Jane the Virgin, säsong 1

Längd: 14 h 50 min.
Antal avsnitt: 22 stycken.
Åldersgräns: 15 år.
Genre: Komedi.
Releasedatum: 2015–11–16.
Skådespelare: Gina Rodriguez, Andrea Navedo, Yael Grobglas, Justin Baldoni, Ivonne Coll, Jaime Camil.
 
"När Jane var liten lovade hon att förbli oskuld tills hennes bröllopsdag. Men på grund av ett misstag råkar hon insemineras,vilket sätter igång en serie av händelser. Nu är Jane gravid och fadern till hennes barn är hennes chef."
 
 
 
Den första säsongen av Jane the Virgin är ett trevligt och småcharmigt tidsfördriv. Konceptet är kreativt och jag tycker om den lite parodiska känslan som uppstår genom den överdramatiska berättarrösten och de många uppförstorade situationerna. Dessutom gör skådespelarna bra ifrån sig och de intressanta karaktärerna inspirerar.
 
Oskulden Jane får reda på att hon är gravid. 
 
Men trots den lättsamma stämningen lyckades Jane the Virgin inte engagera mig fullt ut. Handlingen skapar inte beroende och humorn väckte inga skratt. Den har dessutom många förutsägbara klyschor och upplevs inte som trovärdig. Därtill gör den avsiktliga överdrivenheten – som är en del av seriens charm – att allvaret tas bort i seriösa situationer, vilket leder till att Jane the Virgin får en överhängande känsla av att vara fånig och ytlig.
 
Jane slits mellan fästmannen Michael och chefen Raphael. 
 
Den första säsongen av Jane the Virgin ger nöjsam avkoppling, men håller sig på en så pass ytlig nivå att tittaren inte helt engageras.
 

Hart of Dixie, säsong 4

Längd: 6 hrs 45 mins.
Antal avsnitt: 10 stycken.
Åldersgräns: 11 år.
Genre: Komedi, drama.
Releasedatum: 2015-11-16.
Skådespelare: Rachel Bilson, Jaime King, Wilson Bethel, Cress Williams, Scott Porter, Tim Matheson, Kaitlyn Black, Brandi Burkhardt.
 
"Zoe Hart är gravid och måste ta itu med sin brokiga historia med Wade. Lemon och Lavon får också hantera sina gamla flammor. AnnaBeth och George läker brustna hjärtan med nya äventyr, och till och med dr. Brick Breeland får lite kärlek i sin tillvaro."
 
 
Trots en lite omständlig början visade det sig att den sista säsongen av Hart of Dixie också var den bästa. Den är fylld med glädje och värmande humor, som skapar en trivsam stämning och får tittaren att må bra. Skådespelarna gör dessutom mycket bra ifrån sig och det är roligt att se att karaktärerna har utvecklats sedan vi först såg dem.
 
De tidigare fienderna Zoe och Lemon har blivit vänner. 
 
Den fjärde säsongen av Hart of Dixie består enbart av tio avsnitt. Det innebär alltså att den inte ens är hälften så lång som sina föregångare. Men det kortare upplägget fungerar faktiskt riktigt bra. Det tvingade serien att göra sina prioriteringar och som ett resultat blev säsongen mer fokuserad och sammanhängande än tidigare delar.
 
Vänskapsbanden mellan Levon och Zoe är starka. 
 
Föga förvånande är seriens klyschor, överdrivenhet och fånigheter fortfarande kvar. Men det känns naturligt för Hart of Dixie, och den glättiga atmosfären är en del av seriens oslagbara charm. Det får Bluebell att kännas som en surrealistisk drömstad och inspirerar till ett friare och mer glädjefyllt liv. 
 
Till sist får alla sina lyckliga slut. 
 
Den fjärde säsongen av Hart of Dixie är ett tillfredsställande och hoppfyllt avslut på serien. Allt knyts ihop och de hjärtevärmande karaktärerna får värdiga slut. 
 

Two and a half men, säsong 9

Längd: 8 hrs 2 mins.
Antal avsnitt: 24 avsnitt.
Åldersgräns: 15 år.
Genre: Komedi.
Releasedatum: 2012-11-07.
Skådespelare: Jon Cryer, Ashton Kutcher, Angus T. Jones, Conchata Ferrell, Holland Taylor, Courtney Thorne-Smith, Sophie Winkleman.
 
"När Alan och hans tonårsson Jake förlorar sitt hem uppenbarar sig lösningen i form av miljadären Walden Schmidt, som köper strandhuset i Malibu och låter Alan och Jake bo där. De tre killarna blir kompisar och snart har den nya familjen riktigt kul ihop.
 
 
Two and a half men är en serie som haft både toppar och dalar: vissa säsonger har varit fantastiska medan man helst vill glömma andra. Den nionde säsongen av tv-serien är en av de bättre. Den är underhållande, öppenhjärtig och riktigt beroendeframkallande. Jag tilltalas verkligen av den lättsamma stämningen och gläds över den värmande humorn. Säsongen har en lugnande effekt och får tittaren på gott humör.
 
Ashton Kutscher är ett välkommet tillskott i serien. 
 
En stor förändring från tidigare säsongen är avsaknaden av Charlie Sheen, som spelat Charlie Harper i tidigare säsonger. Han har nu ersatts med skådespelaren Ashton Kutscher, vilket skapat masshysteri bland seriens fans. Det är dock inget som jag grämer mig över. Den nionde säsongen av Two and a half men visar att serien klarar sig utan honom och att hans uppsägning inte är någon större förlust. Missförstå mig inte – jag tycker mycket om Sheen, men jag anser att Kutscher fyller ut hans skor väl. Det är intressant att lära känna hans karaktär och det känns som att skådespelarbytet blev en välbehövd nystart. Han smälter in i trion på ett naturligt sätt och samstämmer väl med mina favoriter: Jon Cryer och Angus T. Jones.
 
