Weeds, säsong 3

Längd: 6 hr 15 min.
Antal avsnitt: 15 stycken.
Åldersgräns: 15 år.
Genre: Drama, komedi.
Skådespelare: Mary-Louise Parker, Kevin Nealon, Elizabeth Perkins, Justin Kirk, Hunter Parrish.
Releasedatum: 5 november 2008.
 
Nancy Botwin är en ensamstående mamma, som börjar sälja marijuana efter att maken dött. Men när hennes företag växer till ett imperium, upptäcker hon att hon tagit sig vatten över huvudet.
 
 
 
 
 
 
Weeds är en tv-serie som jag fastnar allt mer för, och jag är oerhört glad över att jag inte gav upp efter den första säsongen. Faktum är att jag numera tycker riktigt mycket om den, och ju mer jag ser desto mer beroende blir jag. Det är något med den härliga må bra-stämningen som helt enkelt griper tag i mig. Weeds är definitionen av mysig serie, och fast den har inslag av intriger och spänning så är det just det som håller mig kvar.
 
Mary-Kate Olsen gästar säsongen som Silas tokiga flickvän. 
 
Något som jag tycker om är att karaktärerna verkligen utvecklas. Jag kan konkret peka på en handfull aspekter hos varje karaktär som har förändrats som en följd av seriens händelser, vilket gör att de känns mer levande och äkta. Dynamiken mellan dem har dessutom förbättrats, och jag älskar att se dem munhuggas med varandra. Jag kan också acceptera att de gör smått absurda och överdrivna saker, då det bidrar till seriens lite komiska helhetskänsla. Utöver det känns också skådespelarna mer bekväma i sina roller vid det här laget. Från början upplevde jag dem som lite stela, men nu tar de ut svängarna mer.
 
Allt som allt är den tredje säsongen av Weeds bra. Till min stora förvåning har detta utvecklats till att bli en underhållande och minst sagt beroendeframkallande serie.
 

Orange is the new black, säsong 2

Längd: 12 hr 30 min.
Antal avsnitt: 13 stycken.
Åldersgräns: 15 år.
Genre: Drama.
Skådespelare: Taylor Schilling, Kate Mulgrew, Uzo Aduba, Danielle Brooks, Dascha Polanco, Selenis Leyva.
Releasedatum: 8 juni 2015.
 
Piper får ta konsekvenserna för sitt agerande. Red har hamnat utanför gemenskapen. Taystee ger sig in i affärsvärlden och Morello får sitt hjärta krossat.
 
 
 
 
 
 
 
Jag är så himla glad över att jag gav Orange is the new black en ny chans. Jag såg den första säsongen för evigheter sedan. Alltså, flera flera år sedan. Det var nära att jag till och med höll på att glömma bort seriens existens. Men så såg jag den stå där i hyllan, och jag vet inte – men jag kände mig skyldig för att inte ha gett den en ordentlig chans. Så jag klickade hem fortsättningen, och ack vad nöjd jag är över det beslutet.
 
En del av fångarna kämpar för att få regera över fängelset. 
 
Den andra säsongen av Orange is the new black är inte perfekt. Tro mig, serien har många brister. Men jag kan inte undgå att falla pladask för den ändå. Stämningen är lättsam, och handlingen kräver inte att du är raketforskare. Den är lätt att ta till sig, men har ändå precis lagom med komplexitet för att det hela ska bli engagerande. Att serien dessutom blandar spännande intriger med humor är något som jag diggar skarpt.
 
Alltså på riktigt, hur kan man inte tycka om Crazy Eyes? 
 
En annan aspekt värd att ta upp är de minnesvärda karaktärerna. Det här är helt klart en karaktärsdriven serie, vilket gör det särskilt viktigt att karaktärerna har det där lilla extra. Och boy do they. Kvinnorna som vi följer är starka, initiativrika och stora inspirationer trots att de sitter bakom galler. Och det säger en hel del. Deras kämparglöd är omöjlig att inte avundas.
 
Blod, svett och tårar är vardagsmat för fångarna. 
 
Allt som allt är den andra säsongen av Orange is the new black bra. Mycket bra faktiskt. Trots att jag ser en hel del brister, och trots att jag ännu inte klassar serien som en favorit, kan jag inte neka att jag känner mig väldigt tillfreds med avsnitten överlag. Jag vill definitivt se mer.
 

Weeds, säsong 2

Längd: 5 hr 16 min.
Antal avsnitt: 12 stycken.
Åldersgräns: 15 år.
Genre: Drama, komedi.
Skådespelare: Mary-Louise Parker, Elizabeth Perkins, Justin Kirk, Romany Malco, Tonye Patano, Hunter Parrish, Alexander Gould.
Releasedatum: 6 februari 2008.
 
