De förlorade

Författare: Henrik Fexeus.
Serie: Den sista illusionen #1.
Längd: 335 sidor.
Bokförlag: Rabén&Sjögren.
 
"När Ky av misstag slår upp ett hål i väggen i sitt rum hittar hon vägen till något som aldrig var menat för henne. Något som kommer att förändra hennes liv för alltid. Samtidigt, i en annan del av Stockholm, börjar Adam se saker som ingen annan ser. Håller han på att bli galen eller är hans värld bara en illusion?"
 
 
 
 
 
Den tankeläsande författaren Henrik Fexeus, även känd som Mentalisten, debuterar med romanen De förlorade. Denna science fiction-bok utspelar sig i vårt eget samhälle, men trots att den tar plats på Stockholms välkända gator finns en hel del nytt att upptäcka, då verkligheten ifrågasätts på ett oerhört intressant sätt.
 
De förlorade skildras ur två synvinklar: Kys och Adams. De har båda två väldigt behagliga berättarröster och är förvånansvärt lätta att fastna för. Läsaren får gott om tid att lära känna dem innan handlingen tar fart ordentligt, och deras utmärkande karaktärsdrag gör det enkelt att urskilja ur vems perspektiv man läser. Jag är imponerad över hur väl Fexeus lyckas få läsaren att bry sig om karaktärerna, speciellt med tanke på att detta är hans första skönlitterära verk.
 
Trots att De förlorade är hans debutroman märks det tydligt att Fexeus är en van skribent. Texten har bra flyt, en laddad stämning byggs skickligt upp och som läsare uppslukas man av det genomtänkta språket. Dessutom är handlingen i sig fascinerande. Personligen tyckte jag dock mest om boken i början, där allt var nytt och mystiskt. Lite av spänningen förlorades längre in i boken, men aldrig så pass mycket att nyfikenheten över fortsättningen försvann.
 
Som helhet är De förlorade en bra debut, som gör mig nyfiken på den kommande efterföljaren.
 

Soldaterna

Författare: Julie Kagawa.
OriginaltitelSoldier.
Serie: Sagan om Talon #3.
Längd: 352 sidor.
Bokförlag: HarperCollins Nordic.
 
"Ember ställdes inför ett val: tryggheten hos drakorganisationen Talon eller ett liv som utstött. Hon anslöt sig till rebellerna och är nu en av Talons mest jagade drakar. Garret har i sin tur gett sig iväg för att spionera på Sankt Göran. Han lyckas avslöja en ondskefull plan som kommer att skaka både drakarnas och drakdödarnas värld i grunden."
 
 
 
 
Soldaterna är den hittills starkaste delen i Sagan om Talon-serien. Julie Kagawa har en unik talang och en näst intill övernaturlig förmåga att trollbinda läsaren med sina ord. Språket i boken är lättsamt, och texten skapar ett behagligt tempo som gör innehållet oerhört lätt att ta till sig. Kagawa bygger upp stämningen på ett riktigt snyggt sätt och griper lätt tag i läsaren. Allra bäst blir det när hon tar ut svängarna i actionscenerna.
 
Det är härligt att återigen följa karaktärernas liv, och jag gillar att de får större djup i boken. Vi får exempelvis ta del av tillbakablickar från Garrets tid hos Sankt Göran, vilket var fascinerande samtidigt som bakgrundsinformationen gör honom lättare att förstå och relatera till. Dessvärre är kärlekstriangeln i Soldaterna för intensiv i min smak. Det är frustrerande att Ember aldrig tar ett beslut om vem hon vill vara med, och jag kände intresset svalna i scenerna där kärleksdramat står i fokus. Dessutom är boken rätt upprepande, och bortsett från några oväntade vändningar i slutet följer Soldaterna samma mall som tidigare delar i serien.
 
Soldaterna är som helhet en spännande och snabbläst roman. Det är den hittills bästa delen i serien, och cliffhangern i slutet får mig att genast vilja läsa vidare.
 

Maybe someday

Författare: Colleen Hoover.
Serie: Maybe #1.
Längd: 367 sidor.
 
"Sydney är 22 år gammal och har ett toppenliv. Hon går på högskolan, har ett stadigt jobb, är förälskad i sin pojkvän Hunter, och delar lägenhet med sin bästa vän. Men allt ändrar när hon upptäcker att Hunter är otrogen mot henne. Sydney och grannen Ridge märker snart att de behöver varandra mer än de någonsin kunnat ana."
 
 
 
 
 
 
 
Jag har väldigt kluvna känslor för Maybe someday. Å ena sidan fångade boken mitt intresse direkt. Språket är väldigt behagligt och texten är oerhört lätt att ta till sig. Som läsare sugs man in i berättelsen redan vid första meningen, och det är svårt att släppa taget om den. Jag gillar dessutom det annorlunda konceptet med en döv musiker, och fascinerades eftersom jag aldrig läst om hörselskadade karaktärer förut.
 
Men. Intresset svalnar efter ett tag. Fast jag engagerades av att läsa om karaktärerna kunde jag inte låta bli att störa mig på dem. Sydney är alldeles för osjälvständig och gråtmild, medan ”drömprinsen” Ridges beteende gjorde mig genuint arg. Båda två är hycklare, och jag frustrerades av deras enträgna kärleksdrama. Flera gånger ville jag bara skrika ”ryck upp er och ta ansvar över era liv!”, och eftersom boken inte skildrar något annat än just deras förhållande blev det efter ett tag riktigt tröttsamt. Det enda vi får läsa om är hur de trånar efter varandra, och jag hade velat ta del av en större del av deras liv. 
 
Som helhet är Maybe someday bra, men inte så bra som jag hade förväntat mig. Jag fullkomligt älskade bokens början och såg fram emot en extraordinär läsning, men på grund av triangeldraman, idiotiska karaktärer och bristande trovärdighet blev Mayby someday inte mer än ordinär.
 

Den mörkaste delen av skogen

Författare: Holly Black.
OriginaltitelThe darkest part of the forest.
Serie: Fristående.
Längd: 324 sidor.
Bokförlag: Rabén&Sjögren.
 
"I skogen sover pojken med horn i en kista av glas. Han har vilat där i generationer. En dag är kistan krossad och pojken borta. Hazel börjar få mystiska ledtrådar och beslutar sig för att för att hitta pojken. Jakten på sanningen visar sig innehålla hemligheter och skeenden som ingen kunnat förutse."
 
 
 
 
Holly Black är en mycket speciell författare. Hon har väldigt kreativa konceptidéer och ett minst sagt utmärkande språk. Dessutom väver hon samman handlingstrådar från det förflutna med nutiden på ett mycket unikt och snyggt sätt.
 
Världen som Black har skapat i Den mörkaste delen av skogen är oerhört fascinerande, och fast jag inte vanligtvis är särskilt förtjust i féer, tyckte jag att det var intressant att läsa om dem här. Detta för att de magiska fantasyelementen kombineras med ett modernt, nutida samhälle, vilket både känns annorlunda samtidigt som det ger läsningen en nästintill drömlik känsla. Det var också oväntat lätt att fastna för karaktärerna, och jag tyckte mycket om deras mångfald.
 
Ändå var jag inte fullt så engagerad som jag hade velat. Den mörkaste delen av skogen är stundtals långsam, och avbrotten med tillbakablickar distraherar ibland från den huvudsakliga handlingen. Sen händer vissa saker för snabbt, vilket gör att jag inte upplevde dem som särskilt trovärdiga. Dessutom ökar de magiska inslagen ju längre in i boken man kommer, och personligen föredrog jag den mer mystiska, tillbakadragna början mer än slutet där allt är ett virrvarr av monster och övernaturliga händelser.  
 
Som helhet är Den mörkaste delen av skogen en bra bok, men den hade potential till att bli ännu bättre.
 

Någon måste stoppa Ivy Pocket

Författare: Caleb Krisp.
OriginaltitelSomebody Stop Ivy Pocket.
Serie: Ivy Pocket #2.
Längd: 422 sidor.
Bokförlag: Modernista.
 
"Efter att den vandrande katastrofen Ivy Pocket hindrat Klockdiamanten från att falla i orätta händer anländer hon till London, där hon adopteras av ett kistmakarpar. Ivy är övertygad om att hon är den perfekta dottern, men alla verkar vilja ha något av henne och ondskan lurar runt hörnet. Som vanligt är Ivy den enda som kan ordna upp allting."
 
 
 
 
Någon måste stoppa Ivy Pocket är en riktig pärla. Den lättsamma berättelsen är välskriven och innehåller många, vackra illustrationer. Men bokens styrka är ändå karaktärerna, speciellt Ivy själv. 
 
 
Det är svårt att förklara med ord hur underbar Ivy Pocket är. Hon har en härligt skev verklighetsuppfattning, och hennes uppförstorade självförtroende gör att hon hamnar i många, underhållande situationer som får läsaren att skratta rakt ut. Det är underbart att läsa om hennes aningslösa, lite naiva förhållningssätt till andra, och det är omöjligt att inte tycka om henne.
 
Det räcker med att jag tänker på Någon måste stoppa Ivy Pocket för att jag ska bli alldeles varm inombords. De roande dialogerna och Ivy Pocket som person kompenserar stort för romanens minskning av action och mysterium. Jag önskar verkligen att Ivy Pocket-serien skulle bli längre än en trilogi, för som det är nu vill jag verkligen inte att serien ska ta slut!
 

These broken stars

Författare: Amie Kaufman & Meagan Spooner.
Serie: Starbound #1.
Längd: 374 sidor.
 