Alla presterar mycket bra, men oftast står Jon Cryer för skratten. 
 
Men nu när serien har hittat en ny protagonist skulle den dessutom behöva hitta några nya skämt att lägga till i sin repertoar. Många av skämten känns nämligen upprepande och skulle därtill behöva visa en högre mognadsgrad, då de flesta anspelar på sex, spyor och pruttar. Serien är som roligast när den frånser sådana ämnen och istället skämtar om exempelvis Alans snålhet eller Jakes brist på hjärnceller.
 
Trots några mindre bra avsnitt är säsongen allt som allt riktigt bra. 
 
Som helhet är den nionde säsongen av Two and a half men mycket behaglig att se på. Kutscher är ett välkommet tillskott, och trots att en del skämt faller platt är det omöjligt att inte låta sig underhållas.
 

Scream Queens, säsong 1

Längd: 9 hrs 30 mins.
Antal avsnitt: 13 stycken.
Åldersgräns: 15 år.
Genre: Komedi, rysare.
Releasedatum: 2016-10-03.
Skådespelare: Emma Roberts, Lea Michele, Abigail Breslin, Keke Palmer, Billie Lourd, Jamie Lee Curtis, Glen Powell, Skyler Samuels, Oliver Hudson etc.
Filmbolag: 20th Century Fox.
 
"En mystisk mördare utklädd till röd djävul sprider skräck inom studentföreningen Kappa Kappa Tau på Wallace-universitetet. Ingen går längre säker. Spänni-ngen tilltar när alla inser att vem som helst kan vara mördaren eller nästa mordoffer."
 
 
Det tog mig lång tid att komma in i Scream Queens. Faktum är att mitt första intryck var ”vad är det här för skit?”. Men otroligt nog vande jag mig vid seriens unika stil och till min stora förvåning hade jag till slut riktigt svårt att slita mig. Det är till största del Emma Roberts (Nerve) förtjänst. Hon är helt briljant i sin roll och levererar sina kvicka repliker med bravur. Tillsammans med charmiga Glen Powell (The Expendables 3) och lysande Jamie Lee Curtis (Freaky Friday) gör hon säsongen riktigt sevärd och får de andra skådespelarna att upplevas som rekvisita.
 
Channel härskar över sina minioner. 
 
Scream Queens är inte en handlingsdriven serie. Det är inte en serie som man följer för mordmysteriets skull. Berättelsen är svag och utdragen, och de många villospåren gör att tittaren förlorar intresset av att ta reda på vem den skyldige är. Men det som gör Scream Queens värd att se är de satiriska skämten. Från början hade jag svårt för seriens sinne för humor. Den är nämligen väldigt överdriven, på gränsen till löjlig. Men sättet den är gjord på är oerhört intelligent. Skarpa skämt levereras i ultrarapid och replikerna är ofta så bisarra att man omöjligen kan undvika att skratta. Ju mer jag tittade, desto mer underhölls jag och till sist kom jag på mig med att njuta helhjärtat. 
 
En seriemördare avrättar föreningens medlemmar en efter en. 
 
Som helhet är den första säsongen av Scream Queens en riktigt unik upplevelse. Fast serien har fler svagheter än jag kan räkna till ser jag med genuin entusiasm fram emot fortsättningen. Emma Roberts är fenomenal och tillsammans med den absurda komiken gör serien intryck.
 

Community, säsong 6

Skapare: Dan Harmon.
Längd: 5 hrs 45 mins.
Antal avsnitt: 13 stycken.
Åldersgräns: 11 år.
Genre: Komedi.
Skådespelare: Joel McHale, Gillian Jacobs, Danny Pudi, Alison Brie, Jim Rash, Paget Brewster etc.
Releasedatum: 2016-04-04.
Filmbolag: Universal Sony.
 
"Välkommen till sista året på Greendale Community College! När Dean Pelton anlitar en byråkratisk kons- ult för att förbättra skolans dagliga verksamhet blir det uppror i gruppen."
 
 
Skådespelarna presterar som alltid riktigt bra: Pudi (Star Trek Beyond), Rash (The Way Way Back) och de andra är helt enkelt lysande. Även härliga Ken Jeong (Baksmällan), som tidigare hållits i skymundan, tar mer plats och har fått riktigt bra material att arbeta med. Den sjätte säsongen av Community visar även upp två nya ansikten: Paget Brew- ster (Criminal Minds) och Keith David (Crash). Båda passar som handen i handsken i sina roller och förändringen hanteras mycket bra av alla inblandade.
 
Jim Rash är lika underbar som alltid. 
 
Dessvärre är jag riktigt besviken på säsongen. Fast den är charmig och smårolig ibland så är den långt ifrån att ha samma humoristiska nivå som tidigare. Handlingen håller inte och det är tydligt att idéerna tagit slut. Dessutom är tempot långsammare och säson- gen känns frånkopplad de föregående delarna. 
 
Ensemblen stärks av de nya skådespelarna. 
 
Den avslutande delen av Community är okej. Skådespelarna levererar starkt och bjuder på en del humor, men säsongen är långt ifrån att vara lika underhållande som de tidigare delarna. 
 

Piff & Puff: Räddningspatrullen, volym 1

Längd: 2 h 9 min.
Antal avsnitt: 6 stycken.
Åldersgräns: barntillåten.
Genre: animerad, äventyr, komedi.
OriginaltitelChip 'n' Dale Rescue Rangers.
Skådespelare: Corey Burton, Peter Cullen, Jim Cumm- ings, Tress MacNeille etc.
Inspelningsår: 1989.
 
"Där det finns fara, finns också Räddningspatrullen! Piff, Puff och deras gäng är modiga nog att möta alla sorters skurkar och smarta nog att lösa vilka mysterier som helst: oavsett om de kämpar mot pirater på havets botten eller jagar en flygande hundkoja."
 
