Allegiant

Regissör: Robert Schwentke.
Genre: Science fiction, action.
Längd: 2 hr 0 min.
Åldersgräns: 11 år.
Skådespelare: Shailene, Woodley, Theo James, Jeff Daniels, Zoë Kravitz, Ansel Elgort, Miles Teller.
Releasedatum: 12 juli 2016.
 
"Tris och Four flyr och tar sig bortom muren som omringar Chicago. För första gången någonsin lämnar de allt som de känt till. Väl ute är gamla kunskaper meningslösa i ljuset av nya sanningar."
 
 
 
 
Allegiant har snygga effekter, läcker teknologi och många duktiga skådespelare. Ändå är det inte en bra film. Den är klyschig, förutsägbar och saknar hjärta (och hjärna). Dessutom märks det knappt att den baseras på boken med samma namn, och på något sätt passar den inte alls ihop med sina föregångare.
 
Tris kämpar mot sin pojkväns mamma. 
 
När jag tittar på Allegiant upplever jag inte att den har en bärande handling. Det är en väldigt innehållslös film, och när eftertexterna börjar rulla känns det nästan som att den stått och trampat på samma ställe som den började på. Berättelsen rör sig ingen vart, och tradigheten gör det svårt att få grepp om vad filmens egentliga syfte är.
 
Vännerna beger sig till andra sidan muren. 
 
Allt som allt är jag riktigt besviken på Allegiant. Föregångarna är definitivt inte perfekta, men de lyckades underhålla och höll mig intresserad från början till slut. Den här gör däremot mig ytterst tveksamt inställd till om jag vill se den avslutande delen Ascendant.
 

The Mummy

Regissör: Alex Kurtzman.
Genre: Action, fantasy.
Längd: 1hr 50 min.
Åldersgräns: 15 år.
Skådespelare: Tom Cruise, Sofia Boutella, Annabelle Wallis, Russel Crowe, Neil Maskell.
Releasedatum: 23 oktober 2017.
Distributör: Universal Sony.
 
"En prinsessa från antiken som berövats sitt rättmätiga öde, väcks ur sin eviga vila för att hämnas på den värld som en gång tagit hennes liv. med sig ur graven har hon ett raseri och ett hämndbegär som fått tryckkoka i en gravkammare i tusentals år."
 
 
The mummy är en okej nytolkning av den klassiska Mumien-franchisen. Filmen har inte direkt ett nytänkande koncept, men kompenserar det med läckra effekter och snyggt foto. Den är dessutom förvånansvärt rolig. Jag hade inte förväntat mig humor i en Mumie-film, men det fungerar överraskande bra. Men det gör dessvärre att filmen aldrig blir särskilt obehaglig.
 
Nick och vännen Chris letar efter egyptiska artefakter. 
 
En annan nackdel med att blanda in humor i The mummy är att filmen är svår att ta på allvar. Upplägget är spretigt och det känns ofta som att genren är obestämd. Det finns också flera olika handlingsparalleller, vilket gör filmen ofokuserad. Till exempel har Dr. Jykyll och Mr. Hyde viktiga biroller, men de känns på något sätt malplacerade i Mumien-universumet.
 
Den begravna prinsessan vaknar återigen till liv. 
 
Allt som allt är The mummy en okej film med lite för mycket av det goda. Men trots klyschor, rörigt upplägg och förutsägbar handling lyckas den underhålla.
 

Alien: Covenant

Regissör: Ridley Scott.
Genre: Rysare, science fiction.
Längd: 2 hr 3 min.
Åldersgräns: 15 år.
Skådespelare: Michael Fassbender, Katherine Waterston, Billy Crudup, Danny McBride.
Releasedatum: 2 oktober 2017.
Distributör: 20th Century Fox.
 
"På väg till en avlägsen planet upptäcker besättningen på rymdskeppet Covenant vad de tror är ett outforskat paradis. Men i själva verket är det en farlig plats, och nu måste de försöka fly."
 
 
 
Alien: Covenant är efterföljaren till Prometheus. Den har många brister som tunn handling, bleka karaktärer och ett förutsägbart förlopp som vi har sett många gånger tidigare. Upplägget upplevs vara aningen repetitivt, och många av scenerna känns påskyndade. Till exempel växer utomjordingarna obegripligt snabbt, och man hinner knappt blinka förrän de dubblat sin storlek. 
 
Den främmande planeten visar sig ha många faror. 
 
Ändå är det svårt att inte ryckas med och underhållas. Jag tycker faktiskt förvånansvärt mycket om filmen. Förväntar du dig ett mästerverk kommer du självfallet bli besviken. Men om du, som jag, vill se en klassisk scifi-skräck med mycket blod och karaktärer som avverkas en efter en, lär du bli nöjd med Alien: Covenant. Visst kan man argumentera för att konceptet är uttjatat, men det underhåller och är spännande. Dessutom är fotot snyggt och Michael Fassbender är som alltid superb i sin roll.
 
