Kärleken är störst

Regissör: Laurent Tirard.
Genre: Komedi, romantik.
Längd: 1 hr 34 mins.
Åldersgräns: Barntillåten.
Skådespelare: Virginie Efira, Jean Dujardin, Cédric Kahn, César Bomboy, Stéphanie Papanian.
Releasedatum: 2017-03-13.
Distributör: Noble Entertainment.
 
"Diane får ett telefonsamtal från Alexandre som hittat hennes borttappade mobil. De får direkt nära kontakt och ses dagen efter. Diane tycker att Alexandre är charmig, rolig och snäll – det enda problemet är att han är 136 cm lång. Omgivningens fördomar och hennes egna kamp färgar hennes känslor."
 
Den romantiska komedin Kärleken är störst håller sig inom genrens givna mall. Den förutsägbara handlingen är relativt blek, och jag garanterar dig att du tagit del av liknande berättelser tidigare. Filmen har inte några direkta brister: ändå går du inte miste om något om du väljer att inte se den.
 
Diane förälskar sig i en mycket kort man. 
 
Kärleken är störst är en sådan film som bara är. Den väcker inte några starka känslor, och trots att filmen inte är särskilt lång måste den anstränga sig för att uppnå sin längd. Det åstadkoms genom att fylla ut berättelsen med oväsentliga scener som inte driver handlingen framåt. Vidare ser karaktären Alexandre inte riktigt rätt ut. De effekter som använts för att få honom att framstå som kort är nämligen inte särskilt bra gjorda. Ofta varierar storleken på hans huvud och det syns att det är filmat mot greenscreen. 
 
Tillsammans med Alexandre vågar Diane testa nya saker. 
 
Skådespelarna presterar dock bra, och jag tycker mycket om att Kärleken är störst ifrågasätter utseendefixerade normer. Som helhet är det en okej film, som fungerar perfekt att slötitta på men som inte sticker ut ur mängden.
 

Bridget Jones's Baby

Regissör: Sharon Maguire.
Genre: Komedi, romantik.
Längd: 2 hrs 2 mins.
Åldersgräns: 7 år.
Skådespelare: Renée Zellweger, Colin Firth, Patrick Dempsey, Emma Thompson, Jim Broadbent.
Releasedatum: 2017-02-06.
Distributör: Universal Sony.
 
"Bridget är i fyrtioårsåldern och singel igen, efter att ha gjort slut med Mark Darcy. Men hennes kärleksliv tar en oväntad vändning när hon träffar en stilig amerikan som heter Jack och har allt som mr Darcy saknar. Överraskande nog upptäcker Bridget att hon är gravid, men hon vet inte vem pappan är."
 
Till viss del förtjänar Bridget Jones’s Baby den hårda kritik som filmen har fått. Konceptet är trots allt långt ifrån originellt och den har en hel del uppenbara missar. Dessutom är den förutsägbar och den innehåller så pass många frustrerande klyschor att det ibland blir riktigt löjligt. Ändå tycker jag om den.
 
Bridget slits mellan Jack och Mark. 
 
Jag fastnade verkligen för filmens enkla, lättsamma upplägg och den varma, öppenhjärtiga tonen. Bridget Jones’s Baby fick mig att skratta och må bra, helt enkelt. Trots sina brister är det en mycket trivsam må bra-film och den känns som en frisk fläkt mot andra moderna komedier där enbart festande är i fokus. Dessutom lyckas skådespelarna charma sig in i tittarens hjärta och det är roligt att andra kändisar, som exempelvis artisten Ed Sheeran, medverkar i mindre roller.
 
Även Bridgets läkare dras in i lögnerna.  
 
Bridget Jones’s Baby är alltså långt ifrån perfekt, men tack vare sin förmåga att få tittaren att må bra känns det ändå som en framgångsrik romantisk komedi.
 

Freeheld

Regissör: Peter Sollett.
Genre: Drama, romantik.
Längd: 1 hr 39 mins.
Åldersgräns: 11 år.
Skådespelare: Julianne Moore, Ellen Page, Michael Shannon, Steve Carell, Luke Grimes m.fl.
Releasedatum: 2016-11-21.
Distributör: Noble Entertainment.
 
"Kriminalpolisen Laurel får obotlig cancer och vill lämna sin hårt förvärvade pension till sin partner, Stacie. Hade de varit ett heterosexuellt par hade det sket automatiskt. Men beslutsfattarna konspirerar för att förhindra att Laurel får samma rättigheter."
 
 
Freeheld är en stark och gripande film med utomordentliga skådespelare. Enastående Julianne Moore (Still Alice) och Ellen Page (X-Men) känns oerhört naturliga i sina roller och de berör djupt med sina trovärdiga insatser. De är filmens främsta styrka och får tittaren att att skratta, gråta och känna sig involverad i det som sker.
 
Laurel förälskar sig i Stacie. 
 
Dramat är dock någorlunda klyschigt och förutsägbart och jag kan tycka att slutet är lite klent. Det känns även som att skaparna gjort det enkelt för sig och valt en trygg väg istället för att konstruera ett manus som verkligen väcker tankar och engagerar. Som det är nu är Freeheld en fin och berörande film, men också rätt slätstruken och den griper inte tag lika mycket som den hade potential till.
 
Tiden de har kvar tillsammans blir till en kamp om rättvisa. 
 
Som helhet är Freeheld ett bra drama, som med lite extra omtanke hade kunnat bli fantastisk.
 

Me Before You

Regissör: Thea Sharrock.
Längd: 1 hr 50 mins.
Genre: Drama, romantik.
Åldersgräns: 7 år.
Skådespelare: Emilia Clarke, Sam Claflin, Matthew Lewis, Janet McTeer, Charles Dance etc.
Filmbolag: SF Studios.
 
"Lous vanligtvis positiva inställning ställs på prov när hon erbjuds ett arbete som personlig assistent åt Will Traynor, en framgångsrik ung aktiemäklare som blivit rullstolsbunden i en olycka. Han som en gång var en aktiv äventyrare har förvandlats till en cyniker som gett upp allt, ända till Lou bestämmer sig för att visa honom att livet är värt att leva."
 
Me Before You är ett vackert och mysigt drama, som trots många klyschor fängslar med underhållande karaktärer, bra musik och ett berörande koncept. Filmen har en stark han-dling, som tillsammans med den värmande tonen gör att dramat griper tag och får titt-aren att må bra. 
 
Lou börjar arbeta som Wills personliga assistent. 
 
