbart äventyr, som på grund utav filmens svaga handling aldrig blir riktigt spännande. Tittaren stimuleras genom värmande humor och välkoreograferad action, men det oinspirerande konceptet gör att händelserna uppfattas sakna glöd och entusiasm.
 
Vi får ta del utav jägarens bakgrundshistoria. 
 
The Huntsman: Winter’s War är dock mycket estetiskt tilltalande. Genom vackra vyer, detaljrika miljöer och kontrastrika färger skapas ett otroligt snyggt foto. Tillsammans med spektakulära effekter och stilfulla kostymer blir filmen en visuell orgie som är omöjlig att slita sig ifrån.
 
Freya rustar sig för krig. 
 
Det mest iögonfallande med filmen är de påkostade skådespelarna, som gör oerhört bra ifrån sig. Emily Blunt (Edge of Tomorrow) och Charlize Theron (Mad Max: Fury Road) gör att filmen kommer till liv och deras förstklassiga insatser förhöjer hela prod- uktionen. Även Chris Hemsworth (Thor) presterar lysande, och fast jag är besviken på Jessica Chastains (Crimson Peak) brist på kemi är jag överlag mycket imponerad över skådespelarna. Vi får dessutom se en kort cameo med Sam Claflin (Me Before You), och Liam Neeson (Taken) medverkar som berättarröst.
 
Ravenna vill ta tillbaka sitt kungadöme. 
 
Trots ett oinspirerat koncept och en förutsägbar handling bjuder The Huntsman: Wint- er’s War på en njutbar upplevelse. Filmen gör stort intryck med sina snygga effekter, och de enastående skådespelarna håller kvar intresset ända till slutet.
 

10 Cloverfield Lane

Regissör: Dan Trachtenberg.
Längd: 1 hr 44 min.
Åldersgräns: 15 år.
Releasedatum: 2016-08-08.
Genre: Science fiction, thriller.
Skådespelare: John Goodman, Mary Elizabeth Winste- ad, John Gallagher Jr. etc.
Filmbolag: Paramount.
 
"Efter en svår bilolycka vaknar en ung kvinna upp i en överlevares underjordiska bunker. Han påstår sig ha räddat henne från en kemisk attack som gjort världen utanför obeboelig. Men hans allt mer märkliga beteen- de gör henne misstänksam och hon bestämmer sig för att fly för att få reda på sanningen."
 
10 Cloverfield Lane har en spänd stämning och genom att aldrig avslöja mer än vad som är nödvändigt förblir tittaren ovetandes om vad som är sant. Den diffusa verkligheten väcker ett starkt behov efter svar, och ovissheten skapar ett engagerande koncept.
 
Efter sin olycka vaknar Michelle upp i en isolerad bunker. 
 
Fast både Mary Elizabeth Winstead (Die Hard 4.0) och John Gallagher Jr. (Hush) presterar helt okej gör de inget större intryck. John Goodman (Argo), är å andra sidan lysande. Genom sin kraftfulla prestation skapar han en komplex karaktär som håller tittaren fängslad till slutet. På egen hand lyckas han bära upp filmen.
 
Trion lever avskurna från omvärlden. 
 
Filmen är dock någorlunda utdragen och innehåller dessutom flera stora, logiska luckor. Att den därtill även har många omotiverade sidparalleller gör att 10 Cloverfield Lane uppfattas som rörig och ofokuserad. Detta märks särskilt på slutet, som inte alls passar in. Det är så pass malplacerat att det inte upplevs tillhöra samma film, då det intensiva lugnet abrupt omvandlas till dåligt integrerad B-action. 
 
Den hotfulle Howard gör allt för att skydda sig. 
 
Allt som allt är 10 Cloverfield Lane en okej thriller, som fångar intresset genom sin mystik och förlorar det genom sina onödiga sidospår.
 

RSS 2.0