Planet Earth, säsong 1

Längd: 9 hr 23 min.
Antal avsnitt: 11 stycken.
Åldersgräns: Barntillåten.
Genre: Dokumentär.
Skådespelare: David Attenborough.
Inspelningsår: 2006.
 
"Denna dokumentärserie hyllar Jorden som aldrig förr. Planet Earth är inspelad i hd-format med banbrytande teknik och bjuder med oss till platser vi aldrig fått se förut för att uppleva bilder och ljud som vi kanske aldrig kommer att få vara med om igen."
 
 
 
 
Den första säsongen av Planet Earth tog över fem år att spela in, med fyrtio kamerateam färdande mellan mer än 200 platser på Jorden. I varje avsnitt berättas om ett nytt habitat, exempelvis polarisar eller grottor, och om vilket slags liv som finns på just den platsen. Närbilder på encelliga organismer kombineras med avlägsna vyer över planeten, och det är ofattbart hur teamet har fått ihop den enastående fotorepertoaren. Det hela är häpnadsväckande vackert.
 
Vi tar del av djur och natur i världens alla hörn. 
 
Att serien blivit kallad för ”mästerverk” är förtjänat. Ändå kan jag inte låta bli att gäspa efter att ha sett ett par avsnitt i rad. Planet Earth är nämligen rätt tröttsam att strecktitta på, och som tittare blir man lätt mättad på det likartade innehållet. Dessutom återanvänds vissa bilder mellan avsnitten, och klippningen mellan vissa scener känns ryckig. Jag hade också velat få mer slående kunskaper om planeten – som det är nu är det mer en vacker än lärorik tv-serie.
 

Mars, säsong 1

Längd: 4 hr 43 min.
Antal avsnitt: 6 stycken.
Åldersgräns: 11 år.
Genre: Äventyr, sci-fi, dokumentär.
Releasedatum: 2017-05-02.
Skådespelare: Jihae, Alberto Ammann, Clémentine Poidatz, Anamaria Marinca, Sammi Rotibi.
Distributör: 20th Century Fox.
 
"Året är 2033 och mänsklighetens första bemannade resa till Mars ska just påbörjas. Under nedstigningen genom Mars atmosfär upptäcker man att rymdfarkosten krånglar."
 
 
 
Mars baseras på boken How to live om Mars av Stephen Petranek. Den har ett unikt upplägg, där ett fiktivt drama kombineras med dokumentäriska inslag så som intervjuer och gamla videor om planeten. Detta gör att serien både blir spännande såväl som lärorik. Men det har sina brister.
 
Ett team anländer på Mars för att se om liv finns. 
 
Detta är minst sagt en intressant, tankeväckande och välgjord serie. Ändå kan jag inte låta bli att undra om Mars hade blivit bättre om den varit en renodlad dokumentär eller drama. Detta för att det nu blir ett halvdant mellanting. Hattandet fram och tillbaka fungerar, men när den påhittade berättelsen blir spännande och avbryts med fakta om Mars är det svårt att hålla tillbaka irritationen. Det saktar dessutom ned tempot, och för varje avsnitt blir serien tråkigare. Det gör ont att skriva så; men faktum är att serien börjar spännande och lyckas beröra, för att sen bli allt mer händelselös. Du vet den där känslan, som skriker "jag måste se mer"? Den försvinner.
 
En ny planet, nya livsvanor, nya relationer. 
 
Som helhet är den första säsongen av Mars en intelligent och lärorik serie. Dock blir det enformigt att se på efter ett tag, och fast dramat blir riktigt spännande ibland är inte tillräckligt starkt för att skapa ett beroende.
 

American Crime Story: The People v. O.J. Simpson

Antal avsnitt: 10 stycken.
Åldersgräns: 15 år.
Genre: Drama, kriminalare, biografi.
Releasedatum: 2016-09-05.
Skådespelare: Sarah Paulson, John Travolta, Sterling Brown, Kenneth Choi, Bruce Greenwood, David Sch- wimmer, Cuba Gooding, Courtney Vance etc.
Filmbolag: 20th Century Fox.
Regissör: Scott Alexander, Larry Karaszewski.
 
