Första säsongen av Once upon a time har bland annat Ginnifer Goodwin, Jennifer Morrison, Lana Parrilla, Jared Gilmore och Josh Dallas spelar huvudrollerna i denna 946 minuter långa säsong (består av 22 avsnitt) som släpptes 2012. Den rekommenderas från 11 år.

Handling:
"Storybrooke är en sömnig liten ort där alla sagofigurer du någonsin hört talas om sitter fast mellan två världar. När Emma Swan fyller 28 år träffar hon Henry, den son hon adopterade bort för 10 år sedan. Henry tror att Emma är Snövits dotter som enligt en gammal spådom ska bryta en ond förbannelse. Emma är inte övertygad, men följer honom till Storybrooke där hon hamnar i bråk med Regina Mills, som är Henrys adoptivmor och enligt honom också Den Onda Drottningen!

Recension:
Jag hade rätt höga förhoppningar på den här säsongen, och jag måste nog säga att de både hölls och krossades. Kort sagt så kommer jag definitivt att fortsätta se serien (speciellt med den cliffhanger som fanns i slutet), men helt ärligt så blev jag lite besviken.

 

 

Det jag måste börja med för att få ut det från mitt system är att skriva om Robert Carlyle. Alltså shit vilket fantastiskt jobb den skådespelaren gör. För dig som är osäker på vem det är så kan jag berätta att han även är känd för sin roll som Durza i Eragon. Där var han en av de bästa skådespelarna, och det är han utan tvekan även i Once upon a time. Hans kroppsspråk är otroligt, han använder sig av väl utförda dialekter och levandegör sin karaktär på ett sätt jag aldrig trott varit möjligt. Ord räcker inte till. Han lyckas skildra otroligt många olika sidor hos sin karaktär, medan andra skådespelare misslyckas att visa en enda bra sida. Han förmedlar, kärlek, sorg och lycka tillsammans med att han är den som gör serien mystisk. Utom honom hade den här säsongen definitivt inte nått den klass den gjorde.

 

 

En annan mycket begåvad skådespelare, dock inte lika bra som Carlyle som spelade Rumpelstiltskin, var Lana Parrilla som spelade Regina, eller mer känd som Den Onda Drottningen. Hon lyckades få ett stort medlidande från mig och i min synvinkel var hon inte ett dugg ond, utan bara en person som genomgått och överlevt mycket. Och detta är väldigt svårt för en skådespelare att förmedla; ofta är allt svart på vitt, ont eller gott, men Lana Parrilla lyckas skapa både ett hat och en kärlek till hennes karaktär. Vi älskar helt enkelt att hata henne. Tillsammans med Carlyle bygger de upp serien.

 

 

Dock hade jag velat ha en lite större och mer episk tvist mellan gott och ont. Det är en bra och unik idé med att sagofigurerna är fast i våran värld utan magi, men efter ett tag blir det lite lamt med en häxa utan några krafter. Det blir mer likt en dramaserie. Jag stör mig även på att ondskan aldrig riktigt konfronteras. 

 

En annan sak med första säsongen av Once upon a time är att spänningen ofta byggdes upp för att sedan förloras. Det togs helt enkelt aldrig ända ut. Slagsmålen såg rätt fejk ut och det var aldrig att jag drog efter andan. Och många scener man trott var viktiga nämdes aldrig mer igen, vilket blev till en besvikelse. Jag gillar dock att serien har mystik - men jag skulle vilja ha mer.

 

 

Av karaktärerna har jag redan berättat att det är Rumpelstiltskin och Regina som är bäst utförda, men jag måste också nämna att Emma Swan är rätt ointressant, tråkig och platt, vilket är rätt ovanligt för en huvudkaraktär. Jag fann även Prince Charming (David) otroligt velig och störande.

 

 

Jag gillar att det fanns många bra gästskådespelare i varje avsnitt. Det fanns de man kände igen från bland annat Lost, Game of thrones, True blood, Heroes och The vampire diaries. Tillsammans med de igenkännande sagorna blir hela serien väldigt mysig och nostalgisk och den lyckas verkligen levandegöra de klassiska berättelserna man så väl känner igen.

 

 

Dock fanns det några obesvarade frågor som jag ärligt talat misstänker att man inte får svar på, vilket jag stör mig på. Det skapades väldigt ofta nya trådar och sedan glömdes de helt enkelt bort. Jag var även besviken med slutet. Det upplöstes lite väl simpelt och snabbt enligt mig och jag hade trott att det skulle sluta mer storslaget. Men det fanns där en cliffhanger vilket gjorde att jag genast ville se mer.

 

 

Eftersom det nästan fanns fler tillbakablickar än nutid så blev det inte lika spännande. Ärligt talat finner jag tillbakablickarna mer intressanta att se än nutiden, men eftersom jag som tittare redan vet att det hänt så blir jag inte särskilt oroad över karaktärernas situationer. Men som sagt, de bästa avsnitten är dock de med mycket tillbakablickar: speciellt när det gäller Rumpestilskin som har ett sorligt förflutet.

 

 

Avslutningsvis kan jag definitivt säga att säsongen var bra. Robert Carlyle och Lana Parrilla utförde sina roller fantastiskt medan andra inte var i näriheten av samma skickliga utförande. Effekterna var rätt dåligt gjorda tillsammans med vissa kostymer, men sminkningarna var riktigt bra. Jag hade velat ha en lite mörkare berättelse med mer mystik och logik men jag misstänker att det kommer i nästa säsong. Jag ser väldigt mycket fram emot att se fortsättningen, och håller tummarna för att min favorit - Rumpelstiltskin - kommer att återses många gånger till. Förbättras kvalitén på serien har den, tack vare honom, chans att bli en ny favoritserie.