Ocean's eleven

Regissör: Steven Soderbergh.
Genre: Thriller.
Längd: 1 hr 52 min.
Åldersgräns: 7 år.
Skådespelare: George Clooney, Brad Pitt, Matt Damon, Andy Garcia, Julia Roberts, Bernie Mac, Scott Caan.
Inspelningsår: 2001.
 
 "Danny trotsar oddsen i en sekundsnabb stöt av kasinon i Las Vegas – vilka alla ägs av en hänsynslös magnat, som har ett förhållande med Dannys före detta fru. Om allt går som det ska blir bytet 150 miljoner dollar."
 
 
 
 
 
 
Ocean’s eleven är en remake av filmen med samma namn från 1960, och passar mig som handen i handsken. Jag tycker nämligen mycket om väl utförda kupp-filmer, vilket detta är. Manuset är intelligent, skådespelarna duktiga och det är spännande att följa deras planering och genomförande av kuppen. Här är det inte målet som är det intressanta: vi vet redan hur det kommer att sluta. Istället är det resan dit; att se hur de lyckas, som fängslar. 
 
Varje medlem i gruppen är specialisterad inom ett särskilt område. 
 
Men fast jag tyckte om filmen, kan jag inte påstå att den är felfri. För det första hade den kunnat klippas ner i början, då det tar ett tag för handlingen att komma igång ordentligt. Sen anser jag även att trovärdigheten brister, och att handlingen saknar överraskningsmoment. Karaktärerna möter inte några motgångar och precis som jag skrev tidigare så är det rätt uppenbart redan från början att de kommer att lyckas med sin plan.
 
De elva männen genomför en otänkbar kupp mot Las Vegas kasinon. 
 
Ocean’s eleven känns som en blandning mellan Mission impossible och Now you see me, och passar dig som tycker om kuppfokuserade thrillers. En riktigt underhållande film!
 

The Beguiled

Regissör: Sofia Cappola.
Genre: Drama.
Längd: 1 hr 39 min.
Åldersgräns: 11 år.
Skådespelare: Colin Farrell, Nicole Kidman, Kirsten Dunst, Elle Fanning, Oona Laurence, Angourie Rice.
Releasedatum: 15 januari 2018.
Distributör: Universal Sony.
 
"När en skadad fiendesoldat hittas nära ett flickinternat, blir han omhändertagen av rektorn Martha. Allt eftersom de unga kvinnorna tar hand om honom stiger den sexuella spänningen och farliga rivaliteter bildas."
 
 
 
 
 
The beguiled är en nytolkning av filmen från 1971, och baseras på romanen med samma titel av Thomas Cullinan. Det är ett drama som har mötts utav obefogat hård kritik. The beguiled är sannerligen en film med många brister, men den väckte nyfikenhet hos mig och höll mig intresserad ända till slutet.
 
Soldaten McBurney räddas av kvinnorna på flickskolan. 
 
Det som The beguiled har fått kritik för – och som jag håller med om – är bland annat tempot. Handlingen rör sig långsamt framåt, och intrigen känns på något sätt otillräcklig i förhållande till tiden som läggs på att bygga upp det hela. Slutet är dessutom lite intetsägande, vilket tillsammans med de simpla karaktärerna bidrar till att helheten känns slätstruken. Men det många kritiker har förbisett är filmens skönhet. Fotot är utsökt, och sättet som kamerorna utnyttjar det naturliga ljuset på är oförklarligt vackert. Därtill är The beguiled välspelad och den har ett viktigt, feministiskt budskap. Visst förmedlas det inte på förstklassigt sätt, men tillräckligt engagemang väcks för att behålla tittarens intresse genom hela filmen.
 
Livet på internatet tar en oväntad vändning när rivaliteter uppstår. 
 
Som helhet tycker jag faktiskt om The beguiled. Ja, det är en film med många brister – men jag ville hela tiden veta mer och upptäcka vad som skulle hända.
 

Snuten i Hollywood 2

Regissör: Tony Scott.
Genre: Action, komedi.
Längd: 1 hr 39 min.
Åldersgräns: 15 år.
Skådespelare: Eddie Murphy, Judge Reinhold, Jürgen Prochnow, John Ashton, Ronny Cox, Brigitte Nielsen.
Inspelningsår: 1987.
 
"Axel Foley är tillbaka där han inte hör hemma. Den här gången ger han sig ut på ett uppdrag i södra kaliforniens snobbiga vildmarker i största hemlighet. Han tar hjälp av sin arsenal av skjutvapen och rappkäftade skämt för att komma åt ett gäng internationella vapensmuggnare."
 
 
 
 
 
Jag har inte mycket att skriva om Snuten i Hollywood 2. Den är bra, men det är i princip samma film som första. Självklart är handlingen annorlunda, men händelseförloppet och känslan är densamma och filmerna är så pass lika varandra att jag redan blandar ihop dem i mitt huvud. Snuten i Hollywood 2 är precis lika mysig och charmig som sin föregångare, men den är också entonig. Därför kan jag med säkerhet skriva att om du underhölls av Snuten i Hollywood så lär du gilla denna också, men väntar du dig en originell efterföljare får du leta vidare.
 
Axel och hans polisvänner är tillbaka i Beverly Hills. 
 
Allt som allt är Snuten i Hollywood 2 underhållande och värd att se. Men eftersom den inte skiljer sig mycket från föregångaren kan jag inte heller påstå att du missar något om du låter bli att se filmen.
 

Snuten i Hollywood

Regissör: Martin Brest.
Genre: Action, komedi.
Längd: 1 hr 41 min.
Åldersgräns: 15 år.
Skådespelare: Eddie Murphy, Judge Reinhold, John Ashton, Lisa Eilbacher, Ronny Cox, Jonathan Banks.
Inspelningsår: 1984.
 
"Axel Foley är en tuff polis på jakt efter sin bästa väns mördare i Beverly Hills. Hans framfusiga sätt går inte hem i distriktet, och två poliser sätts in för att hålla situationen under kontroll. Axel tar med de torra poliserna på en åktur utan like där han kulturkrockar ordentligt."
 
 
 
 
 
Ett av mina nyårslöften var att se fler klassiker. En mycket uppskattad sådan är Snuten i Hollywood, som jag har hört mycket om men aldrig själv sett. Men nu har jag gjort något åt det, och äntligen förstår jag vad alla pratat om. Trots att jag inte tycker att filmen är särskilt speciell, håller jag med om att den är bra.
 
Eddie Murphy levererar i rollen som Axel. 
 
Snuten i Hollywood är en lättsam actionkomedi, som följer en rätt så typisk mall. Den innehåller karakteristisk gammeldags action, vars strider underhåller så länge tittaren inte lägger för stor vikt på filmens trovärdighet. Karaktärerna känns aldrig som att de är i verklig fara och filmen blir inte spännande, men Eddie Murphys charmiga gestaltning gör det ändå till en härlig upplevelse. Hans kroppsspråk och rappa käft gör tillsammans med den medryckande 80-talsmusiken Snuten i Hollywood till en mysig må bra-film.
 
Allt som allt är Snuten i Hollywood en sorglös klassiker som håller än idag.
 

En underbar jävla jul

Regissör: Helena Bergström.
Genre: Komedi.
Längd: 1 hr 49 min.
Åldersgräns: 7 år.
Skådespelare: Robert Gustafsson, Maria Lundqvist, Anastasios Soulis, Anton Lundqvist, Rakel Wärmländer.
Releasedatum: 21 mars 2016.
 
"Simon och Oscar har varit ett par i tre år. Tillsammans med vännen Cissi har de köpt ett hus. Trion ska bilda familj, men det är något som de skjutit på att berätta för sina familjer i snart ett år."
 
 
 
 
 
 
Jag tycker faktiskt om En underbar jävla jul. Den har liknande koncept som Tomten är far till alla barnen, men är enligt mig mycket bättre. Jag gillar skarpt filmens satiriska ton, och att den ifrågasätter fördomar och normer. Samtidigt var det mycket enklare att relatera till karaktärerna och händelserna i denna.
 
Simons och Oscars jul blir inte som planerat. 
 
En underbar jävla jul är en tankeväckande och underhållande julfilm. Trots att händelseförloppet är förutsägbart känns manuset genomtänkt, och skådespelarna övertygar med sina gestaltningar. Visst finns stunder som humorn går överstyr och känns ansträngd, men för det mesta lyckas filmen roa tittaren, på ett så där lite obehagligt Mr. Bean-sätt. Karaktärerna uttrycker sig klumpigt och som tittare skäms man, men det är ändå svårt att hålla sig från skratt.
 
Ulf och Monica har svårt att acceptera sönernas livsstil. 
 
Som helhet är En underbara jävla jul en välgjord och underhållande julfilm som passar dig som vill få en tankeställare. Väl värd att se!
 

Bilar 3

Regissör: Brian Fee.
Genre: Familj, animerat.
Längd: 1 hr 42 min.
Åldersgräns: Barntillåten.
Skådespelare: Owen Wilson, Cristela Alonzo, Chris Cooper, Nathan Fillion, Armie Hammer, Bonnie Hunt.
Releasedatum: 11 december 2017.
Distributör©Disney
 
"Överraskad av en ny generation blixtsnabba förare med den arroganta Storm i täten, finner sig legenden Blixten McQuen snart omkörd och ute ur sporten han älskar. För att komma tillbaka på rätt spår igen, behöver han hjälp av racingteknikern Cruz."
 
