The Fiery Heart

Författare: Richelle Mead.
SerieBloodlines #3.
Längd: 420 sidor.
 
"Sydney har alltid trott att Alkemisterna var födda för att beskydda vampyrhemligheter och människoliv. Men när hon träffar Marcus vänder hon ryggen till allt hon känner till. Fast ännu är hon inte fri. När hennes syster Zoe anländer kan Sydney bara berätta halvsanningar om hennes förflutna, och med varje ord riskerar hon att avslöjas och möta de dödliga konsekvenserna."
 
 
 
 
 
 
Det var problematiskt för mig att engagera mig i The Fiery Heart. Det är över tre år sedan som jag läste bokens föregångare – The Indigo Spell – och jag upplever att min boksmak har förändrats under dessa år. ”Urban fantasy” är inte riktigt min genre längre, och jag hade svårt att återvända till Richelle Meads vampyrvärld. Dessutom har jag hunnit förlora intresse för karaktärerna, och jag kunde inte hänge mig handlingen lika mycket som jag velat.
 
Med det sagt tycker jag ändå att The Fiery Heart är helt okej. Jag gillar konceptet och tycker mycket om relationen mellan protagonisterna Sydney och Adrian. De är riktigt gulliga ihop och jag tilltalas av att deras relation bygger på en stark vänskapsgrund. Båda har dessutom tydligt urskiljbara berättarröster, och fast jag föredrar att läsa böcker ur en synvinkel om det inte är absolut nödvändigt med flera så fungerade det bra.
 
Det som The Fiery Heart faller på är dock att det känns som en utfyllnadsbok. Det händer inte mycket i mitten av romanen och som läsare förlorade jag engagemanget under långa partier. Visserligen ökar tempot mot en spännande cliffhanger i slutet, men det kompenserade inte tillräckligt för den tråkiga mittsektionen.
 
Som helhet är The Fiery Heart okej, men det var tröttsamt att återvända till en värld jag upplever mig ha vuxit ur.
 

Fantastiska vidunder och var man hittar dem: filmmanuset

Författare: J.K. Rowling.
Serie: Fristående.
Längd: 290 sidor.
Bokförlag: Rabén&Sjögren.
OriginaltitelFantastic beasts and where to find them.
 
"Magizoologen Newt Scamander anländer till New York för ett kort besök. Fast när hans magiska väska försvinner och några av hans fantastiska vidunder rymmer innebär det problem för alla."
 
 
 
 
 
 
 
Fantastiska vidunder och var man hittar dem: filmmanuset är precis som det låter: manuset som använts vid inspelningen av filmen med samma namn. Formatet är alltså väldigt likt det i Harry Potter and the Cursed Child, fast med större användning av filmisk terminologi eftersom The Cursed Child trots allt är manuset till en pjäs. En del av dessa termer kan vara svåra att förstå, och därför finns en hjälpsam, tillhörande förteckning som visar vad de olika termerna och förkortningarna står för.
 
Fantastiska vidunder och var man hittar dem: filmmanuset är ett måste för alla Harry Potter-fans. Berättelsen är spännande, innehåller mycket värmande humor och en hel del härliga karaktärer. Newt Scamander är en fantastisk, ny protagonist som galant klarar av att bära upp boken på sina axlar. Även sidkaraktärerna fängslar, och jag älskar det faktum att till och med de intressanta vidundren har sina egna, charmiga personligheter.
 
Boken går väldigt snabbt att läsa, eftersom texten har stort radavstånd och mycket luft. Den är dessutom oerhört snyggt formgiven, med enkla men dekorativa illustrationer och krusiduller som gör läsningen till en riktig upplevelse. Men manusformatet har sina nackdelar. Texten har få beskrivningar och detaljer, och vi följer inte karaktärernas tankegångar på samma sätt som i en vanlig roman. Som en följd blir berättelsen mer distanserad och mindre levande, vilket försvårar för läsaren att verkligen fastna.
 
Som helhet är Fantastiska vidunder och var man hittar dem: filmmanuset en spännande bok med många intressanta karaktärer. Formatet skapar dock en distans till läsaren som gör det svårt att bygga upp samma engagemang som i en bok med vanlig löptext.
 

När andetagen blir till luft

Författare: Paul Kalanithi.
Serie: Fristående.
Längd: 247 sidor.
Bokförlag: Norstedts.
OriginaltitelWhen breath becomes air.
 
"Paul Kalanithi är nästan färdigutbildad neurokirurg när han får besked om att han lider av en svårartad cancerform. I ett slag går han från läkare till patient. Prognosen är dyster och alla framtidsplaner om arbete ohc familjeliv går förlorade. Vad gör livet värt att leva? Hur ska man ta vara på sina sista månader?"
 
