Glöm inte att följa mig @bookbringer på Instagram!

 

 

Glöm inte att följa mig @bookbringer på Instagram!

 

 

Glöm inte att följa mig @bookbringer på Instagram!

 

FAKTA

Längd: 8 tim 48 min.

Antal avsnitt: 13 stycken.

Åldersgräns: 15 år.

Genre: Science fiction, drama.

Skådespelare: Eliza Taylor, Paige Turco, Bob Morley, Marie Avgeropoulos, Lindsay Morgan, Richard Harmon, Tasya Tales, Shannon Kook, Luisa d'Oliveira.

Releasedatum: 25 november 2019.

Distributör: Warner bros.

 

 

 

Jag är så himla besviken. Jag älskar THE 100, och har under lång tid ansett den vara en av mina favoriter. Men på sistone har serien förfallit. Förra säsongen var medioker och den här… kan vi bara glömma bort att den finns?

 

Det är knappt jag känner igen serien längre. THE 100 har gått från att vara ett annorlunda och relativt trovärdigt sci fi-äventyr, till att klampa in på fantasy-territorium. Människor kommer tillbaka från de döda, går upp i rök och tar över varandras kroppar. Och det blir för mycket. Det övernaturliga tas till omåttliga proportioner och jag saknar trovärdighet och logik.

 

Serien har dessutom blivit mer förutsägbar. Skaparna har lämnat riskzonen och kör numera med säkra kort och upprepande strukturer, vilket blir rätt tråkigt. Jag behöver en känsla av överhängande fara för att engageras av den här typen av serier, så när det är uppenbart att allt kommer att lösa sig blir jag snabbt disträ. Och på tal om något helt orelaterat till detta, så stör jag mig rätt mycket på rekvisitan i den här säsongen, som ser himla billig ut.

 

Överlag är jag väldigt ledsen över hur serien har blivit. Det här är utan tvekan den sämsta säsongen hittills, och med tanke på hur allt slutade har jag föga hopp om en god fortsättning. Så mitt tips till dig är: se de första fyra säsongerna av THE 100 – de är fantastiska – men stanna sen.

 

BETYG: 4,5/10

FAKTA

Längd: 4 tim 44 min,

Antal avsnitt: 7 stycken.

Åldersgräns: 15 år.

Genre: Science fiction, thriller, äventyr.
Skådespelare: Natalie Martinez, Kate Bosworth, Ronald Peet, Sibylla Deen, Gilles Geary, Kyle Schmid.

Releasedatum: 12 september 2019.

Distributör: Netflix.

 

 

 

 

 

 

 

Vad sjutton är det här? Med ett koncept som kombinerar LOST med THE MATRIX, hade THE I-LAND all potential till att bli riktigt lyckad. Ändå misslyckas serien totalt.

 

Till en början verkar THE I-LAND lovande. Den exotiska miljön, mystiska stämningen och ROBINSON-inspirerande handlingen var mer än nog för att vecka mitt intresse. Men allteftersom serien pågår, försjunker den längre och längre ner i en kakofoni av stereotyper och slarv. Manuset är stelt, skådespelarna krystade och helhetsintrycket blir att något saknas. Men värst av allt är de många olika handlingsparallellerna som inte leder någonstans. Var och en för sig, är seriens idéer goda. Men de integreras inte särskilt väl tillsammans och ingen av dem får ett ordentligt avslut. Resultatet gör att THE I-LAND känns rätt meningslös: för om vi aldrig får svar, varför ska vi se serien alls?

 

Överlag är jag besviken på THE I-LAND. Inte för att det är en dålig serie – jag medger att jag underhölls av den och att jag nästan hat-tittade vidare av ren nyfikenhet. Däremot är THE I-LAND väldigt dåligt utförd, och när eftertexterna för sista avsnittet började rulla kände jag bara ett stort antiklimax.

 

BETYG: 4,5/10

FAKTA

Längd: 8 tim 23 min.

Antal avsnitt: 9 stycken.

Åldersgräns: 15 år.

Genre: Drama, thriller, biografi.

Skådespelare: Darren Criss, Edgar Ramírez, Ricky Martin, Penélope Cruz, Finn Wittrock, Cody Fern, Tara Summers, Judith Light, Giovanni Cirfiera, Dascha Polanco.

Releasedatum: 17 januari 2018.

Distributör: Netflix.

