Månadssammanfattning: februari 2016
Februari har imponerat på flera fronter och jag har fått uppleva en del oförglömliga verk.
Som alltid sammanfattar jag månadens publicerade recensioner och tillskotten i samlinen. För att komma till recensionerna klickar du på bildlänkarna, som är placerade i betygsordning. Recensionerna hittas även i menyn.
· Illuminae av Amie Kaufman & Jay Kristoff
· These broken stars av Amie Kaufman & Maegan Spooner
· Falling kingdoms av Morgan Rhodes
· The wrath and the dawn av Renée Ahdieh
· Hopeless av Colleen Hoover
· Death sentence av Alexander Gordon Smith
· Origin av Jennifer L. Armentrout
· The fill-in boyfriend av Kasie West
· Vid hägerns skarpa skri av Lian Hearn
· A bend in the road av Nicholas Sparks
· I solstormens spår av James Dashner – R
· Vem som helst utom Ivy Pocket av Caleb Krisp – R
· Undret av R. J. Palacio – R
· Metoder för brukstextanalys av Lennart Hellspong.
· Kanske är det allt du behöver veta av E. Lockheart - R
· Kikis expressbud
· The martian
· The transporter refueled – R
· Sicario
· Ricki and the flash – R
· Everest – R
· Crimson peak - R
· Ack Värmland, säsong 1 – R
· Black sails, säsong 1
· Reign, säsong 1
· Downton Abbey, säsong 6
| Kommentera inlägget här |
Permalink / Kategori: Wrap Ups & Book Hauls & Shelf Tours
Ricki and the Flash
Ricki and the Flash är ett drama regisserad av Jonathan Demme. I huvudrollerna syns Meryl Streep, Kevin Kline, Mamie Gummer, Rick Springfield, och Ben Platt. Filmen är 101 minuter lång, rekommenderas från 7 år och släpptes 8 februari 2016 av Universal Sony Pictures Home Entertainment Nordic AB.
Handling
"Linda har lämnat hennes familj för att följa hennes dröm om att bli en rockstjärna. När hennes exman ringer och berättar att hennes dotter blivit dumpad återvänder Linda - numera kallad Ricki - till Indianapolis. Men familjen är inte lika välkomnande som hon hoppats på och Ricki måste kämpa för att ställa allt till rätta."
Recension
Meryl Streep (Djävulen bär prada) klarar verkligen av allt. I Ricki and the Flash spelar hon den rockiga Linda och föga förvånande gör hon det med excellens. Hon utstrålar ett slags lugn och känns oerhört bekväm med sin karaktär. Hennes närvaro fängslar tittaren och den förträffliga prestationen håller kvar intresset genom hela filmen. Det är tydligt att Mamie Gummer (Cake) brås på sin mor då även hennes insats imponerar.
Linda prioriterar sin rockdröm framför familjen.
Ricki and the Flash är en trevlig film inom feelgood-genren. Tillskottet av musik är därtill ett glädjegivande och medryckande bidrag. Som tittare känner man igen många av låtarna och Meryl Streeps uppträdanden till för en härlig stämning. Emellertid kan framträdandena ibland kännas långdragna eftersom hela låtarna framförs, istället för avkortade versioner.
När dottern dumpas återvänder Ricki för att muntra upp henne.
Skådespelarnas behagliga dynamik återspeglas i karaktärerna. Dock känns manuset ibland forcerat och några av replikerna är konstlade. Därtill reds konflikterna ut aningen för lätt vilket ger avslutet en förutsägbar och klyschig underton. Lyckligtvis överskuggas detta av bättre levererade aspekter.
Ricki försöker accepteras av familjen hon övergett.
Ricki and the Flash är en trevlig och lättsam feelgood-film. Den varierande kvalitén gör filmen aningen inkonsekvent, men de utmärkta skådespelarprestationerna kompenserar för det mesta. Tack vare blandningen av drama och humor förmedlar filmen en glädjefylld känsla som håller kvar tittarens intresse ända till eftertexterna.
| Kommentera inlägget här |
Permalink / Kategori: Filmbetyg 5 - 6,5, Filmrecensioner, Filmrecensioner: Drama, Sponsrade recensioner;
Everest
Everest är ett drama regisserad av Baltasar Kormákur. I huvudrollerna är bland annat Jason Clarke, Josh Brolin, John Hawkes, Robin Wright, Sam Worthington, Kiera Knightley, Emily Watson och Jake Gyllenhaal. Filmen är 121 minuter lång, rekommenderas från 11 år och släpptes 8 februari 2016 av Universal Sony Pictures Home Entertainment Nordic AB.
Handling
"De erfarna bergsbestigarna och rivalerna Rob och Scott leder varsin expedition med mål att bestiga den högsta toppen på jorden: Mount Everest. Men deras uppdrag förvandlas snabbt till en kamp på liv och död när de orädda klättrarna möter en av de hårdaste snöstormarna i bergets historia. Under dessa omänskliga förhållanden ställs överlevnadsinstinkten och den fysiska uthålligheten inför det ultimata testet."
Recension
Everest är ett starkt och välgjort överlevnadsdrama. Med rafflande spänning och ett högt tempo griper den tag och håller tittaren fängslad från första till sista minut. Det är en film som inte lämnar någon oberörd: själv avlägsnade jag mig från soffan i tårar.
Den rutinerade utflykten förvandlas till en kamp för livet.
Visuellt sett är filmen enastående. De snötäckta slätterna och bergen som praktfullt skjuter upp från marken skapar en storslagen vy. Det hisnande kameraarbetet trollbinder tittaren och effekterna är övertygande. Kombinationen av de intagande vidsträckta ytornas magnificens och den genomtänkta filmkonsten blir otroligt tilldragande. Att säga att Everest är vackert filmad räcker inte till.
Toppen av Mount Everest har en makalös vy.
Filmen har en lysande ensemble starka skådespelare. De levandegör skickligt filmen. Fast inte alla får lika mycket skärmtid levererar de minnesvärda och trovärdiga prestationer. Alla karaktärer är dock inte lika välutvecklade och många skulle behöva starkare personlighetsark för att involvera tittaren mer. Det finns några karaktärer som man verkligen fastnar för – medan andras existens helt glöms bort. Eftersom relativt många karaktärer närvarar blir det därtill svårt att hålla koll på alla: speciellt med tanke på deras skylande klädsel och den likartade miljön.
När stormen slår till skapas oro i lägret.
Everest är alltså en riktigt bra och gripande film. Med hisnande spänning, enastående vyer och starka skådespelare levererar den över förväntan. Jag hade inte räknat med att bli särskilt känslomässigt involverad, men precis som tidigare nämnt kunde jag inte hålla tårarna tillbaka.
| Kommentera inlägget här |
Permalink / Kategori: Filmbetyg 7 - 8,5, Filmrecensioner, Filmrecensioner: Dokumentär & biografi, Filmrecensioner: Drama, Sponsrade recensioner;
Taggar: bergsbestigning, everest, film, sorligt, överlevnadsdrama;
Nytt i samlingen, #93
Idag kom ett paket från bokförlaget Lavender Lit i brevlådan.
Paketet innehöll Kanske är det allt du behöver veta (org. We were liars) av E. Lockhart. Boken vann Goodreads Choice Awards 2014 och har fått mycket positiv kritik av storvloggare som Jesse (JesseTheReader), Christine (PolandBananaBooks) och Kat (Katytastic). Jag har velat läsa boken länge och är mycket nyfiken över "den stora plot-twisten" alla talat om. Stort tack, Laventer Lit.
| Kommentera inlägget här |
Permalink / Kategori: Nytt i hyllan
Nytt i samlingen, #92
Idag expanderade samlingen med tre filmer och tre tv-serier då två paket anlände i brevlådan: ett från Universal Sony och ett som jag beställt från CDON. ♥
Av Universal och Sony fick jag tre filmer på blu-ray.
Ricki and the Flash är ett drama med bland annat Meryl Streep, Kevin Kline och Mamie Gummer i huvudrollerna. Den handlar om en musiker som gett upp allt för att följa hennes dröm och som nu vill rätta till de fel hon gjort. Filmen har betyget 6,0 på IMDb.
