Trolls

Regissör: Mike Mitchell, Walt Dohrn.
Genre: Familj, komedi.
Längd: 1 hr 32 mins.
Åldersgräns: 7 år.
Skådespelare: Anna Kendrick, Justin Timberlake, Zooey Deschanel, Christine Baranski, Christoper Mintz-Plasse, Russel Brand, John Cleese.
Releasedatum: 2017-03-13.
Distributör: Fox.
 
"Efter att trollbyn har invaderats ger sig lyckotrollet Poppy och den överdrivet försiktiga Kvist ut för att försöka rädda sina vänner. Tillsammans måste det udda paret ge sig ut på ett äventyr långt ifrån den värld de känner till."
 
Den animerade Trolls är ett färgsprakande glädjepiller för hela familjen.Trots en stereotypisk handling är det lätt att förbise klyschorna just för att filmen är så härligt käck. Trolls inspirerar med optimistiska karaktärer, ger energi med svängig musik och gör tittaren på allmänt gott humör.
 
Duon försöker rädda sina trollvänner.  
 
De kreativa animeringarna i Trolls ger en riktig sockerchock. Glitter, starka färger och kramgoa flufftroll gör filmen sjukligt söt, och det är omöjligt att inte svepas med av det värmande lyckoruset som medförs. Trolls har dessutom galet bra musik, och jag njuter helhjärtat av de medryckande låtarna som sätter sprutt på kroppen. Upprymda av soundtracket dröjde det inte länge förrän alla i soffan skrattade och sjöng med.
 
Poppy och Kvist är varandras motsatser. 
 
Vidare är Trolls även riktigt smart. Manuset är fyllt med många popkulturella referenser som både väcker skratt och ger en känsla av tillhörighet. Dessutom imponerar Trolls med ensemblen skådespelare. De förhöjer tittarupplevelsen, och passar sina karaktärer som handen i handsken. Störst intryck gör talangfulla Anna Kendrick, Zooey Deschanel och Justin Timberlake, som med sina starka röster får filmen att svänga.
 
 Den färgsprakande Poppy för med sig sång och dans. 
 
Trolls tar tittaren på ett sött, färgglatt och hjärtevärmande äventyr för hela familjen. Det är en underhållande må bra-film, fylld med glädje och med hjärtat på rätt plats.
 

Inferno

Regissör: Ron Howard.
Genre: Thriller.
Längd: 2 hrs 1 min.
Åldersgräns: 15 år.
Skådespelare: Tom Hanks, Felicity Jones, Omar Sy, Irrfan Khan, Ben Foster, Ana Ularu.
Releasedatum: 2017-02-27.
Distributör: Universal Sony.
 
"Robert Langdon och Sienna Brooks följer ett spår av ledtrådar genom Europa för att sätta stopp för ett virus som hotar att utplåna halva jordens befolkning."
 
 
 
 
Inferno är en spännande thriller med högt tempo, kraftfull musik och intressant handling. Dessutom är skådespelarna riktigt bra. Tom Hanks, som aldrig gjort dåligt ifrån sig, återvänder i rollen som Robert Langdon, och porträtterar den numera slitna professorn på ett övertygande sätt. Även nykomlingen Felicity Jones imponerar, och tillsammans med Hanks skapar hon dynamik.
 
Professorn försöker hitta viruset innan det släpps ut. 
 
Men Inferno är inte lika stark som Da Vinci-koden och Änglar och demoner. Handlingen är inte särskilt nyanserad och jag upplever inte hotet som trovärdigt. Inferno känns inte heller lika intelligent som sina föregångare. Den behandlar konceptet ytligt och fast filmen innehåller en del oväntade vändningar är den som helhet relativt förutsägbar. Den hade dessutom kunnat engagera mer genom att ge mer tillfredsställande lösningar på gåtorna.
 
Förföljda av faror tvingas duon att fly. 
 
Inferno är alltså en spännande film, men den väcker inte några starka känslor och hade kunnat göra större intryck med mer påtaglig fara.
 

Sausage Party

Regissör: Tiernan & Vernon.
Genre: Komedi.
Längd: 1 hr 29 mins.
Åldersgräns: 11 år.
Skådespelare: Seth Rogen, Kristen Wiig, Jonah Hill, Michael Cera, James Franco, Bill Hader, Paul Rudd.
Releasedatum: 2017-02-27.
Distributör: Universal Sony.
 
"Allt maten vill är att bli utvalda och få följa med de snälla människorna hem. Men paradiset de såg framför sig är inget annat än ett helvete där man hackar, drar skinnet av, kokar och steker maten. Korven Frank inser att han måste varna de andra om vad som väntar på förortskökens kalla marmorskivor."
 
Komedin Sausage Party har stor potential, men faller på grund av sin obscenitet. Det påhittiga konceptet fångar intresset direkt, och det kreativa upplägget får Sausage Party att upplevas vara riktigt smart. Dessutom bjuder filmen på en del humor, och jag skrattade när vardagliga situationer framstod som värsta kriget ur matens ögon.
 