 
 
 
 
När andetagen blir till luft är en inspirerande, självbiografisk roman som Kalanithi skrev innan han avled 37 år gammal. Det är en intressant bok, där man både får följa delar av hans läkarutbildning samt tiden när han kämpade för sitt eget liv. Den innehåller en hel del medicinskt språk, men Kalanithi förklarar termerna så att även lekmän förstår vad han menar utan problem. Han berör med ett nästintill poetiskt språk, samt lär både ut och väcker tankar om vad som gör livet värt att leva.
 
Mitt problem med boken är dock att jag inte riktigt fick grepp om Paul Kalanithi som person. Det känns som att mycket utelämnats och så som han porträtterar sig själv uppfattade jag inte honom som verklig. Hade När andetagen blir till luft varit en fiktiv bok skulle jag ha förklarat det som att protagonisten saknar djup. En annan sak som gjorde att jag inte helt fastnade var tempot, samt det faktum att döden beskrivs lite för romantiserat.
 
Trots brister är När andetagen blir till luft en värdefull bok att läsa – speciellt om du har funderingar på att arbeta inom vården. Den väcker tankar om livet och skildrar det ansvar som läkaryrket verkligen innebär.
 

Ordbrodösen

Författare: Anna Arvidsson.
Serie: Fristående.
Längd: 322 sidor.
Bokförlag: Rabén&Sjögren.
 
"I en bruksort i Värmland bor sedan århundranden tillbaka en säregen släkt. Kvinnorna kan styra andras tankar och handlingar med sina skrivna ord. Dagen då Alba fyller arton är det hennes tur. När hon kliver in i samlingssalen i den nedlagda byskolan vet hon att ceremonin bara kan sluta på ett sätt. Ingen ordbrodös har någonsin misslyckats med sitt inträdesprov. Inte förrän nu."
 
 
 
 
Ordbrodösen är en förvånansvärt stark och genomtänkt debut. Romanen är välskriven, med ett bra flyt på texten och behagligt tempo. Bokens intressanta koncept griper dessutom tag redan vid första kapitlet och det fascinerande magisystemet liknar ingenting jag tidigare läst om.
 
Romanens protagonist – Alba – är lätt att relatera till. Hon är trovärdigt uppbyggd och hennes tankegångar är mycket intressanta att följa. Ordbrodösen innehåller dessvärre lite för många sidkaraktärer, och deras dynamiska egenskaper kolliderar på ett sätt som gör det svårt att fastna för dem allesammans.
 
Förutom det spännande mysteriet och den välutvecklade huvudkaraktären tyckte jag även mycket om bokens tidsenliga element. Trots att vi lever i ett samhälle där tv, mobiltelefoner och sociala medier är en naturlig del av vardagen är det inte särskilt många författare som faktiskt integrerar dessa i bokens handling – men det gör Arvidsson. I Ordbrodösen används sociala medier som Instagram på ett självklart sätt i berättelsen, och de frekventa referenserna till välkända filmer och tv-serier får boken att kännas nutida och mycket mer verklig.
 
Som helhet är Ordbrodösen en mycket välskriven debut. Trots att trovärdigheten inte alltid är på topp är det lätt att ryckas med i handlingen och det unika konceptet fängslar från början till slut.
 

Perfekt

Författare: Sara Shepard.
OriginaltitelPerfect.
SeriePretty Little Liars #3.
Längd: 236 sidor.
Bokförlag: Modernista.
 
"Aria, Hanna, Emily och Spencer - dessa fyra tjejer i är inte så perfekta som de verkar. Aria kan inte stå emot sitt förbjudna ex. Hanna är på vippen att förlora sin bästis. Emily tappar fattningen efter en simpel kyss. Och Spender kan inte hålla fingrarna borta från sin systers tillhörigheter..."
 
 
 
 
 
Perfekt är en riktig ”guilty pleasure” för mig. Jag känner mig nästan skyldig för att jag tycker om den. Romanen är förutsägbar, med ointelligenta karaktärer, dumma dialoger och långsökta händelser. Boken slutar dessutom i en svag cliffhanger som får irritation att uppstå. Men trots dessa brister kan jag inte undgå att ryckas med och fastna.
 
Perfekt är bättre skriven än sina föregångare och trots sina svagheter är det en riktig bladvändare. Kombinationen av spännande mysterium, romantik och värmande humor gör att ett beroende långsamt växer fram. Som läsare vill man få svar på sina frågor och fast karaktärerna ofta gör dumma saker är det svårt att inte fängslas av deras berättelser.
 
