"A world surronded by death."

The Forest of Hands and Teeth är den första boken i en serie av Carrie Ryan. Boken har inte vampyrer, féer eller varulvar som många andra böcker har, och utspelar sig inte heller på en internatskola eller i dagens samhälle. Istället handlar boken om Mary och hennes lilla by, omringad av en skog, fylld med "the unconsecrated", levande döda som infekterar byborna till att bli som de; ständigt hungriga, ständigt på vakt, ständigt dödliga.
De andra böckerna i serien är: 'The Dead-Tossed Waves' och 'The Dark and The Hollow Places.'

"In Mary's world, there are simple truths. The Sisterhood always knows best. The Guardians will protect and serve. The Unconsecrated will never relent. And you must always mind the fence that surrounds the village. The fence that protects the village from the Forest of Hands and Teeth. But slowly, Mary's truths are failing her. She's learning things she never wanted to know about the Sisterhood and its secrets, and the Guardians and their power. And, when the fence is breached and her world is thrown into chaos, about the Unconsecrated and their relentlessness. Now she must choose between her village and her future, between the one she loves and the one who loves her. And she must face the truth about the Forest of Hands and Teeth. Could there be life outside a world surrounded by so much death?"



Boken var väldigt speciell och annurlunda. Jag hade sett att den fått många bra recensioner från bland annat Cassandra Clare och Melissa Marr och kände att jag var tvungen att läsa den. Den var välidgt unik,  både handling och hur den var skriven. Första intrycket var att det skulle bli en fantastisk bok, jag älskade hur den började, hennes by, den gamladagsa känslan, hur det kan se ut idag. Men efter halva boken började den bli lite seg. Från början ogillade jag verkligen att boken var skriven i presens (nutid), jag brukar annars läsa i dåtid, men efter några kapitel vande jag mig vid det så det förblev inte störande. Jag älskar den äldre miljön, påverkad av traditioner, plikt och tro. Hur kvinnans roll i samhället var förut. Dessutom gillar jag idén på en liten by omringad av en skog fylld med zombies som smittar folk omkring sig. Jag gillar idén på att folk inte är medvetna om en yttre värld, tror att de är alldeles ensamma. Jag älskar verkligen hela idén med boken, men på något sätt blev den segare mot slutet och jag tyckte inte att jag fick ett särskilt starkt drag till att läsa nästa bok i serien. Dock gillar jag hur boken utvecklades från att vara ovetande om omvärlden i sin by, till att gå på en stig omringad av stängsel och därefter att vara helt oskyddad ute i skogen. Men trots allt blev den som sagt lite tråkig och utdragen, jag skulle ha velat ha mer hetta, passion och romatik mellan Travis och Mary, och mer spänning i striderna. Men den första halvan av boken älskade jag med dess mystik. Jag tror dock att boken skulle göra en bättre film :)

Första stycket: "My mother used to tell me about the ocean. She said there was a place where tere was nothing but water as far as you could see and that it was always moving, rushing toward you and then away. She once showed me a picture that she said was my great-great-great-grandmother standing in the ocean as a child. It has been years since, and the picture was lost to fire long ago, but I remember it, faded and worn. A little girl surrounded by nothingness."

Författare: