När äventyret väntar

Författare: Sofia Fritzson.
Serie: Systrarna och kärleken #2.
Längd: 269 sidor.
Bokförlag: HarperCollins Nordic.
 
"Fanny är rebellen som balanserar på lagens gräns. Christopher är den ensamstående pappan som alltid är korrekt och perfekt. När de möts är det  något som sprakar, som skulle kunna leda till djupare känslor. Men ska Fanny våga släppa sin rädsla för relationer?"
 
 
 
 
 
 
 
 
När äventyret väntar är en härligt lättsam må bra-bok. Berättelsen har en behaglig rytm och det gripande språket gör att sidorna flyger förbi. Den är lite mer förutsägbar än När drömmen slår in då den följer en rätt typisk romance-mall: med oönskade känslor, ett besvärligt förflutet och ett lyckligt slut. Ändå är det svårt att lägga ifrån sig boken förrän sista sidan är läst.
 
Men jag hade velat lära känna karaktärerna mer ordentligt. Jag tycker om dem, men känner inte riktigt med dem. De är lite för ytliga och stereotypiska, och hade behövt mer komplexitet för att gå från att kännas som fiktiva personer till verkliga individer. 
 
Allt som allt är När äventyret väntar bra, och jag ser fram emot att läsa mer av Sofia Fritzson i framtiden.
 

Runaway bride

Regissör: Garry Marshall.
Genre: Drama, romantik.
Längd: 1 hr 42 min.
Åldersgräns: 7 år.
Skådespelare: Julia Roberts, Richard Gere, Joan Cusack, Hector Elizondo, Rita Wilson.
Inspelningsår: 1999.
 
"Reporten Ike får höra talas om Maggie, en kvinna känd för att ha övergett tre män vid altaret. Fascinerad av historien reser Ike till Maggies hemstad för att söka sanningen. När han dyker upp är datum redan bestämt för bröllop nummer fyra, och staden håller andan."
 
 
 
Runaway bride är okej, men jag hade förväntat mig mer. Skådespelarna är charmiga och vissa scener underhåller, men som helhet känns filmen rätt platt. Den är ärligt talat inte särskilt fängslande. Handlingen är fånig, klyschorna hopar sig och trovärdigheten ligger i botten. Det är dessutom väldigt lätt att förutse vad som kommer att hända.
 
Maggie och bästa vännen försöker undvika Ike. 
 
Fast filmen har några minnesvärda scener är den som helhet rätt tråkig. Dramat är utdraget och transportsträckorna mellan de intressanta delarna är långa. Dessutom hade jag svårt för karaktärerna. Ike är omogen och Maggie upplevs som likgiltig inför sina medmänniskor, vilket gör det svårt att sympatisera för dem båda. Därtill känns inte deras relation äkta, då de förälskar sig i varandra för snabbt och helt saknar kemi till varandra. 
 
Allt som allt är Runaway bride… överskattad. Filmen är okej, men inte mer än så.
 

Definitely, Maybe

Regissör: Adam Brooks.
Genre: Drama, romantik.
Längd: 1 hr 47 min.
Åldersgräns: 7 år.
Skådespelare: Ryan Reynolds, Rachel Weisz, Isla Fisher, Elizabeth Banks, Abigail Breslin, Derek Luke.
Inspelningsår: 2008.
 
"Will ligger i skilsmässa när hans dotter Maya börjar fråga ut honom om hans liv innan äktenskapet. Will berättar om sina romantiska lyckträffar och missöden, och Maya lägger ihop bitarna och börjar förstå att kärleken inte alltid är så enkel."
 
 
 
Jag har hört mycket gott om Definitely, maybe men förstår ärligt talat inte varför den är så omtalad. Faktum är att jag tyckte att den var rätt tråkig och intetsägande. Filmen håller sig inom ramen för det typiska romantiska dramat och jag upplevde inte att den var tillräckligt originell för att gripa tag. Klyschorna hopar sig på varandra, och intresset svalnade relativt snabbt. Det beror förstås också på själva konceptet, då jag tyckte att det kändes underligt att en pappa berättar om sina tidigare flickvänner och låter sin dotter gissa vem som är hennes mamma…
 
Will berättar för sin dotter om sina tidigare flickvänner. 
 
Filmen är dock rätt småputtrig och har några hjärtevärmande scener. Dessutom är skådespelarna minst sagt kompetenta. Men som helhet var det inte tillräckligt. Det känns som att något saknas, och jag hade helt enkelt svårt att engagera mig helhjärtat.
 

View from the top

Regissör: Bruno Barreto.
Genre: Komedi, romantik.
Längd: 1 hr 23 min.
Åldersgräns: 7 år.
Skådespelare: Gwyneth Paltrow, Christina Appelgate, Mark Ruffalo, Candice Bergen, Joshua Malina.
Inspelningsår: 2003.
 
"Donna kommer från fattiga förhållanden men har höga ambitioner: hon vill bli glamorös flygvärdinna i första klass. Hon är beredd att bera allt för att få sin dröm uppfylld, men det blåser kyliga vindar där uppe, och vägen mot målet visar sig vara turbulent."
 