"Rymdfarkosten Icarus kastas ut ur hyperrymden och störtar mot närmaste planet. Lilac och Tarver överlever, och måste bege sig ut på en farofylld färd över den öde terrängen. Allting ändras när de upptäcker hemligheten bakom de kalla viskningarna som hemsöker deras steg. Lilac och Tarver kanske kan hitta ett sätt att ta sig ifrån planeten, men i så fall kommer de inte att vara samma personer som landade på den."
 
 
 
These broken stars är inte riktigt vad jag hade förväntat mig. Det är en bra bok, men jag blev inte så överväldigad som jag hade hoppats.
 
These broken stars är en karaktärsdriven bok. Den manliga protagonisten Tarver fastnade jag för direkt, men Lilac tog lite längre tid att vänja sig vid. Detta för att hennes bortskämda och oförskämda bemötande var tröttsamt att läsa om. Men som tur är utvecklas hon under läsningens gång, och hennes berättelse blir allt mer intressant att ta del utav. Ändå föredrar jag att läsa ur Tarvers perspektiv, eftersom hans berättarröst är mer behagligt och underhållande.
 
Jag är mycket tacksam över att relationen mellan Tarver och Lilac långsamt byggs upp. Det finns få saker som är så avtändande som ett ytligt, kärlek-vid-första-ögonkastet-förhållande, så jag blev lättad över att relationen fick tid att utvecklas. Det ger också läsaren chans att fästa sig vid karaktärerna och lära känna dem individuellt snarare än som ett hopsvetsat par.
 
Boken är dock stillsam och har många händelselösa sekvenser. Stora delar består enbart av att karaktärerna utforskar vildmarken och tar sig från plats A till plats B. I längden ger det boken en torr, upprepande och monoton känsla. These broken stars innehåller dessutom en del förutsägbara klyschor, och boken hade tjänat på att utveckla världen mer. Vidare blev jag inte lika imponerad av slutet som jag hade önskat, och jag känner mig lite besviken över att jag inte tilltalades mer av det. 
 
Som helhet är These broken stars en bra bok. Den har dock vissa platta scener, där det inte hände tillräckligt för att hålla mig engagerad. Jag kommer definitivt läsa fortsättningen, men med lite mer dämpade förväntningar.
 

Mordet på Orientexpressen

Författare: Agatha Christie.
OriginaltitelMurder on the Orient Express.
Serie: Hercule Poirot #10.
Längd: 274 sidor.
Bokförlag: Bookmark.
 
"En skara reser tillsammans på den exklusiva Orientexpressen från istanbul till Calais. För en av tågets passagerare ska resan bli den sista. Efter att tåget fastnat i djupa snödrivor på Balkan uppdagas ett bestialiskt mord. Ombord i den luxuösa förstaklassvagnen finns lika många misstänkta som resenärer - men också Hercule Poirot."
 
 
 
Jag brukar inte tycka om deckare eller klassiker, eftersom jag ofta upplever dem som tradiga. Aldrig hade jag trott att jag skulle bli förtjust i Agatha Christie! Men Mordet på Orientexpressen drar verkligen in läsaren. Redan efter ett par kapitel uppstår ett beroende, och allteftersom läsningen fortlöper blir det svårare att lägga ifrån sig romanen.
 
Fast Mordet på Orientexpressen är den tionde delen om Hercule Poirot är själva berättelsen fristående. Det innebär att du utan problem kan läsa boken utan att ha tagit del av föregående delar. Boken i sig är utformad enligt en klassisk ”mord-vittnen-förklaring”-struktur, och tilltalar med sin enkelhet. Det finns inga svårförståeliga utsvängningar, utdragna sidospår eller överflödiga utfyllnadsscener. Istället håller den fokus hela tiden, vilket gör läsningen härligt kort och koncis.
 
En av anledningarna till att jag verkligen tycker om Mordet på Orientexpressen är det behagliga språket. Texten är oerhört lätt att ta till sig, och nyöversättningen gör innehållet lättbegripligt utan att den tidsenliga förbindelsen avlägsnas. Mysteriet är dessutom spännande, och som läsare stimuleras man hela tiden att försöka lista ut vem den skyldige är. När avslöjandet väl kommer inser man hur svaret funnits där hela tiden, och jag personligen kan inte undgå att imponeras över hur briljant ihopsatt berättelsen är.
 
Jag har tidigare tagit del av Christies Och så var de bara en och 4.50 från Paddington, men Mordet på Orientexpressen är tveklöst favoriten hittills. Trots att vissa delar känns daterade och inte är särskilt trovärdiga kan jag inte undgå att låta mig charmas. Jag sveptes lätt med i berättelsen och var genuint intresserad av att få reda på vem som låg bakom mordet.
 

The Fiery Heart

Författare: Richelle Mead.
SerieBloodlines #3.
Längd: 420 sidor.
 