Som helhet är Perfekt en bristfylld bok som ändå har läsaren i ett järngrepp.
 

Om jag får stanna

Författare: Kajsa Gordan.
Serie: Fristående.
Längd: 139 sidor.
Bokförlag: Rabén&Sjögren.
 
"Hur är det att leva i ett land där man egentligen inte får lov att bo? Hur är det att år efter år tränga ihop sig i ett litet rum med fördragna gardiner samtidigt som man går till skolan, har en bästa vän och är kär, som vilket annat barn som helst? Och hur är det att vara den bästa vännen; den som har en självklar rätt att bo här och som har allt? Ska man känna skuld för att man har det bra?"
 
 
 
 
Kajsa Gordans Om jag får stanna är en tankeväckande och mycket aktuell roman som skildrar flyktingars berättelser ur barnens perspektiv. Bokens handling framställs ur två synvinklar: flyktingen Ilonas och svenskfödda Stellas, och deras kompletterande perspektiv väcker många intressanta och viktiga frågor.
 
Eftersom Om jag får stanna riktar sig till en yngre publik är det fullt naturligt att den inte hade en kraftfull inverkan på mig. Det lättsamma språket och den relativt ytliga behandlingen av ämnet var helt enkelt inte tillräckligt för att beröra mig djupt. Men trots det anser jag att det är en mycket viktig bok för unga att läsa och fundera kring. Jag kan tänka mig att bokens budskap och sätt att skildra problemet ur både utlandsföddas och svenskföddas ögon kan bidra med ett värdefullt omvärldsperspektiv och spräcka bubblan många lever i idag. 
 
Som helhet är Om jag får stanna en intressant ögonöppnare, som unga läsare i grundskolan borde ta del utav. För mig som vuxen kändes den dock lite platt, och jag hade velat ha ett större och mer komplext djup för att verkligen engageras. 
 

Född till hjälte

Författare: Rick Riordan.
OriginaltitelThe Lightning Thief.
Serie: Percy Jackson #1.
Längd: 441 sidor.
Bokförlag: Bonnier Carlsen.
 
"Percy Jackson har ADHD och dyslexi, och han vet att han verklighetsuppfattning inte är som alla andras. Men det som händer när han är på studiebesök i New York är bara för mycket! Plötsligt förvandlas hans elaka mattelärare till ett monster, ett riktigt monster som inte vill annat än att ta livet av honom. Snart börjar andra oförklarliga saker hända Percy, och sanningen om hans far kryper fram."
 
 
 
 
Född till hjälte är ett riktigt glädjepiller. Fast det är en spännande och actionfylld ungdomsbok bjuder den på en hel del värme och humor. Romanens mångfald av charmiga karaktärer underhåller med rappa repliker och som läsare är det omöjligt att inte dra på smilbanden. Det är dessutom oerhört intressant att läsa om den grekiska mytologin och Riordan har byggt upp världen på ett mycket påhittigt sätt.
 
Riordan är onekligen en fenomenal författare och hans sätt att skriva gör det mycket lätt att ta till sig bokens innehåll. Det höga tempot som han gett romanen har dock både för- och nackdelar. Å ena sidan är det härligt med fart och fläkt, men samtidigt känns det ibland som att Född till hjälte behöver ta ett steg tillbaka och sakta ned. Det händer saker hela tiden och trots att boken aldrig blir tråkig upplevs det ibland som tröttsamt och upprepande.
 
Det är tydligt att Född till hjälte riktar sig mot en yngre målgrupp än Olympens hjältar-serien, och därför är det också naturligt att jag inte fastnade lika mycket för den. Men trots det så underhölls jag av boken, och jag ser mycket fram emot att läsa fortsättningen.
 

Fångad

Författare: Meredtih Wild.
OriginaltitelHardpressed.
SerieHacker #2.
Längd: 276 sidor.
Bokförlag: Bookmark.
 
"Erica Hathaway har gjort succé i affärsvärlden och låtit sig förföras av miljardären Blake Landon. Men när demoner från hennes förflutna kommer ikapp och hotar deras liv och kärlek fattar Erica ett beslut som kommer att förändra allt."
 
 
 
 
 
 
Den sensuella Fångad är starkare och mer gripande än sin föregångare. Boken har ett behagligt tempo, en fängslande handling och heta karaktärer med fängslande kemi till varandra. Det är en roman som är lätt att komma in i, men svår att släppa taget om.
 
Men jag stör mig på karaktärernas kommunikationsbrist. Det är tröttsamt att de ljuger för att skydda varandra när det i själva verket är uppenbart att sanningen skulle lösa deras problem. Dessutom irriterades jag av att de försöker göra varandra svartsjuka genom att flirta med andra, istället för att bete sig vuxet. Det får karaktärerna att kännas stereotypiska och stundtals ointelligenta, vilket är motsatsen till vad Wild strävar efter.
 