Nancy Botwin är en fotbollsmamma som börjat sälja marijuana efter att hennes man gått bort. Och affärerna blomstrar. Men att sköta affärsrelationerna i förortsidyllen är inte alltid det lättaste.
 
 
 
 
 
Jag ska inte ljuga: jag tyckte inte om den första säsongen av Weeds. Ärligt talat blev jag så besviken att jag inte tänkte fortsätta med serien. Men så gav jag andra säsongen en chans. Och halleluja! Jag gillade den.
 
 Nancy utvecklar sin marijuanaverksamhet. 
 
Jag vet inte om det är jag som har vant mig vid stilen eller om kvaliteten faktiskt har höjts, men jag tycker att den andra säsongen var betydligt bättre än den första. Den är lättsam, mysig och underhöll mig faktiskt. Visst är den smått överdriven, men det var ändå hanterbart och inget som jag störde mig på. Faktum är att jag fastnade, och njöt av att serien inte krävde mycket tankeverksamhet från mitt håll. Det var bara att luta mig tillbaka och svepas med.
 
Allt som allt tyckte jag om den andra säsongen av Weeds. Den var faktiskt förvånansvärt underhållande och spännande. Nu ser jag till och med fram emot att se fortsättningen. 
 

Sherlock: the abominable bride

Längd: 1 hr 29 min.
Antal avsnitt: 1 avsnitt.
Åldersgräns: 15 år.
Genre: drama, kriminalare, mysterium.
Skådespelare: Benedict Cumberbatch, Martin Freeman, Mark Gatiss, Una Stubbs, Rupert Graves.
Releasedatum: 4 april 2016.
 
Tänk om det som hänt inte var i nutid? Tänk om det istället var senare delen av den viktorianska tiden? Tänk om världens mest kända detektiv och hans bästa vän bodde på Baker Street bland hästdroskor, frackar och höga hattar? Välkommen till Sherlock 1895.
 
 
 
 
 
Wow. Wow wow wow. Jag insåg inte hur mycket jag har saknat Sherlock förrän jag såg The abominable bride. Detta är en sådan högkvalitativ serie att jag inte finner ord. Spektakulärt! Magnifikt! Enastående!
 
För att lösa ett aktuellt fall, tänker sig Sherlock tillbaka till 1895. 
 
Jag vill inleda med att skriva att manuset är briljant. Trots att den största delen av avsnittet utspelar sig hundra år innan tidigare delar av serien, integreras handlingen snyggt med resten. Utöver det är det hela väldigt snyggt gjort också: klippningarna är inte bara ett sätt att växla mellan scenerna, utan används också för att förstärka det som händer. Sen är också fotot extraordinärt, kostymerna ursnygga och musiken episk. Och som vanligt levererar skådespelarna, tempot är högt och alltsammans är grymt spännande.
 
Vem är den vedervärdiga bruden och hur kunde hon överleva sin död? 
 
Som helhet är Sherlock: the abominable bride riktigt bra. Om du gillar kvicka, intelligenta mysterier som samtidigt är riktigt roliga, är detta definitivt en serie för dig!
 

The Crown, säsong 1

Längd: 10 hr.
Antal avsnitt: 10 stycken.
Åldersgräns: 11 år.
Genre: Drama, historisk fiktion.
Skådespelare: Claire Foy, Matt Smith, Victoria Hamilton, Vanessa Kirby, Pip Torrens, Will Keen.
Releasedatum: 6 november 2017.
 
Ett politiskt spel formar 1900-talets andra hälft då en ung, nygift drottning Elizabeth II intar tronen.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Jag ville verkligen tycka om The crown. Därför känner jag mig rätt nedstämd över det faktum att serien verkligen tråkade ut mig. Missförstå mig inte: det är inte en dålig serie. Men den underhöll mig inte i den grad jag hade förväntat mig.
 
Prinsessan Elizabeth väntar barn. 
 
Den första säsongen av The crownhar alla förutsättningar till att bli en fantastisk serie. Premissen är spännande, skådespelarna duktiga och fotot makalöst snyggt. Addera därtill utsökta kostymer och pampig musik, så har du ett potentiellt mästerverk. Men för mig föll det på två aspekter: karaktärer och tempo. Karaktärerna intresserade mig aldrig, utan känns mest platta och stela. Relationerna mellan dem saknar kemi, och känns nästan katatoniska. När det sedan kommer till tempot är The crown alldeles för långsam i min smak, vilket är himla synd. Att jag upplevde avsnitten som utdragna gjorde helt enkelt att jag tappade intresse för något som jag annars med stor sannolikhet hade älskat. 
 
Efter att Elizabeths far har dött måste hon vänja sig vid livet som drottning. 
 
