Be cool Scooby-Doo, säsong 1 volym 4

Längd: 2 hr 9 min.
Antal avsnitt: 6 stycken.
Åldersgräns: 7 år.
Genre: Tecknat, äventyr.
Skådespelare: Frank Welker, Grey DiLisle, Kate Micucci.
Releasedatum: 26 februari 2018.
Distributör: Warner bros.
 
Mysteriegänget kämpar mot en arg jätte, en galen clown, en bitter bridezilla och massa fler. Problemlösarna dyker upp för att utreda rykande färska mysterier.
 
 
 
 
 
 
 
Be cool Scooby-Doo är inte en serie i min smak, men den här volymen var faktiskt bättre än föregångaren. Om det är för att kvalitén har höjts eller för att jag har börjat vänja mig vid serien går bara att resonera kring, men faktum är att jag tycker att den här volymen hade sina stunder. Den är helt enkelt lite småsöt, och den lättsamma stämningen är precis vad jag behöver just nu.
 
Shaggy och Scooby tvingas möta många läskiga varelser. 
 
Men att den fjärde volymen är bättre än tidigare gör inte serien bra. Jag har fortfarande svårt för den animerade stilen, och tycker att serien rent estetiskt är rätt ful. Sen saknar jag också karaktärernas personligheter från originalserien. Jag tycker att de har förstörts lite här. Fred är för manligt macho, medan Vilma och Daphne är stereotypiskt fåfänga.
 
Fred är Mysteriegängets ledare. 
 
Som helhet är den fjärde volymen av Be cool Scooby-Doo inte särskilt underhållande för vuxna att titta på, men jag kan tänka mig att serien är riktigt spännande för den avsedda målgruppen.
 

It (limited steelbook)

Längd: 3 hr 7 min.
Antal avsnitt: 2 stycken.
Åldersgräns: 15 år.
Genre: Rysare.
Skådespelare: Tim Curry, Harry Anderson, Dennis Christopher, Richard Masue, Annette O'Toole, Tim Reid.
Releasedatum: 22 januari 2018 (inspelningsår: 1990).
Distributör: Warner bros.
 
"I en småstad antar en ondskefull kraft formen av en clown som skrämmer livet ur barn och driver några till ett för tidigt slut. Det onda visar sig igen trettio år senare, nu ännu mer elakt, argt och dödligt. Och vänner som minns sin barndomsskräck samlas åter för att bekämpa det."
 
 
 
 
Efter att ha sett It från 2017 var jag nyfiken på originalet, och jag måste förvånat medge att den faktiskt är helt okej. På något sätt känns den mer påhittig om nytolkningen, och fast de ”kusliga” scenerna inte alls var obehagliga med dagens mått, utan snarare framstod som komiska, så tyckte jag att det var en trevlig upplevelse. De daterade effekterna har en viss charm, och trots att tittaren aldrig upplever någon spänning så underhålls man definitivt.
 
Pennywise lurar Georgie med en pappersbåt som lockbete. 
 
Miniserien är emellertid för lång, och trots att speltiden delas upp på två avsnitt så känns det som att en hel del scener hade kunnat klippas bort. Detta gäller särskilt den sista halvan. Det är nämligen intressantare att följa karaktärerna som barn, och en del av charmen försvinner när de är vuxna.
 
Som helhet är gamla It helt okej. Utdragen, ja. Daterad, definitivt. Men ändå underhållande. 
 

Be cool Scooby-Doo, säsong 1 volym 3

Längd: 2 hr 29 min.
Antal avsnitt: 7 stycken.
Åldersgräns: 7 år.
Genre: Äventyr, barn.
Skådespelare: Frank Welker, Grey DeLisle, Kate Micucci.
Releasedatum: 29 januari 2018.
Distributör: Warner bros.
 
"Mystiska typer lurar runt varje hörn: arga jättar, luriga trollkarlar, bittra bridezillor och fler. Våra superdetektiver håller huvudet kallt när de löser nya galna fall."
 
 
 
 
 
 
 
Den tredje volymen av Be cool Scooby-Doo var ingen hit för mig. Det är sannolikt för att jag är uppvuxen med originalserien, och inte kan undgå att jämföra de båda. Den ursprungliga serien om Scooby-Doo var något som kunde underhålla tittare i alla åldrar, men Be cool Scooby-Doo sänder starka signaler att den enbart är för barn. Detta genom dum humor, överdrivit glättiga röster och primitiva animeringar.
 
Animeringarna är inte alls lika snygga som i originalserien. 
 
Be cool Scooby-Doo är blek på alla fronter. Handlingen griper inte riktigt tag, och animeringarna är riktigt fula. Kropparna är helt utan proportioner och miljöerna saknar detaljrikedom. Därtill tycker jag att denna serie förstört karaktärerna; ärligt talat är de flesta i gruppen rätt störiga. Till exempel upplevde jag Daphne och Vilma som intelligenta och modiga i originalserien, men här är de vandrande stereotyper: tafatta och fåfänga.
 
