The Knife of Never Letting Go
Fakta:
The knife of never letting go är den första boken i Chaos Walking trilogin av Patrick Ness. Det finns även en prequel kallad The new world. Boken är på 479 sidor.
The knife of never letting go är den första boken i Chaos Walking trilogin av Patrick Ness. Det finns även en prequel kallad The new world. Boken är på 479 sidor.
Handling:
"Prentisstown isn't like other towns. Everyone can hear everyone else's thoughts in an overwhelming, never-ending stream of Noise. Just a month away from the birthday that will make him a man, Todd and his dog, Manchee - whose thoughts Todd can hear, too, whether he wants to or not - stumble upon an area of complete silence. They find that in a town where privacy is impossible, something terrible has been hidden - a secret so awful that Todd and Manchee must run for their lives. But how do you escape when your pursuers can hear your every thought?"
Recension:
Jag hade extremt höga förhoppningar på den här boken, för så gott som alla säger att det är en otroligt bra bok - de säger att den är mörk, spännande och älskvärd. Jag säger att den är tråkig.
Språket är fruktansvärt. Patrick Ness har med flit skrivit felstavningar och använt inkorrekt grammatik. Det irriterade mig genom hela boken, men jag kände ändå att jag vande mig rätt snabbt tack vare att jag läst Blodröd väg som även den har ett sådant språk. Dock läser jag mycket hellre böcker med ett korrekt språk.
Jag störde mig extremt mycket på huvudkaraktären, Todd. Jag tror till och med att jag kan skriva att jag avskydde honom. Han betedde sig som en snorunge, gnällig och ständigt ilsken. Och jag avskyr sättet han beter sig mot sin bedårande hund. Jag ser verkligen ner på honom.
Dock älskade jag idén med att alla kunde höra varandras tankar och att djuren kunde tala. Den kändes ny, fräsch och unik. Annars brukar det alltid vara en udda person med kraft, och i The knife of never letting go hade i stället alla kraften. Den var uppfräschande. Jag tyckte även att bokens upplägg var läckert, att vissa sidor bestod av "klotter" för att visa hur The Noise fungerade.
Tempot lyckades också hålla igång och jag kan inte säga att någon del var seg. Men boken var orealistisk och det lämnades många obesvarade frågor kvar. Ness lyckades inte heller få mig att bry mig om karaktärerna eller vad som hände, vilket förstås blev tråkigt.
Jag förstår verkligen varför många gillar den här boken, men personligen känner jag att den inte var något för mig. Jag gillade verkligen inte karaktärerna och trots att språket kan ses som charmigt så stördes jag mestadels på det. Tror tyvärr inte att jag skaffar mig nästa del i trilogin, The ask and the answer, eftersom det finns så många underbara böcker där ute jag hellre köper.
"Prentisstown isn't like other towns. Everyone can hear everyone else's thoughts in an overwhelming, never-ending stream of Noise. Just a month away from the birthday that will make him a man, Todd and his dog, Manchee - whose thoughts Todd can hear, too, whether he wants to or not - stumble upon an area of complete silence. They find that in a town where privacy is impossible, something terrible has been hidden - a secret so awful that Todd and Manchee must run for their lives. But how do you escape when your pursuers can hear your every thought?"
Recension:
Jag hade extremt höga förhoppningar på den här boken, för så gott som alla säger att det är en otroligt bra bok - de säger att den är mörk, spännande och älskvärd. Jag säger att den är tråkig.
Språket är fruktansvärt. Patrick Ness har med flit skrivit felstavningar och använt inkorrekt grammatik. Det irriterade mig genom hela boken, men jag kände ändå att jag vande mig rätt snabbt tack vare att jag läst Blodröd väg som även den har ett sådant språk. Dock läser jag mycket hellre böcker med ett korrekt språk.
Jag störde mig extremt mycket på huvudkaraktären, Todd. Jag tror till och med att jag kan skriva att jag avskydde honom. Han betedde sig som en snorunge, gnällig och ständigt ilsken. Och jag avskyr sättet han beter sig mot sin bedårande hund. Jag ser verkligen ner på honom.
Dock älskade jag idén med att alla kunde höra varandras tankar och att djuren kunde tala. Den kändes ny, fräsch och unik. Annars brukar det alltid vara en udda person med kraft, och i The knife of never letting go hade i stället alla kraften. Den var uppfräschande. Jag tyckte även att bokens upplägg var läckert, att vissa sidor bestod av "klotter" för att visa hur The Noise fungerade.
Tempot lyckades också hålla igång och jag kan inte säga att någon del var seg. Men boken var orealistisk och det lämnades många obesvarade frågor kvar. Ness lyckades inte heller få mig att bry mig om karaktärerna eller vad som hände, vilket förstås blev tråkigt.
Jag förstår verkligen varför många gillar den här boken, men personligen känner jag att den inte var något för mig. Jag gillade verkligen inte karaktärerna och trots att språket kan ses som charmigt så stördes jag mestadels på det. Tror tyvärr inte att jag skaffar mig nästa del i trilogin, The ask and the answer, eftersom det finns så många underbara böcker där ute jag hellre köper.
Favoritkaraktär: Manchee
Rekommenderar till: dig som söker en dystopi med personlighet och som inte stör dig på språk och karaktärer.
Rekommenderar inte till: dig som söker mycket action och romantik.
Första meningen: "The first thing you find out when yer dog learns to talk is that dogs don't got nothing much to say."
Andra omslag:
Rekommenderar till: dig som söker en dystopi med personlighet och som inte stör dig på språk och karaktärer.
Rekommenderar inte till: dig som söker mycket action och romantik.
Första meningen: "The first thing you find out when yer dog learns to talk is that dogs don't got nothing much to say."
Andra omslag: