Flatliners

Regissör: Niels Arden Oplev.
Genre: Drama, science fiction, rysare.
Längd: 1 hr 50 min.
Åldersgräns: 15 år.
Skådespelare: Ellen Page, Diego Luna, Nina Dobrev, James Norton, Kiersey Clemons, Kiefer Sutherland.
Releasedatum: 26 mars 2018.
Distributör: Universal Sony.
 
En grupp läkarstudenter framkallar hjärtstopp för att få uppleva livet efter döden. Men när deras experiment blir farligare börjar deras förflutna komma ikapp dem.
 
 
 
 
 
 
Flatliners är en nytolkning av filmen med samma namn från 1990. Den har ett väldigt intressant koncept, och balanserar skickligt science fiction och verklighet. I början. I början är filmen förvånansvärt gripande: jag fastnade både för handling, karaktärer och stilen. Skådespelarna fungerar väl och den allmänna känslan var tilldragande. Men tyvärr höll det inte hela vägen.
 
Studenterna stannar sina hjärtan för att uppleva döden. 
 
Allt eftersom filmen fortlöper blir den mer klyschig och överdriven. Det som jag till en början tyckte var ett intressant och realistiskt återgivet scifi-koncept började luta allt mer åt skräck/fantasy-hållet, vilket inte riktigt är my cup of tea. Därtill kändes budskapet efter ett tag väldigt predikande och övertydligt.
 
Experimentet får oanade konsekvenser. 
 
Som helhet är Flatliners okej. Jag tyckte verkligen om början, men fick lite svårt för alla rysarinslag i filmens senare halva. Inte för att det någonsin blev skrämmande, utan på grund av att det fick hela konceptet att kännas too much. Om Flatliners hade förblivit drama, skulle jag nog ha tyckt om den mer.
 

Philomena

Regissör: Stephen Frears.
Genre: Drama.
Längd: 1 hr 33 min.
Åldersgräns: 7 år.
Skådespelare: Judi Dench, Steve Coogan, Sophie Kennedy Clark, Mare Winningham, Barbara Jefford, Ruth McCabe, Sean Mahon, Michelle Fairley.
Releasedatum: 16 april 2014.
 
"Den cyniske journalisten Martin blir kontaktad av en kvinna vars mamma Philomena nyligen avslöjat en tung hemlighet hon burit på i över 50 år. Som tonåring födde hon en son utanför äktenskap på ett strikt religiöst Irland. Hon fick behålla honom i tre år, men sedan togs pojken ifrån henne och såldes till ett amerikanskt par."
 
 
 
Philomena är en gripande berättelse baserad på den självbiografiska romanen av Martin Sixsmith. Det är en film med mycket hjärta, som berör djupt utan att bli alltför sentimental. Dessutom kombineras de sorgliga bitarna med varm humor, vilket gör upplevelsen till en känslomässig berg- och dalbana.
 
Philomena försöker hitta sin förlorade son. 
 
Filmen har en härlig atmosfär, mycket tack vare den charmiga skådespelarduon. Både Coogan och Dench över övertygande i sina roller, men Dench slår alla rekord och är rent utav fantastisk. Hon gör sin karaktär stark och sårbar på samma gång, och som tittare är det lätt att sympatisera med henne.
 
Det enda som gör att jag inte förälskar mig i filmen är tempot. Philomena känns aningen utdragen, vilket tyvärr drar ner helheten. Men allt som allt är det en tankeväckande och minnesvärd film.
 

The mountain between us

Regissör: Hany Abu-Assad.
Genre: Drama.
Längd: 1 hr 52 min.
Åldersgräns: 11 år.
Skådespelare: Idris Elba, Kate Winslet, Beau Bridges.
Releasedatum: 9 april 2018.
Distributör: 20th Century Fox.
 
Två främligar blir strandade på ett avgläset, snötäckt berg efter en flygkrasch. De påbörjar en farlig resa genom ödemarken där de måste lita på varandra för att överleva i den tuffa naturen.
 
 
 
 
 
 
The mountain between us är ett snyggt filmat drama. Winslet och Elba gör båda två riktigt bra ifrån sig, och det är just deras talanger som gör filmen sevärd. För övrigt är det nämligen inte mycket som engagerar. Tempot är långsamt och det händer inte särskilt mycket under filmens gång. Jag hade hoppats på en ny Everest eller The revenant där hjärtat satt i halsgropen hela tiden – men detta visade sig vara långt ifrån det. 
 
Flyget som Ben och Alex skulle ta har blivit inställt. 
 
Jag vill börja med att klargöra att The mountain between us är en helt okej film: den är definitivt småspännande, och bara det faktum att huvudrollerna spelas av två briljanta stjärnor gör att intresset behålls rakt igenom. Men filmen hade kunnat vara så mycket bättre. Jag hade velat se starkare passion, större trovärdighet, mer verklig fara och ett mer intensivt händelseförlopp. Som det är nu hade filmen lätt kunnat kortas ner en halvtimme utan att förlora innehåll. Jag upplever dessutom The mountain between us som något ofokuserad: det är som att den inte riktigt har bestämt sig för om den ska vara ett romantiskt drama eller en överlevnadsfilm. Resultatet blir att konceptet faller lite platt.
 