Grillkorvarna drömmer om att få röra vid bröden. 
 
Det som underhåller i filmen är scenerna som anspelar på matens vanföreställningar snarare än sex. Dessvärre ligger dessa i underläge. Sausage Party innehåller alldeles för många oinspirerade sexskämt och svordomar, och i flera scener spårar snusket ur. Ett tacoscal har sex med ett korvbröd, en ond underlivsrengörare våldför sig på ett juicepaket och i slutscenen pågår en orgie mellan affärens alla matvaror. Filmen är många gånger för vulgär, och den så kallade ”humorn” blir snarare äcklande än roande. Trots att Sausage Party marknadsförts som en tecknad film för vuxna är den förvånansvärt barnslig, och de smaklösa skämten gör det svårt att uppskatta den för övrigt intelligenta filmen till fullo.
 
Herr Jordnötssmör förlorar sin fru i det stora matkriget. 
 
Sausage Party är en kreativ men vulgär komedi, som tar ordet ”matporr” till en ny nivå. På gott och ont är det inte en film som man glömmer i första taget. I Sausage Party säger en karaktär ”once you see that shit, it’ll fuck you up for life”, och kanske beskriver det bäst hur jag kände när eftertexterna började rulla.
 

Jack Reacher: never go back

Regissör: Edward Zwick.
Genre: Action.
Längd: 1 hr 58 mins.
Åldersgräns: 15 år.
SkådespelareTom Cruise, Cobie Smulders, Patrick Heusinger, Aldis Hodge, Judd Lormand.
Releasedatum: 2017-02-27.
Distributör: Paramount.
 
"När Jack Reacher upptäcker att major Susan Turner arresterats för landsförräderi måste han frita henne och avslöja en konspiration."
 
 
 
 
Standardactionfilmen Jack Reacher: never go back bjuder på lättsam underhållning. Den är inte särskilt originell, utan följer en given mall och har en uttjatad handling. Filmen är alltså väldigt typisk för sin genre och tillför egentligen ingenting nytt – ändå är det ett nöjsamt tidsfördriv.
 
Märkt som landsförrädare måste Reacher fly från militären. 
 
Jag hade velat att sidkaraktärerna tog större plats i filmen. Huvudpersonen Jack är relativt stereotypisk, och han gör inte mycket mer än att demonstrera hur tuff han är. I de flesta scener ser vi honom stridandes mot bovar, men han upplevs aldrig vara i någon verklig fara, och fast pulsen ökar på sina ställen blir filmen sällan riktigt spännande. Tom Cruise, som spelar Jack, känns dessutom lite sliten och jag tror att han hade kunnat prestera bättre. Cobie Smulders gör därifrån starkare ifrån sig, och hon får karaktären Sophie att framstå som stark och självsäker. Dessvärre har hon inte mycket tid i strålkastarljuset, utan står i skuggan av filmens hjälte.
 
Jack Reacher slår ner bovarna en efter en. 
 
Jack Reacher: never go back följer normen och är därför en helt okej film som inte sticker ut. Den är lite för lång, gömmer sig bland stereotyper och tillför inget eget. Filmen som passar om du vill se en actionfilm som inte kräver mycket av dig av tittare. Då är Jack Reacher: never go back perfekt att slötitta på.
 

Peter och draken Elliot

Regissör: David Lowery.
Genre: Familj, äventyr.
Längd: 1 hr 38 mins.
Åldersgräns: 7 år.
Skådespelare: Bryce Dallas Howard, Robert Redford, Oakes Fegley, Wes Bentley, Karl Urban.
Releasedatum: 2017-02-27.
Distributör©Disney.
 
"När den mystiske 10-årige Peter dyker upp och påstår sig leva i skogen tillsammans med en enorm, grön drake vid namn Elliot, är det upp till skogsvakten Grace och en ung Natalie att undersöka varifrån Peter kommer, var han hör hemma och hur sann historien om draken egentligen är."
 
Peter och draken Elliot är en oerhört fin och värmande film. Den vackra berättelsen, slående miljön och riktigt snygga fotot hänför. I filmen medverkar dessutom många fantastiska skådespelare, som tillsammans förhöjer tittarupplevelsen. Som förväntat utstrålar de erfarna skådespelarna Howard, Redford och Urban ett kompetent lugn, men den som överraskar är barnskådespelaren Oakes Fegley. Han presterar förvånansvärt bra, tar ut svängarna ordentligt och blir filmens stjärna. Tack vare de mycket trovärdiga insatserna gör filmen intryck.
 
Draken Elliot passar inte riktigt in i filmen som helhet. 
 