En efter en avverkas medlemmarna i besättningen. 
 
Allt som allt är Alien: Covenant en bra science fiction-rulle. Det är en spännande och brutal film, som trots många brister underhåller.
 

Wonder Woman

Regissör: Petty Jenkins.
Genre: Fantasy, action.
Längd: 2 hr 20 min.
Åldersgräns: 11 år.
Skådespelare: Gal Gadot, Chris Pine, Connie Nielsen, Danny Huston, Robin Wright, David Thewlis, Ewen Bremner, Elena Anaya.
Releasedatum: 9 oktober 2017.
Distributör: Warner bros.
 
"Diana är uppvuxen på en skyddad paradisö. Men när en amerikansk pilot kraschar där och berättar om en massiv konflikt lämnar hon sitt hem, övertygad om att hon kan stoppa hotet."
 
 
Wonder woman är en rätt typisk superhjälte-film. Handlingen är enkel och händelseförloppet förutsägbart. Den har dessutom många klyschor och ologiska detaljer, samt en hel del överdrivna scener. Faktum är att filmen blir rätt fånig emellanåt; något som förstärks av bristfälliga effekter. Men trots det, tycker jag mycket om filmen.
 
Trots klyschor och ologiska detaljer underhåller filmen. 
 
Wonder woman är nämligen rätt härlig. För det första passar Gal Gadot riktigt som Diana, och jag kan inte riktigt föreställa mig någon annan i rollen. Dessutom är filmen rätt charmig. Det är roligt att se kulturkrocken när Diana kommer till människans värld, och trots att vi har sett det mesta förut kan jag inte undgå att smälta. Om man inte är för kritisk mot bristerna, så är det lätt att underhållas och koppla av till filmen.
 
Gal Gadot passar som Wonder woman. 
 
Allt som allt är Wonder woman bra; varken mer eller mindre. Den väckte intresse relativt fort och behöll det ända till eftertexterna, men hade kunnat arbeta mer för att motverka klyschor.
 

Blade Runner (limited steelbook)

Regissör: Ridley Scott
Genre: Thriller, science fiction.
Längd: 1 hr 57 min.
Åldersgräns: 15 år.
Skådespelare: Harrison Ford, Rutger Hauer, Sean Young, Edward James Olmos, Daryl Hannah.
Releasedatum: 2 oktober 2017
Distributör: Warner bros.
 
"I ett högteknologiskt framtidssamhälle som börjar förfalla är Deckard på jakt efter förrymda, livsfarliga replikanter och dras samtidigt till en mytsisk kvinna vars hemligheter riskerar att förtära honom."
 
 
 
Blade runner är science fiction-klassikern som varit på allas läppar sedan 1982. Nu, 35 år senare, har den ny-release. Förutom ett nytt, snyggt utseende på fodralet, har filmen utökats med fler scener som tidigare klippts bort. Om man är ett fan av filmen, kan det vara en bra idé att utöka sin samling med denna steelbook-utgåva.
 
Deckard letar efter replikanter. 
 
Det här var faktiskt första gången som jag såg Blade runner. Förväntningarna var höga, eftersom viskningar om ett mästerverk sedan länge nått mitt öra. Dessvärre uppvisade filmen inte den kvalité som jag väntat mig, och ärligt talat måste jag säga att den känns överreklamerad. Det långsamma tempot och den oklara handlingen tråkade ut mig. Mitt intresse fångades aldrig upp, och trots att skådespelarna presterade väl började jag aldrig bry mig om karaktärerna.
 
Den futuristiska världen grundas på teknologiska lösningar. 
 
I det stora hela känns Blade runner som ett plattfall. Jag respekterar att det många tycker att filmen är fantastisk, men kan inte konstatera annat än att den inte var för mig.
 

Prometheus

Regissör: Ridley Scott.
Genre: Science fiction.
Längd: 2 hr 3 min.
Åldergräns: 15 år.
Skådespelare: Noomi Rapace, Michael Fassbender, Charlize Theron, Idris Elba, Guy Pearce, Sean Harris.
Releasedatum: 13 oktober 2013.
Distributör: 20th Century Fox.
 
"En grupp vetenskapsmän och äventyrsresande sätter deras fysiska och mentala gränser på prov när de landar i en avlägsen värld. Där hittar de svaren på våra svåraste frågor och livets slutliga mysteriet."
 
 
 
Jag är inte särskilt förtjust i Alien-filmerna, men tycker mycket om Prometheus. Det visade sig vara en förvånansvärt spännande film med högt tempo och många duktiga skådespelare. Dessutom är effekterna grymma, och det visuella överlag imponerar.
 
Gruppen utforskar planetens tunnlar. 
 
Men Prometheus har förstås brister. Exempelvis är trovärdigheten låg, vissa scener överdrivna och en del dialoger krystade. Dessutom hade jag svårt att verkligen känna något för protagonisterna, och sidkaraktärerna är mest likgiltiga skuggor i bakgrunden. Det finns också några logiska luckor.
 
