The Flowers of War
Fakta:
The flowers of war är en film regisserad av Heng Liu och Yimou Zhang med Christian Bale i huvudrollen. Filmen är 146 minuter lång och släpptes av Noble Entertainment i august 2012. Den rekommenderas från 15 år.
Handling:
"Den själviske begravningsentreprenören John Miller befinner sig i Nanjing-provinsen när japanska styrkor attackerar och inleder den ökända massakern. Han barrikaderar sig i en katolsk kyrka tillsammans med en grupp prostituerade kvinnor och en grupp barn. Både Miller och kvinnorna vet vad som kommer hända med de unga flickorna om soldaterna får tag på dem. För att få dem i säkerhet iklär sig John rollen som präst men utanför kyrkan rasar striderna."
"Den själviske begravningsentreprenören John Miller befinner sig i Nanjing-provinsen när japanska styrkor attackerar och inleder den ökända massakern. Han barrikaderar sig i en katolsk kyrka tillsammans med en grupp prostituerade kvinnor och en grupp barn. Både Miller och kvinnorna vet vad som kommer hända med de unga flickorna om soldaterna får tag på dem. För att få dem i säkerhet iklär sig John rollen som präst men utanför kyrkan rasar striderna."
Recension:
Jag har väldigt svårt att skriva den här recensionen eftersom jag sitter här och gråter. Jag såg filmen igår men nu när jag skulle börja recensera och leta upp passande bilder/videor till inlägget, så kom tårarna igen. Minnerna var allt som krävdes. Filmen tog med mig på en känslomässig berg-och-dal bana, vilket jag defintivt inte hade förväntat mig. Innan jag såg den hade jag sett trailern och jag trodde att jag hade en perfekt bild över hur filmen skulle vara. Men jag kan ju säga att jag minst sagt blev chockad. Just det faktum att jag börjar gråta av att bara tänka tillbaka på filmen säger väl ändå allt?
Jag har väldigt svårt att skriva den här recensionen eftersom jag sitter här och gråter. Jag såg filmen igår men nu när jag skulle börja recensera och leta upp passande bilder/videor till inlägget, så kom tårarna igen. Minnerna var allt som krävdes. Filmen tog med mig på en känslomässig berg-och-dal bana, vilket jag defintivt inte hade förväntat mig. Innan jag såg den hade jag sett trailern och jag trodde att jag hade en perfekt bild över hur filmen skulle vara. Men jag kan ju säga att jag minst sagt blev chockad. Just det faktum att jag börjar gråta av att bara tänka tillbaka på filmen säger väl ändå allt?
Filmens trailer.
Filmen börjar rätt in i handlingen och har en intresseväckande början. Jag tyckte från början att den var bra, och ungefär en timme in i filmen satt hjärtat ständigt i halsgropen. Trots att jag älskade filmen och kan påstå att det är den bästa filmen jag sett på flera år, så vill jag varna känsliga tittare. Filmen är riktigt hemsk och brutal, och den är ingenting för dig som har svårt för blod, mord och våldtäkter. The flowers of war kunde bli riktigt obehaglig i vissa scener och jag gick från att smågråta till att sitta hulkande och försöka andas ordentligt.
John i filmens början, i ett försök att kamouflera sig.
The flowers of war är väldigt realistisk och lyckas skildra de verkliga händelserna med känsla. Jag har tidigare sett andra verk av regissören, men jag måste säga att den här filmen är hans genombrott. På något mystiskt sätt lyckas han skapa en film som inte bara är våldsam, verklighetstrogen och sorglig, utan även vacker. Han arbetar skickligt med färg, vilket ger en annorlunda kontrast till krigets gråa färg.
Ett av de undangömda barnen i kyrkan.
I filmen används en blandning av engelska, kinesiska och japanska. För mig blir denna språkmix en vacker kombination som ger mer känsla till filmen. De skickliga skådespelarna lyckas tillsammans med regissören skapa ett stort medlidande till samtliga karaktärer och tittaren sitter spänd hela filmen ut. Musiken är nedstämd och sorglig, men precis som handlingen även vacker.
John lådsas vara präst för att skydda flickorna.
Huvudkaraktären John Miller avskydde jag först. Jag ansåg att han var självisk, arrogant och allmänt idiotisk. Men med filmens gång växte även ett medlidande fram för honom och jag kom att älska den karaktären minst lika mycket som de hjälplösa kvinnornas och Georges. Jag älskade verkligen filmen och tyckte att den var minst sagt underbar. Mestadels var det just för att mitt i den hemska handlingen så fanns där mod och stor uppoffring från flera olika parter, som fick mig att öppna ögonen för hur världen ser ut. Att karaktärerna i filmen utvecklades så mycket, från egoistiska till allt annat än själviska fick mig att inse att det trots allt finns stor godhet i världen.
En stackars tolvåring jagas av ondskefulla soldater.
Sammanfattningsvis är The flowers of war en film jag verkligen rekommenderar. Inga ord gör filmen rättvisa, så det ända rätta du kan göra är att själv se den. Jag grät genom så gott som hela filmen och ibland mådde jag riktigt dåligt inombords. Och att en film lyckas påverka mig så mycket känslomässigt är inte vanligt. Det är helt enkelt en hemskt bra film om uppoffring och omtanke som inte lämnade mig densamma. När jag hade sett klart på filmen kände jag mig helt tom inombords, och inte förren över en timme efteråt lyckades jag få ner min puls. Men trots det kan jag inte sluta tänka på den och The flowers of war kommer för alltid finnas i mitt hjärta.
De uppnäsiga prostituerade kvinnorna i filmens början, söker skydd i kyrkan.
En stor del av mig vill ge filmen full pott, medan resten av mig inte vill sätta ett betyg alls på detta mästerverk. Att betygsätta en sådan hemsk film om verkliga händelser känns på något sätt fel. Men det betyget jag nu sätter är alltså just för filmens del, inte för händelserna i sig. Och slutgiltigen är det enda jag vill säga; se filmen nu, jag lovar att du inte kommer att lämnas oberörd.
Genomsnittlig känsla av filmen:
