The Salesman

Regissör: Asghar Farhadi.
Genre: Drama, thriller.
Längd: 2 hr 3 min.
Åldersgräns: 11 år.
Skådespelare: Taraneh Alidoosti, Shahab Hosseini, Babak Karimi, Mina Sadati, Mojataba Pirzadeh.
Releasedatum: 21 augusti 2017.
Distributör: Universal Sony/Scanbox.
 
"Emad och Rana tvingas lämna sin bostad då ett renoveringsarbete i en närliggande byggnad äventyrar deras säkerhet. De flyttar in i en tillfällig lägenhet i Teherans centrala delar. En incident knyten till lägenhetens förra ägare kommer dramatiskt att förändra det unga parets liv."
 
The salesman är enligt mig ett överskattat drama. På något sätt känns det som att filmen aldrig kommer igång, och därför väcktes inte heller något intresse hos mig. Många kallar The salesman för kvalitetsfilm – och kanske har de rätt, kanske är jag inte tillräckligt mycket ”finsmakare” – men underhålls jag inte så anser jag helt enkelt inte att filmen är bra. En film som får mig att sitta uttråkad från början till slut, har alltså inte kvalité i mitt tycke.
 
Eman och Rana flyttar från sin lägenhet. 
 
The salesman lider både av ett mycket långsamt tempo, och avsaknad på spänning. Handlingen känns blek, och det som händer får aldrig mig som tittare att faktiskt bry mig. Detta mestadels på grund av karaktärerna. Vi lär inte känna dem ordentligt; deras motiv och varför de gör som de gör. Därför framstår de som platta, och nästan apatiska. Fast karaktärerna genomgår tuffa prövningar, finns inte den där fingerkänslan som väcker empati.
 
Drabbade av tragedi måste paret hantera ett dramatiskt förflutet. 
 
Filmen föll alltså inte i min smak. Den ser välgjord ut, men är i själva verket riktigt, riktigt tråkig. Varje minut segar sig framåt, och eftertexterna kom som en välsignelse från ovan.
 

Elle

Regissör: Paul Verhoeven.
Genre: Drama, thriller.
Längd: 2 hr 11 min.
Åldersgräns: 15 år.
Skådespelare: Isabelle Huppert, Laurent Lafitte, Anne Cosigny, Charles Berling, Virginie Efira.
Releasedatum: 14 augusti 2017.
Distributör: Universal Sony.
 
"En affärskvinna blir angripen av en okänd förövare i sitt eget hem."
 
 
 
 
 
Jag är riktigt besviken. Inte bara på att filmen är bisarrt dålig, utan på världen för att de hyllat och lovordat den. Elle är nämligen ett smaklöst drama, som ger en oerhört skev skildring av ett ämne som verkligen inte bör tas lättsamt på: våldtäkt. Filmens protagonist Michéle får inbrott och blir våldtagen en handfull gånger, varpå hon efter ett tag börjar njuta och uppmuntra akten. Det hela är förnedrande, och jag blir arg när jag ser det hela. Ingen kvinna med förnuftet i behåll skulle agera som Michéle, och enligt mig är det inte okej att försköna ett så allvarligt ämne.
 
Spelskaparen Michéle blir våldtagen i sitt hem. 
 
Även om jag bortser från sexualiseringen av våldtäkt, kan jag inte förstå filmens popularitet. Karaktärerna är osympatiska och handlingen så seg att jag blev uttråkad redan efter en halvtimme. Nej, detta var verkligen inte en film för mig.
 

High-Rise

Regissör: Ben Wheatley.
Genre: Action, sci-fi.
Längd: 1 hr 58 min.
Åldersgräns: 15 år.
Skådespelare: Tom Hiddleston, Jeremy Irons, Sienna Miller, Luke Evans, Elisabeth Moss, James Purefoy.
Releasedatum: 31 juli 2017.
Distirbutör: Universal Sony.
 
"Robert är den senaste bogästen i en nybyggd högteknologisk lyxskrapa i 1970-talets London. Här lever en urban elit bestående av en mängd olika yrkesgrupper ett sekluderat harmoniskt liv. Sakta börjar harmonin i huset att rubbas och små incidenter övergår till alltmer våldsamma händelser."
 
High-Rise är minst sagt en udda film. Den har inte riktigt en konkret handling, utan består snarare av ett antal osammanhängande och bisarra händelser, som tillsammans bildar en vrickad helhet. Det absurda tumultet är både skrattretande roligt, samtidigt som det spirar iväg lite väl långt med all förstörelse och våld. 
 
I lyxskrapan försegår många underliga saker. 
 