Visserligen är Peter och draken Elliot förutsägbar, klyschig och aningen intetsägande, men det är sådant som jag kan bortse ifrån då det positiva överväger. Men mitt största problem med filmen är draken Elliot, vilket känns hemskt att medge eftersom han har en titelroll. För det första är han fult animerad och ser mer ut som en grön hund med vingar än en drake. Vidare känns han inte nödvändig i den berättelse som filmen vill förmedla. Den skönhet och styrka som filmen får genom sitt sätt att gestalta vänskap och familj raseras av de forcerade övernaturliga elementen. Konceptet är så pass starkt att det kan bäras upp utan draken, och de delar där Elliot inte närvarar är helt magiska. Därför tror jag att Peter och draken Elliot hade gripit tag mer om draken inte varit med alls.
 
Grace är skogens beskyddare. 
 
Peter och draken Elliot är alltså en stark film om vänskap och familj. Skådespelarna imponerar och handlingen fängslar från början till slut. Det är mest på grund av draken som jag inte kunde njuta helhjärtat – han tillför nämligen inte tillräckligt mycket för att övertyga om att filmen är bättre med honom i.
 
 
Alla bilder i recensionen är copyrightskyddade av Disney. 

Sully

Regissör: Clint Eastwood.
Genre: Drama, biografi.
Längd: 1 hr 35 mins.
Åldersgräns: 11 år.
Skådespelare: Tom Hanks, Aaron Eckhart, Anna Gunn, Laura Linney, Mike O'Malley, Jamey Sheridan.
Releasedatum: 2017-02-06.
Distributör: Warner bros.
 
"Kapten Chelsey Sullenberger landade ett nödställt flygplan på floden Hudson och räddade därmed livet på 155 passagerare. Men samtidigt som han hyllades av allmänheten och media pågick det en undersökning kring fallet som kunde förstöra både hans rykte och karriär."
 
Sully är en intressant biografi som skildrar Hudson-miraklet. Handlingen griper tag vid första scenen och trots svackor håller spänningen i sig ända till slutet. Filmen har dessutom ett snyggt redigerat foto, välarbetat manus och många starka talanger. Tom Hanks (The green mile), som leder ensemblen skådespelare, bär kompetent upp filmen på sina axlar och är den som gör Sully sevärd.
 
Kapten Sully tvingas landa på Hudson-floden. 
 
Men om man tar bort Hanks ur ekvationen känns Sully inte lika kvalitativ. Filmen är nämligen relativt utdragen, och de upprepande återblickarna tillför inte mycket. Därtill lär vi känna karaktärerna väldigt ytligt, vilket gör det svårt att relatera och anknyta några speciella band till dem. Hanks trollbinder med sin starka gestaltning, men utan honom hade den relativt stillsamma filmen – trots sitt fängslande koncept – fallit platt.
 
Chelsey anklagas för att ha agerat fel när planet störtade. 
 
Som helhet är Sully en spännande men något innehållslös biografi – den är bra men inte extraordinär.
 

Bridget Jones's Baby

Regissör: Sharon Maguire.
Genre: Komedi, romantik.
Längd: 2 hrs 2 mins.
Åldersgräns: 7 år.
Skådespelare: Renée Zellweger, Colin Firth, Patrick Dempsey, Emma Thompson, Jim Broadbent.
Releasedatum: 2017-02-06.
Distributör: Universal Sony.
 
"Bridget är i fyrtioårsåldern och singel igen, efter att ha gjort slut med Mark Darcy. Men hennes kärleksliv tar en oväntad vändning när hon träffar en stilig amerikan som heter Jack och har allt som mr Darcy saknar. Överraskande nog upptäcker Bridget att hon är gravid, men hon vet inte vem pappan är."
 
Till viss del förtjänar Bridget Jones’s Baby den hårda kritik som filmen har fått. Konceptet är trots allt långt ifrån originellt och den har en hel del uppenbara missar. Dessutom är den förutsägbar och den innehåller så pass många frustrerande klyschor att det ibland blir riktigt löjligt. Ändå tycker jag om den.
 
Bridget slits mellan Jack och Mark. 
 
Jag fastnade verkligen för filmens enkla, lättsamma upplägg och den varma, öppenhjärtiga tonen. Bridget Jones’s Baby fick mig att skratta och må bra, helt enkelt. Trots sina brister är det en mycket trivsam må bra-film och den känns som en frisk fläkt mot andra moderna komedier där enbart festande är i fokus. Dessutom lyckas skådespelarna charma sig in i tittarens hjärta och det är roligt att andra kändisar, som exempelvis artisten Ed Sheeran, medverkar i mindre roller.
 
Även Bridgets läkare dras in i lögnerna.  
 
Bridget Jones’s Baby är alltså långt ifrån perfekt, men tack vare sin förmåga att få tittaren att må bra känns det ändå som en framgångsrik romantisk komedi.
 

Don't Breathe

Regissör: Fede Alvarez.
Genre: Rysare, thriller.
Längd: 1 hr 28 mins.
Åldersgräns: 15 år.
Skådespelare: Jane Levy, Dylan Minnette, Stephen Lang, Daniel Zovatto, Franciska Töröcsik.
Releasedatum: 2017-02-06.
Distributör: Universal Sony.
 