Karaktärerna är dummare än vi minns dem. 
 
Som helhet är jag inte särskilt förtjust i Be cool Scooby-Doo. Den är säkert jättespännande för små barn, men passar inte en äldre publik.
 

Fear the walking dead, säsong 3

Längd: 11 hr 17 min.
Antal avsnitt: 16 stycken.
Åldersgräns: 15 år.
Genre: Rysare, sci-fi, drama.
Skådespelare: Kim Dickens, Frank Dillane, Alycia Debnam-Carey, Mercedes Mason, Colman Domingo.
Releasedatum: 18 december 2017.
Distributör: Fox.
 
"Madison har återförenats med Travis, och Alicia är splittrad över sitt mord på Andres. Nicks första beslut som ledare resulterar i att Luciana blir attackerad, men de undkommer döden. Strand har satt sikte på att utnyttja den nya världens valuta, och Ofelias fångenskap sätter hennes överlevnadsförmåga på prov."
 
 
 
Det smärtar mig att medge att jag har riktigt svårt för Fear the walking dead. Jag vill verkligen tycka om serien, men upplever att den aldrig kommer igång. Tempot är långsamt och det som händer griper inte tag. Manuset känns inte särskilt arbetat och de många klyschorna får mig att tappa intresset allt mer.
 
Travis och Madison återförenas. 
 
Mitt största problem med Fear the walking dead är att jag inte fastnar för karaktärerna. Precis som The walking dead är spinoff-serien karaktärsdriven, men med skillnad från originalserien saknar denna starka heroer som tittaren verkligen ser upp till och hejar på. Skådespelarna känns relativt uttryckslösa i sina framställningssätt, och när jag tittar på avsnitten bryr jag helt enkelt inte om vad som händer med karaktärerna.
 
Gruppen behöver kämpa mot både zombier och människor. 
 
Som helhet är Fear the walking dead en serie som jag inte vet om jag kommer att fortsätta med. Kanske är det inte seriens fel att jag fastnar, utan att jag ser den i fel period av mitt liv. Men min aktuella uppfattning är att den är allmänt tråkig.
 

Weeds, säsong 1

Längd: 5 hr 3 min.
Antal avsnitt:
Åldersgräns: 15 år.
Genre: Drama, komedi.
Skådespelare: Mary-Louise Parker, Hunter Parrish, Alexander Gould, Kevin Nealon, Elizabeth Perkins.
Releasedatum: 25 april 2007.
 
"Den ensamstående mamman Nancy tjänar pengar genom att sälja marijuana, efter det att hennes man dött."
 
 
 
 
 
 
 
 
Jag är besviken på den första säsongen av Weeds. Jag vet inte riktigt vad jag hade förväntat mig, men efter allt gott som jag hört hade jag i alla fall hoppats på mer. För att vara helt ärlig upplevde jag säsongen som oengagerade. Det händer inte särskilt mycket, och det finns inte mycket till handling. Jag hade dessutom svårt att fastna för karaktärerna.
 
Nancy säljer gräs för att betala räkningarna. 
 
Men säsongen har sina stunder, och den övergripande tonen är lättsam och småmysig. Men jag hade velat underhållas mer. Jag tror visserligen att Weeds kan komma att utvecklas till det bättre, men jag hade ändå förväntat mig en mer gripande inledning till serien. Den är inte dålig, men inte heller bra. 
 

Two and a half men, säsong 12

Längd: 5 hr 21 min.
Antal avsnitt: 15 stycken.
Åldersgräns: 15 år.
Genre: Komedi.
Skådespelare: Ashton Kutscher, Jon Cryer, Conchata Ferrell, Maggie Lawson, Edan Alexander, Holland Taylor, Courtney Thorne-Smith, Melanie Lynskey.
Releasedatum: 7 september 2015.
 
"Walden Schmidt och sambon Alan Harper kämpar för att vara goda förebilder åt sitt fosterbarn Louis, samtidigt som de passar på att göra killiga grejer de gillar."
 
 
 
 
 
 
Two and a half men har tappat en hel del sedan serien startade, och nu är det hög tid för den att ta slut. Den tolfte säsongen kommer inte med något nytt, utan fortsätter på samma enformiga men likväl urspårade sätt. Visst blir det några fniss, men allt som allt är det helt enkelt inte roligt.
 
Alan och Walden gifter sig och adopterar Louis. 
 
Jag tycker mycket om både Cryer och Kutscher, och vill därför av hela mitt hjärta tycka om serien. Men det är bara att inse att de inte har vad som krävs för att bära upp den papperstunna handlingen. Det är egentligen inget fel på deras insatser, men de får helt enkelt inget att arbeta med.
 
Familjen samlas för att diskutera männens relation. 
 
Som helhet är den tolfte säsongen en besvikelse. Den bygger upp mot en klimax som aldrig kommer, och när eftertexterna rullar efter sista avsnittet kan jag inte undgå att känna ”vad det här allt?”. Det finns ingen riktig payoff, och det känns som att serien laddat upp för absolut ingenting.
 