Ingenjörerna visar sig vara människans förfäder. 
 
Men allt som allt är Prometheus mycket bra. Den får effektivt adrenalinet att pumpa, och trots att filmen är två timmar hade jag gärna sett mer.
 

King Arthur: Legend of the sword

Regissör: Guy Ritchie.
Genre: Action, fantasy.
Längd: 2 hr 6 min.
Åldersgräns: 11 år.
Skådespelare: Charlie Hunnam, Astrid Bergés-Frisbey, Jude Law, Eric Bana, Aidan Gillen, Djimon Hounsou.
Releasedatum: 18 september 2017.
Distributör: Warner bros.
 
"När Arthurs far mördas, tar hans farbror kronan. Arthur berövas sitt arv och vet inte själv om sin egen bakgrund och lever därför ett tufft liv i stadens gränser. När han en dag drar svärdet ur stenen tvingas han möta sanningen."
 
 
King Arthur: Legend of the sword är en helt okej fantasyfilm. Handlingen är enkel och rätt trivial, men det är ändå underhållande att följa Arthurs resa mot kronan. Dessutom är effekterna riktigt bra, och filmen bör ses om så bara för den snygga CGI:s skull.
 
Arthur drar svärdet ur stenen. 
 
Därtill medverkar förstås en hel del duktiga skådespelare, som Hunnam (Sons of anarchy), Law (Sherlock Holmes), Bana (Troy), Gillen (Game of thrones) och Hounsou (Gladiator). De vet alla hur de ska göra för att fånga tittarens uppmärksamhet. Därför är det synd att de undermineras av karaktärernas bleka utformande. De är nämligen väldigt stereotypiska och inte särskilt intressanta att följa. Deras utveckling påverkas också negativt av den väldigt påskyndade berättelsen.
 
Bra skådespelare, dåliga karaktärer. 
 
King Arthur: Legend of the sword är som helhet måttligt tillfredsställande. Filmen är varken bra eller dålig.
 

Pirates of the Caribbean: Salazar's Revenge

Regissör: Joachim Rønning, Espen Sandberg.
Genre: Äventyr, fantasy.
Längd: 2 hr 9 mins.
Åldersgräns: 11 år.
Skådespelare: Johnny Depp, Javier Bardem, Geoffrey Rush, Brenton Thwaites, Kaya Scodelario.
Releasedatum: 2 oktober 2017.
Distributör©Disney.
 
"Salazar och spökseglarna flyr från Djävulens triangel med sikte på att förgöra alla pirater till sjöss."
 
 
 
 
 
Salazar’s revenge underhåller med högt tempo, grymma effekter och briljanta skådespelare. Johnny Depp är föga förvånande som Sparrow, och hans excentriska minspel lockar som alltid fram skratt. Även andra välbekanta ansikten, som inte syntes till i I främmande farvatten, dyker upp i filmen. Exempel på detta är Will, Elizabeth och Jacks besättning. 
 
Salazar vill utrota alla pirater. 
 
Men trots denna återförening är Salazar’s revenge nykomlingarnas film. De centrala rollerna är nämligen Henry (Wills son), Carina och Salazar. Skådespelarna som porträtterar dem gör mycket bra ifrån sig alla tre, men jag kunde ändå inte undgå att störa mig på känslan av att Sparrow och de andra ursprungliga karaktärerna degraderats till sidkaraktärer. Henry och Carina framställs nämligen som de nya Will/Elizabeth, och det känns som att de gamla skådespelarna lämnar över facklan till en ny generation.
 
Sparrow måste hjälpa Henry och Carina. 
 
Det finns ytterligare några saker som gjorde att jag inte helt och hållet älskade filmen.
  • Filmen förklarar inte särskilt tydligt hur magisystemet fungerar och vad som är möjligt. Det hela känns ofta övermäktigt och blir ibland för mycket och för konstlat.
  • Några saker som sker i filmen motsäger sådant som har hänt i tidigare delar. Exempel på detta är berättelsen om hur Jack fick kompassen.
  • Händelseförloppet är rätt förutsägbart och det finns inga direkt oväntade vändningar.
 Gränsen mellan vän och fiende är tunn. 

 

Allt som allt är Salazar’s revenge bra, men inte lika klockren som de första filmerna i franchisen. Den underhöll mig och fick mig att skratta, men känns samtidigt som en umbärlig fortsättning.

 

 
Alla bilder är copyrightskyddade av ©Marvel. 

Guardians of the galaxy vol. 2

Regissör: James Gunn.
Genre: Sci-fi, äventyr, action.
Längd: 2 hr 15 min.
Åldersgräns: 11 år.
Skådespelare: Chris Pratt, Zoe Saldana, Dave Bautista, Vin Diesel, Bradley Cooper, Michael Rooker.
Releasedatum: 11 september 2017.
DistributörDisney, ©Marvel
 
"Gänget färdas i kosmos yttersta gränsland. De måste kämpa för att hålla ihop sin nyfunna familj när de nu börjar nysta i mysteriet kring vilka som är Peter Quills riktiga föräldrar."
 
