Two and a half men, säsong 12

Längd: 5 hr 21 min.
Antal avsnitt: 15 stycken.
Åldersgräns: 15 år.
Genre: Komedi.
Skådespelare: Ashton Kutscher, Jon Cryer, Conchata Ferrell, Maggie Lawson, Edan Alexander, Holland Taylor, Courtney Thorne-Smith, Melanie Lynskey.
Releasedatum: 7 september 2015.
 
"Walden Schmidt och sambon Alan Harper kämpar för att vara goda förebilder åt sitt fosterbarn Louis, samtidigt som de passar på att göra killiga grejer de gillar."
 
 
 
 
 
 
Two and a half men har tappat en hel del sedan serien startade, och nu är det hög tid för den att ta slut. Den tolfte säsongen kommer inte med något nytt, utan fortsätter på samma enformiga men likväl urspårade sätt. Visst blir det några fniss, men allt som allt är det helt enkelt inte roligt.
 
Alan och Walden gifter sig och adopterar Louis. 
 
Jag tycker mycket om både Cryer och Kutscher, och vill därför av hela mitt hjärta tycka om serien. Men det är bara att inse att de inte har vad som krävs för att bära upp den papperstunna handlingen. Det är egentligen inget fel på deras insatser, men de får helt enkelt inget att arbeta med.
 
Familjen samlas för att diskutera männens relation. 
 
Som helhet är den tolfte säsongen en besvikelse. Den bygger upp mot en klimax som aldrig kommer, och när eftertexterna rullar efter sista avsnittet kan jag inte undgå att känna ”vad det här allt?”. Det finns ingen riktig payoff, och det känns som att serien laddat upp för absolut ingenting.
 

Gilmore Girls: A year in the life

Längd: 5 hr 53 min.
Antal avsnitt: 4 stycken.
Åldersgräns: 11 år.
Genre: Komedi, drama.
Skådespelare: Lauren Graham, Alexis Bledel, Scott Patterson, Kelly Bishop, Matt Czuchry, Sean Gunn.
Releasedatum: 27 november 2017.
Distributör: Warner bros.
 
"Lorelai driver fortfarande Dragonfly Inn, och bor nu med Luke. Hennes dotter Rory är 32 år och försöker få fart på sin karriär samtidigt som hon har problem med ex-pojkvänner. Matriarken Emily försöker vänja sig vid livet som änka. De konfronterar olösta konflikter och för förtroliga samtal om livet."
 
 
 
Gilmore girls: A year in the life spelades in ungefär nio år efter att originalserien lades ner, och utspelas ett decennium efter de avslutande händelserna. Ändå känns det som att jag knappt hunnit blinka. I samma sekund som första avsnittet började kände jag mig… hemma. Och den känslan försvann aldrig. A year in the life är en underbar fortsättning, och lyckas återfånga magin från tidigare säsonger.
 
Vi får följa Lorelai och Rory under ett helt år. 
 
Om du har sett och gillat Gilmore girls finns ingen tvekan om att du kommer att tycka om A year in the life. Den har samma mysiga stämning, vackra handling och intelligenta dialoger. Skådespelarna har samma fantastiska kemi till varandra, och trollbinder med sina dynamiska porträtteringar. Visst har karaktärerna förändrats – tio år har trots allt gått sedan vi såg dem senast – men de har kvar charmen som fick mig att förälska mig i dem i första taget.
 
Efter ett decennium vill Lorelai utveckla relationen med Luke. 
 
Gilmore girls har alltid varit rolig, och det är A year in the life också. Avsnitten värmer in på djupet och flera gånger skrattade jag så att jag höll på att storkna. Men det som förvånade mig var hur mycket serien berörde. Karaktärernas konflikter och tragedierna som de tar sig igenom blev till ett känslomässigt crescendo. Flera gånger kom jag på mig själv med att torka bort tårar från kinden.
 
Paris och Rory besöker sin gamla skola. 
 
Den enda ”svagheten” som jag noterade är att A year in the life är mer självupptagen är originalserien. Jag vet inte hur jag bättre kan förklara det. Sättet som skådespelarna visas upp på känns lite väl demonstrativt och krystat. Men ärligt talat kunde jag inte bry mig mindre. Fast det blev lite underligt kunde jag inte undgå att gilla det. Gilmore girls skulle kunna vara hur egenkär som helst: jag skulle ändå älska det.
 
Familjen genomgår både lycka och tragedi. 
 
A year in the life är en mysig och glädjefylld efterföljare till Gilmore girls. Den gjorde mig rent utav lycklig, och lyckades besvara frågor som jag inte ens visste att jag hade. Dessutom är fördelningen mellan hjärtevärmande och hjärtekrossande stunder perfekt balanserat. Cliffhangern i slutet (tillsammans med Grahams kommentar i Pratar som fort jag kan) får mig därtill att tvivla på att detta är slutet.
 

The Big Bang Theory, säsong 10

Längd: 7 hr 50 min.
Antal avsnitt: 24 stycken.
Åldersgräns: 15 år.
Genre: Komedi.
Skådespelare: Johnny Galecki, Jim Parsons, Kaley Cuoco, Simon Helberg, Kunal Nayyar, Mayim Bialik.
Releasedatum: 9 oktober 2017.
Distributör: Warner bros.
 