Jag fastnade inte för karaktärerna. Detta för att de helt enkelt är för knäppa, och jag inte kunde relatera till dem. Däremot tyckte jag om musiken, och jag anser ABBAs ”SOS” används på ett briljant sätt. Dessutom är fotot magiskt, och rent visuellt strålar filmen.
 
Dr. Robert Laing dras in i ett våldsamt kaos. 
 
Som helhet är High-rise en underlig film, helt utan självkontroll. Det är en galen kakafoni av händelser, som förundrar med sin absoluta avsaknad av sans.
 

Exfrun

Regissör: Katja Wik.
Genre: Drama.
Längd: 1 hr 29 min.
Åldersgräns: Barntillåten.
Skådespelare: Ellen Olaison, Maria Sundbom, Nina Zanjani, Iza Boëthius, Karl Linnertorp.
Releasedatum: 2017–07–03.
Distributör: Universal Sony.
 
"Flickvännen Klara är nyförälskad och vill inget hellre än att umgås med Jacob. Tvåbarnsmamman Anna tar tiden på sin man Jesper när han kokar välling. Exfrun Vera kan inte släppa taget om sin exman."
 
 
 
Exfrun är en av årets hittills sämsta filmer. Det svenska dramat är energilöst, obegripligt utdraget och fruktansvärt tråkigt. Några få scener lockar fram ett leende, men för det mesta misslyckas Exfrun med att engagera. 
 
Anna gör sin välling 0,04 sekunder snabbare än Jesper. 
 
Förutom de bleka karaktärerna är mitt största problem med Exfrun handlingen, eller rättare sagt avsaknaden av en sådan. Filmen ger insyn i tre vanliga kvinnors liv, och vi får ta del utav sporadiska samtal, tvättider och sömnlösa nätter. Dessvärre saknas en röd tråd, och ingenting verkar hända av en anledning. Händelserna är osammanhängande och kvinnorna verkar inte höra ihop med varandra på något sätt. Det finns inget egentligt innehåll, och den så kallade tunna ”handlingen” träder aldrig fram.
 
Exfrun har svårt att släppa taget om sin före-detta man. hålle
 
Som helhet är Exfrun en riktig besvikelse. Filmer är ämnade att underhålla, men det misslyckas detta drama totalt med.
 

The Great Wall

Regissör: Yimou Zhang.
Genre: Thriller, action.
Längd: 1 hr 43 min.
Åldersgräns: 11 år.
Skådespelare: Matt Damon, Tian Jing, Willem Dafoe, Pedro Pascal, Andy Lau, Hanyu Zhang.
Releasedatum: 2017-06-26.
Distributör: Universal Sony.
 
"En elitstyrka är i kamp för mänsklighetens överlevnad. En kamp som äger rum på världens mest ikoniska byggnadsverk; den kinesiska muren."
 
 
 
 
Jag sitter som ett frågetecken under hela filmens gång. I The great wall hänger nämligen ingenting ihop logiskt, och bristen på ett konsekvent tänkande blir riktigt fånigt. Dessutom har filmen en av de mest bleka, nästintill icke-existerande, handlingar som jag har sett på länge. Den kinesiska armén måste försvara muren från fula, grodliknande utomjordingar som attackerar var 60:e år. Varför framgår aldrig, och den efterföljande krigsscenen som utgör så gott som hela filmen blir ytterst tröttsam att ta del utav.
 
Filmen består av en enda lång krigsscen. 
 
The great wall har fler klyschor än vad jag kan räkna till. Allt från den påtvingade romansen, till de infångade rivalerna som snabbt hyllas som krigshjältar. Filmen är också löjligt förutsägbar, med platta karaktärer och för enkla effekter. Dessutom gör den påtagliga frånvaron av struktur att filmen känns ogenomtänkt. Vissa scener skyndas alldeles för snabbt förbi, medan andra dras ut på alldeles för länge och aldrig verkar ta slut.
 
Inte ens världvana stjärnan Matt Damon håller upp filmen. 
 
Som helhet är The great wall en riktigt tunn fantasythriller. Den erfarna ensemblen som har arbetat med filmen borde ha kunnat åstadkomma något bättre.
 

Manchester by the sea

Regissör: Kenneth Lonergan.
Genre: Drama.
Längd: 2 hr 27 mins.
Åldersgräns: 11 år.
Skådespelare: Casey Affleck, Michelle Williams, Kyle Chandler, Lucas Hedges, Ben O'Brien.
Releasedatum: 2017-06-05.
Distributör: Universal Sony.
 
"När hans äldre bror Joe dör måste Lee Chandler återvända till hemstaden Manchster-by-the-Sea för att ta hand om sin brorson Patrick. Där tvingas han ta itu med det förflutna som ledde till skilsmässan med hustrun Randi och samhället där han växte upp."
 