 
 
Nästan alla verkar tycka mer om den första Guardians of the galaxy-filmen än den andra, men av någon anledning föredrar jag denna. Sure, handlingen är inte särskilt originell och ibland känns alltsammans rätt långrandigt, men ändå lyckades jag underhållas. Filmen har bra skådespelare, svängig musik, grymma effekter och fick mig verkligen att fastna.
 
Väktarna är tillbaka för att skydda galaxen. 
 
Filmens största styrka är humorn, som enligt mig är ännu roligare än i föregångaren. Jag fastnade allt mer för karaktärerna och är helt förälskad i gruppdynamiken mellan dem. Deras färgstarka personligheter och konstanta munhuggande fick mig att skratta högt flera gånger. Favoriten är mini-Groot. Han är så söt att man vill krama honom till döds, och att han fick större roll i denna film är en av anledningarna till att jag fängslades mer.
 
Mysteriet kring Peters föräldrar får en farlig vändning. 
 
Allt som allt blev jag förvånansvärt underhållen av Guardians of the galaxy 2. Visst har den brister, men de fantastiska karaktärerna gör att jag faktiskt inte bryr mig.
 

Ghost in the shell

Regissör: Rupert Sanders.
Genre: Action, science fiction.
Längd: 1 hr 47 min.
Åldersgräns: 11 år.
Skådespelare: Scarlett Johansson, Pilou Asbæk, Takeshi Kitano, Juliette Binoche, Michael Pitt.
Releasedatum: 7 augusti 2017.
Distributör: Paramount.
 
"Major räddas undan döden, och blir den första av sitt slag: en mänsklig hjärna i en artificiell kropp, designad för att bekämpa cyberbrottslingar. När hon utreder en brottsling gör hon en upptäckt om sitt tidigare liv, och den organisation hon skapades för att tjäna."
 
 
Ghost in the shell har potential. Konceptet är fascinerande och filmen är riktigt snyggt gjord, med uppseendeväckande effekter, vackert foto och härligt starka färger. Men tyvärr är handlingen för blek och fantasilös för att gripa tag. Långa sekvenser är rätt överdrivna och tråkiga, mycket upprepas och ofta fann jag mig själv med att distraheras av annat. Jag upplevde helt enkelt inte att filmen någonsin blev spännande.
 
De många actionscenerna känns upprepande och ofta innehållslösa. 
 
Utöver den tunna berättelsen hade jag också svårt för karaktärerna. De känns så intetsägande, och hade behövt betydligt mer djup för att jag skulle fastna för dem. Nu känns de mest som tomma skal (pun intended) och jag brydde mig inte om vad som hände med dem.
 
Skådespelarna är duktiga men rår inte på det svaga manuset. 
 
Allt som allt är Ghost in the shell okej. Den är riktigt snygg utåt sett, men saknar det hjärta som skulle ha fått mig att engageras känslomässigt. Som helhet hade jag hoppats på mer.
 

Guardians of the galaxy

Regissör: James Gunn.
Genre: Sci-fi, äventyr, action.
Längd: 1 hr 56 min.
Åldersgräns: 11 år.
Skådespelare: Chris Pratt, Zoe saldana, Dave Bautista, Bradley Cooper, Vin Diesel, Lee Pace, Glenn Close.
Releasedatum: 1 december 2014.
Distributör: Disney, ©Marvel.
 
"Äventyraren Peter stjäl ett mystiskt klot och blir föremål för en skoningslös prisjakt. För att undkomma fiender sluter han motvillig vapenvila med den skjutglade tvättbjörnen Rocket, trähumanoiden Groot, lönnmördaren Gamora och den hämndlystne Drax."
 
 
Guardians of the galaxy har en sliten struktur. Handlingen är uttjatad och händelserna förutsägbara. Den är också smårörig, och stundtals för ”spacad”. Magiska klot, långa actionscener, det klassiska ”jag-ska-döda-alla-i-universum”-hotet och många andra utnötta troper blir helt enkelt lite för mycket. Ändå är det allt annat än en blek produktion, och filmen lyckas mot alla odds underhålla.
 
Peter försöker charma sig in i Gamoras hjärta. 
 
Det som får filmen att sticka ut är främst humorn. Ibland känns skämten framtvingade, men för det mesta är de fantastiskt roande. Karaktärerna är oerhört charmiga, och jag älskar verkligen deras sinne för humor. Envisa tvättbjörnen Rocket och gravallvarliga Drax är favoriterna, som bjöd på flest skratt. De bidrog med en gladlynt ton som lättade upp det annars lite tunga konceptet.
 
De omaka vännerna måste hindra galaxen från att förintas. 
 