Skådespelarna passar som handen i handsken i sina roller. Emilia Clark (Game of Thro-nes) är fantastisk som protagonisten Lou, och hennes sprudlande optimism både under-håller och sprider glädje. Hon har dessutom en gripande kemi till Sam Claflin (Love, Rosie) och romansen mellan dem är oerhört snyggt framförd. Även Janet McTeer (The White Queen), Charles Dance (Game of Thrones), Matthew Lewis (Harry Potter) och Brendan Coyle (Downton Abbey) gör riktigt bra ifrån sig. 
 
Lou hoppas väcka Wills livsglädje.  
 
Men dessvärre framstår filmen som lite väl lättsam ibland. Med skillnad från boken und-viker filmatiseringen konflikter och den blir mycket sällan allvarlig. Istället håller den sig på en ytlig nivå. Ämnen som våldtäkt och otrohet tas aldrig upp och de moraliska frågorna som väcks kring självmord i romanen har inte tagits med. Relationerna har des-sutom ändrats för att passa filmens lite mer glättiga stämning och som tittare får man inte alls samma inblick i vad karaktärerna kämpar med. 
 
En oundviklig romans väcks mellan Lou och Will. 
 
Som helhet är Me Before You ett fint drama. Filmen har riktigt bra skådespelare, charm-iga dialoger samt en stark och berörande handling. Men trots det känns den lite väl munter, och jag hade velat att filmen tagit sig själv på större allvar.
 

My Big Fat Greek Wedding 2

Regissör: Kirk Jones.
Längd: 1 hr 34 mins.
Åldersgräns: 7 år.
Releasedatum: 2016-08-08.
Genre: Komedi, romantik.
Skådespelare: Nia Vardalos, John Corbett, Elena Kam- pouris, Michael Constantine, Lainie Kazan etc.
Filmbolag: Universal Sony.
 
"Tio år senare har Toulas och Ians förhållande tappat gnistan, och Toula ryker ihop med tonårsdottern Paris, som inte vill rätta sig efter vad som är passande för en grekisk flicka. Samtidigt avslöjas en familjehemlighet som kommer att samla tre generationer till ett ännu större, fetare och mer grekiskt bröllop."
 
My Big Fat Greek Wedding 2 är en riktigt mysig och glädjefylld film, som genom en lä- ttsam stämning och enkla skämt underhåller. Dessvärre är filmen inte originell. Vi har hört skämten förut och klyschorna radar upp sig. Dessutom är det alldeles för lätt att för- utse hur handlingen kommer att utvecklas. 
 
Toula kan inte komma undan familjen. 
 
På grund av att filmskaparna valt att fokusera på många olika karaktärer och handlings- paralleller upplevs My Big Fat Greek Wedding 2 som rörig. Att låta den centrala hand- lingen ta mer plats hade känts mer genomtänkt och tillåtit filmen att utforska relation- erna mer på djupet. Nu försvinner istället karaktärerna i mängden och de får inte tillrä- ckligt med svängrum för att göra något större intryck.
 
Dottern Paris träffar sin drömprins. 
 
My Big Fat Greek Wedding 2 är alltså en klyschig och överdriven komedi, som genom den glädjefyllda atmosfären och underhållande undertonen ändå lyckas behålla intresset.
 

The Choice

Regissör: Ross Katz.
Längd: 1 hr 46 mins.
Åldersgräns: 15 år.
Releasedatum: 2016-08-15.
Genre: Romantik, drama.
Skådespelare: Benjamin Walker, Teresa Palmer, Mag- gie Grace, Tom Welling, Alexandra Daddario, Tom Wi- lkinson etc.
Filmbolag: Universal Sony.
 
"När Gabby flyttar in bredvid Travis börjar de bråka direkt. Men trots det kan Travis inte sluta tänka på henne, och hans ihärdiga försök att bygga upp en mer vänskaplig relation leder dem på en resa de aldrig hade kunnat förutse."
 
The Choice är i alla avseenden en typisk Nicholas Sparks-baserad film. Den håller sig inom den angivna mallen och skiljer sig inte mycket från de tidigare filmerna som grun- dar sig på hans romaner. Precis som i The Longest Ride och The Best of Me skapar det passiva manuset ett händelseförlopp som både är klyschigt och förutsägbart.
 
Nyinflyttade Gabby börjar umgås med Travis familj. 
 
Den karaktärsdrivna filmen har ett väldigt simpelt koncept då The Choice enbart foku- serar på relationen mellan Gabby och Travis. Som en följd av den så gott som obe- fintliga handlingen upplevs filmen vara långsam och händelsefattig. Men trots att filmen utvecklas sakta, inleds och fortskrider romansen alldeles för snabbt för att kännas tro- värdig.
 
Systern Steph uppmuntrar Travis att följa sitt hjärta. 
 
Ett av filmens stora problem är försöken att romantisera situationer som är allt annat än romantiska. Ett exempel är en scen där starka påtryckningar ges för att övertala en karaktär att ge sitt samtycke. En ”nej betyder ja”-situation uppstår och skeva könsroller träder fram. Scenen är ämnad att vara underhållande och romantisk, men blir istället frånstötande på grund utav karaktärernas avsaknad av respekt. 
 
Trots att varken Travis eller Gabby är singel dras de mot varandra. 
 
Rollerna spelas utav en stark ensemble skådespelare som är kompetenta nog att väcka känslor för deras karaktärer. Fast Benjamin Walkers (In the Heart of the Sea) prestation är långt ifrån banbrytande övertygades jag av hans insats. Även Maggie Grace (Taken), Tom Welling (Smallville) och Alexandra Daddario (San Andreas) gör intryck, trots att de inte har mycket skärmtid. När det kommer till Teresa Palmer (Warm Bodies) är jag dock kluven. Hon är en duktig skådespelerska och har i The Choice en del minnesvärda scener. Men på grund av att hon ofta överspelar upplevdes hennes övergripande pres- tation som krystad och överdriven.
 
Som vanligt övervinner kärleken allt. 
 
Fast den saknar ett väsentligt djup är The Choice en fin och mysig film i sann Nicholas Sparks-anda.
 

Learning to drive

Regissör: Isabel Coixet.
Längd: 1 hr 26 min.
Åldersgräns: 11 år.
Releasedatum: 2016-08-01.
Genre: Drama, romantik, komedi.
Skådespelare: Patricia Clarkson, Ben Kingsley, Grace Gummer, Sarita Choudhury, Jake Weber etc.
Filmbolag: Universal Sony.
 