 

 

 

 

 

Den första säsongen av AMERICAN CRIME STORY – alltså THE PEOPLE V. O.J. SIMPSON – är bland det bästa som jag har sett. Den är klockren på alla sätt och vis. Jag var därför väldigt exalterad när jag startade THE ASSASSINATION OF GIANNI VERSACE, den fristående andra säsongen av serien. Det tog emellertid inte lång tid innan jag insåg att den inte alls var det som jag förväntat mig.

 

Jag vill inte säga att THE ASSASSINATION OF GIANNI VERSACE är kass, för i grund och botten berättar den något riktigt intressant. Den har en del riktigt spännande scener, fotot är himmelskt och skådespelarna levererar starkt. Men på grund av en handfull snedsteg, blev jag dödligt uttråkad av det som jag såg.

 

För det första var jag inte särskilt förtjust i seriens ändring när det kommer till stil och ton. THE ASSASSINATION OF GIANNI VERSACE känns lite väl influerad av AMERICAN HORROR STORY, medan THE PEOPLE V. O.J. SIMPSON är ett renodlat kriminaldrama med en härligt suggestiv stämning. Jag hade också svårt för det faktum att ett väldigt långt tidsförlopp skildras. Jag föredrar serier som utspelas under kort tid, och gillade inte att vi får följa Andrew under flera, flera år.

 

Mitt största problem är emellertid seriens alla tidshopp. Herrejävlar vad serien hattar fram och tillbaka. Ena stunden begår Andrew ett mord. Andra stunden försöker han förföra sin vän, flera år tidigare. Tredje stunden får vi se hur ledsna Gianni Versaces familj är. Fjärde stunden… ja, du förstår. Serien hoppar hit och dit, vilket förstår rytmen totalt. THE ASSASSINATION OF GIANNI VERSACE hade vunnit på ett kronologiskt händelseförlopp, både för tydlighetens skull men också för att skapa ett större klimax. Nu blir det som att serien spoilar sig själv, genom att visa alla smaskigheter i seriens början och sen hoppa tillbaka till irrelevanta saker som hänt innan. Väldigt antiklimatiskt och tråkigt, måste jag säga. Det sorgliga är också att det fanns sådan potential. Innehållet i sig är riktigt bra. Det porträtteras bara på fel sätt.

 

Överlag är jag väldigt besviken på THE ASSASSINATION OF GIANNI VERSACE. Det är inte en dålig säsong, men den bleknar i jämförelse med sin föregångare. Om serien bara hade tagit sig i kragen och skippat alla idiotiska tidshopp, hade den blivit så mycket bättre.

 

BETYG: 5/10

 

 

 

 

Ena halvan av mig älskar Sharp objects. Andra halvan gillar inte alls serien. Let me explain.

 

Sharp objects baseras på boken med samma namn av Gillian Flynn, mer känd för thrillerromanen Gone girl som filmatiserades 2014. Trots att Sharp objects är en helt egen berättelse, finns flera likheter mellan de båda: både Gone girl och Sharp objects har extremt komplexa karaktärer och en tryckande, kuslig stämning. Så gillar du den ena, lär du säkerligen tycka om den andra.

 

Hur som helst, så är jag kluven när det kommer till Sharp objects. Å ena sidan är serien djupt atmosfärisk, med enastående skådespelare som verkligen lever sig in i sina roller och levererar starkt. Därtill är handlingen psykologiskt intressant och serien innehåller en del riktigt kraftfulla scener som jag sent kommer att glömma. Sharp objects bjuder dessutom på oförutsägbara avslöjanden och en riktigt spännande final.

 

Men. Tempot gjorde att jag hade lite svårt att ta till mig seriens innehåll. Avsnitten är nämligen extremt långsamma, och jag kom på mig själv med att lätt distraheras av annat. Det är riktigt synd, för Sharp objects har sådan potential – men ibland känns det helt enkelt som att serien står still. Av den anledningen tror jag att jag hade uppskattat en filmversion mer, då det hade inneburit färre utfyllnadsscener.

 

Som helhet tycker jag om Sharp objects. Tror jag. Jag vill i alla fall tycka om den. Jag fastnade verkligen för karaktärernas komplexitet, den intressanta psykologin och de oväntade vändningarna. Det är bara himla trist att serien skulle vara så utdragen.

 

 

Längd: 7 hr 2 min.

Antal avsnitt: 10 stycken.

Åldersgräns: 15 år.

Genre: Drama.

Skådespelare: Bella Thorne, Charlie DePew, Carter Jenkins, Georgie Floes, Niki Koss, Keith Powers, Pepi Sounuga, Perrey Reeves.

Releasedatum: 1 oktober 2018.

Distributör: Warner bros.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Längd: 15 hr 22 min.