Som helhet är jag besviken på The crown. Det är en serie med stor potential, men som inte riktigt tar ut svängarna. Det är tveksamt om jag kommer att fortsätta följa den.

Twin Peaks, säsong 1

Längd: 6 hr 51 min.
Antal avsnitt: 8 stycken.
Åldersgräns: 15 år.
Genre: Drama.
Skådespelare: Kyle MacLachlan, Michael Ontkean, Mädchen Amick, Dana Ashbrook, Lara Flynn Boyle, Sherilyn Frost.
Inspelningsår: 1990.
 
När Laura Palmer hittas brutalt mördad tar det inte lång tid för FBI-agent Dale och polischef Harry att inse att Twin Peaks är ett ställe där ingen är helto skyldig och inget är som det först verkar.
 
 
 
 
 
Hmm. Alltså. Jag vet knappt var jag ska börja. Jag har bara hört gott om Twin Peaks. Varenda människa verkar kalla serien ”mästerverk” och ”oerhört spännande”. Men jag förstår inte riktigt grejen? Jag tyckte varken serien var särskilt mystisk eller spännande: allt bara är, och jag satt uttråkad från första till sista minut.
 
Dale kallas in för att lösa Laura Palmers mord. 
 
Tempot i den första säsongen av Twin Peaks är extreeeeeemt långsamt. Det händer i princip ingenting, vilket gör att jag inte alls förstår varför serien är så populär. Jag fastnade inte heller för karaktärerna, och ofta blev jag så disträ att jag gjorde annat med serien på i bakgrunden. Jag brydde mig helt enkelt inte om det lilla som hände. Nej, Twin Peaks var verkligen inte en serie för mig, och jag kommer inte att titta på nästkommande säsonger.
 

Orphan Black, säsong 2

Längd: 6 hr 45 min.
Antal avsnitt: 10 stycken.
Åldersgräns: 15 år.
Genre: Thriller, drama, scifi.
Skådespelare: Tatiana Maslany, Dylan Bruce, Jordan Gavaris, Maria Doyle Kennedy, Kevin Hanchard.
Releasedatum: 4 maj 2015.
 
Sarah och hennes klonsystrar kämpar med att hålla sin värld hemlig och samtidigt skydde dem de älskar. Men ingen är att lita på.
 
 
 
 
 
 
 
Den andra säsongen av Orphan black är bra. Spännande, välgjord och med briljanta skådespelarinsatser. Speciellt från Tatiana Maslany. Humorn är fantastisk och actionen blir stundtals riktigt intensiv. Ändå kan jag inte låta bli att känna mig lite besviken.
 
Sarah Manning kan bara förlita sig på sin adoptivbror. 
 
Den andra säsongen når nämligen inte upp till de höga förväntningarna efter föregångaren. Den är mer osammanhängande och rörig, och inte fullt lika händelserik. Som resultat förlorade jag ibland intresse för serien, vilket är tråkigt då jag verkligen hade hoppats på en ny favorit.
 
Några av klonerna är vänner, andra fiender. 
 
Som helhet är den andra säsongen av Orphan black bra, med några riktigt starka stunder. Men jag hade hoppats på mer.
 

Ghost whisperer, säsong 1

Längd: 15 hr 22 min.
Antal avsnitt: 22 stycken.
Åldersgräns: 15 år.
Genre: Drama, fantasy.
Skådespelare: Jennifer Love Hewitt, David Conrad, Aisha Tyler, Christine Baranski.
Releasedatum: 16 maj 2007.
 
Melinda befinner sig i två olika världar, med en fot bland de döda och en bland de levande. Hennes gåva gör att hon blir tvungen att ta sig an rollen som medlare mellan osaliga andar och deras anhöriga.
 
 
 
 
 
 
Den första säsongen av Ghost whisperer är trevlig, men tradig. Jag skulle inte kalla den dålig, men jag engageras så pass lite att jag inte heller vill benämna den som bra. Konceptet känns inte särskilt originellt, och fast skådespelarna gör helt okej ifrån sig sticker deras insatser inte ut.
 
Melinda hjälper döda att "gå in i ljuset". 
 
Det som jag stör mig mest på med Ghost whispererär emellertid enformigheten. Det hade kunnat vara en jätteintressant serie om den fokuserat mer på Melindas liv, och haft spökgrejorna på sidan om. Nu blir det istället lik typiska kriminalserier: där ett nytt ”spökfall” behöver lösas i varje avsnitt, vilket blir repetitivt i längden. Det gör också att det känns som att serien inte rör sig framåt, eftersom man lätt kan hoppa över en handfull avsnitt utan att missa något viktigt.
 
Som helhet är den första säsongen av Ghost whisperer rätt medioker. Helt okej att slötitta på, men inget som gör mig särskilt exalterad över fortsättningen.
 

