Fakta:
Boktjuven är en fristående bok av Markus Zusak som skildrar hur andra världskriget såg ut.
Handling:
"Tyskland 1939. Landet håller andan. Döden har aldrig haft mer at göra, och det är bara början. Nioåriga Liesel Meminger bor hos en fosterfamilj. Hennes föräldrar har tagits till ett koncentrationsläger och hennes lillebror är död. Liesel är en boktjuv - hon stjäl från nazisternas bokbål, från borgmästarens bibliotek, varhelst böcker finns att finna. Hon delar böckerna med sina grannar när de sitter i skyddsrummen och med den judiske man som gömmer sig i hennes källare. Detta är Liesels berättelse. Och berättelsen om dem som bodde på Himmel Straße när bomberna föll."
Recension:
Jag läste Boktjuven till svensklektionen i skolan och därför hade jag inga förhoppningar alls på den, trots att jag hört att den var bra. Vi har aldrig läst bra böcker till skolan och då förväntade jag mig inte ett undantag. Men det fick jag.
Jag tyckte att det var en väldigt fantasifull idé att använda Döden som berättare. Jag har inte läst någon annan bok som har det upplägget och det gjorde boken unik. Han berättade ur en allvetande synvinkel, och det var en härlig avbrytning från det enkelsidiga perspektiv jag brukar läsa från.
Dock avbryter Döden hela tiden, med tankar och teorier som står med fet text mitt i berättelsen. Just de här inhoppen kändes som om de var relaterade till historien men avvikande från handlingen, och det störde jag mig lite på. Om det var en spännande scen så inflikade han helt plötsligt med en tanke som man hade klarat sig utan. Översättningar av ord man inte behöver översättning av, förklaringar av sådant man redan vet, och värst av allt: inflikande om sådant som ska hända. Döden avslöjar genom hela boken vad som kommer att hända, och då när det väl händer är ögonblicket förstört eftersom det inte längre finns någon spänning i det.
Jag gillade dock karaktärerna. Alla hade utmärkade karaktärsdrag som gjorde att man mindes dem och fick olika uppfattningar av dem alla. Man kände medlidande för karaktärerna och förstår deras sida av berättelsen.
Det som fascinerade mig är att det egentligen inte hände särskillt mycket förren till slutet, men trots det känner jag att boken inte blev seg. Det fanns ett slags lunkande tempo som körde på trots bristen på händelser. Dock byggde bokens spänning på skräcken att något hemskt kunde hända. Men när det man hela tiden förväntade sig skulle komma under bokens gång, inte skedde förren vid slutet (efter noggranna överläggningar från Döden upprepande gånger i boken att detta skulle ske) kändes det lite som antiklimax. Dock måste jag medge att en tår föll till slutet.
Ytterligare en sak jag störde mig på var att många meningar och ord stod på både tyska och med dess översättning. Det kändes lite som kaka på kaka. Jag kan förstå om han ville få ett tysk inflytande på boken med hjälp av tyska fraser, men då var översättningen överflödig. Det kan finnas en mystik i oöversatta ord och den försvann direkt när alltid sades två gånger.
Nu låter min recension väldigt negativ men faktum är att jag gillade boken. Jag gillade att Boktjuven var som en historisk verklighetsskildring där man fick läsa om de mörka händelserna under andra världskriget ur det unika perspektivet av Döden. Jag fastnade för boken och känner att jag genuint kan skriva att Boktjuven är en mycket läsvärd bok, trots dess brister.
Betyg: 6/10
Favoritkaraktär: Hans eller Max
Sidantal: 582
Åldersrekomendation: 13+
Rekomenderar till: er som vill ha en unik skildring av andra världskriget.
Rekomenderar inte till: er som stör er på avbrott i texten och avslöjanden av händelser.
Första meningen: "Först färgerna."
Författare:
Antal böcker lästa 2013: 25