För övrigt har filmen läckra effekter, många duktiga skådespelare och störtskön musik. Som helhet är alltså Guardians of the galaxy en bra film – som trots sin opersonliga och klyschfyllda handling, har en hel del spänning och humor. Det är inte min Marvel-favorit (X-Men och Doctor Strange ligger fortfarande i toppen) – men definitivt en film värd att se, om så bara för humorns skull.
 
 
Alla bilder är copyrightskyddade av ©Marvel. 

Monster Trucks

Regissör: Chris Wedge.
Genre: Familj, action.
Längd: 1 hr 40 min.
Åldersgräns: 7 år.
Skådespelare: Lucas Till, Jane Levy, Thomas Lennon, Barry pepper, Rob Lowe, Danny Glover, Amy Ryan.
Releasedatum: 3 juli 2017.
Distributör: Paramount.
 
"En dag upptäcker Tripp den bensinslukande varelsen Creech. För att skydda sin nya vän gömmer Tripp honom under motorhuven på sin senaste modell, vilket förvandlar den till en levande monstertruck med superkrafter. Tillsammans ger sig duon iväg på en resa för att återförena Creech med sin familj."
 
Att tramsiga Monster Trucks är en barnfilm för Nickelodeon märks tydligt. Skådespelarna artikulerar överdrivet och uppförstorar sina uttryck, manuset är klyschigt och det är lätt att gissa sig till vad som kommer att hända. Filmen följer en redan uttjatad mall, och bidrar inte med något nytt. Som vuxen har jag också svårt att tycka om bortskämda protagonisten Tripp, och både huvudkaraktär och sidkaraktärer känns bleka.
 
Tripp blir bästa vän med den mystiska Creech. 
 
Med det sagt kan jag inte undgå från att tycka om Monster Trucks. Den är faktiskt rätt söt och mysig, och påminner på något sätt om Herbie. Den nästan härligt barnsliga tonen väcker nostalgi, och jag kan inte låta bli från att charmas av det fult animerade monstret. Monster Trucks är småknäpp, men jag hade säkerligen älskat filmen om jag hade sett den för tolv år sedan, och just det faktum gör att jag inte kan tycka illa om den som vuxen. Om du är eller har ett barn runt 7-12 år, är sannolikheten stor att Monster Trucks passar som handen i handsken.
 

Life

Regissör: Daniel Espinosa.
Genre: Science fiction, thriller.
Längd: 1 hr 44 min.
Åldersgräns: 15 år.
Skådespelare: Rebecca Ferguson, Jake Gyllenhaal, Hiroyuki Sanada, Ryan Reynolds, Ariyon Bakare.
Releasedatum: 7 augusti 2017.
Distributör: Universal Sony.
 
"Ett team ombord på rymdstationen ISS är på väg att finna bevis för liv på planeten Mars. Allt eftersom forskningen fortskrider börjar deras metoder få oönskade konsekvenser, och livsformen de nyss upptäckt visar sig långt mer intelligent än någon hade kunnat föreställa sig."
 
Life har fått mycket kritik för uttjatad handling, logiska luckor, klyschigt manus, korkade karaktärer och förutsägbart händelseförlopp. Allt detta är sant, och fick även mig att himla med ögonen. Ändå kan jag inte undgå att tycka riktigt mycket om filmen.
 
Teamet försöker bevisa att det finns liv på Mars. 
 
Faktum är att jag verkligen gillade Life. Den är välspelad och riktigt spännande, och jag satt som på nålar under hela filmens gång. Intensiva och stundtals obehagliga actionscener gör tillsammans med den täta stämningen Life smått skrämmande. Dessutom är fotot riktigt snyggt, och de visuella effekterna väl utförda.
 
Besättningen kämpar för sin överlevnad. 
 
Life är alltså en scifi-film värd att se. Jag kan förstå varför den har fått kritik, men bryr mig inte särskilt eftersom jag verkligen underhölls. Som helhet är det en stadig alienfilm.
 

Logan

Regissör: James Mangold.
Genre: Action, science fiction.
Längd: 2 hr 17 min.
Åldersgräns: 15 år.
Skådespelare: Hugh Jackman, Patrick Stewart, Dafne Keen, Boyd Holbrook, Stephen Merchant.
Releasedatum: 2017–07–17.
Distributör: 20th Century Fox.
 
"I en nära framtid tar en sliten Logan hand om en sjuk Professor X, i en gömma nära den mexikanska gränsen. Men Logans försök att hålla sig undangömd från världen och sitt förflutna ställs plötsligt på sin spets när en ung mutant anländer och som visar sig förföljas utav mörka krafter."
 
Logan utspelas år 2029, alltså sex år efter Days of future past, och utmärker sig stort från resterande Xmen-filmer. Bland annat är den betydligt mer laddad och atmosfärisk. Med en lågmäld stämning i stil med postapokalyptiska tv-spelet The last of us, blir filmen kraftfull och intim i sin enkelhet, och på något sätt känns den mer smärtsam, mogen och tung än tidigare installationer.
 
Logan tar hand om en sjuk Charles. 
 