 
 
View from the top är fylld med konflikter, och är således en mycket ojämn komedi. Exempelvis anstränger sig inte filmen för att bygga upp en trovärdig romans, fast romansen i sig är en stor del av dramat. Som resultat saknar View from the top trovärdighet och sannolik kausalitet. Ändå lyckas den underhålla.
 
Donna vill arbeta i första klass. 
 
View from the top är nämligen rätt charmerande. Det är en söt, romantisk komedi som helt enkelt roar, utan att väcka några direkta skratt. Dessutom är stämningen mysig, och fast filmen inte levererar något nytt hålls intresset rakt igenom. Som helhet är det en småfånig men ändå trevlig komedi.
 

Sense and sensibility

Regissör: Ang Lee.
Genre: Romantik, drama.
Längd: 2 hr 11 min.
Åldersgräns: 7 år.
Skådespelare: Emma Thompson, Kate Winslet, Hugh Grant, Alan Rickman, Imelda Staunton, Hugh Laurie.
Inspelningsår: 1995.
 
"När rika Mr. Dashwood dör, går förmögenheten till hans son och hans fru och tre döttrar lämnas fattiga. De måste flytta, och de två äldsta syskonen behöver hitta kärleken för att klara sig."
 
 
 
 
Sense and sensibility är ett utsökt kostymdrama. Lättsam stämning, passionerade skådespelare och vackert foto gör filmen oerhört mysig att titta på. Dessutom låter det viktorianska samhället tittaren att drömma sig bort. Det är fascinerande att följa den annorlunda livsstilen, och det är svårt att inte bli hopplöst förälskad i de raffinerade gentlemännens försynthet. 
 
Syskonen Dashwood förlorar sitt hem när fadern dör. 
 
Något som jag tycker väldigt mycket om med Sense and sensibility är hur väl den bygger upp intimitet. Nu för tiden används naken- och sexscener i nästan alla romantiska filmer, trots att det egentligen inte visar mer än åtrå. Men i Sense and sensibility får vi inte se någon fysisk kontakt mellan karaktärerna. Ändå förmedlas den djupaste passionen, och kärleken glöder hetare än i många andra filmer. Detta tack vare skådespelarnas utomordentliga prestationer och det faktum att vi får lära känna karaktärerna så väl, att det räcker med längtansfulla ögonkast för att hjärtat ska ta ett extra skutt. 
 
Finns det ett lyckligt slut för alla? 
 
Som helhet utstrålar Sense and sensibility sån värme att det är svårt att inte le genom hela filmen. Det är dessutom riktigt roligt att se så många begåvade kändisar i början av deras karriärer. 
 

Loving

Regissör: Jeff Nichols.
Genre: Drama, romantik, biografi.
Längd: 2 hr 3 min.
Åldersgräns: 7 år.
Skådespelare: Joel Edgerton, Ruth Negga, Terri Abney, Alano Miller, Chris Greene.
Releasedatum: 14 augusti 2017.
Distributör: Universal Sony.
 
"I Virginia år 1958 var giftermål mellan svarta och vita inte bara något som många ansåg vara omoraliskt, det var även olagligt. När Richard och Mildred förälskar sig i varandra är de medvetna om omgivningens blickar. Men när de också gifter sig omvandlas ord till handling och de båda arresteras."
 
Filmens kraftfulla berättelse och snygga foto ger Loving stor potential. Men alltsammans känns för urvattnat för att jag ska gripas tag. Regissören saknar fingertoppskänsla, skådespelarnas kemi övertygar inte om karaktärernas desperata kärlek, och tempot är alldeles för långsamt. Det hela resulterar i en blek produktion som inte väcker några känslor hos mig.
 
Richard och Mildred förälskar sig i varandra. 
 
Trots att Loving är över två timmar lång, händer inte särskilt mycket av intresse. Istället återanvänds scenernas innehåll, och samma sak upprepas om och om igen. Det här hade inte ens kunnat lösas genom att klippa bort några onödiga scener. Däremot hade hela filmens utformning behövt göras om. Som det är nu staplas scenerna mest på varandra, istället för att säga något av vikt som fängslar. 
 
 Mitt i natten grips kärleksparet. 
 
Filmen saknar också en kulmination. Jag tycker om lågmälda filmer, så länge de bygger upp inför något som gör resan värd – men denna stegring lyser med sin frånvaro i Loving. Fast karaktärerna möter motgångar känns de aldrig särskilt påtagliga, och efter den överslätade slutscenen väcks den antiklimatiska känslan: ”var det allt?”.
 
Nu måste de kämpa för sin kärlek i högsta domstolen. 
 
Som helhet är Loving ett okej drama, som saknar det där lilla extra som gör att tittaren verkligen dras in det som sker.
 

The Handmaiden

Regissör: Chan-Wook Park.
Genre: Thriller, drama, romantik.
Längd: 2 hr 25 min.
Åldersgräns: 15 år.
Skådespelare: Min-hee Kim, Tae-ri Kim, Jung-woo Ha, Jin-woong Jo, Hae-suk Kim, So-ri Moon.
Releasedatum: 2017–05–29.
Distributör: Njutafilms.
 