Antal avsnitt: 22 stycken.

Åldersgräns: 15 år.

Genre: Drama, fantasy.

Skådespelare: Jennifer Love Hewitt, David Conrad, Aisha Tyler, Christine Baranski.

Releasedatum: 16 maj 2007.

 

 

 

 

 

 

 

Den första säsongen av Ghost whisperer är trevlig, men tradig. Jag skulle inte kalla den dålig, men jag engageras så pass lite att jag inte heller vill benämna den som bra. Konceptet känns inte särskilt originellt, och fast skådespelarna gör helt okej ifrån sig sticker deras insatser inte ut.

 

 

Det som jag stör mig mest på med Ghost whispererär emellertid enformigheten. Det hade kunnat vara en jätteintressant serie om den fokuserat mer på Melindas liv, och haft spökgrejorna på sidan om. Nu blir det istället lik typiska kriminalserier: där ett nytt ”spökfall” behöver lösas i varje avsnitt, vilket blir repetitivt i längden. Det gör också att det känns som att serien inte rör sig framåt, eftersom man lätt kan hoppa över en handfull avsnitt utan att missa något viktigt.

 

Som helhet är den första säsongen av Ghost whisperer rätt medioker. Helt okej att slötitta på, men inget som gör mig särskilt exalterad över fortsättningen.

 

Längd: 3 hr 35 min.

Antal avsnitt: 8 stycken.

Åldersgräns: 11 år.

Genre: Komedi.

Skådespelare: Stina Ekblad, Johan Rheborg, Felix Herngren, Johan Glans, Annika Andersson.

Inspelningsår: 2007.

 

 

 

 

 

 

Längd: 2 hr 9 min.

Antal avsnitt: 6 stycken.

Åldersgräns: 7 år.

Genre: Tecknat, äventyr.

Skådespelare: Frank Welker, Grey DiLisle, Kate Micucci.

Releasedatum: 26 februari 2018.

Distributör: Warner bros.

 

 

 

 

 

 

 

 

Be cool Scooby-Doo är inte en serie i min smak, men den här volymen var faktiskt bättre än föregångaren. Om det är för att kvalitén har höjts eller för att jag har börjat vänja mig vid serien går bara att resonera kring, men faktum är att jag tycker att den här volymen hade sina stunder. Den är helt enkelt lite småsöt, och den lättsamma stämningen är precis vad jag behöver just nu.

 

 

Men att den fjärde volymen är bättre än tidigare gör inte serien bra. Jag har fortfarande svårt för den animerade stilen, och tycker att serien rent estetiskt är rätt ful. Sen saknar jag också karaktärernas personligheter från originalserien. Jag tycker att de har förstörts lite här. Fred är för manligt macho, medan Vilma och Daphne är stereotypiskt fåfänga.

 

 

Som helhet är den fjärde volymen av Be cool Scooby-Doo inte särskilt underhållande för vuxna att titta på, men jag kan tänka mig att serien är riktigt spännande för den avsedda målgruppen.

 

Längd: 3 hr 7 min.

Antal avsnitt: 2 stycken.

Åldersgräns: 15 år.

Genre: Rysare.

Skådespelare: Tim Curry, Harry Anderson, Dennis Christopher, Richard Masue, Annette O'Toole, Tim Reid.

Releasedatum: 22 januari 2018 (inspelningsår: 1990).

Distributör: Warner bros.

 

 

 

 

 

Efter att ha sett It från 2017 var jag nyfiken på originalet, och jag måste förvånat medge att den faktiskt är helt okej. På något sätt känns den mer påhittig om nytolkningen, och fast de ”kusliga” scenerna inte alls var obehagliga med dagens mått, utan snarare framstod som komiska, så tyckte jag att det var en trevlig upplevelse. De daterade effekterna har en viss charm, och trots att tittaren aldrig upplever någon spänning så underhålls man definitivt.

 

 

Miniserien är emellertid för lång, och trots att speltiden delas upp på två avsnitt så känns det som att en hel del scener hade kunnat klippas bort. Detta gäller särskilt den sista halvan. Det är nämligen intressantare att följa karaktärerna som barn, och en del av charmen försvinner när de är vuxna.

 

Som helhet är gamla It helt okej. Utdragen, ja. Daterad, definitivt. Men ändå underhållande. 

 

Längd: 2 hr 29 min.

Antal avsnitt: 7 stycken.

Åldersgräns: 7 år.

Genre: Äventyr, barn.

Skådespelare: Frank Welker, Grey DeLisle, Kate Micucci.

Releasedatum: 29 januari 2018.