The Strain, säsong 3

Längd: 7 hr 20 min.
Antal avsnitt: 10 stycken.
Åldersgräns: 15 år.
Genre: Science fiction, rysare.
Skådespelare: Corey Stoll, David Bradley, Kevin Durand, Jonathan Hyde, Richard Sammel.
Releasedatum: 16 oktober 2017.
Distributör: 20th Century Fox.
 
"Ephs biovapen höll till en början varelserna tillbaka, men nu har de utvecklats till ett av de största hoten någonsin mot mänskligheten. Han slår sig samman med Dutch i jakt på strigois svagheter. Under tiden upptäcker Abraham en mystisk last från Egypten."
 
 
Den första säsongen av The strain var händelsefull, med annorlunda handling och intressanta karaktärer. Den andra säsongen var snäppet sämre, och nu – vid den tredje säsongen – har jag nästan förlorat intresset helt.
 
Vasiliy bekämpar strigoi i tunnlarna under staden. 
 
Serien utvecklas nämligen inte längre. Istället står den och trampar på samma ställe, vilket blir enformigt och förutsägbart. Sen har också skrivandet försämrats, då fler klyschor och krystade dialoger trängts in i manuset. Jag saknar dessutom de få skådespelarna från första säsongen som verkligen gjorde intryck – kvar finns nu bara en medioker B-ensemble.
 
Abraham försöker samarbeta med Quinlan. 
 
Allt som allt är den tredje säsongen av The strain okej. Serien är fortfarande småspännande, men går för mycket runt i cirklar för att hålla kvar intresset. 
 

Animal kingdom, säsong 1

Längd: 7 hr 30 min.
Antal avsnitt: 10 stycken.
Åldersgräns: 15 år.
Genre: Drama.
Releasedatum: 2017-05-02.
Skådespelare: Finn Cole, Ellen Barkin, Scott Speedman, Shawn Hatosy, Daniella Alonso.
Distributör: Warner bros.
 
"När J:s mamma dör flyttar han hem till sina hittils okända släktingar. Ledare för släktens brottsliga verksamhet är hans egen mormor som styr sina fyra söner med kärleksfull järnhand."
 
 
 
Animal Kingdom är en välspelad och småspännande serie, i liknande stil som Sons of Anarchy. Men med skillnad från den populära motorcykelserien saknar denna ett kraftfullt manus. Här är det rätt platt, med ytlig karaktärsteckning och en handling som inte riktigt klaffar.
 
Mormor Smurf leder familjens olagliga verksamhet. 
 
Fast konceptet intresserade mig redan från första början hade jag svårt att fastna för serien. Detta berodde till största del på att jag inte greps tag av karaktärerna. Alldeles för många karaktärer introduceras på samma gång och det är svårt att hålla reda på vem som är vem. Dessutom utforskar manuset inte dem tillräckligt noggrant, och en mer nyanserad och komplex uppbyggnad hade behövts för att engagera. Serien saknar för övrigt förmågan att beröra, och fast den ibland blir riktigt spännande satt jag ofta uttråkad.
 
Numera föräldralösa J flyttar in hos Smurf. 
 
Den första säsongen av Animal Kingdom är som helhet okej. Det blir spännande ibland och skådespelarna gör bra ifrån sig, men karaktärerna är svåra att fastna för och hårdrocksmusiken som spelas titt som tätt framkallar huvudvärk.
 

New Girl, säsong 1

Längd: 8 hr 22 min.
Antal avsnitt: 24 stycken.
Åldersgräns: 11 år.
Genre: Komedi.
Releasedatum: 2013-05-15.
Skådespelare: Zooey Deschanel, Jake Johnson, Max Greenfield, Hannah Simone, Lamorne Morris.
 
"Efter ett jobbigt uppbrott flyttar den frimodiga optimisten Jess in hos tre ungkarlar, som har nog med egna problem. Winston är en före detta indrottsman, Nick har hoppat jurudikstudierna och Schmidt vill bli sedd som tjejtjusare, men är egentligen kär i sig själv."
 
 
 
Jag har velat se New Girl hur länge som helst, och var verkligen inställd på att tycka om serien. Men helt ärligt förstår jag inte riktigt varför den har fått så många lovord. Visst, skådespelarna är helt okej och vissa scener är smått charmiga – men bortsett från det tycker jag faktiskt att den första säsongen av New Girl är rätt tråkig och opersonlig.
 
Jess och vännen Cece grälar om killar. 
 
Något som jag har väldigt svårt för är seriens överdrivenhet. Omogna skämt varvas med skrikiga karaktärer, och det blir helt enkelt för mycket för min del. Jag upplever dessutom att serien saknar verklig substans, och förstår inte heller vad som anses vara roligt. Är det mängderna med sexuella stereotyper? De oräkneliga klyschorna? Eller kanske de krystade dialogerna som får håret att resa sig på armarna? Jag underhålls i alla fall inte, och bortsett från ett litet leende här och var så såg jag mest fram emot att säsongen skulle ta slut.
 