"Sydney har alltid trott att Alkemisterna var födda för att beskydda vampyrhemligheter och människoliv. Men när hon träffar Marcus vänder hon ryggen till allt hon känner till. Fast ännu är hon inte fri. När hennes syster Zoe anländer kan Sydney bara berätta halvsanningar om hennes förflutna, och med varje ord riskerar hon att avslöjas och möta de dödliga konsekvenserna."
 
 
 
 
 
 
Det var problematiskt för mig att engagera mig i The Fiery Heart. Det är över tre år sedan som jag läste bokens föregångare – The Indigo Spell – och jag upplever att min boksmak har förändrats under dessa år. ”Urban fantasy” är inte riktigt min genre längre, och jag hade svårt att återvända till Richelle Meads vampyrvärld. Dessutom har jag hunnit förlora intresse för karaktärerna, och jag kunde inte hänge mig handlingen lika mycket som jag velat.
 
Med det sagt tycker jag ändå att The Fiery Heart är helt okej. Jag gillar konceptet och tycker mycket om relationen mellan protagonisterna Sydney och Adrian. De är riktigt gulliga ihop och jag tilltalas av att deras relation bygger på en stark vänskapsgrund. Båda har dessutom tydligt urskiljbara berättarröster, och fast jag föredrar att läsa böcker ur en synvinkel om det inte är absolut nödvändigt med flera så fungerade det bra.
 
Det som The Fiery Heart faller på är dock att det känns som en utfyllnadsbok. Det händer inte mycket i mitten av romanen och som läsare förlorade jag engagemanget under långa partier. Visserligen ökar tempot mot en spännande cliffhanger i slutet, men det kompenserade inte tillräckligt för den tråkiga mittsektionen.
 
Som helhet är The Fiery Heart okej, men det var tröttsamt att återvända till en värld jag upplever mig ha vuxit ur.
 

Fantastiska vidunder och var man hittar dem: filmmanuset

Författare: J.K. Rowling.
Serie: Fristående.
Längd: 290 sidor.
Bokförlag: Rabén&Sjögren.
OriginaltitelFantastic beasts and where to find them.
 
"Magizoologen Newt Scamander anländer till New York för ett kort besök. Fast när hans magiska väska försvinner och några av hans fantastiska vidunder rymmer innebär det problem för alla."
 
 
 
 
 
 
 
Fantastiska vidunder och var man hittar dem: filmmanuset är precis som det låter: manuset som använts vid inspelningen av filmen med samma namn. Formatet är alltså väldigt likt det i Harry Potter and the Cursed Child, fast med större användning av filmisk terminologi eftersom The Cursed Child trots allt är manuset till en pjäs. En del av dessa termer kan vara svåra att förstå, och därför finns en hjälpsam, tillhörande förteckning som visar vad de olika termerna och förkortningarna står för.
 
Fantastiska vidunder och var man hittar dem: filmmanuset är ett måste för alla Harry Potter-fans. Berättelsen är spännande, innehåller mycket värmande humor och en hel del härliga karaktärer. Newt Scamander är en fantastisk, ny protagonist som galant klarar av att bära upp boken på sina axlar. Även sidkaraktärerna fängslar, och jag älskar det faktum att till och med de intressanta vidundren har sina egna, charmiga personligheter.
 
Boken går väldigt snabbt att läsa, eftersom texten har stort radavstånd och mycket luft. Den är dessutom oerhört snyggt formgiven, med enkla men dekorativa illustrationer och krusiduller som gör läsningen till en riktig upplevelse. Men manusformatet har sina nackdelar. Texten har få beskrivningar och detaljer, och vi följer inte karaktärernas tankegångar på samma sätt som i en vanlig roman. Som en följd blir berättelsen mer distanserad och mindre levande, vilket försvårar för läsaren att verkligen fastna.
 
Som helhet är Fantastiska vidunder och var man hittar dem: filmmanuset en spännande bok med många intressanta karaktärer. Formatet skapar dock en distans till läsaren som gör det svårt att bygga upp samma engagemang som i en bok med vanlig löptext.
 

När andetagen blir till luft

Författare: Paul Kalanithi.
Serie: Fristående.
Längd: 247 sidor.
Bokförlag: Norstedts.
OriginaltitelWhen breath becomes air.
 
"Paul Kalanithi är nästan färdigutbildad neurokirurg när han får besked om att han lider av en svårartad cancerform. I ett slag går han från läkare till patient. Prognosen är dyster och alla framtidsplaner om arbete ohc familjeliv går förlorade. Vad gör livet värt att leva? Hur ska man ta vara på sina sista månader?"
 
 
 
 
 
När andetagen blir till luft är en inspirerande, självbiografisk roman som Kalanithi skrev innan han avled 37 år gammal. Det är en intressant bok, där man både får följa delar av hans läkarutbildning samt tiden när han kämpade för sitt eget liv. Den innehåller en hel del medicinskt språk, men Kalanithi förklarar termerna så att även lekmän förstår vad han menar utan problem. Han berör med ett nästintill poetiskt språk, samt lär både ut och väcker tankar om vad som gör livet värt att leva.
 
Mitt problem med boken är dock att jag inte riktigt fick grepp om Paul Kalanithi som person. Det känns som att mycket utelämnats och så som han porträtterar sig själv uppfattade jag inte honom som verklig. Hade När andetagen blir till luft varit en fiktiv bok skulle jag ha förklarat det som att protagonisten saknar djup. En annan sak som gjorde att jag inte helt fastnade var tempot, samt det faktum att döden beskrivs lite för romantiserat.
 
Trots brister är När andetagen blir till luft en värdefull bok att läsa – speciellt om du har funderingar på att arbeta inom vården. Den väcker tankar om livet och skildrar det ansvar som läkaryrket verkligen innebär.
 

Ordbrodösen

Författare: Anna Arvidsson.
Serie: Fristående.
Längd: 322 sidor.
Bokförlag: Rabén&Sjögren.
 
"I en bruksort i Värmland bor sedan århundranden tillbaka en säregen släkt. Kvinnorna kan styra andras tankar och handlingar med sina skrivna ord. Dagen då Alba fyller arton är det hennes tur. När hon kliver in i samlingssalen i den nedlagda byskolan vet hon att ceremonin bara kan sluta på ett sätt. Ingen ordbrodös har någonsin misslyckats med sitt inträdesprov. Inte förrän nu."
 
 
 
 
Ordbrodösen är en förvånansvärt stark och genomtänkt debut. Romanen är välskriven, med ett bra flyt på texten och behagligt tempo. Bokens intressanta koncept griper dessutom tag redan vid första kapitlet och det fascinerande magisystemet liknar ingenting jag tidigare läst om.
 
Romanens protagonist – Alba – är lätt att relatera till. Hon är trovärdigt uppbyggd och hennes tankegångar är mycket intressanta att följa. Ordbrodösen innehåller dessvärre lite för många sidkaraktärer, och deras dynamiska egenskaper kolliderar på ett sätt som gör det svårt att fastna för dem allesammans.
 
Förutom det spännande mysteriet och den välutvecklade huvudkaraktären tyckte jag även mycket om bokens tidsenliga element. Trots att vi lever i ett samhälle där tv, mobiltelefoner och sociala medier är en naturlig del av vardagen är det inte särskilt många författare som faktiskt integrerar dessa i bokens handling – men det gör Arvidsson. I Ordbrodösen används sociala medier som Instagram på ett självklart sätt i berättelsen, och de frekventa referenserna till välkända filmer och tv-serier får boken att kännas nutida och mycket mer verklig.
 
Som helhet är Ordbrodösen en mycket välskriven debut. Trots att trovärdigheten inte alltid är på topp är det lätt att ryckas med i handlingen och det unika konceptet fängslar från början till slut.
 

Perfekt

Författare: Sara Shepard.
OriginaltitelPerfect.
SeriePretty Little Liars #3.
Längd: 236 sidor.
Bokförlag: Modernista.
 
"Aria, Hanna, Emily och Spencer - dessa fyra tjejer i är inte så perfekta som de verkar. Aria kan inte stå emot sitt förbjudna ex. Hanna är på vippen att förlora sin bästis. Emily tappar fattningen efter en simpel kyss. Och Spender kan inte hålla fingrarna borta från sin systers tillhörigheter..."
 
 
 
 
 
Perfekt är en riktig ”guilty pleasure” för mig. Jag känner mig nästan skyldig för att jag tycker om den. Romanen är förutsägbar, med ointelligenta karaktärer, dumma dialoger och långsökta händelser. Boken slutar dessutom i en svag cliffhanger som får irritation att uppstå. Men trots dessa brister kan jag inte undgå att ryckas med och fastna.
 
Perfekt är bättre skriven än sina föregångare och trots sina svagheter är det en riktig bladvändare. Kombinationen av spännande mysterium, romantik och värmande humor gör att ett beroende långsamt växer fram. Som läsare vill man få svar på sina frågor och fast karaktärerna ofta gör dumma saker är det svårt att inte fängslas av deras berättelser.
 
Som helhet är Perfekt en bristfylld bok som ändå har läsaren i ett järngrepp.
 

Om jag får stanna

Författare: Kajsa Gordan.
Serie: Fristående.
Längd: 139 sidor.
Bokförlag: Rabén&Sjögren.
 
"Hur är det att leva i ett land där man egentligen inte får lov att bo? Hur är det att år efter år tränga ihop sig i ett litet rum med fördragna gardiner samtidigt som man går till skolan, har en bästa vän och är kär, som vilket annat barn som helst? Och hur är det att vara den bästa vännen; den som har en självklar rätt att bo här och som har allt? Ska man känna skuld för att man har det bra?"
 
 
 
 
Kajsa Gordans Om jag får stanna är en tankeväckande och mycket aktuell roman som skildrar flyktingars berättelser ur barnens perspektiv. Bokens handling framställs ur två synvinklar: flyktingen Ilonas och svenskfödda Stellas, och deras kompletterande perspektiv väcker många intressanta och viktiga frågor.
 
