Arrival

Regissör: Denis Villeneuve.
Genre: Drama, sci-fi.
Längd: 1 hr 56 min.
Åldersgräns: 11 år.
Skådespelare: Amy Adams, Jeremy Renner,
Forest Whitaker, Michael Stuhlbarg, Tzi Ma.
Releasedatum: 2017-04-17.
Distributör: Universal Sony.
 
"När några mystiska rymdskepp landar på Jorden, kallas ett expertteam med bland annat språkvetaren Louise Banks och fysikern Ian Donnelly in för att försöka ta reda på utomjordingarnas avsikter."
 
 
 
Arrival skiljer sig från många andra science fiction-filmer. De karakteristiska blodiga striderna syns inte till, utan har ersatts av ett avskalat och relativt stillsamt drama med fokus på karaktärer och känsla. Atmosfären är laddad, och det tydliggörs tidigt att filmen tar sig själv på stort allvar. Fotot är nämligen makalöst vackert, skådespelarna mycket professionella, och filmen integrerar på ett riktigt snyggt sätt aktuella samhällsproblem i handlingen.
 
Språkexperten Louise försöker kommunicera med utomjordingar. 
 
Det är minst sagt intressant att följa alltsammans, och jag är förtjust över filmens oväntade djup och komplexitet. Jag gillar att inte alla svar levereras på ett silverfat, och att Arrival uppmanar tittaren att tänka efter och reflektera. Dessvärre blir det ibland för otydligt vad filmen vill säga. Till viss del är den väldigt svår att förstå, och ordentliga svar ges inte på de frågor som väcks under filmens gång. Jag sökte till och med fram information på extern väg för att ordentligt förstå vad som hänt, men fann mest spekulationer snarare än fakta. En bra film behöver inte ge svar på allt, men Arrival hade behövt samla ihop de svårtydliga trådarna bättre för att ge ett mer tillfredsställande avslut.
 
Utomjordingarnas besök för samman Louise med Ian. 
 
Som helhet är Arrival en stillsam men mäktig science fiction-film. Den är oerhört snyggt gjord och utstrålar stor kompetens. Men för mycket är oklart när eftertexterna börjar rulla, och som tittare kände jag mig lite lurad då jag aldrig fick svar på mina frågor. Filmen är dessutom rätt långsam, och under vissa sekvensen förlorade jag intresse. Det som är fascinerande är dock att Arrival verkligen får tittaren att reflektera och häpnas efteråt, men inte särskilt mycket under filmens gång.
 

Scooby Doo: i vilda västern

Regissör: Matt Peters, Dongwan Jung.
Genre: Familj, komedi, äventyr.
Längd: 1 hr 12 min.
Åldersgräns: 7 år.
Skådespelare: Matthew Lillard, Frank Welker, Grey DeLisle, Kate Micucci, Gary Cole, Max Charles.
Releasedatum: 2017-03-20.
Distributör: Warner Bros.
 
"Mysteriegänget åker till turistranchen Crazy Q och upptäcker att skurken Stilige Jacks spöke skrämmer gästerna. Kan de fånga in den odrägliga varelsen och rädda ranchen?"
 
 
 
Jag är uppvuxen med Scooby Doo, och därför var det en oerhört nostalgisk upplevelse att se Scooby Doo: i vilda västern. Allt från de färgstarka animeringarna till ljudeffekterna påminner om min barndom och ger mig en må bra-känsla. Det är dessutom roligt att återigen få följa de härliga karaktärerna, och deras skämtsamma repliker lyfter filmen rejält.
 
Shaggy oroar sig över sitt släktband med skurken. 
 
Men jag måste ändå se på filmen med ett kritiskt öga. För det första finns många sidkaraktärer, varav inte alla bidrar med något värdefullt. Sedan är Scooby Doo: i vilda västern dessutom aningen utdragen, trots att den är så kort. I filmen finns en del överflödiga scener som inte tillför något, och inte tillräckligt med tid läggs på den traditionella ”fånga-och-avmaskera”-delen. Det gör i sin helhet att Scooby Doo: i vilda västern inte känns lika ”spännande” som många av de äldre filmerna.
 
Jagad av skurken försöker Shaggy maskera sig. 
 
Självklart tjänar det inte mycket till att överanalysera en barnfilm, dock. Scooby Doo: i vilda västern är en trevlig familjefilm som utan problem kommer att underhålla yngre barn. Och för oss som är uppvuxna med franchisen ger filmen en härlig nostalgikick.
 

Kvinnan på tåget

Regissör: Tate Taylor.
Genre: Thriller.
Längd: 1 hr 52 min.
Åldersgräns: 15 år.
Skådespelare: Emily Blunt, Haley Bennett, Rebecca Ferguson, Laura Prepon, Allison Janney, Justin Theroux, Luke Evans, Lisa Kudrow.
Releasedatum: 2017-03-24.
 
"Rachel är besatt av det perfekta paret som hon varje dag ser från sitt fönster på pendeltåget. Men en dag får hon se något som förändrar allt. Rachel drivs av spänningen och sin besatthet att bli en del av det liv som hon bara har kunnat se på håll, men hur långt kommer hon att gå för att avslöja sanningen?"
 