Därtill fick jag även Everest, med Jason Clarke, Kiera Knightley, Sam Worthington, Emily Watson, Josh Brolin, Jake Gyllenhaal m.f. i huvudrollerna. Filmen följer en expedition på Mount Everest som drabbas av en snöstorm. Filmen har betyget 7,1 på IMDb.
Fantasydramat Crimson Peak fanns också i paketet . Den handar om en ung kvinna som dras till ett hus byggt på ett berg av blodröd lera. Där hemsöks hon av hemligheter, lust, mörker, mystik och galenskap. I huvudrollerna är bland annat Mia Wasikowska, Jessica Chastain och Tom Hiddleston. Filmen har betyget 6,7 på IMDb.
Stort tack, Universal Sony Pictures Home Entertainment AB!
Den första säsongen av Black Sails utspelar sig ett par decennier innan berättelsen om Skattkammarön och handlar om piraten kapten Flint och hans bestättning. Serien har fått både ris och ros men eftersom jag fick den andra säsongen av serien som recex kändes det som en självklarhet att skaffa hem den första.
Efter att ha fått rekommendationer från er valde jag att även skaffa hem den första säsongen av Reign. Ryktet går att det ska vara en blandning mellan Gossip Girl och Game of Thrones: vilket både låter opassande och gör mig nyfiken på samma gång.
Sist men definitivt inte minst skaffade jag hem den sjätte Downton Abbey. Jag älskar Downton Abbey och ser mycket fram emot att se säsongen: samtidigt som det är sorgligt att det är den sista.
| Kommentera inlägget här |
Permalink / Kategori: Nytt i hyllan
Taggar: filmer, moviehaul, samling;
Death Sentence
Fakta
Death Sentence är den tredje delen i Escape from Furnace-serien av Alexander Gordon Smith. Boken är 261 sidor lång och tar vid direkt efter Solitude.
Handling
"Alex andra flyktförsök har misslyckats och den här gången blir hans bestraffning värre än tidigare. Nere i de gömda, blodbestänkta laboratorierna under fängelset förvandlas han till ett monster. Fängelsedirektören pumpar in något ont i hans ådror - en olycksbådande, mörk nektar - och Alex blir vad han fruktat mest. Hur kan han fly när fängelet är hans egna kropp?"
Recension
Seriens två inledande böcker – Lockdown och Solitary – är fenomenala och drar verkligen in läsaren i handlingen. Deras starka drivkraft och mörka atmosfär skapar en intensiv och spännande läsning. Tyvärr har Death Sentence förlorat lite av detta, och därför lyckas den inte fängsla läsaren lika starkt.
Inte mycket av intresse sker i bokens första halva. Eftersom protagonisten, Alex, drogats ned har han inte möjlighet att uppleva särskilt mycket. Istället får vi följa hans iterativa tankar och processen när han gång på gång injiceras med nektarn. De återkommande handlingarna blir lite för upprepande för min smak: och det tog inte lång tid förrän det blev tröttsamt.
I bokens andra halva kommer handlingen dock igång. Spänningen tar vid och den mörka atmosfär som jag associerar med serien kryper på. Tempofylld action blandas med psykologiska strider. Därtill ges även essentiell bakgrundsinformation om fängelset.
Som helhet är Death Sentence en bra bok. Början är långrandig men ju längre man läser desto mer spännande blir det. Fast boken är långt ifrån lika bra som föregångarna så tycker jag om den – och ser fram emot att se hur serien utvecklas i resterande delar.
| Kommentera inlägget här |
Permalink / Kategori: Bokbetyg 5 - 6,5, Bokrecensioner: Dystopier och sci-fi;
Taggar: science fiction, skräck;
Hart of Dixie, säsong 2
I den andra säsongen av Hart of Dixie är Rachel Bilson, Jaime King, Wilson Bethel, Scott Porter, Tim Matheson, Cress Williams och Kaitlyn Black i huvudrollerna. Säsongen är 891 minuter lång, består av 22 avsnitt och rekommenderas från 11 år. Den spelades in 2012.
Handling
"Kärleken tar över en liten stad i södern när den begåvade Dr. Zoe Hart från New York flyttar in. Hon tvingas balansera ansvaret från sin läkarmottagning mot den spännande bartendern Wade Kinsella, den sexige advokaten George Tucker och en het, ny doktor. Samtidigt är borgmästaren Lavon Hayes inblandad i en pyrande valskandal."
Recension
Hart of Dixie är en tv-serie som jag har svårt att bilda mig en åsikt om. Jag tycker att det är en trevlig och charmant serie, men samtidigt är den tröttsam och omständlig. Den mysiga atmosfären fängslar, medan de överdrivna klyschorna stöter ifrån.
Zoe och Lavon förblir goda vänner.
Skådespelarnas utstrålning värmer upp och mellan de flesta finns bra dynamik. Rachel Bilson (The O.C.) presterar väl, men jag kan inte undgå att störa mig på hennes karaktär: Zoe. Hon uppfattas ofta som omogen och hycklande, och har dessutom en attityd som nästan alltid förvärrar de situationer som hon ger sig in på. Det blir enerverande och påfrestande att se på. Något jag däremot tycker är mycket underhållande är Lemon och hennes intriger.
Dramat fortsätter: väljer Zoe Geroge eller Wade?
Hart of Dixie är alltså en serie jag är väldigt neutralt inställd till. Den är trevlig, charmig och behaglig, men samtidigt överdriven och omständlig. Karaktärsarken är av varierande intresse och serien blir aningen tröttsam ibland, men den mysiga stämningen fängslar och får en att vilja se mer. Därtill hoppas jag att kärleksdramat tar slut i nästkommande säsong.
| Kommentera inlägget här |
Permalink / Kategori: Serier: Komedi, Tv-seriebetyg 5 - 6,5, Tv-serierecensioner;
Taggar: drama, komedi, rachel bilson;
Vem som helst utom Ivy Pocket
Fakta
Vem som helst utom Ivy Pocket (org. Anyone but Ivy Pocket) är den första delen i en serie av Caleb Krisp. Boken publiceras av Modernista bokförlag och är 397 sidor lång.
Handling
"Ivy Pocket är en vandrande katastrof som gång på gång väcker ilska och frustration hos de snobbiga aristokrater hon arbetar för. Men bilden som hon har av sig själv är en helt annan. Ivy är övertygad om att hon är allmänt underbar, fullkomligt charmerande och extremt begåvad. När Ivy blir kvarlämnad i Paris blandar sig ödet i och Ivy kallas till en döende hertiginnas sjuksäng. Hon får där i uppdrag att leverera ett diamanthalsband och från och med det ögonblicket kastas Ivy in i ett äventyr fullt av skurkar, galenskap och missförstånd."
Recension
Vem som helst utom Ivy Pocket är en riktig pärla. Boken är lättsam, underhållande och intressant. Fast jag misstänker att jag skulle tycka illa om Ivy i verkligheten så är hon charmen personifierad i bokform. Med en nedsättande ton, stor idioti och ett alldeles för stort självförtroende är hon irriterande och underbar på samma gång.
Boken blandar mystik, magi och underhållande missförstånd. Jag, som är 20 år gammal, var ständigt nyfiken på vad som skulle hända, så för en yngre målgrupp är sannolikheten stor att romanen är riktigt rafflande.
Romanen kompletteras av förtjusande illustrationer. Trots att bilderna saknar färg tillför de en hel del känsla och liv till boken. De både förtydligar hur karaktärer och miljö ser ut, samtidigt som vissa bilder tidigt avslöjar vad som kommer hända senare i kapitlet och på så sätt bygger upp nyfikenhet. Därtill är de så pass snygga att jag ofta stannade upp och stirrade på dem i flera minuter.
Texten kompletteras med intagande, svartvita illustrationer.
Något som jag tyvärr tröttnade på var mängden upprepningar i boken. Mycket av humorn är dessutom omogen och ibland blev jag lite för trött på Ivys självförtroende. Därtill är Vem som helst utom Ivy Pocket både förutsägbar och oförutsägbar på samma gång. Vem som är skurken listar läsaren ut ungefär 350 sidor innan Ivy själv, medan andra aspekter av boken minst sagt är överraskande.