Eftersom Om jag får stanna riktar sig till en yngre publik är det fullt naturligt att den inte hade en kraftfull inverkan på mig. Det lättsamma språket och den relativt ytliga behandlingen av ämnet var helt enkelt inte tillräckligt för att beröra mig djupt. Men trots det anser jag att det är en mycket viktig bok för unga att läsa och fundera kring. Jag kan tänka mig att bokens budskap och sätt att skildra problemet ur både utlandsföddas och svenskföddas ögon kan bidra med ett värdefullt omvärldsperspektiv och spräcka bubblan många lever i idag. 
 
Som helhet är Om jag får stanna en intressant ögonöppnare, som unga läsare i grundskolan borde ta del utav. För mig som vuxen kändes den dock lite platt, och jag hade velat ha ett större och mer komplext djup för att verkligen engageras. 
 

Född till hjälte

Författare: Rick Riordan.
OriginaltitelThe Lightning Thief.
Serie: Percy Jackson #1.
Längd: 441 sidor.
Bokförlag: Bonnier Carlsen.
 
"Percy Jackson har ADHD och dyslexi, och han vet att han verklighetsuppfattning inte är som alla andras. Men det som händer när han är på studiebesök i New York är bara för mycket! Plötsligt förvandlas hans elaka mattelärare till ett monster, ett riktigt monster som inte vill annat än att ta livet av honom. Snart börjar andra oförklarliga saker hända Percy, och sanningen om hans far kryper fram."
 
 
 
 
Född till hjälte är ett riktigt glädjepiller. Fast det är en spännande och actionfylld ungdomsbok bjuder den på en hel del värme och humor. Romanens mångfald av charmiga karaktärer underhåller med rappa repliker och som läsare är det omöjligt att inte dra på smilbanden. Det är dessutom oerhört intressant att läsa om den grekiska mytologin och Riordan har byggt upp världen på ett mycket påhittigt sätt.
 
Riordan är onekligen en fenomenal författare och hans sätt att skriva gör det mycket lätt att ta till sig bokens innehåll. Det höga tempot som han gett romanen har dock både för- och nackdelar. Å ena sidan är det härligt med fart och fläkt, men samtidigt känns det ibland som att Född till hjälte behöver ta ett steg tillbaka och sakta ned. Det händer saker hela tiden och trots att boken aldrig blir tråkig upplevs det ibland som tröttsamt och upprepande.
 
Det är tydligt att Född till hjälte riktar sig mot en yngre målgrupp än Olympens hjältar-serien, och därför är det också naturligt att jag inte fastnade lika mycket för den. Men trots det så underhölls jag av boken, och jag ser mycket fram emot att läsa fortsättningen.
 

Fångad

Författare: Meredtih Wild.
OriginaltitelHardpressed.
SerieHacker #2.
Längd: 276 sidor.
Bokförlag: Bookmark.
 
"Erica Hathaway har gjort succé i affärsvärlden och låtit sig förföras av miljardären Blake Landon. Men när demoner från hennes förflutna kommer ikapp och hotar deras liv och kärlek fattar Erica ett beslut som kommer att förändra allt."
 
 
 
 
 
 
Den sensuella Fångad är starkare och mer gripande än sin föregångare. Boken har ett behagligt tempo, en fängslande handling och heta karaktärer med fängslande kemi till varandra. Det är en roman som är lätt att komma in i, men svår att släppa taget om.
 
Men jag stör mig på karaktärernas kommunikationsbrist. Det är tröttsamt att de ljuger för att skydda varandra när det i själva verket är uppenbart att sanningen skulle lösa deras problem. Dessutom irriterades jag av att de försöker göra varandra svartsjuka genom att flirta med andra, istället för att bete sig vuxet. Det får karaktärerna att kännas stereotypiska och stundtals ointelligenta, vilket är motsatsen till vad Wild strävar efter.
 
Som helhet är Fångad en trevlig läsning som får mig att se fram emot fortsättningen. 
 

Baby Doll

Författare: Hollie Overton.
OriginaltitelBaby doll.
Serie: Fristående.
Längd: 281 sidor.
Bokförlag: Norstedts.
 
"Sextonåriga Lily försvinner spårlöst en dag. Hon hämnar sin familj och en hel stad i sorg och chock. Åtta år senare dyker hon plötsligt upp igen. Hon har varit kidnappad och instängd i en källare. Dottern Sky har hon fött under fångenskapen. Nu har de äntligen lyckats fly. Hennes berättelse om övergreppen och livet i källaren chockerar alla. Men när hon berättar vem det är som har hållit henne fången blir chocken ännu större. För Lily och hennes dotter börjar nu en kamp för rättvisa och upprättelse."
 