The Originals, säsong 2

Längd: 15 hr 27 min.
Antal avsnitt: 22 stycken.
Åldersgräns: 15 år.
Genre: Fantasy, äventyr, drama.
Skådespelare: Joseph Morgan, Daniel Gillies, Phoebe Tonkin, Charles Michael Davis, Yusuf Gatewood.
Releasedatum: 21 september 2015.
 
Varulvar härskar över kvarteret i New Orleans för första gången på århundranden. Lederan Klaus, plågade Elijah och vargmodern Hayley jagar oheliga allianser, bygger arméer och försöker återta makten över kvarteret och göra det säkert för ett litet flickebarn.
 
 
 
 
 
Många tycker attThe originals är starkare än The vampire diaries. Jag har emellertid riktigt svårt för serien. Jag har lite svårt att sätta fingret på varför, men huvudanledningen är att den helt enkelt aldrig fångat upp intresset.
 
Elijah tas tillfånga av sin mamma. 
 
Jag har ännu inte fastnat för karaktärerna, och handlingen är ärligt talat rätt tråkig. Avsnitten känns utdragna på grund av en massa utfyllnad, och det som händer känns inte särskilt nytänkande. Serien förvånar mig aldrig, och trots att jag verkligen ville tycka om den andra säsongen slutade det ofta med att jag i princip satt och väntade på att den skulle ta slut.
 
Nina Dobrev gästar i ett av avsnitten som Tatia. 
 
Jag har egentligen inte någon vilja att se fortsättningen av The originals. Det är helt enkelt inte min typ av serie. Nu har jag dock – i brist på utvilade hjärnceller – skaffat hem två säsonger till, så jag verkar ha en rolig tid framför mig. Eller inte.
 

Orphan Black, säsong 1

Längd: 7 hr 4 min.
Antal avsnitt: 10 stycken.
Åldersgräns: 15 år.
Genre: Thriller, science fiction, drama.
Skådespelare: Tatiana Maslany, Jordan Gavaris, Maria Doyle Kennedy, Kristian Bruun, Kevin Hanchard.
Releasedatum: 24 september 2014.
 
När Sarah blir vittne till hur en kvinna som ser ut precis som hon tar sitt liv, tar hon över den döda kvinnans identiet, pojkvän och bankkonto.
 
 
 
 
 
 
 
Äntligen! Som jag har längtat efter en serie som sticker ut från det mediokra bruset! Den första säsongen av Orphan black känns ny och fräsch. Det är en serie som vågar ta ut svängarna och vara originell, samtidigt som den knivskarpa dialogen och omåttliga spänningen håller tittaren fängslad vid varje scen.
 
Tatiana Maslini är enastående i sina nio roller. 
 
Den allmänna stämningen som Orphan black utstrålar är i sig tillräckligt för att gripa tag. Det är något med sättet som serien är filmad på som är rent magiskt. Sen är förstås handlingen riktigt intressant, och karaktärerna är rent utav underbara. Favoriten är Felix, som fick mig att skratta otaliga gånger. Seriens stjärna är emellertid Tatiana Maslani, vars insats är klockren. Hon spelar en flera olika karaktärer i serien men lyckas få tittaren att betrakta dem som egna individer. Faktum är att jag hela tiden glömde bort av att de spelades av samma person. Briljant!
 
Action, romantik och drama och spänning. Vad finns det mer att vilja ha? 
 
Som helhet var den första säsongen av Orphan black lyckad. Jag är riktigt nyfiken på att se var serien kommer att leda: det finns en hel del potential. 
 

Outlander, säsong 3

Längd: 11 hr 55 min.
Antal avsnitt: 13 stycken.
Åldersgräns: 15 år.
Genre: Drama, äventyr.
Skådespelare: Caitriona Balfe, Sam Heughan, Tobias Menzies, David Berry, César Domboy, Gary Young, John Bell, Lotte Verbeek, Lauren Lyle.
Releasdatum: 9 april 2018.
Distributör: Universal Sony.
 
Åtskilda av kontinenter och århundranden måste Claire och Jamie försöka hitta tillbaka till varandra. Men kommer de att vara samma personer som skildes åt vid stenarna för länge sedan?
 
 
 
 
Outlanderfår mig verkligen att må bra. Det är något med stämningen som sprider den mest värmande av känslor. Skådespelarnas kemi till varandra är genuin, och fotot är himla snyggt. Varje scen utstrålar kompetens. Ljussättning, kostymer, håruppsättningar: allt är on point. Den tredje säsongen är minst sagt beroendeframkallande.
 
Få överlever slaget vid Culloden. 
 