 
Jag har nu gjort det otänkbara. Det regelstridiga, ja nästintill förbjudna för en recensent att göra: jag stängde av filmen innan den tog slut. Den började okej, men tappade snabbt mitt intresse och efter en och en halv timme kände jag helt enkelt att livet är för värdefullt för att slösas bort på sådana här tråkiga filmer. Självklart finns dock chansen att Manchester by the sea ryckte upp sig framåt slutet, så ta min korta recension med en nypa salt.
 
Lee tvingas bemöta sitt förflutna. 
 
Jag störde mig på näst intill allt i Manchester by the sea. Karaktärerna är intetsägande, musiken gnällig, tillbakablickarna irriterande och tempot extremt långsamt. Jag har vanligtvis inte något problem med lågmälda filmer, så länge de har något kraftfullt som driver handlingen framåt. Men Manchester by the sea står still, och jag väntade förgäves på att något skulle hända. Efter nittio sega minuters vånda tog vi i soffan det gemensamma beslutet att helt enkelt inte se vidare. Det finns trots allt roligare saker i livet, exempelvis se på när färg torkar.
 
När hans bror dör måste Lee återvända till sin hemstad. 
 
Manchester by the sea var alltså inte en film i min smak. Kanske såg jag den vid fel tidpunkt, kanske gav jag den inte en genuin chans – men som det är nu ser jag den enbart som ett effektivt sömnpiller.
 
 

Jätten

Regissör: Johannes Nyholm.
Genre: Drama.
Längd: 1 hr 26 min.
Åldersgräns: 7 år.
Skådespelare: Christian Andrén, Johan Kylén,
Anna Bjelkerud, Linda Faith.
Releasedatum: 2017-04-10,
Distributör: TriArt.
 
"Rikard är 30 år, autistisk och född svårt missbildad. Han skildes från sin mor som barn, men är fast besluten att återförenas med henne. För att nå sitt mål tar Rikard hjälp av boule, och en 50 meter lång jätte."
 
 
 
Jätten är ett skakigt, svenskt drama som jag inte riktigt förstår mig på. Handlingen är i sig rätt blek, och tillvägagångssättet för att förmedla budskapet är… underligt. Filmen berör viktiga och intressanta ämnen så som utanförskap, men trots många försök att beröra faller berättelsen platt då mycket känns ytligt och relativt oseriöst. Som tittare tycker man självfallet synd om Rikard, men både manus och skådespelare saknar den där gnistan som gör att man faktiskt bryr sig.
 
Rikards favoritsysselsättning är att spela boule. 
 
Filmen är inspelad med en skakig kamera för att få en dokumentärlik känsla att uppstå. Personligen är jag inte särskilt förtjust i denna metod, men jag är samtidigt lättad över att kamerarörelserna och vibrationerna inte går till överdrift – efter ett tag hade jag nästan glömt bort dem helt. Effekterna är däremot rätt dåliga, och jag stör mig på att Rikards sminkning får honom att se ut lite som en docka.
 
Den 50 meter långa jätten hjälper Rikard. 
 
Något som jag har kluvna känslor för är just metaforen ”jätten”. Å ena sidan tycker jag om djupet som den medför. Men samtidigt känns den malplacerad, och jag upplever att den hade kunnat integreras mycket snyggare i handlingen. De abrupta, märkliga scenerna som jätten är med i bidrar dessutom till att den oseriösa känslan förstärks.
 
Mitt engagemang under filmen är ungefär lika stort som Rikards mammas. 
 
Det känns inte rätt att säga att Jätten är dålig. Budskapet är värt att få ut och berättelsen bär potential. Men jag känner att filmen inte gav mig som tittare något. Den fick mig inte att känna eller bry mig om karaktärerna. Den engagerade mig inte i det som hände och fick mig inte att reflektera över samhällets orättvisor. Den bara var. Jätten kan bäst efterliknas ett skolprojekt, där de som gjort filmen har lagt ner sin själ och är hur stolta som helst – men för en utomstående ser den allt annat än professionell ut.
 

Miles Ahead

Regissör: Don Cheadle.
Genre: Biografi, drama.
Längd: 1 hr 40 mins.
Åldersgräns: 7 år.
Skådespelare: Don Cheadle, Ewan McGregor, Emayatzy Corinealdi, Keith Stanfield m.fl.
Releasedatum: 2016-12-12.
Distributör: Universal Sony.
 