Baby doll grundas på en riktigt intressant idé, i stil med Room av Emma Donoghue. Ändå lyckades den inte riktigt gripa tag i mig. Själva berättelsen är tankeväckande och läsvärd, men sättet som den framförs på upplevs inte vara realistiskt. Boken innehåller dessutom en del onödiga klyschor och för att vara en roman om kidnappning, våldtäkt och misshandel är Baby doll förvånansvärt lättsam.
 
Holly Overton är en duktig författare och Baby Doll har både ett behagligt tempo och ett bra flyt på texten. Dessvärre fokuserar Overton på fel saker i berättelsen. Romanens brännpunkt ligger snarare på familjedrama än på de psykologiska effekterna Lilys kidnappning fått. Det känns till exempel mycket märkligt att läsa om Lilys planer att stjäla sin systers pojkvän, bara några dagar efter att hon återvänt hem efter sina åtta år i fångenskap. Det hela gör att boken upplevs vara ytlig, vilket i längden blir tröttsamt.
 
En annan svaghet är att läsaren inte får veta mycket om vad som hände under Lilys fångenskap; och det lilla vi får reda på berättas i andra hand. Handlingen skildras ur fyra olika synvinklar men multiperspektivet fyller ingen större funktion. Läsaren upplever nämligen väldigt få av händelserna direkt ur karaktärernas ögon. Istället får vi informationen genom dialoger och liknande, vilket blir statiskt och gör det svårare att relatera till och få känslor för de fiktiva personerna
 
I grund och botten är Baby doll bra och jag var aldrig uttråkad under läsningen. Men romanen har ett skevt fokus och att inte få närvara när händelserna utspelade sig, utan enbart ta del av efterverkningarna, föll rätt platt. Det är inte en bok som sticker ut eller bjuder på något extraordinärt. Men om du tycker att Room är för spänd och att den fokuserar för lite på protagonistens förhållanden lär Baby doll passa dig som handen i handsken.
 

4.50 från Paddington

Författare: Agatha Christie.
Originaltitel4.50 from Paddington.
Serie: Fristående.
Längd: 291 sidor.
Bokförlag: Bookmark.
 
"Inför julen reser mrs McGillicuddy för att hälsa på väninnan miss Marple. Men det som börjar som en avkopplande tågresa får en otrevlig vändning när mrs Gillicuddy bevittnar hur en kvinna stryps ihjäl i ett förbipasserande tåg. Det finns inga andra vittnen, inget lik hittas och varken tågpersonalen eller polisen tror på hennes berättelse. Miss Marple bestämmer sig för att lösa mordgåtan."
 
Jag brukar inte tycka om klassiker. Ofta uppfattar jag dem som tradiga och tunga. Men 4.50 från Paddington gillar jag. Trots att boken har en del år på nacken känns den inte alls så högtravande som många andra inom genren. Det moderniserade språket gör att det inte blir ansträngande att ta sig igenom sidorna och textens flyt gör läsningen lättsam. 
 
När det kommer till själva innehållet har boken ett mysterium som är riktigt intressant att följa. Men ibland står handlingen still och 4.50 hade kunnat kortas ned lite för att undvika att kännas stundtals utdragen. Därtill upplever jag karaktärerna som aningen distanserade och jag hade personligen svårt att relatera till dem. Vidare anser jag att själva avslöjandet av gärningsmannen och motiven hade kunnat ta mer plats. Som det är nu upptar det bara två sidor vilket känns lite antiklimatiskt med tanke på att läsaren under hela boken försökt lista ut vem mördaren är.
 
Allt som allt är 4.50 en spännande kriminalare som får mig att vilja läsa fler böcker av Agatha Christie.
 

Kemisten

Författare: Stephenie Meyer.
OriginaltitelThe Chemist.
Serie: Fristående.
Längd: 567 sidor.
Bokförlag: Albert Bonnier.
 
"Hon var anställd av USA:s regering, men det var det få som kände till. Expert inom ett område som få vet existerar på en enhet som knappt någon ens visste fanns. Och när enheten bestämde att hon utgjorde ett hot, inleddes jakten."
 
 
 
 
 
 
Kemisten är en spännande och actionfylld thriller som skiljer sig mycket från Stephenie Meyers tidigare verk. Bortsett från att boken tillhör en annan genre har den dessutom en betydligt mörkare och mer spänd atmosfär. 
 
Romanen börjar relativt långsamt och jag hade till en början svårt att komma in i handlingen. Men efter ungefär 200 sidor var det som att en spärr släpptes och helt plötsligt kunde jag inte få nog. Tempot ökade, de intelligenta dialogerna fick allt större inslag av värmande humor och karaktärerna växte; speciellt Alex. Jag älskade hennes skarpsinnighet och fyndighet samt fann hennes kunskaper om gifter otroligt fascinerande. Och trots att relationen mellan henne och Daniel är påskyndad och otrovärdig gjorde deras kemi att jag ändå njöt att läsa om deras förhållande.
 