Sen tycker jag visserligen att säsongen också är mer utdragen och förutsägbar än tidigare säsonger. Det tar relativt lång tid innan handlingen kommer igång, och hjärtat satt inte i halsgropen på samma sätt. Men även när Outlander är som sämst är serien bättre än de flesta andra serierna, så det var knappast något som genererade särskilt betydande konsekvenser.
 
Är kärleken mellan Jamie och Claire tillräcklig för att övervinna alla hinder? 
 
Som helhet är serien riktigt bra. Definitivt bättre än böckerna. Den tredje säsongen slutar inte riktigt i en cliffhanger, men jag kan inte vänta tills fortsättningen kommer! 
 

Once upon a time, säsong 6

Längd: 15 hr 8 min.
Antal avsnitt: 22 stycken.
Åldersgräns: 15 år.
Genre: Fantasy, drama, äventyr.
Skådespelare: Jennifer Morrison, Lana Parrilla, Robert Carlyle, Ginnifer Goodwin, Josh Dallas, Jared Gilmore.
Releasedatum: 16 oktober 2017.
 
Friden i Storybrooke blir kortlivad då den Onda drottningen återvänder med kaos som gör hennes tidigare grymheter bleka i jämförelse. Desperat att rätta sina fel kämpar Regina i den ultimata striden mot sin nemesis. Men kan en överleva om den andra förstörs?
 
 
 
 
 
Åh, vad jag tycker om Once upon a time! Det är en av de mest klyschiga, fåniga och fult animerade serierna som jag har sett – ändå älskar jag den av hela mitt hjärta. Det är den typen av serie som jag helt enkelt sväljer med hull och hår: logiska luckor och allt. En riktig guilty pleasure.
 
Regina möter den Onda Drottningen i en slutlig kamp. 
 
Det är något magiskt över den sjätte säsongen av Once upon a time. Det är en fröjd att vara tillbaka i Storybrooke: jag insåg inte hur mycket jag saknat den mysiga stämningen och härliga karaktärerna förrän första avsnittet tog sin början. Jag blev emellertid förskräckt när jag upptäckte att säsongen innehåller ett musikalavsnitt. Sådana brukar sällan bli bra. Men i Once upon a time blev jag överraskad. Låtarna i musikalavsnittet är original och sjungs av skådespelarna själva; något som lät förvånansvärt bra. Sen passade dessutom glättigheten som uppstår när karaktärer brister ut i sång faktiskt in i seriens sagolika tema. Det slutade med att musikalavsnittet blev en av mina favoriter.
 
Rumpelstiltskin upplever att han inte förtjänar sin sons kärlek. 
 
Som helhet är den sjätte säsongen av Once upon a time supermysig. Visst finns en hel del brister; som att det ibland känns som att saker och ting hittas på allt eftersom. Liksom, varför frukta döden när en puss på pannan läker såret efter ett svärd som körts igenom någons mage? Men vid den här typen av serie orkar jag inte ens bry mig: istället njuter jag av hela min själ.
 

Reign, säsong 3

Längd: 11 hr 56 min.
Antal avsnitt: 18 stycken.
Åldersgräns: 15 år.
Genre: Drama, fantasy, historisk fiktion.
Skådespelare: Adelaide Kane, Megan Follows, Torrance Coombs, Anna Popplewell, Craig Parker, Rachel Skarsten.
Releasedatum: 14 november 2016.
 
När Francis blir sämre börjar drottning Elizabeth planera hur hon kan ta tronen från Mary, medan Catherine fortsätter att sukta efter makt. De tre drottningarna har mycket gemensamt: deras kungariken står på spel och både deras inre och militära styrkor testas.
 
 
 
 
 
Åh, vad jag har saknat Regin. Det är en riktig guilty pleasure: trots att handlingen är överdramatisk och full av klyschor har jag svårt att slita mig. Jag tycker att serien har blivit så mycket bättre nu när fokus ligger på intriger och maktspel, snarare än kärleksdrama. Det är spännande att återigen följa karaktärerna, och skådespelarna gör riktigt bra ifrån sig. Att den tredje säsongen dessutom slutar med en cliffhanger, gör att jag sitter som på nålar och väntar på avslutningen.
 
Mary och Francis är Frankrikes regenter. 
 
Det enda som jag stör mig på är emellertid parallellen som drivs av karaktären Bash, som bidrar med fantasyelement till den annars renodlade dramaserien. Jag tycker att de övernaturliga inslagen är onödiga och malplacerade: de passar inte alls in med resten, och dramat är tillräckligt bärande utan det. Egentligen hade jag velat att Bash klippts bort helt från serien: både han och hans handlingsspår känns överflödigt.
 
Lola hålls gisslan av Englands drottning. 
 
Som helhet tycker jag om den tredje säsongen av Reign. Visst, serien är lite överdriven och "tonårsaktig", men den innehåller också en hel del intriger och oväntade vändningar – vilket är precis vad jag gillar. Jag ser fram emot att se den avslutande säsongen.
 