En olycka gör att duon måste kämpa för sin överlevnad. 
 
Som helhet är The mountain between us helt okej. En fin film. Mild. Men jag hade förväntat mig mer.
 

Murder on the Orient Express

Regissör: Kenneth Branagh.
Genre: Drama, kriminalare.
Längd: 1 hr 54 min.
Åldersgräns: 11 år.
Skådespelare: Kenneth Branagh, Penelope Cruz, Willem Dafoe, Judi Dench, Johnny Depp, Josh Gad, Leslie Odom Jr, Michelle Pfeiffer, Daisy Ridley.
Releasedatum: 9 april 2018.
Distributör: 20th Century Fox.
 
Alla är misstänkta när ett mord begås på en extravagant tågresa genom Europa. Tiden är knapp och en ensam man måste lösa pusslet innan mördaren slår till igen.
 
 
 
 
 
Murder on the Orient Express är ett bra drama. Trots mordhistorien är berättelsen lättsam att ta till sig, vilket till stor del beror på filmens inslag av humor och det oerhört vackra fotot. Därtill är skådespelarensemblen briljant, och det är riktigt roligt att se så många talanger i en och samma film. Branagh utgör en bra Poirot, och förmedlar en skarpsinnighet värt att jämföra med Sherlock Holmes.
 
Hercule Poirot försöker lösa mysteriet mitt i snöstormen. 
 
Filmens styrka är upplösningen, som känns väldigt tillfredsställande. Vägen dit är emellertid lite hackig och utdragen – och det känns som att handlingen hade potential till att engagera tittaren mer. Som det är nu är filmen bra, men intresset falnar emellanåt på grund av det långsamma tempot.
 
Varje passagerare blir misstänkt i Poirots undersökning. 
 
Allt som allt är jag positivt överraskad av Murder on the Orient Express. Det är ett enkelt men genomtänkt morddrama.
 

Thor: Ragnarok

Regissör: Taika Waititi.
Genre: Fantasy, äventyr, action.
Längd: 2 hr 10 min.
Åldersgräns: 11 år.
Skådespelare: Chris Hemsworth, Tom Hiddleston, Cate Blanchett, Idris Elba, Jeff Goldblum, Tessa Thompson.
Releasedatum: 12 mars 2018.
Distributör©Marvel.
 
Thor hålls fängslad på andra sidan universum utan sin mäktiga hammare. Han för en kamp mot tiden för att ta sig tillbaka till Asgård för att stoppa Ragnarök: förstörelsen av hans hemvärld, nu i händerna på den hänsynslösa Hela.
 
 
 
 
Thor: Ragnarok är utan tvekan den bästa delen i trilogin om Thor. Den är mer sammanhållen än föregångarna, och har riktigt charmig humor. Dessutom tycker jag om många av skådespelarna i sidrollerna: bland annat Cate Blanchett, Jeff Goldblum och Tessa Thompson som förhöjer upplevelsen med sin närvaro. Sen är förstås effekterna grymma, men det är ju knappast en överraskning.
 
Hulken är inte lika kraftfull i sin mänskliga gestaltning. 
 
Sen är Marvel förstås Marvel, och det blir lätt överdrivet och lite för mycket i min smak. Handlingen har vi sett förut, och just eftersom hela grejen med hjältar som räddar världen är rätt uttjatat vid det här laget så finns inte en känsla av överhängande fara. Vi vet att de kommer att stoppa boven och att allt slutar lyckligt, och det tar udden av spänningen.
 
Thor måste bekämpa storskaliga monster. 
 
Allt som allt är Thor: Ragnarok helt okej. Jag gillar skådespelarna och humorn, men fastnar inte helt för att sådana här typer av filmer lätt känns too much för mig. Men tycker du om Marvel så ska du självfallet inte missa denna!
 
 
- Alla bilder är copyrightskyddade av Marvel och Disney. 

Victoria & Abdul

Regissör: Stephen Frears.
Genre: Drama, biografi.
Längd: 1 hr 51 min.
Åldersgräns: 7 år.
Skådespelare: Judi Dench, Ali Fazal, Tim Pigott-Smith, Eddie Izzard, Adeel Akhtar, Michael Gambon.
Releasedatum: 12 mars 2018.
Distributör: Universal Sony.
 
När Abdul reser från Indien för att delta i drottning Victorias guldjubileum får hon ett gott öga för honom. Drottningen ifrågasätter de begränsningar som hennes ställning medför, och de bildar en osannolik allians som hennes hov och innersta cirkel gör allt för att bryta.
 