"Wendy har blivit lämnad av sin man och vill återta sin självständighet. Men hon har aldrig lärt sig köra bil. Hon anställer den tystlåtna taxichauffören Darwan för att lära henne, och allt eftersom han lär henne att köra och hon lär honom imponera på kvinnor, växer deras vänskap."
 
Den mysiga atmosfären och lättsamma humorn gör Learning to drive till en njutbar må bra-film. Vi får följa två protagonister och se hur deras olika kulturer och erfarenheter hjälper dem att läka varandra. Trots den enkla handlingen värmer filmen, och inspirerar med sitt budskap.
 
De nyfunna vännerna kämpar med relationsproblem och fördomar. 
 
Patricia Clarkson (Den gröna milen) och Ben Kinglsey (Tut) passar båda två mycket bra i sina roller. Deras tilldragande kemi till varandra gör dessutom att karaktärerna upplevs som trovärdiga. Som helhet är Learning to drive en trevlig romantisk komedi, som trots avsaknaden av drama och säregna karaktärsdrag behåller tittaren intresse.
 

Brooklyn

Regissör: John Crowley.
Längd: 105 minuter.
Åldersgräns: 7 år.
Release-datum: 2016-07-04.
Genre: Drama, romantik.
Skådespelare Saoirse Ronan, Emory Cohen, Jim Broadbent, Domhnall Gleeson, Julie Walters etc.
Filmbolag: ©20th Century Fox.
 
"Lockad av ett jobberbjudande i Amerika, lämnar den unga Eilis tryggheten på Irland för 50-talets Brooklyn. Hennes hemlängtan avtar när hon blir förälskad i rör- mokaren Tony, men hennes nya, idylliska liv blir abrupt avbrutet av hennes förflutna och hon tvingas att välja mellan två länder och människorna i dem."
 
Det vackra dramat Brooklyn levandegörs av den imponerande Saoirse Ronan, som väcker tittarens intresse genom en trovärdig dialekt och ett dynamiskt kroppsspråk. Dock hade jag svårt att sympatisera för hennes karaktär: som jag upplevde som obeslutsam, ansvarslös och melodramatisk.
 
"De begåvade skådespelarna levererar starkt."
 
På grund av den tunna handlingen och filmens avsaknad av intriger hade jag svårt att leva mig in i Brooklyn. Därtill är inte förhållandet mellan protagonisten Eilis och hennes pojkvän särskilt övertygande. Kemin når inte igenom skärmen och relationen utvecklas så pass snabbt att karaktärernas motiveringar känns oklara.
 
"Kemin når inte igenom skärmen."
 
Missförstå mig inte: Brooklyn är en mycket trevlig film och de begåvade skådespelarna levererar starkt. Filmen är dessutom riktigt snyggt filmad och det vackra fotot hänför. Ändå kan jag inte undgå att känna mig besviken: jag hade helt enkelt förväntat mig mer.
 

It's Complicated

Fakta
It's Complicated är regisserad av Nancy Meyers och huvudrollerna sp- elas av Meryl Streep, Alec Baldwin, Steve Martin, John Krasinski, Lake Bell, Zoe Kazan och Caitlin FitzGerald. Filmen är 120 minuter lång, rekommenderas från 11 år och spelades in 2009. Den 16 maj 2016 släpptes filmen även i Meryl Streep Collection av Universal Sony.
 
Handling
"Efter att ha varit skilda i tio år attraheras plötsligt exen Jane och Jake till varandra igen. Den affär de inleder är ämnad att vara en engångsföreteelse, men ingen kan hålla sig ifrån den andre, vilket påverkar deras andra romanser och deras familjeliv."
 
Recension
It’s Complicated är en värmande och intelligent komedi som bjuder på många skratt. Manuset är välskrivet och bjuder på skarpsinnig humor. Filmen har därtill en mysig atmosfär, empatiska karaktärer och får tittaren att känna sig som hemma.
 
Tio år efter skilsmässan faller Jane för exet Jake igen. 
 
Filmen har dessutom många begåvade skådespelare. Huvudkaraktären, Jane, spelas av ingen mindre än enastående Meryl Streep (Into the Woods). Föga förvånande ger hon allt hon har och trollbinder tittaren med sin magi. Hon levandegör sin karaktär och imponerar genom ett dynamiskt kroppsspråk. Även John Krasinski (The Office) sticker ut ur mängden och är oväntat underhållande.
 
Jane går från singel till att ha två älskare. 
 
Steve Martin (The Jerk) är en charmig skådespelare som jag tycker mycket om. Samtidigt förknippar jag honom med överdrivenhet och smålöjliga filmer. Men i It’s Complicated är han ovanligt sansad och fast hans humoristiska personlighet kvarstår visar han en mer känslig sida av sig själv. Även Alec Baldwin (30 Rock) imponerar. Jag brukar ha väldigt svårt för honom och här spelar han dessutom en karaktär jag inte alls tycker om: men trots det njöt jag av hans lättsamma och underhållande prestation.
 
Vid sidan om affären dejtar Jane sin arkitekt. 
 
Allt som allt är It’s Complicated en riktigt trevlig film. Det välskrivna manuset och de duktiga skådespelarna gör tillsammans den till en värmande och roande komedi.
 

Mamma Mia! the movie

Fakta
Mamma Mia! är en musikal regisserad av Phyllida Lloyd och huvudrollerna spelas av bland annat Amanda Sey- fried, Meryl Streep, Pierce Brosnan, Colin Firth, Stellan Skarsgård, Julie Walters, Christine Baranski och Dominic Cooper. Filmen är 108 minuter lång, rekommenderas från 7 år och spelades in 2008. 16 maj 2016 släpptes den i samlingsboxen Meryl Streep Collection av Universal Sony.
 
Handling
"Sophie är på jakt efter sin pappa inför sitt bröllop. Det är bara ett problem - hon vet inte vem han är. Men efter att ha tjuvläst sin mammas dagböcker kommer hon fram till att han är någon av hennes tre gamla pojkvänner. Efter att ha bjudit alla tre försöker Sophie hemlighålla deras närvaro, men det dröjer inte länge förren hemligheten avslöjas."
 
Recension
Genom fenomenala skådespelarare, härlig musik och värmande humor fängslar Mamma Mia! från början till slut. Generellt sett är jag inte särskilt förtjust i musikaler, men denna glädjespridare till film är fantastisk. De frekventa skratten som väcks till liv ger tittaren en salig lyckokänsla som håller i sig i dagar.
 
Tanya och Rosie försöker muntra upp Donna. 
 