"Tre vänner bryter sig in hos en förmögen, blind man i tron att de ska komma undan med det perfekta rånet. De kunde inte haft mer fel."
 
 
 
 
Don’t breathe är en förvånansvärt bra rysare, och det kommer från mig som vanligtvis inte tycker om skräckfilmer. Den har starka skådespelarinsatser (speciellt från Stephen Lang) och ett annorlunda koncept som gör filmen nytänkande och lite extra spännande. Trots att trovärdigheten inte alltid är på topp vill man som tittare alltid veta vad som kommer att hända.
 
Tre ungdomsbrottslingar bryter sig in i en gammal mans hus. 
 
Något som jag tycker är intressant är hur filmen anspelar på sympati. I början sympatiserade jag betydligt mycket mer för antagonisten än protagonisterna. Det faktum att vännerna är brottslingar och bryter sig in hos en blind, äldre man gjorde det svårt att tycka synd om den, medan den blinda mannens tragiska förflutna väckte medkänsla. Men halvvägs igenom filmen vänder det. Vi har vid det laget lärt känna vännerna bättre, samtidigt som den blinda mannens mörka hemligheter avslöjats. Det väckte en del motstridiga känslor, då sympatin från tidigare hamnar i konflikt med den nyfunna avskyn. 
 
När mannen upptäcker dem i sitt hus börjar han jaga vännerna. 
 
Ändå är Don’t breathe inte riktigt det mästerverk som många målar upp. Tempot är ostadigt och karaktärerna gör en del idiotiska beslut som frustrerar. Samtidigt svävar filmen ofta ut och blir för långsökt och tillgjord. Dessutom lyckades den inte göra det fundamentala för rysare: att skrämmas. Kanske är det jag som har blivit härdad, men jag hoppade aldrig till, blev aldrig ängslig och satt inte på helspänn under filmens gång.
 
När deras överlevnad står på spel tvingas vännerna bryta mot alla regler. 
 
Allt som allt är Don’t breathe en bra film. Trots att den inte imponerade lika mycket på mig som den gjort på många andra så anser jag att den är värd att se.
 

Miss Peregrine's Home for Peculiar Children

Regissör: Tim Burton.
Genre: Äventyr, fantasy.
Längd: 2 hrs 7 mins.
Åldersgräns: 11 år.
Skådespelare: Eva Green, Asa Butterfield, Samuel L. Jackson, Judi Dench, Allison Janney, Terence Stamp.
Releasedatum: 2017-02-13.
Distributör: 20th Century Fox.
 
"När Jake farfar går bort efterlämnar han sig ledtrådar till ett mysterium som spänner över tid och rum, och som tar Jake till en fördold plats för besynnerliga barn med övernaturliga krafter. Jake upptäcker att barnen har mäktiga fiender, och han måste använda sin egen förmåga för att rädda dem."
 
Miss Peregrine’s Home for Peculiar Children har en riktigt stark grund att stå på. Boken som filmen baseras på är enastående och det påhittiga konceptet fångar intresset direkt. Dessutom hänför det fantastiska fotot med sina skarpa, kontrastrika färger och snygga effekter. Men trots att det finns mycket att imponeras av måste jag medge att jag är riktigt besviken.
 
De besynnerliga barnen är intressanta men underutvecklade.  
 
Det tar Miss Peregrine’s Home for Peculiar Children rätt lång tid att komma igång och filmen som helhet har ett ojämnt tempo. Ena sekunden stressar den förbi händelserna och känns påskyndad, medan den vid andra tillfällen snarare upplevs vara utdragen. Berättelsen framstår dessutom som rörig, och trots att jag har läst boken blev jag ibland förvirrad av det som hände. Jag förvånades även över hur mycket filmen avviker från boken; och jag kan inte påstå att jag gladdes över mängden klyschor som lagts till.
 
Bokens eldiga Emma har bytt krafter med Olive. 
 
Jag förundrades även över hur karaktärerna porträtterades. Vi lär inte känna dem ordentligt och både protagonisten och skurken känns underutvecklade och bleka. Den enda av skådespelarna som gör riktigt bra ifrån sig är Eva Green (Dark Shadows). Hon är en oerhört kompetent skådespelare och sticker ut med sin talang. Om hon hade fått mer skärmtid hade hon kunnat höja filmen till skyarna.
 
Filmens stjärna är enastående Eva Green. 
 
Av någon anledning uppfattade jag Miss Peregrine’s Home for Peculiar Children som relativt oseriös. Bland annat gör sättet den är sammansatt på – med sporadiska händelser, otrovärdig romans och stundtals malplacerad musik – att den inte känns särskilt genomtänkt. Filmen utnyttjar inte sin stora potential och någonstans går handlingen förlorad. Misstolka mig inte; det är en underhållande och helt okej äventyrsfilm – jag hade bara hoppats på så mycket mer.
 