Ivys tankegångar och repliker är kvicktänkta men självcentrerade. Tack vare hennes bristande självuppfattning finns det en stor hans för karaktärsutveckling i resterande delar, och att få följa Ivy och se henne successivt förändras skulle definitivt vara en resa värd att ta. Vem som helst utom Ivy Pocket är en underhållande, intressant och annorlunda läsning: en riktigt charmig barnbok helt enkelt - som jag rekommenderar varmt.
| Kommentera inlägget här |
Permalink / Kategori: Bokbetyg 5 - 6,5, Bokrecensioner: urban fantasy, Sponsrade recensioner;
Taggar: barnbok, komedi, mystik;
Sicario
Fakta
Sicario är regisserad av Denis Villeneuve och huvudrollerna spelas utav Emily Blunt, Benicio Del Toro, Josh Brolin, Victor Garber och Jon Bernthal. Filmen är 121 minuter lång, rekommenderas från 15 år och släpptes 8 februari 2016.
Handling
"En idealistisk FBI-agent värvas till en specialstyrka av dess chef för att jaga rätt på en mexikansk kartellboss. Hon kastas ut i ett farofyllt uppdrag som tvingar henne att ifrågasätta allt som hon tror på - och ställer henne mot en skum konsult med en livsfarlig agenda."
Recension
Filmens starka början avslöjar stor potential, men på vägen tappar Sicario fokus. Konceptet och idén är det inget fel på, men mittenpartiet av filmen riktigt händelselöst. Platta dialoger och ett långsamt tempo drar ner den annars spännande filmen.
FBI-agenten Kate värvas till en specialstyrka.
Sicario är riktigt snyggt filmad. De vackra miljöerna blir ännu mer tilldragande tack vare det kompetenta utnyttjandet av ljus och skuggor. Därtill innefattar filmen trovärdiga effekter och kärnfull musik.
Genom att leka med ljus och mörker skapas tilltalande bilder.
Tyvärr lär vi inte känna karaktärerna särskilt bra. Ofullständig bakgrundsinformation ges och karaktärsutvecklingen är undermålig. Eftersom vi knappt vet vilka karaktärerna är blir det svårt att fastna för dem och känna sympati. Därtill är Kate beklagligtvis inte den starka huvudroll jag hoppats på. Istället känns hon knappt nödvändig för filmen: hon snarare observerar händelserna än influerar dem.
Kate hålls i mörkret och får inte reda på allt som sker.
Skådespelarprestationerna går dock inte att klaga på. Jag tycker mycket om Emily Blunt (Edge of Tomorrow) och fast hennes karaktär är bristfällig så är det tydligt att det beror på manuset och inte Blunts insats. Även Del Toro (Traffic), Brolin (Everest) och de andra visar att de är kapabla.
"Döda eller bli dödad"-situationer gör att Kate börjar ifrågasätta allt.
Sicario har en del intensiva och minnesvärda scener som ger hopp om en älskvärd film. Saken är den att långa, händelselösa scener pryder luckorna mellan de laddade händelserna. Det gör filmen stillsam och tråkig: något som är synd när potentialen lyser igenom så starkt. Därtill är filmen stundtals förvirrande och saknar även klimax.
Alejandro går sin egen väg.
Avslutningsvis kan jag inte omtala Sicario som mer än ”okej”. Skådespelarna, konceptet och de intensiva scenerna ger filmen kapacitet att bli kraftfull, men det långsamma tempot drar ner den rejält.
| Kommentera inlägget här |
Permalink / Kategori: Filmbetyg 5 - 6,5, Filmrecensioner, Filmrecensioner: Action, thriller;
Taggar: thriller
Från och med du
Fakta
Från och med du (org. Here's looking at you) är en fristående roman av Mhairi McFarlane. Boken är 396 sidor lång och publiceras av Harper Collins Nordic.
Handling
"Trots att Annas dejter ofta visar sig vara knäppskallar kunde hon inte vara lyckligare. Hon är 30+. har ett jobb hon älskar och livet är bättre än hon vågat hoppats på. Men så har det inte alltid varit, och hon skulle helst glömma de jobbiga skolåren som hackkyckling. Så när James Fraser - killen som låg bakom Annas sista förödmjukelse i skolan - dyker upp i hennes liv igen vänds allt upp och ner. Men James verkar annorlunda nu. Han är artig. Mogen. Till och med rolig. Människor kan väl förändras? Så varför känner Anna att hon är en idiot som litar på honom?"
Recension
Mhairi McFarlane är en begåvad författare. Det är något speciellt med hennes språk: med endast några få ord förmedlar hon värme och glädje. Det finns en lättsam underton i hennes meningar och hon vet hur man skriver genomtänkta och underhållande dialoger.
Från och med du är en mogen och trovärdig kärlekshistoria. Huvudkaraktären, Anna, är övertygande och enkel att relatera till. Det är intressant att läsa om hennes förflutna och hur det påverkat henne idag. Boken berättas ur både Annas och James synvinklar och personligen föredrar jag Annas. Jag fastnade aldrig för James och var likgiltigt inställd mot hans perspektiv.
Romanen innehåller en stor mängd klyschor, men istället för att den stereotypiska handlingen som vi läst om så många gånger blir tråkig sätter McFarlane sin egen prägel på den. Fast det redan från början är enkelt att gissa sig till slutet så är det en resa man inte vill gå miste om.
Som helhet är Från och med du en bra bok. Jag tycker mycket om McFarlanes berättarstil och genom humoristiska repliker samt karaktärer som är enkla att relatera till lyckas hon gripa tag i mig som läsare. Trots mängden klyschor och enstaka karaktärer som jag inte fastnar för så är jag glad över att ha fått tagit del av boken. Jag hoppas på att läsa mer av McFarlane i framtiden.
| Kommentera inlägget här |
Permalink / Kategori: Bokbetyg 5 - 6,5, Bokrecensioner: Contemporary, Bokrecensioner: Romance och erotik, Sponsrade recensioner;
Taggar: komedi, romantik;
Ack Värmland, säsong 1
FaktaI den första säsongen av Ack Värmland är Mia Skäringer, Ida Hallquist, Bengt Alsterlind, Björn Starrin, Lotta Tejle, Johan Östling och Sussie Ericsson i huvudrollerna. Säsongen är 220 minuter lång, består av 10 avsnitt och rekommenderas från 15 år. Den släpptes 18 januari 2016 av Noble Entertainment.
Handling
"När Anette blir uppsagd från sitt jobb bestämmer hon sig för att starta fotvårdssalongen Anettes fötter och anställer sin arbetslösa dotter Fanny som företagets ekonomiansvarige. Snart visar det sig att både Anette och Fanny är gravida och då flyttar deras pojkvänner in i Anettes hus."
Recension
Ack Värmland är en störtskön serie. Med varm humor och ett verkningsfullt manus ger den upphov till en hel del skratt. Det är faktiskt en av de bättre komedieserierna jag sett på länge och jag ser mycket fram emot en fortsättning.
Anette startar en fotvårdssalong och anställer sin dotter.
Karaktärerna är minst sagt härliga och som tittare kan man relatera till många av dem. Mia Skäringer (Solsidan) är superb i rollen som Anette och debutanten Ida Hallquist imponerar stort. Johan Östling (Mammas pojkar) är underbar som Ola. Skådespelarprestationerna är generellt över förväntan och insatserna är helhjärtade. Alla känns bekväma i sina roller och framför sina repliker med excellens.
Ola och Pontus går igenom förlossningarnas eventuella krissituationer.
Även de mindre, återkommande karaktärerna är en fröjd att följa. Det äldre paret som bor grannar med familjen är minst sagt underhållande: deras ständiga fixering vid Anettes sexliv roar starkt. De enda karaktärerna som jag tycker att serien skulle klara sig bättre utan är Solbritt, Janne och Bea – dem blev jag mest irriterad på. Tyvärr drar de ned helhetskänslan.
Anette tvingas hantera en rad svårigheter efter varandra.