I ett försök att göra sitt ex svartsjuk låtsas Nick att han är med Jess. 
 
Den första säsongen av New Girl är alltså ingen större hit. Den lättsamma serien passar visserligen utmärkt till att ha i bakgrunden medan man gör annat, men på grund av ett platt och innehållslöst manus engageras tittaren inte tillräckligt för att behålla ett genuint intresse rakt igenom. Eftersom många serier blir bättre med tiden kommer jag att ge New Girl en ny chans, men håller inte den andra säsongen måttet så kommer jag tveklöst att släppa taget. Livet är för kort för att tvinga sig igenom mediokra serier.
 

Elena och Avalors hemlighet

Längd: 2 hr 27 min.
Antal avsnitt: 5 stycken.
Åldersgräns: Barntillåten.
Genre: Äventyr, familj.
Releasedatum: 2017-04-24.
Skådespelare: Aimee Carrero, Emiliano Díez, Julia Vera, Jillian Rose Reed, Carlos Alazraqui.
Distributör©Disney.
 
"Tillsammans med magiska flygande nobliner, andliga djuret Zuzu och unga trollkarlen Mateo måste prinsessan Elena ena sitt folk, kämpa mot den elaka drottningen Shuriki och återta sin tron."
 
 
 
Elena och Avalors hemlighet består av fyra avsnitt ur den första säsongen av Elena från Avalor, samt ett långavsnitt som för samman serien med Sofia the first. Trots att tv-serien har enkla animeringar, barnsliga handlingsparalleller och glättiga karaktärer kan jag inte undgå från att tycka att den också är rätt mysig och gullig att se på.
 
Elena räddar kungariket tillsammans med sina vänner. 
 
Den innehåller nämligen mycket glad musik, många söta varelser och annat som gör serien söt som socker. Elena och Avalors hemlighet är dessutom ”barnsäker”, och innehåller inte annat än kärlek, optimism och positiva lärdomar. Detta gör att serien passar perfekt för de allra yngsta.
 
Med sitt mod besegrar Elena den onda häxan. 
 
Den färgstarka seriens glädje och hoppfullhet gör att Elena och Avalors hemlighet passar utmärkt för unga tittare. Även för vuxna fungerar den helt okej.
 
 
– Bilderna är copyrightskyddade av Disney.

The Vampire Diaries, säsong 7

Längd: 22 avsnitt.
Antal avsnitt:
Åldersgräns: 15 år.
Genre: Drama, övernaturligt.
Releasedatum: 2016–08–22.
Skådespelare: Paul Wesley, Ian Somderhalder, Kat Graham, Candice King, Zach Roerig, Matthew Davis.
 
"Damon försöker leva vidare utan Elena, Stefan konfronterar sin första kärlek samtidigt som han dras allt närmare till Caroline, som sörjer förlusten av både sin vän och sin mamma, och bonnie utforskar sina nya krafter. Och  Mystic Falls ligger i krig."
 
 
 
Det är trevligt att återvända till Mystics Falls. Jag har saknat karaktärerna och sett fram emot att fortsätta ta del av deras berättelse. Ändå är jag riktigt besviken. Sakta men säkert har The Vampire Diaries blivit allt svagare, och den sjunde säsongen får mig att skämmas över att jag en gång kallat serien för en favorit. Den har helt förlorat sin förmåga att beröra och engagera, och som ett gammalt fan blir jag ledsen när jag ser ur krystad, enfaldig och urvattnad serien har blivit.
 
Relationerna inom familjen Salvatore kompliceras. 
 
Den sjunde säsongen av The Vampire Diaries fångade inte mitt intresse. De nya karaktärerna är slätstrukna, och jag har svårt att ta det som händer på allvar. Vid det här laget har vi tittare lärt oss att allt ständigt löser sig; att karaktärerna aldrig är i någon verklig fara, vilket skapar en distans till det som sker. Det är för verklighetsfrämmande, för slumpartat och för förutsägbart. Sporadiska förklaringar dyker konstant upp men passar inte in i helheten, och de nya handlingsparallellerna hungrar desperat efter uppmärksamhet. I längden blir det tråkigt att titta på, och den påtagliga bristen på en röd tråd gjorde att jag längtade efter säsongens slut.
 
De nya karaktärerna har inte tillräckligt kött på benen. 
 
Min en gång älskade The Vampire Diaries har alltså förlorat sin charm. Borta är mystiken, spänningen och den hjärtevärmande romantiken. I dess ställe finns istället ett tröttsamt antal innehållslösa klyschor, och en ansträngd handling som aldrig stannar upp tillräckligt för att engagera.
 