 
 
 
Victoria & Abdul är ett lättsamt och fint drama. Filmen har en varm ton, upplyftande humor och känns allmänt trivsam. Den lyckades också beröra mig så pass att jag fick tårar i ögonen, mycket tack vare de duktiga skådespelarna. Kemin mellan Judi Dench och Ali Fazal är härlig, och det fanns stunder då allt jag ville var att ge dem en stor gruppkram. Vidare är Victoria & Abdul oerhört snyggt filmad, och miljöerna är enastående vackra.
 
Drottning Victoria blir nära vän med tjänaren Abdul. 
 
Det som Victoria & Abdul faller lite på är att den känns aningen tom ibland. Tempot är relativt långsamt och jag hade gärna sett mer djup och fler konflikter. Därtill lämnades flera frågor obesvarade i slutet, och jag hade velat ha färre lösa trådar. 
 
Hushållet konspirerar för att få bort Abdul från slottet. 
 
Som helhet är Victoria & Abdul ett rofyllt drama som både underhåller och berör. Det är en må bra-film som passar hela familjen.
 

My friend Dahmer

Regissör: Marc Meyers.
Genre: Drama, biografi.
Längd: 1 hr 47 min.
Åldersgräns: 15 år.
Skådespelare: Ross Lynch, Alex Wolff, Tommy Nelson, Harrison Holzer, Liam Koeth, Dallas Roberts, Anne Heche.
Releasedatum: 5 mars 2018.
Distributör: Universal Sony.
 
"Mördare, nekrofil och kannibal. 1992 dömdes Jeff Dahmer till sexton livstidsstraff. Men hur blev det så? Detta är historien om Dahmers tidigare liv, en berättelse om en blyg tonåring som gör allt för att passa in. Den mörka bakgrunden till ett förskräckligt livsöde, förvandlingen från ung man till monstruös mördare."
 
 
 
My friend Dahmer är ett verklighetsbaserat drama som utgår från den grafiska romanen med samma titel, skriven av Derf Backderf. Det är en speciell film. Trots att jag aldrig hade hört talas om Jeffrey Dahmer innan, tyckte jag att det var oerhört intressant att ta del av hans liv. Skådespelarna gör superba insatser, och den spända stämningen gör att jag satt på helspänn hela tiden. Men dessvärre är det inte tillräckligt för att skapa ett helhjärtat engagemang.
 
Jeff har alltid ett varmt leende på läpparna. Eller inte. 
 
Tempot är långsamt och själva narrativet är faktiskt rätt tråkigt. Berättarelementen upprepas, vilket gör att inte mycket hinner hända trots speltiden. Därtill finns hela tiden känslan av att något kommer hända: men det slutar alltid i antiklimax. Det blir helt enkelt mycket väntan på ingenting, och jag är lite besviken över att vi aldrig fick ta del utav stunden då Jeffrey faktiskt blev mördare. My friend Dahmer hade potential till att bli så mycket mer om filmskaparna bara vågat ta steget längre. Nu blir det istället ett relativt slätstruket drama utan någon riktig konflikt.
 
Klasskompisarna utmanar Jeff till att skämma ut sig. 
 
Som helhet tycker jag om My friend Dahmer förvånansvärt mycket. Berättelsen är gripande och jag tyckte att det var intressant att följa Jeff Dahmers liv. Men just eftersom spänningen aldrig ledde någonvart, har jag svårt att sätta ett betyg högre än ”okej”.
 

Geostorm

Regissör: Dean Devlin.
Genre: Action, science fiction.
Längd: 1 hr 48 min.
Åldersgräns: 11 år.
Skådespelare: Gerard Butler, Jim Sturgess, Abbie Cornish, Alexandra Maria Lara, Andy Garcia, Ed Harris.
Releasedatum: 5 mars 2018.
Distributör: Warner bros.
 
Efter att Jorden drabbats av naturkatastrofer har världens ledare skapat ett nätverk av satelliter som kontrollerar det globala klimatet. Men det system som byggdes för att skydda dem angriper nu istället Jorden. Det blir en kamp mot klickan för att ta reda på vem som är det verkliga hotet innan en geostorm drabbar världen och förintar allt.
 
 
 
Geostorm har fått hård kritik och det är lätt att förstå varför. Men så länge jag underhålls har jag lätt att ignorera brister, och faktum är att Geostorm grep tag i mig. Tempot är högt, skådespelarna duktiga och effekterna snygga. Jag har en svag punkt för katastroffilmer, och trots att Geostorm fick mig att rulla med ögonen fler gånger än jag kan räkna till satt jag fängslad ända till slutet.
 
Jake försöker rädda Jorden från total katastrof. 
 