 
 
 
När jag såg Bilar 3 fick jag precis vad jag väntat mig, och jag tror att tittarens omdöme påverkas starkt av de förväntningar som finns innan. Om du antar att du kommer få se ett spännande och fullt trovärdigt äventyr så kommer du självfallet bli besviken. Men om du å andra sidan är redo för en söt och lite småcharmig resa, full med värdefull sensmoral och gulliga karaktärer – lär du känna dig nöjd när eftertexterna när börjar rulla.
 
McQueen får en ny rival: Storm. 
 
Bilar 3 är en snygg och mysig familjefilm. Handlingen är visserligen inte något utöver det vanliga, men underhåller icke desto mindre. Fast filmen huvudsakligen riktas mot en yngre publik, passar den såväl stora som små. Charmiga karaktärer som Bärgan får tittare i alla åldrar på fall, och filmens välmenande andemening ger en tankeställare åt alla.
 
Blixten försöker hantera att bli utbytt. 
 
Som helhet är egentligen Bilar 3 inget speciellt, men den underhåller så mycket som man kan förvänta sig att den ska göra. Det är en bra film helt enkelt – varken mer eller mindre.
 
 
Alla bilder är copyrightskyddade av Disney. 

Kingpin

Regissör: Bobby Farrelly, Peter Farrelly.
Genre: Komedi.
Längd: 1 hr 48 min.
Åldersgräns: 11 år.
Skådespelare: Woody Harrelson, Bill Murray, Randy Quaid, Vanessa Angel, Chris Elliott.
Inspelningsår: 1996.
 
"Roys drömmar går plötsligt i krasch, tillsammans med hans bowlinghand. Han slutar som en sunkig försäljare, men när han träffar juden Ishmael kommer livet och klotet i rullning igen."
 
 
 
 
 
 
Kingpin är en underskattad komedi, med en numera välkänd skådespelarensemble i sina yngre år. Filmen må vara överdriven och stundtals för mycket, men den lyckades charma mig och få mig att skratta. Många av skämten nästlar sig fast, och är något man minns långt efteråt.
 
Roy försöker ta sig till toppen igen. 
 
Det här är en film som passar de som gillar kulturkrockar och, vad som för tjugo år sedan ansågs vara, grov humor. Samtidigt är det bra om du är motståndskraftig mot äckligheter, då vissa scener minst sagt är osmakliga. Ändå är det som sker väldigt roligt, och jag hade svårt att låta bli att dra på munnen. En av mina favoritscener är:
 
     Roy – I hope you don’t mind I got up a bit early to milk your cow. It took a little while to
     get her warmed up, she sure is a stubborn one. Then pow, all at once! 
     Amish-man – We don’t have a cow. We have a bull.
 
Motståndaren Ernie bryr sig bara om sig själv. 
 
Allt som allt är Kingpin en komedi som fler borde se. Det är definitivt inget mästerverk, men något som är svårt att glömma efteråt.
 

Baby Driver

Regissör: Edgar Wright.
Genre: Action.
Längd: 1 hr 53 min.
Åldersgräns: 15 år.
Skådespelare: Ansel Elgort, Jon Hamm, Eiza González, Lily James, Kevin Spacey, Jamie Foxx, CJ Jones
Releasedatum: 11 december 2017.
Distributör: Universal Sony.
 
"En ung flyktbilsförare tvingas arbeta för en maffiaboss och sätter både friheten, kärleken och livet på spel när han deltar i en kupp som är dömd att misslyckas."
 
 
 
 
 
 
Baby driver är en överraskande underhållande actionfilm, med högt tempo och en stjärnensemble skådespelare som verkligen levererar. Varje scen ackompanjeras dessutom av härligt medryckande musik, och som tittare sitter man och sjunger med till låtarna. Det som förvånade mig var också humorn. Baby driver är inte en otyglad komedi, utan har snarare en humoristisk underton trots de relativt brutala händelserna. Det gör att filmen känns väldigt lättsam.
 
Baby arbetar som flyktbilsförare. 
 
Filmens svagheter är karaktärerna; särskilt sidkaraktärerna som känns tunna och stereotypiska. Dessutom är filmen rätt förutsägbar och handlingen är inte särskilt originell. Själva intrigen känns lite blek och jag hade personligen velat se ett starkare grundmaterial. Men som sagt; filmen lyckas underhålla ändå – och i slutändan är det allt som betyder något.
 