Som helhet är Fångad en trevlig läsning som får mig att se fram emot fortsättningen. 
 

Baby Doll

Författare: Hollie Overton.
OriginaltitelBaby doll.
Serie: Fristående.
Längd: 281 sidor.
Bokförlag: Norstedts.
 
"Sextonåriga Lily försvinner spårlöst en dag. Hon hämnar sin familj och en hel stad i sorg och chock. Åtta år senare dyker hon plötsligt upp igen. Hon har varit kidnappad och instängd i en källare. Dottern Sky har hon fött under fångenskapen. Nu har de äntligen lyckats fly. Hennes berättelse om övergreppen och livet i källaren chockerar alla. Men när hon berättar vem det är som har hållit henne fången blir chocken ännu större. För Lily och hennes dotter börjar nu en kamp för rättvisa och upprättelse."
 
Baby doll grundas på en riktigt intressant idé, i stil med Room av Emma Donoghue. Ändå lyckades den inte riktigt gripa tag i mig. Själva berättelsen är tankeväckande och läsvärd, men sättet som den framförs på upplevs inte vara realistiskt. Boken innehåller dessutom en del onödiga klyschor och för att vara en roman om kidnappning, våldtäkt och misshandel är Baby doll förvånansvärt lättsam.
 
Holly Overton är en duktig författare och Baby Doll har både ett behagligt tempo och ett bra flyt på texten. Dessvärre fokuserar Overton på fel saker i berättelsen. Romanens brännpunkt ligger snarare på familjedrama än på de psykologiska effekterna Lilys kidnappning fått. Det känns till exempel mycket märkligt att läsa om Lilys planer att stjäla sin systers pojkvän, bara några dagar efter att hon återvänt hem efter sina åtta år i fångenskap. Det hela gör att boken upplevs vara ytlig, vilket i längden blir tröttsamt.
 
En annan svaghet är att läsaren inte får veta mycket om vad som hände under Lilys fångenskap; och det lilla vi får reda på berättas i andra hand. Handlingen skildras ur fyra olika synvinklar men multiperspektivet fyller ingen större funktion. Läsaren upplever nämligen väldigt få av händelserna direkt ur karaktärernas ögon. Istället får vi informationen genom dialoger och liknande, vilket blir statiskt och gör det svårare att relatera till och få känslor för de fiktiva personerna
 
I grund och botten är Baby doll bra och jag var aldrig uttråkad under läsningen. Men romanen har ett skevt fokus och att inte få närvara när händelserna utspelade sig, utan enbart ta del av efterverkningarna, föll rätt platt. Det är inte en bok som sticker ut eller bjuder på något extraordinärt. Men om du tycker att Room är för spänd och att den fokuserar för lite på protagonistens förhållanden lär Baby doll passa dig som handen i handsken.
 

4.50 från Paddington

Författare: Agatha Christie.
Originaltitel4.50 from Paddington.
Serie: Fristående.
Längd: 291 sidor.
Bokförlag: Bookmark.
 
"Inför julen reser mrs McGillicuddy för att hälsa på väninnan miss Marple. Men det som börjar som en avkopplande tågresa får en otrevlig vändning när mrs Gillicuddy bevittnar hur en kvinna stryps ihjäl i ett förbipasserande tåg. Det finns inga andra vittnen, inget lik hittas och varken tågpersonalen eller polisen tror på hennes berättelse. Miss Marple bestämmer sig för att lösa mordgåtan."
 
Jag brukar inte tycka om klassiker. Ofta uppfattar jag dem som tradiga och tunga. Men 4.50 från Paddington gillar jag. Trots att boken har en del år på nacken känns den inte alls så högtravande som många andra inom genren. Det moderniserade språket gör att det inte blir ansträngande att ta sig igenom sidorna och textens flyt gör läsningen lättsam. 
 
När det kommer till själva innehållet har boken ett mysterium som är riktigt intressant att följa. Men ibland står handlingen still och 4.50 hade kunnat kortas ned lite för att undvika att kännas stundtals utdragen. Därtill upplever jag karaktärerna som aningen distanserade och jag hade personligen svårt att relatera till dem. Vidare anser jag att själva avslöjandet av gärningsmannen och motiven hade kunnat ta mer plats. Som det är nu upptar det bara två sidor vilket känns lite antiklimatiskt med tanke på att läsaren under hela boken försökt lista ut vem mördaren är.
 
Allt som allt är 4.50 en spännande kriminalare som får mig att vilja läsa fler böcker av Agatha Christie.
 