Geostorm är som bäst i början, där spänningen byggs upp på ett snyggt sätt. Men allteftersom blir filmen mer överdriven, mer klyschig och mindre trovärdig. Manuset är fyllt med uttjatade troper och det som sker på skärm är varken logiskt eller särskilt sammanhållet. Inte heller kände jag någon rädsla för karaktärerna. Trots katastroferna upplevde jag aldrig att de var i verklig fara, och även om de hade varit det så skulle jag troligen inte bry mig. Karaktärerna är nämligen ytligt uppbyggda. Kritiken som filmen har fått är alltså inte tagen ur luften: det finns stora hål. Men ser man bortom dem är Geostorm värd att ge en chans.
 
Stad efter stad ödeläggs av stormar, vågor, is och eld. 
 
Som helhet tycker jag inte att Geostorm är så dålig som många har gjort sken utav. Den har påtagliga brister som är svåra att bortse från, men lyckas ändå underhålla och skapa ett starkt intresse av att veta mer. Om du stör dig på filmer vars trovärdighet ligger i botten ska du nog skippa denna. Men om du är ute efter en actionpackad film med storskalade katastrofer har du hittat rätt. 
 

Final Portrait

Regissör: Stanley Tucci.
Genre: Drama, biografi.
Längd: 1 hr 30 min.
Åldersgräns: 7 år.
Skådespelare: Geoffrey Rush, Armie Hammer, Tony Shalhoub, Clémence Poésy, James Faulkner, Sylvie Testud.
Releasedatum: 5 mars 2018.
Distributör: Universal Sony.
 
"Under en resa till Paris tillfrågas James av den världsberömde konstnären Alberto Giacometti, om han vill sitta modell för ett porträtt. Smickrad och nyfiken tackar James ja. Så börjar en rörande vänskap och ett unikt avslöjande i skönheten och frustrationen i den stundtals kaotiska kreativa processen."
 
 
 
Jag tyckte om Final portrait, men har svårt att sätta fingret på varför. Det är inte en film som jag vanligtvis skulle gilla: det händer inte mycket och tempot är så gott som obefintligt. Handlingen är slätstruken och saknar upptrappande klimax. Vidare återspeglar dramats grå färgtoner filmens stillsamma inre, och får orden ”jag borde vara uttråkad vid det här laget” att eka i huvudet. Men jag blev aldrig uttråkad, vilket minst sagt var förvånande.
 
Timmar blir till månader. 
 
Jag tycker att Final portrait var mycket intressant, något som förstärks av Geoffrey Rushs briljanta insats. Jag har hittills inte sett honom vackla, och rollen som Alberto Giacometti är inget undantag: varje andetag han tar utstrålar världsvan kompetens. Därtill tycker jag att filmen var rolig. Den har vissa humoristiska stunder som fick mig att skrocka, och de har verkligen satt sig på minnet.
 
Giacometti blir frustrerad av sitt skapande. 
 
Som helhet tycker jag att Final portrait är bra. Tror jag. Är det något som jag inte tycker om så är det långsamma filmer, och detta är en långsam film. Men den håller sig uppe tack vare sina skådespelare och intresset som skapas tidigt. Så ja. Jag tror nog att jag tycker om den.
 

Can't buy me love

Regissör: Steve Rash.
Genre: Romantik, komedi.
Längd: 1 hr 30 min.
Åldersgräns: Barntillåten.
Skådespelare: Patrick Dempsey, Amanda Peterson, Courtney Gains, Tina Caspary, Seth Green, Dennis Dugan.
Inspelningsår: 1987.
 
"När skolans populäraste tjej hamnat i knipa räddar Ronny henne. Som betalning måste hon låtsas vara Ronnys flickvän, då han hoppas att populariteten ska smitta av sig. Men planen spricker när Ronny blir så cool att både hans gamla kompisar och förälskelse hamnar ute i kylan."
 
 
 
 
 
Can’t buy me love är en tonårsfilm för dig som tycker om klassiska 80-talskomedier. Som förväntat är filmen klyschig, förutsägbar och rätt fånig – men det stora hjärtat gör det lätt att förlåta tillkortakommandena. Can’t buy me love är nämligen söt som socker och hur mysig som helst.
 
Cindy övertygar klasskamraterna att Ronny är hennes pojkvän. 
 
Hela filmen vibrerar av en glädjande må bra-känsla. Tonen är lättsam, handlingen är lätt att ta till sig och karaktärerna charmar sig in i tittarens hjärta. Det är dessutom himla kul att se Patrick Dempsey i sån ung ålder. Han är mest känd för sin insats i tv-serien Grey’s Anatomy, och det är roligt att ta del utav en film från början av hans karriär. Trots att han är betagande redan här, var det knappt jag kände igen honom.
 
De simulerade känslorna blir snart riktiga. 
 
Som helhet är Can’t buy me love en underhållande familjefilm, med fint budskap om att vara sig själv. Tycker du om 80-talskomedier lär du älska denna.
 

SvampBob Fyrkant: filmen

Regissör: Stephen Hillenburg.
Genre: Familj, komedi.
Längd: 1 hr 23 min.
Åldersgräns: Barntillåten.
Skådespelare: Tom Kenny, Jeffrey Tambor, Rodger Bumpass, Clancy Brown, Bill Fagerbakke, Mr. Lawrence, Jill Talley, Scarlett Johansson, Alec Baldwin, David Hasselhoff.
Releasedatum: 28 september 2005.
 
"Kungens krona är försvunnen och herr Krabba misstänks ha stulit den. Tillsammans med kompisen Patrick Stjärna ger sig SvamBob iväg till den förrädiska Skalstaden för att återta kronan och rädda herr Krabba."
 
 
 
 
 
SvampBob Fyrkant: filmen är en härligt fånig familjefilm, med störtskön humor och charmiga karaktärer som är så dumma att det blir bra. Dialogerna är rappa, manuset satiriskt och som tittare får man en avkopplande må bra-känsla av att se filmen. Visst blir den överdriven ibland, men i det stora taget är det en film som passar tittare i alla åldrar.
 
SvampBob vill bli befordrad av herr Krabba. 
 
Det enda som jag egentligen har svårt för är blandningen av tecknat och otecknat. Filmen är som bäst när den är fullt animerad, och jag hade av någon anledning svårt att engageras av scenerna som utspelar sig uppe på land med verkliga människor. De kändes helt enkelt too much.
 
Vännerna ger sig ut för att hitta kungens krona. 
 
Som helhet är SvampBob Fyrkant: filmen en charmant barnfilm som även vuxna med barnasinnet kvar kan underhållas av.
 

The Snowman

Regissör: Tomas Alfredson.
Genre: Thriller, drama.
Längd: 1 hr 59 min.
Åldersgräns: 15 år.
Skådespelare: Michael Fassbender, Rebecca Ferguson, Charlotte Gainsbourg, Jonas Karlsson, J.K. Simmons.
Releasedatum: 12 februari 2018.
Distributör: Universal Sony.
 
"När en elitgrupp ledd av Harry Hole undersöker ett fall där en person försvunnit under årets första snöfall, fruktar han att en seriemördare återvänt. Tillsammans med en briljant rekryt måste han koppla ihop ledtrådar från äldre ouppklarade fall med de nya för att överlista den ofattbara ondskan före nästa snöfall.
 
 
 
The Snowman baseras på boken med samma titel av Jo Nesbø. Det är en klassisk men spännande thriller, med snyggt foto och en briljant Fassbender i huvudrollen. Ensemblen skådespelare är för övrigt stjärnspäckad, med förvånansvärt många medverkande svenskar. Det känns lite underligt att se exempelvis Sofia Helin, Peter Dalle och Jonas Karlsson i en film tillsammans med legendariska amerikanska skådespelare som J.K. Simmons, Michael Fassbender och Val Kilmer, men det är en bra slags egendomlighet.
 
Harry försöker lista ut vem mördaren är. 
 
Dessvärre håller The Snowman inte hela vägen. Den är lite för lång, och känns emellanåt utdragen. Därtill är mysteriet stundtals omständligt och inte helt trovärdigt. Jag fastnade inte heller helhjärtat för karaktärerna, och tror att de hade upplevts som mer levande om tittaren fått ta del av deras bakgrunder personligen, snarare än att få det berättat för sig.
 
Sliskiga Arve är förtjust i kvinnor. 
 
Som helhet är The Snowman rätt bra, men den hade potential till att bli ännu bättre.
 

Brawl in cell block 99

Regissör: S. Craig Zahler.
Genre: Drama, thriller.
Längd: 2 hr 13 min.
Åldersgräns: 15 år.
Skådespelare: Vince Vaughn, Jennifer Carpenter, Don Johnson, Marc Blucas, Udo Kier.
Releasedatum: 5 februari 2018.
Distributör: Universal Sony.
 
"När Bradley förlorar jobbet blir han knarkkurir. När hans tillvaro ljusnar hamnar han i fängelse efter en våldsam eldstrid. Där måste han ta en serie omöjliga beslut för att ta sig till fängelsets farligaste avdelning och för skydda de som står honom närmast."
 
 
 
 
Jag fastnade verkligen för Brawl in cell block 99. Stämningen fångade upp mitt intresse direkt och engagemanget växte för varje scen. Det är en riktigt spännande film, som håller tittaren i ett strypgrepp: det är omöjligt att slita blicken från skärmen, även vid scenerna som är så brutala att man helst tittar bort. Med det sagt kan jag inte neka att filmen har brister.
 
Bradley blir kurir för att försörja sin familj. 
 