Morgan

Regissör: Luke Scott.
Genre: Sci-fi, thriller.
Längd: 1 hr 32 mins.
Åldersgräns: 15 år.
Skådespelare: Kate Mara, Anya Taylor-Joy, Rose Leslie, Toby Jones, Michelle Yeoh, Brian Cox m.fl.
Releasedatum: 2017-01-23.
Distributör: 20th Century Fox.
 
"En riskanalytiker skickas till en avlägsen och topp-hemlig plats för att utreda en hemsk olycka. Händelsen utlöstes av en till synes harmlös 'människa' som utgör ett stort mysterium — och både är oerhört behåvad och oberäkneligt farlig."
 
 
Morgan är bra, men hade kunnat vara bättre. Konceptet är intressant, skådespelarna lysande och en del scener är riktigt spännande. Dessvärre är manuset svagt och saknar hjärta, och filmen innehåller många uttjatade klyschor som får den att kännas opersonlig och distanserad. Likt en blek kopia av Ex_Machina har Morgan en stadig grund att stå på, men misslyckas att förmedla berättelsen på ett levande och engagerande sätt.
 
Det är upp till Lee att bedöma om Morgan ska termineras. 
 
Filmens styrka är att den får tittaren att känna ett starkt behov av att veta vad som kommer att hända med Morgan. Trots att Morgan börjar relativt långsamt är det lätt att fastna just för att man vill veta mer om henne och se hur händelserna utvecklar sig. Dessvärre är filmen inte trovärdig och jag störde mig enormt på karaktärernas brist på initiativförmåga; att de aldrig tog tillfället i akt att göra saker. Morgan är också förutsägbar och jag kunde gissa mig till alla vändningarna. Det är som att filmen följer en given mall, vilket gör att den inte heller bidrar med något nytt.
 
Morgan får hopp av Dr. Amy Menser. 
 
Men trots att filmen har många svagheter är Morgan inte dålig. Jag tycker om konceptet och skådespelarna gör väldigt bra ifrån sig. Fast Morgan är förutsägbar och har ett ytligt manus så behålls tittarens intresse genom hela filmen.
 
 

Ace Ventura: pet detective

Regissör: Tom Shadyac.
Genre: Komedi.
Längd: 1 hr 22 mins.
Åldersgräns: 11 år.
Skådespelare: Jim Carrey, Courteney Cox, Sean Young, Tone Loc, Dan Marino m.fl.
Inspelningsår: 1994.
 
"Ace Ventura är utan fruktan, stark som en oxe och listigare än Sherlock Holmes. Dessutom är han ett törne i sidan på polisen, som han ställer till trubbel för så ofta han kan. Men nu behövs verkligen Ace: ett fotbollslags delfinmaskot har blivit kidnappad, och vem annan än Ace Ventura skulle kunna gå till botten med mysteriet?"
 
De flesta har förmodligen sett eller hört talats om Ace Ventura: pet detective. Det är en enkel men bra film, som bjuder på en hel del skratt. Denna underhållande komedi må vara klyschig, förutsägbar, ologisk och rent utav överdriven, men det fungerar i sin kontext och som tittare blir man alldeles varm av filmens charm. 
 
Den galna Ace Ventura gör allt i sin makt för att hitta maskoten. 
 
Den som bär upp filmen är Jim Carrey (The Mask), som tar för sig och släpper loss ordentligt. Han är en väldigt behaglig och roande skådespelare; trots att det är svårt att avgöra om det är för att han har en briljant talang eller bara är allmänt galen. Hans minspel och kroppsspråk är enastående, och fast han blir lite väl excentrisk ibland så är det Carrey som gör filmen till vad den är.
 
Djurdetektiven sätter käppar i hjulet för polisen. 
 
Som helhet är Ace Ventura: pet detective en mycket trevlig film, som trots sina tillkortakommanden lyckas underhålla.
 

The Lobster

Regissör: Yorgos Lanthimos.
Genre: Drama, komedi.
Längd: 1 hr 58 mins.
Åldersgräns: 15 år.
Skådespelare: Colin Farrell, Rachel Weisz, Olivia Colman, Jessica Barden, Sean Duggan m.fl.
Releasedatum: 2017-01-16.
Distributör: Universal Sony.
 
"I framtiden måste singlar hitta en partner inom 45 dagar, eller permanent förvandlas till ett valfritt djur."
 
 
 
 
 
The Lobster är en egendomlig film; där en mörk och tankeväckande handling kombineras med briljant humor. Den satiriska framtidsvärlden är riktigt intressant att lära känna och de bisarra händelserna väcker många genuina skratt. Hela konceptet är oerhört originellt och som tittare överraskas man ständigt av det besynnerliga som pågår. The Lobster är minst sagt ett oförutsägbart drama, och ju mer man lär sig om hur samhället i filmen fungerar desto underligare blir den.
 