Ack Värmland är en förvånansvärt bra serie. Med förtjusande karaktärer, många skratt och starka skådespelare fängslar den från första till sista avsnittet. Dialekten och miljön tillför en hel del värme och tillsammans gör alla komponenter Ack Värmland till en mysig och amusant serie. Jag ser mycket fram emot nästkommande säsong.
| Kommentera inlägget här |
Permalink / Kategori: Serier: Komedi, Sponsrade recensioner, Tv-seriebetyg 7 - 8,5, Tv-serierecensioner;
Taggar: komedi, skäringer, svensk serie;
The Transporter Refueled
Fakta
The Transporter Refueled är regisserad av Camille Delamarre. I huvudrollerna är Ed Skrein, Ray Stevenson, Loan Chabanol, Gabriella Wright, Tatiana Pajkovic, Radivoje Bukvic och Noémie Lenoir. Filmen är 92 minuter lång, rekommenderas från 15 år och släpptes av Noble Entertainment den 15 februari 2016.
Handling
"Frank Martin är den mest kvalificerade transportören som pengar kan köpa. Denna gång är insatserna större och tekniken bättre men samma tre enkla regler gäller alltid: ändra aldrig affären, inga namn och öppna aldrig paketet. Snart efter det att Frank anlitats av en slipad femme fatale, Anna, upptäcker han att han har lurats. Anna och hennes grupp har kidnappat hans far för att tvinga Frank att sätta dit en hänsynslös grupp av ryska människohandlare. Driven av hämnd kommer han att bryta alla sina regler för att rädda sin far."
Recension
Jag är mycket besviken. Utan att ha sett de tidigare Transporter-filmerna hade jag relativt stora förhoppningar, men tyvärr uppfylldes dem inte. The Transporter Refueled har ett rätt dåligt manus och resultatet blir en tråkig och känsloneutral film med en hel del klyschiga repliker.
Frank Martin blir återigen anlitad som transportör.
Eftersom jag tyckte om Ed Skrein (Game of Thrones) i hans roll som Daario Naharis hade jag förväntat mig en stark prestation från hans håll. Men det är tydligt att han är obekväm samt disträ i sin roll: hans kroppsspråk är stelt och insatsen känns krystad och onaturlig. Ärligt talat kan jag inte påstå att någon av skådespelarna imponerade. De flesta dialogerna och karaktärstolkningarna känns konstlade. Frågan är om det är filmen som hämmar skådespelarna eller vice versa.
Med sin kidnappade far pressas Frank att slutföra jobbet.
Något annat jag reagerade på var övertydligheten i filmen. Exempelvis i början, där snabba tillbakablickar visas trots att knappt fem minuter har gått sedan händelsen ägt rum. Dessutom används ofta överdrivna och överflödiga gester av skådespelarna, vilket ger filmen en klichéartad och narraktig underton.
Actionen snarare tråkar ut än livar upp.
Det jag hade hoppats skulle väga upp för dessa aspekter var actionen, men tyvärr slog även den slint. Koreografin är enformig och förutsägbar och slagsmålen blev snabbt monoton att se på. Kontentan är att The Transporter Refueled inte är en lyckad film. Visst har den några gyllene stunder, men intresset avtar snabbt. Med tillgjorda skådespelarprestationer, en oengagerade handling och klyschigt manus känns detta som en dussinfilm.
| Kommentera inlägget här |
Permalink / Kategori: Filmbetyg 3 - 4,5, Filmrecensioner, Filmrecensioner: Action, thriller, Sponsrade recensioner;
Nytt i samlingen, #91
Idag fick jag filmen Sicario på bluray.
Filmen handlar om en FBI-agent som värvas till en specialstyrka för att jaga en kartelledare och kastas in i ett farofyllt uppdrag som tvingar henne att ifrågasätta allt. Den har fått betyget 7,7/10 på IMDb.
Jag tycker mycket om Emily Blunt (Edge of Tomorrow) och hoppas att hon och de andra skådespelarna levererar. Jag har hört både ditten och datten om filmen: allt från ett intensivt mästervärk till effektivt sömnpiller, men håller tummarna hårt för att det är en film i min smak.
| Kommentera inlägget här |
Permalink / Kategori: Nytt i hyllan
The 100, säsong 2
FaktaI den andra säsongen av The 100 är Eliza Taylor, Paige Turco, Bob Morley, Marie Avgeropoulos, Devon Bostick, Christopher Larkin, Isaiah Washington, Henry Ian Cursik, Lindsey Morgan, Richard Harmon och Ricky Whittle i huvudrollerna. Säsongen är 645 minuter lång, består av 16 avsnitt och rekommenderas från 15 år. Den spelades in 2014. Du kan läsa min recension av första säsongen här.
Handling
"Clarke och hennes vänner är fångade inuti Mount Weather: en stad under marken. När Clarke ensam flyr därifrån sätter hon igång en händelsekedja som påverkar de fängslade ungdomarna, de vuxna som anlänt till jorden och till och med jordingarna. Allianser skapas, vänskapsband bryts och rättvisa skipas."
Recension
Den andra säsongen av The 100 har verkligen överträffat den första. Serien har gått från förutsägbar och klyschig till vågad och otroligt spännande. Tempot är högt och handlingen häpnadsväckande. Det är en stark och beroendeframkallande säsong som höjt ribban rejält.
Eliza Taylor återses i rollen som Clarke.
Jag är mycket entusiastisk över att serien fått ett fullskaligt intro - tidigare visades endast serieloggan upp med en ljudeffekt i början av varje avsnitt. Nu välkomnas tittaren istället med fängslande bilder, tilltalande typografi och kraftfull musik. Introt trollbinder och vägleder tittaren in i respektive avsnitt, samtidigt som känslan som uppstår förbereder inför vad som komma skall.
Den minst tilltalande rollen spelas av Washington.
Säsong två av The 100 är mer djärv än den första. Serien har börjat ta ut svängarna; är betydligt mer brutal och spännande än föregångaren. Både handlingen samt karaktärerna har utvecklats oerhört mycket och manus är påtagligt mer välskrivet och genomtänkt. Säsongen har få ointressanta stunder och lyckas tjusa tittaren med sin dramatik.
Jordingen Lexa är ett starkt tillskott till serien.
De flesta skådespelarna är exceptionella och många känns tryggare i sina roller vid det här laget. Mina favoriter är Paige Turco (Person of Interest) och Henry Ian Cusick (Lost), som är aningen underutnyttjande men ändå tillför en hel del styrka och maturitet till serien. Eliza Taylor (The November Man), som jag tidigare omnämnt som irriterande och barnslig, har växt en hel del och imponerar med sin prestation. Även Marie Avgeropoulos (Tracers), Christopher Larkin (Squad 85), Devon Bostick (Regression) och Lindsey Morgan (Casa Vita) gör överväldigande intryck.
Clarke upptäcker Mount Weathers hemlighet.
Säsongen domineras av starka, kvinnliga karaktärer. Clarke, Abby, Anya, Indra och Lexa är kvinnor med bra självförtroende och stark progressivitet. Genom deras utvecklingar lär vi känna både dem och de olika folkslagen bättre. Det faller mig i smaken att de är i olika åldrar och utvecklingsstadier. De flesta serier fokuserar på antingen tonåringar eller vuxna, men en av The 100s mest tilltalande aspekter är just åldersvariationen hos karaktärerna. Den skiftande erfarenheten skapar en intressant dynamik mellan dem.
Octavia genomgår en stor karaktärsutveckling.
Med tanke på hur klyschig den första säsongen var blev jag förvånad över romantikens frånvaro. Serier lik denna har en tendens att lägga mycket fokus på stereotypiska, småfåniga romanser, så när The 100 istället valt att lägga energi på att successivt bygga upp starka relationer mellan karaktärerna blev jag glatt överraskad. Genom att gradvis öka kemin mellan utvalda karaktärer ökar trovärdigheten och intensiteten i relationerna, vilket gör serien mer äkta och fängslande. Istället för att låta romantiken sacka ner säsongen blir det istället ett diskret men viktigt tillskott.
Allianser och fiendeskap bildas mellan de olika klanerna.