För skurkarna är pengar viktigare än människoliv. 
 
Allt som allt är Baby driver en fartfylld actionfilm som borde passa de flesta.
 

Your Name

Regissör: Makoto Shinkai.
Genre: Fantasy, drama, anime.
Längd: 1 hr 46 min.
Åldersgräns: 7 år.
Skådespelare: Ryûnosuke Kamiki, Mone Kamishiraishi, Ryô Narita, Aoi Yûki, Nobunaga Shimazaki, Kaito Ishikawa.
Releasedatum: 4 december 2017.
Distributör: Universal Sony.
 
"Mitsuha drömmer om ett annat liv, långt bort från sin hemby. Hon önskar att hon var en snygg kille från Tokyo. En dröm som besannas när hon somnar. Plötsligt lever Mitsuha ett liv i Takis kropp och vice versa. När de vaknar har de återvänt till sig själva, men när natten kommer byter de kropp igen."
 
 
 
Your name är en vacker och kraftfull berättelse, som skickligt kombinerar humor med tragedi. Filmen har ett intressant koncept, men handlingen utvecklas till att bli så mycket mer än vad premissen utlovar. Det man i början tar för en lättsam animeversion av Freaky Friday, visar sig egentligen vara en mäktig historia om livet och varje individs öde.
 
Taki byter liv med Mitsuha om nätterna. 
 
Filmen är dessutom himla fin: animeringarna är strålande. Gudomliga vyer av japanska landskap skiftar till aptitliga foton av mat som får tittaren att dregla. Varje scen har en enastående detaljrikedom, som gör att alltsammans ser kusligt verkligt ut.
 
Tillsammans försöker de ta reda på varför de byter kroppar. 
 
Musiken är den största bristen med Your name. Detta eftersom pop- och rocklåtar har valts att ackompanjera den annars lågmälda och ömsinta filmen. De hårda tonerna passar inte till den emotionella berättelsen, och dämpar känslorna som filmen försöker förmedla. En annan svaghet är att Your name innehåller logiska luckor, och trots att den hade vändningar som jag inte väntat mig kändes filmen som helhet relativt förutsägbar. 
 
Sanningen är inte vad någon av dem har väntat sig. 
 
Your name är i sin helhet ett visuellt mästerverk som brister när det kommer till utförandet av handlingen. Filmen har så mycket potential, men når inte riktigt hela vägen fram; mycket på grund av musikvalet. Ändå tyckte jag mycket om den.
 

Everything Everything

Regissör: Stella Meghie.
Genre: Drama, romantik.
Längd: 1 hr 36 min.
Åldersgräns: 7 år.
Skådespelare: Amandla Stenberg, Nick Robinson, Anika Noni Rose, Ana de la Reguera, Taylor Hickson.
Releasedatum: 6 november 2017.
 
"Hur skulle det kännas om du inte kunde röra vid något i världen omkring dig 18-åriga Maddie lider av en extremt ovanlig sjukdom som gör att hon inte kan lämna det hermetiskt slutna hemmet. Men grannkillen Olly låter inte det stoppa dem."
 
 
 
 
 
Besvikelsen är stor efter att ha sett Everything everything. Jag hade förväntat mig en kraftfull kärleksberättelse, men fick istället en uttryckslös och ärligt talat rätt tråkig film. Det känns som att handlingen aldrig riktigt sätter fart, och dramat fick mig inte att känna.
 
Maddie har varit instängd i sitt hus i 17 år. 
 
Mitt största problem med filmen är att den har potential till att beröra, men håller sig på en så pass ytlig nivå att tittaren inte känner något alls. Inget utforskas särskilt djupt, vilket gör att innehållet känns klyschigt och opersonligt. Protagonisten förälskar sig vid första ögonkastet, parallellen med pojkvännens våldsamma far skyndas förbi och vändningen i slutet saknar kraft. Det är egentligen hela filmen i ett nötskal: den ser snygg ut, men har inget som gör intryck.
 
Maddie är redo att offra allt för Olly. 
 
Allt som allt är Everything everything okej, men berättelsen gör sig helt enkelt inte bra som film. Allt känns på något sätt reserverat, oäkta och alldeles för enkelt.
  

War for the planet of the apes

Regissör: Matt Reeves.
Genre: Action, science-fiction.
Längd: 2 hr 20 min.
Åldersgräns: 11 år.
Skådespelare: Andy Serkis, Woody Harrelson, Steve Zahn, Karin Konoval, Amiah Miller, Terry Notary.
Releasedatum: 27 november 2017.
Distributör: 20th Century Fox.
 