"Miles Davis är ett av 1900-talets största musikgenier. På grund av drogmissbruk försvann han från offentlig-heten under fem års tid i slutet av 1970-talet. En musikreporter tvingar sig in i Davis liv och tillsammans ger des ig ut på ett galet äventyr för att få tag i en stulen kassett med inspelningar av musikerns senaste verk."
Miles ahead är en besvikelse. Utan någon direkt kontext kastas vi rakt in i Miles livsutmaningar. Vi får inte se hur hans karriär började eller ta del av någon väsentlig bakgrundsinformation, vilket gör att vi aldrig riktigt får lära känna honom som person. Han känns distanserad och som tittare kan jag varken relatera eller sympatisera med honom. Det gör i sin tur att filmen inte griper tag.
 
Miles Davis minns tillbaka på sitt drogmissbruk. 
 
Bortsett från att filmen inte väcker tittarens intresse är den dessutom riktigt rörig. Scenerna känns osammanhängande och det får en rent utav kaotisk struktur. Tillsammans med det faktum att varken handlingen eller karaktärerna engagerade mig blev resultatet att jag tröttnade snabbt.
 
Tillsammans med en reporter försöker Miles hitta sin stulna kassett. 
 
Som helhet är Miles ahead ett tråkigt drama med oordnat upplägg. Trots att skådespelarna presterar bra gör manuset att deras karaktärer aldrig kommer till liv.
 

I am Bolt

Regissör: Benjamin Turner m.fl.
Genre: Dokumentär.
Längd: 1 hr 48 mins.
Åldersgräns: 7 år.
Skådespelare: Usain Bolt, Pele, Neymar, Serena Williams, Ziggy Marley, Nas, Chronixx etc.
Releasedatum: 2016-12-05.
Distributör: Universal Sony.
 
"Usain Bolt är en legend som beundras världen över och vars signaturpose har blivit en symbol som kommer att inspirera många generationer framöver. Vi känner igen hans fokus, hans leende och hans visnter från löparbanan. Nu får vi även lära känna mannen bakom OS-gulden för första gången. Hör vad de som står honom närmast har att berätta."
 
Inledningsvis vill jag klargöra att jag är oerhört partisk till filmen, så ta mina ord med en nypa salt. Jag tycker varken om dokumentärer eller sport och därför blev just en sportdokumentär allt annat än engagerande för mig. Eftersom jag inte har ett intresse för det filmen behandlar blev hela tittarupplevelsen mycket utdragen och enformig.
 
Den ikoniske löparens liv visas med både gamla och nya klipp. 
 
För att återberätta Bolts livshistoria kombineras äldre, arkiverade filmklipp med nyinspelat material. Vi får bland annat ta del utav intervjuer med människor från Bolts innersta krets. Det stör mig dock att de allesammans lovordar honom. Inga direkta motgångar eller skandaler tas upp, och berömmen kommer i sådan mängd att det får Bolt att framstå som fulländad. Till slut blir lovsångerna snarare enfaldigt och tröttsamt än stimulerande.
 
Skildringen av Bolt framstår som idealiserad. 
 
Om du har följt Usain Bolts karaktär kan jag tänka mig att du kan fängslas av filmen, men eftersom jag är ointresserad av hans liv blev I am Bolt en långtråkig upplevelse.
 

Mike and Dave need wedding dates

Regissör: Jake Szymanski.
Genre: Komedi.
Längd: 1 hr 38 min.
Åldersgräns: 11 år.
Skådespelare: Zac Efron, Anna Kendrick, Aubrey Plaza, Adam Devine, Stephanie Faracy m.fl.
Releasedatum: 2016-12-19.
Distributör: 20th Century Fox.
 
"De ständigt svirande bröderna Mike och Dave lägger upp en annons på nätet för att få tag på respektabla dejter till sin systers bröllop. Men istället får killarna en vild duo på halsen."
 
 
 
Jag har grymt trött på sådana här filmer. Mike and Dave need wedding dates är en typisk, modern komedi vars hela repertoar med skämt handlar om sex, svordomar, droger och alkohol. Det som händer är rent utav absurt och jag underhölls inte över huvud taget av de överdrivna händelserna. Den högljudda filmen förlorar snabbt tittarens intresse och lyckas inte framkalla ett enda skratt. 
 
Två desperata tjejer hittar två desperata killar. 
 
Mike and Dave need wedding dates har ointelligenta dialoger, förutsägbara vändningar och väldigt många klyschor. Dessutom är den omogna filmen klumpigt ihopklippt och många av skämten är otajmade. Inte ens skådespelarna presterar bra. Allesammans överspelar och deras insatser känns oerhört krystade.
 
De dricker, tar droger och ställer till med problem. 
 
Som helhet är Mike and Dave need wedding dates en påfrestande komedi som både saknar hjärna och hjärta.
 

The Witch

Regissör: Robert Eggers.
Längd: 1 hr 32 mins.
Genre: Rysare, skräck.
Åldersgräns: 15 år.
Releasedatum: 2016-10-17.
Skådespelare: Anya Taylor-Joy, Ralph Ineson, Kate Dickie, Harvey Scrimshaw etc.
Filmbolag: Universal Sony.
 