The 100 har en mängd karaktärer att hålla reda på, vilket i sin tur innebär en del olika handlingsparalleller – varav vissa är mer intressanta än andra. Ibland sviktar balansen och allt för mycket fokus läggs på fel karaktär, vilket resulterar i att resterande skådespelare inte får lika mycket skärmtid. Karaktären Jaha, som spelas av Isaiah Washington (Grey’s Anatomy) och hans parallell tilltalar mig minst. Jag förstår mycket väl att den är viktig för seriens fortskridande, men både Jaha samt hans resa känns torr, ointressant och resulterar i ett lite antiklimatiskt säsongsavslut. Han är inte lika integrerad i serien och ärligt talat bryr jag mig inte om vad som händer honom.
Lexa och Clarke tvingas förlita sig på varandra.
Något annat jag reagerat på är att det inte känns som att vi fått lära känna världen och miljön ordentligt. Jag känner ofta att information dumpas på tittaren för att sedan glömmas bort och aldrig återses igen. Därtill kan jag känna att det finns en del sammanträffanden, samt att vissa aspekter löses alldeles för enkelt och därmed inte blir särskilt trovärdiga.
Människosläktet är splittrat och olika grupper har vänt sig mot varandra.
Avslutningsvis är denna del av The 100 fantastisk. Trots en del svaga aspekter, så som bristande handlingsparalleller och kredibilitet, imponerar säsongen stort. Med bra musik, starka skådespelare, utvecklade karaktärer, fascinerande handling och ökad dramatik överraskar den. Ett beroende har skapats hos mig och jag ser mycket fram emot fortsättningen.
| Kommentera inlägget här |
Permalink / Kategori: Serier: Fantasy & scifi, Serier: Äventyr, Tv-seriebetyg 7 - 8,5, Tv-serierecensioner;
Taggar: mount weather, science fiction, space, spänning, the 100, ungdomsserie;
Nytt i samlingen, #90
Idag kom ett paket från Noble Entertainment och ett från Brombergs förlag.
Från Noble Entertainment fick jag filmen The Transporter: Refueled samt första säsongen av den svenska tv-serien Ack Värmland. De har betygen 5,1/10 respektive 7,1/10 på IMDb.
Av Brombergs fick jag romanen Undret (org. Wonder), skriven av R. J. Palacio. Jag har hört att boken är vacker, underhållande och hjärtskärande på samma gång. Den har betyget 4,42/5 på Goodreads.
Jag ser mycket fram emot att få ta del av dessa verk. Stort tack, Noble Entertainment och Brombergs!
| Kommentera inlägget här |
Permalink / Kategori: Nytt i hyllan
Nytt i samlingen, #89
Idag anlände ett paket från förlaget Modernista.
Paketet innehöll boken Vem som helst utom Ivy Pocket av Caleb Krisp. Den handlar om självsäkra tjänsteflickan Ivy som dras in en härva av missförstånd när hon ska leverera ett diamanthalsband. Fast boken både fått ris och ros har jag relativt stora förhoppningar och förväntar mig en lättsam och underhållande läsning.
Boken har fått betyget 3,76/5,00 på Goodreads. Stort tack, Modernista!
| Kommentera inlägget här |
Permalink / Kategori: Nytt i hyllan
Främlingen
Främlingen (org. Outlander) är den första delen av nio i Diana Gabaldons serie. Boken är 735 sidor lång och publiceras av Bookmark förlag. Den finns även som tv-serie.
Handling
"Andra världskriget är över och Claire Randall och hennes man reser till Skottland för att lära känna varandra igen efter krigsårens påtvingade seperation. Vid en utflykt till en häxring hemsöks Claire av magiska krafter - som ett viljelöst offer dras hon in i en kylta i stenformationerna och tidsresan har början. Året är nu 1743. Clarie är en främling i en oförsonlig tid. De skotska klanerna kämpar ett blodigt frihetdskrig mot den engelska kungamakten. Clarie misstänks vara engelsk spion och tas till fånga. Hon möter nu Jamie Fraser som blir hennes beskyddare och älskare."
Recension
Å ena sidan är Främlingen en mycket välskriven och genomtänkt romantisk roman. Men samtidigt kom jag inte in i berättelsen ordentligt. Boken är väldigt lång och rätt utdragen – faktum är att den inte tar vid ordentligt förrän ungefär 250 sidor in. Därtill blir handlingen aldrig så kraftfull som jag förväntat mig.
Fast boken startar trögt är början dess bästa aspekt. Kulturkrocken som uppstår när Claire dras tillbaka 200 år i tiden ger upphov till en både roande och fascinerande läsning. Gabaldon beskriver miljön rikt med detaljer och som läsare lär vi oss om världen i samma takt som huvudkaraktären. Att läsa om de upptäckter Claire gör i den främmande tidsperioden är både lärorikt och underhållande.
En stor brist är dock tempot. Boken är 735 sidor lång och ärligt talat är det inte mycket som händer. Det resulterade i en viss utmattning och att att vissa sektioner skumlästes. Hade boken komprimerats och på så sätt blivit mer händelserik tror jag att jag hade uppskattat den betydligt mer. Nu är det snarare så att dess handling och syfte förloras i stillheten.
När det kommer till karaktärerna så kan jag tyvärr inte relatera till dem. Deras reaktioner och beteende känns inte alltid trovärdiga och det gammeldagsa språket som Gabaldon använder levandegör dem inte riktigt så som jag hoppats på. Jag fick inte riktigt grepp om karaktärerna och kände att deras personligheter förändrades för mycket under korta tidsperioder. Dock fanns där många dialoger mellan karaktärerna som underhöll mig under bokens gång.
Kärnan i Främlingen är Gabaldons djupa kunskap om Skottland och den tidsperiod där romanen utspelar sig. Att läsa om de annorlunda livsstilarna är intressant och fast jag självfallet inte stöttar den kvinnosyn som förekommer i boken så är det en trovärdig och fascinerande skildring.
Allt som allt är Främlingen en okej bok. Jag blev inte lika exalterad över den som många andra och kände personligen att språket och tempot motverkade mig från att komma in i boken ordentligt. Dock fängslar Gabaldons historiska kunskaper och blandningen mellan humor, drama och romantik ger liv åt romanen. Fast jag anser att Främlingen är en överskattad bok så är jag intresserad av att läsa nästkommande delar och utforska världen mer.
| Kommentera inlägget här |
Permalink / Kategori: Bokbetyg 5 - 6,5, Bokrecensioner: Romance och erotik, Bokrecensioner: urban fantasy, Sponsrade recensioner;
The Martian
The Martian är regisserad av Ridley Scott och i huvudrollerna finns bland annat Matt Damon, Jessica Chastain, Kristen Wiig, Jeff Daniels, Sean Bean, Michael Peña, Kate Mara, Chiwetel Ejiofor och Benedict Wong. Filmen är 141 minuter lång, rekommenderas från 11 år och spelades in 2015. Den baseras på boken av samma namn, skriven av Andy Weir (läs min recension av boken här).
Handling
"Under ett uppdrag på Mars lämnas astronauten Mark Watney ensam kvar. Med besättningen övertygad om att han är död måste Mark nu hitta ett sätt att kontakta jorden på. Men hans eventuella räddning är över 20 miljoner mil bort..."
Recension
The Martian är en bra film: spännande, underhållande och med ett starkt startfält av skådespelare. Trots att boken är mycket bättre känner jag att filmatiseringen lyckats väl.
Teamet tar prover på Mars när en storm plötsligt bryter ut.
Känslan är det som främst skiljer filmen från boken. Romanen fick mig att både skratta och gråta, och men i filmen går en stor del av den känslomässiga aspekten förlorad. I boken måste Watney klara av betydligt allvarligare hinder och via hans loggböcker – skrivna i första person – får vi en välutvecklad insikt i Watney som karaktär. Där får vi följa både skämtsamma monologer och psykologiska svårigheter. De känslorna är inte lika omfattande i filmen, vilket både gör att Watney som karaktär känns plattare samtidigt som filmen inte har samma känslomässiga inverkan.
Lämnad ensam på den röda planeten tvingas Watney att kämpa för sitt liv.
Fast filmen är riktigt bra hade den kunnat vara kortare. Jag satt fascinerad från början till slut, men i mittsektionen svackade intresset lite. Många scener från boken har valts bort, vilket lämnar endast ett fåtal händelser kvar att arbeta med. För att bli mer intensivt kompakt hade filmen antingen kunnat ta med fler scener från boken eller komprimerats med en halvtimme. Därtill hade filmen fått ett bättre avslut om den hållt sig trogen till boken.