Quarry, säsong 1

Längd: 7 hrs 44 mins.
Antal avsnitt: 8 stycken.
Åldersgräns: 15 år.
Genre: Drama, thriller.
Releasedatum: 2017-02-20.
Skådespelare: Logan Marshall-Green, Jodi Balfour, Damon Herriman, Nikki Amuka-Bird, Peter Mullan.
Distributör: Warner Bros.
 
"När marinsoldaten Mac Conway återvänder hem till Memphis från Vietnamkriget 1972 möts han av förakt från samhället och de han älskar undviker honom. Medan han kämpar med sina upplevelser från kriget dras han in i ett kriminellt nätverk som bedriver som verksamhet längs Mississippifloden."
 
Den första säsongen av Quarry har ett intressant koncept och en del riktigt spännande scener. Första avsnittet fängslar och ger tidigt ett kvalitativt intryck samt en känsla av att serien borde vara riktigt gripande. Dessvärre är den inte det. 
 
Mac återförenas med sin fru när han kommer tillbaka från kriget. 
 
Handlingen är oengagerade, stämningen dyster och tempot mycket långsamt. Takten ökar bara temporärt när lite mer våldsamma inslag tillkommer och som tittare är det svårt att hålla sig engagerad. Dessutom är det svårt att lära känna huvudpersonen. Enbart en sida av honom visas för tittaren och jag relaterar inte till hans melankoliska framträdande. Även hans fru är svår att få grepp om, då hon framstår som platt och genomgår abrupta förändringar.
 
I ett desperat försök att tjäna pengar blir Mac lönnmördare. 
 
Den första säsongen av Quarry består av många toppar och dalar: vissa scener är nagelbitande spännande, medan andra är så tråkiga att man längtar tills avsnittet är slut. Jag kände mig ofokuserad en stor del av tiden och på grund av det långsamma tempot engagerades jag inte till fullo ens när serien var som bäst.
 

Outcast, säsong 1

Längd: 8 hrs 10 mins.
Antal avsnitt: 10 stycken.
Åldersgräns: 15 år.
Genre: Rysare, drama.
Releasedatum: 2017-02-13.
Skådespelare: Patrick Fugit, Philip Glenister, Wrenn Schmidt, Callie Brook McClincy, Reg E. Cathey.
Distributör: 20th Century Fox.
 
"Enstöringen Kyle, som plågas av otäcka minnen från barndomen, rekryteras för att utföra exorcism. Hans familj stöter bort honom samtidigt som han slits mellan behovet av att få vara ensam och sin önskan om att hjälpa andra. Det Kyle upptäcker kan förändra både hans eget och världens öde för alltid."
 
Den första säsongen av Outcast visade att det inte är en serie i min smak. Med en blek protagonist och en handling som aldrig lyckades fånga mitt intresse blev det en lång och tröttsam tittarupplevelse. Det mörka konceptet är lite för skruvat och trots att vissa scener är smått spännande upplevde jag helheten som överdriven, forcerad och tråkig. 
 
Kyle börjar utföra exorcism med stadens präst. 
 
Jag känner dessutom att serien inte tillför något nytt till genren. Allt som händer känns igen från andra serier/filmer om exorcism och Outcast är inte tillräckligt egen för att engagera. Den känns snarare som en fantasilös korsning mellan Supernatural och American horror story
 
Det visar sig att staden är full av demoner. 
 
Outcast är egentligen inte en dålig serie, men eftersom den återanvänder berättarelement snarare än att tillföra nya sticker den inte ut ur mängden. Skådespelarna är helt okej och vissa scener är spännande, men oftast satt jag uttråkad och väntade på att avsnittet skulle ta slut.
 

NCIS: New Orleans, säsong 2

Längd: 16 hrs 42 mins.
Antal avsnitt: 24 stycken.
Åldersgräns: 15 år.
Genre: Kriminalare.
Releasedatum: 2016-12-05.
Skådespelare: Scott Bakula, Lucas Black, Shalita Grant, CCH Pounder, Zoe McLellan m.fl.
Distributör: Paramount.
 
"Brottsligheten i The Big Easy är allt annat än lättsam. Dwayne Pride undanröjer hot mot nationens säkerhet ihop med tidigare NOPD-polisen Laselle, agent Brody och före detta ATF-agenten Percy. På huvudkontoret finns rättsmedicinaren Sebastian, hackern Patton och abducenten Loretta som backar upp resten av teamet."
 
Den andra säsongen av NCIS: New Orleans är en riktig besvikelse. Visst, föregångaren var inte heller ett mästerverk, men jag hade förhoppningar om att serien skulle utvecklas och rätta till sina svagheter. Istället är den snarare sämre än tidigare. Det förutsägbara manuset håller inte måttet och i jämförelse med NCIS och NCIS: Los Angeles är NCIS: New Orleans intetsägande och tråkig.
 
Skådespelarna presterar tyvärr inte bra. 
 
Seriens största svaghet är skådespelarna, som känns onaturliga i sina roller och framför sina repliker krystat. De misslyckas med att blåsa liv i sina roller, och som följd framstår karaktärerna som tillgjorda, ointressanta och platta. Scott Bakula är egentligen den enda av skådespelarna i serien som jag inte har svårt för: Lucas Black, Shalita Grant och de andra presterar pinsamt dåligt.
 