Filmen utspelar sig på ön Kalokairi i Grekland och den vackra miljön trollbinder. De soliga stränderna, antika byggnaderna och det klarblå vattnet får tittaren att drömma sig bort. Färgkombinationerna är ljuvliga och arkitekturen mycket intagande.
 
I hemlighet har Sophie bjudit in tre potentiella pappor. 
 
Därtill är Mamma Mia! stjärnspäckad. Alla skådespelarna levererar starkt och utstrålar en glädjefylld energi. Meryl Streep är enastående och har underbar dynamik med Julie Walters, Christine Baranski och Amanda Seyfried. Även Pierce Brosnan, Colin Firth och Stellan Skarsgård bildar en härlig trio. Skådespelarna glänser i rollerna och ser ut att ha genuint roligt: deras entusiasm syns genom skärmen och engagerar tittaren till fullo.
 
Donnas förlorade kärlek dyker oväntat upp på ön. 
 
Filmens dialoger blandas dessutom med härlig musik skriven av ABBA. Grupp- medlemmarna Björn och Benny var med och coachade skådespelarna med sången och resultatet blev riktigt bra: skådespelarna framför nämligen låtarna med oväntad bravur. Trots sångernas höga svårighetsgrad, orsakad av det stora tonomfånget, levereras dem starkt. Bäst pipa har Seyfried och Streep, men även Walters, Firth och Baranski över- raskar stort. I botten hamnar dock Brosnan och Cooper, som trots värdiga försök svajar.
 
Dottern Sophie är Donnas hela värld. 
 
Tillsammans gör musiken och skådespelarna filmen fantastisk. Mamma Mia! bjuder på många skratt och de logiska luckorna som finns noteras knappt. Den upplyftande stämningen och genuina glädjen filmen förmedlar gör det svårt att inte ryckas med av euforin.
 

Carol

Fakta
Carol är regisserad av Todd Haynes och huvudrollerna spelas av Cate Blanchett, Rooney Mara, Kyle Chand- ler, Sarah Paulson och Jake Lacy. Filmen är 118 minuter lång, rekommenderas från 15 år och släpptes 25 april 2016 av Scanbox. Filmen är baserad på Patricia Highsmiths roman The Price of Salt.
 
Handling
"Therése Belivet jobbar i ett av Manhattans finare varuhus, men hon drömmer om ett mer meningsfullt liv. En dag träffar hon Carol Aird, en förföriskt vacker kvinna fast i ett misslyckat äktenskap. En gnista tänds mellan dem och ju djupare deras relation blir, desto mindre oskyldig blir den. Men deras kärlek och frigörelse visar sig ha ett högt pris."
 
Recension
Carol har en fin berättelse och ett gripande budskap. Det är dessutom intressant att se synen på homosexualitet ur ett historiskt perspektiv. Kostymerna är snyggt gjorda och det är en vacker film att följa. Dock är tempot riktigt långsamt och på grund av att den var så pass utdragen förlorades intresset. 
 
Redan vid första mötet förförs Therése. 
 
Som alltid är Cate Blanchett (Cinderella) oöverträffad och i Carol rör hon sig med en strålande elegans. Mindre förtjust är jag i Mara (Side Effects), men jag kan inte neka hennes talang. Dock känns relationen mellan deras karaktärer inte särskilt trovärdig. De har en svag känslomässig förbindelse, låg kemi och en tillgivenhet till varandra som inte når genom skärmen. Att Carol förför Therése första gången se träffas känns slumpmässigt, krystat och bidrar till att relationen inte känns övertygande. Vidare syns inte tillräckligt mycket av Carols familj för att de ska knyta känslomässiga band till tittaren, vilket tar udden av filmens klimax.
 
Fast i ett olyckligt äktenskap vill Carol bryta sig loss. 
 
Filmen är riktigt snyggt filmad och använder sig utav in-zoomningar och genomtänkta vinklar på ett förföriskt sätt. Ljussättningen tillsammans med scenbygget och kostym- erna gör Carol till en mycket vacker film. Dock är bilden stundtals korning, även när man ser filmen på blu-ray.
 
Therése och Carol fäster sig allt mer vid varandra. 
 
Allt som allt är Carol ett okej, men överskattat, drama. Jag tycker mycket om hand- lingen och skådespelarna, men tempot och bristen på passion drar ner helheten. På grund av många stillsamma och händelselösa sekvenser blev jag stundom uttråkad, men viljan av att veta hur det skulle sluta för karaktärerna höll intresset uppe.
 

Far from the Madding Crowd

Fakta
Far from the Madding Crowd är ett romantiskt drama regisserad av Thomas Vinterberg. I huvudrollerna får vi se bland annat Carey Mulligan, Matthias Schoenaerts, Sam Phillips, Tom Sturridge, Juno Temple och Michael Sheen. Filmen är 119 minuter lång, rekommenderas från 11 år och släpptes 30 november 2015 av 20th Century Fox. Den baseras på boken av Thomas Hardy, och är en remake av filmen från 1967. Du kan se trailern här.
 
Handling
"Den självständiga skönheten Bathesheba Everdene uppvaktas av tre beundrare: en fårbonde, en stilig soldat och en äldre, välbärgad ungkarl. Det är en tidlös berättelse om passion, förhållanden, kärlek och styrka."
 
Recension
Far from the Madding Crowd kan sammanfattas som ett vackert men utdraget kostymdrama. Carey Mulligan (Never Let Me Go) presterar starkt i huvudrollen och hennes självständiga karaktär inspirerar. Jag saknar dock djup i filmen och tycker att den centrerar lite väl mycket kring kärleksdramat.
 
Karaktären Bathesheba Everdene har inspirerat många moderna verk.
 
Det går dock inte att neka hur välgjord filmen är. Kostymerna är utsökta och miljön trollbindande. Naturen är hisnande vacker och jag älskar att ljuset utnyttjas för att hänföra. Fast filmen hade kunnat komprimeras och bli betydligt kortare så kompenserar omgivningens skönhet för det. Att man som tittare förloras i vyernas ljuvlighet skapar en värmande frihetskänsla.
 
Gabriel Oak och Fanny Robbin korsar vägar.
 
Jag tycker även om filmens budskap: att inte allt går att kontrollera och att små händelser kan påverka flera människors liv på oväntade sätt. Som helhet anser jag att Far from the Madding Crowd är  bra, om något långsam och utdragen. Skådespelarna är duktiga, karaktärerna inspirerande och miljön hisnande vacker. Filmen har några scener som kommer att vara för evigt fast i minnet.
 