Efter att hans fru har dött tvingas David hitta en ny partner. 
 
The Lobster är ett lågmält drama med ett relativt långsamt tempo. Ändå blir filmen aldrig tråkig. Den är snarare behaglig att se på (bortsett från någon motbjudande scen), och fast vissa sekvenser uppfattas som utdragna så är det inget som drabbar helheten. Filmens styrka ligger i sin början, där den spännande världen introduceras. Den andra halvan är dessvärre inte lika bra och trots att den bjuder på en hel del minnesvärda scener gör den inte lika stort intryck. Dessutom slutar filmen abrupt och lämnar många frågor obesvarade.
 
I en värld där singlar jagas måste David och hans nyfunna vän vara försiktiga.
 
Allt som allt är The Lobster ett udda men förvånansvärt underhållande drama, med lysande skådespelare, intelligent manus och ett riktigt bisarrt men fascinerande koncept. 
 

Snowden

Regissör: Oliver Stone.
Genre: Drama, thriller.
Längd: 2 hrs 14 mins.
Åldersgräns: 15 år.
Skådespelare: Joseph Gordon-Levitt, Shailene Woodley, Zachary Quinto, Nicolas Cage, Rhys Ifans, Melissa Leo m.fl.
Releasedatum: 2017-01-16.
Distributör: Scanbox.
 
"Visselblåsaren Edward Snowden blev en av världens mest jagade män när han läckte sekretessbelagda CIA-dokument till The Guardian och The Washington Post som avslöjade att landet bedrev hemlig övervakning över hela världen."
 
Snowden är ett mycket ojämnt drama. Å ena sidan har filmen ett intressant koncept och riktigt duktiga skådespelare. Ensemblen innehåller många stora namn och deras kompetenta insatser ger Snowden en stark grund att stå på. Men trots att filmen får en välbehövd skjuts på vägen når den inte ända fram.
 
När Snowden arbetar för CIA upptäcker han en hemlighet. 
 
Dramat är nämligen för utdraget för att fängsla tittaren från början till slut. Filmen har en del riktigt gripande scener, men de är alldeles för få och kombinerat med det långsamma tempot går intresset förlorat under vissa sekvenser. Dessutom får vi bara lära känna personen Snowden ytligt. Vi följer honom på jobbet och på hans ”uppdrag” men får se ytterst lite av hans privatliv, vilket gör det svårt för några känslomässiga band att anknytas.
 
Snowden försöker skydda sin flickvän mot att bli övervakad. 
 
Som helhet är Snowden ett välspelat men långsamt drama.
 

The Departed

Regissör: Martin Scorsese.
Genre: Thriller, drama.
Längd: 2 hrs 31 mins.
Åldersgräns: 15 år.
Skådespelare: Leonardo DiCaprio, Matt Damon, Jack Nicholson, Mark Wahlberg, Vera Farmiga m.fl.
Releasedatum: 2007-05-16.
 
"Unga färska polismannen Billy Costigans jobb är att vinna gangsterbossen Frank Costellos förtroende och hjälpa sina överordnade att fälla honom, medan en elitpolis som alla litar på är Costellos mullvad."
 
 
 
 
Jag har väldigt neutrala känslor gentemot The departed. Dramat har en bra story, men gjorde inget större intryck. På grund av att den är så pass lång upplevs den vara utdragen och i många scener kände jag mig allmänt uttråkad. Filmen är dessutom stundtals förvirrande samtidigt som den paradoxalt nog känns förutsägbar. Detta för att The departed sällan avviker från den välkända mallen som den använder sig av.
 
Colin är korrupt och arbetar för gangsterbossen Costello. 
 
Men trots att The departed har brister lyckas den till viss del imponera. Skådespelarna är fantastiska och när de enformiga telefonsamtalen väl byts ut mot action blir filmen nagelbitande spännande. Den sista halvtimmen är riktigt intensiv och fast jag tidigare hade suttit och halvsovit kunde jag under filmens avrundning omöjligen slita blicken från skärmen.
 
De två mullvaderna hamnar i en intensiv slutstrid. 
 
Som helhet är The departed stundtals trist och stundtals enastående spännande. Därför har jag svårt att avgöra vad jag egentligen tycker om den.
 

Labyrinth

Regissör: Jim Henson
Genre: Fantasy, äventyr, familj.
Längd: 1 hr 37 mins.
Åldersgräns: 11 år.
Skådespelare: David Bowie, Jennifer Connelly, Toby Froud, Brian Henson, Dave Goelz m.fl.
Inspelningsår: 1986.
 
"En tjej måste lösa en farlig labyrint och rädda sin bror när hennes önskan om att han ska föras bort uppfylls av goblinkungen."
 
 
 
 
 
Labyrinth är en livfull familjefilm med ett rörigt och mycket särpräglat uttryckssätt. Karaktärerna är excentriska och de klassiska 80-talsklyschorna, som präglar både musik, kläder och manus, ger äventyret en härligt nostalgisk stil. Det är en förvånansvärt charmig och underhållande film, som trots sin förutsägbarhet och smått barnsliga, överdramatiska ton lyckades roa mig.
 