Likt en färglös kopia av NCIS ger serien inget större intryck. 
 
Som helhet är den andra säsongen av NCIS: New Orleans inte mer än okej. Den har en del bra avsnitt med intressanta fall, men distansen till karaktärerna gör tillsammans med det svaga manuset att det blir svårt att bry sig.
 

Elena från Avalor: Redo att leda

Längd: 1 hr 27 mins.
Antal avsnitt: 3 stycken.
Åldersgräns: 7 år.
Genre: Äventyr, familj.
Releasedatum: 2017-01-23.
Skådespelare: Aimee Carrero, Emiliano Diéz, Jenna Ortega, Jillian Rose Reed m.fl.
Distributör: ©Disney.
 
"Efter att ha räddat sitt förtrollade rike Avalor från en ond häxa, måste prinsessan Elena nu regera som kronprinsessa tills hon är gammal nog att bli drottning. Lyckligtvis får hon massor av hjälp från sin familj och sina vänner."
 
 
Elena från Avalor är en tv-serie som visas på Disney Channel och Disney Junior. Den utspelar sig i samma värld som Sofia the First och har därmed en snarlik stil. Som vuxen tittare har jag svårt att engageras av serien eftersom den är enkel, barnslig och glättig, men det är tydligt att Elena från Avalor är utmärkt för unga tittare.
 
Elena försöker bevisa att hon är redo att leda kungariket. 
 
Elena från Avalor passar perfekt för barn under åtta år. Det är en trygg serie: inga svordomar, minimalt med våld och massor av kärlek. Seriens optimistiska huvudperson Elena, är en positiv förebild som förmedlar viktiga budskap om förståelse och omtanke genom musikaliska sånger och inspirerande äventyr. Positiviteten och enkelheten gör Elena från Avalor till en tankeväckande och lagom spännande serie för små barn.
 
Med hjälp från sina vänner försöker prinsessan regera rättvist. 
 
Som helhet är Elena från Avalor en tv-serie som inte engagerar vuxna, men som lämpar sig mycket väl för unga tittare som håller på att lära sig skillnaden mellan rätt och fel.
 
 
Alla bildena är copyright-skyddade av ©Disney. 

Billions, säsong 1

Längd: 11 hrs 27 mins.
Antal avsnitt: 12 stycken.
Åldersgräns: 15 år.
Genre: Drama.
Releasedatum: 2016-12-19.
Skådespelare: Paul Giamatti, Damian Lewis, Maggie Siff, Malin Åkerman, Toby Leonard Moore m.fl.
Distributör: 20th Century Fox.
 
"Advokaten Chuck Rhoades och hedgefond-kungen Bobby befinner sig på kollisionskurs med varandra och använder all sin makt och sitt inflytande för att överlista varandra. Miljarder står på spel."
 
 
 
Jag tycker inte om den första säsongen av Billions, men för att vara ärlig beror det snarare på personliga preferenser än att serien är dålig. Det visade sig att det inte var min typ av serie. Billions är väldigt stillsam och fast det är ämnat att skapa en spänd atmosfär gjorde det mig snarare uttråkad. Det händer nästan ingenting och tempot går alldeles för långsamt i min smak. 
 
Tilltalande skådespelare, mindre tilltalande handling. 
 
Skådespelarna är riktigt duktiga: Giamatti (Sideways), Lewis (Homeland), Siff (Sons of Anarchy) och Åkerman (Watchmen) kan sina saker och visar vart skåpet ska stå. Ändå fastnade jag inte. Jag hade svårt att relatera och känslomässigt knyta an till karaktärerna. De känns tillgjort stereotypiska och fick mig inte att fastna. Billions är en serie som sänder ut många intelligenta vibbar men saknar känsla och hjärta, och därför skapas inte en vilja att se vidare.
 
Svenska Malin Åkerman syns i en av huvudrollerna. 
 
Som helhet är Billions en smart serie som aldrig riktigt fångade mitt intresse.
 

Fear the Walking Dead, säsong 1

Längd: 4 hrs 58 mins.
Antal avsnitt: 6 stycken.
Åldersgräns: 15 år.
Genre: Rysare, drama, sci-fi.
Releasedatum: 2016-11-07.
Skådespelare: Kim Dickens, Cliff Curtis, Mercedes Mason, Alycia Debnam-Carey, Frank Dillane etc.
Distributör: 20th Century Fox.
 
"När ett mystiskt smittoutbrott hotar att rasera den lilla stabilitet som Madison  och Travis lyckats bygga upp läggs bestyren med att förena de två familjerna och samtidigt handskas med förbittrade, dagdrömmande och stökiga barn på is. Istället blir överlevnad blir deras främsta prioritering."
 