Logan är mer karaktärsdriven än franchisens föregående filmer. Brännpunkten har skiftat till individerna, och fokus ligger på deras relationer snarare än på effekter och storslagna kraftmätningar. Vi lär känna en mer sårbar Logan, vars melankoli förstärks av filmens förvånansvärda brutalitet. Logan är nämligen riktigt våldsam, och den ökade åldersgränsen tydliggörs i form av råa actionscener och hårdare språk.
 
En ny, ung mutant har mycket gemensamt med Logan. 
 
Filmen har egentligen bara två svagheter: antagonisten är underutvecklad och filmen aningen för lång. Bortsett från det är Logan briljant. Det är utan tvekan en av de starkare filmerna i franchisen. Detta oförglömliga actiondrama både roar och berör, och markerar ett mäktigt avslut för Charles och Logan. 
 

Kong: Skull Island

Regissör: Jordan Vogt-Roberts.
Genre: Action, äventyr, fantasy.
Längd: 1 hr 59 mins.
Åldersgräns: 11 år.
Skådespelare: Tom Hiddleston, Brie Larson, Samuel L. Jackson, John C. Reilly, John Goodman.
Releasedatum: 24 juli 2017.
Distributör: Warner Bros.
 
"En grupp bestående av forskare, soldater och äventyrare ger sig av för att utforska en aldrig tidigare kartlagd ö i Stilla havet. Men när de ger sig in på den mäktiga Kongs territorium urartar expeditionen snart till den ultimata kampen mellan människa och natur."
 
 
Kong: Skull Island är en reboot av klassiska King Kong, och följer alltså inte upp tidigare filmer om samma karaktär. Istället ämnar detta äventyr introducera den stora apan inför en crossover mellan Kong och Godzilla, som kommer ut år 2020. Men trots att Skull Island är den senaste filmen om King Kong, känns den gammal och efterapande – som en Jurassic Park-wannabe.
 
På mystiska Skull Island hittar människorna Kong. 
 
Kong: Skull Island är en typisk Hollywoodfilm med extra allt: större monster, fler explosioner och mer krystat manus. Mer fokus ligger på skjutande än handling, som vid det här laget är löjligt uttjatad. De många klyschorna och den bristande trovärdigheten gör det som sker barnsligt förutsägbart, och fast skådespelarna är uppenbart begåvade hade jag svårt att fastna för deras karaktärer. Precis som resten av filmen var de alldeles för bleka.
 
Klassiska "monsterkrossar-scener" finns såklart med. 
 
Filmens styrka är det visuella. Effekterna ser riktigt bra ut, och det snygga fotot häpnar med vackra vyer, smickrande vinklar och smidiga klippningar mellan scenerna. Visserligen övertygar inte monstren och miljön helt, och det syns ofta är de inte är verkliga. Ändå är det så pass välgjort att man som tittare förloras i skönheten.
 

High-Rise

Regissör: Ben Wheatley.
Genre: Action, sci-fi.
Längd: 1 hr 58 min.
Åldersgräns: 15 år.
Skådespelare: Tom Hiddleston, Jeremy Irons, Sienna Miller, Luke Evans, Elisabeth Moss, James Purefoy.
Releasedatum: 31 juli 2017.
Distirbutör: Universal Sony.
 
"Robert är den senaste bogästen i en nybyggd högteknologisk lyxskrapa i 1970-talets London. Här lever en urban elit bestående av en mängd olika yrkesgrupper ett sekluderat harmoniskt liv. Sakta börjar harmonin i huset att rubbas och små incidenter övergår till alltmer våldsamma händelser."
 
High-Rise är minst sagt en udda film. Den har inte riktigt en konkret handling, utan består snarare av ett antal osammanhängande och bisarra händelser, som tillsammans bildar en vrickad helhet. Det absurda tumultet är både skrattretande roligt, samtidigt som det spirar iväg lite väl långt med all förstörelse och våld. 
 
I lyxskrapan försegår många underliga saker. 
 
Jag fastnade inte för karaktärerna. Detta för att de helt enkelt är för knäppa, och jag inte kunde relatera till dem. Däremot tyckte jag om musiken, och jag anser ABBAs ”SOS” används på ett briljant sätt. Dessutom är fotot magiskt, och rent visuellt strålar filmen.
 
Dr. Robert Laing dras in i ett våldsamt kaos. 
 
Som helhet är High-rise en underlig film, helt utan självkontroll. Det är en galen kakafoni av händelser, som förundrar med sin absoluta avsaknad av sans.
 

Skönheten och odjuret

Regissör: Bill Condon.
Genre: Fantasy, musikal, familj.
Längd: 2 hr 9 min.
Åldersgräns: 11 år.
Skådespelare: Emma Watson, Dan Stevens, Luke Evans, Josh Gad, Kevin Kline, Ewan McGregor, Ian McKellen, Emma Thompson, Stanley Tucci.
Releasedatum: 31 juli 2017.
Distributör: ©Disney.
 