Kvinnan på tåget baseras på boken med samma namn, av Paula Hawkins. Det är en spännande berättelse, med komplexa karaktärer och ett fascinerande mysterium som nystas upp på ett skickligt sätt. Den stjärnspäckade filmens skådespelare presterar dessutom på topp. Huvudrollsinnehavaren Emily Blunt levererar kraftfullt, och gör stort intryck på tittaren.
 
Vi får följa tre sammanlänkade karaktärer: Rachel, Anna och Megan. 
 
Det tar dock Kvinnan på tåget väldigt lång tid att komma igång, och den första halvans långsamma tempo gör att intresset hinner falna. Med tiden tätnar intrigerna och till sist når filmen fram till ett nagelbitande klimax – med laddad atmosfär och oväntade vändningar. Men vägen dit är lång, och under en stor del av filmen satt jag relativt uttråkad.
 
Successivt knyts parallellerna samman och mysteriet nystas upp. 
 
Den komplexa Kvinnan på tåget är som helhet en spännande film. Skådespelarna imponerar stort, och de olika karaktärsparallellerna knyts snyggt samman. Dessvärre är tempot långsamt, och det tar alldeles för lång tid för Kvinnan på tåget att anlända till sin slutstation.
 

Fantastiska vidunder och var man hittar dem

Regissör: David Yates.
Genre: Fantasy, äventyr.
Längd: 2 hr 13 mins.
Åldersgräns: 11 år.
Skådespelare: Eddie Redmayne, Katherine Waterston, Alison Sudol, Colin Farrell, Ezra Miller, Johnny Depp.
Releasedatum: 2017-03-27.
Distributör: Warner Bros.
 
"Året är 1926 och på New Yorks gator ödelägger ett mystiskt väsen allt i sin väg och hotar att avslöja den hemliga trollkarlsvärlden. När Newt Scamander av misstag släpper lös några magiska varelser måste ett udda gäng hjälpas åt för att fånga in dem."
 
 
Fantastiska vidunder och var man hittar dem är en bra film. Ändå hade jag förväntat mig mer. Filmen består av två handlingsparalleller, och dessa hade kunnat balanseras och vävts samman bättre. Ena stunden tar vi del av en skämtsam jakt, med egendomliga varelser och bisarra parningsdanser, medan vi i nästa bevittnar mord och övergrepp. Det ger en nyckfull kontrast och skapar en labil ton som abrupt växlar fram och tillbaka. Även Harry Potter-filmerna kombinerade mörka handlingsspår med mer gladlynta, men de förenades på ett smidigare och mindre slumpartat sätt.
 
Newt kommer till New York med en resväska med vidunder. 
 
Det är intressant att ta del av J.K. Rowlings värld i en annan tid och ett annat land än vad vi är vana vid, men miljön hade kunnat utnyttjas bättre. Den magiska kulturen i New York City 1926 skiljer sig mycket åt från den i London 1991, men kontrasterna utforskas inte särskilt djupt. Istället hamnar de i bakgrunden och glöms snabbt bort. 
 
 Som en aspirerande författare vill Newt förmedla djurens harmlöshet. 
 
Vi introduceras för en grupp nya karaktärer i Fantastiska vidunder och var man hittar dem. Var och en är riktigt charmiga, och de levandegörs av minst sagt kompetenta skådespelare. Huvudrollsinnehavaren Eddie Redmayne har som alltid en behagfull inlevelse, och passar som handen i handsken som den lite bortkomna Newt. Dessvärre klickar karaktärerna inte riktigt som grupp, och jämför man dem med intressantare roller som Grindelwald känns de lite tunna.
 
 Systrarna Tina och Queenie hjälper Newt att hitta de förrymda varelserna. 
 
En annan sak som jag reagerar på är filmens trovärdighet, speciellt när det kommer till karaktärernas reaktioner. I exempelvis scenen där förföriska Queenie lagar mat, får mugglaren Jacob se magi för första gången. Fast han hänförs av synen ser han inte det minsta misstroende ut, och han ifrågasätter aldrig det som händer. Det distanserar tittaren och gör att scenen faller platt. Vidare är effekterna snygga, men eftersom vi har sett liknande tidigare blir det aldrig riktigt imponerande. Dessutom överanvänds CGI lite, och fast det ser läckert ut hade filmen troligen tjänat på att tona ner det i vissa scener.
 
 Efter en rad missförstånd arresteras Newt och hans nyfunna vän. 
 
Som helhet är Fantastiska vidunder och var man hittar dem underhållande och spännande. Men den återskapar inte riktigt magin från Harry Potter, och känns som en transportsträcka till något bättre. Filmen upplevs som lite oordnad och utdragen, och etablerar inte faror som engagerar lika mycket som Voldemorts återkomst i Harry Potter-filmerna.
 

The Accountant

Regissör: Gavin O'Connor.
Genre: Drama, action, thriller.
Längd: 2 hr 7 mins.
Åldersgräns: 15 år.
Skådespelare: Ben Affleck, Jon Bernthal, Anna Kendrick, J.K. Simmons, John Lithgow.
Releasedatum: 2017-03-20.
Distributör: Warner Bros.
 
"Christian känner sig mer bekväm med siffror än med människor. Han frilansar som revisor och arbetar för några av världens farligaste brottslingar. Med polisen efter sig tar han sig an en mer regelrätt kund, men när Christian börjar syna kundens siffror i sömmarna uppdagas att flera personer tvingats sätta livet till."
 