"William och Katherine lever med sina hem barn på en lantgård i utkanten av en djup och ogenomtränglig vil-dmark. Men när den nyfödde sonen försvinner spårlöst och grödorna drabbas av missväxt sprids tvivlen och misstron inom familjen. Familjen trasas sönder och de faller offer för en ondska som är omöjlig att fly ifrån."
 
Recensenterna har hyllat The Witch och sagt att det är en obehaglig, surrealistisk rysare som verkligen griper tag. Men filmen är allt annat än fängslande. Den svaga handlingen ger berättelsen en ostadig utgångspunkt, som tillsammans med det långsamma tempot väcker en känsla av att ingenting händer. Det blir i längden oengagerade och tråkigt.
 
Familjens barn beter sig underligt. 
 
The Witch är långt ifrån skrämmande. Händelserna är överdrivna och upplevs snarare som komiska än obehagliga. Även den överdramatiska musiken bidrar till filmens hum-oristiska effekt, och gång på gång himlade jag på ögonen åt de tillspetsade, stegrande tonerna. Det enda som tilltalade mig med filmen var skådespelarna, som trots det matta manuset levererade starkt.
 
Som goda kristna ber familjen innan maten. 
 
I sin helhet är The Witch en färglös och monoton rysare som inte lyckas göra det den är ämnad för: skrämmas.
 

Hail, Caesar!

Regissör: Joel & Ethan Coen.
Längd: 1 h 46 min.
Åldersgräns: 7 år.
Releasedatum: 2016-07-18.
Genre: Komedi.
Skådespelare: Josh Brolin, George Clooney, Alden Ehrenreich, Ralph Fiennes, Scarlett Johansson, Tilda Swinton, Channing Tatum, Jonah Hill etc.
Filmbolag: ©Universal Sony.
 
"En fixare på en stor Hollywood-studio råkar under en och samma dag ut för en lång rad problem som han måste lösa."
 
 
 
Hail, Caesar! är en satir som saknar både energi och övertygelse. Genom att skämten upplevs som forcerade förlorar filmen sitt humoristiska övertag. Därtill är handlingen så pass otydlig och spretig att syftet gås miste om.
 
De briljanta skådespelarna får inget att arbeta med.
 
En stor del av filmens marknadsföring är grundad på mängden kända skådespelare. Men låt dig inte luras. Uppenbarligen är många av rollerna konstruerade med syftet att visa upp skådespelarna i några minuter och på så sätt ge filmen mer publicitet. Rollerna är små, innehållslösa och saknar bakgrundsinformation. Som tittare fastnar man aldrig för karaktärerna på grund av den bristande uppbyggnaden och deras korta skärmtid.
 
Trots många försök blir filmen aldrig rolig. 
 
Allt som allt är Hail, Caesar! en komedi utan genomslagskraft. Fast de begåvade skådespelarna gör sitt bästa gör de rådande omständigheterna med de svaga karaktärerna att de inte når fram till tittaren. Den röriga handlingen och mängden ansträngda skämt gör därtill att jag drog en lättnads suck när eftertexterna äntligen började rulla.
 

Burying the Ex

Regissör: Joe Dante.
Längd: 89 minuter.
Åldersgräns: 15 år.
Release-datum: 2016-06-13.
Skådespelare: Anton Yelchin, Ashley Greene, Alexan- dra Daddario, Oliver Cooper etc.
Filmbolag: Scanbox.
 
"Max är känd för att vara en genomschyst person. Till sin stora skräck ser han sig tvingad att göra slut med sin tjej Evelyn då hon visat upp helt nya sidor av sin personlighet efter att de flyttat ihop. Men ödet hinner före när Evelyn blir överkörd av en buss och dör. Max inser dock att singellivet inte är något som passar honom och blir snart förälskad i Olivia. När Evelyn högst oväntat återvänder från de döda för att återförenas med honom blir läget ytterst komplicerat för alla parter."
 
Fast Burying the ex är marknadsförd som en romantisk skräckkomedi är den varken otäck, romantisk eller underhållande.  Genom en stereotypisk handling, ett oinspirerat koncept och överdrivna effekter blir filmen istället fånig. 
 
Den avundsjuka Evelyn gör en stor grej av allt. 
 
Skådespelarna lyckas inte imponera på mig och de flesta insatserna känns krystade. Anton Yelchins (Star Trek) prestation är lam, Ashley Green (Twilight) överspelar och Alexandra Daddario (San Andreas) dras ned av sin slätstrukna karaktär. Faktum är att ingen av de fiktiva personerna fångade mitt intresse: huvudpersonen Max är alldeles för eftergiven och flickvännen Evelyn irriterar med sitt självupptagna uppförande.
 