Paper Towns

Fakta
Paper Towns är baserad på boken med samma titel av John Green. Filmen är regisserad av Jake Schreier och i huvudrollerna får vi se bland annat Nat Wolff, Austin Abrams, Justice Smith, Halston Sage, Jaz Sinclair och Cara Delevingne. Den är 109 minuter lång, rekommenderas från 7 år och släpps 23 november 2015 av 20th Century Fox.
 
Handling
"Quentin är förälskad i sin hemlighetsfulla granne Margo. När hon plötsligt försvinner ger sig Quentin ut på en storslagen roadtrip för att finna henne - och betydelsen av kärlek och vänskap."
 
Recension
Trots att Paper Towns har sin egen charm så lär du bli besviken om du förväntar dig en film på samma nivå som The Fault in Our Stars. Fast John Green är en gemensam faktor så spelar skådespelarna, manuset och känslan i The Fault in Our Stars i en helt annan liga. Med det sagt så tycker jag ändå att Paper Towns är bra.
 
Margo lär Quentin att våga leva livet.
 
Tempot i filmen är inte särskilt högt vilket resulterar i att vissa scener känns tråkiga. Detta är dock inte ett konstant fenomen, utan kompletteras med glädjefyllda och roande scener. Vissa delar av filmen är riktigt underhållande och Paper Towns lyckades framkalla några skratt.
 
Efter försvinnandet ger sig vännerna ut på en roadtrip.
 
Skådespelarna är okej. Jag tycker om Justice Smith (The Get Down), Austin Abrams (The Kings of Summer) samt Jaz Sinclair (Ordained) då de bjuder på sig själva och har god utstrålning. Nat Wolff (The Fault in Our Stars) är även han duktig, men har inte riktigt tillräckligt med karisma för att bära upp huvudrollen. Den jag är mest kluven för är Cara Delevingne (Suicide Squad). Jag kan inte direkt påstå att hon presterar dåligt, men även hon är rätt platt i sitt utförande och ärligt talat var filmen som bäst när hon var ute ur bilden.
 
Gruppen färdas från plats till plats i sin sökan efter Margo.
 
Delevingne spelar Quentins förälskelse Margo, och precis som med skådespelaren har jag ett delat tycke för Margo som karaktär. Jag värdesätter det faktum att hon vågar ta för sig och att hon verkligen lever sitt liv. Det är inspirerande och ger filmen ett fint budskap. Men samtidigt känns Margo desperat: hon har ett maniskt behov av att vara originell och att bli ihågkommen. Hon känns självupptagen och trots att jag inte tycker att Margo är påfrestande som karaktär så tror jag att det hade varit mycket slitsamt och frustrerande att vara vän med en sådan person i verkligheten.
 
Ovärderliga vänskapsband knyts mellan dem.
 
Som helhet tycker jag om Paper Towns. Trots att den är småtråkig och aningen intetsägande så lyckades den underhålla mig. Jag fastnade för sidkaraktärerna och Paper Towns lyckades framkalla några skratt. Filmen har dessutom några minnesvärda scener som gör att jag antagligen kommer att se den igen. 
 

The Longest Ride

Fakta:
The Longest Ride är ett romantiskt drama regisserad av George Tillman Jr. Filmen baseras på boken med samma namn, skriven av Nicholas Sparks. I huvudrollerna får vi se Britt Robertson, Scott Eastwood, Alan Alda, Jack Huston, Oona Chaplin, Melissa Benoist och Lolita Davidovich. Filmen är 128 minuter lång, rekommenderas från 11 år och släpps 26 oktober 2015.
 
Handling:
"Rodeomästaren Luke träffar studenten Sophia som precis ska börja sitt drömjobb och de ger sig ut på en resa utöver det vanliga. Deras olika val sätter förhållandet på prov och de gör en ödesdiger bekantskap med Ira, vars minnen lämnar dem djupt berörda och förändrar dem för alltid."
 
Recension:
Jag är måttligt imponerad av The Longest Ride. Nicholas Sparks är en av mina stora förebilder och hans skrivande är fantastiskt. Dock har jag blivit besviken på de senaste filmerna som baserats på hans böcker. The Longest Ride är en bra film, men den bjuder inte på någonting nytt. Jag har sett allting förut och det gör filmen förutsägbar.
 
Efter en rodeotävling börjar Luke och Sophia att dejta.
 
Vi får följa två olika par: Luke och Sophia; Ira och Ruth. Händelserna växlar mellan nutid och dåtid och båda parallellerna är intressanta och trevliga att följa. Jag gillar samtliga karaktärer: att Luke är en gentleman; att Sophia vet vad hon vill; att Ira vågar öppna upp sig för främlingar och att Ruth har en stor drivkraft och passion. Däremot tycker jag att vi inte riktigt får lära känna dem ordentligt. Eftersom filmen vill fokusera på båda paren ungefär lika mycket, resulterar det i att vi inte får fördjupa oss i någon av dem. Jag hade personligen uppskattat filmen mer om den valt ett av paren att fokusera på.
 
Paret träffar på Ira, som berättar om sitt livs kärlek.
 
Jag skulle nog kunna påstå att The Longest Ride är lite mer realistisk än de tidigare filmerna, men tyvärr är den också aningen plattare. Jag, som brukar storgrina till både Sparks böcker och filmer, fällde inte en enda tår. Med skillnad från de tidigare Nicholas Sparks-filmerna så händer det inte något särskilt dramatiskt i The Longest Ride. Visst har filmen dramatik, men jag kände mig inte berörd av händelserna eftersom majoriteten av dem utspelas i det förflutna.
 
Som ung var Ira hopplöst förälskad i den passionerade Ruth.
 
The Longest Ride är dock en trevlig och mysig film att titta på. Den har samma charm som de flesta romantiska filmer, ett vackert skrivet manus och duktiga skådespelare. Britt Robertson (Under the Dome) och Scott Eastwood (Gran Torino) porträtterar sina karaktärer på ett karismatiskt och charmerande sätt, och det är kul att få se även Alan Alda (What Women Want), Oona Chaplin (Game of Thrones) och Melissa Benoist (Glee) i filmen.
 
Sophia får uppleva ett helt nytt liv med Luke.
 
Jag älskar miljön där filmen utspelar sig. The Longest Ride tar till stor del plats ute på landet, med vackra landskap och en befriande närhet till djur. Samtidigt gillar jag inte alls rodeo-inslaget i filmen. Jag tyckte väldigt synd om de plågade tjurarna och jag svor över cowboysens grymhet, vilket definitivt inte var syftet i filmen. Det var inte brutalt på något sätt, men jag tycker att filmen förskönade sporten. De kunde ha framhävt vad rodeo verkligen innebär för djuren.
 