Jag tycker om Stephenie Meyers tidigare böcker, men gillar skarpt att hon visar upp en ny sida av sig själv med Kemisten. Det annorlunda konceptet är oerhört intressant att läsa om och kombinationen mellan nervkittlande jakter, värmande humor och gosig romans fängslar. Om du är sugen på en thriller med behagligt tempo, gripande intriger och målande detaljer bör du definitivt kolla in Kemisten.
 
 

Diabolic

Författare: S. J. Kincaid.
OriginaltitelThe diabolic.
SerieDiabolic #1.
Längd: 506 sidor.
Bokförlag: B. Wahlströms.
 
"Nemesis är en diabol: en varelse manipulerad och programmerad att inte bry sig om något annat än sin ägares välmående. I Nemesis fall är detta Sidonia. När kejsaren får reda på att Sidonias pappa planerat ett uppror, kräver han att Sidonia reser till det kejserliga palatset som gisslan och försäkran om att hennes pappa inte går vidare med sina planer. Det enda sättet för Nemesis att skydda Sidonia är att ta hennes plats."
 
 
 
Diabolic är en spännande roman med ett riktigt fascinerande koncept. Den har en tankeväckande värld och den starka, kvinnliga protagonisten fångade mitt intresse redan vid första sidan. Hennes råa brutalitet och hållfasta lojalitet fick mig att tycka om henne direkt. Hon bryr sig inte om vad andra tycker och inspirerar med sin kick-ass attityd.
 
Men det är synd att Kincaid inte tar längre tid på sig att bygga upp scenerna. Boken känns rätt påskyndad och många sekvenser rusas förbi i all hast. Det får boken att upplevas vara relativt ytlig och jag hade troligen njutit mer av läsningen om Kincaid arbetat mer med beskrivningar och stämning. Avsaknaden av detaljer gör också att det blir svårt att få en klar bild över hur det dystopiska samhället ser ut.
 
Eftersom jag älskar att läsa om konspirationer blev jag glatt förvånad när jag upptäckte att Diabolic är fullproppad av fängslande intriger. De gripande komplotterna fungerar som en effektiv pulshöjare och bidrar med en del oväntade vändningar. Jag är dock besviken över hur pass stereotypisk boken är. Diabolic känns nämligen som ett hopplock av andra böcker och bjuder egentligen inte på något nytt och eget. Klyschorna radar upp sig och kärleksdramat fick mig gång på gång att himla med ögonen.
 
Under läsningen falnar engagemanget ibland på grund av klyschor och ytlighet, men intrigerna håller intresset vid liv. Som helhet är Diabolic en bra roman som inte riktigt sticker ut ur mängden. 
 

Destination: Thailand

Författare: Katy Collins.
OriginaltitelDestination: Thiland.
Längd: 315 sidor.
Bokförlag: HarperCollins Nordic.
SerieÄventyr för ensamma hjärtan #1.
 
"Georgia hade allt: en pojkvän, en bostad och en plan. Men när hon blir dumpad förändras allt. I desperation skriver hon en lista över saker hon drömt om att göra, men tvingades avstå ifrån på grund av pojkvännen. Med självförtroendet i botten drar hon till Thailand för att försöka komma över det som hänt. Äventyret blir inte riktigt som hon tänkt sig, men det fantastiska med att gå sönder är att man får en chans att bygga upp sig på nytt."
 
 
Destination: Thailand är en lättsam och varm roman som inspirerar genom sitt koncept. Huvudkaraktären Georgia bestämmer sig för att lämna allt bakom sig, följa sin dröm och leva livet dag för dag. Det är oerhört intressant att följa hennes äventyr och hennes personliga utveckling inspirerar läsaren till att se sina egna möjligheter i livet. 
 
Som karaktär är Georgia lätt att tycka om och sympatisera för. Dessvärre är hon så pass naiv och lättlurad att det ibland blir riktigt irriterande. Dessutom verkar hon behöva ständig bekräftelse från män, vilket tar udden av den annars självständiga och starka kvinnan som boken beskriver.
 
Förutom själva äventyret är det miljön som är bokens styrka. Borta är det bullriga storstadslivet, som istället ersatts av stränder och värme. Denna aspekt hade dock kunnat vara ännu starkare. Jag hade velat ha mer detaljerade beskrivningar och upplevelser av det exotiska landets kultur för att på så sätt mentalt transporteras dit. Nu skildras landet relativt ytligt, vilket fungerar för att låta läsaren att drömma sig bort, men inte blir tillräckligt påtagligt för att få det att kännas som att man faktiskt är där.
 
Som helhet är Destination: Thailand en glädjande roman som inspirerar läsaren till att leva livet till fullo. Trots att boken är relativt förutsägbar, har en lättlurad protagonist samt saknar inlevelse i sina kulturella beskrivningar lyckas den trollbinda. Destination: Thailand fick mig att längta efter sommaren och jag ser fram emot att läsa efterföljaren.
 

RSS 2.0