Efter flickvännens död blir Max tillsammans med Olivia. 
 
På grund av orealistiska effekter, mediokra skådespelarprestationer samt den mycket begränsade miljön upplevs Burying the Ex som en klyschig B-film med allt för få ljusa stunder för att väga upp för bristerna.
 

Out of Africa

Fakta
Out of Africa är regisserad av Sydney Pollack och huvudrollerna spelas av bland annat Meryl Streep, Robert Redford, Malick Bowens, Suzanna Hamilton och Graham Crowden. Filmen är 161 minuter lång, rekommenderas från 11 år och spelades in 1985. Den finns även i samlingsboxen Meryl Streep Collec- tion som släpptes maj 2016 av Universal Sony.
 
Handling
"Karen Blixen är en kvinna med oböjlig vilja. Till- sammans med sin otrogne man driver hon ett kaffeplantage i Kenya år 1914. Till sin förvåning upptäcker hon att hon håller på att förälska sig i landet, dess befolkning och den hemlighetsfulle vite jägaren."
 
Recension
I Out of Africa händer det dessvärre inte tillräckligt mycket för att hålla tittarens engagemang hela vägen. Den närmare tre timmar långa filmen har många överflödiga scener som hade kunnat kortas ned eller helt tagits bort. Resultatet blir att filmen upplevs som långdragen och tråkig. Det händelselösa upplägget tillsammans med avsaknaden av dramatiska konflikter gjorde att mitt intresse falnade snabbt.
 
Karen lär sig att hantera lejon. 
 
Out of Africa är även i behov av en starkare handling samt karaktärsutveckling. Att filmen uppfattas som utdragen betonas ytterligare av de platta karaktärerna och de stundtals styltade scenerna. Fast Out of Africa har några riktigt duktiga skådespelare finns där lika många som känns stela och onaturliga i sina roller.
 
En förälskelse uppstår mellan Karen och jägaren. 
 
Filmen är dock väldigt vacker och en värmande må bra-känsla uppstår genom det välformulerade språket, den exotiska miljön och de vilda djuren. Dessvärre är det inte tillräckligt för att bära upp filmen och den för längden i kombination med få konflikter gör att den uppfattas som monoton.
 

Bridesmaids

Fakta
Bridesmaids är regisserad av Paul Fe- ig och huvudrollerna spelas av bland annat Kristen Wiig, Maya Rudolph, Rose Byrne, Rebel Wilson, Melissa McCarthy och Wendi McLendon-Covey. Filmen är 120 minuter lång, rekommenderas från 11 år och släpptes 2011.
 
Handling
"Annie är strax över 30 år och ganska missnöjd med hur livet har blivit. Plötsligt blir hon vald till huv- udbrudtärna vid sin bästa vän Lillians bröllop och hela hennes tillvaro ställs på ända. Annie har inte riktigt koll på läget men är ändå fast besluten att lyckas ta den brokiga skaran brudtärnor någorlunde helskinnade igenom alla förberedelser fram till den stora dagen."
 
Recension
Bridesmaids är inte en underhållande film. Handlingen är uttjatad och de flesta scenerna utdragna. Konceptet är förutsägbart och skämten överdrivna och vulgära. Filmen upp- fattas som slarvig, ovårdad och desperat.
 
Bruden och hennes tärnor är på jakt efter klänningar. 
 
En del riktigt begåvade skådespelare tar plats i filmen, exempelvis Wiig (The Martian), McCarthy (Gilmore Girls) och Byrne (X-Men: First Class). Dessvärre gör det svaga manuset och de påfrestande karaktärsuppbyggnaderna att det blir svårt att njuta av deras insatser. Det konstanta omogna och själviska agerandet gick mig på nerverna och inte ens dessa stjärnor kunde rädda den frånstötande filmen från att falla platt.
 
Karaktärerna tävlar om vem som är mest omogen. 
 
Humorn i Bridesmaids saknar intelligens och de flesta skämten anspelar på sex, fisar och spyor. Den barnsliga underhållningen är pinsam och rent utav äcklande: att se kara- ktärerna kräkas i varandras hår eller bajsa i handfatet är inte något jag klassificerar som nöjsamt eller roligt.
 
Skål för en misslyckad film. 
 
Genom en underutvecklad handling, irriterande karaktärer och motbjudande humor är Bridesmaids en omogen film som endast passar dem som fortfarande tycker att bajs- och-kisskämt är underhållande. 
 

The Assassin

Fakta
The Assassin (org. Nie yin niang) är regisserad av Hsiao-Hsien Hou och huvudrollerna spelas av bland annat Chen Chang, Qi Shu, Yun Zhou och Dahong Ni. Filmen är 101 minuter lång, rekom- menderas från 15 år och släpptes 7 juni 2016 av Njutafilms.
 