 
Jag följde Piff & Puff: Räddningspatrullen slaviskt när jag var liten. Som barn var det en stor favorit, och blandningen mellan fartfyllda äventyr och humor höll mig fängslad. Nu är jag över tjugo år gammal, och fast spänningen inte är densamma finns charmen kvar.
 
 
Serien följer fem, härliga huvudkaraktärer. Fast protagonisterna Piff och Puff står i cen- trum har samtliga karaktärer utmärkande egenskaper som gör att tittaren förälskar sig i dem: kunniga Pärlan, ostgalne Oskar och modige Zipper gör att gänget känns komplett.
 
 
Därtill har serien medryckande musik och snygga animeringar. Dock är fotot ofta riktigt suddigt och ibland syns knappt vad som är i bild. Endast när man ser saker och ting på nära håll finns en viss skärpa.
 
 
Allt som allt är den första volymen av Piff & Puff: Räddningspatrullen en charmig, ani- merad kriminalserie som underhåller såväl stora som små.
 

Solsidan, säsong 5

Skapare: Ulf Kvensler m.f.
Längd: 220 minuter.
Antal avsnitt: 10 stycken.
Åldersgräns: 7 år.
Skådespelare: Felix Herngren, Mia Skäringer, Johan Rheborg, Josephine Bornebusch, Henrik Dorsin etc.
Release-datum: 2015-12-21.
Filmbolag: SF.
 
"Mickan längtar efter att stå på egna ben, vilket oroar Fredde. Oves nya jobb i Norge gör att han reser den del. Anna och Alex liv puttrar på, de är lyckliga till- sammans. Anna börjar inse att hon kanske lutar mer åt det blåa blocket. Har hon förvandlats till moderattant? Kanske är det dags att flytta in till stan?"
 
En av seriens starkaste faktorer är den stora igenkänningen och det faktum att man som tittare kan relatera till mycket som karaktärerna går igenom. Det blir dessvärre lite väl uppskruvat ibland och i denna säsong blev jag oftare irriterad än road. Istället för att underhållas blev jag frustrerad av karaktärernas konflikträdslor och enerverad av kommunikationsbristen. Att de dessutom mår allmänt dåligt och bråkar genom hela säsongen tog bort den glättiga atmosfären som jag förknippar med Solsidan.
 
Ove och Anette får ofta sin vilja igenom. 
 
Till min stora besvikelse gör den dominanta allvarligheten att säsongen tappar den humoristiska gnista som funnits i tidigare säsonger. Visst finns en del roliga och min- nesvärda scener, men för det mesta misslyckas säsongen med att underhålla: antalet skratt som säsongen frammanade hos mig kan räknas på en hand.
 
Mickans sliskiga psykolog vill att hon skiljs. 
 
Trots skådespelarnas exceptionella prestationer, de charmanta karaktärerna och några riktiga guldkorn till avsnitt är jag besviken på säsongen. Humorn hamnar lite i skym- undan och jag skrattade allt för sällan för att jag skulle känna mig belåten efter avslutet. Beklagligtvis går alltså serien ut med sin svagaste säsong.
 

Hart of Dixie, säsong 3

Skapare: Leila Gerstein.
Längd: 889 minuter.
Antal avsnitt: 22 stycken.
Åldersgräns: 11 år.
Skådespelare: Rachel Bilson, Kaitlyn Black, Jaime King, Cress Williams, Wilson Bethel, Scott Porter etc.
Inspelningsår: 2013.
Filmbolag: Warner Bros.
 
"Medan Zoe Hart försöker återfå sin läkarpraktik, kämpar hennes New Yorker-pojkvän Joel med att smälta in i Bluebell. Lemon och Wade blir affärspar- tners, Lavon kommer närmare AnnaBeth och Georges hjärta krossas igen."

 
Tillgjorda insatser från skådespelarna, ett styltat manus samt en mycket klyschig utformning borde störa mig. Men faktum är att Hart of Dixie är en av mina ”guilty pleasure”-serier, och trots bristerna upplever jag den som en mysig och underhållande. Den tredje säsongen är inget undantag. 
 
Lemon och Zoe nekar att de behöver varandra. 
 
Säsongen har en ofokuserad handling som ofta spårar ur, vilket gör att den uppfattas som spretig. Mycket av det som sker är dessutom förutsägbart och överdrivet, och det ändlösa kärleksdramat är extremt tradigt. Trots det finns dock något oförklarligt som håller intresset kvar. Den lättsamma atmosfären och de charmanta karaktärerna gör Hart of Dixie till en trevlig serie att följa. Fast serien ibland tråkar ut mig bjuder den på så pass många värmande stunder att engagemanget hålls kvar. 
 
AnnaBeth lever sin dröm med Lavon. 
 
Den tredje säsongen av Hart of Dixie har alltså många brister, men genom den varma stämningen och intagande karaktärerna hålls intresset kvar. Ett välskrivet manus lyser med sin frånvaro: ändå är det omöjligt att inte tjusas.
 

Community, säsong 3

Fakta
I den tredje säsongen av Commun- ity spelas huvudrollerna av Joel Mc- Hale, Gillian Jacobs, Danny Pudi, Alison Brie, Ken Jeong, Yvette Nicole Brown, Jim Rash, Donald Glover och Chevy Chase. Säsongen är 468 minuter lång, består av 22 avsnitt och rekommenderas från 11 år. Den släpptes 2013 av Universal Sony.
 
Handling
"Jeff möter en gammal nemesis, Shirley och Pierce kämpar för att starta sitt företag, Abed faller offer för sitt onda alter ego, Troy bestämmer sig för att möta sitt öde på luftkonditioneringsskolan, Annie flyttar och Britta försöker ta reda på vem i gruppen som är en psykopat."
 
Recension
Den tredje säsongen av Community är charmig, lättsam och väldigt underhållande. Genom härliga karaktärer, ett fängslande manus och kreativa skämt hålls tittaren engagerad. Några utfyllnadsavsnitt finns och på grund av att serien ibland försöker för mycket blir den stundtals överdriven och rörig. Men allt som allt är det en förtjusande säsong.
 
Gruppen gör ett gemensamt försök att betala av en skuld. 
 
Community gör frekvent parodier och refererar ofta till kända filmer och tv-serier. Anspelningarna vävs skickligt in i handlingen, är minst sagt underhållande och en av anledningarna till att jag tycker mycket om serien. I denna säsong hänvisas det till bland annat Glee, Batman, The shining, Die hard, Inception, Minority report och Back to the future.
 
Rektorn Pelton är förtjust i att klä ut sig. 
 
Eftersom serien följer relativt många karaktärer är det svårt att fastna för alla, men det finns några guldkorn som sticker ut. Mina favoriter är rektorn, Abed och Chang – som allesammans är karismatiska och underbart humoristiska. Dessvärre har jag svårt för Shirley, Britta och Pierce, eftersom deras brist på tilltalande egenskaper gör att de upplevs som stela.
 
Är Greendale Seven verkligen galna? 
 
En annan anmärkning är att jag gärna skulle vilja se en tydligare röd tråd. Nu är de flesta av avsnitten fristående, och fast det gör att tittaren inte behöver anstränga sig för att hänga med i serien skulle jag vilja att handlingen som helhet förs framåt mer. Just nu känns det som att serien står still och fast avsnitten är underhållande skulle jag vilja bli mer involverad.
 
Pillowtown krigar mot Blanketsburg i en brutal strid. 
 
Allt som allt är den tredje säsongen av Community charmig. De vanligt förekommande filmreferenserna förhöjer helheten och flera av karaktärerna är underbara. Eftersom Community är en trevlig serie som inte kräver mycket av tittaren är den perfekt att slötitta på.
 

The Odd Couple, säsong 1

Fakta
I den första säsongen av The Odd Couple spelar Matthew Perry, Thomas Lennon, Lindsay Sloane, Yvette Nic- ole Brown och Wendell Pierce huvud- rollerna. Säsongen är 247 minuter lång, består av 12 avsnitt och rekommenderas från 7 år. Den släpptes 9 maj 2016 av Paramount.
 
Handling
"Den slarvige men charmige Oscar och pedanten Felix flyttar ihop efter att fruarna lämnat dem. de lär sig att hantera varandras egenheter och det verkar som att de kommer att klara de nya utmaningarna som de ställs inför - såvida de inte har ihjäl varandra först!"
 
Recension
The Odd Couple är som en blek kopia av Två och en halv män. De stereotypiska karaktärerna framför en kontinuerlig ström avhuggna repliker som helt saknar intelligens och kvickhet. Därtill används många gamla skämt som hade passat bättre på Nickelodeon än i en komediserie för vuxna.
 
Oscar stör sig på alla sina vänner. 
 
Dialogerna, händelserna och skämten känns allesammans tillgjorda och får tittaren sällan att skratta. Den komiska slutklämmen som serien har försökt få med på varje uttalad mening upplevs som krystad. Dessutom överanvänds förinspelade skratt: det spelas upp så gott som efter varje replik, som om allt som sägs vore hysteriskt roligt. En del dialoger lyckades roa mig, men de är alldeles för få och har för mycket tid mellan varandra för att de ska ge någon verklig effekt.
 
Pedanten och slusken får det jobbigt när de flyttar ihop. 
 
Jag är oerhört besviken på startfältet med skådespelare. De saknar kemi till varandra och inte ens Matthew Perry (Vänner) presterar särskilt bra. Thomas Lennon (Natt på museet) har ett par stunder i rampljuset men Sloanes (Horrible bosses) Browns (Community) och Pierces (The Wire) prestationer känns tillgjorda och deras karaktärer är så pass underutvecklade att de hade kunnat klippas bort från serien helt och hållet. Dock livar gäster så som Lauren Graham (Gilmore Girls) och Mircea Monroe (Hart of Dixie) upp de scener de är med i.
 
Emily vågar inte berätta om sina känslor för Felix. 
 
Allt som allt är jag missnöjd med den första säsongen av The Odd Couple. Karaktärerna är stereotypiska, skämten krystade och skådespelarna klarar inte av att bära upp det klyschiga manuset. Seriens roande stunder är för få för att lämna ett positivt avtryck.
 

Gilmore Girls, säsong 6

Fakta
I den sjätte säsongen av Gilmore Girls spelas huvudrollerna av Lauren Graham, Alexis Bledel, Melissa Mc- Carthy, Scott Patterson, Kieko Agena, Yanic Truesdale, Liza Wiel, Sean Gunn, Matt Czuchry och Kelly Bishop. Säsongen är 906 minuter lång, består av 22 avsnitt och rekommenderas från 11 år. Den spelades in 2005.
 
Handling
"Vad har hänt med Gilmore-tjejerna? Rory har hoppat av Yale, flyttat in i Emilys och Richards gästhus och krossat Lorelais hjärta. Nu sörjer ena halvan av Lorelai, medan den andra halvan är himlastormande lycklig i sitt förhållande med Luke. Alla vill att mor och dotter ska försonas, men det krävs hjälp från en oväntad utomsocknes för att få det att hända."
 
Recension
Den sjätte säsongen av Gilmore Girls är lika charmig som förväntat. Fast jag inte följt serien särskilt länge får den mig att känna mig hemma. Genom härliga karaktärer, värmande humor och ett intelligent manus underhåller varje avsnitt.
 
Stämningen mellan Rory och Lorelai förblir spänd. 
 
Den karismatiska energin som utstrålas från skådespelarna ger deras karaktärer liv och trovärdighet. De ser ut att genuint trivas i sina roller och levererar sina repliker felfritt. Protagonisterna Lorelai och Rory är lika förtjusande som alltid och fängslar med sina imponerande, rappa dialoger. 
 
Trots alla bråk har Lorelai något att vara lycklig över. 
 
