Recension:
Jag hade enormt höga förhoppningar på Unspoken då de flesta som läst den endast haft lovord och beröm till Brennan. Jag måste dock medge att jag är väldigt besviken.

 

Jag tycker att bokens idé med tankeläsningen o.s.v. var väldigt intresseveckande och jag fångades vid första sidan - säker på att boken bara skulle bli bättre och bättre. Men någon gång på vägen kände jag varför läser jag egentligen den här? Visst hade boken massor av humor men det blev nästan för mycket, som om författaren inte tog någonting på allvar. Och mitt bland alla skämt försvann den mesta spänningen, vilket var otroligt synd för boken skulle verkligen haft potential. Det kändes helt enklet som om boken var allt eller inget, antingen var allting överdrivet eller så hoppades det över helt och hållet.

 

Jag kände att jag inte heller fick någon kontakt med karaktärerna. De kändes väldigt distanta och gjorde ingneting för att fånga mitt intresse. Detta gjorde att långa sträckor av boken ärligt talat blev långtråkiga. När dessutom boken liknade en deckare med paranormala inslag var det inte riktigt min typ av bok.

 

Innan jag läste boken hade jag hört att den slutade i en enorm cliffhanger som gjorde att man var tvungen att läsa fortsättningen. Och visst, den hade en cliffhanger, men ärligt talat så kändes den lam och jag har inte någon större lust att fortsätta läsa serien.

 

Nu låter min recension väldigt negativ och det vill jag inte. Boken var faktigst bra, men eftersom jag hört så mycket gott om den hade jag alldeles för höga förhoppningar vilket gjorde att den blev en flopp. Men många älskade den så låt inte min recension dra ner känslan för dig.