Vänskapsband knyts mellan paret och Ira.
 
Sammanfattningsvis så tycker jag om The Longest Ride. Det är inte en film utöver det vanliga, men en passande film när man vill se något småcharmigt, allmänt trevligt och romantiskt. The Longest Ride har väldigt många klyschor och är förutsägbar, men det är något jag hade förväntat mig. The Longest Ride är också lättsam, söt och har en vacker kärleksberättelse med duktiga skådespelare. Som helhet är det en bra film: varken mer eller mindre.
 

Berättelsen om Askungen

Fakta:
Från regissören Kenneth Branagh kommer nu Disneys Berättelsen om Askungen (org. Cinderella), en återberättelse av den klassiska Disney-filmen. I huvudrollerna får vi se bland annat Lily James, Cate Blanchett, Richard Madden, Helena Bonham Carter, Stellan Skarsgård, Sophie McShera, Holliday Grainger, Derek Jacobi och Nonso Anozie. Filmen är 101 minuter lång, rekommenderas från 7 år och släpps den 27e juli 2015.
 
Handling:
"Trots att hon blir hunsad av både sin styvmor och sina styvsystrar så vägrar den livliga Ella att ge upp eller ge igen, och väljer istället att följa det sista råd hon fick av sin mor: "var modig och snäll". En dag möter hon en charmig och likasinnad man i skogen, och hon bestämmer sig för att vägra acceptera sitt öde och försöka träffa honom igen. Lägg till en bal på slottet, en god fé och en förtrollad glassko och plötsligt så blir magin verklighet."
 
Recension:
Med en storslagen miljö, vacker scenografi och fagra kostymer blir Berättelsen om Askungen en av årets hittills tjusigaste filmer. Jag älskar färgerna, håruppsättningarna och musiken. Allting är otroligt välgjord och känns som ett välarbetat hantverk. Visst har filmen några brister, men söker du efter en film som definierar ordet ”magisk” så har du hittat rätt.
 
Ella är god och vänlig mot allt levande.
 
Berättelsen om Askungen är en mysig film som trots upptagandet av vissa tyngre ämnen håller sig till en lättsam och smått underhållande ton. Gillar du den animerade Disney klassikern så lär du också gilla Berättelsen om Askungen. Faktum är att de nästan är för lika. Berättelsen om Askungen skiljer sig inte lika mycket från originalfilmen som exempelvis Hansel and Gretel och Maleficent. Den håller sig till samma mall och adderar ingenting nytt till den välkända berättelsen. Visserligen går detta bra eftersom vi trots allt älskar Askungen, men samtidigt blir det förutsägbart och lite B eftersom vi sett det förut.
 
Efter sina föräldrars bortgång lämnas Ella kvar hos sin styvmor.
 
Berättelsen om Askungen är en stjärnspäckad film! I nästan varenda roll får vi se ett välbekant ansikte. Lily James (Downton Abbey) spelar huvudrollen som Ella med glans och finess. Cate Blanchett (Lord of the Rings) har mer talang i sitt lillfinger än många har i hela sin kropp och passar perfekt som den elaka styvmodern. Det är riktigt roligt att få se Richard Madden (Game of Thrones) i en mer gladlynt roll än vad vi är vana vid (och som tur var gick detta bröllop bättre än hans förra). Helena Bonham Carter (Harry Potter) har en fantastisk berättarröst och det är kul att för en gång skull få se henne som en god magiker. Även svenska Skarsgård (Avengers), begåvade McShera (Downton Abbey), unga Grainger (The Borgias) och Anozie (Game of Thrones) gör riktigt bra ifrån sig.
 
Ellas goda fé ger henne chansen att gå på den kungliga balen.
 
Som helhet är Berättelsen om Askungen en riktigt bra familjefilm. Ja, den har några logiska luckor och den är både klyschig och lite enfaldig, men den fungerar riktigt bra ändå. Det är en välgjord återberättelse av den klassiska sagan och trots att den inte skiljer sig mycket från originalet så känns den ny och fräsch. Berättelsen om Askungen har otroligt intagande animeringar och effekter, skådespelarna är som förväntat fantastiska och miljön är hänförande. Berättelsen om Askungen är inget mästerverk, men icke desto mindre en charmerande film som jag definitivt rekommenderar.
 

Fifty Shades of Grey

Fakta:
Fifty Shades of Grey är baserad på boken med samma namn, skriven av E. L. James. Filmen är regisserad av Sam Taylor-Johnson, med bland annat Jamie Dornan, Dakota Johnson, Jennifer Ehle, Eloise Mumford, Victor Rasuk, Luke Grime och Marcia Gay Harden. i huvudrollerna. Filmen är 128 minuter lång, rekommenderas från 15 år och släpptes in 15 juni 2015.
 
Handling:
"Ana Steele är en oerfaren collegestudent som får i uppgift att intervju den mystiske miljardären Christian Grey. Men det som börjar som ett affärsmöte förvandlas snabbt till ett okonventionellt förhållande. Ana rycks med i Christians glamorösa livsstil men får snart se en annan sida av honom när hon uppdagar hans hemligheter och samtidigt börjar utforska sina egna mörka lustar. Resultatet är en passionerad romans där Christian och Ana testar gränserna för hur långt de är villiga att gå för sitt förhållande."
 
Recension:
Fenomenet som började som en erotisk fanfic av Twilight har nu tagit världen med storm. Nästan alla har något att säga om Fifty Shades-franchisen och det finns minst lika många som finner den motbjudande som de som avgudar trilogin. Personligen tycker jag faktiskt att filmen är helt okej. Den är inte lika sexuellt avvikande som boken och de har tagit bort en hel del scener som annars präglat filmen med en 18-årsgräns. Det gör förstås att man inte riktigt får samma uppfattning om vem Christian Grey är, men det gör också att filmen framstår som mer stämningsfull.
 
Ana hjälper rumskompisen Kate med sin artikel om Christian Grey.
 
Fifty Shades of Grey har egentligen inte mycket till handling, utan det är en rakt igenom karaktärsdriven film. Skådespelarna presterar oväntat bra, speciellt med tanke på omständigheterna. Jag kan bara föreställa mig hur tufft det måste ha varit att spela in vissa av scenerna och jag tycker att både Dornan (The Fall) och Johnson (Need for Speed) gör riktigt bra ifrån sig. Precis som sin karaktär har Dornan bra kontroll och känns naturlig i sin roll. Jag uppskattar skådespelarnas minspel och tycker att de porträtterar karaktärerna väl. De gör sina roller charmiga och djupt psykologiskt intressanta. Samspelet mellan dem fick mig att le emellanåt och trots att sex förstås är temat så lyckas filmen både roa och ha kvar glimten i ögat. 
 
Ett förhållande inleds mellan multimiljonären och den oskyldiga eleven.
 
Men självklart är filmen inte perfekt. Den är lite monoton och upprepande och ibland känns den rätt tafatt. Jag reagerade också på en del fåniga repliker. Det är en sak att läsa dem, men att höra dem sägas högt är en helt annan sak. Det gäller att känna av vad som verkligen passar in och tyvärr har Fifty Shades of Grey några repliker som både känns krystade och tramsiga.
 
För att få vara med Christian måste Ana gå med på en hel del.
 
Däremot har filmen oväntat bra musik. För att vara ärlig är musiken rent av fantastisk, med många stora världsartister. Låtar så som Love me like you do av Ellie Goulding, Crazy in love och Haunted med Beyoncé, I put a spell on you av Annie Lennox, Salted wounds med Sia och Earned it av The Weeknd bidrar med en hel del känsla. Musiken som filmen bjuder på spelas med inlevelse, och skapar ett känslomässigt djup och en dragningskraft gentemot karaktärerna.
 
Christan har många regler som han kräver att Ana ska följa.
 
När man köper Fifty Shades of Grey på DVD eller blu-ray så kan man välja mellan att se bioversionen eller den osedda versionen. Den enda skillnaden är att den osedda versionen är tre minuter längre på slutet. Jag hade hoppats att de extraminuterna skulle tillföra någonting extra, men för att vara ärlig så känns de överflödiga och de gör snarare slutet till det sämre. Bioversionen är alltså att rekommendera.
 
Anastasia dras in i Christians värld.
 
Det är många som har fördomar mot Fifty Shades of Grey och tror att det är en renodlad porrfilm. Det är det definitivt inte och jag vill återigen påpeka att filmen trots allt har en 15-årsgräns. Självklart har filmen en hel del sex, men det är inte särskilt grafiskt och avslöjande. Faktum är att ”bara” en femtedel (ca 20 minuter) av filmen består av sex och det tar ungefär 41 minuter innan den första sexscenen. Resten av tiden fokuserar på att utveckla karaktärerna och deras relation till varandra.
 
Att älska Christian visar sig vara allt annat än enkelt för Ana.
 
Allt som allt tycker jag faktiskt att Fifty Shades of Grey är bra. Filmen bjuder på fantastisk musik, skådespelarna passar bra i rollerna, och trots fokusen på sex så har filmen med humor. Dornan och Johnson charmar tittaren i sina roller och är man inte alltför pryd borde inte filmen vara något större problem att se på. Visst är den aningen monoton och upprepande, och några repliker är otroligt tramsiga, men som helhet är filmen ändå bra. Jag kommer att se Fifty Shades Darker och Fifty Shades Freed.
  

Micke & Veronica

Fakta:
Micke & Veronica är en svensk film regisserad av Staffan Lindberg, med bland annat Izabella Scorupco, David Hellenius, Suzanne Reuter, Claes Ljungmark, Philip Zandén och Cecilia Ljung i huvudrollerna. Filmen är 95 minuter lång, rekommenderas från 11 år och släpptes 20 april 2015.
 
Handling:
"Snickaren Micke och läkaren Veronica är båda runt 40 och nykära. De försöker få ihop pusselbitarna i livet med alla barn och ex-partners. Med olika bakgrund blir mötet med de nya svärföräldrarna en klasskrock och den underbara sommaren i den bohuslänska skärgården går inte riktigt som de tänkt sig."
 
Recension:
Micke & Veronica är din typiska svenska romcom. Den har lite go humor och lyckas framkalla några lättare skratt, men många av skämten känns uttjatade och krystade och faller platt. David Hellenius (Sommaren med Göran) är som alltid småcharmig men har tappat lite av sina humoristiska egenskaper och i filmens mer allvarsamma scener känns han rätt konstlad. Några som däremot är mer vana och naturliga i sina roller är Scorupco (Änglavakt) och Reuters (Svensson Svensson). De presterar båda två riktigt bra och har rätt utstrålning.
 
Veronica förälskar sig i sin snickare.
 
Micke & Veronica är en småputtrig film som inger en härlig sommarkänsla. Dock stämmer filmens tag-line (”En omogen relationskomedi…”) lite väl bra in på filmen. Karaktärerna, speciellt sidkaraktärerna, är otroligt barnsliga och verklighetsfrämmande till sina beteenden och det blir faktiskt lite jobbigt att titta på. Att grannarna erbjuder paret att ha sex i deras hus medan de handlar, att en man behandlar sin skiftnyckel som sitt barn och att föräldrarna har samma ohederliga segervilja som en tioåring är bara några exempel.
 
Alicia skäms när hennes dotter uttrycker sin glädje lite väl högt.
 
Filmen är mysig att se på, speciellt nu när sommaren nalkas, men tyvärr döljs inte alla stereotyper av det värmande solskenet. Dessutom saknar jag kemi och glöd mellan huvudskådespelarna, Hellenius och Scorupco. Många romantiska filmer har förmågan att göra tittaren upprymd, euforisk och varm inombords, men på grund av avsaknad av bakgrundsinformation och karaktärsutveckling känns Veronicas och Mickes förhållande snarare malplacerat och ansträngt.
 
Trots sina problem glöder kärleken fortfarande inom både Micke och Veronica.
 
Nu låter jag väldigt negativ i min recension och jag vill definitivt inte att ni får uppfattningen att Micke & Veronica är en dålig film, för det är den inte. Den är snarare rakt igenom medelmåttig och lämnar tittaren neutral. Filmen har en viss lockelse och roar tittaren ibland; största problemet är bara att vi har sett samma sak så många gånger tidigare. Micke & Veronica är en bra film att ropa in sommaren med, men kanske inte något man minns långt efteråt.
 

Brudens Bäste Man

Fakta:
Brudens Bäste Man (org. Made of Honor) är en film regisserad av Paul Weiland, med bland annat Patrick Dempsey, Michelle Monaghan, Kevin McKidd, Chris Messina, Busy Philipps och Kevin Sussman i huvudrollerna. Filmen är 97 minuter lång, spelades in 2008 och är barntillåten.
 