I mina ögon är Brawl in cell block 99 en bra film, men jag kan inte undgå att himla med ögonen när jag tänker tillbaka på vissa delar. Dramat har nämligen en hel del brister, och trots att det inte blev en ”dealbreaker” för min del så påverkades helhetsupplevelsen negativt. Dessa brister är:
  • Trovärdighet – filmen är inte verklighetstrogen. Fångar som misshandlas skriker inte, fängelsesystemet är Hollywoodiserat och Bradley visar aldrig starka känslor, vilket gör att han upplevs som orimligt nonchalant i förhållande till sin allvarliga situation.
  • Logik – det finns många luckor i logiken och många frågor förblir observerade.
  • Lättja – det estetiska utförandet känns ibland slött. Exempelvis användes en docka i silikon istället för specialeffekter i slutscenen, vilket känns B.
  • Koreografi – Vaugn är inte särskilt smidig, vilket gör de annars medryckande actionscenerna lite styltiga.
  • Speltid – trots ett fint tempo är filmen för lång.
I fängelset behöver han ta till våld för att komma till den farligaste avdelningen. 
 
Som helhet tycker jag om Brawl in cell block 99. Filmen har många brister, men spänningen håller tittaren klistrad vid skärmen. Den rekommenderas till dig som tycker om våldsamma draman och inte stör dig allt för mycket på bristande trovärdighet.
 

Eddie

Regissör: Steve Rash.
Genre: Komedi.
Längd: 1 hr 37 min.
Åldersgräns: 11 år.
Skådespelare: Whoopi Goldberg, Frank Langella, Dennis Farina, Richard Jenkins, Malik Sealy, Troy Byer, Lisa Walter.
Inspelningsår: 1996.
 
"Eddie kör limousine till vardags och är en galen basketfantast. Som alla sportfantaster har hon väldigt bestämda åsikter om hur laget egentligen borde ha spelat. Hennes röst blir hörd när hon vinner en tävling där första pris är att bli hederscoach för Knicks för en dag."
 
 
 
 
 
Eddie är en lättsam och småmysig film; en väldigt klassisk 90-talskomedi som grundar sig på Whoopis härligt excentriska personlighet. Innehållet är lätt att ta till sig då handlingen inte kräver något tankearbete från tittaren, och stämningen är sorglös. 
 
Chauffören Eddie blir coach åt basketlaget Knicks. 
 
Men precis som många andra gamla komedier, följer Eddie en väldigt typisk mall. Den innehåller många klyschor, trovärdigheten ligger i botten och man vet redan från början hur det kommer att sluta. Dessutom upplevde jag aldrig filmen som rolig, utan mer som något man kan ha på i bakgrunden och underhållas lite smått av medan man gör något annat. Filmens lågmäldhet gör att den känns idealisk att se när man är sjuk och orkeslös.
 
Som helhet är Eddie helt okej. Om du tycker om Whoopi är det en behaglig film att fördriva tiden med.
 

Kingsman: the golden circle

Regissör: Matthew Vaughn.
Genre: Action, komedi.
Längd: 2 hr 21 min.
Åldersgräns: 15 år.
Skådespelare: Taron Egerton, Colin Firth, Mark Strong, Julianne Moore, Hanna Alström, Channing Tatum, Halle Berry, Elton John, Jeff Bridges, Pedro Pascal.
Releasedatum: 5 februari 2018.
Distributör: Fox.
 
"Två hemliga spionorganisationer går ihop: en från Storbrittanien och en från USA, för att krossa en gemensam, skoningslös fiende."
 
 
 
 
 
Jag är besviken på Kingsman: the golden circle. Franchisens första film var briljant: originell och fylld med både hjärta och hjärna – något som efterföljaren saknar. The golden circle har inte föregångarens snygga vändningar, och upplevs ofta som för mycket. Kingsman: the secret service var kaotisk, men det fanns en elegans i kaoset. Här är det bara rörigt på ett osammanhängande sätt.
 
Bra skådespelare, sämre karaktärer. 
 
Missförstå mig inte: Kingsman: the golden circle är inte dålig. Skådespelarna är duktiga och filmen underhåller, trots att det förutsägbara händelseförloppet dämpar humorn och spänningen. Det finns några riktigt charmiga scener som jag sent kommer att glömma, och som helhet var jag nöjd. Men jag hade hoppats på att bli hänförd, och just därför höll inte filmen hela vägen. Den är för lång, för trivial och upprepar för mycket från första filmen. Dessutom finns alltför många logiska luckor och ofta dumpas saker på tittaren utan att relevansen förklaras.
 
Vad är egentligen syftet med dessa roller? 
 
Allt som allt är Kingsman: the golden circle en fungerande actionkomedi. Men bristen på överraskningsmoment och hjärta gör den långt ifrån lika bra som The secret service.
 

The Emoji Movie

Regissör: Tony Leondis.
Genre: Äventyr, familj.
Längd: 1 hr 26 min.
Åldersgräns: 7 år.
Skådespelare: T. J. Miller, James Corden, Anna Faris, Maya Rudolph, Steven Wright, Jennifer Coolidge, Patrick Stewart, Christina Aguilera, Sofía Vergara.
Releasedatum: 22 januari 2018.
Distributör: Universal Sony.
 