"Leonard och Penny finner sig själva i ett repetitivt mönster när de återskapar sitt bröllop. Sheldon och Amy experimenterar med att bo ihop. Howard och Bernadette förbereder babyns ankomst, och Raj erbjuder föräldraråd - vare sig de vill det eller inte."
 
 
 
 
The big bang theory är en av mina favoriter. Det är en underhållande och lättsam serie, som är behaglig att sträcktitta på. Fast serien på senare tid har tappat lite av den kreativitet och nördighet som gör serien speciell, väcker den tionde säsongen många skratt. Det är dessutom underbart att återigen få se karaktärerna: Sheldon är min bae.
 
Bernadette och Howard väntar barn. 
 
Säsongen är dock ojämn och den har några utfyllnadsavsnitt som inte bidrar med särskilt mycket. Dessutom störde jag mig rätt mycket på Raj, som i mitt tycke bara var charmig när han inte kunde prata med kvinnor i seriens början. Nu är han mest ett störande moment som jag allra helst skulle vilja ha bort.
 
Sheldon börjar lära sig förförelsens konst. 
 
Allt som allt tycker jag mycket om den tionde säsongen av The big bang theory. Visst börjar serien tunnas ut, men den underhåller icke desto mindre. Säsongen bjuder på många skratt och en riktigt fin säsongsfinal.
 

Shameless, säsong 2

Längd: 10 hr 2 min.
Antal avsnitt: 12 stycken.
Åldersgräns: 15 år.
Genre: Drama, komedi.
Skådespelare: William H. Macy, Emmy Rossum, Shanola Hampton, Jeremy Allen White, Joan Cusack, Emma Kenney, Cameron Monaghan.
Inspelningsår: 2012.
 
"Familjen Gallagher saknar måhända pengar till hyra och toalettpapper, men där finns mycket hjärta."
 
 
 
 
 
Shameless är en väldigt annorlunda serie, som inte direkt liknar något annat som jag har sett. Den är lika delar underhållande som bisarr, och fast den på något sätt känns mer autentisk än många andra tv-serier har jag svårt att avgöra vad jag egentligen tycker om den.
 
 
Å ena sidan älskar jag castingen. Shameless är oerhört välspelad, och skådespelarna imponerar verkligen i varje avsnitt. Men samtidigt har jag svårt för karaktärerna. Visserligen älskar jag Fiona och Sheila, men de andra upplever jag som rätt platta. Det känns inte som att vi kommer dem särskilt nära och jag kommer på mig själv med att aldrig riktigt bry mig om dem. Detta gäller speciellt Frank, som jag har väldigt svårt för. Jag tål verkligen inte hans osympatiska stil och tror att serien skulle bli starkare utan honom.
 
 
Som helhet tycker jag ändå om den andra säsongen av Shameless. Jag gillar de starka relationsbanden mellan karaktärerna, seriens humor och konceptet med att följa en familj som lever på begränsade tillgångar. Men samtidigt tröttnar jag snabbt när det blir för mycket kaos (exempelvis fester, alkohol, droger etc).
 

Two and a half men, säsong 11

Längd: 7 hr 32 min.
Antal avsnitt: 22 stycken.
Åldersgräns: 11 år.
Genre: Komedi.
Skådespelare: Jon Cryer, Ashton Kutcher, Courtney Thorne-Smith, Conchata Ferrell, Amber Tamblyn.
Inspelningsår: 2013.
 
"Strandhuset i Malibu har blivit ödsligt för miljardentreprenören Walden Schmidt och hans snyltande huspartner Alan Harper. Men inte länge till. Alans tidigare okända brorsdotter Jenny stormar in med en samling festsugna damer i släptåg, vilket blir upptakten till nya galna upptåg och möten."
 
 
Two and a half men har sakta men säkert blivit allt sämre. Fast den elfte säsongen har några ljusglimtar, finns ingen tvekan om att det är seriens sämsta säsong hittills. Two and a half men har nästan helt slutat vara rolig, just på grund av att handlingen vid det här laget är så grymt urvattnad. De fantasilösa skämten får på sin höjd fram några fniss, men oftast är de för vulgära och taktlösa för att jag ska underhållas.
 
Grabbarna får konkurens om tjejerna när lesbiska Jenny flyttar in. 
 
I den här säsongen är inte Jake med. Istället introduceras en ny karaktär: Jenny, som är den avgångne Charlies dotter. Jag såg fram emot att se en ny karaktär fräscha upp serien, men det visade sig Jenny verkligen inte var rätt person för det. Jag hade nämligen svårt för henne redan från första avsnittet. Sättet som hon kommer in i serien på känns oerhört ansträngt, och nästintill desperat. Att hon dessutom knappt gör mer än att dricka och ligga runt gör henne till en riktigt tråkig karaktär att följa.
 
Walden lyckas inte få ut Alan ur huset. 
 
Men säsongen är inte katastrofal. Första halvan är rätt dålig, men den blir faktiskt roliga framåt slutet. Där skiftar fokus återigen tillbaka till Alan, och jag underhölls förvånansvärt mycket av parallellen där han antar identiteten som Jeff Strongman. Det var just detta som hindrade säsongen från att bli ett bottennapp.
 
Den elfte säsongen är alltså en färglös kopia av tidigare delar. Den bidrar inte direkt med något nytt, utan upprepar bara sådant som vi redan har sett dussintals gånger tidigare. Det är tur att Strongman-parallellen fanns med, annars skulle serien har sjunkit snabbare än en sten.
 

Gilmore Girls, säsong 7

Längd: 14 hr 43 min.
Antal avsnitt:
Åldersgräns: 11 år.
Genre: Komedi, drama.
Releasedatum: 2007-11-07.
Skådespelare: Lauren Graham, Alexis Bledel, Keiko Agena, Scott Patterson, Kelly Bishop, Edward Herrmann, Melissa McCarthy, Liza Weil, Sean Gunn.
 
"Rory tar examen, Lane väntar barn och efter drygt 20 år som ensamstående mamma gifter sig Lorelai till sist. Men med vem?"
 
 
 
 
Den sjunde säsongen av Gilmore Girls är helt underbar. Med humor, intelligens och en stor dos charm sveper den in tittaren i en kokong av kärlek, och får en att känna sig hemma och tillfreds. Det är något med den mysiga stämningen som får mig på fall, och det är ytterst få serier som lyckas få mig att må så bra som denna.
 
Efter många års studier tar Rory examen. 
 
Precis som tidigare säsonger är den sjunde delen av Gilmore Girls glädjefylld och lätt att relatera till. Karaktärerna känns så verkliga, och livskriserna som de går igenom har hög igenkänningsfaktor. Dessutom är relationen mellan Lorelai, Rory, och egentligen hela staden Stars Hollows fantastiskt älskvärd och inspirerande.
 
Lorelai måste välja mellan Luke och Christopher. 
 
Som helhet är Gilmore Girls ett spektakulärt drama med duktiga skådespelare, klockren humor och mycket hjärta. Jag är väldigt entusiastisk över att se A year in the life (2016), och vågar inte riktigt tänka på att serien sen är slut.
 

Divorce, säsong 1

Längd4 hr 27 min.
Antal avsnitt: 10 stycken.
Åldersgräns: 11 år.
Genre: Komedi, drama.
Releasedatum: 2017-05-08.
Skådespelare: Sarah Jessica Parker, Thomas Haden Church, Molly Shannon, Charlie Kilgore, Talia Balsam.
Distributör: Warner Bros.
 
"Frances har börjat omvärdera sitt liv och förhållandet till Robert - hennes man sedan tio år och far till deras två barn. Hon inser snabbt att en smärtfri separation och nystart är lättare sagt än gjort."
 
 
 
Komedi? I vilken värld är Divorce en komedi? Rätta mig om jag har fel, men jag trodde att komedier skulle vara roliga? Den första säsongen av Divorce har ingen som helst humor och för att vara en så kallad ”komedi” är den ruggigt tråkig. Det är faktiskt en rätt deprimerande serie, och inte på ett ”åh-vad-jag-berörs”-sätt, utan snarare att den drar ner tittaren i en värld av självömkan och ytlighet.
 
Separationen blir allt annat än smärtfri när rivaliteten sätter igång. 
 
Det första som slår mig när jag tittar på Divorce är hur blek den är. Fotot består av blaskigt grå färger, skådespelarna är uttryckslösa och serien utstrålar ingen som helst energi. Den intetsägande handlingen rör sig långsamt framåt och manuset saknar kreativitet. Dessutom är de okomplicerade karaktärerna riktigt irriterande. De beter sig rent utav förskräckligt mot varandra, och speciellt protagonisten Frances framstår som en hemsk person då hon hela tiden ljuger och försöker rättfärdiga sina hycklande handlingar.
 
Frances är inte någon som jag skulle vilja vara vän med. 
 
Den första säsongen av humorlösa Divorce gör inget vidare intryck. Det finns egentligen ingen och ingenting att gilla, och jag är förvånad över hur en serie med så lite hjärna och hjärta blivit förnyad för fler säsonger. Den är långt under HBO:s vanliga standard.
 

Two and a half men, säsong 10

Längd: 7 hr 44 min.
Antal avsnitt: 23 avsnitt.
Åldersgräns: 15 år.
Genre: Komedi.
Releasedatum: 2013-10-09.
Skådespelare: Jon Cryer, Ashton Kutcher, Angus T. Jones, Conchata Ferrell, Cortney Thorne-Smith.
 
 
"Livet verkar perfekt för Walden och Alan. Men när Waldens flickvän säger nej till hans frieri hamnar han i en nedåtgående spiral som bara Alan och hans son Jake kan hjälpa honom ur. Deras sexkapader skapar ytterligare ett dråpigt år strandhuset."
 
 
Jag har alltid tyckt att Two and a half men är en småcharmig och upplyftande serie. Dessvärre tappar den mycket av sin karaktäristiska humor i den tionde säsongen. Trots att den har en del klockrena repliker som får det att bullra av skratt är det tydligt att serieskaparna fått slut på kreativitet. Handlingen har blivit urvattnad, och de flesta skämten anspelar fantasilöst på sex, vilket i längden både blir osmakligt och tråkigt. Som bäst är Two and a half men när den driver med Alans snålhet eller Jakes dumhet, men dessa används inte alls lika flitigt som tidigare.
 
Vi får se allt mindre av Angus T. Jones. 
 
Ytterligare anledning till att Two and a half men inte håller samma kvalité längre är skådespelarna. Ashton Kutscher, Jon Cryer och Conchata Ferrell är de enda frekvent återkommande ansiktena som syns i säsongen. Vi får se ytterst lite av Melanie Lynskey, Holland Taylor, Marin Hinkle, Angus T. Jones och de andra ursprungliga skådespelarna. De få avsnitt som de är med i är guld värda, men utan dem känns serien ofta tom, energilös och ansträngd. Trots att huvudrollsinnehavarna är duktiga har de svårt att bära upp serien helt på egen hand. 
 