Kemisten

Författare: Stephenie Meyer.
OriginaltitelThe Chemist.
Serie: Fristående.
Längd: 567 sidor.
Bokförlag: Albert Bonnier.
 
"Hon var anställd av USA:s regering, men det var det få som kände till. Expert inom ett område som få vet existerar på en enhet som knappt någon ens visste fanns. Och när enheten bestämde att hon utgjorde ett hot, inleddes jakten."
 
 
 
 
 
 
Kemisten är en spännande och actionfylld thriller som skiljer sig mycket från Stephenie Meyers tidigare verk. Bortsett från att boken tillhör en annan genre har den dessutom en betydligt mörkare och mer spänd atmosfär. 
 
Romanen börjar relativt långsamt och jag hade till en början svårt att komma in i handlingen. Men efter ungefär 200 sidor var det som att en spärr släpptes och helt plötsligt kunde jag inte få nog. Tempot ökade, de intelligenta dialogerna fick allt större inslag av värmande humor och karaktärerna växte; speciellt Alex. Jag älskade hennes skarpsinnighet och fyndighet samt fann hennes kunskaper om gifter otroligt fascinerande. Och trots att relationen mellan henne och Daniel är påskyndad och otrovärdig gjorde deras kemi att jag ändå njöt att läsa om deras förhållande.
 
Jag tycker om Stephenie Meyers tidigare böcker, men gillar skarpt att hon visar upp en ny sida av sig själv med Kemisten. Det annorlunda konceptet är oerhört intressant att läsa om och kombinationen mellan nervkittlande jakter, värmande humor och gosig romans fängslar. Om du är sugen på en thriller med behagligt tempo, gripande intriger och målande detaljer bör du definitivt kolla in Kemisten.
 
 

Diabolic

Författare: S. J. Kincaid.
OriginaltitelThe diabolic.
SerieDiabolic #1.
Längd: 506 sidor.
Bokförlag: B. Wahlströms.
 
"Nemesis är en diabol: en varelse manipulerad och programmerad att inte bry sig om något annat än sin ägares välmående. I Nemesis fall är detta Sidonia. När kejsaren får reda på att Sidonias pappa planerat ett uppror, kräver han att Sidonia reser till det kejserliga palatset som gisslan och försäkran om att hennes pappa inte går vidare med sina planer. Det enda sättet för Nemesis att skydda Sidonia är att ta hennes plats."
 
 
 
Diabolic är en spännande roman med ett riktigt fascinerande koncept. Den har en tankeväckande värld och den starka, kvinnliga protagonisten fångade mitt intresse redan vid första sidan. Hennes råa brutalitet och hållfasta lojalitet fick mig att tycka om henne direkt. Hon bryr sig inte om vad andra tycker och inspirerar med sin kick-ass attityd.
 
Men det är synd att Kincaid inte tar längre tid på sig att bygga upp scenerna. Boken känns rätt påskyndad och många sekvenser rusas förbi i all hast. Det får boken att upplevas vara relativt ytlig och jag hade troligen njutit mer av läsningen om Kincaid arbetat mer med beskrivningar och stämning. Avsaknaden av detaljer gör också att det blir svårt att få en klar bild över hur det dystopiska samhället ser ut.
 
Eftersom jag älskar att läsa om konspirationer blev jag glatt förvånad när jag upptäckte att Diabolic är fullproppad av fängslande intriger. De gripande komplotterna fungerar som en effektiv pulshöjare och bidrar med en del oväntade vändningar. Jag är dock besviken över hur pass stereotypisk boken är. Diabolic känns nämligen som ett hopplock av andra böcker och bjuder egentligen inte på något nytt och eget. Klyschorna radar upp sig och kärleksdramat fick mig gång på gång att himla med ögonen.
 
Under läsningen falnar engagemanget ibland på grund av klyschor och ytlighet, men intrigerna håller intresset vid liv. Som helhet är Diabolic en bra roman som inte riktigt sticker ut ur mängden. 
 

Destination: Thailand

Författare: Katy Collins.
OriginaltitelDestination: Thiland.
Längd: 315 sidor.
Bokförlag: HarperCollins Nordic.
SerieÄventyr för ensamma hjärtan #1.
 
"Georgia hade allt: en pojkvän, en bostad och en plan. Men när hon blir dumpad förändras allt. I desperation skriver hon en lista över saker hon drömt om att göra, men tvingades avstå ifrån på grund av pojkvännen. Med självförtroendet i botten drar hon till Thailand för att försöka komma över det som hänt. Äventyret blir inte riktigt som hon tänkt sig, men det fantastiska med att gå sönder är att man får en chans att bygga upp sig på nytt."
 