"Med uppsåt att lura Lady Hideko på hennes förmögenhet lyckas Sook-Hee få anställning hos henne som kammarjungfru. Men oväntade känslor uppstår mellan dem, samtidigt som mannen bakom komplotten visar sig ha helt andra planer för Sook-Hee."
 
 
The Handmaiden är en koreansk thriller som baseras på boken Fingersmith av Sarah Waters. Filmen är indelad i tre delar: varav de första följer samma händelser ur två olika synvinklar, medan den tredje fungerar som gemensam fortsättning. Detta sätt att organisera händelserna på håller tittaren ständigt engagerad, eftersom bytet av perspektiv avslöjar nya, spännande intriger som förändrar det vi trodde att vi visste.
 
Sook-Hee spionerar på Lady Hideko. 
 
The Handmaiden må ha en udda och stundtals rörig handling, men den är inte desto mindre intressant. Filmen är härligt atmosfärisk och de många intrigerna bygger upp en tät spänning. Jag tycker riktigt mycket om ”alla lurar alla”-konceptet, och blev imponerad över filmens många vändningar. Dessutom häpnades jag över hur vacker den är. Fotot, miljöerna, kostymerna… allt har en otrolig detaljrikedom som påvisar hur genomtänkt filmen är.
 
Det visar sig att mer ligger bakom händelserna än vad Sook-Hee vet om. 
 
Filmens svaghet är längden. Mycket krävs för att hålla tittarens intresse i två och en halv timme, och The Handmaiden lider stundtals av ett långsamt tempo. Handlingen känns utdragen och tunn i förhållande till speltiden, och många scener hade kunnat klippas bort för att få ett mer intensivt händelseförlopp. Exempel på scener som hade kunnat kortas ner är sexscenerna. Den passionerade relationen mellan Sook-Hee och Hideko är klockren, men de grafiska sexscenerna tar upp för mycket plats. The Handmaiden känns betydligt mer erotisk och explicit än Fifty shades of Grey, och efter en handfull heta scener kände jag mig mättad och ovillig att se fler.
 

Fifty Shades Darker

Regissör: James Foley.
Genre: Drama, romantik.
Längd: 2 hr 11 min.
Åldersgräns: 15 år.
Skådespelare: Dakota Johnson, Jamie Dornan, Eric Johnson, Kim Basinger, Bella Heathcote.
Releasedatum: 2017-06-12.
Distributör: Universal.
 
"När Christian försöker vinna tillbaka Ana är hon villig att ge honom en ny chans om han går med på ett nytt upplägg. När de börjar bygga upp tillit till varandra igen dyker skuggor från Christians förflutna upp. Även Jack och Elena ansluter sig, fast beslutna att ödelägga parets hopp om en gemensam framtid."
 
Fifty Shades Darker har många brister. Handlingen är förutsägbar, dialogerna verklighetsfrämmande och dramat blir aldrig särskilt spännande. Dessutom skyndas viktiga nyckelscener förbi, och de uttryckslösa skådespelarna saknar kemi till varandra. Det är också lätt att störa sig på deras karaktärer – Christian med sitt kontrollbehov och Ana som ofta ändrar åsikt utan någon särskild anledning. Därför känns det nästan skamligt att medge att jag trots allt detta ändå tycker om filmen.
 
Anastasia ger Christian en ny chans. 
 
Filmen är riktigt snyggt utformad. Fotot är vackert och produktionen som helhet tilltalar med sin praktfulla miljö. Dessutom är det lätt att förstå varför Christian Grey är så lätt att förälska sig i. Fast jag inte stöttar hans kontrollbehov måste jag medge att det finns något mycket förföriskt med hans sätt att föra sig, och hans benägenhet att skämma bort och sätta Anastasia i första hand. Styrkan ligger alltså i att Fifty Shades Darker låter tittaren drömma sig bort, och fantasierna om en potentiell drömprins gör det ändå till en stämningsfull och romantisk tittarupplevelse.
 
För att vara erotisk romantik innehåller filmen inte många sexscener. 
 
Fifty Shades Darker förför med sin skönhet och lockar sensuellt med drömmen om evig kärlek. Egentligen är det inte en bra film – ändå finns något ack så tilltalande med den.
 

Passengers

Regissör: Morten Tyldum.
Genre: Sci-fi, drama, romantik.
Längd: 1 hr 56 min.
Åldersgräns: 11 år.
Skådespelare: Chris Pratt, Jennifer Lawrence,
Michael Sheen, Laurence Fishbourne.
Releasedatum: 2017-05-15.
Distributör: Universal Sony.
 
"Två passagerare på en resa mot en ny planet hamnar i livsfara när deras stasiskapslar plötsligt väcker dem 90 år för tidigt. Eftersom det är fel på rymdskeppet måste de rädda de 5000 andra passagerarna som sover."
 
 
 
Passengers är en mycket annorlunda science fiction. Här finns inga utomjordingar eller storslagna actionscener, utan fokus ligger på karaktärernas liv och relationer till varandra. Det är ett lågmält drama i rymden, och fast det kanske låter trist kan jag försäkra dig om att så inte är fallet.
 