Watney ransonerar och odlar mat för att kunna överleva.
The Martian har dock stor framgång när det kommer till andra aspekter. Miljön är fantastisk och kameraarbetet likaså. Skådespelarna är dessutom lysande och det är roligt att så många välkända ansikten syns. Damon (The Bourne Identity), Chastain (The Help), Daniels (Dum och dummare) och Bean (Game of Thrones) levererar suveränt och ger ifrån sig mycket minnesvärda prestationer. Filmen som helhet är välgjord, genomtänkt och fascinerande att se på.
De botaniska kunskaperna kommer väl till pass.
Fast den saknar bokens vetenskapliga sensation, genuina känslor och starka trovärdighet levererar filmen över förväntan. The Martian är en stark film passande dig som gillar övertygande och spännande science fiction. Det är en film jag rekommenderar varmt och troligen kommer att se snart igen.
| Kommentera inlägget här |
Permalink / Kategori: Filmbetyg 7 - 8,5, Filmrecensioner, Filmrecensioner: Drama, Filmrecensioner: Fantasy, sci-fi;
Gilmore Girls, säsong 5
I den femte säsongen av Gilmore Girls är Lauren Graham, Alexis Bledel, Scott Patterson, Keiko Agena, Yanic Truesdale, Kelly Bishop, Edward Herrmann, Melissa McCarthy, Sean Gunn och Matt Czunchry i huvudrollerna. Säsongen är 912 minuter lång, består av 22 avsnitt och rekommenderas från 11 år. Den spelades in 2004.
Handling
"Lorelais Dragonfly Inn blir en enorm succé. Och Lorelais romans med Luke får temperaturen att stiga i Stars Hollow. För Rory kraschar college, killar och karriärplaner går upp i rök, vilket får livet att svikta den en gång självsäkra flickan med guldbyxorna."
Recension
Efter den första säsongen av Gilmore Girls var jag måttligt imponerad och därför trodde jag att nästkommande säsonger inte skulle vara mycket bättre. Varje säsong har dock överträffat den tidigare och den femte är min nuvarande favorit. Med ett otroligt starkt manus är det den mest gripande säsongen hittills.
Rory och Lorelai möter på problem som påverkar deras relation.
En av anledningarna till att jag fastnade för säsongen är för att karaktärsutvecklingen tas till en helt ny nivå. Både stora och små karaktärer förändras och framåtskridandena får serien att kännas dynamisk och levande. Jag har alltid tyckt om Rory men den person hon utvecklas till i denna säsong är någon jag kan relatera till. Hennes perfekta fasad spricker och hon tvingas hantera osäkerhet och livets tuffare sida. Att följa felfria Rory har varit fantastiskt, men hennes karaktärsförändring är ett nödvändigt ont för att göra hennes karaktär mer realistisk och mänsklig. Hur den sedan påverkade relationen till Lorelai skapade ett kraftfullt och berörande slut på säsongen.
Snö är Lorelais stora passion. Och kaffe, såklart.
Dosen av drama har definitivt ökat i serien men Gilmore Girls har ändå kvar den varma humorn i form av intelligenta och rappa dialoger mellan karaktärerna. Förutom huvudpersonernas kvicka repliker är en stor favorit Kirk, som bjuder på en stor del av underhållningen. Även mängden romantik tilltar i säsongen och bidrar till den lättsamma, mysiga känslan.
Livet på college gör Rory mer impulsiv.
Skådespelarna är som alltid enastående och de känns allesammans naturliga i sina roller. Deras karismatiska och trovärdiga prestationer markerar ingen skillnad mellan dem som skådespelare och karaktärer, utan de är sina roller. Vare sig de är i en huvudroll eller sidroll så ger de mycket minnesvärda intryck.
Rivalitet uppstår mellan Lorelais uppvaktare.
Som helhet älskade jag den femte säsongen av Gilmore Girls. Vissa avsnitt är självfallet bättre än andra, men som en enhet är det en lysande säsong. Karaktärerna har utvecklats enormt och med en blandning av humor och drama fängslar den tittaren från första till sista avsnittet.
| Kommentera inlägget här |
Permalink / Kategori: Serier: Drama, Serier: Komedi, Tv-seriebetyg 7 - 8,5, Tv-serierecensioner;
Nytt i samlingen, #88
Utan någon anledning gav mamma mig en present idag. ♥
Jag fick filmen The Martian på bluray. Jag skulle egentligen ha fått denna som recex från 20th Century Fox, men Postnord lyckades slarva bort mitt exemplar... Så nu svepte mamma in som räddare i nöden. ♥
The Martian är en film jag är riktigt exalterad över att äntligen få se. Jag läste boken i december och det blev årets absolut bästa läsning (se min recension här). Självfallet är jag lite orolig över alla eventuella ändringar, men efter att ha hört så mycket gott om filmen tvivlar jag på att de misslyckats med filmatiseringen.
Med en stark casting bestående av bland annat Matt Damon, Jessica Chastain, Kristen Wiig, Jeff Daniels, Sean Bean och Kate Mara är sannoliken stor att detta kommer att bli en favorit. Filmen är dessutom regisserad av Ridley Scott och har fått betyget 8,1 på IMDB.
| Kommentera inlägget här |
Permalink / Kategori: Nytt i hyllan
Vit som snö
Vit som snö (org. Valkea kuin lumi) är den andra delen i Lumikki Andersson-trilogin av Salla Simukka. Boken publiceras av Rabén & Sjögren och är 204 sidor lång. Den tredje delen, Svart som ebenholts, avslutar serien.
Handling
"Lumikki Andersson befinner sig i ett sommarhett Prag. Där träffar hon en tjej som påstår sig vara hennes halvsyster. Tjejen lurar med sig Lumikki til ett regligiöst möte och hon blir indragen i en sekt som är mitt uppe i planeringen av något fruktansvärt. Lumikki lär sig fort att hitta bland Prags gator och kyrkogårdar, då hon tvingas springa för livet för att förhindra den stora tragedin."
Recension
Jag blir så lycklig när jag upptäcker nya, duktiga författare – och extra roligt är det när de kommer från andra länder än vad jag är van vid. Tyska Ursula Poznanski är ett utomordentligt exempel, och nu har även finska Salla Simukka lyckats få min uppmärksamhet.
I Vit som snö sker ett miljöombyte från trilogins första bok. Istället för att utspela sig i Finland tar romanen istället plats i Tjeckien. Förändringen åstadkommer en annan atmosfär och skapar en trevlig variation. Vit som snö har dessutom en annan premiss än i föregångaren: trots den röda tråden som håller ihop böckerna klarar romanen av att stå på egna ben, och skulle kunna klassificeras som fristående.
Vit som snö är en mycket lättsam och kort bok, vilket medför en snabb läsning. Språket är enkelt och flyter på bra. Romanen är därtill spännande, men även tyvärr påskyndad och stundtals långsökt. Trovärdigheten är inte alltid på topp och på grund av att boken inte består av särskilt många sidor hinner man som läsare inte involveras ordentligt i berättelsen.
Denna efterföljare fick mig att tycka mer om huvudkaraktären, Lumikki. Genom hennes tankegångar och tillbakablickar lär vi känna henne bättre och jag känner att jag kan relatera till henne. Dock fastnade jag inte för sidkaraktärerna, mestadels för att boken lägger så stort fokus på just Lumikki och hennes självständighet.
Och på tal om tillbakablickarna: det är inte något som jag vanligtvis tycker om, men i Vit som snö är det faktiskt bokens bästa aspekt. De tillför egentligen inte något till handlingen, men utvecklar Lumikki som karaktär. Via den känns hon djupare och mer verklig.
Boken berättas dock ur flera perspektiv och för att vara ärlig tycker jag att det hade räckt med Lumikki som berättare. Jag fann inte de resterande synvinklarna lika intressanta och kom på mig att slarvläsa dem för att snabbare återgå till det perspektivet jag gillade.