Sarah försöker få tillbaka sin lillebror. 
 
Skådespelarna gör bra ifrån sig och det är roligt att få se Jennifer Connelly (Requiem for a dream) i en av hennes första filmer. Det är dessutom lätt att fastna för de kreativt utformade karaktärerna och trots att deras monologer ofta upplevs vara krystade bidrar deras sätt att tala med en hel del charm.
 
Trollkungen Jareth förälskar sig i flickan. 
 
Som helhet är Labyrinth en härligt udda familjefilm. Eftersom jag inte är uppväxt med den får jag inte riktigt samma, sentimentala kontext som många andra. Ändå kan jag inte undgå att tycka om den och jag hade säkerligen älskat den om jag för första gången sett den för tio år sedan.
 

Ghostbusters

Regissör: Paul Feig.
Genre: Komedi, sci-fi, action.
Längd: 1 hr 56 mins.
Åldersgräns: 11 år.
Skådespelare: Kristen Wiig, Melissa McCarthy, Kate McKinnon, Leslie Jones, Chris Hemsworth m.fl.
Releasedatum: 2016-12-05.
Distributör: Universal Sony.
 
"Erin och Abby försöker tillsammans med ingenjören Jillian och den tuffa tunnelbanearbetaren Patty stoppa ett övernaturligt hot i Manhattan."
 
 
 
 
Ghostbusters är en reboot av komedin med samma namn från 1984, men istället för att följa den ikoniska kvartetten vi är vana vid fokuserar filmen denna gång på en grupp kvinnliga till spökjägare och deras strävan efter att vetenskapligt bevisa spökens existens. Det är en underhållande film som lyckas locka fram en del skratt. Den har dessutom häftiga gadgetar, snygga effekter och en härlig ensemble med charmiga skådespelare.
 
Fyra kvinnor går ihop för att fånga spöken. 
 
Dessvärre är handlingen relativt uttjatad och den smått utdragna filmen urartas successivt. Humorn blir allt mer överdriven och ju mer tid som passerar desto tramsigare blir det. Därtill är det tydligt att Ghostbusters ämnar ha viss känslomässig inverkan, men på grund av ett svagt manus och ett ostrukturerat upplägg faller det platt.
 
Arbetet blir mer kaotiskt än gänget räknat med. 
 
Som helhet är den nya Ghostbusters helt okej, men den gör inte ett särskilt stort intryck. 
 

Jason Bourne

Regissör: Paul Greengrass.
Genre: Action.
Längd: 2 hrs 3 mins.
Åldersgräns: 15 år.
Skådespelare: Matt Damon, Tommy Lee Jones, Alicia Vikander, Vincent Cassel, Julia Stiles etc.
Releasedatum: 2016-11-28.
Distributör: Universal Sony.
 
"Bourne har fått lära sig att leva med insikten av att ha varit ett redskap för att utföra operationer som myndig-heterna behöver men inte vill kännas vid. Samtidigt förändras världen i en takt som verkar springa ifrån makthavarna, som bara kan se på när en ny verklighet lägger sig som ett raser ovanpå den gamla."
 
Fast Jason Bourne är en relativt överflödig efterföljare är det härligt att återigen få följa Bourne på hans jakt efter sanningen. Det är ett spännande och actionfyllt äventyr, med ett högt tempo och en stämning i klassisk Bourne-anda. Tycker du om tidigare filmer lär du inte vilja missa denna.
 
Jason Bourne och partnern Nicky är tillbaka. 
 
Matt Damon (Good Will Hunting) och Julia Stiles (The Silver Linings Playbook) presterar som alltid superb och denna gång åtföljs de även av den begåvade Tommy Lee Jones (The Homesman). Men när det kommer till franchisens andra nya ansikte – svenska Alicia Vikander (The Danish Girl) – är besvikelsen stor. Jag tycker vanligtvis mycket om henne men här känns hon inte riktigt närvarande. Hon har tom blick, blankt ansiktsuttryck och visar inte särskilt mycket känslor, vilket gör att det är svårt att komma hennes karaktär nära. 
 
Nykomlingen Alicia Vikander bidrar inte med mycket. 
 
Ibland blir Jason Bourne lite enformig: handlingen är inte särskilt originell och de långa biljakterna och slagsmålen känns stundtals utdragna. Som tur är kompenseras det av riktigt bra effekter och en spänning som heter duga. Som helhet är Jason Bourne en onödigt men ack så tillfredsställande efterföljare.
 

Husdjurens hemliga liv

Regissör: Chris Renaud m.fl.
Genre: Familj, komedi.
Längd: 1 hr 26 mins.
Åldersgräns: Barntillåten.
Skådespelare: Louis C.K, Eric Stonestreet, Kevin Hart, Jenny Slate, Ellie Kemper, Albert Brooks etc.
Releasedatum: 2016-11-28.
Distributör: Universal.
 