"En ung kvinna blir tillfångatagen av ett odjur, som visar sig vara en förtrollad prins."
 
 
 
 
Skönheten och odjuret är en spelfilm som baseras på den tecknade filmen från 1991. Några scener är tillagda medan andra har tagits bort, men allt som allt håller sig denna uppdaterade version relativt trogen originalet. Det blir en sentimental nostalgitripp, som sätter ett leende på tittarens läppar.
 
Uppfinnaren Belle hjälper fadern Maurice.  
 
Filmen är oerhört välspelad. Emma Watson är fantastisk i rollen som protagonisten Belle, Luke Evans passar som handen i handsken som Gaston och Josh Gad sätter liv i den tidigare stereotypiska LeFou. Dessutom är fotot riktigt snyggt, och CGI:n används till att skapa de mest makalösa av vyer. Jag övertygas dock inte helt när det kommer till de animerade karaktärernas utseenden, och exempelvis Odjuret ser inte verklig ut i förhållande till de mänskliga karaktärerna.
 
De som bor i slottet har blivit förtrollade. 
 
Skönheten och odjuret känns dock inte lika mäktig som originalet. Filmen upplevs nämligen som lite tafatt ibland. Enligt mig är spelfilmsversioner en chans att göra berättelsen mer mogen och vågad, men här är det snarare så att kraftfulla scener har tonats ner eller tagits bort helt. Glädjen är inte riktigt lika euforisk, sorgen inte lika förkrossande och rädslan inte lika skräckfylld. Mycket av det som händer sker snarare suggestivt, vilket gör att denna otecknade version nästan känns mer barntillåten än den tecknade. Resultatet av de dämpade känslorna blev att jag inte berördes lika mycket.
 
Gaston uppvaktar en motvillig Belle. 
 
Som helhet är Skönheten och odjuret en ljuvlig må bra-film. Originalet må vara snäppet bättre, men berättelsen gör sig ändå riktigt bra i spelfilmsformat. Jag älskar musiken trots den tydliga användningen av autotune, och förvånades över skådespelarnas fantastiska sångröster. Skönheten och odjuret är allt som allt en härlig nostalgitripp som rekommenderas varmt.
 
 
Alla bilder är copyrightskyddade av ©Disney.  

Assassin's Creed

Regissör: Justin Kurzel.
Genre: Action, äventyr, sci-fi.
Längd: 1 hr 55 min.
Åldersgräns: 15 år.
Skådespelare: Michael Fassbender, Marion Cotillard, Jeremy Irons, Brendan Gleeson, Charlotte Rampling.
Releasedatum: 2017-05-29.
Distributör: 20th Century Fox.
 
"Genom banbrytande teknik får Callum uppleva sin förfader Aguilars liv i 1400-talets Spanien. Callum upptäcker att han härstammar från en hemlig sammanslutning av lönnmördare, och utvecklar deras kunskap och färdigheter som krävs för att ta sig an den grymma Tempelherreorden i nutid."
 
Äventyret Assassin’s Creed baseras på den populära spelfranchisen med samma namn och följer två sammanlänkade handlingsparalleller: en i nutid och en i 1400-talets Spanien. Konceptet är läckert och tanken god, men dessvärre är själva utförande så pass svagt att filmen snabbt förlorar tittarens engagemang.
 
Nutid kombineras med 1400-talets Spanien. 
 
Filmen är välspelad, och kompetenta Fassbender inger förtroende. Men skådespelarna får inte mycket att arbeta med. Karaktärerna är bleka, och vi lär inte känna dem tillräckligt för att bry oss om vem som lever och vem som dör. Manuset är helt enkelt inte tillräckligt genomtänkt: intresset fångas inte upp och händelserna är dåligt förklarade. Dessutom känns handlingen både förenklad och invecklad på samma gång, och som tittare får man inte ut mycket av det som sker. Exempelvis känns scenerna i det förflutna nästan överflödiga, då de inte driver handlingen framåt. Och det fåniga sökandet efter det oförklarligt vaga, magiska äpplet är inte tillräckligt för att engagera.
 
Callum kastas in i stridens hetta. 
 
Vidare är effekterna mediokra, och actionscenerna ser väldigt koreograferade och stela ut. Eftersom jag är ett fan av spelfranchisen såg jag mycket fram emot att se lönnmördarnas smidighet på skärm, men striderna har för vältajmade slag och duckningar i min smak. Det ser för planerat, för tillgjort ut. Det speglar egentligen filmen som helhet: fast den är långt ifrån dålig känns den överlag rätt krystad.
 
Viljestarka Aguilar arbetar som lönnmördare. 
 
Allt som allt är Assassin’s Creed okej. Handlingen blir lite långrandig att följa efter ett tag, och karaktärerna är inte mycket att hurra över. Filmens problem är helt enkelt att den inte roar. Men tekniken är häftig och skådespelarna duktiga, och därför räddas Assassin's Creed från att bli ett totalt bottennapp.
 