The Accountant är en lite annorlunda thriller, då inslag av action och våld finns med utan att ta överhanden. Istället är det de intressanta karaktärerna som driver berättelsen framåt. Dessa är filmens styrka, och det blir som allra bäst när scenerna fokuserar på protagonistens bakgrund och livsstil. Skådespelarna gör ett bra arbete med rollerna, och deras insats får karaktärerna att kännas autentiska. De bidrar också med humor som skapar en trevlig kontrast mot det spännande dramat.
 
Autistiska Christian är en skicklig revisor. 
 
Dessvärre är The Accountant för lång. Transportsträckorna mellan de händelserika scenerna är relativt utdragna, och under vissa sekvenser falnar intresset. Dessutom växlar filmen mellan tillbakablickar och nutid på ett otydligt sätt, vilket ger ett rörigt intryck. Det är inte heller helt enkelt att förstå sig på handlingen, vilket försvårar att verkligen engageras.
 
Christian är inblandad i en dödlig katt-och-råttalek.
 
The Accountant är i sin helhet en bra film. Trots att den är aningen osammanhängande, är det spännande att följa katt-och-råttaleken.
 

Belle & Sebastian

Regissör: Nicolas Vanier.
Genre: Äventyr, drama, familj.
Längd: 1 hr 38 mins.
Åldersgräns: Barntillåten.
Skådespelare: Félix Bossuet, Tchéky Karyo, Margaux Chatelier, Dimitri Storoge, Andreas Pietschmann.
Releasedatum: 2017-03-20.
Distributör: Majeng.
 
"Året är 1943 när Sebastian träffar en stor vit fårhund som lever ensam i vildmarken. Alla i byn är rädda för besten men Sebastian närmar sig hunden som han kallar för Belle. De blir vänner och räddar tillsammans livet på en grupp människor som flyr undan nazisterna under en strapatsrik vandring över snötäckta alper."
 
Belle & Sebastian är en förvånansvärt fin familjefilm. Fast den lite blåögda berättelsen saknar trovärdighet, är det lätt att fastna för både karaktärer och handling. Dessutom är filmen härligt ljus och gladlynt, trots att den utspelas under Andra världskriget, och den behagligt sorglösa stämningen ger en kärleksfull Lassie-känsla.
 
Pojken Sebastian blir vän med fårhunden Belle. 
 
Filmens främsta styrka är dock det hänförande fotot. Belle & Sebastian utspelas i en otroligt vacker miljö, där färgrika ängar växlas med glittrande, snötäckta vidder. De fridfulla vyernas makalösa skönhet förstärks genom professionella kameravinklar, och ger ett oerhört kompetent intryck.
 
Byns rädsla för hunden orsakar problem i vännernas relation. 
 
Dessvärre finns en oförklarlig distans mellan tittaren och det som pågår på skärmen. Skådespelarnas kemi lyser inte hela vägen igenom rutan, och i en del scener kom jag på mig själv med att distraheras av annat. Detta förvärrades dessutom av de problematiska undertexterna. Nu kanske det enbart är mitt exemplar som är defekt, men undertexterna fastnade väldigt ofta och hindrade på så sätt ny information från att dyka upp på skärmen. Det gjorde det svårt att förstå det franska språket och tog även udden av min entusiasm.
 
Trots många motgångar förblir Sebastian och Belle goda vänner. 
 
Som helhet tyckte jag verkligen om. Belle & Sebastian. Det är ett riktigt vackert familjedrama, som på ett snyggt sätt förmedlar den ovärderliga relationen människan har med djur.
 

Trolls

Regissör: Mike Mitchell, Walt Dohrn.
Genre: Familj, komedi.
Längd: 1 hr 32 mins.
Åldersgräns: 7 år.
Skådespelare: Anna Kendrick, Justin Timberlake, Zooey Deschanel, Christine Baranski, Christoper Mintz-Plasse, Russel Brand, John Cleese.
Releasedatum: 2017-03-13.
Distributör: Fox.
 
"Efter att trollbyn har invaderats ger sig lyckotrollet Poppy och den överdrivet försiktiga Kvist ut för att försöka rädda sina vänner. Tillsammans måste det udda paret ge sig ut på ett äventyr långt ifrån den värld de känner till."
 
Den animerade Trolls är ett färgsprakande glädjepiller för hela familjen.Trots en stereotypisk handling är det lätt att förbise klyschorna just för att filmen är så härligt käck. Trolls inspirerar med optimistiska karaktärer, ger energi med svängig musik och gör tittaren på allmänt gott humör.
 
Duon försöker rädda sina trollvänner.  
 
De kreativa animeringarna i Trolls ger en riktig sockerchock. Glitter, starka färger och kramgoa flufftroll gör filmen sjukligt söt, och det är omöjligt att inte svepas med av det värmande lyckoruset som medförs. Trolls har dessutom galet bra musik, och jag njuter helhjärtat av de medryckande låtarna som sätter sprutt på kroppen. Upprymda av soundtracket dröjde det inte länge förrän alla i soffan skrattade och sjöng med.
 
Poppy och Kvist är varandras motsatser. 
 
Vidare är Trolls även riktigt smart. Manuset är fyllt med många popkulturella referenser som både väcker skratt och ger en känsla av tillhörighet. Dessutom imponerar Trolls med ensemblen skådespelare. De förhöjer tittarupplevelsen, och passar sina karaktärer som handen i handsken. Störst intryck gör talangfulla Anna Kendrick, Zooey Deschanel och Justin Timberlake, som med sina starka röster får filmen att svänga.
 
