Recension:
Jag vill bara påpeka, trots att de flesta redan vet det vid det här laget, att det här inte är en retelling av Alice i underlandet. Trots att titeln, namnen, kapitlena och omslaget tyder på att det är en omskrivning av den klassiska berättelsen så kan jag lova dig att det inte är det.

 

Innan jag läste boken hade jag läst många skilda recensioner. Vissa älskar den här boken medan vissa tycker att den inte har något eget. Och nu efter läsningen ställer jag mig lite mitt i mellan. Jag lutar mig mer åt att storgilla boken, men jag har vissa saker som jag stör mig på.

 

För det första är berättelsen och upplägget med zombierna väldigt unikt, vilket är ett stort plus. Jag har aldrig läst om sådana zombier förut som det var i Alice i zombielandet och jag uppskattade en annorlunda läsning. Men för att vara ärlig så ser jag inte det här som en zombiebok. För mig ska zombieböcker vara actionfyllda med mycket våld - och helst lite läskiga också. Men den här boken liknade ärligt talat mer en vanlig paranormal tonårsbok. Det var inte särskilt mycket action och jag hade garaterat velat ha mer obehagliga ingredienser, som i exempelvis The forest of hands and teeth. Bokens fokus kändes som om det var på kärleken och vänskapen mellan karaktärerna - vilket i och för sig är väldigt bra - men samtidigt gör det att den kunde bli väldigt seg ibland.

 

Men låt det inte lura dig. Det här var min första bok av Gena Showalter men trots det kan jag redan nu skriva att hon är en exceptionell författare. Hon var väldigt duktig på att bygga upp världen i Alice i zombielandet och måla en bild i läsarens huvud. Berättarrösten var väldigt intressant och jag känner att Showalter hade lyckats skapa en stark huvudkaraktär. Dock känns sidkaraktärerna lite väl typiska för YA-böcker, men sådant får man ta ibland. 

 

Men trots Showalters fantastiska skrivande kändes det ibland som om hon missade vissa saker och läsningen var inte fullkomligt trovärdig och kunde kännas orealistisk ibland. Och dessutom var det insta-love vilket är ett enormt minus. Men hon lyckades få in många roliga dialoger som fick mig att sitta och fnissa för mig själv.

 

Sammanfattningsvis var Alice i zombielandet väldigt bra. Kanske var det för att jag hade förväntat mig en mer typisk zombiebok som jag blev lite besviken, för i själva verket var det en välskriven ungdomsroman med paranormala egenskaper - vilket jag i vanliga fall brukar älska. Omslaget är minst lika fantastiskt som Showalters skrivande, och trots att boken hade sina brister, så som insta-love och trovärdighet, så var det en härlig läsning. Författaren lyckades få till många roliga samt spännande scener, och jag ser definitivt fram emot fortsättningen (eng. Through the zombie glass) och vill otroligt gärna läsa fler böcker av Gena Showalter.