Skärgårdsdoktorn, säsong 2

Längd: 5 hr 50 min.
Antal avsnitt: 6 stycken.
Åldersgräns: 7 år.
Genre: Drama.
Skådespelare: Samuel Fröler, Ebba Hultkvist, Sten Ljunggren, Helena Brodin, Göran Engman, Tove Nordin.
Inspelningsår: 1998.
 
"Det är sommar på Saltö. Johan Steen fortsätter att behandla skadade och sjuka öbor, Wilma uppvaktas av två killar, Sören försöker hitta en strandsatt, Axel lägger näsan i blöt och Eva kommer hem från Afrika."
 
 
 
 
 
 
Den andra säsongen av Skärgårdsdoktorn är precis lika mysig som den första, om inte mysigare. Vid det här laget har tittaren verkligen lärt känna karaktärerna och när första avsnittet började kändes det lite som att komma hem efter en lång resa. Det som gjort att jag förälskat mig i serien är att den är så kravlös: det är lätt att hänga med i vad som händer och allt man behöver göra är bara att luta sig tillbaka och njuta.
 
Wilma hamnar lätt i skymundan när fadern har många att hjälpa. 
 
Skärgårdsdoktorn skildrar ett underbart Sverige: med gemytlig miljö, långa soliga dagar och fantastisk natur och gemenskap. Serien förmedlar sån värme, och får mig att längta efter sommar och solljus. Därtill har serien många intressanta fall, och trots att de är enklare och betydligt mindre dramatiska än i moderna sjukhusserier kan jag inte undgå att hänföras.
 
Som helhet är den andra säsongen av Skärgårdsdoktorn supermysig: ett måste för alla som vill ha en nostalgisk återblick eller väcka varma känslor inför sommaren.
 

Six feet under, säsong 2

Längd: 12 hr 5 min.
Antal avsnitt: 13 stycken.
Åldersgräns: 11 år.
Genre: Drama.
Skådespelare: Michael C. Hall, Frances Conroy, Peter Krause, Lauren Ambrose, Freddy Rodríguez.
Releasedatum: 11 augusti 2004.
 
"När döden är det du lever på, vad är då meningen med ditt liv? För Nate, David, Ruth och Claire förtsätter världen utanför begravningsbyrån vara minst lika utmanande och oförutsägbar än den de är vana vid."
 
 
 
 
 
 
Den andra säsongen av Six feet under är både stilmässigt och kvalitetsmässigt lik den första. Precis som sin föregångare är den tillräckligt bra för vilja se fortsättningen, men inte så pass bra att man fastnar och blir beroende. 
 
Nates relation med Brenda är inte den mest hälsosamma. 
 
Jag är relativt neutralt inställt gentemot Six feet under hittills. Den andra säsongen är smårolig och trivsam, med charmiga karaktärer och en del minnesvärda scener. Men sammantaget är den rätt stillsam, och det händer inte särskilt mycket. Visst är den småputtrig och trevlig, men inget sticker direkt ut. Därtill känner jag mig inte särskilt känslomässigt investerad. Varför vet jag inte riktigt, men även när serien är som mest känslosam har jag svårt att känna mig berörd. Jag är aldrig rädd för karaktärernas säkerhet och även när serien försöker intala mig att de är i fara kan jag inte förmå mig att tro på det.
 
Familjen måste hantera både egna och andras kriser. 
 
Som helhet är den andra säsongen av Six feet under bra. Men vid det här laget hade jag förväntat mig något mer.
 

Private practice, säsong 1

Längd: 6 hr 18 min.
Antal avsnitt: 9 stycken.
Åldersgräns: 11 år.
Genre: Drama.
Skådespelare: Kate Walsh, Tim Daly, Paul Adelstein, KaDee Strickland, AMy Brenneman, Audra McDonald.
Releasedatum: 3 december 2008.
 
"Livet i Seattle bleknar sakta bort medan den berömda kirurgen Addison planerar en omstart. Längtan efter ett enklare och soligare liv får henne att ta jobb på en hälsoklinik i Los Angeles tillsammans med sina gamla studiekamrater från läkarlinjen."
 
 
 
 
 
Private practice är en spin-off på Grey’s anatomy, som följer karaktären Addison efter att hon lämnat Grey Sloan Memorial. Serien är småmysig och lätt att ta till sig, men långt ifrån lika bra som sin föregångare.
 
Addison får inte ett varmt mottagande i Los Angeles. 
 
Private practice är en lugnare och mindre komplex version av Grey’s. Här är det centrala karaktärernas relationer snarare än medicin. Faktum är att Private practice innehåller väldigt lite läkarkonst: sjukhusmiljön har bytts mot en vårdcentral, läkarrockar mot vanliga kläder, kirurgi mot akupunktur. Det är något som jag inte riktigt hade förväntat mig, och de enkla, medicinska fallen bidrog varken till mycket fascination eller spänning.
 