 
Destination: Thailand är en lättsam och varm roman som inspirerar genom sitt koncept. Huvudkaraktären Georgia bestämmer sig för att lämna allt bakom sig, följa sin dröm och leva livet dag för dag. Det är oerhört intressant att följa hennes äventyr och hennes personliga utveckling inspirerar läsaren till att se sina egna möjligheter i livet. 
 
Som karaktär är Georgia lätt att tycka om och sympatisera för. Dessvärre är hon så pass naiv och lättlurad att det ibland blir riktigt irriterande. Dessutom verkar hon behöva ständig bekräftelse från män, vilket tar udden av den annars självständiga och starka kvinnan som boken beskriver.
 
Förutom själva äventyret är det miljön som är bokens styrka. Borta är det bullriga storstadslivet, som istället ersatts av stränder och värme. Denna aspekt hade dock kunnat vara ännu starkare. Jag hade velat ha mer detaljerade beskrivningar och upplevelser av det exotiska landets kultur för att på så sätt mentalt transporteras dit. Nu skildras landet relativt ytligt, vilket fungerar för att låta läsaren att drömma sig bort, men inte blir tillräckligt påtagligt för att få det att kännas som att man faktiskt är där.
 
Som helhet är Destination: Thailand en glädjande roman som inspirerar läsaren till att leva livet till fullo. Trots att boken är relativt förutsägbar, har en lättlurad protagonist samt saknar inlevelse i sina kulturella beskrivningar lyckas den trollbinda. Destination: Thailand fick mig att längta efter sommaren och jag ser fram emot att läsa efterföljaren.
 

10 år i frihet

Författare: Natascha Kampusch.
Originaltitel10 jahre freiheit.
Serie: Fristående.
Längd: 219 sidor.
Bokförlag: Albert Bonnier.
 
"Tio år har gått sedan Natascha Kampusch lyckades fly från den källare där hon i många år satt fången. Hon trodde att ett nytt liv skulle börja, fullt av möjligheter. Men det var inte så enkelt. Nu berättar hon om livet i frihet: om svårigheterna att hitta en identitet, om mörkret som fortfarande följer henne, om varför hon trots allt inte förlorat sin tro på människan."
 
10 år i frihet är Natascha Kampuschs andra självbiografiska roman, som även den visar glimtar av hennes tid i fångenskap. Fokus ligger dock främst på hennes liv efter att hon lyckats fly. Kampusch berättar den fängslande historien med stor inlevelse och hennes styrka gör det omöjligt att inte sympatisera. Trots att boken behandlar en mycket tuff tid i hennes liv blottar hon sitt hjärta och reflekterar kring händelserna på ett väldigt rationellt och objektivt sätt. Hon framstår som en mycket insiktsfull människa och inspirerar genom att vägra dela in världen i svart och vitt.
 
Romanen är dock inte lika gripande som hennes debut, 3096 dagar. Detta troligen för att den boken skildrade den fasansfulla tiden då hon var inlåst, medan 10 år i frihet snarare handlar om efterverkningarna. Fast det är en mycket intressant läsning engagerades jag inte lika mycket, och jag känner mig nästan skyldig av det faktum att jag ibland blev lite uttråkad. 
 
Som helhet är 10 år i frihet en bra självbiografi och en någorlunda fängslande läsning.
 

Skolans hjälte

Författare: Rachel Russell.
OriginaltitelLocker hero.
Längd: 303 sidor.
Bokförlag: Modernista.
SerieDen otursförföljde Max Crumbly #1.
 
"Skolans mobbares nya hobby är att låsa in Max i hans skåp. Max vill på ett magiskt sätt rymma från skåoet och besegra mobbaren. Problemet är att Max inte direkt har några superkrafter. Hans kusliga och nästan övermänskliga förmåga att känna doften av pizza på flera kvarters avstånd skrämmer tyvärr inga skurkar på flykten. Ändå gör Max sitt bästa för att vara den hjälte hans skola behöver."
 
 
 
C. S. Lewis sade en gång att ”en berättelse för barn som enbart kan uppskattas av barn är inte en bra berättelse”. Dessvärre är detta fallet med Skolans hjälte. Det är i grund och botten en söt roman och hade jag läst den för tretton år sedan skulle jag troligen tyckt mycket om den. Men som vuxen charmas jag inte på samma sätt. På grund av bristande trovärdighet och en ointelligent huvudkaraktär faller berättelsen platt. Alla svårigheter som uppstår är i själva verket mycket lätta att reda ut, vilket gör att handlingen och karaktären upplevs vara relativt dumma.
 