 Den färgsprakande Poppy för med sig sång och dans. 
 
Trolls tar tittaren på ett sött, färgglatt och hjärtevärmande äventyr för hela familjen. Det är en underhållande må bra-film, fylld med glädje och med hjärtat på rätt plats.
 

Inferno

Regissör: Ron Howard.
Genre: Thriller.
Längd: 2 hrs 1 min.
Åldersgräns: 15 år.
Skådespelare: Tom Hanks, Felicity Jones, Omar Sy, Irrfan Khan, Ben Foster, Ana Ularu.
Releasedatum: 2017-02-27.
Distributör: Universal Sony.
 
"Robert Langdon och Sienna Brooks följer ett spår av ledtrådar genom Europa för att sätta stopp för ett virus som hotar att utplåna halva jordens befolkning."
 
 
 
 
Inferno är en spännande thriller med högt tempo, kraftfull musik och intressant handling. Dessutom är skådespelarna riktigt bra. Tom Hanks, som aldrig gjort dåligt ifrån sig, återvänder i rollen som Robert Langdon, och porträtterar den numera slitna professorn på ett övertygande sätt. Även nykomlingen Felicity Jones imponerar, och tillsammans med Hanks skapar hon dynamik.
 
Professorn försöker hitta viruset innan det släpps ut. 
 
Men Inferno är inte lika stark som Da Vinci-koden och Änglar och demoner. Handlingen är inte särskilt nyanserad och jag upplever inte hotet som trovärdigt. Inferno känns inte heller lika intelligent som sina föregångare. Den behandlar konceptet ytligt och fast filmen innehåller en del oväntade vändningar är den som helhet relativt förutsägbar. Den hade dessutom kunnat engagera mer genom att ge mer tillfredsställande lösningar på gåtorna.
 
Förföljda av faror tvingas duon att fly. 
 
Inferno är alltså en spännande film, men den väcker inte några starka känslor och hade kunnat göra större intryck med mer påtaglig fara.
 

Sausage Party

Regissör: Tiernan & Vernon.
Genre: Komedi.
Längd: 1 hr 29 mins.
Åldersgräns: 11 år.
Skådespelare: Seth Rogen, Kristen Wiig, Jonah Hill, Michael Cera, James Franco, Bill Hader, Paul Rudd.
Releasedatum: 2017-02-27.
Distributör: Universal Sony.
 
"Allt maten vill är att bli utvalda och få följa med de snälla människorna hem. Men paradiset de såg framför sig är inget annat än ett helvete där man hackar, drar skinnet av, kokar och steker maten. Korven Frank inser att han måste varna de andra om vad som väntar på förortskökens kalla marmorskivor."
 
Komedin Sausage Party har stor potential, men faller på grund av sin obscenitet. Det påhittiga konceptet fångar intresset direkt, och det kreativa upplägget får Sausage Party att upplevas vara riktigt smart. Dessutom bjuder filmen på en del humor, och jag skrattade när vardagliga situationer framstod som värsta kriget ur matens ögon.
 
Grillkorvarna drömmer om att få röra vid bröden. 
 
Det som underhåller i filmen är scenerna som anspelar på matens vanföreställningar snarare än sex. Dessvärre ligger dessa i underläge. Sausage Party innehåller alldeles för många oinspirerade sexskämt och svordomar, och i flera scener spårar snusket ur. Ett tacoscal har sex med ett korvbröd, en ond underlivsrengörare våldför sig på ett juicepaket och i slutscenen pågår en orgie mellan affärens alla matvaror. Filmen är många gånger för vulgär, och den så kallade ”humorn” blir snarare äcklande än roande. Trots att Sausage Party marknadsförts som en tecknad film för vuxna är den förvånansvärt barnslig, och de smaklösa skämten gör det svårt att uppskatta den för övrigt intelligenta filmen till fullo.
 
Herr Jordnötssmör förlorar sin fru i det stora matkriget. 
 
Sausage Party är en kreativ men vulgär komedi, som tar ordet ”matporr” till en ny nivå. På gott och ont är det inte en film som man glömmer i första taget. I Sausage Party säger en karaktär ”once you see that shit, it’ll fuck you up for life”, och kanske beskriver det bäst hur jag kände när eftertexterna började rulla.
 

Jack Reacher: never go back

Regissör: Edward Zwick.
Genre: Action.
Längd: 1 hr 58 mins.
Åldersgräns: 15 år.
SkådespelareTom Cruise, Cobie Smulders, Patrick Heusinger, Aldis Hodge, Judd Lormand.
Releasedatum: 2017-02-27.
Distributör: Paramount.
 
"När Jack Reacher upptäcker att major Susan Turner arresterats för landsförräderi måste han frita henne och avslöja en konspiration."
 
 
 
 
Standardactionfilmen Jack Reacher: never go back bjuder på lättsam underhållning. Den är inte särskilt originell, utan följer en given mall och har en uttjatad handling. Filmen är alltså väldigt typisk för sin genre och tillför egentligen ingenting nytt – ändå är det ett nöjsamt tidsfördriv.
 
Märkt som landsförrädare måste Reacher fly från militären. 
 