Cryer och Kutscher försöker desperat hålla serien uppe själva. 
 
Trots att den tionde säsongen av Two and a half men både är lättsam och smårolig når den alltså inte alls upp till samma kvalité som tidigare säsonger haft.
 

New Girl, säsong 1

Längd: 8 hr 22 min.
Antal avsnitt: 24 stycken.
Åldersgräns: 11 år.
Genre: Komedi.
Releasedatum: 2013-05-15.
Skådespelare: Zooey Deschanel, Jake Johnson, Max Greenfield, Hannah Simone, Lamorne Morris.
 
"Efter ett jobbigt uppbrott flyttar den frimodiga optimisten Jess in hos tre ungkarlar, som har nog med egna problem. Winston är en före detta indrottsman, Nick har hoppat jurudikstudierna och Schmidt vill bli sedd som tjejtjusare, men är egentligen kär i sig själv."
 
 
 
Jag har velat se New Girl hur länge som helst, och var verkligen inställd på att tycka om serien. Men helt ärligt förstår jag inte riktigt varför den har fått så många lovord. Visst, skådespelarna är helt okej och vissa scener är smått charmiga – men bortsett från det tycker jag faktiskt att den första säsongen av New Girl är rätt tråkig och opersonlig.
 
Jess och vännen Cece grälar om killar. 
 
Något som jag har väldigt svårt för är seriens överdrivenhet. Omogna skämt varvas med skrikiga karaktärer, och det blir helt enkelt för mycket för min del. Jag upplever dessutom att serien saknar verklig substans, och förstår inte heller vad som anses vara roligt. Är det mängderna med sexuella stereotyper? De oräkneliga klyschorna? Eller kanske de krystade dialogerna som får håret att resa sig på armarna? Jag underhålls i alla fall inte, och bortsett från ett litet leende här och var så såg jag mest fram emot att säsongen skulle ta slut.
 
I ett försök att göra sitt ex svartsjuk låtsas Nick att han är med Jess. 
 
Den första säsongen av New Girl är alltså ingen större hit. Den lättsamma serien passar visserligen utmärkt till att ha i bakgrunden medan man gör annat, men på grund av ett platt och innehållslöst manus engageras tittaren inte tillräckligt för att behålla ett genuint intresse rakt igenom. Eftersom många serier blir bättre med tiden kommer jag att ge New Girl en ny chans, men håller inte den andra säsongen måttet så kommer jag tveklöst att släppa taget. Livet är för kort för att tvinga sig igenom mediokra serier.
 

Morran och Tobias

Längd: 1 hr 56 min.
Antal avsnitt: 4 stycken. 
Åldersgräns: 7 år.
Genre: Komedi.
Releasedatum: 2015-12-14.
Skådespelare: Johan Rheborg, Robert Gustafsson.
 
"Morran och sonen Tobias befinner sig i samhällets utkant. De har sålt en bit land till kommunen och fått möjlighet att flytta tillbaka till deras torp i Trosa under en månads tid. Det är många känslor som rivs upp när bohaget ska packas upp och under mötet med det gamla livet i huset."
 
 
 
Fast den svenska tv-serien Morran och Tobias inte når några spektakulära höjder, är det svårt att inte fastna för den. Vissa av situationerna som de underliga karaktärerna hamnar i går absurt nog att relatera till, och de slagkraftiga skämten väcker många skratt. Trots att serien ofta tar ut svängarna för mycket och blir överdriven, kom jag på mig själv med att ivrigt se fram emot mer.
 
Morran berättar om hennes och sin sons vardag. 
 
DVD-utgåvan av Morran och Tobias skiljer sig lite åt fram versionen som gick på SVT. När serien visades på TV bestod den av 16 avsnitt, på tio minuter vardera. Nu har de sammanförts till fyra stycken längre avsnitt, vilket i sig inte är något märkvärdigt. Avsnitten har dock kortats ner, och de scener som syntes samtidigt som eftertexterna rullade har klippts bort för att ge snyggare övergångar. Tyvärr innebär detta att en del förklaringar och skämt avlägsnats.
 
Inget problem är för stort för den här duon. 
 
En av seriens styrkor är skådespelarna, som kompetent bär upp Morran och Tobias på sina axlar. Favoriten är briljanta Johan Rheborg, som med sitt härliga minspel och sin unika röstdynamik får tittaren på fall med en enda blick. Att jag föredrar Rheborg framför Gustafsson beror troligen också på hur deras karaktärer är uppbyggda. Den godtrogna och lite dumma Morran är nämligen lättare att fastna för än Tobias, eftersom hans konstanta bekräftelsebehov och oförskämt, ovårdade språk skapar en destruktiv relation och väcker stor avsmak.
 
Enligt Morran är det inte konstigt att bada i sonens akvarium. 
 
Som helhet är Morran och Tobias bra, och trots en uppskruvad överdrivenhet är det svårt att inte låta sig charmas. 
 

Jane the Virgin, säsong 1

Längd: 14 h 50 min.
Antal avsnitt: 22 stycken.
Åldersgräns: 15 år.
Genre: Komedi.
Releasedatum: 2015–11–16.
Skådespelare: Gina Rodriguez, Andrea Navedo, Yael Grobglas, Justin Baldoni, Ivonne Coll, Jaime Camil.
 