Skolans hjälte är mer mysterieinriktad än Nikkis dagbok, som snarare fokuserar på protagonistens relationer. Detta ger boken ett stadigt tempo men förhindrar samtidigt läsaren att komma karaktärerna riktigt nära. Berättelser om hjältedåd och brott ligger i romanens mitt och därmed faller tjusningen med Russells intagande karaktärer bort.
 
Läsningen av Skolans hjälte är troligen mycket spännande för unga, men för oss vuxna blir det ett medelmåttigt tidsfördriv.
 

Kallelsen

Författare: James Frey.
OriginaltitelThe Calling.
SerieEndgame #1.
Längd: 511 sidor.
Bokförlag: Bonnier Carlsen.
 
"Tolv spelare är kallade till striden. Tolv ungdomar från uråldriga familjer. Mänskligheten härstammar från deras ätter och de valdes ut för tusentals år sedan. Sedan dess har de förberett sig, varje dag, på Spelet. De är smarta, korkare, starka, svaga, lata, vackra, fula, goda och onda. De har inga superkrafter, kan inte flyga, förvandla bly till guld eller hela sig själva. När döden kommer är det slut. För dem och för oss alla. En av dem måste lösa den stora gåtan. Annars är allt förlorat."
 
Kallelsen gör mig kluven. Å ena sidan är det en oerhört fascinerande roman. Det annorlunda konceptet är riktigt intressant och bokens komplexitet fängslar. Kallelsen har dessutom en del riktigt intensiva scener som gör att det är svårt att släppa taget.
 
Men som läsare får vi följa alldeles för långa karaktärer. Tolv karaktärer introduceras på samma gång och vi får inte riktigt lära känna någon av dem på djupet. De korta kapitlen hoppar mellan olika perspektiv och eftersom berättarrösterna är lika varandra blandas karaktärerna ihop. Det är många att hålla reda på och det är svårt att känslomässigt knyta an till dem. Eftersom inte tillräckligt med tid spenderas med varje individ upplevs de knappt vara verkliga personer och det gör att hela berättelsen faller platt.
 
En annan svaghet är att bokens abstrakta stil skapar stor förvirring. Frey förklarar inte mycket kring Spelet och som läsare vet vi knappt vad det går ut på. Det lilla som faktiskt avslöjas blir inte tillräckligt för att skapa ett engagemang och som läsare kände jag mig exkluderad.
 
Kallelsen har i grund och botten riktigt stor potential, men mängden karaktärer samt de bristande förklaringarna gör att intresset falnar. Det fascinerande konceptet får mig dock att vilja läsa mer och jag ser fram emot att ta del utav fortsättningen. 
 

Häxornas krig

Författare: Sally Green.
SerieHalf Bad #3.
Längd: 306 sidor.
Bokförlag: Semic.
OriginaltitelHalf Lost.
 
"Nathan är på flykt igen. Rebellerna håller på att för-lora kriget. De är för få, utspridda och verkar chans-lösa, trots att Nathan övertagit sin fars starka krafter. Hans tidigare kärlek Annalise är nu hans mest hatade fiende. Våldet trappas upp och kampen blir alltmer för-tvivlad. Bara en sista, desperat utväg kan rädda dem."
 
 
 
 
 
Häxornas krig är en bra avslutning på en riktigt bra trilogi. De komplexa karaktärerna är lätta att fastna för och utvecklingen som de genomgår är oerhört fascinerande att följa. Det kreativa konceptet engagerar läsaren och jag är mycket förtjust i den mörka stämning som handlingen skapar. Det är en välskriven och gripande bok: fylld med spänning, hjärtevärmande romans och oväntade vändningar.
 
Dessvärre falnar tempot ibland och en del sekvenser i boken upplevs som utdragna. Därtill vet jag inte riktigt vad jag tycker om avslutet. Jag berördes starkt av bokens senare kapitel, men själva epilogen kändes väldigt… bisarr. Slutet är udda och jag har svårt att avgöra om jag gillar det eller inte.
 
Fast Häxornas krig inte är seriens starkaste del är den som helhet ett någorlunda tillfr-edsställande avslut.
 

Slända i bärnsten

Författare: Diana Gabaldon.
SerieOutlander #2.
Längd: 798 sidor.
Bokförlag: Bookmark.
OriginaltitelDragonfly in ember.
 
"Tillsammans reser Claire och Jamie de till Frankrike för att rädda Skottland från undergång. Deras mål är att hindra fälttåget mot engelsmännen. De möter intri-gerna vid Solkungens hov och tvingas kämpa för sina liv och sin kärlek."
 