"Caesar och de andra aporna tvingas in i en dödlig konflikt med en människoarmé som leds av en hänsynslös överste. När aporna lider enorma förluster brottas Caesar med sina mörka insikter och beslutar sig för att hämnas sin art. Han drabbar samman med översten i en storslagen strid som kommer att avgöra båda arternas öde."
 
 
 
War for the planet of the apes är en spännande och actionfylld avslutning på trilogin. Den är också förvånansvärt tankeväckande och berörande, med flera allegoriska hänvisningar till exempelvis Andra världskriget. Fast jag föredrar de mer lågmälda föregångarna, gör det snygga fotot, de grymma effekterna och härliga karaktärerna det omöjligt att inte tycka om filmen. De animerade aporna har nämligen mer själ och hjärta än många människor, och karaktärer som nyintroducerade Bad Ape lättar upp filmens täta stämning med charmerande personligheter.
 
Caesar och flickan Nova hjälper varandra överleva. 
 
Men War for the planet of the apes har en lite för tunn handling för att kunna fylla ut den långa speltiden. I mitten finns några utdragna sekvenser, och jag upplever att filmen hade kunnat kortas ner en del. Ändå känns det som att det blir väl mycket action ibland, och jag hade velat se större komplexitet i den lite enkelspåriga handlingen.
 
Aporna måste slåss mot en armé. 
 
Alltså är War for the planet of the apes en film som haltar lite, men som tack vare ett stort hjärta ändå fångar och behåller tittarens uppmärksamhet.
 

The Invention of Lying

Regissör: Ricky Gervais, Matthew Robinson.
Genre: Komedi.
Längd: 1 hr 36 min.
Åldersgräns: 11 år.
Skådespelare: Ricky Gervais, Jennifer Garner, Jonah Hill, Rob Lowe, Tina Fey, Louis C.K.
Releasedatum: 2009.
 
"I en alternativ verklighet talar alla sanningen. Men när den misslyckade Mark upptäcker att det går att ljuga, inser han att oärlighet har sina fördelar. I en värld där alla tar för givet att varje ord som sägs är sant, lyckas Mark ljuga sig rik och berömd. Men ska han lyckas vinna sin älskades hjärta?"
 
 
 
 
Denna lättsamma komedi har både bra skådespelare och ett kreativt koncept. The invention of lying utstrålar en behaglig lättsamhet, och fast humorn ibland känns omogen är det svårt att inte låta bli att skratta till många av scenerna. Det är helt enkelt en trivsam film, som man kanske inte kommer igång långt efteråt men som är trevlig för stunden.
 
Anna medger glatt för kyparen att det kommer att bli en kort dejt. 
 
Jag kan dock tycka att det underhållande konceptet går lite för långt. Jag gillar skarpt premissen med att alla talar sanning, men jag tycker att det blir överdrivet att personerna i samhället inte ens kan hålla inne information. Det är som att alla har ett tvångsbehov av att avslöja sina djupaste hemligheter fast ingen frågar. Att karaktärerna inte heller har någon eftertanke gör att de framstår som elaka. Alla kastar samvetslöst ur sig nedsättande kommentarer, som ofta inte genererar starkare reaktioner än en axelryckning. Ingen bryr sig helt enkelt, vilket får personerna i filmen att kännas som känslolösa och ytliga robotar.
 
Marks lögner får folket att följa honom som en Messias. 
 
Allt som allt är The invention of lying en smårolig och lite spretig komedi. Det är inte ett genialiskt mästerverk, men filmen är annorlunda och lyckas underhålla.
 

Tulip Fever

Regissör: Justin Chadwick.
Genre: Drama, romantik.
Längd: 1 hr 45 min.
Åldersgräns: 11 år.
Skådespelare: Alicia Vikander, Dane DeHaan, Christoph Waltz, Holliday Grainger, Tom Hollander, Matthew Morrison, Kevin McKidd, Zach Galifianakis, Judi Dench. 
Releasedatum: 20 november 2017.
Distributör: Universal Sony.
 
"Den välbärgade handelsmannen Cornelis försöker att skapa den ultimata familjelyckan med sin yngre fru Sophia. När de inte lyckas få barn anlitar Cornelis en ung lovande konstnär att måla deras porträtt som ett arv till eftervärlden: ett ödesdigert beslut som resulterar i oväntad passion, svek och lögner."
 
 
Tulip Fever har bedömts hårt. Visst är det inte ett mästerverk, men jag tycker att mycket av filmens kritik har varit oförtjänt. Personligen tycker jag mycket om den.
 
Sophia förälskar sig i konstnären Jan Van Loos. 
 