"När Jane var liten lovade hon att förbli oskuld tills hennes bröllopsdag. Men på grund av ett misstag råkar hon insemineras,vilket sätter igång en serie av händelser. Nu är Jane gravid och fadern till hennes barn är hennes chef."
 
 
 
Den första säsongen av Jane the Virgin är ett trevligt och småcharmigt tidsfördriv. Konceptet är kreativt och jag tycker om den lite parodiska känslan som uppstår genom den överdramatiska berättarrösten och de många uppförstorade situationerna. Dessutom gör skådespelarna bra ifrån sig och de intressanta karaktärerna inspirerar.
 
Oskulden Jane får reda på att hon är gravid. 
 
Men trots den lättsamma stämningen lyckades Jane the Virgin inte engagera mig fullt ut. Handlingen skapar inte beroende och humorn väckte inga skratt. Den har dessutom många förutsägbara klyschor och upplevs inte som trovärdig. Därtill gör den avsiktliga överdrivenheten – som är en del av seriens charm – att allvaret tas bort i seriösa situationer, vilket leder till att Jane the Virgin får en överhängande känsla av att vara fånig och ytlig.
 
Jane slits mellan fästmannen Michael och chefen Raphael. 
 
Den första säsongen av Jane the Virgin ger nöjsam avkoppling, men håller sig på en så pass ytlig nivå att tittaren inte helt engageras.
 

Hart of Dixie, säsong 4

Längd: 6 hrs 45 mins.
Antal avsnitt: 10 stycken.
Åldersgräns: 11 år.
Genre: Komedi, drama.
Releasedatum: 2015-11-16.
Skådespelare: Rachel Bilson, Jaime King, Wilson Bethel, Cress Williams, Scott Porter, Tim Matheson, Kaitlyn Black, Brandi Burkhardt.
 
"Zoe Hart är gravid och måste ta itu med sin brokiga historia med Wade. Lemon och Lavon får också hantera sina gamla flammor. AnnaBeth och George läker brustna hjärtan med nya äventyr, och till och med dr. Brick Breeland får lite kärlek i sin tillvaro."
 
 
Trots en lite omständlig början visade det sig att den sista säsongen av Hart of Dixie också var den bästa. Den är fylld med glädje och värmande humor, som skapar en trivsam stämning och får tittaren att må bra. Skådespelarna gör dessutom mycket bra ifrån sig och det är roligt att se att karaktärerna har utvecklats sedan vi först såg dem.
 
De tidigare fienderna Zoe och Lemon har blivit vänner. 
 
Den fjärde säsongen av Hart of Dixie består enbart av tio avsnitt. Det innebär alltså att den inte ens är hälften så lång som sina föregångare. Men det kortare upplägget fungerar faktiskt riktigt bra. Det tvingade serien att göra sina prioriteringar och som ett resultat blev säsongen mer fokuserad och sammanhängande än tidigare delar.
 
Vänskapsbanden mellan Levon och Zoe är starka. 
 
Föga förvånande är seriens klyschor, överdrivenhet och fånigheter fortfarande kvar. Men det känns naturligt för Hart of Dixie, och den glättiga atmosfären är en del av seriens oslagbara charm. Det får Bluebell att kännas som en surrealistisk drömstad och inspirerar till ett friare och mer glädjefyllt liv. 
 
Till sist får alla sina lyckliga slut. 
 
Den fjärde säsongen av Hart of Dixie är ett tillfredsställande och hoppfyllt avslut på serien. Allt knyts ihop och de hjärtevärmande karaktärerna får värdiga slut. 
 

Two and a half men, säsong 9

Längd: 8 hrs 2 mins.
Antal avsnitt: 24 avsnitt.
Åldersgräns: 15 år.
Genre: Komedi.
Releasedatum: 2012-11-07.
Skådespelare: Jon Cryer, Ashton Kutcher, Angus T. Jones, Conchata Ferrell, Holland Taylor, Courtney Thorne-Smith, Sophie Winkleman.
 
"När Alan och hans tonårsson Jake förlorar sitt hem uppenbarar sig lösningen i form av miljadären Walden Schmidt, som köper strandhuset i Malibu och låter Alan och Jake bo där. De tre killarna blir kompisar och snart har den nya familjen riktigt kul ihop.
 
 
Two and a half men är en serie som haft både toppar och dalar: vissa säsonger har varit fantastiska medan man helst vill glömma andra. Den nionde säsongen av tv-serien är en av de bättre. Den är underhållande, öppenhjärtig och riktigt beroendeframkallande. Jag tilltalas verkligen av den lättsamma stämningen och gläds över den värmande humorn. Säsongen har en lugnande effekt och får tittaren på gott humör.
 
Ashton Kutscher är ett välkommet tillskott i serien. 
 
En stor förändring från tidigare säsongen är avsaknaden av Charlie Sheen, som spelat Charlie Harper i tidigare säsonger. Han har nu ersatts med skådespelaren Ashton Kutscher, vilket skapat masshysteri bland seriens fans. Det är dock inget som jag grämer mig över. Den nionde säsongen av Two and a half men visar att serien klarar sig utan honom och att hans uppsägning inte är någon större förlust. Missförstå mig inte – jag tycker mycket om Sheen, men jag anser att Kutscher fyller ut hans skor väl. Det är intressant att lära känna hans karaktär och det känns som att skådespelarbytet blev en välbehövd nystart. Han smälter in i trion på ett naturligt sätt och samstämmer väl med mina favoriter: Jon Cryer och Angus T. Jones.
 