Fear the walking dead äger rum innan The walking dead, under tiden när Rick Grimes låg i koma och zombie-apokalypsen initierades. Serien utspelas dessutom i en annan stad och följer en ny grupp karaktärer. Som ett hängivet fan av originalserien hade jag, mot bättre vetande, stora förväntningar på spinoff-serien. Dessvärre lyckades den inte leva upp till originalets höga standard.
 
Travis försöker beskydda båda sina familjer. 
 
Den hårda sanningen är att Fear the walking dead är en relativt intetsägande och obehö-vlig serie. Den kastar bort potentialen att besvara frågorna som väckts i originalserien och fokuserar alldeles för mycket på dysfunktionellt familjedrama. Fast serien har en del intressanta idéer leds ingen av parallellerna till tillfredsställande klimax. I sin helhet hä-nder det inte mycket i säsongen och det monotona upplägget gör att den hade kunnat komprimeras till ett enda avsnitt.
 
Alicia och hennes pojkvän är ovetande om det som försegår. 
 
Som ni förstår är avsaknaden av originalseriens intensivt råa spänning och fascinerande psykologiska strider påtaglig. Jag har dessutom svårt för manuset, som är slarvigt skriv-et och fullt med förutsägbara klyschor. Även karaktärerna är svagt uppbyggda och får inte tittaren att bry sig om det som sker. Genom bristfälliga kommunikationsförmågor, befängda beslut i nödsituationer, en oförmåga att förutse uppenbara följder och total brist på reflektion av det som sker frustrerar de snarare än underhåller. Frånvaron av trovärdiga reaktioner gör därtill att karaktärerna känns oerhört platta.
 
När de döda återvänder måste familjen fly. 
 
Som helhet är Fear the walking dead en spinoff-serie som kastar bort sin potential. Säs-ongen gör inget större intryck och är långt ifrån att kunna mäta sig med originalserien. Men jag hoppas att serien rycker upp sig och växer sig starkare i nästkommande delar.
 

American Horror Story: Hotel

Längd: 10 hrs 17 mins.
Antal avsnitt: 12 stycken.
Åldersgräns: 15 år.
Genre: Rysare.
Releasedatum: 2016-10-17.
Skådespelare: Kathy Pates, Lady Gaga, Sarah Paulson, Evan Peters, Wes Bently, Denis O'Hare, Matt Bomer, Angela Bassett, Finn Wittrock etc.
Filmbolag: 20th Century Fox.
 
"En rad ohyggliga mord spåras tillbaka till den diabo-liska och sensuella grevinnan som bor på det lyxiga Hotel Cortez i Los Angeles."
 
 
 
Den femte säsongen av American Horror Story är inte imponerande. Trots briljanta skå-despelare, intressanta karaktärer och ett riktigt snyggt foto är serien allt annat än fängs-lande. Handlingen är svag och händelserna mycket osammanhängande. Dessutom gör säsongens överdrivenhet att tittaren förblir oengagerad från första till sista avsnitt.
 
Ramona går från monsterjägare till monster. 
 
American Horror Story: Hotel är inte skrämmande. Men den innehåller mycket omotiv-erat våld. De flesta brutala scenerna känns planlösa: de för inte handlingen vidare och har inget annat syfte än att chockera tittaren. Värst är säsongens första kväljande avsnitt, ”Checking in”, som går alldeles för långt. Den omåttligt grafiska brutaliteten gjorde mig så pass äcklad och upprörd att jag var nära att stänga av tv:n och vägra fortsätta med ser-ien. Tyvärr var jag inte snabb nog och nu kommer scenen i fråga alltid vara fastbränd i mitt minne.  
 
Transsexuella Liz Taylor bidrar med charm och humor. 
 
Säsongen blir dock lite bättre efter det första avsnittet, mestadels tack vare de enastå-ende skådespelarna som maskerar det bedrövliga manuset med sina talanger. Speciellt Sarah Paulson (Carol), Denis O’Hare (Milk) och Evan Peters (X-Men: Apocalypse) gör intryck. Det är dessutom roligt att säsongen har så många minnesvärda gästskådespe-lare, exempelvis Alexandra Daddario (San Andreas), Gabourey Sidibe (The Big C) och Darren Criss (Glee).
 
John och James knyter vänskapsband över döda kroppar. 
 
Som helhet är American Horror Story: Hotel en svag säsong, vars desperata försök att fängsla tittaren snarare resulterar i att den blir frånstötande.
 

Limitless, säsong 1

Längd: 15 hrs 2 mins.
Antal avsnitt: 22 stycken.
Åldersgräns: 15 år.
Genre: Kriminalare, science fiction.
Skådespelare: Jake McDorman, Jennifer Carpenter, Hill Harper, Mary Mastrantonio, Tom Degnan etc.
Releasedatum: 2016-09-19.
Filmbolag: Paramount.
 
"Efter att ha testat ett nytt preparat kan Brian utnyttja sin fulla hjärnkapacitet, vilket gör honom till den sm- artaste personen i världen. Han börjar hjälpa FBI-agenten Rebecca med hennes fall samtidigt som han försöker lista ut varför han tycks vara en ende i världen som är immun mot de dödliga biverkningarna."
 
