Dead and Gone
Fakta:
Dead and gone är den nionde delen i True Blood serien av Charlaine Harris, som baserar tv-serien med samma namn. Boken har 312 sidor. Totalt i serien finns tretton böcker och tolv mellanböcker.Handling:
"The vamps have been out for years, and now the weres and shifters have decided to follow the lead of the undead and reveal their existence to the ordinary world. Sookie Stackhouse already knows about them, of course - her brother turns into a panther at the full moon, she's friend to the local were pack, and Sam, her boss at Merlotte's bar, is a shapeshifter. "The great revelation goes well at first - then the horribly mutilated body of a were-panther is found in the parking lot of Merlotte's, and Sookie agrees to use her telepathic talent to track down the murderer. But there is a far greater danger than this killer threatening Bon Temps: a race of unhuman beings, older, more powerful, and far more secretive than the vampires or the werewolves, is preparing for war. And Sookie is an all-too-human pawn in their ages-old battle ..."
"The vamps have been out for years, and now the weres and shifters have decided to follow the lead of the undead and reveal their existence to the ordinary world. Sookie Stackhouse already knows about them, of course - her brother turns into a panther at the full moon, she's friend to the local were pack, and Sam, her boss at Merlotte's bar, is a shapeshifter. "The great revelation goes well at first - then the horribly mutilated body of a were-panther is found in the parking lot of Merlotte's, and Sookie agrees to use her telepathic talent to track down the murderer. But there is a far greater danger than this killer threatening Bon Temps: a race of unhuman beings, older, more powerful, and far more secretive than the vampires or the werewolves, is preparing for war. And Sookie is an all-too-human pawn in their ages-old battle ..."
Recension:
Jag gillar verkligen inte den här bokserien. Tv-serien kan beskrivas med ett ord: fantastisk, medan böckerna snarare är motsatsen. Och den här är inte ett undantag. Den, precis som sina föregångare, tråkade ut mig.
Språket är som alltid bra, men det räcker inte till. Karaktärerna har inte utvecklats särskilt mycket och att de inte bryr som om alla som dör blir både orealistsikt och trist. I allmänhet händer det inte särskilt mycket i Dead and gone. Vi får bland annat vara med när Sookie betalar sina räkningar. Intressant? Nej. Det finns några få spännande händelser men helheten fångade inte mitt intresse.
Boken klassificeras som en "dark romance" men själv finner jag inte mycket romantik eller passion. Jag skulle säga att den är en seg deckare med paranormala inslag som inte skiljer sig mycket från de tidigare böckerna i serien. Alla handlar om att någon dör och att Sookie måste använda sina "krafter" för att ta reda på vem mördaren var. Det var okej i den första boken, men att upprepa en liknande historia nio böcker i rad börjar nu kännas väldigt uttråkande. Det känns som att Harris slängde undan många möjligheter till att fördjupa sig i olika händelser. När jag läste kändes det som att spänningen byggdes upp för att sedan plötsligt försvinna helt. Jag fastnade helt enkelt inte.
Tv-serien är intensiv, spännande och romantisk medan böckerna är väldigt lugna och rätt tråkiga, så det går knappt att jämföra dem båda. Jag skulle rekommendera bokserien till dig som vill ha mer bakgrundsinformation om karaktärerna, men vill du ha spänning så se tv-serien istället. Sammanfattningsvis var Dead and gone seg och tråkig och karaktärerna platta. Att karaktärer dör kastas undan och glöms sidan efter och möjligheter till en spännande fördjupning förintades. De unika dragen serien en gång hade har helt försvunnit och nu kan jag bara säga att jag längtar tills jag läst ut alla True blood-böcker jag har hemma.
Genomsnittlig känsla:
Favoritkaraktär: Eric Northman
Rekommenderar till: dig som vill ha bakgrundsinformation till karaktärerna i tv-serien.
Rekommenderar inte till: dig som vill ha spänning eller romantik.
Första menignen: "'Caucasian vampires should never wear white,' the television announcer intoned."