"Se den sanna skildringen av O.J. Simpsons mordrätte- gång utifrån juristernas perspektiv. Serien utforskar de kaotiska förhandlingarna bakom lyckta dörrar och hur åklagarsidans övermod, försvarets skarpsinne och ovä- ntade vändningar i rättssalen ledde till ett av de mest uppmärksammade domsluten någonsin."
Den första säsongen av American Crime Story är fenomenal. Det är ett komplext och tankeväckande drama, full av intensiva psykologiska intriger och oväntade vändningar. Serien är så pass gripande och spännande att jag, som vanligtvis brukar bli uttråkad av juridikcentrerade tv-serier, inte kunde slita mig från skärmen.
 
O.J. ankagas för dubbelmord och anlitar de bästa advokaterna. 
 
Eftersom jag föddes -95 är jag en av dem som varken följt eller ens hört talas om Simp- sons rättegång tidigare. Serien ger dock så pass bra insikt i fallet att ingen förkunskap behövs. American Crime Story vägleder tittaren med en tydlig röd tråd som gör det enkelt att hänga med. De juridiska termerna som används har taktfulla förklaringar, vilket ökar seriens autenticitet och gör att det aldrig blir svårt att förstå vad som pågår.
 
Aldrig tidigare har det funnits så mycket bevis mot en mordmisstänkt. 
 
Utöver de domstolsförhandlingar och utredningar som står i seriens centrum väcker American Crime Story många tankar med sina återkommande teman om moral och fördomar. Seriens sätt att ifrågasätta rasism och kvinnoförnedring gör den oerhört laddad, samtidigt som den berör tittaren på ett djupare plan. Serien har därtill en mång- fald av karaktärer och genom att ge åskådaren insikt i samtliga parter väcks sympati för alla sidor.
 
Trots personliga påhopp kämpar Marcia för att fälla O.J.
 
Jag är riktigt imponerad av skådespelarna. De mest utmärkande är enastående Sarah Paulson (American Horror Story), John Travolta (Grease), David Schwimmer (Friends) och Courtney B. Vance (Law & Orde: Criminal Intent) men samtliga, oavsett storleken på deras roller, ger berättelsen ett upplyft med sina gripande och trovärdiga prestationer. Deras insatser är rent utav hänförande, och tillsammans med det genomtänkta manuset bildar de otroligt fängslande karaktärer.
 
Försvarssidan tar till fula knep för att vinna juryns förtroende. 
 
American Crime Story: The People v. O.J. Simpson är lysande. Avsnitten blir successivt bättre hela tiden och den laddade spänningen får tittaren att hålla andan. Denna feno- menala säsong visar vart skåpet ska stå och sätter ribban högt inför seriens andra säsong, som kommer att handla om förödelsen orsakad av orkanen Katrina.
 

Cosmos: A Spacetime Odyssey

Fakta:
Cosmos: A Spacetime Odyssey är en dokumentärsserie med värden Neil deGrasse Tyson, regisserad av Brannon Braga, Ann Druyan och Bill Pope. Några av rösterna görs av bland annat Kirsten Dunst, Richard Gere, Stoney Emshwiller och Piotr Michael. Serien är 558 minuter lång och består av 13 avsnitt. Den släpps 24 september 2014 av 20th Century Fox och rekommenderas från 15 år. Serien har vunnit 4 Emmys och 3 andra priser, samt blivit nominerad till ytterligare 10 prisutdelningar.
 
Handling:
"Utforskningen av rymdens mysterier fortsätter i hela universum. Var med i sökandet efter en djupare förståelse av naturen; från minsta atom till de största galaxerna. Serien tar upp ämnen så som evolution, relativitetsteorin, färg och ljus, svarta hål, supernovor, ljudvågor, jordens fem största världskatastrofer, växthuseffekten, historiska händelser som påverkat vetenskapen och mycket mer."
 
Recension:
Jag blev glatt förvånad över Cosmos: A Spacetime Odyssey. Jag har aldrig någonsin gillat en dokumentär; det längsta jag kan sträcka mig till är att jag fann Blackfish rätt fascinerande och intressent. Men jag storgillade verkligen Cosmos: A Spacetime Odessey. Den kändes nyskapande och fräsch och fick verkligen fram sina budskap.
 
 Värden Neil deGrasse Tyson delar med sig av sina kunskaper om Universum.

Det första jag tänkte på när Cosmos första avsnitt startat, var hur begåvad astrofysikern Neil deGrasse Tyson, seriens värd, var. Det märktes direkt att han kunde vad han pratade om, och att han hade roligt medans han gjorde det. Det syns att han brinner för vetenskapen. Han är också väldigt tydlig. Han pratar långsamt och använder ett enkelt språk, vilket gör att även de som inte är särskilt insatta i vetenskapliga ord och termer ändå lätt förstår vad han pratar om. När Tyson skulle berätta om något mer komplicerat eller klarlägga ett avancerat ords betydelse, så stressade han inte upp sig, utan tog ett djupt andetag och förklarade klart och tydligt vad det innebar.
 
Serien tar hjälp av den kosmiska kalendern för att förklara tid.

Cosmos är verkligen en unik dokumentär. Den berättar inte att "så här är det", utan ger tittaren olika infallsvinklar och perspektiv, samt uppmanar att man själv ska tänka efter. Det blir inte heller enformigt att titta på, eftersom serien ändrar berättartaktik flera gånger. Serien växlar mellan egenfilmat material, foton, animeringar och tecknade filmsnuttar. Dessa tecknade filmer var verkligen någonting jag uppskattade; de kändes nästan som sagor. De illustrerade oftast en historisk händelse eller person som kom att påverka vetenskapen och samhället, och det var faktiskt riktigt intressant att se. Som tittare fastnade man för de tecknade personerna och brydde sig om vad som skedde på skärmen. Även här var Tysons berättarröst väldigt bra; den har ett djup som fångar ens uppmärksamhet och han inflikar med en hel del vitsiga kommentarer.
 
En stor del av serien består av tecknade filmer.

Seriens effekter är exemplariska. Inte nog med att vi som tittare åker runt i ett high-tech rymdskepp tillsammans med Tyson, utan animeringarna i rymden, kosmiska kalendern, de utdöda djuren eller bara allmänt i miljön var slående. De var otroligt vackra och välgjorda; och såg obehagligt äkta ut. Cosmos är en serie som lyckas få tittaren att inse hur liten man egentligen är; men när man sett klart serien känner man ändå att man har världen i sina händer.
 
Serien utspelar sig inte bara i rymden; vi får även veta mer om dessa små varelser.
 
En sak jag verkligen uppskattade med serien var variationen av ämnen som togs upp. Jag tror att jag hade blivit uttråkad om serien endast fokuserat på rymden hela tiden, men som tur var tog Cosmos upp allt från astronomi, biologi, fysik och historia. I varje avsnitt fick jag flashbacks från min gymnasietid i där jag i dessa fyra ämnena lärt mig vad Tyson pratade om; och tänk så mycket roligare det hade varit att se på Cosmos i skolan istället för att stirra ner i en lärobok! Cosmos är verkligen en perfekt serie att använda som studiemedel, speciellt i dessa ämnena jag nämnde, men kan även tillämpas i exempelvis kemi. 
 
Vi åker runt i ett rymdskepp tillsammans med Tyson.
 
Jag tycker att Cosmos var väldigt intressant att följa och trots att jag redan lärt mig mycket av det Tyson pratade om på det Naturvetenskapliga gymnasieprogrammet, så lärde jag mig en hel del. Serien var fascinerande att följa från början till slut och Cosmos: A Spacetime Odyssey är en av de få dokumentärerna jag faktiskt gillar och kan tänka mig se igen. Visst kunde det bli lite utpumpande ibland, men jag tror det var på grund av att jag sträcksåg seriens alla avsnitt. Cosmos: A Spacetime Odyssey är en serie jag rekommenderar till nyfikna människor som vill veta mer om varför livet ser ut som det gör.
 
 

RSS 2.0