Recension:
Så jäkla freakin' fantastisk! Ja, jag har läst den här boken förut (men på engelska). Ja, jag visste vad som skulle hända i den. Och JA - den var minst lika bra den här gången.

 

Alltså Julie Kagawa är verkligen en fantastisk författare. Trots att jag är sjukt trött på vampyrböcker så tog De odödligas regler mig med storm och svepte med mig på ett hisnande och känslofullt äventyr. Boken är otroligt unik och mörk. Nu för tiden när jag hör ordet "vampyr" tänker jag alltid på sliskiga kärleksdraman, eftersom vampyrer nu för tiden är överanvända i sådana sammanhang. Men efter De odödligas regler har min inställning till vampyrerna ändrats helt. Nu ser jag framför mig coola och blodtörstiga varelser som är mer lik de monstren som vampyrer var avsedda till att vara.

 

Jag kunde verkligen inte släppa taget om boken. Julie Kagawa använder fantastiska miljöbeskrivningar för att levandegöra landskapen och det dystopiska samhället, och hon lyckas få världen att kännas oroväckande äkta. Hon får fram en mörk och skrämmande känsla inför framtidens samhälle, som få dystopiförfattare lyckas med.

 

Boken har non-stop action och jag blev otroligt förvånad över hur skicklig Kagawa är på att skriva väl-detaljerade men fartfyllda actionscener. Det kändes verkligen som om läsaren var på plats, och det var som om jag kunde se framför mig alla strider. Författaren har lyckats skapa ett otroligt tempo genom boken så De odödligas regler segar aldrig, och Kagawas ord får mig att minnas episka citat från varje spännande sida.

 

Men boken är inte bara otroligt spännande, utan den var även mysig och rolig att läsa. Den var otroligt oförutsägbar och romantisk - men inte den sortens romans vi läst om tusen gånger, utan kärleken i De odödligas regler känns både unik och intresseväckande. Boken kunde även, stundtals, bli sorglig - eller åtminstone känslosam - och jag led verkligen med karaktärerna.

 

Ja, karaktärerna. Huh. Jag vet knappt vad jag ska skriva. Jag älskade dem. Så fantastiska och välutvecklade - alla av dem. Varje karaktär kändes unik eftersom den hade sitt eget sätt att tala på och sina egna personligheter eller kroppsspråk. Jag visste direkt vem det ar som gjorde någonting utan att det stod i texten, just för att Kagawa har skapat så pass tydliga karaktärsdrag. Jag älskar vänskapsbanden karaktärerna har till varandra - och alla karaktärernas reaktioner känns otroligt realistiska och kan definitivt inte ifrågasättas.

 

Handlingen och karaktärerna i De odödligas regler hade en av de största utvecklingarna jag någonsin varit med om. Både huvudpersonen själv, tillsammans med hur handlingen fortspelar sig, lyckas ta otroligt många svängar och jag drog många gånger chockerat efter andan. Jag älskar att boken är indelad i fyra delar som väldigt bra speglar romanens utveckling (delarna är Människa, Vampyr, Monster och Vandrare). Trots att de tar vid sekunden efter varandra känns det som att allting har utvecklats enormt efter varje del.

 

En sak jag bara måste nämna - och nej det är inget klagomål, för jag tror inte jag finner någonting negativt med den här boken - är att jag inte kunde hålla mig för skratt ibland på grund av Allies skapars namn. Kanin. Jag vet att det uttalas annorlunda på engelska men när man läser meningen "Oo du store Kanin" så tänker jag på massa människor som bugar för en jättelik vit kanin, inte att det handlar om en skräckinjagande vampyr. Tycker helt enkelt att det både är charmigt - och skrattretande - att han heter så, eftersom Kanin kanske inte är det mest passande vampyrnamnet.

 

Sammanfattningsvis var boken fantastisk och Kagawa är en otroligt begåvad författare, och det märks tydligt att hon är passionerad till det hon skriver. Jag är fortfarande överväldigad efter bokens enorma cliffhanger i slutet och det känns bara som om jag flabbar nu, eftersom jag inte kan sluta tänka på boken. Den var helt enkelt en av de bästa böckerna jag läst (och garanterat den bästa vampyrboken) och jag rekommenderar den till alla. Jag har den engelska fortsättningen här hemma redan (och längtar tills jag börjar med den!) men skulle inte ha någonting emot det att få den svenska fortsättningen också, eftersom Kagawa är så fantastisk och jag kan gärna tänka mig att läsa böckerna om och om igen. Har du inte läst den här boken: skaffa dig den nu! De odödligas regler är verkligen en gåva given till mänskligheten.