Handling
"En 10-årig flicka från en nobel familj kidnappas och uppfostras i exil till att bli en skicklig lönnmördare. När hon efter många år är tillbaka i sitt hemland måste hon möta både sin familjs reaktioner och sina egna minnen. Men hon återvänder också med ett svårt uppdrag. Ett uppdrag som tvingar henne att välja mellan att offra den hon älskar eller bryta med traditionerna inom en uråldrig orden."
 
Recension
The Assassin är tyvärr en film som jag inte förstår mig på. Den otydliga handlingen, svävande introduktionen av karaktärerna och det stillsamma upplägget gör att intresset aldrig fångas upp. Därtill är tempot långsamt och ytterst lite händer. Filmen är så pass händelsefattig att jag flera gånger trodde att jag råkat trycka på "paus", när jag i själva verket egentligen snabbspolade. 
 
Den vackra miljön kompenserar inte för bristerna. 
 
Filmen är dessutom otroligt tystlåten. Den saknar nästan helt musik och de lågmälda dialogerna hörs knappt. Fast jag skruvade upp volymen hördes det nästan inte när karaktärerna talade. Och på tal om karaktärerna: på grund av den bristande bak- grundsinformationen började jag aldrig bry mig om dem.
 
Vi lär inte känna karaktärerna på djupet. 
 
The Assassin är dock väldigt vacker. Miljön som filmen utspelas i utstrålar ett värmande lugn som fängslar tittaren. Det är dessvärre inte tillräckligt, eftersom man beundrar skönheten utan att bry sig. Av den orsaken att filmen är så pass otydlig, långsam och tyst engageras inte tittaren och inga känslor väcks. 
 

The Driftless Area

Fakta
The Driftless Area är regisserad av Zachary Sluser och huvudrollerna spe- las av bland annat Anton Yelchin, Zooey Deschanel, John Hawkes, Alia Shawkat, Aubrey Plaza och Frank Langella. Filmen är 92 minuter lång, rekommenderas från 15 år och slä- pptes 23 maj 2016 av Universal Sony.
 
Handling
"En ung man återvänder till sin hemstad och blir indragen i en farlig situation tillsammans med en mys- tisk kvinna och en oberäknelig brottsling."
 
Recension
På grund av mängden klyschor, det underliga konceptet och det långsamma tempot upplevs The Driftless Area som tråkig. Den är dessutom intetsägande och väcker inga känslor hos tittaren. Därutöver är karaktärerna ointressanta och deras relationer till varandra känns inte övertygande.
 
Pierre dras in i Stellas mystiska förflutna. 
 
Kvalitén på skådespelarnas insatser varierar. Zooey Deschanel (New Girl) är helt okej i rollen som Stella. Anton Yelchins (Star Trek) och flera andras prestationer känns dock konstlade och många av replikerna framförs krystat. De mediokra skådespe- larprestationerna sänker karaktärernas tillförlitlighet och gör dessutom att intresset förloras.
 
Kärlek blommar upp mellan Pierre och Stella. 
 
The Driftless Area är inte direkt en dålig film, men den är långt ifrån bra. Tittarens engagemang falnar på grund av ett slarvigt och spretigt manus och filmen upplevs som tråkigt på grund av att den inte väcker några känslor. Allt som allt är det en rätt intetsägande film.
 

Lost River

Fakta
Lost River är Ryan Goslings regide- but, där vi i huvudrollerna får se Christina Hendricks, Ian De Caeste- cker, Saoirse Ronan, Matt Smith, Ben Mendelsohn och Eva Mendes. Filmen är 95 minuter lång, rekommenderas från 15 år och släpptes 11 april 2016 av Scanbox.
 
Handling
"Lost River är en stad som de flesta redan övergivet. Där utspelas en hänsynslös kamp mellan det goda och det onda. Billy, en ensamstående mamma till två söner, sveps med in i en mörk mardrömslik underjord när henens äldste tonårsson Bones upptäcker en väg som leder till en dold undervattensstad. För att rädda livet på familjen måste både Billy och Bones konfrontera sina egna mörka hemligheter."
 
Recension
Lost River är en av de märkligaste filmerna jag någonsin sett, och intresset för Ryan Goslings regidebut blev inte långvarigt. Karaktärerna är underliga och handlingen ourskiljbar: något som resulterade i en rörig och påfrestande helhet. Därtill förvränger den onaturligt höga färgmättnaden bilderna och bidrar till filmens bisarra stil. Lost River är för mycket av allt, vilket medförde att det var plågsamt att ta sig igenom filmen början till slut.
 