Dell, Sam och de andra läkarna gör hembesök. 
 
När det kommer till karaktärerna har jag inte mycket att säga. Jag tycker inte illa om dem, men har inte heller fastnat. De flesta har rätt omogna beteenden, och fast de är runt 40 år gamla beter de sig som skvallriga, sexgalna 16-åringar. Addison är fortfarande helt okej, men Private practice förstörde henne lite för mig. Hon ska trots allt föreställa en världsberömd kirurg, och därför var den stagnerade övergången till ”vanlig” barnmorska något som jag inte upplevde som trovärdigt.
 
Serien försöker desperat göra innehållet mer spännande. 
 
Den första säsongen av Private practice är helt okej, så länge man inte stör sig på de smått krystade dialogerna och barnsliga karaktärerna. Serien passar dig som söker ett läkardrama fokuserat på relationer. 
 

Riverdale, säsong 1

Längd: 8 hr 52 min.
Antal avsnitt: 13 stycken.
Åldersgräns: 15 år.
Genre: Drama.
Skådespelare: K.J. Apa, Lili Reinhart, Camila Mendes, Cole Sprouse, Marison Nichols, Mädchen Amick.
Releasedatum: 12 februari 2018.
Distributör: Warner bros.
 
"Invånarna i Riverdale är omskakade efter Jason Blossoms chockerande död – en händelse som drar upp allt fler hemligheter i den en gång idylliska småstaden."
 
 
 
 
 
 
Jag känner mig kluvet inställd till den första säsongen av Riverdale. Det är helt klart en småspännande serie. Jag tycker om intrigerna och det finns alltid något som gör att tittaren vill veta mer. Men efter allt som jag har hört om serien, hade jag förväntat mig mer.
 
Vännerna försöker lösa mordmysteriet med livet i behåll. 
 
Riverdale är nämligen inte originell. Serien håller sig inom ramarna för vad vi har sett förut, karaktärerna är stereotypiska och den sötsliskigt melodramatiska berättelsen är på gränsen till barnslig. Därtill känns den klyschiga handlingen spretig: fokus hoppar fram och tillbaka mellan paralleller och får aldrig riktigt grepp. Den smått irriterande berättarrösten som integreras mellan scenerna förklarar dessutom situationerna på ett så övertydligt sätt att det nästan dumförklarar tittaren. 
 
Skolans artistgrupp Pussycats vill slå igenom stort. 
 
Som helhet är Riverdale en rätt typisk tonårsserie. Jag förstår inte riktigt hajpen kring den, men trots brister finns en viss nyfikenhet att se vidare.
 

Shooter, säsong 1

Längd: 6 hr 38 min.
Antal avsnitt: 10 stycken.
Åldersgräns: 15 år.
Genre: Drama, action.
Skådespelare: Ryan Phillippe, Shantel VanSanten, Cynthia Addai-Robinson, Omar Epps, Lexy Kolker.
Releasedatum: 22 januari 2018.
Distributör: Paramount.
 
"När krigsveteranen Bob Lee övertalas att återvända i tjänst, anklagas han för mordförsök på presidenten och hamnar på rymmen i jakt på den riktiga mördaren."
 
 
 
 
 
 
Tv-serien Shooter baseras på filmen med samma namn från 2007, som i sin tur är en tolkning av Stephen Hunters roman Point of Impact. Den första säsongen är helt okej, med några riktigt medryckande stunder. Men den grep samtidigt inte tag som jag hoppats, och långa transportsträckor mellan spännande scener gjorde att mitt intresse förlorades någonstans på vägen.
 
Bob Lee behöver riskera livet för att skydda sin familj. 
 
Shooter gör egentligen inget fel, men det känns som att jag har sett det förut. Jag upplevde mig som avskärmad från det som hände i serien just för att det inte är unikt. Med alla Mission impossible, Bourne-filmer och liknande är det vardagsmat med duktiga agenter som blir felaktigt anklagade och därför måste bryta dussintals lagar för att rentvå sitt namn. Det är alldagligt och inte alls särskilt spännande längre, vilket gör att både handlingen och karaktärerna i Shooter känns opersonliga och platta. Serien hade behövt ta ut svängarna och bege sig ut på outforskad mark för att inte bli en i mängden.
 
Erfarenheterna som krypskytt kommer väl till pass. 
 
Allt som allt är Shooter okej. Genomförandet är riktigt bra, men då vi har sett handling och karaktärer förut upplevs de som intetsägande eftersom de inte bidrar med något nytt. Som helhet gillar jag specifika scener ur serien, men inte säsongen som helhet.
 