Jag förstår varför Tulip Fever har kritiserats. Vissa repliker är krystade, handlingen har många klyschor och karaktärerna är ibland riktigt dumma. Att paret dessutom förälskar sig vid första ögonkastet får deras relation att känns ytlig. Vidare upplevs inte Vikander och DeHaan särskilt hängivna sina roller, och insatserna känns på något sätt reserverade.
 
Den utåt sett hårda Cornelis har ett mjukt hjärta. 
 
Men om bristerna ses bortom, lämnas man med ett lågmält men vackert kostymdrama om svek och passion. Stämningen är spänd, och den skickliga kombinationen av spänning och humor griper tag. Tulip Fever levererar också några dramatiska vändningar som jag inte hade räknat med, och fast insatsernas kvalitet varierar är det roligt att se så många välkända skådespelare i en och samma film.
 
Gerrit är inte den mest tillförlitliga vännen. 
 
Allt som allt är Tulip Fever i mitt tycke en bra film. Visst har den brister, men ser man bortom dem så återstår ett underhållande och spännande drama som både berör och roar. 
 

Munich

Regissör: Steven Spielberg.
Genre: Thriller, drama.
Längd: 2 hr 44 min.
Åldersgräns: 15 år.
Skådespelare: Eric Bana, Daniel Craig, Ciarán Hinds, Mathieu Kassovitz, Hanns Zischler, Ayelet Zurer, Geoffrey Rush, Michael Lonsdale.
Releasedatum: 6 november 2017.
Distributör: Paramount.
 
"En hemlig trupp ska döda de elva palestinier som tros ha planerat Münchenmassakern på isrealiska idrottsmän 1972. Sökandet efter hämnd fick oväntade följder på gruppen och deras ledare."
 
 
 
 
Munich (svensk titel: München) är en laddad thriller, baserad på den verkliga Münchenmassakern som ägde rum 1972. Det är en spännande film med gripande handling, snyggt foto och riktigt duktiga skådespelare. Den mörka händelsen skildras på ett obehagligt men äkta sätt, och den råa brutaliteten förstärks av filmens starka trovärdighet. Munich är alltså ett sevärt drama, fast den stundtals är jobbig att se.
 
Avner får som uppdrag att döda elva terrorister. 
 
Men filmen är för lång. Det krävs mycket driv för att en film ska klara av att behålla tittarens engagemang i nästan tre timmar, och dessvärre lyckades Munich inte med det. Tempot är för långsamt, och många sekvenser kändes långdragna. Och det är väldigt synd, för förövrigt är det ett rätt så lysande drama. Men just de långa transportsträckorna gjorde att jag hade svårt att fastna helt.
 
Hämnden äter upp gruppen inifrån och ut. 
 
Munich är alltså bra. Men eftersom filmen har omfattande speltid och är rätt långsam, krävs det att man har rätt sinnesstämning när man sätter sig ner och tittar på den.
 

Dumma mej 3

Regissör: Kyle Balda, Pierre Coffin.
Genre: Komedi, familj.
Längd: 1 hr 30 min.
Åldersgräns: 7 år.
Skådespelare: Steve Carell, Kristen Wiig, Trey Parker, Miranda Cosgrove, Dana Gaier, Nev Scharrel.
Releasedatum: 13 november 2017.
Distributör: Universal.
 
"Gru har fått sparken från antiskurkligan och hamnar i en identitetskris. Men när en främling informerar Gru om att han har en tvilling som desperat vill träffa honom, återupptäcker en före detta superskurk hur härligt det känns att vara ond." 
 
 
 
 
Dumma mej 3 är verkligen inte en nödvändig uppföljare. Den har inte heller något som direkt sticker ut ur mängden. Relationerna mellan karaktärerna är fortfarande ytliga, och den nyintroducerade skurken saknar (precis som handlingen) komplexitet. Ändå är Dumma mej 3 riktigt härlig.
 
Gru försöker fånga skurken Balthazar. 
 
Filmen är väldigt lättsam, med enkelt manus och linjärt händelseförlopp. Det är inte en film som kräver någon tankeverksamhet från tittarens håll, utan det är bara att luta sig tillbaka och njuta. Karaktärerna är som alltid bedårande, och fick mig att skratta en hel del. Visserligen var det inga skrattattacker, utan ett mer behärskat fniss, men ändå: jag underhölls. Dessutom förvånar filmen med ett riktigt grymt soundtrack.
 
Minionerna har tröttnat på att vara goda. 
 
Som helhet är Dumme mej 3 en mysig familjefilm. Visst saknar den unikt innehåll, men den underhåller, och ibland är det allt som behövs.
 

