Blodröd Väg var otroligt mycket bättre än vad jag förväntat mig. Jag fick boken (tillsammans med den andra delen Rebellhjärta) av Rabén&Sjögren och eftersom jag hade hört att både negativa saker om den likaså positiva kände jag att läsningen kunde gå hur som helst. Men jag ställer mig till dem som gillat den.

 

Men bara för att få det överstökat börjar jag med det negativa i boken, för trots att den var bra så var den inte felfri. Det jag störde mig på redan på första sidan var språket. Jag förstår att det Young har gjort är ett medvetet val, men jag störde mig enormt mycket på det ändå. Hon använder helt fel grammatik och ordval, och förkortar helt galet. Exempelvis ord så som tillbaka, dem, är, och, medan, sig och mig blir istället tebaka, dom, e, å, mens, sej och mej. Och det är så på varje sida genom hela boken. Visst kan man säga att huvudkaraktären Saba lär kännas bättre på det sättet eftersom det ändå är hur hennes synvinkel, men jag är en sådan person som föredrar korrekt grammatik och ibland formellt skrivande. Att orden var så felaktigt skrivna kunde också göra att boken kändes lite fånig. Dock vande jag mig med Youngs skrivande efter ungefär halva boken när jag kommit längre in i berättelsen, men just språket gjorde att det tog längre tid att komma in i historian.

 

När vi ändå är inne på detta spår måste jag även påpeka att det inte finns någonting som avslöjar att meningar är i talform, det vill säga att en karaktär säger någonting. Vanligtvis brukar meningen markeras med citattecken eller i vissa fall med bindestreck, men i Blodröd Väg fanns ingenting sådant. Från början blev detta väldigt förvirrande eftersom jag blandade ihop om texten var vad Saba tänkte eller vad någon sade, men det dröjde inte särskillt länge innan jag vande mig, så det var inget större problem.

 

Men när jag väl vande mig med språket var jag fast. Sidorna bokstavligen flög förbi och helt plötsligt kunde jag märka att jag läst några hundra sidor. Blodröd Väg har extremt högt tempo och spänningen är på topp redan i början av boken. Den kunde även bli brutal och sorglig vid vissa tillfällen, vilket jag gillar eftersom jag föredrar böcker som lyckas väcka känslor. Och de lyckades definitivt Young med.

 

Jag älskar karaktärerna. De känns alla så verkliga och realistiska, och ingen av dem är perfekt. Jag gillar när karaktärer har brister eftersom det får mig att känna att de skulle kunna existera i verkligheten. Det är även enklare att relatera till sådana karaktärer, eftersom det är sällan man känner sig helt perfekt. Jag gillade att Saba var lite smådryg och att man med bokens gång fick vara med om hennes personliga utveckling. Dock kan jag hålla med dem som har sagt att det är lite osannlikt att Saba var så duktig på att slåss som hon var i Blodröd Väg, men det var absolut ingenting jag störde mig på. Snarare tvärt om - jag tyckte det blev en cool och unik tvist att Saba som levt mitt ute i ingenstans med bara sin familj visar sig vara så duktig. Jag tycker även att det är fullt förståligt att Saba var rätt så naiv just av samma orsak.

 

Jag gillar att spänningen var det som var i fokus i boken, men att olika varianter kärlek ändå fanns med på sidan om. Jag är rätt så trött på kärleksdraman och därför kändes det skönt att läsa en mer actionfylld bok. Jag vet att filmrättigheterna har blivit sålda och jag håller verkligen tummarna för en film då jag flera gånger under läsningens gång kände att jag skulle vilja se scenerna på vita duken. Ibland kändes det till och med som om Moira Young skrev boken som en film hon haft i huvudet, om du förstår vad jag menar? Håller verkligen tummarna för att de gör en film - skulle garanterat se den.

 

Jag tyckte verkligen att Blodröd Väg var riktigt riktigt bra. Det var absolut en bok för mig med mycket action, många känslor och lite kärlek på sidan om. Trots att jag störde mig på språket finns det inget tvivel om att Moira Young är en exceptionell författare och jag är mycket uppspelt över att läsa Rebellhjärta. Blodröd Väg hade det som en bra bok ska ha: älskvärda karaktärer, spänningsfyllda actionscener samt en förmåga att hålla kvar och förtrolla läsaren in i det sista.