Däremot blir säsongen lite tradig av alla bråk. Alla tjafsar och grälar med varandra, vilket efter ett tag blir  påfrestande att följa. Exempelvis Luke blev så pass tröttsam att jag – trots att jag sedan länge varit ett fan av honom – totalt tappade intresset av honom och istället började heja på Christopher. 
 
Det går upp och ned i Rorys relation med Logan. 
 
Den sjätte säsongen av Gilmore Girls är allt som allt riktigt bra och inger tittaren med den välbekanta, mysiga känslan. De rappa dialogerna i kombination med enastående skådespelarprestationer och ett välskrivet manus ger tittaren en charmant upplevelse. 
 

Community, säsong 2

Fakta
I den andra säsongen av Community är Joel McHale, Gillian Jacobs, Danny Pudi, Yvette Nicole Brown, Alison Brie, Donald Glover, Ken Jeong och Chevy Chase i huvudrollerna. Säsongen är 514 minuter lång, består av 24 avsnitt och rekommenderas från 11 år. Den släpptes 2012 av Universal Sony.
 
Handling
"Den före detta advokaten Jeff Winger har en hel del att lära, och han har kommit till Greendale komvux- skola för att undvika det. Dessvärre är han inte den enda missanpassade på skolan, och desperata personer har en tendens att hitta varandra. Hans påhittade studiegrupp blir en riktig studiegrupp, och någon gång på vägen utvecklas dem till en familj: något som Jeff aldrig velat ha, men som han behöver."
 
Recension
Precis som sin föregångare är den andra säsongen av Community en charmig och underhållande glädjespridare. Den når dock inte upp till den höga ribba som första säsongen satte. Säsongen börjar lite långsamt och avsnittens kvalité varierar mellan att vara förtjusande och onödig utfyllnad. Ett exempel är det obehövliga avsnittet ”Abed’s uncontrollable christmas”. 
 
Annie och Britta konkurrerar mot varandra. 
 
Serien är perfekt för nördar eftersom den grundas på filmreferenser. I denna säsong hänvisas Alien, Sagan om Ringen, Inception, Terminator, Pulp Fiction, Star Wars och många fler. De intelligenta inslagen bidrar med varm humor. Dock blir det för mycket av det goda, och de frekventa parodierna blir ibland för överdrivna och förlöjlig- ande. Med filmreferenserna i fokus tas därtill värdefull tid från seriens egen utveckling.
 
”Abed’s uncontrollable christmas” bidrar inte med mycket. 
 
Tack vare fenomenala insatser fängslar Ken Jeong (Baksmällan), Jim Rash (The Way Way Back) och Danny Pudi (The Pretty One) tittaren. Serien har dock skådespelare jag gärna varit utan: Chevy Chase, Gillian Jacobs och Yvette Nicole Brown, som enligt mig inte bidrar tillräckligt mycket för att bli intressanta. Säsong 2 av Community har dock en hel del minnesvärda gästskådespelare. Bland annat Hilary Duff (Lizzie McGuire), Josh Holloway (Lost), Rob Corddry (What Happens in Vegas), Stephen Tobolowsky (Heroes) och LeVar Burton (Perception) dyker upp.
 
Säsongen präglas av intelligenta parodier. 
 
Allt som allt är den andra säsongen underhållande och sevärd. Upprepande, med några knaggliga insatser och stundtals överdrivna parodier… men ändå härlig. 
 

Community, säsong 1

Fakta
I den första säsongen av Comm- unity är bland annat Joel McHale, Gillian Jacobs, Danny Pudi, Alison Brie, Ken Jeong, Yvette Nicole Brown, Chevy Chase, Donald Glover och Jim Rash i huvudrollerna. Säsongen är ca 540 minuter lång, består av 25 avsnitt och rekommenderas från 11 år. Den spelades in 2009 och släpps av Universal Sony.
 
Handling
"Advokaten Jeff Winger tvingas studera på komvux när han får sin licens indragen av advokatsamfundet. Han hittar på en fejkad studiecirkel i spanska i ett försök att komma nära den vackra men otillgängliga studiekamraten Britta. Jeff har nämligen ljugit för Britta om att han talar flytande spanska, helt i linje med sina hala advokatmetoder."
 
Recension
Innan jag började titta på Community betvivlade jag att det var en serie i min smak. Serien lyckades dock överraska mig och jag är förvånad över min entusiasm: halvvägs genom säsongen var jag hopplöst förälskad. En intressant handling kombineras med genialiska repliker samt charmanta karaktärer, och ger Community potential till att bli en ny favoritkomedi.
 
Jeff förälskar sig i klasskamraten Britta. 
 
Community är en förvånansvärt underhållande serie. På grund av de vanligt före- kommande stereotyperna brukar jag ha svårt för komediserier, men det är något speciellt med Community. Serien är rolig, inte trots att den har klyschor och är överdriven, utan tack vare. Jag trodde aldrig att det skulle komma från mig, men i Community fungerar det verkligen: klichéerna blir en del av seriens charm och uttryck och jag njöt av varje minut.
 
Serien återskapar flera klassiska filmscener.  
 
Den första säsongen av Community börjar lite halvdant men rycker snabbt upp sig. En värmande stämning skapar tillsammans med härligt udda karaktärer (favoriterna är Abed och Chang - har svårare för Britta, Shirley och Pierce) och ett fyndigt manus en lättsam och glädjande säsong. Därtill finns en del minnesvärda gästskådespelare i säsongen, bland annat Lauren Stamile (Grey’s Anatomy), Owen Wilson (Shanghai Knights), Eric Christian Olsen (NCIS: Los Angeles), John Michael Higgins (Pitch Perfect) och Jack Black (Shallow Hal).
 
En hel del välbekanta ansikten dyker upp under säsongens gång. 
 