I sin ensamhet väcker Jim den sovande Aurora. 
 
Det är inte vanligt att science fiction-filmer har större inslag av romantik än rymdkatastrofer, men i Passengers fungerar det oväntat bra. Karaktärerna är charmiga, lätta att tycka om och deras kemi till varandra känns äkta. Tack vare att tidsresor, superkrafter och strider mot monster uteslutits, tillåts deras relation att långsamt byggas upp och utvecklas på ett gripande sätt. Deras förhållande ger filmen en oerhört trivsam stämning, och jag mådde personligen väldigt bra av att följa den underhållande duon. Alla skådespelarna gör mycket bra ifrån sig, och speciellt Lawrence imponerar med sin berörande gestaltning.
 
Successivt slutar skeppet fungera. 
 
Men Passengers är också spännande. Filmens fascinerande koncept är i stil med Across the universe av Beth Revis, och den futuristiska miljön är mycket intressant. Läckra platser varvas med häftiga gadgetar, och trots att vi inte har den sortens teknologi idag upplevs allt som fullt trovärdigt. Därtill har filmen ett vackert foto, ruggigt snygga effekter och en trollbindande atmosfär som gradvis blir allt mer spänd. Det enda jag egentligen saknar är lite mer djup i berättelsen och ett lite mindre förutsägbart slut, men det är petitesser i förhållande till det som är bra.
 
Desperat försöker duon lista ut vad som är fel. 
 
Stillsamma Passengers är ett välspelat och kraftfullt rymddrama. Filmen blandar spänning med humor, och håller tittaren fängslad ända till slutet.
 

Allied

Regissör: Robert Zemeckis.
Genre: Drama, romantik, action.
Längd: 2 hr 5 min.
Åldersgräns: 15 år.
Skådespelare: Brad Pitt, Marion Cotillard, Lizzy Caplan, Vincent Latorre, Jared Harris.
Releasedatum: 2017-04-03.
Distributör: Paramount.
 
"När underrättelseofficern Max Vatan får reda på att hans fru kanske jobbar för fienden har han bara 72 timmar på sig att bevisa att hon är oskyldig."
 
 
 
 
Fast Allied är välspelad och smått spännande, anser jag att det är ett mediokert drama. Tempot är långsamt och under långa sekvenser var jag rätt uttråkad. Filmen innehåller dessutom många klyschor, och karaktärerna känns så pass underutvecklade att jag inte fastnar för dem trots de duktiga skådespelarna. 
 
Det utåt sett perfekta paret är i själva verket spioner. 
 
Utåt sett ser Allied fantastisk ut. Fotot är vackert och filmens detaljrikedom imponerar. Men det blir nästan för snyggt. Allting har en onaturlig skönhet över sig, vilket gör att filmen inte framstår som realistisk. Allied utspelas trots allt under andra världskriget: bomber exploderar, människor flyr i panik och personer dör. Ändå förblir allt perfekt, in på minsta detalj. Replikerna håller kvar sin poetiska klang, karaktärernas frisyrer förblir felfria och kostymerna får inte en uns smuts på sig. Det skapar en slags distans till tittaren och försvårar att engageras i det som sker. 
 
Stridsscener blandas med sliskigt kärleksdrama. 
 
Dessutom känns det som att de som har skapat filmen haft svårt att bestämma sig för vilken genre Allied ska tillhöra. Expositioner och skottsalvor i stil med Tarantinos filmer, varvas med sliskiga kärleksförklaringar och sentimentala familjestunder. Kontrasterna i stämningen gör att filmen inte känns väl sammanhållen, och den hade behövt ett tydligare fokus.
 
Spionerna Max och Marianne förälskar sig under ett uppdrag.
 
Som helhet är Allied en okej film. Den är särskilt spännande i början och slutet, men däremellan hade jag svårt att engageras.
 

Kärleken är störst

Regissör: Laurent Tirard.
Genre: Komedi, romantik.
Längd: 1 hr 34 mins.
Åldersgräns: Barntillåten.
Skådespelare: Virginie Efira, Jean Dujardin, Cédric Kahn, César Bomboy, Stéphanie Papanian.
Releasedatum: 2017-03-13.
Distributör: Noble Entertainment.
 
"Diane får ett telefonsamtal från Alexandre som hittat hennes borttappade mobil. De får direkt nära kontakt och ses dagen efter. Diane tycker att Alexandre är charmig, rolig och snäll – det enda problemet är att han är 136 cm lång. Omgivningens fördomar och hennes egna kamp färgar hennes känslor."
 
Den romantiska komedin Kärleken är störst håller sig inom genrens givna mall. Den förutsägbara handlingen är relativt blek, och jag garanterar dig att du tagit del av liknande berättelser tidigare. Filmen har inte några direkta brister: ändå går du inte miste om något om du väljer att inte se den.
 
Diane förälskar sig i en mycket kort man. 
 