Third person

Regissör: Paul Haggis.
Genre: Drama.
Längd: 2 hr 17 min.
Åldersgräns: 11 år.
Skådespelare: Liam Neeson, Olivia Wilde, Mila Kunis, Adrien Brody, Maria Bello, James Franco.
Releasedatum: 23 mars 2015.
 
"Tre par, som inte verkar ha något gemensamt, delar upplevelser kring älskare, exmakar och barn."
 
 
 
 
 
 
 
 
Third person har många duktiga skådespelare, en härligt tryckande stämning och ett riktigt intressant koncept. Filmen skildrar förlust ur flera olika perspektiv, och väcker starka tankar om hur det är att mista ett barn. Det är en film som griper tag snabbt, men som dessvärre förlorar lite av tittarens engagemang på grund av ett för diffust upplägg.
 
Michael och Anna försöker få relationen att fungera. 
 
Third person är nämligen rätt förvirrande. Det ges bara vaga antydningar om vad som försiggår, och parallellerna saknar tydliga anknytningar till varandra. Jag fick upplevelsen att karaktärernas berättelser hade gjort sig bättre i separata filmer, där de fått ta plats mer utan distraktion. Nu blev det istället rörigt på grund av den svaga sammanlänkningen. Som tittare får man gissa sig till mycket, och fast jag gillade hur handlingen utvecklades så hade jag velat ha en starkare klimax. 
 
Rick kämpar för vårdnaden om sin son. 
 
Allt som allt är Third person bra, men mycket potential går förlorad på grund av de obesvarade frågorna.
 

The Mummy

Regissör: Alex Kurtzman.
Genre: Action, fantasy.
Längd: 1hr 50 min.
Åldersgräns: 15 år.
Skådespelare: Tom Cruise, Sofia Boutella, Annabelle Wallis, Russel Crowe, Neil Maskell.
Releasedatum: 23 oktober 2017.
Distributör: Universal Sony.
 
"En prinsessa från antiken som berövats sitt rättmätiga öde, väcks ur sin eviga vila för att hämnas på den värld som en gång tagit hennes liv. med sig ur graven har hon ett raseri och ett hämndbegär som fått tryckkoka i en gravkammare i tusentals år."
 
 
 
 
The mummy är en okej nytolkning av den klassiska Mumien-franchisen. Filmen har inte direkt ett nytänkande koncept, men kompenserar det med läckra effekter och snyggt foto. Den är dessutom förvånansvärt rolig. Jag hade inte förväntat mig humor i en Mumie-film, men det fungerar överraskande bra. Men det gör dessvärre att filmen aldrig blir särskilt obehaglig.
 
Nick och vännen Chris letar efter egyptiska artefakter. 
 
En annan nackdel med att blanda in humor i The mummy är att filmen är svår att ta på allvar. Upplägget är spretigt och det känns ofta som att genren är obestämd. Det finns också flera olika handlingsparalleller, vilket gör filmen ofokuserad. Till exempel har Dr. Jykyll och Mr. Hyde viktiga biroller, men de känns på något sätt malplacerade i Mumien-universumet.
 
Den begravna prinsessan vaknar återigen till liv. 
 
Allt som allt är The mummy en okej film med lite för mycket av det goda. Men trots klyschor, rörigt upplägg och förutsägbar handling lyckas den underhålla.
 

Alien: Covenant

Regissör: Ridley Scott.
Genre: Rysare, science fiction.
Längd: 2 hr 3 min.
Åldersgräns: 15 år.
Skådespelare: Michael Fassbender, Katherine Waterston, Billy Crudup, Danny McBride.
Releasedatum: 2 oktober 2017.
Distributör: 20th Century Fox.
 
"På väg till en avlägsen planet upptäcker besättningen på rymdskeppet Covenant vad de tror är ett outforskat paradis. Men i själva verket är det en farlig plats, och nu måste de försöka fly."
 
 
 
Alien: Covenant är efterföljaren till Prometheus. Den har många brister som tunn handling, bleka karaktärer och ett förutsägbart förlopp som vi har sett många gånger tidigare. Upplägget upplevs vara aningen repetitivt, och många av scenerna känns påskyndade. Till exempel växer utomjordingarna obegripligt snabbt, och man hinner knappt blinka förrän de dubblat sin storlek. 
 
Den främmande planeten visar sig ha många faror. 
 
Ändå är det svårt att inte ryckas med och underhållas. Jag tycker faktiskt förvånansvärt mycket om filmen. Förväntar du dig ett mästerverk kommer du självfallet bli besviken. Men om du, som jag, vill se en klassisk scifi-skräck med mycket blod och karaktärer som avverkas en efter en, lär du bli nöjd med Alien: Covenant. Visst kan man argumentera för att konceptet är uttjatat, men det underhåller och är spännande. Dessutom är fotot snyggt och Michael Fassbender är som alltid superb i sin roll.
 
En efter en avverkas medlemmarna i besättningen. 
 
Allt som allt är Alien: Covenant en bra science fiction-rulle. Det är en spännande och brutal film, som trots många brister underhåller.
 

Wonder Woman

Regissör: Petty Jenkins.
Genre: Fantasy, action.
Längd: 2 hr 20 min.
Åldersgräns: 11 år.
Skådespelare: Gal Gadot, Chris Pine, Connie Nielsen, Danny Huston, Robin Wright, David Thewlis, Ewen Bremner, Elena Anaya.
Releasedatum: 9 oktober 2017.
Distributör: Warner bros.
 
"Diana är uppvuxen på en skyddad paradisö. Men när en amerikansk pilot kraschar där och berättar om en massiv konflikt lämnar hon sitt hem, övertygad om att hon kan stoppa hotet."
 
 
Wonder woman är en rätt typisk superhjälte-film. Handlingen är enkel och händelseförloppet förutsägbart. Den har dessutom många klyschor och ologiska detaljer, samt en hel del överdrivna scener. Faktum är att filmen blir rätt fånig emellanåt; något som förstärks av bristfälliga effekter. Men trots det, tycker jag mycket om filmen.
 
Trots klyschor och ologiska detaljer underhåller filmen. 
 
Wonder woman är nämligen rätt härlig. För det första passar Gal Gadot riktigt som Diana, och jag kan inte riktigt föreställa mig någon annan i rollen. Dessutom är filmen rätt charmig. Det är roligt att se kulturkrocken när Diana kommer till människans värld, och trots att vi har sett det mesta förut kan jag inte undgå att smälta. Om man inte är för kritisk mot bristerna, så är det lätt att underhållas och koppla av till filmen.
 
Gal Gadot passar som Wonder woman. 
 
Allt som allt är Wonder woman bra; varken mer eller mindre. Den väckte intresse relativt fort och behöll det ända till eftertexterna, men hade kunnat arbeta mer för att motverka klyschor.
 

Pirates of the Caribbean: Salazar's Revenge

Regissör: Joachim Rønning, Espen Sandberg.
Genre: Äventyr, fantasy.
Längd: 2 hr 9 mins.
Åldersgräns: 11 år.
Skådespelare: Johnny Depp, Javier Bardem, Geoffrey Rush, Brenton Thwaites, Kaya Scodelario.
Releasedatum: 2 oktober 2017.
Distributör©Disney.
 
"Salazar och spökseglarna flyr från Djävulens triangel med sikte på att förgöra alla pirater till sjöss."
 
 
 
 
 
Salazar’s revenge underhåller med högt tempo, grymma effekter och briljanta skådespelare. Johnny Depp är föga förvånande som Sparrow, och hans excentriska minspel lockar som alltid fram skratt. Även andra välbekanta ansikten, som inte syntes till i I främmande farvatten, dyker upp i filmen. Exempel på detta är Will, Elizabeth och Jacks besättning. 
 
Salazar vill utrota alla pirater. 
 
Men trots denna återförening är Salazar’s revenge nykomlingarnas film. De centrala rollerna är nämligen Henry (Wills son), Carina och Salazar. Skådespelarna som porträtterar dem gör mycket bra ifrån sig alla tre, men jag kunde ändå inte undgå att störa mig på känslan av att Sparrow och de andra ursprungliga karaktärerna degraderats till sidkaraktärer. Henry och Carina framställs nämligen som de nya Will/Elizabeth, och det känns som att de gamla skådespelarna lämnar över facklan till en ny generation.
 
Sparrow måste hjälpa Henry och Carina. 
 
Det finns ytterligare några saker som gjorde att jag inte helt och hållet älskade filmen.
  • Filmen förklarar inte särskilt tydligt hur magisystemet fungerar och vad som är möjligt. Det hela känns ofta övermäktigt och blir ibland för mycket och för konstlat.
  • Några saker som sker i filmen motsäger sådant som har hänt i tidigare delar. Exempel på detta är berättelsen om hur Jack fick kompassen.
  • Händelseförloppet är rätt förutsägbart och det finns inga direkt oväntade vändningar.
 Gränsen mellan vän och fiende är tunn. 

 

Allt som allt är Salazar’s revenge bra, men inte lika klockren som de första filmerna i franchisen. Den underhöll mig och fick mig att skratta, men känns samtidigt som en umbärlig fortsättning.

 

 
Alla bilder är copyrightskyddade av ©Marvel. 

RSS 2.0