"Textopolis är en myllrande stad i din smartphone där alla emojier bor. I den världen har varje emoji bara ett ansiktsuttryck. Alla utom Gene, som är full av massa olika uttryck. Han är fast besluten att bli normal och tar hjälp av kompisen Hi-5 och ökända kodknäckaren Rebella."
 
 
 
The Emoji Movie har fått hård kritik. Den har klandrats för att vara fånig, förutsägbar och för lik andra verk. Tittare har påpekat filmens logiska luckor, avsaknad av hjärta och mängden onödiga scener som uppstått på grund av produktplaceringar. Därtill är det få som har upplevt filmens skämt som roliga. Allt detta är sant – och jag håller med. Men jag underhölls ändå, och trots att The Emoji Movie har påtagliga brister tänkte jag aldrig att den var dålig.
 
Emojierna reser från app till app för att ta sig till molnet. 
 
Personligen anser jag att The Emoji Movie har ett kreativt koncept. Visst håller jag med om att det känns som att allt nuförtiden ska göras till film, men jag tyckte faktiskt att det var lite läckert att se hur karaktärerna lever i telefonen och reser från app till app. Vidare har filmen bra musik, och fast många av emojiernas personligheter är slätstrukna, kunde jag inte undgå att charmas av dem emellanåt. 
 
I verkligheten börjar Alex telefon krångla. 
 
Som helhet tycker jag inte att The Emoji Movie är fullt så dålig som kritiken ger sken av. Visst är den varken originell eller särskilt genomtänkt, men en söt barnfilm som är helt okej att se även i vuxen ålder.
 

It

Regissör: Andrés Muschietti.
Genre: Rysare, drama.
Längd: 2 hr 14 min.
Åldersgräns: 15 år.
Skådespelare: Bill Skarsgård, Jaeden Lieberher, Jeremy Ray Taylor, Sophia Lillis, Finn Wolfhard, Chosen Jacobs.
Releasedatum: 22 januari 2018.
Distributör: Warner bros.
 
"Sju vänner slår sig samman för att bekämpa ett övernaturligt väsen som har hemsökt deras småstad i århundranden. Det tar skepnaden som den dansande clownen Pennywise, och ger liv till allas största rädslor."
 
 
 
 
 
It är en nytolkning av miniserien med samma namn från 1990, och baseras på romanen av Stephen King. Det är en bra film, med övertygande skådespelare och snygga effekter. Trots att den är stundtals obehaglig har rysaren inslag av humor som lättar upp. Personligen är min favoritscen inledningen, som verkligen drar in tittaren i berättelsen, och utlovar en stark fortsättning. Dessvärre bryts det löftet, och fast filmen håller en bra nivå för att vara skräckis, har den svårt att behålla mitt engagemang rakt igenom.
 
Bill vill ta reda på vad som hänt med hans lillebror. 
 
Filmen är som starkast när den fokuserar på karaktärernas vardag: deras problematiska relationer med föräldrarna, deras skräck för skolans mobbare och deras växande känslor för gruppens enda tjej. Men själva ”skräckscenerna” blir lite för mycket. Det är ofta överdrivet, och jag upplevde händelserna som konstiga snarare än läskiga. Jag förstod inte alltid hur allt hängde samman, och hade svårt att ta clownen på allvar. Visst ser han otäck ut, men varje gång han har chans att skada någon av huvudpersonerna tar han onödigt mycket tid på sig att skrämma dem – vilket gör att faran inte känns äkta, eftersom man förstår att de kommer att klara sig.
 
Clownen Pennywise dyker upp var 27:e år. 
 
Jag anser dessutom att det är en nackdel att ha så många huvudpersoner. Gruppen består av sju individer, och trots att vi får lite bakgrundsinformation om de flesta så är det inte riktigt tillräckligt för att fästa sig emotionellt vid dem. Jag tror att de hade haft större chans att utvecklas om de var färre.
 
Barnen utsätter sig själva för fara för att rädda staden. 
 
Som helhet är It en helt okej film. Särskilt med tanke på att jag vanligtvis inte tycker om skräckisar. Det den faller på är att den är lite över hela stället, och ibland hade jag svårt att hitta fokus. Kort och gott är den bra, men överskattad.
 

The dark tower

Regissör: Nikolaj Arcel.
Genre: Fantasy, action.
Längd: 1 hr 35 min.
Åldersgräns: 11 år.
Skådespelare: Matthew McConaughey, Idris Elba, Tom Taylor, Dennis Haysbert, Katheryn Winnick, Claudia Kim.
Releasedatum: 15 januari 2018.
Distributör: Universal Sony.
 
"Den siste revolvermannen Roland är fast i en evig kamp med Mannen i svart. Med världarnas öde på spel kommer gott och ont drabba samman i den slutgiltiga striden, där enbart Roland kan försvara universums överlevnad."
 