Rat och Bones jagas av Bully. 
 
Filmens händelser är äckligt skruvade, på gränsen till sjuka. Absurda scener så som barn som leker i blod, omotiverad djurplågeri, våldtäckt och kvinnor som skär i sina ansikten är bara början. En röd tråd saknas och de osammanhängande scenerna är otroligt förvirrande. Inte ens efter att ha sett filmen kan jag avgöra vad den handlade om. Lost River känns snarare som Goslings sätt att få utlopp för sina egna, makabra tankar än ett försök att underhålla tittaren.
 
Billy försörjer sig genom att skära i sitt ansikte som underhållning. 
 
Lost River är inte på långa vägar en bra film. Nyckfullheten, diskontinuiteten och oförståelsen bidrog allesammans till att det blev riktigt jobbigt att se på den.
 

Extraction

Fakta
Extraction är regisserad av Steven C. Miller och i huvudrollerna är bland annat Kellan Lutz, Gina Carano, Bruce Willis, D. B. Sweeney, Joshua Mikel och Lydia Hull. Filmen är 92 minuter lång, rekommenderas från 15 år och släpptes 11 april 2016 av Scanbox.
 
Handling
"När en terrorgrupp kidnappar den pensionerade CIA-agenten Leonard Turner, drar hans son Harry igång en privat räddningsaktion. Harry är en aspiererande analytiker åt regeringen, som gång på gång har blivit nekad att arbeta ute i fält, men får nu äntligen sätta sin stridsträning på prov när han tvingas utmana professionella agenter, livsfarliga lönnmördare och internationella terrorister. Han måste hitta sin far och samtidigt stoppa attacken."
 
Recension
Om du söker en nyskapande och spännande actionfilm är Extraction inte rätt för dig. Den bjuder nämligen inte på något nytt, och varje scen byggs upp av stereotyper, förbiseenden och sammanträffanden. Därtill är den disharmoniska musiken störande, konceptet trivialt och handlingen ointressant.
 
Efter Harrys mammas mord är det hämnd som gäller.  
 
Insatserna från skådespelarna varierar: en del agerar konstlat medan andra har talang. Dock dras samtliga ner av det klyschiga manuset och de uppstyltade karaktärerna. Karaktärsintroduktionen är väldigt ytlig och vi lär inte känna dem mer på djupet under filmens gång. Det resulterar i att de känns opersonliga och platta. 
 
Actionscenerna är förutsägbara och systematiska. 
 
Actionscenerna i Extraction är överdrivna och koreografin syns alldeles för tydligt. Striderna ser överlagda ut och de synkroniserade slagen upplevs som tillgjorda, och bidrar till att filmen inte känns trovärdig.
 
Sådan far, sådan son. 
 
På grund av filmens förutsägbarhet och krystade stuk underhålls inte tittaren, och därför är inte Extraction en film som jag rekommenderar.
 

The Diary of a Teenage Girl

Fakta
The Diary of a Teenage Girl är regisserad av Marielle Heller och i huvudrollerna är bland annat Bel Powley, Kristen Wiig, Abby Wait och Alexander Skarsgård. Filmen är 102 minuter lång, rekommenderas från 15 år och släpptes 18 april 2016 av Universal Sony.
 
Handling
"1970 inleder en tonåring en affär med sin mammas pojkvän, som leder till hennes sexuella och konstnärliga uppvaknande. Genom hennes ljuddagbok berättar hon om hennes förändring."
 
Recension
The Diary of a Teenage Girl är en underlig film, som dessvärre inte var i min smak: min sinnesställning växlade rätt snabbt från förväntansfull till uttråkad. Handlingen är ointressant, berättelsen utvecklas inte och karaktärerna är osympatiska samt svåra att relatera till. Därtill finns en provocerande blandning av sex och droger, tillsammans med krystade dialoger.
 
Ett oförlåtligt förhållande inleds mellan Minnie och hennes mammas pojkvän. 
 
En biografisk känsla uppstår i filmen genom att berättarrösten kommer från Minnis ljuddagböcker; vilket är ett intressant koncept. Därtill kompletteras filmen med teckningar och illustrationer invävt i inspelningen. Skådespelarna sticker dock inte ut och insatserna från Powley (A Royal Night Out) samt Skarsgård (True Blood) är platta. Imponerar gör dock exceptionella Wiig (The Martian), men hennes bristande skärmtid kan inte kompensera för filmens brister. 
 
Minnie fortsätter sitt liv som att inget har hänt. 
 
En trivial handling, påfrestande karaktärer och ett utmanande koncept är filmen i ett nötskal. På grund av detta hade jag svårt att ge mig hän filmen och det slutade med att jag tittade på klockan var och varannan minut. 
 

RSS 2.0