Som helhet är Vit som snö en bra bok. Den har en intressant premiss och karaktärerna har utvecklats. Språket är lättsamt och boken går mycket snabbt att läsa. Jag ser fram emot att läsa den avslutande delen: Svart som ebenholts.
| Kommentera inlägget här |
Permalink / Kategori: Bokbetyg 5 - 6,5, Bokrecensioner: Kriminalare och thrillers, Sponsrade recensioner;
Family Guy, säsong 1
I första säsongen av Family Guy, skapad av Seth MacFarlane och David Zuckerman, görs rösterna av bland annat Seth MacFarlane, Alex Borstein, Seth Green, Mila Kunis och Mike Henry. Säsongen är 322 minuter lång, består av 14 avsnitt och rekommenderas från 11 år. Den spelades in 1999.
Handling
"Peter är en stor drummel som alltid säger precis vad han tänker. Lois är en modern hemmafru som gav upp sin familjeförmögenhet i samma stund som hon fastnade för sin runde gubbe. Meg försöker ständigt bli accepterad av coola gänget. Chris är en förvuxen, snäll trettonåring som inte skulle göra en fluga förnärd. Stewie är en ettåring med ett enda mål: totalt världsherravälde. Och Brian är en gentleman till hund."
Recension
Striden mellan fans av Family Guy och The Simpsons har pågått länge, och efter att ha sett den kompletta första säsongen av den Family Guy kan jag med gott samvete konstatera att jag föredrar The Simpsons. Family Guy lyckades inte riktigt väcka mitt intresse och bortsett från några enstaka repliker fann jag inte säsongen underhållande.
Peter Griffin arbetar på en leksaksfabrik.
Dessvärre började jag aldrig bry mig om karaktärerna. Peter är självupptagen, respektlös och motbjudande; Lois undergiven; Chris infantil; Meg desperat och Brian ointressant. Den enda jag fastnat för är Stewie, som har några humoristiska scener. Samtidigt kan jag tycka att hans ark är för överdrivet och otrovärdigt.
Peter spionerar på sina grannar genom en hemmabyggd TV.
Det är inte riktigt min typ av humor som gestaltas i Family Guy. Oftast dras skämten ut på alldeles för länge och jag hinner tröttna långt innan det är över. Dessutom saknar jag en röd tråd mellan avsnitten. Dock är säsongen lättsam och relativt snyggt animerad, vilket ändå gör den småtrevlig att titta på.
Syskonen Meg och Chris fängslar inte mig.
Avslutningsvis kan jag inte påstå att den första säsongen gjorde mig ett fan av Family Guy. Jag tyckte inte att den var särskilt rolig och jag fastnade inte för karaktärerna. Jag kommer troligen att se några säsonger till, men om jag inte märker någon förbättring lär jag fokusera helhjärtat på The Simpsons.
| Kommentera inlägget här |
Permalink / Kategori: Serier: Komedi, Tv-seriebetyg 3 - 4,5, Tv-serierecensioner;
Änglafall
Änglafall (org. Angelfall) är första delen i den postapokalyptiska trilogin av Susan Ee. Boken publiceras av Modernista bokförlag och är 264 sidor lång. Fortsättningen, Världen efter, släpps i augusti. Romanen ska därtill filmatriseras av Sam Raimi, skaparen av bland annat Spider Man-filmerna.
Handling
"Sex veckor har gått sedan undergångens änglar nedsteg för att utplåna den moderna världen som vi känner den. Brutala gatugäng regerar på dagarna, rädsla och vidskepelse styr på nätterna. När krigaränglar för bort en hjälplös liten flicka tänker Penryn, hennes sjuttonåriga syster, göra allt för att få henne tillbaka. Allt, inklusive att slå sig ihop med Raffe, en skadad fiendeängel som måste förlita sig på sin största fiendens nåd för att ha en chans att bli hel igen."
Recension
Änglafall är välskriven och genomtänkt. Ee har byggt upp ett trovärdigt och fascinerande samhälle med en stark mytologisk koppling. Personligen är jag inte ett särskilt stort fan av änglar men deras hänsynslöshet och illvilja i Änglafall gjorde det till en fascinerande läsning.
Många av karaktärerna är medryckande och i huvudrollen har vi Penryn – en stark, kvinnlig protagonist. Att läsa om hennes bakgrund och familj är fascinerande och bygger upp ett realistiskt personlighetsark. Penryn har dessutom en hel del rappa repliker och hennes kvickhet underhöll mig många gånger. Det var dock inte förrän slutet av boken som jag fastnade för Rafael – och relationen mellan honom och Penryn var inte lika gripande som jag hoppats på.
Jag tycker tyvärr att bokens mittdel är aningen händelselös och jag kom på mig själv att skumläsa vissa delar som helt enkelt inte fångade mitt intresse. Framåt slutet satt jag dock klistrad. De sista femtio sidorna är fantastiska: oförutsägbara och berörande. Dessutom har actionen vid det laget kommit igång ordentligt.
Som helhet tycker jag att Änglafall är ett imponerande debut och jag ser minst sagt fram emot att läsa mer. Trots att romanen är stundtals monoton, så är världen så pass genomtänkt, huvudkaraktären så pass underhållande och slutet så pass starkt att det kompenseras gott och väl.
| Kommentera inlägget här |
Permalink / Kategori: Bokbetyg 7 - 8,5, Bokrecensioner: Dystopier och sci-fi, Sponsrade recensioner;
Nytt i samlingen, #87
Idag kom ett paket från Semic i brevlådan.
I paketet fanns boken I solstormens spår (org. The kill order) av James Dashner. Det är en prequel till Maze Runner-trilogin, och handlar om tiden innan labyrinten - när solstormen bryter ut.
Romanen kretsar kring två nya huvudkaraktärer - Mark och Trina - och jag hoppas innerligt att den besvarar de obesvarade frågorna som fanns i slutet av trilogin. Trots att jag blev mycket besviken på avslutningen, I dödens stad, så har jag höga förväntningar.
Boken har fått betyget 3,7 på Goodreads. Stort tack, Semic!
| Kommentera inlägget här |
Permalink / Kategori: Nytt i hyllan
Supernatural, säsong 4
I den fjärde säsongen av Supernatural får vi se bland annat Jensen Ackles, Jared Padalecki, Misha Collins, Jim Beaver och Genevieve Padalecki i huvudrollerna. Säsongen är 859 minuter lång, består av 22 avsnitt och rekommenderas från 15 år. Den spelades in 2008.
Handling
"Efter att ha utstått mardrömslik tortyr flyr Dean från helvetet, räddad av en ängel som värvar Sam och Ddean att delta i himlens slag mot helvetet - och apokalypsen. När bröderna Winchester återförenas och beger sig ut på vägarna för att kämpa mot det övernaturliga, krar kriget mellan Gud och Djävulen in dem i sin skräckvirvel."
Recension
Den fjärde säsongen av Supernatural har både upp- och nedgångar. Å ena sidan är det en underhållande och intressant säsong, men samtidigt är den väldigt klyschig och överdriven.
Sam och flickvännen Ruby ger sig ut på egna äventyr.
Säsongens största tillgång är skådespelarna. Både Ackles (My Bloody Valentine) och Padalecki (Gilmore Girls) känns bekväma i sina roller och samspelet mellan dem ser naturligt ut. Karaktärerna de spelar har dessutom en hel del charm och många av replikerna är humoristiska.
Ett svartvitt Halloween-special finns med i säsongen.
Serien är därtill intressant med sina mytologiska tankegångar, och det är fascinerande att följa de religiösa och teologiska inslagen. Dock kan jag också tycka att serien ofta blir för mycket: för överdriven och klyschig. Den är dessutom förutsägbar, väldigt upprepande och har ett stundtals krystat manus. Som tittare blir jag inte involverad i handlingen och det finns en distans mellan karaktärerna och mig som åskådare.
Säsongen visar en parallell verklighet där bröderna är främlingar.
Som helhet tycker jag om säsongen tillräckligt mycket för att vilja se fortsättningen. Trots att effekterna inte är särskilt välgjorda och att manuset är klichéartat, så intresseras jag av mytologin och karaktärernas personlighetsark.
| Kommentera inlägget här |
Permalink / Kategori: Serier: Urban fantasy, Tv-seriebetyg 5 - 6,5, Tv-serierecensioner;
Nytt i samlingen, #86
Dagens "nytt i samlingen" bevisar återigen jag är en bok-shopaholic.