Alla presterar mycket bra, men oftast står Jon Cryer för skratten. 
 
Men nu när serien har hittat en ny protagonist skulle den dessutom behöva hitta några nya skämt att lägga till i sin repertoar. Många av skämten känns nämligen upprepande och skulle därtill behöva visa en högre mognadsgrad, då de flesta anspelar på sex, spyor och pruttar. Serien är som roligast när den frånser sådana ämnen och istället skämtar om exempelvis Alans snålhet eller Jakes brist på hjärnceller.
 
Trots några mindre bra avsnitt är säsongen allt som allt riktigt bra. 
 
Som helhet är den nionde säsongen av Two and a half men mycket behaglig att se på. Kutscher är ett välkommet tillskott, och trots att en del skämt faller platt är det omöjligt att inte låta sig underhållas.
 

Scream Queens, säsong 1

Längd: 9 hrs 30 mins.
Antal avsnitt: 13 stycken.
Åldersgräns: 15 år.
Genre: Komedi, rysare.
Releasedatum: 2016-10-03.
Skådespelare: Emma Roberts, Lea Michele, Abigail Breslin, Keke Palmer, Billie Lourd, Jamie Lee Curtis, Glen Powell, Skyler Samuels, Oliver Hudson etc.
Filmbolag: 20th Century Fox.
 
"En mystisk mördare utklädd till röd djävul sprider skräck inom studentföreningen Kappa Kappa Tau på Wallace-universitetet. Ingen går längre säker. Spänni-ngen tilltar när alla inser att vem som helst kan vara mördaren eller nästa mordoffer."
 
 
Det tog mig lång tid att komma in i Scream Queens. Faktum är att mitt första intryck var ”vad är det här för skit?”. Men otroligt nog vande jag mig vid seriens unika stil och till min stora förvåning hade jag till slut riktigt svårt att slita mig. Det är till största del Emma Roberts (Nerve) förtjänst. Hon är helt briljant i sin roll och levererar sina kvicka repliker med bravur. Tillsammans med charmiga Glen Powell (The Expendables 3) och lysande Jamie Lee Curtis (Freaky Friday) gör hon säsongen riktigt sevärd och får de andra skådespelarna att upplevas som rekvisita.
 
Channel härskar över sina minioner. 
 
Scream Queens är inte en handlingsdriven serie. Det är inte en serie som man följer för mordmysteriets skull. Berättelsen är svag och utdragen, och de många villospåren gör att tittaren förlorar intresset av att ta reda på vem den skyldige är. Men det som gör Scream Queens värd att se är de satiriska skämten. Från början hade jag svårt för seriens sinne för humor. Den är nämligen väldigt överdriven, på gränsen till löjlig. Men sättet den är gjord på är oerhört intelligent. Skarpa skämt levereras i ultrarapid och replikerna är ofta så bisarra att man omöjligen kan undvika att skratta. Ju mer jag tittade, desto mer underhölls jag och till sist kom jag på mig med att njuta helhjärtat. 
 
En seriemördare avrättar föreningens medlemmar en efter en. 
 
Som helhet är den första säsongen av Scream Queens en riktigt unik upplevelse. Fast serien har fler svagheter än jag kan räkna till ser jag med genuin entusiasm fram emot fortsättningen. Emma Roberts är fenomenal och tillsammans med den absurda komiken gör serien intryck.
 

Community, säsong 6

Skapare: Dan Harmon.
Längd: 5 hrs 45 mins.
Antal avsnitt: 13 stycken.
Åldersgräns: 11 år.
Genre: Komedi.
Skådespelare: Joel McHale, Gillian Jacobs, Danny Pudi, Alison Brie, Jim Rash, Paget Brewster etc.
Releasedatum: 2016-04-04.
Filmbolag: Universal Sony.
 
"Välkommen till sista året på Greendale Community College! När Dean Pelton anlitar en byråkratisk kons- ult för att förbättra skolans dagliga verksamhet blir det uppror i gruppen."
 
 
Skådespelarna presterar som alltid riktigt bra: Pudi (Star Trek Beyond), Rash (The Way Way Back) och de andra är helt enkelt lysande. Även härliga Ken Jeong (Baksmällan), som tidigare hållits i skymundan, tar mer plats och har fått riktigt bra material att arbeta med. Den sjätte säsongen av Community visar även upp två nya ansikten: Paget Brew- ster (Criminal Minds) och Keith David (Crash). Båda passar som handen i handsken i sina roller och förändringen hanteras mycket bra av alla inblandade.
 
Jim Rash är lika underbar som alltid. 
 
Dessvärre är jag riktigt besviken på säsongen. Fast den är charmig och smårolig ibland så är den långt ifrån att ha samma humoristiska nivå som tidigare. Handlingen håller inte och det är tydligt att idéerna tagit slut. Dessutom är tempot långsammare och säson- gen känns frånkopplad de föregående delarna. 
 
Ensemblen stärks av de nya skådespelarna. 
 
Den avslutande delen av Community är okej. Skådespelarna levererar starkt och bjuder på en del humor, men säsongen är långt ifrån att vara lika underhållande som de tidigare delarna. 
 