Säsongen bjuder på en del störtsköna avsnitt och för mig är en personlig favorit paint- ballavsnittet ”Modern Warfare”. Därtill är jag förtjust i filmreferenserna och parodierna som Community tar sig an. Det gör att seriens utförande känns modernt och nyskapande.
 
Galna spanskläraren Chang blev snabbt en favorit. 
 
Genom ett välskrivet manus, humoristiska karaktärer och duktiga skådespelare skapas en roande och avkopplande säsong. Community går emot strömmen och använder sig utav överdrivna klyschor till sin fördel. Resultatet är en mycket trivsam serie.
 

Family Guy, säsong 14

Fakta
I den fjortonde säsongen av Family Guy görs rösterna av bland annat Seth MacFarlane, Alex Borstein, Seth Green, Mila Kunis och Mike Henry. Säsongen är 461 minuter lång, består utav 21 avsnitt och rekommenderas från 15 år. Den släpptes 21 mars 2016 av 20th Century Fox.
 
Handling
"Peter och Quagmire skapar ljuv musik tillsammans, Stewie återföds in i ett brittiskt överklasshem och familjen Griffin sörjer sin älskade jycke."
 
Recension
Efter att ha sett ytterligare en säsong utav Family Guy är det dags att möta verkligheten och inse att tiden att skiljas åt är kommen. Jag klarar helt enkelt inte av mer. Att den är barnslig, enfaldig och överdriven kan jag acceptera: men dess smaklöshet får det att krypa i min hud.
 
Peter och Quagmire börjar att sjunga tillsammans. 
 
Som den ointelligenta serie Family Guy är saknar den helt kvickhet och vett. De så kallade ”skämten” upprepas och resulterar i en enformig säsong. Därtill är händelserna ofta osammanhängande och meningslösa då världen helt saknar tydliga fysikaliska lagar. Intresset slocknar på grund av att inget som sker är bestående. 
 
Hunden Brian och babyn Stewie gör planer ihop. 
 
Karaktärerna saknar angenäma personlighetsdrag: som bäst är de oförståndiga, gnälliga och omogna. Dessvärre är det inte säsongens värsta aspekt. Det som gör den så bedrövlig är den fullständiga avsaknaden av respekt. Seriens skämt är vulgära, råa och allmänt förolämpande. Spratten går överstyr och att den skojar om självmord, misshandel, rasism och djurplågeri tycker jag är vidrigt. Jag kan hantera grov humor, men här går alldeles för långt och jag förstår inte hur tittare kan finna det underhållande.
 
Family Guy gör egna versioner av några klassiska sagor. 
 
Allt som allt var den fjortonde säsongen av Family Guy droppen. Den är stundtals underhållande, men som helhet är serien alldeles för frånstötande för att jag ska kunna försonas med den. 
 

Two and a Half Men, säsong 8

Fakta
I den åttonde säsongen av Two and a half men är Charlie Sheen, Jon Cryer, Angus T. Jones, Conchata Ferrell, Holland Taylor och Melanie Lynskey i huvudrollerna. Säsongen är 323 minuter lång, består utav 16 avsnitt och rekommenderas från 11 år. Den spelades in 2011.
 
Handling
"Charlie har ett problem: Rose. Innan var hon helt galen i Charlie. Nu är hon gift och förbjudet område, det vill säga helt oemotståndlig för kärlekstörstiga Charlie. Han, hans hopplösa bror Alan och talanglösa brorson kämpar med livets vardagliga aktiviter."
 
Recension
Den åttonde säsongen är en klar förbättring från den energilösa föregångaren. Den bjuder på värmande underhållning, minnesvärda skämt och en del karaktärsutvecklingar. Trots att säsongen egentligen inte tillför något nytt till serien är det ett trevligt tillskott.
 
Charlie får fnatt när han får reda på sin dejts ålder.
 
Säsongens stjärnor är Melanie Lynskey (Over the garden wall), Jon Cryer (Pretty in pink) och Holland Taylor (Spy kids). De är väldigt naturliga i sina roller och bjuder karismatiskt på sig själva. Även det nya tillskottet Courtney Thorne-Smith (Ally McBeal) levererar, och tack vare hennes och Graham Patrick Martins (Anna Nicole) närvaro känns det som att serien börjar utvecklas till det bättre. 
 
Däremot har Charlie Sheen (Anger management) slutat tilltala mig. Tidigare gillade jag honom mycket men de senaste säsongerna har han inte tillfört något till serien. Hans skådespeleri har dessutom blivit konstlat. Ärligt talat ser jag fram emot att se hur serien blir utan honom och jag hoppas att det ger den nytt liv.
 
Guldgrävaren Courtney återvänder till Charlies öppna armar.
 
Den åttonde säsongen av Two and a half men är ett lättsamt och trevligt tidsfördriv. Serien håller sig till det den är van vid och det fungerar. Man underhålls, utan att skratta. Charmas, utan att förälska sig. Two and a half men är allt som allt en trivsam serie, men att ta ut svängarna mer skulle göra den gott.
 

The Simpsons, säsong 4

Fakta
I den fjärde säsongen av The Simpsons görs rösterna av bland annat Dan Castellaneta, Julie Kavner, Nancy Cartwright, Yeadley Smith, Hank Azaria och Harry Shearer. Säsongen är 552 minuter lång, består av 22 avsnitt och rekommenderas från 7 år. Den spelades in 1992.
 
Handling
"Bart förbjuds se den nya Itchy och Scratchy-filmen, Marge hamnar i fängelse. Homer startar en snöplogsfirma, Lisa hanterar ovälkommen romantik, och Maggie säger sitt första ord."
 
Recension
Den fjärde säsongen utav tv-serien The Simpsons är utan tvekan den hittills bästa. Med värmande humor och charm bjuder den på glädjande underhållning. Konceptet är lättsamt och handlingen enkel att hänga med i. Men förutom att vara mysig så är den också riktigt intelligent.
 
Den dåliga bildkvalitén kompenseras av det starka innehållet.
 