Jag hade velat att sidkaraktärerna tog större plats i filmen. Huvudpersonen Jack är relativt stereotypisk, och han gör inte mycket mer än att demonstrera hur tuff han är. I de flesta scener ser vi honom stridandes mot bovar, men han upplevs aldrig vara i någon verklig fara, och fast pulsen ökar på sina ställen blir filmen sällan riktigt spännande. Tom Cruise, som spelar Jack, känns dessutom lite sliten och jag tror att han hade kunnat prestera bättre. Cobie Smulders gör därifrån starkare ifrån sig, och hon får karaktären Sophie att framstå som stark och självsäker. Dessvärre har hon inte mycket tid i strålkastarljuset, utan står i skuggan av filmens hjälte.
 
Jack Reacher slår ner bovarna en efter en. 
 
Jack Reacher: never go back följer normen och är därför en helt okej film som inte sticker ut. Den är lite för lång, gömmer sig bland stereotyper och tillför inget eget. Filmen som passar om du vill se en actionfilm som inte kräver mycket av dig av tittare. Då är Jack Reacher: never go back perfekt att slötitta på.
 

Peter och draken Elliot

Regissör: David Lowery.
Genre: Familj, äventyr.
Längd: 1 hr 38 mins.
Åldersgräns: 7 år.
Skådespelare: Bryce Dallas Howard, Robert Redford, Oakes Fegley, Wes Bentley, Karl Urban.
Releasedatum: 2017-02-27.
Distributör©Disney.
 
"När den mystiske 10-årige Peter dyker upp och påstår sig leva i skogen tillsammans med en enorm, grön drake vid namn Elliot, är det upp till skogsvakten Grace och en ung Natalie att undersöka varifrån Peter kommer, var han hör hemma och hur sann historien om draken egentligen är."
 
Peter och draken Elliot är en oerhört fin och värmande film. Den vackra berättelsen, slående miljön och riktigt snygga fotot hänför. I filmen medverkar dessutom många fantastiska skådespelare, som tillsammans förhöjer tittarupplevelsen. Som förväntat utstrålar de erfarna skådespelarna Howard, Redford och Urban ett kompetent lugn, men den som överraskar är barnskådespelaren Oakes Fegley. Han presterar förvånansvärt bra, tar ut svängarna ordentligt och blir filmens stjärna. Tack vare de mycket trovärdiga insatserna gör filmen intryck.
 
Draken Elliot passar inte riktigt in i filmen som helhet. 
 
Visserligen är Peter och draken Elliot förutsägbar, klyschig och aningen intetsägande, men det är sådant som jag kan bortse ifrån då det positiva överväger. Men mitt största problem med filmen är draken Elliot, vilket känns hemskt att medge eftersom han har en titelroll. För det första är han fult animerad och ser mer ut som en grön hund med vingar än en drake. Vidare känns han inte nödvändig i den berättelse som filmen vill förmedla. Den skönhet och styrka som filmen får genom sitt sätt att gestalta vänskap och familj raseras av de forcerade övernaturliga elementen. Konceptet är så pass starkt att det kan bäras upp utan draken, och de delar där Elliot inte närvarar är helt magiska. Därför tror jag att Peter och draken Elliot hade gripit tag mer om draken inte varit med alls.
 
Grace är skogens beskyddare. 
 
Peter och draken Elliot är alltså en stark film om vänskap och familj. Skådespelarna imponerar och handlingen fängslar från början till slut. Det är mest på grund av draken som jag inte kunde njuta helhjärtat – han tillför nämligen inte tillräckligt mycket för att övertyga om att filmen är bättre med honom i.
 
 
Alla bilder i recensionen är copyrightskyddade av Disney. 

Sully

Regissör: Clint Eastwood.
Genre: Drama, biografi.
Längd: 1 hr 35 mins.
Åldersgräns: 11 år.
Skådespelare: Tom Hanks, Aaron Eckhart, Anna Gunn, Laura Linney, Mike O'Malley, Jamey Sheridan.
Releasedatum: 2017-02-06.
Distributör: Warner bros.
 
"Kapten Chelsey Sullenberger landade ett nödställt flygplan på floden Hudson och räddade därmed livet på 155 passagerare. Men samtidigt som han hyllades av allmänheten och media pågick det en undersökning kring fallet som kunde förstöra både hans rykte och karriär."
 
Sully är en intressant biografi som skildrar Hudson-miraklet. Handlingen griper tag vid första scenen och trots svackor håller spänningen i sig ända till slutet. Filmen har dessutom ett snyggt redigerat foto, välarbetat manus och många starka talanger. Tom Hanks (The green mile), som leder ensemblen skådespelare, bär kompetent upp filmen på sina axlar och är den som gör Sully sevärd.
 
Kapten Sully tvingas landa på Hudson-floden. 
 
Men om man tar bort Hanks ur ekvationen känns Sully inte lika kvalitativ. Filmen är nämligen relativt utdragen, och de upprepande återblickarna tillför inte mycket. Därtill lär vi känna karaktärerna väldigt ytligt, vilket gör det svårt att relatera och anknyta några speciella band till dem. Hanks trollbinder med sin starka gestaltning, men utan honom hade den relativt stillsamma filmen – trots sitt fängslande koncept – fallit platt.
 
Chelsey anklagas för att ha agerat fel när planet störtade. 
 
Som helhet är Sully en spännande men något innehållslös biografi – den är bra men inte extraordinär.
 

Bridget Jones's Baby

Regissör: Sharon Maguire.
Genre: Komedi, romantik.
Längd: 2 hrs 2 mins.
Åldersgräns: 7 år.
Skådespelare: Renée Zellweger, Colin Firth, Patrick Dempsey, Emma Thompson, Jim Broadbent.
Releasedatum: 2017-02-06.
Distributör: Universal Sony.
 
"Bridget är i fyrtioårsåldern och singel igen, efter att ha gjort slut med Mark Darcy. Men hennes kärleksliv tar en oväntad vändning när hon träffar en stilig amerikan som heter Jack och har allt som mr Darcy saknar. Överraskande nog upptäcker Bridget att hon är gravid, men hon vet inte vem pappan är."
 
Till viss del förtjänar Bridget Jones’s Baby den hårda kritik som filmen har fått. Konceptet är trots allt långt ifrån originellt och den har en hel del uppenbara missar. Dessutom är den förutsägbar och den innehåller så pass många frustrerande klyschor att det ibland blir riktigt löjligt. Ändå tycker jag om den.
 
Bridget slits mellan Jack och Mark. 
 
Jag fastnade verkligen för filmens enkla, lättsamma upplägg och den varma, öppenhjärtiga tonen. Bridget Jones’s Baby fick mig att skratta och må bra, helt enkelt. Trots sina brister är det en mycket trivsam må bra-film och den känns som en frisk fläkt mot andra moderna komedier där enbart festande är i fokus. Dessutom lyckas skådespelarna charma sig in i tittarens hjärta och det är roligt att andra kändisar, som exempelvis artisten Ed Sheeran, medverkar i mindre roller.
 
Även Bridgets läkare dras in i lögnerna.  
 
Bridget Jones’s Baby är alltså långt ifrån perfekt, men tack vare sin förmåga att få tittaren att må bra känns det ändå som en framgångsrik romantisk komedi.
 

Don't Breathe

Regissör: Fede Alvarez.
Genre: Rysare, thriller.
Längd: 1 hr 28 mins.
Åldersgräns: 15 år.
Skådespelare: Jane Levy, Dylan Minnette, Stephen Lang, Daniel Zovatto, Franciska Töröcsik.
Releasedatum: 2017-02-06.
Distributör: Universal Sony.
 
"Tre vänner bryter sig in hos en förmögen, blind man i tron att de ska komma undan med det perfekta rånet. De kunde inte haft mer fel."
 
 
 
 
Don’t breathe är en förvånansvärt bra rysare, och det kommer från mig som vanligtvis inte tycker om skräckfilmer. Den har starka skådespelarinsatser (speciellt från Stephen Lang) och ett annorlunda koncept som gör filmen nytänkande och lite extra spännande. Trots att trovärdigheten inte alltid är på topp vill man som tittare alltid veta vad som kommer att hända.
 
Tre ungdomsbrottslingar bryter sig in i en gammal mans hus. 
 
Något som jag tycker är intressant är hur filmen anspelar på sympati. I början sympatiserade jag betydligt mycket mer för antagonisten än protagonisterna. Det faktum att vännerna är brottslingar och bryter sig in hos en blind, äldre man gjorde det svårt att tycka synd om den, medan den blinda mannens tragiska förflutna väckte medkänsla. Men halvvägs igenom filmen vänder det. Vi har vid det laget lärt känna vännerna bättre, samtidigt som den blinda mannens mörka hemligheter avslöjats. Det väckte en del motstridiga känslor, då sympatin från tidigare hamnar i konflikt med den nyfunna avskyn. 
 
När mannen upptäcker dem i sitt hus börjar han jaga vännerna. 
 
Ändå är Don’t breathe inte riktigt det mästerverk som många målar upp. Tempot är ostadigt och karaktärerna gör en del idiotiska beslut som frustrerar. Samtidigt svävar filmen ofta ut och blir för långsökt och tillgjord. Dessutom lyckades den inte göra det fundamentala för rysare: att skrämmas. Kanske är det jag som har blivit härdad, men jag hoppade aldrig till, blev aldrig ängslig och satt inte på helspänn under filmens gång.
 
När deras överlevnad står på spel tvingas vännerna bryta mot alla regler. 
 
Allt som allt är Don’t breathe en bra film. Trots att den inte imponerade lika mycket på mig som den gjort på många andra så anser jag att den är värd att se.
 

Miss Peregrine's Home for Peculiar Children

Regissör: Tim Burton.
Genre: Äventyr, fantasy.
Längd: 2 hrs 7 mins.
Åldersgräns: 11 år.
Skådespelare: Eva Green, Asa Butterfield, Samuel L. Jackson, Judi Dench, Allison Janney, Terence Stamp.
Releasedatum: 2017-02-13.
Distributör: 20th Century Fox.
 
"När Jake farfar går bort efterlämnar han sig ledtrådar till ett mysterium som spänner över tid och rum, och som tar Jake till en fördold plats för besynnerliga barn med övernaturliga krafter. Jake upptäcker att barnen har mäktiga fiender, och han måste använda sin egen förmåga för att rädda dem."
 
Miss Peregrine’s Home for Peculiar Children har en riktigt stark grund att stå på. Boken som filmen baseras på är enastående och det påhittiga konceptet fångar intresset direkt. Dessutom hänför det fantastiska fotot med sina skarpa, kontrastrika färger och snygga effekter. Men trots att det finns mycket att imponeras av måste jag medge att jag är riktigt besviken.
 