Piff & Puff: Räddningspatrullen, volym 1

Längd: 2 h 9 min.
Antal avsnitt: 6 stycken.
Åldersgräns: barntillåten.
Genre: animerad, äventyr, komedi.
OriginaltitelChip 'n' Dale Rescue Rangers.
Skådespelare: Corey Burton, Peter Cullen, Jim Cumm- ings, Tress MacNeille etc.
Inspelningsår: 1989.
 
"Där det finns fara, finns också Räddningspatrullen! Piff, Puff och deras gäng är modiga nog att möta alla sorters skurkar och smarta nog att lösa vilka mysterier som helst: oavsett om de kämpar mot pirater på havets botten eller jagar en flygande hundkoja."
 
 
Jag följde Piff & Puff: Räddningspatrullen slaviskt när jag var liten. Som barn var det en stor favorit, och blandningen mellan fartfyllda äventyr och humor höll mig fängslad. Nu är jag över tjugo år gammal, och fast spänningen inte är densamma finns charmen kvar.
 
 
Serien följer fem, härliga huvudkaraktärer. Fast protagonisterna Piff och Puff står i cen- trum har samtliga karaktärer utmärkande egenskaper som gör att tittaren förälskar sig i dem: kunniga Pärlan, ostgalne Oskar och modige Zipper gör att gänget känns komplett.
 
 
Därtill har serien medryckande musik och snygga animeringar. Dock är fotot ofta riktigt suddigt och ibland syns knappt vad som är i bild. Endast när man ser saker och ting på nära håll finns en viss skärpa.
 
 
Allt som allt är den första volymen av Piff & Puff: Räddningspatrullen en charmig, ani- merad kriminalserie som underhåller såväl stora som små.
 

Solsidan, säsong 5

Skapare: Ulf Kvensler m.f.
Längd: 220 minuter.
Antal avsnitt: 10 stycken.
Åldersgräns: 7 år.
Skådespelare: Felix Herngren, Mia Skäringer, Johan Rheborg, Josephine Bornebusch, Henrik Dorsin etc.
Release-datum: 2015-12-21.
Filmbolag: SF.
 
"Mickan längtar efter att stå på egna ben, vilket oroar Fredde. Oves nya jobb i Norge gör att han reser den del. Anna och Alex liv puttrar på, de är lyckliga till- sammans. Anna börjar inse att hon kanske lutar mer åt det blåa blocket. Har hon förvandlats till moderattant? Kanske är det dags att flytta in till stan?"
 
En av seriens starkaste faktorer är den stora igenkänningen och det faktum att man som tittare kan relatera till mycket som karaktärerna går igenom. Det blir dessvärre lite väl uppskruvat ibland och i denna säsong blev jag oftare irriterad än road. Istället för att underhållas blev jag frustrerad av karaktärernas konflikträdslor och enerverad av kommunikationsbristen. Att de dessutom mår allmänt dåligt och bråkar genom hela säsongen tog bort den glättiga atmosfären som jag förknippar med Solsidan.
 
Ove och Anette får ofta sin vilja igenom. 
 
Till min stora besvikelse gör den dominanta allvarligheten att säsongen tappar den humoristiska gnista som funnits i tidigare säsonger. Visst finns en del roliga och min- nesvärda scener, men för det mesta misslyckas säsongen med att underhålla: antalet skratt som säsongen frammanade hos mig kan räknas på en hand.
 
Mickans sliskiga psykolog vill att hon skiljs. 
 
Trots skådespelarnas exceptionella prestationer, de charmanta karaktärerna och några riktiga guldkorn till avsnitt är jag besviken på säsongen. Humorn hamnar lite i skym- undan och jag skrattade allt för sällan för att jag skulle känna mig belåten efter avslutet. Beklagligtvis går alltså serien ut med sin svagaste säsong.
 

Hart of Dixie, säsong 3

Skapare: Leila Gerstein.
Längd: 889 minuter.
Antal avsnitt: 22 stycken.
Åldersgräns: 11 år.
Skådespelare: Rachel Bilson, Kaitlyn Black, Jaime King, Cress Williams, Wilson Bethel, Scott Porter etc.
Inspelningsår: 2013.
Filmbolag: Warner Bros.
 
"Medan Zoe Hart försöker återfå sin läkarpraktik, kämpar hennes New Yorker-pojkvän Joel med att smälta in i Bluebell. Lemon och Wade blir affärspar- tners, Lavon kommer närmare AnnaBeth och Georges hjärta krossas igen."

 
Tillgjorda insatser från skådespelarna, ett styltat manus samt en mycket klyschig utformning borde störa mig. Men faktum är att Hart of Dixie är en av mina ”guilty pleasure”-serier, och trots bristerna upplever jag den som en mysig och underhållande. Den tredje säsongen är inget undantag. 
 
Lemon och Zoe nekar att de behöver varandra. 
 
Säsongen har en ofokuserad handling som ofta spårar ur, vilket gör att den uppfattas som spretig. Mycket av det som sker är dessutom förutsägbart och överdrivet, och det ändlösa kärleksdramat är extremt tradigt. Trots det finns dock något oförklarligt som håller intresset kvar. Den lättsamma atmosfären och de charmanta karaktärerna gör Hart of Dixie till en trevlig serie att följa. Fast serien ibland tråkar ut mig bjuder den på så pass många värmande stunder att engagemanget hålls kvar. 
 
AnnaBeth lever sin dröm med Lavon. 
 
Den tredje säsongen av Hart of Dixie har alltså många brister, men genom den varma stämningen och intagande karaktärerna hålls intresset kvar. Ett välskrivet manus lyser med sin frånvaro: ändå är det omöjligt att inte tjusas.
 