Distributör: Warner bros.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Längd: 11 hr 17 min.

Antal avsnitt: 16 stycken.

Åldersgräns: 15 år.

Genre: Rysare, sci-fi, drama.

Skådespelare: Kim Dickens, Frank Dillane, Alycia Debnam-Carey, Mercedes Mason, Colman Domingo.

Releasedatum: 18 december 2017.

Distributör: Fox.

 

 

 

 

Det smärtar mig att medge att jag har riktigt svårt för Fear the walking dead. Jag vill verkligen tycka om serien, men upplever att den aldrig kommer igång. Tempot är långsamt och det som händer griper inte tag. Manuset känns inte särskilt arbetat och de många klyschorna får mig att tappa intresset allt mer.

 

 

Mitt största problem med Fear the walking dead är att jag inte fastnar för karaktärerna. Precis som The walking dead är spinoff-serien karaktärsdriven, men med skillnad från originalserien saknar denna starka heroer som tittaren verkligen ser upp till och hejar på. Skådespelarna känns relativt uttryckslösa i sina framställningssätt, och när jag tittar på avsnitten bryr jag helt enkelt inte om vad som händer med karaktärerna.

 

 

Som helhet är Fear the walking dead en serie som jag inte vet om jag kommer att fortsätta med. Kanske är det inte seriens fel att jag fastnar, utan att jag ser den i fel period av mitt liv. Men min aktuella uppfattning är att den är allmänt tråkig.

 

Längd: 5 hr 3 min.

Antal avsnitt:

Åldersgräns: 15 år.

Genre: Drama, komedi.

Skådespelare: Mary-Louise Parker, Hunter Parrish, Alexander Gould, Kevin Nealon, Elizabeth Perkins.

Releasedatum: 25 april 2007.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag är besviken på den första säsongen av Weeds. Jag vet inte riktigt vad jag hade förväntat mig, men efter allt gott som jag hört hade jag i alla fall hoppats på mer. För att vara helt ärlig upplevde jag säsongen som oengagerade. Det händer inte särskilt mycket, och det finns inte mycket till handling. Jag hade dessutom svårt att fastna för karaktärerna.

 

 

Men säsongen har sina stunder, och den övergripande tonen är lättsam och småmysig. Men jag hade velat underhållas mer. Jag tror visserligen att Weeds kan komma att utvecklas till det bättre, men jag hade ändå förväntat mig en mer gripande inledning till serien. Den är inte dålig, men inte heller bra. 

 

Längd: 5 hr 21 min.

Antal avsnitt: 15 stycken.

Åldersgräns: 15 år.

Genre: Komedi.

Skådespelare: Ashton Kutscher, Jon Cryer, Conchata Ferrell, Maggie Lawson, Edan Alexander, Holland Taylor, Courtney Thorne-Smith, Melanie Lynskey.

Releasedatum: 7 september 2015.

 

 

 

 

 

 

 

Two and a half men har tappat en hel del sedan serien startade, och nu är det hög tid för den att ta slut. Den tolfte säsongen kommer inte med något nytt, utan fortsätter på samma enformiga men likväl urspårade sätt. Visst blir det några fniss, men allt som allt är det helt enkelt inte roligt.

 

 

Jag tycker mycket om både Cryer och Kutscher, och vill därför av hela mitt hjärta tycka om serien. Men det är bara att inse att de inte har vad som krävs för att bära upp den papperstunna handlingen. Det är egentligen inget fel på deras insatser, men de får helt enkelt inget att arbeta med.

 

 

Som helhet är den tolfte säsongen en besvikelse. Den bygger upp mot en klimax som aldrig kommer, och när eftertexterna rullar efter sista avsnittet kan jag inte undgå att känna ”vad det här allt?”. Det finns ingen riktig payoff, och det känns som att serien laddat upp för absolut ingenting.

 

Längd: 7 hr 20 min.

Antal avsnitt: 10 stycken.

Åldersgräns: 15 år.

Genre: Science fiction, rysare.

Skådespelare: Corey Stoll, David Bradley, Kevin Durand, Jonathan Hyde, Richard Sammel.

Releasedatum: 16 oktober 2017.

Distributör: 20th Century Fox.

 

 

 

Längd: 7 hr 30 min.

Antal avsnitt: 10 stycken.

Åldersgräns: 15 år.

Genre: Drama.

Releasedatum: 2017-05-02.

Skådespelare: Finn Cole, Ellen Barkin, Scott Speedman, Shawn Hatosy, Daniella Alonso.

Distributör: Warner bros.