Kärleken är störst är en sådan film som bara är. Den väcker inte några starka känslor, och trots att filmen inte är särskilt lång måste den anstränga sig för att uppnå sin längd. Det åstadkoms genom att fylla ut berättelsen med oväsentliga scener som inte driver handlingen framåt. Vidare ser karaktären Alexandre inte riktigt rätt ut. De effekter som använts för att få honom att framstå som kort är nämligen inte särskilt bra gjorda. Ofta varierar storleken på hans huvud och det syns att det är filmat mot greenscreen. 
 
Tillsammans med Alexandre vågar Diane testa nya saker. 
 
Skådespelarna presterar dock bra, och jag tycker mycket om att Kärleken är störst ifrågasätter utseendefixerade normer. Som helhet är det en okej film, som fungerar perfekt att slötitta på men som inte sticker ut ur mängden.
 

Bridget Jones's Baby

Regissör: Sharon Maguire.
Genre: Komedi, romantik.
Längd: 2 hrs 2 mins.
Åldersgräns: 7 år.
Skådespelare: Renée Zellweger, Colin Firth, Patrick Dempsey, Emma Thompson, Jim Broadbent.
Releasedatum: 2017-02-06.
Distributör: Universal Sony.
 
"Bridget är i fyrtioårsåldern och singel igen, efter att ha gjort slut med Mark Darcy. Men hennes kärleksliv tar en oväntad vändning när hon träffar en stilig amerikan som heter Jack och har allt som mr Darcy saknar. Överraskande nog upptäcker Bridget att hon är gravid, men hon vet inte vem pappan är."
 
Till viss del förtjänar Bridget Jones’s Baby den hårda kritik som filmen har fått. Konceptet är trots allt långt ifrån originellt och den har en hel del uppenbara missar. Dessutom är den förutsägbar och den innehåller så pass många frustrerande klyschor att det ibland blir riktigt löjligt. Ändå tycker jag om den.
 
Bridget slits mellan Jack och Mark. 
 
Jag fastnade verkligen för filmens enkla, lättsamma upplägg och den varma, öppenhjärtiga tonen. Bridget Jones’s Baby fick mig att skratta och må bra, helt enkelt. Trots sina brister är det en mycket trivsam må bra-film och den känns som en frisk fläkt mot andra moderna komedier där enbart festande är i fokus. Dessutom lyckas skådespelarna charma sig in i tittarens hjärta och det är roligt att andra kändisar, som exempelvis artisten Ed Sheeran, medverkar i mindre roller.
 
Även Bridgets läkare dras in i lögnerna.  
 
Bridget Jones’s Baby är alltså långt ifrån perfekt, men tack vare sin förmåga att få tittaren att må bra känns det ändå som en framgångsrik romantisk komedi.
 

Freeheld

Regissör: Peter Sollett.
Genre: Drama, romantik.
Längd: 1 hr 39 mins.
Åldersgräns: 11 år.
Skådespelare: Julianne Moore, Ellen Page, Michael Shannon, Steve Carell, Luke Grimes m.fl.
Releasedatum: 2016-11-21.
Distributör: Noble Entertainment.
 
"Kriminalpolisen Laurel får obotlig cancer och vill lämna sin hårt förvärvade pension till sin partner, Stacie. Hade de varit ett heterosexuellt par hade det sket automatiskt. Men beslutsfattarna konspirerar för att förhindra att Laurel får samma rättigheter."
 
 
Freeheld är en stark och gripande film med utomordentliga skådespelare. Enastående Julianne Moore (Still Alice) och Ellen Page (X-Men) känns oerhört naturliga i sina roller och de berör djupt med sina trovärdiga insatser. De är filmens främsta styrka och får tittaren att att skratta, gråta och känna sig involverad i det som sker.
 
Laurel förälskar sig i Stacie. 
 
Dramat är dock någorlunda klyschigt och förutsägbart och jag kan tycka att slutet är lite klent. Det känns även som att skaparna gjort det enkelt för sig och valt en trygg väg istället för att konstruera ett manus som verkligen väcker tankar och engagerar. Som det är nu är Freeheld en fin och berörande film, men också rätt slätstruken och den griper inte tag lika mycket som den hade potential till.
 
Tiden de har kvar tillsammans blir till en kamp om rättvisa. 
 
Som helhet är Freeheld ett bra drama, som med lite extra omtanke hade kunnat bli fantastisk.
 

Me Before You

Regissör: Thea Sharrock.
Längd: 1 hr 50 mins.
Genre: Drama, romantik.
Åldersgräns: 7 år.
Skådespelare: Emilia Clarke, Sam Claflin, Matthew Lewis, Janet McTeer, Charles Dance etc.
Filmbolag: SF Studios.
 
"Lous vanligtvis positiva inställning ställs på prov när hon erbjuds ett arbete som personlig assistent åt Will Traynor, en framgångsrik ung aktiemäklare som blivit rullstolsbunden i en olycka. Han som en gång var en aktiv äventyrare har förvandlats till en cyniker som gett upp allt, ända till Lou bestämmer sig för att visa honom att livet är värt att leva."
 