Säsongen innehåller en hel del vågade, subtila satirer och vulgära skämt. Deras diskretion gör att man som tittare känner sig skarpsinnig för att ha upptäckt dem och därmed uppskattas de ännu mer. Ett exempel är när Smither, i avsnittet ”Treehouse of Horror III”, säger I think women and sea men don’t mix. Säsongen omfattar även en del smarta kulturella referenser.
 
Säsongen bjuder på en hel del underhållande och satiriska avsnitt.
 
I animerade serier är det lätt att glömma bort de fantastiska skådespelarna som faktiskt ligger bakom rösterna. I The Simpsons ger de allesammans exemplariska insatser och som tittare tänker man inte alls på att samma skådespelare gör flera röster.
 
Något som dock störde mig väldigt mycket – och som egentligen inte har med serien att göra – är DVD:ernas menyer. Varje gång man klickar någonstans spelas en liten animation upp. Den är bara runt 10 sekunder lång, men frustrationen växer när man ska klicka sig in på ”extras-language-svensk text-spela avsnitt” och animationen spelas för varje klick. Aaah!
 
Säsongen omfattar seriens tredje "Treehouse of horrow"-avsnitt.
 
Allt som allt är den fjärde säsongen av The Simpsons en mycket trevlig säsong. Det känns som att det är säsongen där serien på riktigt tar fart och får sin klassiker-status.
 

The Big C, säsong 4

Fakta
I den fjärde och sista säsongen av The Big C är Laura Linney, Oliver Platt, Gabriel Basso, John Benjamin Hickey, Gabourey Sidibe, Phyllis Somerville, Kathy Najimy och Connie Ray i huvudrollerna. Säsongen är 216 minuter lång, består utav 4 avsnitt och rekommenderas från 11 år. Den spelades in 2013.
 
Handling
"Cathy Jamison beslutar att avsluta kemoterapin och återförenas med sin familj. Med sina sista krafter försöker hon strukturera tillvaron så att de hon lämnar bakom sig får det bra när hennes tid tagit slut."
 
Recension
Genom serien har vi lärt känna karaktärerna och vid det här laget känns de nästan som ens egen familj. Den förståelse och affektion man har för dem är genuin och gör tittaren deltagande i händelserna. Det fångar in en vid första avsnittet och håller en engagerad till slutet. I tidigare säsonger har jag inte alls tyckt om sonen Adam, men till min förvåning växer han i denna. Hans tidigare fräcka attityd byts här till ett mer omtänksamt tillvägagångssätt, vilket är betydligt trevligare att se på.
 
Cathy vill inte vara en börda för sin familj och flyttar därför in på hospice.
 
Föga förvånande kunde jag inte hindra tårarna från att falla. Fast vägen som serien tar är någorlunda förutsägbar hindrar det inte den från att förmedla en intim uppriktighet som träffar rakt i hjärtat. Säsongen är därtill aningen tyngre än tidigare säsonger. Fast den har kvar den värmande och underhållande humorn så handskas den med Cathys försämring, vilket resulterar i en lite mörkare säsong.
 
Vid sin sida har hon sin överraskande stöttande son.
 
Skådespelarna är verkligen hängivna sina roller och lever ut dem med en stor inlevelse. De är allesammans mästerliga och framförandena är övertygade. Min favorit är John Benjamin Hickey (Flags of our Fathers) som spelar brodern Sean – hans rappa repliker och charmerande humor är rent utav förtjusande.
 
På inrättningen för människor i livets slutskede tvingas Cathy bevittna flera dödsfall.
 
Helhetsmässigt är säsongen en bra avrundning på serien. Jag hade dock hoppats på ett lite mer slagkraftigt avslut. Fast det minst sagt var berörande så var det ingenting som slog mig med häpnad och förvånade mig. Personligen hade jag velat se seriens sista minuter ur ett annat perspektiv än det som visades.
 
Familjen - Adam, Sean, Andrea och Paul - delar Cathys livsglädje.
 
Allt som allt är The Big C en fantastisk serie som jag rekommenderar varmt. Den överflödar tittaren med kärlek, omtanke och lärdomar om livet. Trots att serien tar upp tuffa ämnen förlorar den aldrig glimten i ögat. Söker du en tv-serie som både får dig att skratta och gråta har du funnit rätt.
 

Hart of Dixie, säsong 2

Fakta
I den andra säsongen av Hart of Dixie är Rachel Bilson, Jaime King, Wilson Bethel, Scott Porter, Tim Matheson, Cress Williams och Kaitlyn Black i huvudrollerna. Säsongen är 891 minuter lång, består av 22 avsnitt och rekommenderas från 11 år. Den spelades in 2012.
 
Handling
"Kärleken tar över en liten stad i södern när den begåvade Dr. Zoe Hart från New York flyttar in. Hon tvingas balansera ansvaret från sin läkarmottagning mot den spännande bartendern Wade Kinsella, den sexige advokaten George Tucker och en het, ny doktor. Samtidigt är borgmästaren Lavon Hayes inblandad i en pyrande valskandal."
 
Recension
Hart of Dixie är en tv-serie som jag har svårt att bilda mig en åsikt om. Jag tycker att det är en trevlig och charmant serie, men samtidigt är den tröttsam och omständlig. Den mysiga atmosfären fängslar, medan de överdrivna klyschorna stöter ifrån.
 
Zoe och Lavon förblir goda vänner.
 
Skådespelarnas utstrålning värmer upp och mellan de flesta finns bra dynamik. Rachel Bilson (The O.C.) presterar väl, men jag kan inte undgå att störa mig på hennes karaktär: Zoe. Hon uppfattas ofta som omogen och hycklande, och har dessutom en attityd som nästan alltid förvärrar de situationer som hon ger sig in på. Det blir enerverande och påfrestande att se på. Något jag däremot tycker är mycket underhållande är Lemon och hennes intriger.
 