De besynnerliga barnen är intressanta men underutvecklade.  
 
Det tar Miss Peregrine’s Home for Peculiar Children rätt lång tid att komma igång och filmen som helhet har ett ojämnt tempo. Ena sekunden stressar den förbi händelserna och känns påskyndad, medan den vid andra tillfällen snarare upplevs vara utdragen. Berättelsen framstår dessutom som rörig, och trots att jag har läst boken blev jag ibland förvirrad av det som hände. Jag förvånades även över hur mycket filmen avviker från boken; och jag kan inte påstå att jag gladdes över mängden klyschor som lagts till.
 
Bokens eldiga Emma har bytt krafter med Olive. 
 
Jag förundrades även över hur karaktärerna porträtterades. Vi lär inte känna dem ordentligt och både protagonisten och skurken känns underutvecklade och bleka. Den enda av skådespelarna som gör riktigt bra ifrån sig är Eva Green (Dark Shadows). Hon är en oerhört kompetent skådespelare och sticker ut med sin talang. Om hon hade fått mer skärmtid hade hon kunnat höja filmen till skyarna.
 
Filmens stjärna är enastående Eva Green. 
 
Av någon anledning uppfattade jag Miss Peregrine’s Home for Peculiar Children som relativt oseriös. Bland annat gör sättet den är sammansatt på – med sporadiska händelser, otrovärdig romans och stundtals malplacerad musik – att den inte känns särskilt genomtänkt. Filmen utnyttjar inte sin stora potential och någonstans går handlingen förlorad. Misstolka mig inte; det är en underhållande och helt okej äventyrsfilm – jag hade bara hoppats på så mycket mer.
 

Morgan

Regissör: Luke Scott.
Genre: Sci-fi, thriller.
Längd: 1 hr 32 mins.
Åldersgräns: 15 år.
Skådespelare: Kate Mara, Anya Taylor-Joy, Rose Leslie, Toby Jones, Michelle Yeoh, Brian Cox m.fl.
Releasedatum: 2017-01-23.
Distributör: 20th Century Fox.
 
"En riskanalytiker skickas till en avlägsen och topp-hemlig plats för att utreda en hemsk olycka. Händelsen utlöstes av en till synes harmlös 'människa' som utgör ett stort mysterium — och både är oerhört behåvad och oberäkneligt farlig."
 
 
Morgan är bra, men hade kunnat vara bättre. Konceptet är intressant, skådespelarna lysande och en del scener är riktigt spännande. Dessvärre är manuset svagt och saknar hjärta, och filmen innehåller många uttjatade klyschor som får den att kännas opersonlig och distanserad. Likt en blek kopia av Ex_Machina har Morgan en stadig grund att stå på, men misslyckas att förmedla berättelsen på ett levande och engagerande sätt.
 
Det är upp till Lee att bedöma om Morgan ska termineras. 
 
Filmens styrka är att den får tittaren att känna ett starkt behov av att veta vad som kommer att hända med Morgan. Trots att Morgan börjar relativt långsamt är det lätt att fastna just för att man vill veta mer om henne och se hur händelserna utvecklar sig. Dessvärre är filmen inte trovärdig och jag störde mig enormt på karaktärernas brist på initiativförmåga; att de aldrig tog tillfället i akt att göra saker. Morgan är också förutsägbar och jag kunde gissa mig till alla vändningarna. Det är som att filmen följer en given mall, vilket gör att den inte heller bidrar med något nytt.
 
Morgan får hopp av Dr. Amy Menser. 
 
Men trots att filmen har många svagheter är Morgan inte dålig. Jag tycker om konceptet och skådespelarna gör väldigt bra ifrån sig. Fast Morgan är förutsägbar och har ett ytligt manus så behålls tittarens intresse genom hela filmen.
 
 

Ace Ventura: pet detective

Regissör: Tom Shadyac.
Genre: Komedi.
Längd: 1 hr 22 mins.
Åldersgräns: 11 år.
Skådespelare: Jim Carrey, Courteney Cox, Sean Young, Tone Loc, Dan Marino m.fl.
Inspelningsår: 1994.
 
"Ace Ventura är utan fruktan, stark som en oxe och listigare än Sherlock Holmes. Dessutom är han ett törne i sidan på polisen, som han ställer till trubbel för så ofta han kan. Men nu behövs verkligen Ace: ett fotbollslags delfinmaskot har blivit kidnappad, och vem annan än Ace Ventura skulle kunna gå till botten med mysteriet?"
 
De flesta har förmodligen sett eller hört talats om Ace Ventura: pet detective. Det är en enkel men bra film, som bjuder på en hel del skratt. Denna underhållande komedi må vara klyschig, förutsägbar, ologisk och rent utav överdriven, men det fungerar i sin kontext och som tittare blir man alldeles varm av filmens charm. 
 
Den galna Ace Ventura gör allt i sin makt för att hitta maskoten. 
 
Den som bär upp filmen är Jim Carrey (The Mask), som tar för sig och släpper loss ordentligt. Han är en väldigt behaglig och roande skådespelare; trots att det är svårt att avgöra om det är för att han har en briljant talang eller bara är allmänt galen. Hans minspel och kroppsspråk är enastående, och fast han blir lite väl excentrisk ibland så är det Carrey som gör filmen till vad den är.
 
Djurdetektiven sätter käppar i hjulet för polisen. 
 