Me Before You är ett vackert och mysigt drama, som trots många klyschor fängslar med underhållande karaktärer, bra musik och ett berörande koncept. Filmen har en stark han-dling, som tillsammans med den värmande tonen gör att dramat griper tag och får titt-aren att må bra. 
 
Lou börjar arbeta som Wills personliga assistent. 
 
Skådespelarna passar som handen i handsken i sina roller. Emilia Clark (Game of Thro-nes) är fantastisk som protagonisten Lou, och hennes sprudlande optimism både under-håller och sprider glädje. Hon har dessutom en gripande kemi till Sam Claflin (Love, Rosie) och romansen mellan dem är oerhört snyggt framförd. Även Janet McTeer (The White Queen), Charles Dance (Game of Thrones), Matthew Lewis (Harry Potter) och Brendan Coyle (Downton Abbey) gör riktigt bra ifrån sig. 
 
Lou hoppas väcka Wills livsglädje.  
 
Men dessvärre framstår filmen som lite väl lättsam ibland. Med skillnad från boken und-viker filmatiseringen konflikter och den blir mycket sällan allvarlig. Istället håller den sig på en ytlig nivå. Ämnen som våldtäkt och otrohet tas aldrig upp och de moraliska frågorna som väcks kring självmord i romanen har inte tagits med. Relationerna har des-sutom ändrats för att passa filmens lite mer glättiga stämning och som tittare får man inte alls samma inblick i vad karaktärerna kämpar med. 
 
En oundviklig romans väcks mellan Lou och Will. 
 
Som helhet är Me Before You ett fint drama. Filmen har riktigt bra skådespelare, charm-iga dialoger samt en stark och berörande handling. Men trots det känns den lite väl munter, och jag hade velat att filmen tagit sig själv på större allvar.
 

My Big Fat Greek Wedding 2

Regissör: Kirk Jones.
Längd: 1 hr 34 mins.
Åldersgräns: 7 år.
Releasedatum: 2016-08-08.
Genre: Komedi, romantik.
Skådespelare: Nia Vardalos, John Corbett, Elena Kam- pouris, Michael Constantine, Lainie Kazan etc.
Filmbolag: Universal Sony.
 
"Tio år senare har Toulas och Ians förhållande tappat gnistan, och Toula ryker ihop med tonårsdottern Paris, som inte vill rätta sig efter vad som är passande för en grekisk flicka. Samtidigt avslöjas en familjehemlighet som kommer att samla tre generationer till ett ännu större, fetare och mer grekiskt bröllop."
 
My Big Fat Greek Wedding 2 är en riktigt mysig och glädjefylld film, som genom en lä- ttsam stämning och enkla skämt underhåller. Dessvärre är filmen inte originell. Vi har hört skämten förut och klyschorna radar upp sig. Dessutom är det alldeles för lätt att för- utse hur handlingen kommer att utvecklas. 
 
Toula kan inte komma undan familjen. 
 
På grund av att filmskaparna valt att fokusera på många olika karaktärer och handlings- paralleller upplevs My Big Fat Greek Wedding 2 som rörig. Att låta den centrala hand- lingen ta mer plats hade känts mer genomtänkt och tillåtit filmen att utforska relation- erna mer på djupet. Nu försvinner istället karaktärerna i mängden och de får inte tillrä- ckligt med svängrum för att göra något större intryck.
 
Dottern Paris träffar sin drömprins. 
 
My Big Fat Greek Wedding 2 är alltså en klyschig och överdriven komedi, som genom den glädjefyllda atmosfären och underhållande undertonen ändå lyckas behålla intresset.
 

The Choice

Regissör: Ross Katz.
Längd: 1 hr 46 mins.
Åldersgräns: 15 år.
Releasedatum: 2016-08-15.
Genre: Romantik, drama.
Skådespelare: Benjamin Walker, Teresa Palmer, Mag- gie Grace, Tom Welling, Alexandra Daddario, Tom Wi- lkinson etc.
Filmbolag: Universal Sony.
 
"När Gabby flyttar in bredvid Travis börjar de bråka direkt. Men trots det kan Travis inte sluta tänka på henne, och hans ihärdiga försök att bygga upp en mer vänskaplig relation leder dem på en resa de aldrig hade kunnat förutse."
 
The Choice är i alla avseenden en typisk Nicholas Sparks-baserad film. Den håller sig inom den angivna mallen och skiljer sig inte mycket från de tidigare filmerna som grun- dar sig på hans romaner. Precis som i The Longest Ride och The Best of Me skapar det passiva manuset ett händelseförlopp som både är klyschigt och förutsägbart.
 
Nyinflyttade Gabby börjar umgås med Travis familj. 
 
Den karaktärsdrivna filmen har ett väldigt simpelt koncept då The Choice enbart foku- serar på relationen mellan Gabby och Travis. Som en följd av den så gott som obe- fintliga handlingen upplevs filmen vara långsam och händelsefattig. Men trots att filmen utvecklas sakta, inleds och fortskrider romansen alldeles för snabbt för att kännas tro- värdig.
 
Systern Steph uppmuntrar Travis att följa sitt hjärta. 
 
Ett av filmens stora problem är försöken att romantisera situationer som är allt annat än romantiska. Ett exempel är en scen där starka påtryckningar ges för att övertala en karaktär att ge sitt samtycke. En ”nej betyder ja”-situation uppstår och skeva könsroller träder fram. Scenen är ämnad att vara underhållande och romantisk, men blir istället frånstötande på grund utav karaktärernas avsaknad av respekt. 
 
Trots att varken Travis eller Gabby är singel dras de mot varandra. 
 
Rollerna spelas utav en stark ensemble skådespelare som är kompetenta nog att väcka känslor för deras karaktärer. Fast Benjamin Walkers (In the Heart of the Sea) prestation är långt ifrån banbrytande övertygades jag av hans insats. Även Maggie Grace (Taken), Tom Welling (Smallville) och Alexandra Daddario (San Andreas) gör intryck, trots att de inte har mycket skärmtid. När det kommer till Teresa Palmer (Warm Bodies) är jag dock kluven. Hon är en duktig skådespelerska och har i The Choice en del minnesvärda scener. Men på grund av att hon ofta överspelar upplevdes hennes övergripande pres- tation som krystad och överdriven.
 
Som vanligt övervinner kärleken allt. 
 
Fast den saknar ett väsentligt djup är The Choice en fin och mysig film i sann Nicholas Sparks-anda.
 

Learning to drive

Regissör: Isabel Coixet.
Längd: 1 hr 26 min.
Åldersgräns: 11 år.
Releasedatum: 2016-08-01.
Genre: Drama, romantik, komedi.
Skådespelare: Patricia Clarkson, Ben Kingsley, Grace Gummer, Sarita Choudhury, Jake Weber etc.
Filmbolag: Universal Sony.
 
"Wendy har blivit lämnad av sin man och vill återta sin självständighet. Men hon har aldrig lärt sig köra bil. Hon anställer den tystlåtna taxichauffören Darwan för att lära henne, och allt eftersom han lär henne att köra och hon lär honom imponera på kvinnor, växer deras vänskap."
 
Den mysiga atmosfären och lättsamma humorn gör Learning to drive till en njutbar må bra-film. Vi får följa två protagonister och se hur deras olika kulturer och erfarenheter hjälper dem att läka varandra. Trots den enkla handlingen värmer filmen, och inspirerar med sitt budskap.
 
De nyfunna vännerna kämpar med relationsproblem och fördomar. 
 
Patricia Clarkson (Den gröna milen) och Ben Kinglsey (Tut) passar båda två mycket bra i sina roller. Deras tilldragande kemi till varandra gör dessutom att karaktärerna upplevs som trovärdiga. Som helhet är Learning to drive en trevlig romantisk komedi, som trots avsaknaden av drama och säregna karaktärsdrag behåller tittaren intresse.
 

Brooklyn

Regissör: John Crowley.
Längd: 105 minuter.
Åldersgräns: 7 år.
Release-datum: 2016-07-04.
Genre: Drama, romantik.
Skådespelare Saoirse Ronan, Emory Cohen, Jim Broadbent, Domhnall Gleeson, Julie Walters etc.
Filmbolag: ©20th Century Fox.
 
"Lockad av ett jobberbjudande i Amerika, lämnar den unga Eilis tryggheten på Irland för 50-talets Brooklyn. Hennes hemlängtan avtar när hon blir förälskad i rör- mokaren Tony, men hennes nya, idylliska liv blir abrupt avbrutet av hennes förflutna och hon tvingas att välja mellan två länder och människorna i dem."
 
Det vackra dramat Brooklyn levandegörs av den imponerande Saoirse Ronan, som väcker tittarens intresse genom en trovärdig dialekt och ett dynamiskt kroppsspråk. Dock hade jag svårt att sympatisera för hennes karaktär: som jag upplevde som obeslutsam, ansvarslös och melodramatisk.
 
"De begåvade skådespelarna levererar starkt."
 
På grund av den tunna handlingen och filmens avsaknad av intriger hade jag svårt att leva mig in i Brooklyn. Därtill är inte förhållandet mellan protagonisten Eilis och hennes pojkvän särskilt övertygande. Kemin når inte igenom skärmen och relationen utvecklas så pass snabbt att karaktärernas motiveringar känns oklara.
 
"Kemin når inte igenom skärmen."
 
Missförstå mig inte: Brooklyn är en mycket trevlig film och de begåvade skådespelarna levererar starkt. Filmen är dessutom riktigt snyggt filmad och det vackra fotot hänför. Ändå kan jag inte undgå att känna mig besviken: jag hade helt enkelt förväntat mig mer.
 

It's Complicated

Fakta
It's Complicated är regisserad av Nancy Meyers och huvudrollerna sp- elas av Meryl Streep, Alec Baldwin, Steve Martin, John Krasinski, Lake Bell, Zoe Kazan och Caitlin FitzGerald. Filmen är 120 minuter lång, rekommenderas från 11 år och spelades in 2009. Den 16 maj 2016 släpptes filmen även i Meryl Streep Collection av Universal Sony.
 
Handling
"Efter att ha varit skilda i tio år attraheras plötsligt exen Jane och Jake till varandra igen. Den affär de inleder är ämnad att vara en engångsföreteelse, men ingen kan hålla sig ifrån den andre, vilket påverkar deras andra romanser och deras familjeliv."
 
Recension
It’s Complicated är en värmande och intelligent komedi som bjuder på många skratt. Manuset är välskrivet och bjuder på skarpsinnig humor. Filmen har därtill en mysig atmosfär, empatiska karaktärer och får tittaren att känna sig som hemma.
 
Tio år efter skilsmässan faller Jane för exet Jake igen. 
 
Filmen har dessutom många begåvade skådespelare. Huvudkaraktären, Jane, spelas av ingen mindre än enastående Meryl Streep (Into the Woods). Föga förvånande ger hon allt hon har och trollbinder tittaren med sin magi. Hon levandegör sin karaktär och imponerar genom ett dynamiskt kroppsspråk. Även John Krasinski (The Office) sticker ut ur mängden och är oväntat underhållande.
 
Jane går från singel till att ha två älskare. 
 
Steve Martin (The Jerk) är en charmig skådespelare som jag tycker mycket om. Samtidigt förknippar jag honom med överdrivenhet och smålöjliga filmer. Men i It’s Complicated är han ovanligt sansad och fast hans humoristiska personlighet kvarstår visar han en mer känslig sida av sig själv. Även Alec Baldwin (30 Rock) imponerar. Jag brukar ha väldigt svårt för honom och här spelar han dessutom en karaktär jag inte alls tycker om: men trots det njöt jag av hans lättsamma och underhållande prestation.
 
Vid sidan om affären dejtar Jane sin arkitekt. 
 
Allt som allt är It’s Complicated en riktigt trevlig film. Det välskrivna manuset och de duktiga skådespelarna gör tillsammans den till en värmande och roande komedi.
 

Mamma Mia! the movie

Fakta
Mamma Mia! är en musikal regisserad av Phyllida Lloyd och huvudrollerna spelas av bland annat Amanda Sey- fried, Meryl Streep, Pierce Brosnan, Colin Firth, Stellan Skarsgård, Julie Walters, Christine Baranski och Dominic Cooper. Filmen är 108 minuter lång, rekommenderas från 7 år och spelades in 2008. 16 maj 2016 släpptes den i samlingsboxen Meryl Streep Collection av Universal Sony.
 
Handling
"Sophie är på jakt efter sin pappa inför sitt bröllop. Det är bara ett problem - hon vet inte vem han är. Men efter att ha tjuvläst sin mammas dagböcker kommer hon fram till att han är någon av hennes tre gamla pojkvänner. Efter att ha bjudit alla tre försöker Sophie hemlighålla deras närvaro, men det dröjer inte länge förren hemligheten avslöjas."
 
Recension
Genom fenomenala skådespelarare, härlig musik och värmande humor fängslar Mamma Mia! från början till slut. Generellt sett är jag inte särskilt förtjust i musikaler, men denna glädjespridare till film är fantastisk. De frekventa skratten som väcks till liv ger tittaren en salig lyckokänsla som håller i sig i dagar.
 
Tanya och Rosie försöker muntra upp Donna. 
 
Filmen utspelar sig på ön Kalokairi i Grekland och den vackra miljön trollbinder. De soliga stränderna, antika byggnaderna och det klarblå vattnet får tittaren att drömma sig bort. Färgkombinationerna är ljuvliga och arkitekturen mycket intagande.
 
I hemlighet har Sophie bjudit in tre potentiella pappor. 
 
Därtill är Mamma Mia! stjärnspäckad. Alla skådespelarna levererar starkt och utstrålar en glädjefylld energi. Meryl Streep är enastående och har underbar dynamik med Julie Walters, Christine Baranski och Amanda Seyfried. Även Pierce Brosnan, Colin Firth och Stellan Skarsgård bildar en härlig trio. Skådespelarna glänser i rollerna och ser ut att ha genuint roligt: deras entusiasm syns genom skärmen och engagerar tittaren till fullo.
 
Donnas förlorade kärlek dyker oväntat upp på ön. 
 
Filmens dialoger blandas dessutom med härlig musik skriven av ABBA. Grupp- medlemmarna Björn och Benny var med och coachade skådespelarna med sången och resultatet blev riktigt bra: skådespelarna framför nämligen låtarna med oväntad bravur. Trots sångernas höga svårighetsgrad, orsakad av det stora tonomfånget, levereras dem starkt. Bäst pipa har Seyfried och Streep, men även Walters, Firth och Baranski över- raskar stort. I botten hamnar dock Brosnan och Cooper, som trots värdiga försök svajar.
 
Dottern Sophie är Donnas hela värld. 
 
Tillsammans gör musiken och skådespelarna filmen fantastisk. Mamma Mia! bjuder på många skratt och de logiska luckorna som finns noteras knappt. Den upplyftande stämningen och genuina glädjen filmen förmedlar gör det svårt att inte ryckas med av euforin.
 

RSS 2.0