Dramat fortsätter: väljer Zoe Geroge eller Wade?
 
Hart of Dixie är alltså en serie jag är väldigt neutralt inställd till. Den är trevlig, charmig och behaglig, men samtidigt överdriven och omständlig. Karaktärsarken är av varierande intresse och serien blir aningen tröttsam ibland, men den mysiga stämningen fängslar och får en att vilja se mer. Därtill hoppas jag att kärleksdramat tar slut i nästkommande säsong.
 

Ack Värmland, säsong 1

Fakta
I den första säsongen av Ack Värmland är Mia Skäringer, Ida Hallquist, Bengt Alsterlind, Björn Starrin, Lotta Tejle, Johan Östling och Sussie Ericsson i huvudrollerna. Säsongen är 220 minuter lång, består av 10 avsnitt och rekommenderas från 15 år. Den släpptes 18 januari 2016 av Noble Entertainment.
 
Handling
"När Anette blir uppsagd från sitt jobb bestämmer hon sig för att starta fotvårdssalongen Anettes fötter och anställer sin arbetslösa dotter Fanny som företagets ekonomiansvarige. Snart visar det sig att både Anette och Fanny är gravida och då flyttar deras pojkvänner in i Anettes hus."
 
Recension
Ack Värmland är en störtskön serie. Med varm humor och ett verkningsfullt manus ger den upphov till en hel del skratt. Det är faktiskt en av de bättre komedieserierna jag sett på länge och jag ser mycket fram emot en fortsättning.
 
Anette startar en fotvårdssalong och anställer sin dotter.
 
Karaktärerna är minst sagt härliga och som tittare kan man relatera till många av dem. Mia Skäringer (Solsidan) är superb i rollen som Anette och debutanten Ida Hallquist imponerar stort. Johan Östling (Mammas pojkar) är underbar som Ola. Skådespelarprestationerna är generellt över förväntan och insatserna är helhjärtade. Alla känns bekväma i sina roller och framför sina repliker med excellens.
 
Ola och Pontus går igenom förlossningarnas eventuella krissituationer.
 
Även de mindre, återkommande karaktärerna är en fröjd att följa. Det äldre paret som bor grannar med familjen är minst sagt underhållande: deras ständiga fixering vid Anettes sexliv roar starkt. De enda karaktärerna som jag tycker att serien skulle klara sig bättre utan är Solbritt, Janne och Bea – dem blev jag mest irriterad på. Tyvärr drar de ned helhetskänslan.
 
Anette tvingas hantera en rad svårigheter efter varandra.
 
Ack Värmland är en förvånansvärt bra serie. Med förtjusande karaktärer, många skratt och starka skådespelare fängslar den från första till sista avsnittet. Dialekten och miljön tillför en hel del värme och tillsammans gör alla komponenter Ack Värmland till en mysig och amusant serie. Jag ser mycket fram emot nästkommande säsong.
 

Gilmore Girls, säsong 5

Fakta
I den femte säsongen av Gilmore Girls är Lauren Graham, Alexis Bledel, Scott Patterson, Keiko Agena, Yanic Truesdale, Kelly Bishop, Edward Herrmann, Melissa McCarthy, Sean Gunn och Matt Czunchry i huvudrollerna. Säsongen är 912 minuter lång, består av 22 avsnitt och rekommenderas från 11 år. Den spelades in 2004.
 
Handling
"Lorelais Dragonfly Inn blir en enorm succé. Och Lorelais romans med Luke får temperaturen att stiga i Stars Hollow. För Rory kraschar college, killar och karriärplaner går upp i rök, vilket får livet att svikta den en gång självsäkra flickan med guldbyxorna."
 
Recension
Efter den första säsongen av Gilmore Girls var jag måttligt imponerad och därför trodde jag att nästkommande säsonger inte skulle vara mycket bättre. Varje säsong har dock överträffat den tidigare och den femte är min nuvarande favorit. Med ett otroligt starkt manus är det den mest gripande säsongen hittills.
 
Rory och Lorelai möter på problem som påverkar deras relation.
 
En av anledningarna till att jag fastnade för säsongen är för att karaktärsutvecklingen tas till en helt ny nivå. Både stora och små karaktärer förändras och framåtskridandena får serien att kännas dynamisk och levande. Jag har alltid tyckt om Rory men den person hon utvecklas till i denna säsong är någon jag kan relatera till. Hennes perfekta fasad spricker och hon tvingas hantera osäkerhet och livets tuffare sida. Att följa felfria Rory har varit fantastiskt, men hennes karaktärsförändring är ett nödvändigt ont för att göra hennes karaktär mer realistisk och mänsklig. Hur den sedan påverkade relationen till Lorelai skapade ett kraftfullt och berörande slut på säsongen.
 
Snö är Lorelais stora passion. Och kaffe, såklart.
 
Dosen av drama har definitivt ökat i serien men Gilmore Girls har ändå kvar den varma humorn i form av intelligenta och rappa dialoger mellan karaktärerna. Förutom huvudpersonernas kvicka repliker är en stor favorit Kirk, som bjuder på en stor del av underhållningen. Även mängden romantik tilltar i säsongen och bidrar till den lättsamma, mysiga känslan.
 
Livet på college gör Rory mer impulsiv.
 
Skådespelarna är som alltid enastående och de känns allesammans naturliga i sina roller. Deras karismatiska och trovärdiga prestationer markerar ingen skillnad mellan dem som skådespelare och karaktärer, utan de är sina roller. Vare sig de är i en huvudroll eller sidroll så ger de mycket minnesvärda intryck.
 
Rivalitet uppstår mellan Lorelais uppvaktare.
 
Som helhet älskade jag den femte säsongen av Gilmore Girls. Vissa avsnitt är självfallet bättre än andra, men som en enhet är det en lysande säsong. Karaktärerna har utvecklats enormt och med en blandning av humor och drama fängslar den tittaren från första till sista avsnittet. 
 

RSS 2.0