Förra veckan gick jag in på Adlibris, mest för att titta runt lite. Resultatet blev en order på 10 böcker, som trots en rabattkod på 150 kr gick på närmare 1100 kr.
I paketet fanns alltså följande:
Illuminae av Amie Kaufman och Jay Kristoff. Illuminae har blivit lovordat på booktube och jag har nog inte hört något negativt om den. Jag kan dessutom påstå att det är den mest unika boken i min ägo: inifrån och ut. Omslaget är halvt transparant vilket gör att trycken på insidan lyser igenom, och sidorna inuti är en imponerande blandning av expressiv grafisk form och text.
These broken stars av Aime Kaufman och Maegan Spooner, vilket är första delen i den populära Starbound-serien. Falling Kingdoms av Morgan Rhodes. The Wrath and the Dawn av Renée Ahdeih.
Sedan köpte jag även den omtalade Hopeless av Colleen Hoover, The Fill-in Boyfriend av Kasie West samt A Bend in the Road av Nicholas Sparks. Origin, vilket är den fjärde delen i Lux-serien av Jennifer L. Armentrout. Death Sentence: den tredje romanen i Escape from Furnace-serien av Alexander Gordon Smith. Och sist men inte minst Vid hägerns skarpa skri, vilket är den fjärde delen i Lian Hearns Sagan om klanen Oturi.
Tack vare deras omslag är jag redan förälskad i böckerna, och jag ser otroligt mycket fram emot att läsa dem allesammans.
| Kommentera inlägget här |
Permalink / Kategori: Nytt i hyllan
Nytt i samlingen, #85
Idag kom en film som jag beställde förra veckan.
Jag älskar Studio Ghibli och bolaget har gjort några av mina favoriter när det kommer till animerade filmer. Jag kommer antagligen inte att skaffa hem samtliga filmer som studion gjort, men det finns cirka ett dussin som jag känner att jag måste se. Kikis Expressbud är en av dem.
Filmen handlar om 13-åriga Kiki som beger sig ut på häxpraktik tillsammans med katten Jiji. Eftersom hon är duktig på att flyga startar hon en budfirma. Via den lär hon sig att utvecklas som häxa - och att våga lita på att människor tycker om henne för den hon är.
Som du förstår har Kikis Expressbud, med skillnad från Spirited Away och Eldflugornas Grav, riktat in sig mot en yngre målgrupp. Trots det har jag höga förväntningar då min erfarenhet säger mig att det kommer att vara ännu ett mästerverk av Miyazaki.
| Kommentera inlägget här |
Permalink / Kategori: Nytt i hyllan
Django Unchained
Django Unchained är en film regisserad av Quentin Tarantino. I huvudrollerna syns bland annat Jamie Foxx, Christoph Waltz, Leonardo DiCaprio, Kerry Washington, Samuel L. Jackson, James Remar och Walton Goggins. Filmen är 159 minuter lång, rekommenderas från 15 år och spelades in 2012.
Handling
"Den frigivna slaven Django slår ihop sig med prisjägaren Dr. King Schultz för att söka upp Söderns mest eftersökta brottslingar. Django har de jaktegenskaper som krävs och hans enda mål är att hitta och rädda sin hustru som han förlorade till slavhandeln många år tidigare. När deras jakt till slut leder dem till Calvin Candie, den ökände och brutala ägaren till Candyland, blir Stephen - Candies trofasta husslav - misstänksam. Nu är Candies lömska organisation dem på spåren."
Recension
Efter att ha sett Tarantinos makalösa Inglourious Basterds hade jag mycket höga förväntningar på Django Unchained. Fast trots att det onekligen är en bra film så blev jag besviken. Den är aningen för mycket i min smak, och den fängslade mig inte som tidigare mästerverk.
Django går från en undergiven slav till en brutal prisjägare.
Det som kännetecknar Tarantinos filmer är en blandning av våld och komik, och ibland fungerar det riktigt bra. I Django Unchained underhöll humorn och fick oss i soffan att skratta några gånger, men samtidigt tog det udden av dramatiken och fick filmen att kännas oseriös. Tillsammans med den stora mängden ”tomatjuice” (läs: splatter-scener) blev resultatet en relativt överdriven film som inte utnyttjat sin potential. Våldet känns nästan som taget från en animerad skämtserie, och tyvärr var det inget som fångade mig.
Den slavsålda hustrun är det enda Django bryr sig om.
Med en längd på två timmar och fyrtio minuter är filmen alldeles för lång för sitt eget bästa. På grund av dödtiden mellan de viktiga scenerna känns Django Unchained stundtals utdragen och den hade lätt kunnat komprimeras med en timme för att bli mer kompakt.
Django uttrycker sin styrka genom att bestraffa alla som är nedlåtande mot honom.
Men filmen är dock – trots sina brister – välgjord. Tarantino vågar ta ut svängarna och räds inte att blanda intensiv action, humor och brutalitet. Dessutom förgyller skådespelarna scenerna. Starka prestationer kommer speciellt från Foxx (Law abiding citizen), Waltz (Inglourious basterds), Jackson (Pulp fiction) och DiCaprio (Titanic). Samspelet mellan dem är nöjesfullt att se på och de levererar sina repliker med excellens.
Dr. King Schultz lär Django allt han kan.
Som helhet är Django Unchained en bra, men överskattad, film. Den är överdriven, oseriös och förutsägbar, men samtidigt mycket underhållande att se på. Tack vare skådespelarna och det udda manuset kan jag konstatera att filmen är värd att se.
| Kommentera inlägget här |
Permalink / Kategori: Filmbetyg 5 - 6,5, Filmrecensioner, Filmrecensioner: Action, thriller;
Järnprovet
Järnprovet (org. The iron trial) är den första delen av fem i Magisterium-serien av Holly Black och Cassandra Clare. Boken är 385 sidor lång och publiceras av Bonnier Carlsen. Förlaget har även publicerat den i en annan omslagsdesign.
Handling
"Lita aldrig på en trollkarl. Lyckas aldrig med en uppgift som en trollkarl ger dig. Låt aldrig en trollkarl ta dig med till Magisterium. Under hela Calls liv har han och hans pappa levt efter de här enkla reglerna. Ändå blir allt fel på inträdesprovet till Magisterium, och Call blir antagen trots alla ansträngningar för att misslyckas. Innan dagen är över är han antagen för att börja på magiskolan. Och varför inte? Hur farligt kan det egentligen vara?"
Recension
Järnprovet är produkten av att två begåvade författare har gått samman. Resultatet är en riktigt bra bok. Världen är fascinerande, magisystemet intressant och karaktärerna lätta att tycka om. Järnprovet griper tag redan från första kapitlet, och med en mix av humor och mystik håller den läsaren fängslad till sista sidan.
Världen som Black och Clare har byggt upp är fascinerande att följa, och jag gillar att den kontrasteras mot det verkliga samhället. Magisystemet är minst sagt intressant och författarna tar en ny vändning på den klassiska användningen av elementen.
Som många redan har påpekat har Järnprovet vissa aspekter som är väldigt lika Harry Potter-böckerna, både när det kommer till världen, konceptet och karaktärerna. Det är dock inget som stör mig, utan snarare tvärtom. Det inger en slags nostalgisk och trivsam känsla, samtidigt som Järnprovet ändå har med så pass många unika vinklar att den blir till sin egen.
Det är lätt att fastna för karaktärerna: deras inspirerande lojalitet, starka utvecklingar och underhållande repliker visar ett stort spektra av personligheter som gör dem livfulla och trovärdiga. Fast de är någorlunda klyschiga till uppbyggnaden så är jag mycket nöjd med att de inte är stereotypiskt indelade i onda eller goda. Att följa karaktärer med brister och mörker inom sig är mycket intressantare än att läsa om en rakt igenom god protagonist.
Allt som allt är Järnprovet en mycket genomtänkt och välskriven bok - en bra början på en förhoppningsvis stark serie.
| Kommentera inlägget här |
Permalink / Kategori: Bokbetyg 5 - 6,5, Bokrecensioner: Fantasy, Sponsrade recensioner;