 
 
 
 
 
 
Precis som sin föregångare har Slända i bärnsten ett oerhört intressant koncept som fängslar läsaren. Tidshoppen genomförs på ett snyggt sätt och jag fascineras av hur de fiktiva händelserna skickligt vävs samman med sanna, historiska inträffanden. Det är tydligt att Gabaldon lagt ner mycket tid på sin berättelse och hon skildrar sin entusiasm genom ett detaljerat språk och komplexa karaktärer.
 
Dessvärre är läsningen relativt tung. Gabaldon är som sagt mycket duktig på att skriva och få fram ord, men i detta fall blir det för mycket: för många ord, för många detaljer och för många onödiga sidospår som inte leder någonstans. Mycket av det Gabaldon skriver om tillför ingenting till berättelsen och stora delar av boken hade kunnat komprimeras. Som ett resultat blir Slända i bärnsten långsam, utdragen och aningen ansträngande att ta till sig.
 
Som helhet är Slända i bärnsten en charmerande och tilltalande roman som är för lång i förhållande till sin handling. Det är ett unikt fall där boken är bra, men tv-serien bättre. 
 

Jojjes ljuvliga medicin

Författare: Roald Dahl.
Serie: Fristående.
Längd: 105 sidor.
Bokförlag: Rabén&Sjögren.
OriginaltitelGeorge's marvellous medicine.
 
"Jojjes mormor är en riktigt elak gammal tant. Jämt tjatar hon på honom om att han ska sluta växa, och hon vill att han ska äta vitkål med maskar i. Dessutom har hon världens sämsta bordsskick. En dag får Jojje nog och får en snilleblixt: han ska blanda ihop en högst speciell medicin som gör att hans mormor förvandlas och blir snäll! Kommer han att lyckas?"
 
 
Jojjes ljuvliga medicin är precis som Roald Dahls andra verk en enkel, snabbläst och mysig berättelse. Boken har ett fängslande språk, en originell handling och fina illust-rationer som kopplar an till texten. Huvudkaraktären Jojje är dessutom lätt att fastna och sympatisera för.
 
 
Som vuxen har jag dock ett lite mer kritiskt synsätt än om jag hade läst romanen som barn. Händelserna är både upprepande och förutsägbara, och det som sker är inte tro-värdigt. Dessutom hyser jag tvivel om det budskap som förmedlas. I boken blandar Jojje nämligen ihop en mängd olika, giftiga substanser som han sedan ger till sin mormor. När ”medicinen” börjar få konsekvenser är det inte riktigt någon i familjen som bryr sig om vad som händer med den gamla damen. Det finns en risk att detta ger fel signaler åt barn som inte ännu börjat förstå det här med ”moral”.
 
Som helhet är Jojjes ljuvliga medicin en mysig läsning, som passar bra vid högläsning. Barnet bör dock få förklarat för sig att det inte riktigt är okej att agera så som karaktärer-na gör i boken.
 

Morgonstjärnan

Författare: Pierce Brown.
OriginaltitelMorning star.
SerieRött uppror #3.
Längd: 524 sidor.
Bokförlag: Norstedts.
 
"Efter att ha fått makt och förtroende blir Darrow till slut avslöjad och tillfångatagen. Han blir torterad och nedbruten, och allt hopp tycks vara ute. Men han är fortfarande sitt folks sista hopp och hans vänner har inte övergivit honom. Darrow föddes som slav och blev en Gyllene - en av världens mäktigaste. Sedan raserades allt han byggt upp. Nu måste han uppbåda all sin styrka, slå sig fri och avsluta kampen han en gång startade."
 
Som den avslutande delen i storslagna Rött uppror-trilogin har Morgonstjärnan mycket att leva upp till, men fans lär inte bli besvikna. En intensiv inledning kastar läsaren dir-ekt in i händelserna och därefter fortskrider boken i samma höga tempo. Precis som för-egående böcker har romanen en enastående handling, spänd stämning och mycket act-ion. Det hinner hända otroligt mycket under bokens gång och konceptet, tillsammans med den fascinerande världen, fängslar ända till slutet.
 
Men precis som i tidigare delar av trilogin är språket relativt tungt och jag hade ibland svårt att engagera mig i berättelsen på grund av Pierces unika sätt att skriva. Det finns en viss distans mellan läsare och författare som gjorde att jag inte känslomässigt greps tag. Dessutom hade jag svårt att relatera till karaktärerna.
 
Som helhet är Morgonstjärnan en spännande avslutning på den episka trilogin. Fast bokens svagheter gör att jag inte sitter trollbunden under hela läsningen kan jag inte neka dess förträfflighet. Det är en välskriven och oerhört genomtänkt roman som fans av Brandon Sanderson borde läsa omgående. 
 

RSS 2.0