Six feet under, säsong 1

Längd: 11 hr 55 min.
Antal avsnitt: 13 stycken.
Åldersgräns: 11 år.
Genre: Drama, komedi.
Skådespelare: Michael C. Hall, Peter Krause, Frances Conroy, Lauren Ambrose, Freddy Rodíguez.
Releasedatum: 19 november 2003.
 
"Familjen Fisher driver en begravningsbyrå. När en buss dödar ägaren kastar den tragiska händelsen en skugga över hemkomsten av den förlorade sonen. Tillsammans med mamman Ruth måste brodern David och systern Claire ta tag i familjerörelsen."
 
 
 
 
 
Den första säsongen av Six feet under är verkligen bra. Den är välspelad, och lite så där härligt underlig. Den har mörk humorn som roar, samtidigt som det satiriska innehållet får tittaren att tänka till ordentligt över hur det moderna samhället ser ut.
 
Familjen Fisher är vana vid död. 
 
Men det tog lång tid att komma in i serien. Handlingen är inte särskilt tydlig, och det tar ett tag att fastna för karaktärerna. Faktum är att det inte var förrän halvvägs igenom som jag började tycka om Six feet under. Men det är värt att kämpa sig igenom de där första, halvtråkiga avsnitten – för karaktärerna utvecklas och seriens riktning blir allt mer påtaglig. Visst har säsongen fortfarande svaga stunder, men helheten visade sig vara förvånansvärt engagerande.
 
Något som jag tycker är irriterande – i alla serier som använder tropen, och inte bara denna – är när karaktärer ser, pratar med eller integrerar med människor som dött. Självklart förstår jag att det är inbillning av något slag – men jag finner det oerhört orealistiskt, och det är något som jag inte kan undgå att himla med ögonen åt varje gång det sker. Tyvärr är detta element lite för återkommande i den första säsongen av Six feet under, och jag hoppas att det tagits bort från senare delar.
 
Som helhet tycker jag om den första säsongen av Six feet under. Jag upplever det som en serie som har väldigt mycket kvar att ge, och jag är säker på att den tids nog kommer att bli en favorit.
 
 

Vikings, säsong 4 volym 1

Längd: 14 hr 55 min.
Antal avsnitt: 10 stycken.
Åldersgräns: 15 år.
Genre: Drama, äventyr.
Skådespelare: Travis Fimmel, Gustaf Skarsgård, Katheryn Winnick, Alexander Ludwig, Clive Strander.
Releasedatum: 7 november 2016.
 
"Kung Ragnar återvänder från slagfältet svårt skadad. Nedstämd av sitt äktenskap med Aslaug och utmaningarna med sina söner, söker han sig till slaven Yidu. Samtidigt stanner Rollo kvar i Frankia, drottning Kwenthrith smider planer för att återta Mercia och gåtfulla Harald dyker upp."
 
 
 
 
 
Den första volymen av tv-serien Vikings fjärde säsong är riktigt spännande. Hämndfulla intriger varvas med blodiga slag, och ger avsnitten ett tempo som aldrig saktar ner. Volymen är dessutom välspelad och oerhört snygg att titta på. Fotot är utsökt, med makalösa vyer och kunniga klippningar. Därtill är effekterna grymma, kostymerna vackra och håruppsättningarna en dröm.
 
Björn ger sig ut på en resa för att hitta sig själv. 
 
Karaktärerna är mycket intressanta att följa. Det beror både på den fascinerande tiden de lever i: med annorlunda seder, fängslande mytologi och betagande livssätt. Men det har också grund i karaktärernas genomtänkta uppbyggnader. Deras komplexa personligheter gör nämligen deras liv fängslande att ta del utav. Karaktärer som Björn och Lagertha, till exempel, blir intressantare för varje avsnitt som går, just för att de ger tittaren upplevelsen av ett kontinuerligt utvecklande. Ragnar, däremot, har jag tröttnat på sedan länge.
 
Vikingarna suktar efter land, guld och makt. 
 
En av volymens nackdelar är att den är lite upprepande, och ibland önskar jag som tittare att något nytt och fräscht ska hända. Därtill är en stor brist – som jag har nämnt i mina tidigare recensioner – alla tidshopp. Mellan avsnitt eller enskilda scener kan flera år passera, och jag kan inte undgå att känna att jag gått miste om viktiga händelser och karaktärernas utveckling. Visst gör tidshoppen att händelserna rör sig snabbare framåt, men jag vet inte om det kompenserar för det som tittaren missar.
 
Lagertha kämpar på sidan om männen. 
 
Som helhet är den första volymen av Vikings fjärde säsong riktigt bra. Om du har tyckt om tidigare delar kommer du att älska den här.
 

RSS 2.0