Fakta:
Kappan är en klassisk långnovell skriven av ryske Nikolaj Gogol. Den publicerades först 1842 och består av 71 sidor.
Handling:
Nikolaj Vasiljevitsch Gogol (1809-1852) var en av det gamla Rysslands främste och märkligaste författare. Denna korta text är hans mest kända och spridda verk. Här möter läsaren en av de för sig självt mumlande och halvhögt gestikulerande människorna i Sankt Petersburg, återgiven i en kallt kuslig rytm, en människa vars enda älskling i världen är den åtråvärda kappan och vars enda vilja är att vara. Ännu efter snart 170 år får den grymma historien om en stulen kappa våra ögon att tåras. Och genom tårarna skrattar vi igenkännande åt den tafatte Akakij Akakijevitj. Berättelsen är förvillande enkel och samtidigt ett av Gogols djupaste verk."
Recension:
Jag läste den här "boken" till min svenskkurs i skolan, och jag måste säga att jag blev förvånad. Det händer inte ofta att jag uppskattar skolläsningen men den här novellen var helt okej. Den var självklart inte spännande eller något sådant, men den hade ett djupare budskap och en karaktär som jag faktigst uppskattade att följa.
Eftersom boken är skriven i Ryssland så finns en del avancerade namn med som jag definitivt inte kunde hålla reda på. Några exempel är Pavsikachij och Varachasij. För mig är namnen nästan likadana så jag höll bara reda på vem huvudpersonen (Akakij Akakijevitj som jag kallar AA) var.
Jag måste medge att början av novellen var tråkig. Mestadels var det för att Gogol krånglade till för sig själv med sina jobbiga meningsuppbyggnader. Han använder ofta kanslispråk med inskjutna meningar och vissa meningar kunde bli sjukt långa - upp till två sidor för en enda mening! Gogol retarderar lite väl ofta helt enkelt, men man vande sig efter ungefär tjugo sidor att han avgick från handlingen med onödig information. Jag som läsare lärde mig att se förbi det och se själva innehållet istället.
"Boken" innehåller satirer lite här och var, vissa mer självklara än andra. Boken är realistiskt skriven bortsett från dess slut och Gogol tilltalar läsaren direkt genom sina förklaringar. I mellanåt kunde läsningen bli rätt tung trots det simpla språket, just på grund av alla inhopp, men där fanns en djup symbolism, och om man förstår den så uppskattar man läsningen mycket mer. Men även om man inte ser samhällskritiken så kan Kappan vara en bra novell för dig som söker en småsorglig läsning.
Genomsnittlig känsla:
Favoritkaraktär: Akakij
Rekommenderar till: sig som vill läsa en satirisk klassiker.
Rekommenderar inte till: dig söker spänning.
Första meningen: "På departementet..."