Grey's anatomy säsong 2 är den andra delen av hittills nio i tv-serien regisserad av Shonda Rhimes. Några av skådespelarna som spelar huvudkaraktärerna är Chandra Wilson, Ellen Pompeo, Patrick Dempsey, James Pickens, Katherine Heighl, Sandra Oh med flera. medan några gästskådespelare bland annat är Jaden Smith, Frances Fisher och Jeffrey Morgan. Säsongen spelades in år 2006 och har totalt 27 avsnitt (1152 minuter). Serien rekommenderas från 11 år.

 

Jag vet att jag ligger rätt mycket efter med serien eftersom jag så gott som precis har börjat med att titta på säsongerna. Det finns ju trots allt nio säsonger och jag har bara sett två - men det känns ändå som om jag börjar komma ikapp. Kortfattat kan jag om andra säsongen skriva att den var mycket bättre än första.

 

Jag måste medge att början av säsongen är rätt seg och händelselös. Misstolka mig inte - den var definitivt aldrig tråkig utan den förblev intressant, men det hände helt enkelt inte så mycket. Då var den mysig att se, och lärofylld, men ungefär vid mitten av säsongen började det komma riktigt tempofyllda och spännande avsnitt. Det kunde bli väldigt intensivt och jag kan försäkra dig om att jag till två (eller tre) avsnitt inte kunde sluta gråta, just för att den blev så känslosam. Slutet var mycket bättre (och sorgligare) än första säsongens slut, som lämnade mig oberörd, och jag känner nu ett ständigt drag till att fortsätta se serien.

 

Det jag gillar med serien är att mitt uppe i alla kärleksdraman så är den ändå väldigt realistisk. Människor dör, gör slut med varandra, bråkar och blir sams igen. Det känns inte förskönat och just den verklighetstrogna känslan gör också att det är svårt att förutspå händelserna i förväg. Annars i filmer brukar man ju tänka: "han kan ju inte dö, han är ju viktig för serien", men i Grey's anatomy är sådant mycket mer oklart.

 

I första säsongen kände jag att jag inte var så förtjust i alla skådespelare. Visst gjorde de ett bra jobb, men jag fick inte några känslor från dem. Men nu i andra säsongen var det helt annorlunda. Speciellt Katherine Heighl (a.k.a Izzie Stevens) har växt för mig. I andra säsongen lyckades hon uttrycka sig på ett helt annat sätt, och det var faktigst tack vare Heighls skådespeleri som jag grät. Jag börjar förstås vänja mig vid de andra skådespelarna också - trots att det finns dem jag fortfarande inte är så förtjust i.

 

Serien i allmänhet är väldigt lärorik eftersom den trots allt utspelar sig på ett sjukhus. Just att få se den stressiga miljön där de arbetar tillsammans med alla medicinska begrepp gör att jag tar in mig informationen på ett helt annat sätt än i skolan. Säsong två var väldigt dramatisk och känslosam och trots att jag inte trott det när jag såg säsong 1 så fanns även spänning med. Serien är oförutsägbar och skådespelarna gör ett riktigt bra jobb ifrån sig.