Som helhet är Ace Ventura: pet detective en mycket trevlig film, som trots sina tillkortakommanden lyckas underhålla.
 

The Lobster

Regissör: Yorgos Lanthimos.
Genre: Drama, komedi.
Längd: 1 hr 58 mins.
Åldersgräns: 15 år.
Skådespelare: Colin Farrell, Rachel Weisz, Olivia Colman, Jessica Barden, Sean Duggan m.fl.
Releasedatum: 2017-01-16.
Distributör: Universal Sony.
 
"I framtiden måste singlar hitta en partner inom 45 dagar, eller permanent förvandlas till ett valfritt djur."
 
 
 
 
 
The Lobster är en egendomlig film; där en mörk och tankeväckande handling kombineras med briljant humor. Den satiriska framtidsvärlden är riktigt intressant att lära känna och de bisarra händelserna väcker många genuina skratt. Hela konceptet är oerhört originellt och som tittare överraskas man ständigt av det besynnerliga som pågår. The Lobster är minst sagt ett oförutsägbart drama, och ju mer man lär sig om hur samhället i filmen fungerar desto underligare blir den.
 
Efter att hans fru har dött tvingas David hitta en ny partner. 
 
The Lobster är ett lågmält drama med ett relativt långsamt tempo. Ändå blir filmen aldrig tråkig. Den är snarare behaglig att se på (bortsett från någon motbjudande scen), och fast vissa sekvenser uppfattas som utdragna så är det inget som drabbar helheten. Filmens styrka ligger i sin början, där den spännande världen introduceras. Den andra halvan är dessvärre inte lika bra och trots att den bjuder på en hel del minnesvärda scener gör den inte lika stort intryck. Dessutom slutar filmen abrupt och lämnar många frågor obesvarade.
 
I en värld där singlar jagas måste David och hans nyfunna vän vara försiktiga.
 
Allt som allt är The Lobster ett udda men förvånansvärt underhållande drama, med lysande skådespelare, intelligent manus och ett riktigt bisarrt men fascinerande koncept. 
 

Snowden

Regissör: Oliver Stone.
Genre: Drama, thriller.
Längd: 2 hrs 14 mins.
Åldersgräns: 15 år.
Skådespelare: Joseph Gordon-Levitt, Shailene Woodley, Zachary Quinto, Nicolas Cage, Rhys Ifans, Melissa Leo m.fl.
Releasedatum: 2017-01-16.
Distributör: Scanbox.
 
"Visselblåsaren Edward Snowden blev en av världens mest jagade män när han läckte sekretessbelagda CIA-dokument till The Guardian och The Washington Post som avslöjade att landet bedrev hemlig övervakning över hela världen."
 
Snowden är ett mycket ojämnt drama. Å ena sidan har filmen ett intressant koncept och riktigt duktiga skådespelare. Ensemblen innehåller många stora namn och deras kompetenta insatser ger Snowden en stark grund att stå på. Men trots att filmen får en välbehövd skjuts på vägen når den inte ända fram.
 
När Snowden arbetar för CIA upptäcker han en hemlighet. 
 
Dramat är nämligen för utdraget för att fängsla tittaren från början till slut. Filmen har en del riktigt gripande scener, men de är alldeles för få och kombinerat med det långsamma tempot går intresset förlorat under vissa sekvenser. Dessutom får vi bara lära känna personen Snowden ytligt. Vi följer honom på jobbet och på hans ”uppdrag” men får se ytterst lite av hans privatliv, vilket gör det svårt för några känslomässiga band att anknytas.
 
Snowden försöker skydda sin flickvän mot att bli övervakad. 
 
Som helhet är Snowden ett välspelat men långsamt drama.
 

The Departed

Regissör: Martin Scorsese.
Genre: Thriller, drama.
Längd: 2 hrs 31 mins.
Åldersgräns: 15 år.
Skådespelare: Leonardo DiCaprio, Matt Damon, Jack Nicholson, Mark Wahlberg, Vera Farmiga m.fl.
Releasedatum: 2007-05-16.
 
"Unga färska polismannen Billy Costigans jobb är att vinna gangsterbossen Frank Costellos förtroende och hjälpa sina överordnade att fälla honom, medan en elitpolis som alla litar på är Costellos mullvad."
 
 
 
 
Jag har väldigt neutrala känslor gentemot The departed. Dramat har en bra story, men gjorde inget större intryck. På grund av att den är så pass lång upplevs den vara utdragen och i många scener kände jag mig allmänt uttråkad. Filmen är dessutom stundtals förvirrande samtidigt som den paradoxalt nog känns förutsägbar. Detta för att The departed sällan avviker från den välkända mallen som den använder sig av.
 
Colin är korrupt och arbetar för gangsterbossen Costello. 
 
Men trots att The departed har brister lyckas den till viss del imponera. Skådespelarna är fantastiska och när de enformiga telefonsamtalen väl byts ut mot action blir filmen nagelbitande spännande. Den sista halvtimmen är riktigt intensiv och fast jag tidigare hade suttit och halvsovit kunde jag under filmens avrundning omöjligen slita blicken från skärmen.
 
De två mullvaderna hamnar i en intensiv slutstrid. 
 
Som helhet är The departed stundtals trist och stundtals enastående spännande. Därför har jag svårt att avgöra vad jag egentligen tycker om den.
 

RSS 2.0