 
 
 
 
The dark tower baseras på bokserien med samma namn av skräckförfattaren Stephen King. Det är en sån där lagom bra film – lättsam, småspännande och emellanåt underhållande. Bortsett från några krystade scener levererar skådespelarna starkt, och tittarens intresse hålls kvar ända till slutet. Men nyckelordet här är som sagt lagom. Filmen sticker inte ut, tar inga risker och är lite för ostrukturerad för att göra något större intryck.
 
Jake har mardrömmar om en annan värld. 
 
Det som händer i The dark tower upplevs som lite rörigt. Det är oklart hur världen ser ut, vilka magiska regler som finns och vilken roll tornet har. En tydligare bakgrund hade sannolikt gett större djup, och sannolikt engagerat mer. Därtill är händelseförloppet förutsägbart och rätt klyschigt, och jag hade velat se mer komplexitet i de stereotypiska karaktärerna. 
 
Roland är den sista revolvermannen. 
 
Som helhet är The dark tower en helt okej fantasy. Den passar dig som anser att ett högt tempo och mycket action är viktigare än en logisk världsuppbyggnad. 
 

While you were sleeping

Regissör: Jon Turteltaub.
Genre: Romantik, komedi
Längd: 1 hr 39 min.
Åldersgräns: 7 år.
Skådespelare: Sandra Bullock, Bill Pullman, Peter Gallagher, Peter Boyle, Jack Warden, Glynis Johns.
Inspelningsår: 1995.
 
"Lucy är singel och jobbar på tunnelbanan i Chicago. En dag ser hon hur en man, som hon är hemligt förälskad i, blir rånad. Hon räddar honom, men han hamnar i koma. Mannens familj tror att Lucy är hans fästmö, och när hon faller för hans bror blir situationen ohållbar."
 
 
 
 
 
While you were sleeping, som i Sverige kallas Medan du sov, är en helmysig romantisk komedi. Det tar ett litet tag för filmen att komma igång, men när man väl är insatt i det som händer är det omöjligt att slita sig. Det var länge sedan jag såg en film som fick mig att må så bra. While you were sleeping har en hjärtevärmande humor och en underbar atmosfär som värmer ända in på själen. Charmanta skådespelare bidrar med mycket hjärta, och den obesvärade känslan gör att filmen passar alla i familjen. 
 
Lucy räddar en man från att bli påkörd av tåget. 
 
While you were sleeping är inte en film utan brister, men i ärlighetens namn är dessa tillkortakommanden bagateller. Handlingen är inte särskilt originell, trovärdigheten brister på sina ställen och filmen innehåller en rad klyschor som vi har sett förut. Dessutom bygger hela konceptet på bristande kommunikation, vilket jag personligen brukar störa mig på. Men i While you were sleeping fungerar det, och mysfaktorn är så pass hög att jag inte ens bryr mig om alla så kallade ”fel”.
 
 

Snuten i Hollywood 3

Regissör: John Landis.
Genre: Komedi, action.
Längd: 1 hr 44 min.
Åldersgräns: 15 år.
Skådespelare: Eddie Murphy, Jon Tenney, Joey Travolta, Judge Reinhold, Bronson Pinchot, Alan Young, Theresa Randle, Hector Elizondo.
Inspelningsår: 1994.
 
"Axel Foley reser tillbaka till Beverly Hills där han får en ordentlig tur i nöjesparken Wonderworld. Axel får sällskap av sina gamla polare Billy och Serge, och blir nöjesparkens nytillskott när han jagar skurkar i attraktionerna, på showerna och i labyrinten under parken."
 
 
 
 
Det går att argumentera för att alla Snuten i Hollywood-filmerna är barnsliga och förutsägbara. Tittaren vet att Alex kommer att klara sig helskinnad från äventyren, och därför blir filmerna inte särskilt spännande. Därtill är det lätt att fastna vid den bristande trovärdigheten och de förlegade animeringarna. Men om man bortser från detta och istället ser det som charmiga egenheter som karakteriserar filmerna, blir det uppenbart att denna trilogi är en riktig pärla.
 
På Wonderworld måste Axel slåss mot vakt efter vakt. 
 
Snuten i Hollywood 3 underhåller. Trots mycket action är stämningen avslappnad, och det är lätt att ryckas med i de härliga karaktärernas rappa dialoger och befängda vågspelen. Det är underbart att återse Axel, Billy och Serge – som tillsammans bildar en fantastiskt roande trio. Därtill är musiken medryckande och det höga tempot hindrar tittaren från att bli uttråkad. Enligt mig, är Snuten i Hollywood 3 bättre än tvåan, då den särskiljer sig mer från originalet.
 
Inte allt går enligt Axels planer. 
 
Som helhet är Snuten i Hollywood 3 underskattad. Visst har filmen brister, men det är lite de som ger actionkomedin sina utmärkande egenskaper. Om man tittar på Snuten i Hollywood förväntar man sig sannolikt inte ett mästerverk, utan enbart att underhållas – vilket filmen lyckas med.
 

RSS 2.0