Handling:
"Tom älskar sitt liv, men inser att han även älskar sin bästa vän Hannah. När Hannah förlovar sig med en stilig skotte och vill att Tom ska vara hennes brudtärna på bröllopet, ställs Tom inför möhippor, konkurrerande brudtärnor och hopplösa dagar av planerande inför det perfekta bröllopet - där han själv planerar att stjäla bruden. För brudens bäste man har en egen plan."
 
Recension:
Har man inte sett en romantisk komedi tidigare så kan Brudens Bäste Man säkert vara bra, men för oss andra är den alldeles för förutsägbar och tråkig. Det finns absolut ingenting unikt med filmen, utan vi har sett exakt samma sak tuseltals gånger tidigare. Som helhet är filmen ett accceptabelt tidsförtriv, men ingenting mer.
 
Trots sin långa vänskap med Hanna inser inte Tom att han är förälskad förren det är för sent.
 
Skådespelarna är helt okej och det är kul att känna igen så pass många av dem från andra titlar. Dock får de inte mycket att arbeta med eftersom manuset är dåligt och karaktärerna beklagligt uppbyggda; ointressanta och fantasilösa. Som tittare bryr vi oss inte om dem och det finns ingen som helst kemi på skärmen. Trots att jag personligen inte tror på äkta kärlek så tycker jag att romantiska filmer är mysiga, men tyvärr har inte Brudens Bäste Man det som krävs för att hålla mig intresserad.
 
Tom får utstå mycket som Hannahs brudtärna.
 
Filmen lyckas dock vara smått underhållande och det är en småmysig rulle, men jag tröttnade snabbt på grund av det igenkännbara konceptet och de oberäkneligt många klyschorna. Brudens Bäste Man är alldeles för lik alla andra romantiska komedier och blir därför en i mängden med sina torra skämt.
 

The Best of Me

Fakta:
The Best of Me är en film regisserad av Michael Hoffman. Filmen baseras på boken med samma namn, skriven av Nicholas Sparks. I huvudrollerna får vi se Michelle Monaghan, James Marsden, Luke Bracey, Liana Liberato och Gerald McRaney. Filmen är 117 minuter lång, rekommenderas från 11 år och släpps den 20 april 2015. Du kan se trailern här.
 
Handling:
"Våren 1984 träffas studenterna Amanda och Dawson och blir förälskade. En oförutsedd händelse skiljer dem åt och deras liv tar olika vägar. 21 år senare träffas de av en tillfällighet i sin barndomsstad och upptäcker att känslorna finns kvar. Men krafterna som en gång skilde dem åt lever fortfarande och idag är de farligare än någonsin."
 
Recension:
Jag är ett riktigt stort Nicholas Sparks-fan men jag måste medge att jag blev besviken på The Best of Me, trots att jag inte läst boken och på så sätt inte har ett påverkat omdöme. The Best of Me är en medelmåttlig, tragisk romans. Småmysig, men ingenting speciellt. Nicholas Sparks böcker skiljer sig mycket åt men filmerna har en tendens att vara väldigt lika varandra, och The Best of Me är inget undantag. Den använder sig av samma metoder som många andra och det börjar bli aningen tröttsamt.
 
Under gymnasietiden finner Dawson och Amanda varandra.
 
De flesta skådespelarna i filmen är riktigt duktiga. Michelle Monaghan (Gone Baby Gone) och James Marsden (X-Men) är de som bär upp filmen på sina axlar. Jag tycker också att Liana Liberato (If I Stay) och Gerald McRaney (Den Oändliga Historien) presterar bra. Dock är jag missnöjd med Luke Bracey (The November Man). Hans skådespelarbidrag känns tillgjort och jag tycker att han är en rätt tråkig skådespelare.
 
Monaghan och Marsden lyser upp filmen men har svårt att hålla den uppe på egen hand.
 
Tyvärr fastnar jag inte särskilt mycket för karaktärerna i The Best of Me. Största anledningen till detta är att filmen fokuserar allt för mycket på romansen i det förflutna istället för att bygga upp dramat i nuet. Filmen känns påskyndad och platt, och jag saknar det djup de flesta Nicholas Sparks-filmer har. The Best of Me är småmysig, men den tragiska kärlekshistorien påverkade mig inte särskilt mycket känslomässigt. Det är tydligt att filmen menar att beröra flera gånger, men jag tycker inte att den lyckas rent emotionellt. Det är för förutsägbart. För klyschigt. Och för påskyndat. 
 
Eftersom de kommer från olika samhällsklasser vill deras familjer separera dem åt.
 
Dock är filmen otroligt vackert filmad. Miljöerna i The Best of Me är häpnadsväckande och de har lyckats bra med alla färger och kontraster. Allt som allt är The Best of Me en bra romantisk film, men en av de sämre Nicholas Sparks-filmerna. Jag hade velat lära känna karaktärerna bättre och fått ett större djup i historien. Jag är dock väldigt nyfiken på boken och ser dessutom fram emot Sparks nästa film; The Longest Ride.
 


Two Weeks Notice

Fakta:
Two Weeks Notice är en film regisserad av Marc Lawrence, med bland annat Sandra Bullock, Hugh Grant, Alicia Witt, Dana Ivey och Robert Klein i huvudrollerna. Filmen är 97 minuter lång,  spelades in 2002 och är barntillåten.
 
Handling:
"Advokaten Lucy Kelson vill rädda världen. Men istället ägnar hon sig åt att välja slipsar och intervjua möjliga flickvänner åt hennes snygga och stenrika chef George Wade. Är det verkligenf ör att utföra det här jobbet som hon skaffade som en examen från Harvard? Lucy är uttråkad, så hon säger helt enkelt upp sig. Men Wade har kommit på helt andra tankar.
 
Recension:
Two Weeks Notice är okej, men inte mycket mer än så. Filmens humor är torr och jag skrattade inte en enda gång. Manuset är relativt svagt skrivet och handlingen är väldigt klyschig och förutsägbar. Egentligen händer ingenting som vi inte sett förut.
 
I ett försök att hindra Wren från att riva en gammal byggnad blir hon hans anställd.

Men trots att filmen inte är särskilt underhållande så är det en småmysig feel-goodfilm. Ja, den känns platt ibland, men skådespelarna är duktiga och speciellt Hugh Grant (Notting Hill) lyckas charma tittaren. Detta blir en riktigt kort recension för jag har ärligt ingenting mer att säga förutom att den är värd att se om du söker en lättsam romcom där du inte behöver koncentrera dig för att hänga med i handlingen.
 
 

RSS 2.0