The return of the king (sve. Konungens återkomst) är den avslutande boken i J. R. R. Tolkiens trilogi om The lord of the rings. Innehållande del fem och del sex i serien är boken på 372 sidor, med ytterligare 215 sidors efterskrift (d.v.s. "appendix") och register (d.v.s. "index"), och även 28 sidor med kartor, sammanfattning från tidigare böcker o.s.v. Boken publicerades första gången år 1955, och baserar filmtrilogin med samma namn regisserad av Peter Jackson.

 

Handling:
"The armies of the Dark Lord are massing as his evil shadow spreads ever wider. Men, Dwarves, Elves and Ents unite forces to do battle againt the Dark. Meanwhile, Frodo and Sam struggle further into Mordor in their heroic quest to destroy the One Ring."

Recension:
Jag har alltid varit ett stort fan till Lord of the rings filmerna och därför bestämde jag mig för att läsa böckerna. Första boken gillade jag inte - antagligen för att jag inte hunnit vänja mig vid Tolkiens ovanliga skrivteknik ännu - medan jag älskade den andra boken. Och jag måste säga att The return of the king hamnar någon stans mellan de två.

 

Precis som i tidigare böcker så får man läsa boken ur olika perspektiv. Del nummer fem läses ur Aragorns/Pippins/Merrys/Éowyns/Faramirs/Mithrandirs synvinklar medan del nummer sex läses ur Frodos/Sams perspektiv. Men olikt andra böcker så läses inte händelserna parallellt med varandra, utan man får läsa så gott som hela berättelsen ur del fems perspektiv först, och sedan dras man återigen tillbaka till början av boken för att få läsa ur den sjätte delens synvinkel. Detta är emot skrivreglerna vilket gör att Tolkiens skrivteknik blir unik och intressant. Att läsa klart ur den ena synvinkeln ändrar faktigskt perspektivet över händelserna och läsaren tror att hen vet mer än vad hen egentligen gör. Pluspoäng till Tolkien.

Jag har alltid gillat Frodo/Sam-perspektivet mest, just tack vare deras unika relation till varandra. De andra synvinklarna är även segare, så när man kommer till Frodo/Sam så ökar tempot rätt rejält. Men en sak jag blev besviken på angående The return of the king var att det var väldigt kort om Frodos/Sams resa. De sista 100 sidorna ur deras perspektiv var efter deras uppdrag, och det fann jag inte lika intressant att läsa om. Jag hade alltså velat ha mer Frodo/Sam-spänning.

 

Eftersom boken har några år på nacken så används gammal engelska. Personligen känner jag att det inte är något problem med att förstå engelskan, men dock blir tempot rätt segt just på grund av språket. Detta är en rätt stor nackdel eftersom tempot är en av bokens viktigaste ingredienser. Visst blir texten väldigt vacker, men trots att det inte är svårförståligt så blir det helt enkelt jobbigt att läsa ibland.

Jag älskar att berättelsen om Lord of the Rings symboliserar Tolkiens egna liv. Det är inte många som vet det, men anledningen till att Tolkien skrev böckerna i första taget var för att alla hans vänner dog i krig och han lovade dem att föra vidare deras berättelse - och det gjorde han i form av dessa fantasyböcker. För mig, blir det därför sorligare att läsa eftersom jag vet att många karaktärer symboliserar hans döda vänner, och de uppoffringar de tvingades göra.

Sammanfattningsvis var boken bra, episk och legendarisk. Men jag hade haft väldigt höga förhoppningar i och med att jag älskade den andra boken i trilogin, och därför nåddes de inte när Frodo/Sam perspektivet var så kort, och resten av boken så seg. Men texten var som vanligt vacker och berättelsen har för evigt nästlat sig fast i mitt hjärta. Det känns faktigst sorgligt att ha läst ut trilogin som har påverkat mig så mycket, och därför tar jag nu till ett vädligt passande citat från The return of the king, som ett salut till Lord of the Rings, Tolkien och alla hans vänner som givit oss berättelsen;

"How do you pick up the threads of an old life? How do you go on, when in your heart, you begin to understand, there is no going back? There are some things that time cannot mend. Some hurts that go too deep... that have taken hold."