Limitless grundar sig på en riktigt intressant idé, men på grund av det dåliga utförandet fångades aldrig mitt intresse upp. Fast konceptet känns unikt är säsongen som helhet allt annat än originell. Avsnitten är nämligen enformiga, upprepande och fyllda av klyschor och bekväma sammanträffanden som får tittaren att himla med ögonen.
 
Brian Finch börjar arbeta för FBI. 
 
Jag upplever dessutom att serien fördummar åskådarna. Information bör planteras obemärkt, och ibland är ett implicit tillvägagångssätt bättre än att konstatera det upp- enbara. Misslyckas det, som här, känner publiken sig dumförklarad och tittaruppl- evelsen blir tröttsam. Den påtagliga informationsdumpningen känns krystad, eftersom man i verkliga livet inte skulle påpeka sådant alla redan är medvetna om.
 
Piper ämnar att mörda senatorn. 
 
Därtill hade jag svårt för karaktärerna. Protagonisten är barnslig och sidkaraktärerna är för vagt uppbyggda för att engagera. Dock tycker jag om flera av skådespelarna. Jen- nifer Carpenter (Dexter) känns naturlig i sin roll och det är roligt att se Bradley Cooper (The Silver Linings Playbook) dyka upp i några av avsnitten.
 
Trots lögnerna mellan dem bildar Brian och Rebecka ett bra team. 
 
Något som jag faktiskt tycker om är humorn. Limitless är förvånansvärt skämtsamt och den lättsamma komiken ger serien en härligt värmande ton. Jag imponerades även av det visuella. Animeringarna är snyggt gjorda och fotot estetiskt tilltalande. Dessutom mat- erialiseras Brians tankar med pop up-grafik, vilket var ett intressant inslag.
 
NZT-tabletterna gör Brian till världens smartaste person. 
 
Limitless tar vid där filmen från 2011 avslutade och fortskrider som en relativt typisk kriminalare. Fast klyschorna och upprepningarna gör säsongen tröttsam har jag för- ståelse för varför så många har charmats. 
 

Zoo, säsong 1

Fakta
I den första säsongen av Zoo spelas huvudrollerna av James Wolk, Nonso Anozie, Kristen Connolly, Nora Arne- zeder och Billy Burke. Säsongen är 516 minuter lång, består av 13 avsnitt och rek- ommenderas från 15 år. Den släpptes 9 maj 2016 av Paramount och baseras på boken av James patterson.
 
Handling
"Under tusentals år har djur jagats, tillfångatagits och slaktas av människan - nu är det ombytta roller. Från Afrika till Los Angeles attackeras människor av djur. När en rebellisk zoolog, en fransk underrättelseagent och en bloggaktivist undersökter fenomenet upptäcker de att attackerna har satts igång av något mycket farligare än djurisk instinkt."
 
Recension
Den första säsongen av Zoo har ett nytänkande och fascinerande koncept. Att djuren gör uppror mot människan var en premiss som väckte mitt intresse direkt. Dessvärre använder inte serien sin fulla potential. Genom det dåligt skrivna manuset och de ointressanta karaktärerna uppfattas säsongen som tråkig och utdragen.
 
Chloe och Jackson flyr från några lejon i Afrika. 
 
Olyckligtvis är seriens skådespelare bedrövliga. Sämst levererar Arnezeder (Safe house), vars insats upplevs som överdriven och konstlad. Jag blev även djupt besviken på Connolly (The bay), Wolk (You again), Anozie (Game of thrones) och Burke (Twilight), då deras stela kroppsspråk och ansträngda dialoger snarare stötte ifrån tittaren än trollband. Deras reaktioner växlar mellan att vara överdrivna och känslolösa, och bortsett från en del gästskådespelare misslyckades de allesammans med att ge karaktärerna liv.
 
Teamet försöker ta reda på varför djuren attackerar. 
 
Det klyschiga manuset bär dock stor del av ansvaret till seriens katastrofala karaktärer. Deras endimensionella personlighetsdrag hade inte kunnat levandegöras ens av de bästa skådespelarna. Karaktärerna är dessutom löjligt ointelligenta och många av replikerna är så pass klyschiga att jag ryser. Därtill är deras relationer till varandra tillgjorda och den stora mängden sammanträffanden och logiska luckor bidrog till det falnande intresset.
 
Chloes alltid chockerade uttryck irriterade mig. 
 
Den potential Zoo har grundas helt i det annorlunda konceptet. Dock gör det slarviga manuset och de dåligt presterande skådespelarna att serien upplevs som krystad, otrovärdig, överdriven och stundtals osammanhängande. Det brinnande intresset som fanns i början slocknade redan i första avsnittet och då engagemanget inte återupptogs tvivlar jag på att jag kommer att fortsätta med serien.
 

RSS 2.0