Passengers

Regissör: Morten Tyldum.
Genre: Sci-fi, drama, romantik.
Längd: 1 hr 56 min.
Åldersgräns: 11 år.
Skådespelare: Chris Pratt, Jennifer Lawrence,
Michael Sheen, Laurence Fishbourne.
Releasedatum: 2017-05-15.
Distributör: Universal Sony.
 
"Två passagerare på en resa mot en ny planet hamnar i livsfara när deras stasiskapslar plötsligt väcker dem 90 år för tidigt. Eftersom det är fel på rymdskeppet måste de rädda de 5000 andra passagerarna som sover."
 
 
 
Passengers är en mycket annorlunda science fiction. Här finns inga utomjordingar eller storslagna actionscener, utan fokus ligger på karaktärernas liv och relationer till varandra. Det är ett lågmält drama i rymden, och fast det kanske låter trist kan jag försäkra dig om att så inte är fallet.
 
I sin ensamhet väcker Jim den sovande Aurora. 
 
Det är inte vanligt att science fiction-filmer har större inslag av romantik än rymdkatastrofer, men i Passengers fungerar det oväntat bra. Karaktärerna är charmiga, lätta att tycka om och deras kemi till varandra känns äkta. Tack vare att tidsresor, superkrafter och strider mot monster uteslutits, tillåts deras relation att långsamt byggas upp och utvecklas på ett gripande sätt. Deras förhållande ger filmen en oerhört trivsam stämning, och jag mådde personligen väldigt bra av att följa den underhållande duon. Alla skådespelarna gör mycket bra ifrån sig, och speciellt Lawrence imponerar med sin berörande gestaltning.
 
Successivt slutar skeppet fungera. 
 
Men Passengers är också spännande. Filmens fascinerande koncept är i stil med Across the universe av Beth Revis, och den futuristiska miljön är mycket intressant. Läckra platser varvas med häftiga gadgetar, och trots att vi inte har den sortens teknologi idag upplevs allt som fullt trovärdigt. Därtill har filmen ett vackert foto, ruggigt snygga effekter och en trollbindande atmosfär som gradvis blir allt mer spänd. Det enda jag egentligen saknar är lite mer djup i berättelsen och ett lite mindre förutsägbart slut, men det är petitesser i förhållande till det som är bra.
 
Desperat försöker duon lista ut vad som är fel. 
 
Stillsamma Passengers är ett välspelat och kraftfullt rymddrama. Filmen blandar spänning med humor, och håller tittaren fängslad ända till slutet.
 

Arrival

Regissör: Denis Villeneuve.
Genre: Drama, sci-fi.
Längd: 1 hr 56 min.
Åldersgräns: 11 år.
Skådespelare: Amy Adams, Jeremy Renner,
Forest Whitaker, Michael Stuhlbarg, Tzi Ma.
Releasedatum: 2017-04-17.
Distributör: Universal Sony.
 
"När några mystiska rymdskepp landar på Jorden, kallas ett expertteam med bland annat språkvetaren Louise Banks och fysikern Ian Donnelly in för att försöka ta reda på utomjordingarnas avsikter."
 
 
 
Arrival skiljer sig från många andra science fiction-filmer. De karakteristiska blodiga striderna syns inte till, utan har ersatts av ett avskalat och relativt stillsamt drama med fokus på karaktärer och känsla. Atmosfären är laddad, och det tydliggörs tidigt att filmen tar sig själv på stort allvar. Fotot är nämligen makalöst vackert, skådespelarna mycket professionella, och filmen integrerar på ett riktigt snyggt sätt aktuella samhällsproblem i handlingen.
 
Språkexperten Louise försöker kommunicera med utomjordingar. 
 
Det är minst sagt intressant att följa alltsammans, och jag är förtjust över filmens oväntade djup och komplexitet. Jag gillar att inte alla svar levereras på ett silverfat, och att Arrival uppmanar tittaren att tänka efter och reflektera. Dessvärre blir det ibland för otydligt vad filmen vill säga. Till viss del är den väldigt svår att förstå, och ordentliga svar ges inte på de frågor som väcks under filmens gång. Jag sökte till och med fram information på extern väg för att ordentligt förstå vad som hänt, men fann mest spekulationer snarare än fakta. En bra film behöver inte ge svar på allt, men Arrival hade behövt samla ihop de svårtydliga trådarna bättre för att ge ett mer tillfredsställande avslut.
 
Utomjordingarnas besök för samman Louise med Ian. 
 
Som helhet är Arrival en stillsam men mäktig science fiction-film. Den är oerhört snyggt gjord och utstrålar stor kompetens. Men för mycket är oklart när eftertexterna börjar rulla, och som tittare kände jag mig lite lurad då jag aldrig fick svar på mina frågor. Filmen är dessutom rätt långsam, och under vissa sekvensen förlorade jag intresse. Det som är fascinerande är dock att Arrival verkligen får tittaren att reflektera och häpnas efteråt, men inte särskilt mycket under filmens gång.
 

RSS 2.0