"När deras ägare går hemifrån på morgonen samlas alla husdjuren för att skvallra med vännerna, frossa i sötsaker och ordna galna fester. När en bortskämd terrier och hans nya oborstade rumskompis går vilse i New Yorks storstadsdjungel tvingas de lägga sina olikheter åt sidan för att överleva den resan hem."
 
Husdjurens hemliga liv är en oerhört mysig familjefilm. De charmiga och dynamiska karaktärerna har en härlig kemi till varandra och animeringarna är riktigt snygga. Dessutom är igenkänningsfaktorn hög för oss husdjursägare. Det är lätt att relatera till det djuren gör och det är mycket underhållande att följa deras bestyr. Skratten är många och äventyret värmer ända in till själen.
 
Chloe har svårt att motstå godsakerna i kylskåpet. 
 
Men trots många glädjande skratt är handlingen inte särskilt originell. Berättelsen är relativt förutsägbar och en del handlingsspår upplevs vara överflödiga då de behandlas ytligt och inte leder någon vart. Dock är den förtjusande dosen charm tillräckligt för att hålla kvar tittarens intresse trots filmens svagheter.
 
Gänget letar efter den försvunna Max. 
 
Som helhet är Husdjurens hemliga liv en värmande film som roar stora som små.
 

The Purge: Election Year

Regissör: James Demonaco.
Genre: Rysare, action.
Längd: 1 hr 49 mins.
Åldersgräns: 15 år.
Skådespelare: Frank Grillo, Elizabeth Mitchell, Myke-lti Williamson, Joseph Julian Soria etc.
Releasedatum: 2016-11-21.
Distributör: Universal Sony.
 
"Det har gått två år sedan Leo lyckades stoppa sig själv från att hämnas under Purge-natten. I år inträffar ritualen kvällen innan presidentvalet. Som säkerhets-ansvarig för senator Roan är det Leos uppgift att skydda henne. Men genom ett förräderi tvingas de ut på gatorna under den enda natt då ingen hjälp finns."
 
The Purge: Election Year är en excentrisk rysare med ett riktigt intressant koncept och genomtänkta politiska inslag. Tempot är högt, det händer mycket hela tiden och det är svårt att inte ryckas med av spänningen. Tillsammans med skådespelarnas starka insatser gör den lite ruggiga handlingen att tittaren fängslas direkt.
 
Senator Charlie Roan förlorade sin familj under en rening för femton år sedan. 
 
Filmen har dock en påtaglig avsaknad av djup och ger inte tittaren en känslomässig förbindelse till karaktärerna. Dessutom är The Purge: Election Year ibland för mycket. De våldsamma morden känns ibland osmakligt överdrivna och en del scener drogs ut på för länge för att upplevas vara trovärdiga.
 
En grupp främlingar försöker beskydda senatorn under Purge-natten. 
 
Som helhet är The Purge: Election Year en fascinerande rysare som på grund av en del oövertänkta scener känns platt.
 

The Whole Truth

Regissör: Courtney Hunt.
Längd: 1 hr 34 mins.
Genre: Drama, thriller.
Åldersgräns: 15 år.
Skådespelare: Keanu Reeves, Renée Zellweger, Gugu Mbatha-Raw, Gabriel Basso, Jim Belushi etc.
Releasedatum: 2016-11-21.
Filmbolag: Scanbox.
 
"Advokaten Richard gör försöker få sin tonårsklient friad från mord på sin förmögne pappa. Bevisen mot honom är starka: en kniv med hans fingeravtryck, ett vittnesmål från mamman och ett erkännande från hon-om själv. Klienten har även vägrat att överhuvudtaget säga ett ord efter brottstillfället."
 
The Whole Truth är en spännande och gripande rättssalsthriller, med ett intelligent manus, behagligt tempo och en spänd atmosfär. Filmen är inte lång, men den använder sin tid väl och låter tittaren knyta band till karaktärerna. Vidare förhöjer de lysande skådespelarna hela upplevelsen genom att de gör de annars relativt stereotypiska roller-na till komplexa och intressanta individer.
 
Richard försöker få sin klient att prata. 
 
Filmen innehåller en hel del oväntade vändningar och det är inte förrän filmen är slut som tittaren ser hela perspektivet och vet hela sanningen. Genom diskreta ledtrådar som avslöjas under dramats gång, bland annat via selektiva tillbakablickar, låter The Whole Truth tittaren själv gissa sig till vem den skyldige är. Dessvärre är själva finalen inte särskilt överraskande och filmen hade potential till att göra avslutet starkare.
 
I rättegången läggs starka bevis fram. 
 
Som helhet är The Whole Truth ett fängslande rättssalsdrama som behåller tittarens intr-esse ända till eftertexterna börjar rulla.
 

RSS 2.0