Brott och straff
Fakta:
Brott och straff (org. Преступление и наказание) är en bok skriven av Fjodor Dostojevskij. Boken publicerades första gången 1866 och är 647 sidor lång. Handling:
"Brott och straff har kallats "världens mest berömda roman" och är en av världens mest lästa böcker. Sedan den kom ut 1866 har hundratals miljoner läsare följt den fattige studenten och mördaren Raskolnikov på hans febervandring genom S:t Petersburg."
Recension:
O' boy, var ska jag börja? En bok brukar för mig ta ca 2 till 5 dagar att läsa, beroende på hur bra den är och vad jag måste göra på sidan om. Brott och straff tog emellertid hela 14 dagar att avsluta! Och det har ingenting med sidantalet att göra, utan bara med att den var så sjukt dålig!
För det första var läsningen extremt tung, och jag måste skriva att det var riktigt jobbigt att ta sig i genom boken. Dostojevskij använder rätt många inskjutna satser vilket gör meningarna långa, och eftersom han ändå inte har särskilt mycket intressant att säga så kännt det rent av obehövligt. Jag tycker bokens karaktärer är svaga och inte ett dugg fascinerande; de känds, precis som resten av boken, underutvecklade och tråkiga. Huvudkaraktären själv, Rodion Raskolnikov, är en sådan karaktär som jag helst vill ignorera, vilket blev väldigt svårt eftersom det trots allt är hans tankar man följer genom boken.
Jag har ingenting emot tegelstenar, men jag tycker verkligen att Brott och straff är onödigt tjock, med tanke på hur lite som pågår i boken. Det finns ingen mystik eller spänning, och det var lätt att förutse slutet några hundra sidor innan. Den enda delen av boken som inte var helt värdelös var de första nittio sidorna. Brott och straff hade lätt kunnat vara hälften så tjock och fortfarande ha med för många onödig sidor.
Brott och straff var en sådan bok som alla har läst och som, enligt bokens baksida, är världens mest berömda roman. Det är någonting jag finner väldigt besynnerligt, eftersom den är en av de sämsta böckerna jag läst i år. Jag skulle definitivt inte rekommendera den för någon, och jag kommer utan tvekan att aldrig, aldrig läsa den igen.
Genomsnittlig känsla:
Rekommenderar inte till: er som ogillar utdragna böcker.
Första meningen: "I skymningen en mycket het dag i början av juli lämnade en ung man sin kammare, som han hyrde vid S-gränd, steg ut på gatan och började långsamt och nästan obeslutsamt gå bort mot K-bron."