Community, säsong 3

Fakta
I den tredje säsongen av Commun- ity spelas huvudrollerna av Joel Mc- Hale, Gillian Jacobs, Danny Pudi, Alison Brie, Ken Jeong, Yvette Nicole Brown, Jim Rash, Donald Glover och Chevy Chase. Säsongen är 468 minuter lång, består av 22 avsnitt och rekommenderas från 11 år. Den släpptes 2013 av Universal Sony.
 
Handling
"Jeff möter en gammal nemesis, Shirley och Pierce kämpar för att starta sitt företag, Abed faller offer för sitt onda alter ego, Troy bestämmer sig för att möta sitt öde på luftkonditioneringsskolan, Annie flyttar och Britta försöker ta reda på vem i gruppen som är en psykopat."
 
Recension
Den tredje säsongen av Community är charmig, lättsam och väldigt underhållande. Genom härliga karaktärer, ett fängslande manus och kreativa skämt hålls tittaren engagerad. Några utfyllnadsavsnitt finns och på grund av att serien ibland försöker för mycket blir den stundtals överdriven och rörig. Men allt som allt är det en förtjusande säsong.
 
Gruppen gör ett gemensamt försök att betala av en skuld. 
 
Community gör frekvent parodier och refererar ofta till kända filmer och tv-serier. Anspelningarna vävs skickligt in i handlingen, är minst sagt underhållande och en av anledningarna till att jag tycker mycket om serien. I denna säsong hänvisas det till bland annat Glee, Batman, The shining, Die hard, Inception, Minority report och Back to the future.
 
Rektorn Pelton är förtjust i att klä ut sig. 
 
Eftersom serien följer relativt många karaktärer är det svårt att fastna för alla, men det finns några guldkorn som sticker ut. Mina favoriter är rektorn, Abed och Chang – som allesammans är karismatiska och underbart humoristiska. Dessvärre har jag svårt för Shirley, Britta och Pierce, eftersom deras brist på tilltalande egenskaper gör att de upplevs som stela.
 
Är Greendale Seven verkligen galna? 
 
En annan anmärkning är att jag gärna skulle vilja se en tydligare röd tråd. Nu är de flesta av avsnitten fristående, och fast det gör att tittaren inte behöver anstränga sig för att hänga med i serien skulle jag vilja att handlingen som helhet förs framåt mer. Just nu känns det som att serien står still och fast avsnitten är underhållande skulle jag vilja bli mer involverad.
 
Pillowtown krigar mot Blanketsburg i en brutal strid. 
 
Allt som allt är den tredje säsongen av Community charmig. De vanligt förekommande filmreferenserna förhöjer helheten och flera av karaktärerna är underbara. Eftersom Community är en trevlig serie som inte kräver mycket av tittaren är den perfekt att slötitta på.
 

The Odd Couple, säsong 1

Fakta
I den första säsongen av The Odd Couple spelar Matthew Perry, Thomas Lennon, Lindsay Sloane, Yvette Nic- ole Brown och Wendell Pierce huvud- rollerna. Säsongen är 247 minuter lång, består av 12 avsnitt och rekommenderas från 7 år. Den släpptes 9 maj 2016 av Paramount.
 
Handling
"Den slarvige men charmige Oscar och pedanten Felix flyttar ihop efter att fruarna lämnat dem. de lär sig att hantera varandras egenheter och det verkar som att de kommer att klara de nya utmaningarna som de ställs inför - såvida de inte har ihjäl varandra först!"
 
Recension
The Odd Couple är som en blek kopia av Två och en halv män. De stereotypiska karaktärerna framför en kontinuerlig ström avhuggna repliker som helt saknar intelligens och kvickhet. Därtill används många gamla skämt som hade passat bättre på Nickelodeon än i en komediserie för vuxna.
 
Oscar stör sig på alla sina vänner. 
 
Dialogerna, händelserna och skämten känns allesammans tillgjorda och får tittaren sällan att skratta. Den komiska slutklämmen som serien har försökt få med på varje uttalad mening upplevs som krystad. Dessutom överanvänds förinspelade skratt: det spelas upp så gott som efter varje replik, som om allt som sägs vore hysteriskt roligt. En del dialoger lyckades roa mig, men de är alldeles för få och har för mycket tid mellan varandra för att de ska ge någon verklig effekt.
 
Pedanten och slusken får det jobbigt när de flyttar ihop. 
 
Jag är oerhört besviken på startfältet med skådespelare. De saknar kemi till varandra och inte ens Matthew Perry (Vänner) presterar särskilt bra. Thomas Lennon (Natt på museet) har ett par stunder i rampljuset men Sloanes (Horrible bosses) Browns (Community) och Pierces (The Wire) prestationer känns tillgjorda och deras karaktärer är så pass underutvecklade att de hade kunnat klippas bort från serien helt och hållet. Dock livar gäster så som Lauren Graham (Gilmore Girls) och Mircea Monroe (Hart of Dixie) upp de scener de är med i.
 
Emily vågar inte berätta om sina känslor för Felix. 
 
Allt som allt är jag missnöjd med den första säsongen av The Odd Couple. Karaktärerna är stereotypiska, skämten krystade och skådespelarna klarar inte av att bära upp det klyschiga manuset. Seriens roande stunder är för få för att lämna ett positivt avtryck.
 

RSS 2.0